The Palme Murder Commission

SOU 1999:88 703
6 Utredningen avseende Christer P

Kapitlets innehll
Utredningen mot Christer P har sedan hsten 1988 varit Palmeutred-
ningens huvudspr. Det kom senast till uttryck genom den resnings-
anskan som behandlades under 1997/98. Det r inte mjligt att redo-
visa och bedma utredningsarbetet som helhet utan att beakta utred-
ningen avseende Christer P. Vi gnar drfr ett kapitel t denna.
Den frsta delen av kapitlet beskriver det rttsliga skeendet, frn de
frsta tipsen angende Christer P frn vren 1986 till Hgsta dom-
stolens avslag p Riksklagarens anskan om resning sommaren
1998. I det sammanhanget uppmrksammar vi i ett srskilt avsnitt de
utsagor som avgivits av mlsganden Lisbeth Palme och omstndig-
heterna drikring.
I tv hnseenden redovisar vi under rubriken Sammanfattande
anmrkningar bedmningar betrffande kapitlets frsta del. Det gller
utredningen mot Christer P innan den egentliga frunderskningen mot
honom kom igng. Det gller vidare Palmeutredningens stt att uppta
Lisbeth Palmes utsagor och i vrigt frhlla sig till hennes medverkan i
utredningen.
Den senare delen av kapitlet behandlar det s.k. resningsmaterialet,
dvs. den utredning avseende Christer P som 1997 ingavs till Hgsta
domstolen. Det r i beaktande av syftet med vrt uppdrag av stort
intresse att redovisa detta. Det frhllandet att materialet beropats
infr Hgsta domstolen medfr inte att det i vr redovisning br be-
handlas p annat stt n utredningen i vrigt. Dr materialet rttsligt
bedmts av Hgsta domstolen redovisar vi detta.
Vr framstllning i denna del r frutom p redovisning inriktad p
de utredningsresultat som ntts. Fr att sjlva kunna ta stllning till om
utredningens inriktning p Christer P varit befogad ngot vi allts inte
kan undvika att gra har vi anlagt vissa synpunkter angende
materialets utredningsvrde. Med detta menar vi det underlag
materialet ger fr avgrandet av vilka fortsatta utredningstgrder som
r befogade, hur resurserna br frdelas p detta uppslag i frhllande
704 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88
till andra osv. I begreppet ingr ocks huruvida vidtagna tgrder frt
utredningen vidare eller inte.
I ett avslutande avsnitt diskuterar vi mer samlat utredningen mot
Christer P och Palmeutredningens vgval drvidlag.
Samtliga vra synpunkter anlggs mot den sjlvklara bakgrunden
att misstankarna mot Christer P inte r styrkta och att utredningen
syftar till ett klarlggande av om misstankarna har ngon grund eller
inte, varvid resultatet i bgge fallen skulle vara av lika stort vrde.
Resonemangen r sledes genomgende oberoende av Christer P:s
eventuella skuld till grningen.
SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 705
6.1 Utredning, tal och dom samt fortsatt
utredning
6.1.1 versikt ver utredningen mot Christer P
Polisens intresse riktades mot Christer P redan under den frsta tiden;
han hrdes den 28 maj 1986 om sina frehavanden p mordkvllen. t-
grderna stannade dock vid detta frhr. Ungefr ett r senare hrdes
han fr kontroll av uppgifter som en annan person lmnat om sin
vistelseort vid tidpunkten fr mordet. Sent 1987 inkom uppgifter om att
Christer P var lik fantombilden, att han skulle ha uppehllit sig i mord-
kvarteren under mordkvllen, frekomst av vapen i Christer P:s
lgenhet m.m.
I samband med att polisens utredningstgrder under senare delen
av 1988 kom att koncentreras till kvarteren kring mordplatsen, bio-
grafen Grand m.m., och ven spelklubben Oxen, vcktes intresset fr
uppgifterna om Christer P. Den 14 december samma r hmtades han
till frhr. Efter det att Lisbeth Palme vid en valkonfrontation via video
utpekat honom som grningsman, anhlls han. Han hktades drefter
av Stockholms tingsrtt och frblev i hkte fram till och under de tv
rttegngar som kom att hllas. Stockholms tingsrtt fllde i en dom
som dikterades av nmnden i juli 1989 Christer P till ansvar fr mord;
de tv lagfarna ledamterna (juristdomarna) friknde Christer P. Svea
hovrtt frsatte en tid efter rttegngen i hovrtten Christer P p fri fot
och friknde honom i en den 2 november meddelad dom, som var
enhllig. Riksklagaren verklagade inte domen, som vann laga kraft
den 1 december 1989.
Polisen fortsatte att visa intresse fr Christer P, delvis fr dennes
egen skerhets skull, delvis fr kontroll av att han inte nrmade sig
mlsganden Lisbeth Palme och delvis fr att misstankarna mot honom
kvarstod trots hovrttens dom, bl.a. utreddes de tips angende Christer
P som flt in. I princip fortsatte frunderskningen mot Christer P,
dock med avsevrt mindre intensitet n infr rttegngarna.
1996, i samband med ett personbyte i frunderskningsledningen,
fokuserades utredningen ter p Christer P, i syfte att utvrdera och
komplettera det material som framkommit efter den friande domen.
Frgan om resning vervgdes senhsten 1996, men enligt R fanns
vid den tidpunkten inte grund fr att begra resning i HD. Vren 1997
inkom vissa tips, som tillsammans med vrigt framtaget material lades
till grund fr en resningsanskan, som ingavs till HD i december 1997.
HD avslog anskan den 28 maj 1998. Avslagsbeslutet var enhlligt;
betrffande motiveringen frekom en skiljaktig mening.
Frn frunderskningsledningens sida har frklarats att intresset fr
Christer P som mjlig grningsman alltfort kvarstr.
6.1.2 Utredningstgrder i anslutning till mordet
Christer P:s namn aktualiserades relativt tidigt i utredningen. Det finns
tre frn varandra oberoende tips om honom frn april 1986. Med tanke
p att Christer P var en knd kriminell person som tidigare begtt grova
vldsdd i Stockholm finns det skl att anta att hans namn br ha
aktualiserats bland utredningsmnnen ven p annat stt n genom tips
utifrn.
1
Den 9 april 1986 lmnade en anstlld vid Rttspsykiatriska kliniken
p Huddinge sjukhus uppgift om att Christer P var mycket lik fantom-
bilden av skuggan. Det angavs att Christer P suttit p rttspsyket
samt att han stuckit ned ngon med bajonett och drfr kallades
bajonettmannen. P uppslaget har antecknats: P lng 190?
Farlig psykop., Bra typ samt Pri: 3
2
. Vidare finns en notering
om att spaningschefen tagit del av uppslaget den 10 april 1986.
Tv dagar senare, den 11 april, inkom ett den 9 april poststmplat
brev, enligt vilket Christer P var mycket lik fantombild 2, dvs. bilden
av skuggan. Brevet kom frn en namngiven person som var intagen
p fngelset Hall och som tidigare suttit i fngelse samtidigt med
Christer P. P det i anledning av brevet upprttade spaningsuppslaget
har antecknats: Bajonettmrdaren P. r intressant som typ, nr det
gller skuggan psykopat samt Pri:3. Spaningschefen har enligt
en notering tagit del av uppslaget den 12 april 1986.
Den 22 april samma r ringde en namngiven person frn kansliet p
Kumla-fngelset. Han uppgav att under 1983 satt en person vid namn
Christer P p anstalten fr mordfrsk. Christer P var enligt uppgifts-
lmnaren fullkomligt galen. Uppslaget r mycket kortfattat upp-
giftslmnaren mste rimligen ha sagt ngot mer om vad som ftt
honom att ta kontakt med mordutredningen och saknar anteckningar
av den typ som finns p ovannmnda uppslag. Det anges som
frdigbearbetat den 29 augusti 1986.
1
I en promemoria av professorn vid Polishgskolan Leif G W Persson, date-
rad den 23 november 1994, anges om Christer P att han dyker upp i utred-
ningsmaterialet som tnkbar grningsman redan sndagen den andra mars 1986
nr man ur datorn plockar fram tidigare vldsbrott p den aktuella platsen
(promemorian ingiven till den tidigare Palmekommissionen p uppdrag av dess
ordfrande Sigvard Marjasin).
2
Pri:3 r en informell prioriteringsklassning, som betyder att uppslaget r
prioriterat (siffran 3 betyder hgsta prioritet).
Christer P:s namn frekommer vidare i ett uppslag rubricerat infor-
mella uppgifter. Uppgifterna synes hrrra frn polisens narkotika-
spaning. Bland annan information, som rr Sigvard C , Harri M m.fl.,
sgs att Harri M till sin hjlp skaffat torpeden Krister P; vid namnet
finns en asterisk som hnvisar till en handanteckning: Bajonett-
mrdaren. Uppslaget r daterat 14 april 1986 och liksom de tidigare
satt en notering om att det skall prioriteras, Pri:3.
Sigvard C, som sedermera kom att bli en central person i utred-
ningen kring Christer P, hrdes tidigt och upprepade gnger med anled-
ning av sina iakttagelser och frehavanden i mordkvarteret vid tiden
kring mordet (frsta frhret hlls den 19 mars, efter tips frn annan
person), ytterligare frhr fljde. Den 18 augusti 1986 inkom Sigvard
C, till synes p eget initiativ, till mordutredningen fr att lmna upp-
gifter om gster som beskt den klubb han drev, Oxen. Sigvard C
uppgav att Christer P beskt klubben p mordkvllen och gtt drifrn
strax efter klockan 22. Sigvard C sade sig frst att Christer P blivit
utpekad, eftersom denne liknade en av fantombilderna, men ville be-
tona att Christer P var en varm anhngare av Olof Palme och skulle
fr allt i vrlden inte gra honom ngot illa. Det framgr inte om
Sigvard C ven lmnade uppgifter om andra gster, men det framstr
som om hans enda rende var att p eget initiativ lmna information om
Christer P.
3
Det kan anmrkas att uppgifterna stmmer vl med dem
Christer P sjlv hade lmnat i maj (se nedan) och att Sigvard C:s initia-
tiv sammantaget kan synas gnat att avleda mordutredarnas intresse fr
Christer P.
Den enda dokumenterade utredningstgrd som vidtogs mot
Christer P under den tid de ovan tergivna uppslagen hrrr frn r ett
hembesk den 25 maj 1986. I det upprttade spaningsuppslaget sgs:
Mndagen den 26/5 86 kl 11.15 besktes Christer P i sin bostad av krinsp
Lennart P och Anders L.
Fljande framkom: Mordkvllen befann sig Christer inne i Sthlms city.
Han beskte club p Oxtorgsgatan 2 tr under jorden som heter BK
OXEN. Dr trffade han bl.a. en kille vid namn Sigvard C knd buse.
Sigvard C r bosatt Tegnrgatan 16.
Christer anlnde till klubben vid 19-tiden p kvllen och avvek drifrn
strax efter 2200 d han gick till Centralen och tog pendeln hem till
Rotebro. Christer kom hem vid ca: 2330-tiden och gick s gott som genast
och lade sig. P morgonen nr han vaknade vid 08-tiden, gick han och
3
Tipset registrerades i uppslaget angende Christer P och rubricerades av mot-
tagaren som en uppfljning av uppgifterna angende Christer P. vriga frhr
med Sigvard C frn denna tid registrerades i andra avsnitt.
hmtade tidningen DN och fick d vetskap om mordet. Eftersom
Christer r en sann vn till Olof Palme satte han sig ner vid kksbordet
och grt.
Uppslaget anges som frdigbearbetat, dvs. lagt ad acta, den 29 augusti
1986.
Till de tidiga uppgifterna om Christer P hr ven utredningen kring
Ulf Sp. Den 15 oktober 1986 lmnade Ulf Sv, d han i en narkotika-
utredning rutinmssigt tillfrgades om han knde till ngot om
statsministermordet, uppgifter om att en person, senare identifierad som
Ulf Sp, gjort underliga uttalanden om mordet. Det framkom inte vad
uttalandena gtt ut p. Utredningsmannen fick intryck av att Ulf Sv var
rdd och uppjagad nr han talade om detta. En dryg vecka senare tog
Ulf Sv kontakt med polisen fr att ta tillbaka det han sagt; han hade
varit onykter vid tillfllet och velat briljera. Vid detta tillflle uppgav
Ulf Sv att hans tips gtt ut p att Ulf Sp skulle knna mrdaren. Detta
stmde emellertid inte, enligt vad han nu uppgav. Han hade, uppgav
han vidare, varit osams med Ulf Sp och velat ge igen. Av intresse r
att Ulf Sv vid detta andra tillflle allts kom att lmna information som
han av det frsta spaningsuppslaget att dma faktiskt inte hade lmnat
tidigare, dvs. uppgiften att Ulf Sp skulle vara bekant med mrdaren.
Det r ocks s saken terges i frunderskningsprotokollet, dr det
senare spaningsuppslaget redovisas frst.
Ulf Sp uppsktes den 11 november 1986 av polismannen Gran W.
Ulf Sp uppgav d att han mordkvllen befunnit sig i en lgenhet
tillhrande Christer P, dit han anlnt vid 21-tiden. Han vaktade
lgenheten t Christer P, som tappat sina drrnycklar. Christer P kom
tillbaka vid 01.00, varefter Ulf Sp begav sig hem till en tillfllig bostad
i Rotebro. Han kom dit strax efter 01.00. I det kortfattade uppslaget
kommenterade Ulf Sp vidare hur det kunde komma sig att han skulle
vara misstnkt, ngot han fann konstigt. Det framstr som om utred-
ningen gtt ut p att faststlla huruvida Ulf Sp skulle kunna vara
identisk med grningsmannen (medan intresset av det tips som in-
kommit lg i uppgiften att Ulf Sp knde till vem som begtt mordet).
Detta bestyrks av nsta dokumenterade tgrd i uppslaget. Den fretogs
den 23 april 1987, sledes nstan ett halvr senare, och utgrs av en
frfrgan till Christer P. I det ver tgrden upprttade spaningsupp-
slaget anges fljande:
Ulf Sp, den i tipset utpekade, har uppgivit Christer P som alibi fr sina
frehavanden den 28 feb 1986.
Christer P kontaktades idag den 23 april 1987 kl 13.10 per telefon och jag
talade om fr honom att en person uppgett att han den 28 feb 1986 varit
hemma i hans lgenhet.
Christer P svarade d spontant: Det var Ulf Sp han kom till mig vid 19-
20.00-tiden innan jag kte in till stan och fick vara kvar i lgenheten nr jag
kte.
Ulf Sp stannade kvar fr han hoppades att jag skulle skaffa lite amfetamin
t honom inne i stan, men jag fick inte tag i ngot.
Nr jag kom tillbaka till lgenheten vid 23.30-tiden lg han p golvet och
sov ruset av sig.
Ulf Sp var kvar ett tag innan han kte hem vet ej exakt vad klockan var
d.
Jag har tidigare blivit hrd av polis i Palmemordet tillsammans med
Sigvard C angende mina frehavanden mordkvllen ni mste ha papper
p det hos er, det var fyra poliser hit i maj 1986.
Utredaren tillfogade, och strk under: Dessa uppgifter stmmer
kopior i rendet M 4248 bifogas. rende M 4248 r det ursprungliga
uppslaget angende Christer P, dr finns de ovan relaterade tipsen frn
april 1986.
Uppslaget r angivet som frdigbearbetat (ad acta-lagt) dagen
drefter.
6.1.3 Den egentliga frunderskningen
Det gr inte att ur utredningsmaterialet utlsa vid vilken nrmare tid-
punkt Christer P blev ett substantiellt spr i utredningen. Vad som
framgr r att intresset fr Christer P vcktes som en fljd av att utred-
ningsinsatserna hsten 1988 inriktades mot brottsplatsen, biografen
Grand och ven spelklubben Oxen. Flera personer hade tidigt redo-
visat iakttagelser av en avvikande man, vilket gjorde att man inom ut-
redningen kom att tala om Gubben p Grand eller sedermera Grand-
mannen (iakttagelserna kan i och fr sig ha avsett olika mn). Miss-
tanken att dessa iakttagelser eller ngon av dem kunde avse Christer P
torde ha funnits vid denna tid. Framp senhsten hade detta spr
dock uppenbarligen ftt mer substans. Viss ledning ger det faktum att
uppslaget registrerades som ett eget avsnitt (KD) den 24 oktober
1988.
Den 16 november 1988 anskte frunderskningsledningen hos
tingsrtten om tillstnd att avlyssna Christer P:s telefon. Som grund fr
anskan angavs i sammanfattning fljande. Det hade redan i anslutning
till mordet inkommit tre tips angende Christer P. Christer P:s bak-
grund beskrevs, bl.a. att han tidigare dmts fr det s.k. bajonettdrpet,
var detta begtts och att han d begagnat flyktvgen Tunnelgatan,
Brunkebergstunneln, David Bagares gata till en lgenhet p Smala
Grnd. Det hade vidare framkommit att Christer P ofta beskte en
person som bodde p Tegnrgatan dr denna korsar Sveavgen och att
Christer P infr dessa besk brukade ringa till personen frn en
telefonkiosk belgen vid biografen Grand. Vid frhr med personer
med anknytning till klubb Oxen hade framkommit att Christer P varit
p klubben under mordkvllen, men gtt drifrn en god tid innan
mordet intrffade. Det fanns vidare uppgifter om att Christer P terkom
till Rotebro, dr han bodde, omkring klockan ett p natten, vilket i s
fall inte stmde med vad han sjlv hade uppgivit fr polisen 1986.
Vittnen uppgav sig tv dagar fre mordet ha sett en revolver i den
lgenhet p Tegnrgatan som Christer P ibland brukade beska. Frn
vittnen hade ven uppgivits att Christer P hade en inramad bild av Olof
Palme upphngd i sin lgenhet. Slutligen omnmndes Christer P:s
bekantskap med bombmannen, dvs. Lars T.
Anskan biflls och Christer P:s telefon kom att avlyssnas frn
denna dag och fram till det att han greps, dvs. frn den 16 november till
den 14 december. I samband med att tillstndet frlngdes framkom att
avlyssningen inte gav srskilt mycket. Bl.a. hade en kvinna i Christer
P:s nrhet ringt upp Christer P och stllt frgor kring mordet. Christer P
hade visat sig oberrd av detta och av hans reaktion kunde inget av
vrde fr utredningen utlsas.
Det har frn PU uppgetts att frvntningarna p spret Christer P
inte var pfallande hga inom utredningen vid den tidpunkten och att
nr mlsganden Lisbeth Palme vid videokonfrontationen pekade ut
Christer P som grningsman innebar detta drfr en dramatisk vnd-
punkt i utredningen.
I och med det frndrade utredningslget och att en misstnkt
grningsman hade frihetsbervats koncentrerades PU:s arbete helt p
Christer P.
Frunderskningen finns sammanfattad och dokumenterad i det fr-
underskningsprotokoll klagaren gav in till Stockholms tingsrtt nr
tal vcktes ungefr ett halvr senare, den 29 maj 1989.
Frunderskningsprotokollet r omfattande, ven om det bara utgr
en ytterst liten del av det totala utredningsmaterialet. Det r uppdelat i
ett huvudprotokoll (I), som bl.a. innehller en sammanfattande sam-
manstllning av utredningen och misstankarna mot Christer P, en del
rrande den misstnktes person (II), en del rrande brottsplatsen och
vittnesfrhren (III), kriminalteknisk redovisning (IV) samt en
avdelning V med icke offentliga frunderskningshandlingar. Drut-
ver finns ett antal tillggsprotokoll. Sammantaget omfattar materialet,
som inte r helt ltt att verblicka, ca 3700 sidor.
I stort sett hela frunderskningsmaterialet blev offentligt i och med
att tal vcktes. Den sekretessbelagda delen innehller rttsmedicinska
handlingar frn obduktionen av Olof Palme, ett kriminaltekniskt ut-
ltande rrande slutsatser som kan dras frn analyser av Olof och
Lisbeth Palmes klder samt en promemoria rrande telefonavlyssning
av Sigvard C.
Utredningen avseende Christer P, sdan den frelg vid tiden fr
rttegngarna, har allts till strsta delen varit tillgnglig fr allmn-
heten sedan lnge. Mot den bakgrunden anser vi inte att vrt uppdrag
krver annat n en vergripande redovisning av utredningsmaterialet i
denna del. Den vergripande redovisningen kan lmpligen ske genom
ett tergivande av utdrag av delar ur den sammanfattande framstll-
ningen i huvudprotokollet.
4
Fredagen den 28 februari 1986 kl. 23.23 larmades polisens ledningcentral
(ODL) i Stockholm av Jrflla Taxi via larmcentralen (LAC) med anled-
ning av att ngon person blivit skjuten vid korsningen Sveavgen-Tunnel-
gatan. I detta moment fanns radiobilen 2520 med polismnnen Gsta
Sderstrm och Ingvar W p Kungsgatan. De stoppades av en taxichauffr
som hrt i taxiradion att en person blivit skjuten p Sveavgen vid Tunnel-
gatan, och de krde omedelbart dit. Samtidigt mottog piktgruppen i
radiobil 3230, under befl av polisinspektren Kjell , via radio larmet om
hndelsen. Piktgruppen befann sig d p Beridarbansgatan och krde
omedelbart i riktning mot Sveavgen. De anlnde dit ngra sekunder efter
en annan piktbuss, radiobil 1230, som vid larmet kl. 23.23 fanns vid Norra
Bantorget. P platsen fanns dessfrinnan poliskommissarien Gsta
Sderstrm, som anlnt med radiobilen 2520, vilken ocks observerades av
polisinspektren Kjell i piktbussen, d den svngde in p Sveavgen
frn Kungsgatan. (Samtliga tre polisfordon br ha funnits p mordplatsen
kl. 23.25.) Polismnnen observerade p platsen (Sveavgens stra gng-
bana, mitt fr Tunnelgatan) en man liggande p rygg svrt skadad. Tv
personer gjorde terupplivningsfrsk i form av hjrtkompression och
konstgjord andning.
(---)
P brottsplatsen gav sig fru Lisbeth Palme tillknna fr polismnnen
(poliskommissarie Gsta Sderstrm, polisinspektr Kjell m.fl.), och det
blev snabbt klart att mordoffret var hennes make, statsminister Olof Palme.
Ambulans hade larmats till platsen vid omkring kl. 23.24 (23.23.40) frn
4
Frn den sammanfattningen har uteslutits mer allmnna delar av utrednings-
materialet och de relativt kortfattade redogrelserna fr utredningen av andra
uppslag. Drutver har viss redigering skett, bl.a. har understrykningar tagits
bort.
Sabbatsbergs sjukhus, men en annan ambulans hade samtidigt stoppats p
Sveavgen och fanns p plats. Med den sistnmnda ambulansen frdes
Olof Palme till Sabbatsbergs sjukhus. Kl. 23.28 (23.28.30) frvarnade
ambulanspersonalen akutmottagningen p sjukhuset om att de var p vg
dit med en man med skottskada i brstet. Krtiden berknas till ca tv
minuter. Vid ankomsten till sjukhuset gjordes bedmningen att Olof Palme
kliniskt var dd.
(---)
I anslutning till makarna Palmes besk p biografen Grand p Sveavgen
gjordes flera vittnesiakttagelser. Bl.a. observerades en kraftigt byggd man,
ca 185 cm lng, som frn tminstone en tidpunkt strax fre kl. 23.00 uppe-
hll sig utanfr biografen. Denna observation och andra liknande blev
freml fr en spaningsmssig bearbetning, och ett r senare den 11 mars
1987 efterlystes ytterligare vittnen via massmedia. Av srskilt intresse var
iakttagelser betrffande en man som allts befunnit sig utanfr biografen
kl. 22.50 22.10 (mste avse 23.10, vr anm) samt den man som dr setts
st i nrheten av makarna Palme efter filmens slut och sedan fljt efter
dem. Vittnesefterlysningen skedde frutsttningslst och utan angivande av
ngot signalement. Ngra nya vittnesuppgifter tillkom, men ingen person
gav sig till knna ssom identisk med den man som vid angiven tidpunkt
uppehll sig utanfr biografen. Denna omstndighet frstrkte
misstankarna om att den oknde personen kunde ha med mordet p Olof
Palme att gra. Frunderskningen kom drfr att till stor del inriktas p
identifieringen av denne man och frgan om huruvida han ocks var
identisk med den man som sttt i nrheten av makarna Palme och sedan
fljt efter dem p Sveavgen i riktning sderut. Flera personer har hrts i
denna del av frunderskningen fram till hsten 1988.
(---)
Makarna Palme hade efter filmens Brderna Mozart slut kl. 23.10
(ca) stannat till utanfr bokhandeln p Sveavgens vstra sida, strax sder
om biografen Grand. De var fr en kort stund tillsammans med sonen
Mrten Palme och dennes flickvn innan de skildes frn dessa. Makarna
Palme beslutade att promenera hem. De gick p Sveavgens vstra sida,
sderut lngs med muren och staketet vid Adolf Fredriks kyrka. Efter att ha
passerat ver Adolf Fredriks Kyrkogata valde de att g ver till Sveavgens
stra sida. Dr stannade fru Palme vid butiken SARI och gnade en kort
uppmrksamhet t dess skyltfnster. Under den fortsatta promenaden p
Sveavgen sderut gick fru Palme till hger om maken Olof. De tittade i
ytterligare ngot skyltfnster. I hjd med tobaksaffren, ett 60-tal meter
norr om Sveavgens korsning med Tunnelgatan, mtte de vittnet Nicola F.
Denne observerade en man som gick snett bakom.
En man stod vid butiken Dekorima, invid det avfasade hrnet vid
Tunnelgatan (enligt vittnet Inge M). Nr makarna Palme passerade frbi
honom, gick han fram bakom dem, och d de befann sig ngon meter snett
framfr nmnda gathrn, avlossade han i snabb fljd tv skott mot dem.
Det frsta skottet trffade Olof Palmes ryggtavla ca en centimeter till hger
om en mittlinje mellan skulderbladen; det andra skottet trffade fru Lisbeth
Palme.
Hndelsefrloppet och grningsmannens flykt frn brottsplatsen observe-
rades av flera vittnen.
Vittnesiakttagelserna betrffande grningsmannens vapen r varierande.
Tv vittnen lmnar uppgift om en revolver med lng pipa (Anders D och
Hans J).
Vid brottsplatsunderskningen antrffades ingen kula och ej heller i offrets
kropp.
Den kula som ddade statsminister Olof Palme passerade genom kroppen
och antrffades sndagen den 2 mars 1986 strax fre kl. 12.20 vid brotts-
platsen p Sveavgen av Elisabeth B. Kulan lg i snmodden invid
jalusigallret till T-banenedgngen, ca fyra meter frn den plats dr skottet
trffat Olof Palme. Den andra kulan, som skadade fru Lisbeth Palme, hade
antrffats av Alfred T dagen innan, vid 06.30-tiden lrdagen den 1 mars
1986. Platsen fr antrffandet var trottoaren utanfr fastigheten Sveavgen
29. Dr lg den omedelbart intill tv vattenrnnor som gr frn fastighetens
husliv, tvrs ver trottoaren och ut mot krbanan. Avstndet frn mord-
platsen r ca 40 meter.
I frunderskningen har den kula som frst antrffades benmningen kula
nummer 1; den andra kulan, som r mordkulan, benmnes kula nummer 2.
Bda kulorna r av fabrikatet Winchester-Western, kaliber 38 Metal
Piercing, vilka laddas i nmnda fabriks 357 Magnum-patroner.
Underskningar har visat att kulorna uppvisar de karakteristiska spr som
uppstr vid avskjutning frn revolver.
Betrffande frgan om huruvida de avskjutits ur samma vapen har Statens
Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i Linkping i utltande uttalat att
intet talar emot att det handlar om samma vapen. Bundeskriminalamt
(BKA) i Wiesbaden har i sakkunnigutltande anfrt, att det kan inte enty-
digt pvisats, att bda kulorna avskjutits ur samma vapen men att p
grund av att avfyrningsspren uppvisar samma form talar inte heller ngot
emot ett och samma vapen.
FBI-Laboratory i Washington, USA, har i utltande inte ansett det vara
mjligt att fastsl huruvida kulorna avfyrats frn samma lopp.
Gemensamt fr de tre kriminaltekniska institutionernas utltande r, att
kulornas fabrikat, kaliber och ammunitionstypen enligt ovan bekrftas.
Vidare fastsls att kulorna uppvisar de spr som r typiska fr vissa slags
revolvrar, dvs. spr av fem hgervridna bommar med 2,5 mm:s bredd.
Revolvrar av fabrikaten Smith & Wesson, Sturm-Ruger, Llama, Escodin,
Ruby, Taurus och Kassnar kan ifrgakomma ssom mordvapen.
Underskningen av makarna Palmers kldespersedlar har givit vid handen,
att det p dessa pvisats sdana partiklar (krutstnk) som betrffande
kemisk sammansttning verensstmmer med vad som gller fr den ovan-
nmnda ammunitionen. Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i
Linkping har i sakkunnigutltande den 18 juni 1987 anfrt att blyisotop-
frdelningen i proverna frn makarna Palmes klder vl verensstmmer
sinsemellan. Likas verensstmmer blyisotopfrdelningen i kulorna frn
mordplatsen men avviker frn frdelningen i samtliga jmfrelseprover.
Detta tillsammans med resultatet av underskningen av tndsatspartiklar
gr det osannolikt att kulorna frn mordplatsen skulle vara andra n de som
skjutits mot makarna Palme.
Den kriminaltekniska bedmningen av skottavstnden har gjorts utifrn
vad man kallar blybilden. Detta underskningsfrfarande ger vid handen,
att Olof Palme blev skjuten i ryggen frn ett avstnd av ca 20 cm (10 cm
30 cm vid tillmpning av en felmarginal p 10 cm t vardera hllet). Fru
Lisbeth Palme blev beskjuten frn ett avstnd av 70 cm 100 cm, d hon
trffades av ett tangerande skott i skulderomrdet.
Skottvinkeln i frhllande till kappans (fru Palmes mockakappas) yta
uppgick till 10 15 grader.
Ovannmnda fakta kring brottet och brottsplatsen liksom de kriminal-
tekniska slutsatserna verensstmmer med vad som framkommit vid
vittnesfrhren och vid analys av hndelsefrloppet. (Brottsplatsundersk-
ningen och dess resultat i vrigt framgr av det srskilda protokollet i den
kriminaltekniska redovisningen).
(---)
Spaningsledningen vid RK-A2 beslt i slutet av augusti 1988 att prioritera
fortsatt spaning och utredning betrffande fakta kring brottsplatsen och
speciellt uppgifter om grovkalibriga vapen i nrheten av brottsplatsen. Vid
verlggningar med klagarna i augusti 1988 verenskoms att spaningsin-
satserna skulle fokuseras p Sveavgen men ocks p spelklubben Oxen,
som var belgen inte lngt frn brottsplatsen. Samtidigt bearbetade en
mindre grupp av spanare ett par tidigare spaningsuppslag, enligt vilka
Kicki E gjort vissa iakttagelser hemma hos en person i Rotebro, norr om
Stockholm. Hon hade beskt lgenheten tillsammans med en person vid
namn Harri M, som uppenbarligen var bekant med lgenhetsinnehavaren
(identisk med Christer P). Hon hade srskilt noterat, att den sistnmnde var
vldigt lik fantombilden, samt att det i lgenheten fanns ett inramat
portrtt av Olof Palme. Efter besket i lgenheten i Rotebro, blev Harri M
gripen fr olaga vapeninnehav (innehavet av det s.k. Eskilstuna-vapnet,
Smith & Wesson, 357 Magnum, den 13 april 1986).
Vittnet Kjell N, som tillsammans med Kicki E var nrvarande vid det ovan
relaterade tillfllet i april 1986, hrdes ocks i oktober 1988. Kjell N
uppgav vid frhret att Christer P kunder ha varit och hlsat p en person
vid namn Sigvard C, som bor i nrheten av brottsplatsen. Uppgifter
lmnades ocks om att vapen skulle ha funnits i Christer P:s lgenhet i
Rotebro. Kjell N liksom Kicki E lmnade utsagor som gav en anknytning
mellan Christer P och Harri M samt dessa bdas anknytning till Sigvard C .
Harri M hrdes i februari 1988 om Kicki E:s uppgifter om besket hos
Christer P i Rotebro i april 1986. Han verifierade att besket gt rum men
frnekade att det d skulle ha funnits ngot skjutvapen i Christer P:s
lgenhet. Harri M har ocks vid frhr bekrftat sin anknytning till Sigvard
C och till den revolver (Smith & Wesson, 357 Magnum, Eskilstuna-
vapnet) som denne verlmnade till honom vren 1986.
Sigvard C hrdes senare under oktober 1988, sedan han sjlv begrt att f
lmna kompletterande upplysningar till tidigare frhr (frhr som ej gllt
rendet Christer P). Vid detta frhr uppgav han, att han med anledning av
tidningsskriverier om en man som vankat fram och tillbaka utanfr
biografen Grand, erinrat sig nya detaljer.
Han hade genom en bekant vid namn Maj N ftt knnedom om att hon fr
polisen berttat om en mystiskt man som hon sammantrffat med i
porten till Sigvard C:s bostad, Tegnrgatan 16. Vidare tyckte han att press-
uppgifterna om utseendet p mannen utanfr biografen Grand stmde in p
Christer P.
Maj N uppgav vid frhr att hon ngon gng i slutet av december 1985
mtt en man utanfr Tegnrgatan 16, som vgrade att slppa in henne i
porten. Mannen hade hotfulla gon och stirrande blick och var ikldd
en militrgrn jacka. De mttes senare hos Sigvard C, och det har
framkommit att mannen ifrga var Christer P.
Vid frhr med Sigvard C och Christer P har framkommit att Christer P
hade regelbundet hmtat amfetamin hos Sigvard C. I de fall d denne inte
var hemma och svarade i telefon, hnde det att Christer P vankade fram
och tillbaka p Sveavgen och angrnsande gator i flera timmar.
De ovannmnda uppgifterna av Kicki E i frening med vittnesutsagorna av
Kjell N, Harri M och Sigvard C, gav anledning att nrmare granska
Christer P:s frehavanden under kvllen den 28 februari 1986. Alibiupp-
gifterna blev freml fr ny genomgng, och i detta sammanhang hrdes
Christer P:s kamrat Ulf Sp. Denne hade vid ett frhr (som avsg eget alibi
fr tidpunkten fr mordet p Olof Palme) uppgivit att han under kvllen
den 28 februari 1986 befunnit sig i Christer P:s lgenhet tills dess den
sistnmnde terkom dit vid 01.00-tiden p natten.
Christer P hade sjlv vid frhr den 28 maj 1986 uppgivit att han kommit
hem till lgenheten vid 23.30-tiden.
Vid frhret i maj 1986 uppgav Christer P ocks att han den kvllen beskt
klubben Oxen vid 19-tiden och dr trffat bl.a. Sigvard C . Christer P hade
lmnat Oxen vid 22-tiden.
Den 23 april 1987 hrdes Christer P p nytt denna gngen betrffande
Ulf Sp:s alibi och uppgav d att anledningen till besket i City var
amfetaminanskaffning. Ulf Sp hade stannat kvar i hans lgenhet p Kung
Hans vg i Rotebro, och han fanns kvar dr d Christer P kom tillbaka vid
23.30-tiden.
I april 1986 inkom tre av varandra oberoende spaningsuppslag avseende
Christer P. Tv av dessa franleddes av likheten med den s.k. fantom-
bilden; det tredje spaningsuppslaget grundades p uppgiftslmnarens
uppfattning att Christer P skulle vara fullkomligt galen.
En person vid namn Ulf Sv lmnade uppgifter i ett spaningsuppslag den 15
oktober 1986 betrffande Ulf Sp. Den sistnmnde hade gjort underliga ut-
talanden vilka skulle ha med Palmemordet att gra. Ulf Sv var vid detta
tillflle under stark ngest och var uppjagad, enligt anteckningar i
spaningsuppslaget. Hans uppgifter fljdes upp genom ett nytt frhr den 19
september 1988. Ulf Sv uppgav d att uppgifterna kom frn Mikael L.
Enligt den sistnmnda personen (hrd under frunderskningen men har
begrt anonymitet) hade Ulf Sp under mordkvllen varit inne i City till-
sammans med en kompis, som skulle vara bosatt i Sollentunatrakten. Enligt
denna uppgiftslmnare skulle Ulf Sp och kompisen ha ngonting med
mordet att gra eller knna till ngonting om detsamma. Ulf Sv:s bekante
hade avsttt att ringa eller skriva anonymt (till polisen) av rdsla fr Ulf Sp.
En annan person, Erling O, uppgav vid frhr den 27 december 1988 att
Christer P fr honom berttat att han var inne i Stockholms City den kvll
Olof Palme mrdades. Vidare hade Christer P berttat att Ulf Sp under
kvllen fanns i hans lgenhet i Rotebro. Genom Erling O framkom det
ocks att Christer P och Ulf Sp varit ordentligt oense om den tidpunkt d
Christer P mordkvllen kom hem till lgenheten.
Vittnet Sigrid M uppgav vid frhr samma dag (den 27 december 1988) att
hon i slutet av september 1988 observerat en man som hon igenknner som
Christer P p perrongen till pendeltgstationen i Rotebro. (Idenfifierad
genom foto i den finska tidningen Huvudstadsbladet). Hon gick bakom
honom ut frn stationen, d han rkade i affekt p grund av en lst drr och
utbrast ngot om jvla Olof Palme jag tycker det r bra att Palme r
dd (eller jag tycker det r bra att Palme r skjuten). Jag har skjutit
honom och jag ngrar ingenting (eller man ska ingenting ngra, och vore
han inte skjuten skulle han skjutas en gng till.
Vittnet Anders R uppgav vid frhr den 19 januari 1989 att han p
Sollentuna pendeltgsstation fr ngra r sedan lade mrke till en man,
som han igenknner som granne till honom sjlv. Mannen skrek en massa
osammanhngande svordomar mot den svenska regeringen. Anders R
minns inte om ngot speciellt namn nmnde. (Anders R bodde d p Kung
Hans Vg 35 i Rotebro.)
Den del av frunderskningen som avser Christer P och hans bekant-
skapskrets har givit vid handen, att han till flera personer sagt, att han fanns
i City-omrdet under mordkvllen. Han har d formulerat sig s, att han
funnit det konstigt att han alltid var p plats nr ngonting hnde (jag var
ju dr, jag av alla).
Vittnesuppgifter tyder p att grningsmannen ej haft mustasch. Christer P
har uppgivit att han haft mustasch sedan slutet av 1970-talet, en omstndig-
het som blivit freml fr utredning, eftersom han under frundersk-
ningen hvdat att hade mustaschen innan den 28 februari 1986. I
frunderskningsmaterialet (protokoll II) finnes ett foto av Christer P, taget
under spaning vid Tegnrgatan 16 i Stockholm i april 1986. Vittnesutsagor
talar fr att Christer P anlagt mustaschen efter den 28 februari 1986.
Vittnet Ulf Sp har uppgivit att han uppskt Christer P fredagen den 28
februari 1986 i bostaden. De bda kom verens om att anskaffa amfetamin.
Christer P kte i detta rende till Stockholm City, spelklubben Oxen, fr att
fixa amfetaminet. Sdant kunde man anskaffa dr. Innan han vid 18.40-
tiden lmnade bostaden, hade han enligt egen utsaga ringt till klubben fr
att kolla om den hade ppet. Christer P kte med pendeltg kl. 18.47 frn
Rotebro och ankom till Stockholms Central omkring kl. 19.15. Han hade
omedelbart begivit sig till spelklubben Oxen, Oxtorgsgrnd 2, enligt egen
utsaga. Sledes kan han d ha varit p klubben omkring kl. 19.30.
Christer P har beropat sammantrffande med Sigvard C p klubben om-
kring klockan 20.00. Vidare har han uppgivit att han suttit tillsammans med
Sigvard C, Lena och Reine J vid ett bord i lokalen. Lena hade
tillhandahllit tv fulla flaskor vodka, och Christer P sger sig ha konsume-
rat sammanlagt omkring 50 cl. av denna alkohol (ssom grogg med lsk).
Varken Sigvard C eller Reine J hade druckit ngot av spriten. Sigvard C
och Lena hade ett oreglerat ekonomiskt mellanhavande denna kvll, och
Christer P har i frunderskningen beropat en fullmakt, som upprttades
och undertecknades av honom. (En odaterad fullmakt, undertecknad av
Christer P, har under frunderskningen utgjort underlag fr frhr med
Sigvard C och Lena . Ingen av dem sger sig kunna relatera fullmakten
till kvllen den 28 februari 1986.)
Det har under frunderskningen inte framkommit ngot vittne som kan
styrka att Christer P, ssom han uppgivit, befunnit sig p Oxen frn kl.
19.30 och framtill kl. 22.25. (Undantag utgr vittnet Jan L, som sger sig
ha sett Christer P p Oxen fre kl. 22.00 men ocks efter klockan 23.00.)
Sigvard C uppgav att Christer P varit p Oxen en kort stund vid 22-tiden.
Reine J uppgav att han inte kom till Oxen frrn kl. 22.30. Lena hade
inte varit p Oxen ver huvud taget denna kvll.
(---)
Christer P sger sig ha lmnat spelklubben Oxen vid omkring kl. 22.25 i
avsikt att hinna med pendeltget frn Stockholms Central kl. 22.46 alt.
23.15. Han var d enligt egen uppfattning ganska berusad. Det har under
frunderskningen framkommit (genom Ulf Sp) att Christer P inte visat
ngra tecken p berusning d han kom hem till bostaden. Betrffande
amfetaminkpet har Christer P under frunderskningen ndrat sin utsaga
stillvida, att han senare uppgivit att han ftt sdan narkotika av Sigvard C.
(I den tidigare frhrsutsagan ville han skydda denne). Men till Ulf Sp
hade han sagt, nr han kom tillbaka till bostaden, att han inte lyckats
anskaffa ngot amfetamin.
Christer P har under frunderskningen vidhllit uppgiften att han kt frn
Stockholms Central med pendeltget kl. 22.46 eller 23.15 i riktning mot
Rotebro. Han sger sig dock ha somnat p tget och vaknat av att tget stod
stilla p Mrsta station. Efter att ha hmtat frisk luft p perrongen kte han
med samma tg tillbaka till Rotebro, dit han enligt egen uppgift anlnt kl.
23.47 och till bostaden ungefr kl. 23.55. Ulf Sp fanns kvar i lgenheten.
Han lg och sov nr Christer P anlnde men vaknade och tnde ljuset. Ulf
Sp har inte verifierat Christer P:s uppgift om tidpunkten fr dennes
terkomst till bostaden.
Enligt Ulf Sp kom Christer P hem sannolikt mellan kl. 00.15 och 01.00
(1986-03-01). Denna tidsuppgift grundar Ulf Sp p att han frvntat sig att
Christer P skulle ha kommit tillbaka till bostaden efter ett par timmar. Nr
han lt vnta p sig tittade Ulf Sp ofta p sin klocka, och han r drfr
sker p tiden fr Christer P:s terkomst. Vidare har Ulf Sp vid frhren
frnekat att han sjlv skulle ha varit berusad och vaknat frst d Christer P
kom hem.
Svl Sigvard C som Ulf Sp har uppgivit att Christer P skt pverka deras
tidsangivelser till att verensstmma med hans egna.
Enligt den egna utsagan under frunderskningen hade han ftt amfetamin
av Sigvard C p spelklubben Oxen ngon gng under kvllen, dvs. innan
han lmnade klubben vid omkring kl. 22.25. Roger , bekant till Christer
P, har uppgivit att han iakttagit och tilltalat honom vid biografen Grand vid
23.10-tiden. Christer P har ocks utpekats av vittnet Lars E ssom till
utseendet verensstmmande med en person han iakttog utanfr biografen
kl. 22.50 23.10.
Vittnet Ljubisa N observerade frn kiosken vid Sveavgen Adolf
Fredriks Kyrkogata en man som fljde efter makarna Palme, och vid
videokonfrontation har Ljubisa N utpekat Christer P ssom identisk med
denna man.
Fru Lisbeth Palme har vid videokonfrontation den 14 december 1988 och
vid frhr den 26 januari 1988 uttalat att Christer P till fullo verens-
stmmer med den minnesbild hon har av den man hon iakttog i korsningen
Tunnelgatan Sveavgen omedelbart efter mordet.
Frutom denna vergripande redovisning anser kommissionen att det
finns skl att srskilt redogra fr den del av frunderskningsarbetet,
som gller hanteringen av uppgifter frn mlsganden Lisbeth Palme.
6.1.4 Srskilt om frhrstgrder m.m. under
medverkan av mlsganden Lisbeth Palme
Frhrstgrder m.m.
Fljande dokumentation ver frhr, samtal m.m. med Lisbeth Palme
freligger.
Frhr den 1 mars 1986; frhret genomfrt i Lisbeth Palmes bostad
dagen efter mordet av kriminalkommissarien Inge Reneborg och
kriminalinspektren Christer S. Statssekreteraren Ulf Dahlsten och
sonen Mrten nrvarade. Lisbeth Palme tillt inte att frhret
bandinspelades. Frhrsanteckningarna omfattar drygt tv sidor. I
signalementshnseende finns fljande antecknat.
Snett bakifrn sg hon hur en man sprang in p Tunnelgatan. Han stannade
en bit in och vnde sig om varefter han fortsatte. Ngon annan lade hon
inte mrke till. (---) Mannen som sprang in p Tunnelgatan uppfattade fru
Palme som varande i 40-rsldern, ca 180 cm lng och med kompakt
kropp med kort hals. Han var mrk men inte p ett direkt sydlndskt stt
utan hret var mer brunaktigt. Han var ikldd en bl, ngot litet bullig
tckjacka som gick en bit nedanfr midjan. Han hade vidare mrka,
troligen gr byxor. I vrigt lade fru Palme inte mrke till ngra detaljer vare
sig i utseende eller kldsel.
Telefonsamtal frn Lisbeth Palme den 8 mars 1986; en av den ovan
nmnde kriminalinspektren Christer S nedtecknad anteckning om-
fattande en halv sida. Enligt anteckningen nskade Lisbeth Palme bl.a.,
efter att ha sett den s.k. fantombilden publicerad, komplettera vad hon
tidigare uppgett:
Hon uppfattade det som om mannen som sprang in p Tunnelgatan hade ett
ngot rundare, fylligare ansikte n det p fotot. Dragen i vrigt, mun och
nsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske frklaras med
att han rrde sig med uppdragna axlar.
Konfrontationsfrhr den 17 mars 1986; protokoll ver en konfronta-
tion som Lisbeth Palme i nrvaro av tv kriminalinspektrer samt
advokaten Gunnar Falk vervarade. Frhret upptogs p band. Lisbeth
Palme kunde under konfrontationen inte peka ut ngon av personerna i
konfrontationsgruppen, dr Viktor G ingick.
Frhr den 25 mars 1986. Dokumentationen utgrs av en av dvarande
frunderskningsledaren m.m. Hans Holmr upprttad promemoria,
omfattande tv och en halv sida.
5
Promemorian r inte daterad. Det r
denna handling som chefsklagaren K.G. Svensson p sin tid hade
svrighet att f del av och kring vilken det drvid uppstod menings-
skiljaktigheter mellan K.G. Svensson och Hans Holmr. Betrffande
signalementet heter det fljande.
Lisbet berttar fljande. (---) Grningsmannen har stirrande blick. Ljus
blick. Kindknotorna r liksom bulliga. Han har vit verlpp. Kort hals,
uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han br mrkbl jacka. Den r inte
midjelng, inte heller vldigt lng. Han har mrka byxor. Det r inte jeans.
Nr Lisbet ser honom gr han ut till vnster snett fram mot det upplysta
fnstret i affren i hrnan. Han blickar tillbaka som fr att kontrollera om
han lyckats och fortstter in i grnden. Lisbet har sedan intrycket att han
kan ha sttt kvar inne i grnden en stund och stirrat tillbaka p henne.
Lisbet knner inte till s mycket om vapen men hon tror att vapnet mste
ha varit frsett med ljuddmpare.
Hans Holmr har infr den tidigare Palmekommissionen lmnat upp-
lysningar som innebr att denna beskrivning inte p ett korrekt stt
terger vad Lisbeth Palme sade (se nedan). Enligt Hans Holmrs tolk-
ning sg Lisbeth Palme i sjlva verket aldrig grningsmannen utan det
signalement hon uppgav avser ett vittne (Anders B).
Konfrontationsfrhr den 23 april 1986; protokoll ver en konfronta-
tion som Lisbeth Palme i nrvaro av en kriminalinspektr vervarade.
Konfrontationsfrhret upptogs p band. I konfrontationsgruppen
ingick en person, Peter B, som var bekant med Viktor G och miss-
tnktes vara identisk med fantombilden p Skuggan. Lisbeth Palme
knde inte igen ngon av personerna i gruppen.
Sammanstllning av frhr den 29 april 1986 samt den 5 och 6 maj.
Frhren genomfrdes i Lisbeth Palmes bostad av kriminalinspektrer-
5
I den version av promemorian som finns intagen i frundersknings-
protokollet har en mening sekretessbelagts med hnvisning till frundersk-
ningssekretess. Denna mening lyder: (Lisbet berttar fljande. ---) Bruno
Kreisky har hittat spr efter vervakning som han stter i samband med
kroaterna.
na Lars T och Gunnar H, vid kompletteringen nrvarade dessutom
polisintendenten Tommy Lindstrm (om dennes uppgifter rrande
dessa frhr, se nedan). Lisbeth Palme tillt inte att frhren bandin-
spelades. Protokollet r upprttat den 7 maj. Frhrsanteckningarna
omfattar knappt fyra sidor.

6
I signalementshnseende finns fljande
antecknat.
7
D hon tittade upp frn maken, som fallit ihop p trottoaren, sg hon en
man med stirrande blick titta p dem. Mannen befann sig p ca 10-15
meters avstnd och stod i hrnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen
som vara i 40-rs ldern och omkring 180 cm lng, ha en intensivt stirrande
blick, ha smala, tunna lppar och ljus, platt verlpp, ha en rak panna med
raka gonbryn samt ha ett rektangulrt och stelt stirrande ansikte med
kraftigt, ngot framskjutet hakparti och markerade kindsidor. Han var
ikldd mrkbl/marinbl jacka som gick nedanfr midjan, dock ej till
knna, och han hade mrka byxor. Mannen var bred ver axlarna men
gjorde inget stort intryck. Han verkade dra upp axlarna och hade ett kort
halsparti. D hon senare sg mannen rra sig, gjorde han ett spnstigt,
vltrnat intryck p henne. Hon kunde inte se om mannen hll ngot i
hnderna. P frga om hon sett om mannen bar glasgon eller ej, var hon ej
sker, hon uppgav sig ha svrt att komma ihg just den detaljen hos
mnniskor som hon trffat. Betrffande eventuell huvudbonad var hon inte
heller sker. Hans huvud gav dock ett cendr-brunt intryck. Han var varken
blond eller svartmuskig.
Han yttrade ingenting under hndelsefrloppet. Lisbeth Palme mrkte inte
att ngon fljde efter dem p Sveavgen inte ens i skottgonblicket
upplevde hon ngon frfljelse.
Lisbeth Palme brjade sedan skrika p hjlp och tittade sig samtidigt
omkring. Hon upptckte d, ca 30 meter norrut p Sveavgen, en man
ikldd ngot beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som
spensligt byggd och frhllandevis lng. Mannen kom mot henne men
gjorde, nr hon pkallade hjlp, ett nrmast avvrjande intryck.
Det kom sedan flera mnniskor till platsen, bl.a. en taxichauffr som
tillkallade hjlp ver radio. D Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan
6
I den version av anteckningarna som finns intagen i frundersknings-
protokollet har ett avsnitt uteslutits. Detta avsnitt lyder: Olof Palme hade
handlagt ett rende p regeringsniv som gllde en amerikan i ett vrd-
nadsrende, vilken person bedmdes som helt olmplig och drfr inte fick
vrdnaden. Olof Palme tog det ovanliga stllningstagandet att han kontaktade
amerikanska myndigheter (troligen FBI) i rendet. Han var dock inte njd med
deras agerande.
7
ven vissa andra uppgifter, bl.a. rrande en person som Lisbeth Palme inte
uppfattade som grningsman, har hr tagits med. Ngra motsvarande uppgifter
finns inte i den tidigare dokumentationen.
(hon bedmde det till 1-3 minuter senare) sg hon en man som stod ca 75
meter in p gatan. Han stod p norra sidan med ryggen tryckt mot
barackbyggnaden och vnda ansiktet och stirrade mot henne. Det var mrkt
p platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande
blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hrnet av Tunnelgatan.
Frhrsanteckning frn den 25 augusti 1986. 1995 ptrffade PU en
fr den tidens spaningsledning inte tidigare knd anteckning angende
ett frhr som Hans Holmr hllit med Lisbeth och Mrten Palme.
Anteckningen lyder i sin helhet p fljande stt.
Anteckningar frn samtal med Lisbet och Mrten Palme 25 aug 86.
P frga om Olof under sista ret inte var rdd fr ngon eller ngra sger
Lisbet Det var ngra saker som han hll emot. Amerikanen, kurderna och
Baresic.
Lisbet har p fredagen 28 feb talat med en arbetskamrat som r gift med en
turk. Hon har d antagligen nmnt att Olof och hon skulle g p bio p
kvllen men inte var. Brderna Mozart kan hon ha nmnt som ett
alternativ. Det r synd att behva sga detta. Hon r s st.
Mrten sger att fre bion nr de stod och vntade p att g in var det en
mrkhrig man som sttte till honom utan att be om urskt. Han nmner
detta eftersom han vet att kurderna fre morden i Uppsala och Stockholm
har pekat ut offren p ngot stt.
Teckningen i Expressen stmmer bttre med Mrtens gubbe n fantom-
bilden. Han vill dock ha honom ldre.
Grningsmannen str och tittar p Lisbet mindre n tio meter ifrn henne
nr hon frst ser honom. Till vnster och kanske 25 meter bort ser hon en
man som gr ett beigt intryck. Hon frsker f honom att hjlpa henne.
Grningsmannen vnder sig om en bit in i grnden. Han upptrder som om
han trodde att han inte syntes.
Lisbet har en diffus bild av att Olof och hon mtte ett par en man och en
kvinna p Sveavgen.
De r bgge villiga att stlla upp p konfrontation om polisen s nskar.
Kom d bara inte med ngon som har mustasch!
Hans Holmr
Frhr den 16 december 1986. Frhret hllet i Lisbeth Palmes bostad
av kriminalinspektren Gunnar H. Lisbeth Palme hrdes om sina
eventuella kontakter i arbetet med en person Ferda T. Lisbeth Palme
kunde ej erinra sig namnet.
Visning av fotografier vid tre tillfllen; den 4 och 9 september samt den
21 december 1987. Fotografivisningen gde rum i Lisbeth Palmes
bostad. Lisbeth Palme frevisades vid de tre tillfllena en stor mngd
fotografier, drygt 600, av personer som frekom i skilda uppslag i
utredningsmaterialet. Under visningarna plockade hon ut ngra som
visade viss likhet med grningsmannen men hon tyckte inte att ngon
bild verensstmde med hennes bild av grningsmannen.
Konfrontationsfrhr den 14 december 1988. Promemoria ver den
konfrontation d Lisbeth Palme i nrvaro av Solveig Riberdahl och
Jrgen Almblad p Riksklagarens kansli fick se en videoinspelning av
en konfrontationsgrupp. Enligt promemorian pekade Lisbeth Palme ut
Christer P som grningsmannen. Om promemorian och frhllandena
kring konfrontationen, se nedan.
Telefonsamtal frn Lisbeth Palme den 20 december 1988. En av
Solveig Riberdahl nedtecknad anteckning omfattande knappt en halv
sida. Enligt anteckningen nskade Lisbeth Palme pminna om vad hon
tidigare uppgett om att hon uppfattat grningsmannens steg vid avlgs-
nandet frn platsen som ngot studsande.
Frhr den 26 januari 1989. Frhret hllet i Riksklagarens lokaler
med Solveig Riberdahl som frhrsledare och Jrgen Almblad som
frhrsvittne. Protokollet r upprttat den 27 januari samt signerat
ssom genomlst och vidknt av Lisbeth Palme den 30 januari. Enligt
protokollet tillt Lisbeth Palme inte att bandspelare anvndes och inte
heller att advokaten Arne Liljeros, Christer P:s frsvarare, nrvarade.
Enligt vad som upptecknats uppgav Lisbeth Palme att utseendet p den
man hon pekat ut vid konfrontationen till fullo verensstmde med den
minnesbild hon hade av den man hon iakttog vid mordtillfllet, med
undantag av att den mannen inte hade ngon mustasch. Hon uppgav
enligt protokollet vidare:
Omedelbart efter det att Olof Palme beskjutits vred sig Lisbeth Palme med
ett ryck t vnster. Samtidigt sade hon ngot om smllare. I det gonblicket
blev hon sjlv beskjuten. Hon frstod d vad som hade hnt. Drefter iakt-
tog hon mannen p ett avstnd av 5 7 meter. Hon befann sig ansikte mot
ansikte med mannen. Lisbeth Palme vet inte om stod upp eller satt p huk
nr hon gjorde iakttagelsen, men hon tror att hon stod upp. Mannen stod i
ett ljussken. Lisbeth Palme anger p en bifogad skiss mannens position.
(---)
Nr hon nsta gng iakttog mannen sg hon honom frflytta sig ett par
steg. Stegen var studsande. Hon sg honom d snett bakifrn. Lisbeth
Palme anger p skissen var mannen d befann sig. (---)
Hon har ytterligare en minnesbild ett par minuter efter den frsta iakt-
tagelsen av en man som stod inne p Tunnelgatan vid den barack som d
fanns dr. Lisbeth Palme anger p den bifogade skissen mannens position.
(---) Mannen stod med ansiktet vnt mot henne.
Lisbeth Palme har ett intryck av att de tre iakttagelserna rr samme man.
Lisbeth Palme var vid tillfllet mycket observant p sin omgivning, efter-
som hon med blicken skte ngon som kunde hjlpa henne.
I ett tidigt skede sg Lisbeth Palme ocks en man som var ikldd en beige
jacka. Jackan var ljus, troligtvis av mockaskinn. Den mannen befann sig
betydligt lngre norrut p Sveavgen n den frsta mannen som hon hade
iakttagit. Mannen med den beigefrgade jackan verkade avvisande till att
hjlpa henne.
Lisbeth Palme har inte ngon minnesbild av ngra andra personer frrn ett
flertal personer strmmade till platsen.
Efter rttegngarna mot Christer P hlls ett frhr den 3 november
1993. Frhret genomfrdes i Lisbeth Palmes bostad av kriminal-
kommissarien Paul J och en kriminalinspektr. Frhrsprotokollet
omfattar sex sidor. Vid tillfllet frhrdes Lisbeth Palme bl.a. om var-
dagsvanor/rutiner inom familjen, eventuella iakttagelser den 28 februari
1986, signalementet p grningsmannen, fantombilderna, livvakts-
skyddet och eventuella hotbilder.
Utver vad som framgr i den angivna dokumentationen har ytter-
ligare samtal frekommit. I en promemoria upprttad den 24 mars 1986
redovisade tf kriminalkommissarien Lars C sina tgrder under mord-
natten. Det framgr bl.a. att han frn mordplatsen p eget initiativ
begav sig till Sabbatsbergs sjukhus, dr han vid tv tillfllen fick prata
en kort stund med Lisbeth Palme. I promemorian str:
Fru Palme hade ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten.
Signalement: stor, kraftig, mrkhrig ikldd midje- eller -lng bl eller
mrkbl tckjacka. (---) Frsk gjordes av mig att f ytterligare informa-
tion om hur de gtt, ev kulbana och bttre signalement. Fru Palme var
mycket chockad och kunde inte fr stunden lmna fler upplysningar.
Ytterligare en polisman talade med Lisbeth Palme p mordnatten. Det
var polisinspektren ke R som frn Stockholmspolisens sambands-
central beordrades till Sabbatsbergs sjukhus. Fr Juristkommissionen
uppgav ke R bl.a. fljande:
8
8
Citerat frn Juristkommissionens samtalsuppteckning den 6 mars 1987.
Vid hans samtal med Lisbeth Palme p Sabbatsbergs sjukhus var det inte
helt ltt fr honom att f fram ngra konkreta uppgifter om vad som verk-
ligen hade utspelats. Hon var nmligen mycket chockad vid samtalstill-
fllet. Klart r dock att hon d nmnde att det hade varit tv grningsmn
och att det troligen var de tv mn som hon vid ett tidigare tillflle hade
iakttagit utanfr bostaden p Vsterlnggatan. ke R fick dock inte klart
fr sig var den andre grningsmannen skulle ha uppehllit sig vid mord-
tillfllet. Han antecknade de av Lisbeth Palme lmnade uppgifterna.
ke R rapporterade uppgifterna till sambandscentralen. De torde ha
legat till grund fr det rikslarm som sndes ut och som angav tv gr-
ningsmn. Vi har inte funnit ngon ytterligare dokumentation enligt
vilken Lisbeth Palme skulle ha talat om tv grningsmn. Dremot
nmnde hon redan i frhret den 1 mars tv mn, som hon tidigare
iakttagit utanfr bostaden, och att hon hade en svag knsla av att en av
dem bar en jacka av samma typ som mannen p mordplatsen bar.
Uppgiften om de tv mnnen utanfr bostaden terkommer i Hans
Holmrs samtalsuppteckning, dock utan tillgget betrffande jackan.
Liknande uppgifter omtalas frn frhrssammanstllningen frn april-
maj 1986. Vad ke R uppgett sig ha uppfattat stmmer allts inte
verens med senare uppgifter; inte heller Lars C rapporterade ngot
motsvarande. En frklaring som lmnats till denna motsgelse r att det
i samtalet mellan ke R och Lisbeth Palme uppsttt en sammanbland-
ning mellan hennes uppgifter om tv mn utanfr bostaden och det hon
iakttagit p mordplatsen.
Vissa omstndigheter kring frhren m.m.
Betrffande frhret den 25 mars 1986 har Hans Holmr upplyst
fljande.
9
Sklet till att just han hll detta frhr det frsta grund-
liga och samlade frhret, som han sjlv kallade det var hennes
svra situation, att han sedan tidigare var bekant med henne och att hon
inte ville tala med ngon annan. Frhret gde rum hemma hos Ebbe
Carlsson. Det var ett antal dagar efter begravningen. Hon var mycket
tydlig. Han frgade om frhret kunde tas upp p band men det ville
Lisbeth Palme inte. De pratade lnge i lugn och ro och hon gav en
fullstndig bild av vad hon sett. Det finns inga minnesanteckningar
kvar frn frhret. Det som finns r det som r med i frundersk-
ningsprotokollet, det r i sin tur direkt avskrivet frn det han skrev fr
hand under frhret. Han skrev ut det direkt nr han kom till arbetet.
9
Uppgifter och citat i det fljande hmtade frn den tidigare Palmekommis-
sionens utfrgning med Hans Holmr den 29 november 1995.
De handskrivna anteckningarna hade han gtt igenom med och lst upp
fr Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullstndig redogrelse
fr vad Lisbeth Palme sagt.
10
Hans Holmrs redogrelse fr vad Lisbeth Palme uppgav avviker
frn vad som antecknats i promemorian frn frhret. Infr kommissio-
nen uppgav Hans Holmr att Lisbeth Palme sagt att hon dragits med
ned p trottoaren, eftersom hon och Olof Palme gick i armkrok (i
protokollet str bara att de gick i armkrok). Infr kommissionen uppgav
han vidare att hon drefter tittade bakt fr att ska hjlp och att den
person hon d sg retirerade, varfr hon frstod att hon inte hade ngon
hjlp att hmta frn denne. Hon skall drefter ha beskrivit den perso-
nens kldsel och enligt vad Holmr uppgav stod det fr honom klart att
Lisbeth Palme beskrev ett vittne, nmligen Anders B, och att Lisbeth
Palme i sjlva verket aldrig hade sett grningsmannen. Ngon iakt-
tagelse som skulle motsvara detta vittne gr inte att terfinna i frhrs-
anteckningarna. Den person som Lisbeth Palme uppges beskriva be-
nmns i samtalsanteckningarna fr vrigt grningsmannen.
Vid ett samtal som nuvarande rikskriminalchefen Lars Nyln hade
med frre rikskriminalchefen Tommy Lindstrm den 4 september 1997
framkom ytterligare uppgifter om kontakter mellan utredningsmn och
Lisbeth Palme och hennes familj. Samtalet hade franletts av att
journalisten Sven A uppgett att oegentligheter och brister frekommit
vid frhren med Lisbeth Palme. Sven A hnvisade hrvid bl.a. till
Tommy Lindstrms bok Mitt liv som snut. Under samtalet berttade
Tommy Lindstrm om det frsta frhret som rikskriminalen Lars T
och Gunnar H hllit med Lisbeth Palme (detta syftar det frsta
frhret frn den ovan redovisade sammanstllningen av frhr; det
hlls sledes den 29 april 1986). ver detta frhr hade utrednings-
mnnen upprttat minnesanteckningar som sedan sammanstllts till en
rkopia. Denna rkopia fick Lindstrm. Drefter bearbetades den
och presenterades fr Lisbeth Palme vid ett besk hos henne den 5 maj
1986. Efter sammantrffandet skedde ytterligare en justering och till
sist en slutjustering. Sledes hade rikskriminalen kontakt med Lisbeth
Palme vid sammanlagt fyra tillfllen fr upprttandet av frhrs-
protokollet. Protokollet kom drmed mer att utgra ett samlings-
dokument n ett normalt frhrsprotokoll. Att man frfor p detta
10
P frga om de utgjorde sammanfattningar, svarade Holmr: Nej det var
inga sammanfattningar i den meningen att jag tog bort ngonting. Men det var
inget pratprotokoll, det var inte pratminus. Jag var ju vldigt mn om att ta med
allting som framkom. S jag strk ingenting som oviktigt eller s utan det hon
sa vid det dr frhret, det finns med dr. Ngonting annat har hon inte sagt.
stt frklarade Lindstrm bl.a. med att stora delar av beskstiden hos
Lisbeth Palme gnades t medmnsklig social kontakt. Lindstrm
uppgav ocks att alla minnesanteckningar frn sammantrffandena med
Lisbeth Palme sannolikt kastats efter det att protokollet godknts
slutligt. Betrffande en uppgift i sin bok om att Lisbeth Palme i
lgenheten haft papper p golvet uppgav Lindstrm att Lisbeth
Palme i lgenheten samlat en mngd papper av olika slag kring mordet
och ven en mngd brev som hon erhllit efter mordet. Lindstrm hade
betrffande dessa dokument endast frt allmnna sociala samtal med
Lisbeth Palme. Hon hade inte erbjudit polisen att g igenom hand-
lingarna och Lindstrm hade bedmt att de saknade vrde fr utred-
ningen varfr man inte gjort ngot beslag.
Hr kan inskjutas att Tommy Lindstrm d han intervjuades av
RRV-experterna berttade att Lisbeth Palme under de frhr Lindstrm
deltog i uppgav att grningsmannen var en borderliner-typ.
11
Lindstrm ansg emellertid inte att detta var en sdan uppgift som
borde tas med i frhrsdokumentationen (vi skall bara ha med fakta).
Om frhren i april-maj 1986 och sina kontakter med Lisbeth Palme
i vrigt har kriminalkommissarien Gunnar H infr den tidigare Palme-
kommissionen uppgett att Lisbeth Palme stllde som villkor att fr-
hren inte fick bandas, att hon skulle f ta del av frhrsanteckningar
och redigera dessa m.m. Vid redigeringarna fanns det uppgifter hon
ndrade, eftersom hon ansg att de inte korrekt tergav vad hon hade
sagt, men det frekom ocks att hon strk uppgifter som hon inte ansg
skulle vara med. Hennes synpunkter gllde ven polisens stt att
uttrycka hennes signalementsuppgifter, vilket var till men fr
utredningen. Hans uppfattning var att hon skulle ha vgrat medverka
om hennes krav inte uppfylldes.
Srskilt om konfrontationen den 14 december 1988
Bakgrund
Lisbeth Palme hade medverkat vid tv tidigare konfrontationer, under
utredningen mot Viktor G. De synes frn polisens synpunkt ha
genomfrts p normalt stt. Lisbeth Palme hade dock reagerat mot den
uppmrksamhet hon utsattes fr vid dessa tillfllen (se utdraget ur
tingsrttsfrhret nedan). Lisbeth Palme hade vidare medverkat vid
11
I Nationalencyklopedin beskrivs borderline-personlighet p detta stt:
inom psykiatrin anvnd benmning p en strning av personligheten. Den
drabbade fungerar inte fullt s normalt som vid en neuros --- men inte heller
s starkt avvikande som vid en psykos ---.
ngra fotovisningar, dr Solveig Riberdahl ltit henne titta p ett stort
antal bilder. I inget av dessa sammanhang skall Lisbeth Palme ha
utpekat ngon som den man hon sg p mordplatsen.
Konfrontationen den 14 december 1988 var frberedd s till vida att
frhret med Christer P var planerat. Diskussioner mellan PU och fr-
underskningsledningen om hur en konfrontation med Lisbeth Palme
skulle genomfras hade frts. Det stod redan fre den 12 december
klart att Lisbeth Palme inte ville g med p det gngse frfarandet. PU
visste drfr att det skulle gras en videoupptagning av konfrontations-
gruppen. Frberedelserna infr konfrontationsfrhret behandlas vidare
nedan.
vriga konfrontationer den 14 december med bl.a. Mrten Palme
genomfrdes p gngse stt, vilket bl.a. innebar att Christer P:s
frsvarsadvokat var nrvarande och hade tillflle att stlla frgor. I
samband med dessa konfrontationsfrhr videofilmades gruppen.
Genomfrandet av konfrontationsfrhret
Sjlva konfrontationen genomfrdes s att Lisbeth Palme efter tjnste-
tid p Riksklagarens kansli, i nrvaro av endast Solveig Riberdahl och
Jrgen Almblad, fick se den inspelade videofilmen. Lisbeth Palme hade
inte velat g med p att Christer P:s frsvarsadvokat skulle nrvara.
Enligt Lisbeth Palmes nskeml placerade sig de bgge klagarna
bakom Lisbeth Palme under det att filmen visades, detta p grund av att
Lisbeth Palme inte ville bli iakttagen medan hon tittade p filmen,
eftersom detta skulle stra hennes frmga att gra en fullgod insats.
12
Som framgr av den promemoria som sedermera upprttades uttalade
Lisbeth Palme nr hon fick se konfrontationsgruppen: Det ser man
vem som r alkoholist. Det r nummer tta, varefter hon fortsatte:
men det r inte bara det. Enligt promemorian sade hon sedan hon sett
hela filmen Ja, det r ttan han stmmer p min beskrivning, hans
ansiktsform, gon och hans ruskiga utseende. (Nummer tta var
Christer P.)
Dokumentation ver konfrontationsfrhret
ver konfrontationen upprttades den 26 januari 1989 en promemoria,
som hade fljande lydelse.
12
Det sistnmnda framgr i Svea hovrtts frhr med Solveig Riberdahl under
rttegngen mot Christer P. Jfr ven det nedan citerade tingsrttsfrhret med
Lisbeth Palme.
Promemoria ver konfrontation med Lisbeth Palme 881214 kl. 18.00 p
riksklagarens kansli.
Nrvarande vid konfrontationen var byrcheferna Jrgen Almblad och
Solveig Riberdahl.
En videotape nr OP 533 visades fr Lisbeth Palme.
Efter att Lisbeth Palme sett de inledande bilderna, dr samtliga deltagare i
konfrontationen str uppstllda sger hon att det ser man vem som r
alkoholist. Det r nummer tta. Hon fortstter men det r inte bara det. Nr
Lisbeth Palme sett hela videotapen sger hon att ja, det r ttan han
stmmer p min beskrivning, hans ansiktsform, gon och hans ruskiga
utseende. Hon tillade att nr 9 och 11 ocks har drag som passar hennes be-
skrivning, men inte som nr 8 och de har inte heller nr 8:s ruskiga utseende.
Efter en paus fick Lisbeth Palme se sekvensen med nr 8 en gng till.
Hennes uppfattning rubbades drvid inte.
Drefter hade Lisbeth Palme en del frgor rrande nr 8 och de frgorna var
stllda med utgngspunkten att nr 8 var grningsmannen. Hon ppekade
bl.a. att gm inte hade mustasch enligt hennes minnesbild.
Promemorian r allts upprttad lngt efter frhret, ca sex veckor
senare. Dessfrinnan frelg anteckningar i koncept. Handlingar rran-
de detta, inklusive det handskrivna konceptet, finns hos Riksklagaren.
Av dessa framgr att promemorian upprttats i tv exemplar, bgge
undertecknade av Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad samt daterade
den 26 januari 1989. Innehllet skiljer sig t p det sttet att en
promemoria innehller ett sista stycke, som uteslutits i den andra
promemorian. Detta stycke har fljande lydelse.
Lisbeth Palme var mrkbart tagen av visningen i synnerhet nr nr 8
visades. Hon vnde d vid ngra tillfllen bort blicken p ett stt som tydde
p att hon inte vgade titta.
Den andra promemorian, dr detta stycke allts inte finns med, r
frsedd med en bilaga, som innehller just detta stycke och intet drut-
ver. Den r rubricerad Bilaga till promemorian 1989-01-26 och
undertecknad av Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad. En passus
motsvarande den som skiljer de tv promemoriorna t, terfinns ven i
det handskrivna konceptet frn videokonfrontationen.
I frunderskningsmaterialet finns endast den andra, kortare pro-
memorian intagen. I denna sgs inget om att den har en bilaga; bilagan
finns heller inte intagen i frunderskningsmaterialet. Dess innehll var
enligt vad som uppgivits fr oss av frunderskningsledningen inte
tillgngligt fr domstolarna och den har inte heller blivit offentlig.
Uppgifter frn Lisbeth Palme angende konfrontationsfrhret
Hur Lisbeth Palme sjlv upplevde videokonfrontationen belystes i det
mlsgandefrhr som sedermera hlls i Stockholms tingsrtt. Lisbeth
Palme fick p frga frn klagaren redogra fr hur konfrontations-
frhret den 14 december 1988 gtt till:
Lisbeth Palme: Det var en s.k. videokonfrontation, varvid tv klagare del-
tog och d eftersom jag r yrkesmssigt vl medveten om vad det
innebr att gra en sdan hr konfrontation och det vid de tidigare
tillfllena hade gjorts p ett stt som ur perceptionspsykologisk syn-
vinkel inte r godtagbart och jag visste i den situationen inte hur mnga
konfrontationer till som jag skulle behva g igenom. Drfr var det
vldigt viktigt. (---) Fr mig r det en oerhrt svr situation att peka ut den
hr personen. Jag var angelgen om att det inte skulle vara fr mnga
strande moment. (---) Jag var angelgen om, eftersom det r s avgrande
fr en person, naturligtvis, om man pekar ut vederbrande, och d vill jag
frskra mig om att de strande moment som jag hade upplevt under
tidigare konfrontation inte skulle vara fr handen. Jag kanske inte nrmare
behver redogra fr hur sdana konfrontationer gr till. Det knner ni
kanske till bttre n jag. Men de r mycket dligt konstruerade ur percep-
tionspsykologisk synvinkel. (---) Drfr hade jag frskrat mig om en
situation dr jag kunde koncentrera mig infr rtten. Jag begrde sedermera
att f upprepa denna konfrontation.
klagaren: Vad knde du till om frutsttningarna fr konfrontationen nr
den brjade?
Lisbeth Palme: Att det var klart fr mig att i och med att man har ngon
hktad finns det skl att misstankar riktas mot personen. Tidningarna
skriver mycket, och man vet aldrig vad som r sant. Det mesta r ju det
men det hnder.
Det r klart att jag hade sett en del i tidningarna.
klagaren: Kan du redogra fr hur det gick till vid det hr tillfllet?
Lisbeth Palme: Jag bad klagarna att stta sig bakom mig fr att inte bli
strd under videovisningen. Sedan gjordes videovisningen. Efter det var
jag mycket chockad. Jag hade inte rknat med att det de facto var den
person som jag igenknde. Jag vrjde mig fr att acceptera det, och jag tror
att jag frst sade ngot om att personen sg alkoholiserad ut.
klagaren: Jaa.
Lisbeth Palme: Jag var helt klar innan dess att det var denna person.
klagaren: Person nummer 8 som du fastnade fr i frhret, var det den
person som du sett p Tunnelgatan?
Lisbeth Palme: Hans utseende verensstmde med personen, utom att han
inte hade mustasch d som jag uppfattade.
Frsvarsadvokaten stllde frgor kring samma tema:
Advokaten: (---) Det visar sig att ni var nrvarande vid en konfrontation
med den s.k. 33-ringen den 17 mars 1986. D var advokat Falk nrvaran-
de. Varfr tillt ni honom att vara nrvarande?
Lisbeth Palme: Jag var inte informerad om hur rrigt en konfrontation gick
till. Min strvan var att ska bidra s mycket som mjligt till utredningen.
Men det var mycket stor rra och personer p vgen till lokalen. Dessutom
vet vi ju att alla uppgifter sndes omedelbart ut i massmedia. Det fanns
ingen respekt fr frunderskningsmaterialet.
Advokaten: Ni stllde nd upp p konfrontationen i polishuset?
Lisbeth Palme: Jag visste inte d hur dliga frutsttningarna var att gra
en koncentrerad bedmning. Jag gjorde det vid tv tillfllen i polishuset,
men frskte skrpa upp situationen den andra gngen. Men det var nd
inte tillfredsstllande. Med tanke p att jag inte visste hur mnga
konfrontationer jag mste genomg sg jag det som omjligt att medverka i
den typen av rriga konfrontationer.
Advokaten: I vilket avseende var det rrigt?
Lisbeth Palme: Frst skall man komma fram till konfrontationslokalen,
vilket innebr att man gr frbi ett antal rum dr det rr sig personer ut och
in och fram och tillbaka. Sedan kommer man in i olika korridorer med
olika personer. Sedan kommer man till ett rum dr man inte vet vilka per-
soner som r. Dr dyker upp frsvarsadvokat, frhrsledare, mikrofoner
och annat. Det r mycket besvrande nr man skall frska koncentrera sig
p en s svr uppgift som r s avgrande fr en mnniska som att identifi-
era en mrdare.
Advokaten: Nrvarande var en polisman, advokat och kanske klagare. r
det s strande?
Lisbeth Palme: Jag behver kanske inte upprepa vad jag sade. Jag redogr
fr en situation som jag upplevt som rrig och strande ur min synpunkt.
Advokaten: Mm.
Det finns ett frhr den 1 mars 1986. (---) Hur var det? Tillt ni band-
spelare vid det tillfllet?
Lisbeth Palme: Nej
Advokaten: Vill ni utveckla varfr?
Lisbeth Palme: Det har redan utvecklats.
Advokaten: Jag ber er vara vnlig och gra det en gng till.
Lisbeth Palme: Allt material har lckt hittills till massmedia och anvnts p
ett integritetskrnkande stt. Jag var klar ver att en bandinspelning skulle
utnyttjas p det sttet.
Advokaten: Insg ni inte att det var en utomordentligt allvarlig utredning
som polisen gjorde?
Lisbeth Palme: Just det.
Advokaten: Borde man inte flja de regler som var fr handen?
Lisbeth Palme: Det r inget som r stadfst. Det mste ha varit rttegngar
fre bandspelarnas tid.
Advokaten: Det r praxis.
Lisbeth Palme: Praxis, men ingen ndvndig frutsttning.
Under frhret begrde Christer P:s advokat att konfrontationsvideon
skulle visas, varvid fljande replikskifte utspann sig.
Ordfranden: Advokaterna har begrt konfrontationsfilmen frevisad. Kan
man visa den till vissa delar?
Advokaten: Frst hela versiktsbilden av allihopa. Sedan torde man kunna
begrnsa sig till 9 och 11 (Christer P var nummer 8, vr anm.)
Ordfranden: Vill ni framfra ngra kompletterande frgor med anledning
av just visningen i dag?
Advokaten: Det kan bli efter visningen av filmen.
klagaren: Vad r avsikten, advokaten, nr fru Palme har sett den?
Advokaten: Det finns anledning att visa den, speciellt betrffande 9 och 11.
Lisbeth Palme: Jag tnker inte titta p den. Jag har gjort det, och jag har
gjort min bedmning. Den str jag fr.
Ordfranden: Skall jag uppfatta det som att du vgrar titta p den och
tnker g ut?
Lisbeth Palme: Ja.
Efter ytterligare ngra turer tog Christer P:s advokater tillbaka sin
begran om att f filmen visad.
Bakgrunden till att konfrontationsfrhret genomfrdes p ett
avvikande stt
Konfrontationsfrhret med Lisbeth Palme den 14 december 1988
avvek sammanfattningsvis frn vad som vanligtvis efterstrvas i tre
hnseenden.
Hennes utsagor, eventuella frgor till henne samt andra omstndig-
heter kring konfrontationen dokumenterades inte genom bandinspel-
ning.
Den misstnktes frsvarsadvokat fick inte nrvara och tillflle att
stlla frgor.
Konfrontationen dokumenterades ver huvud taget inte frrn lng
tid efter konfrontationstillfllet.
Betrffande sklen fr att konfrontationsfrhret genomfrdes p detta
stt har, utver vad som framgtt av det ovan citerade tingsrttsfrhret
med Lisbeth Palme, fljande framkommit.
Uppgifter till den tidigare Palmekommissionen frn bl.a. Hans
Holmr, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Hans lvebro ger till-
sammans med den ovan beskrivna dokumentationen den entydiga
bilden, att de avvikelser gentemot gngse frfaringsstt som allmnt
frekom i samband med Lisbeth Palmes medverkan i utredningen
motiverades av Lisbeth Palmes nskeml
13
.
Frn PU:s sida har man uppfattat Lisbeth Palmes stndpunkt s, att
hon nskade vrna sin integritet, bl.a. misstnkte hon att de uppgifter
hon lmnade skulle komma ut i offentligheten och att, om de togs upp
p band, hennes utsagor skulle kunna komma att terges i medierna.
Man har uppfattat att denna misstro skall ha hrrrt frn att uppgifter
frn de inledande frhren med henne offentliggjorts eller lckt. Det
har vidare hnvisats till att Lisbeth Palme vid ett tillflle, i samband
med en normalt utfrd konfrontation rrande Viktor G, fick lpa gat-
lopp genom polisens korridorer d hon infann sig till frhret (jfr
hennes ovan citerade berttelse infr tingsrtten).
Betrffande offentliggrandet av uppgifter som Lisbeth Palme
lmnat i det inledande skedet r man frn PU:s sida av den uppfatt-
ningen att uppgifter frvisso lmnades ut, men att detta skedde p ett
behrigt och legitimt stt. Enligt vad Hans lvebro uppgivit hrrrde
Lisbeth Palmes missnje frn det frhr som hlls den 1 mars, d ny-
13
Uppgifter och citat i det fljande hmtade frn den tidigare Palmekommis-
sionens utfrgningar med Hans Holmr, Solveig Riberdahl, Anders Helin och
Hans lvebro den 29 november 1995 respektive den 28 september 1995.
hetsmedierna ngon timme efter det att frhret var avslutat redogjorde
fr de signalementsuppgifter Lisbeth Palme lmnat. Detta vara emeller-
tid enligt Hans lvebros mening normalt i s mtto att dvarande
spaningsledningen bedmde att signalemensuppgifterna i utredningens
intresse borde offentliggras. Solveig Riberdahl har lmnat en snarlik
skildring. Ngon nrmare utredning om hur det frhll sig med de
uppgifter som lmnades ut freligger dock inte.
Solveig Riberdahl fick frgan om det var en vlgrundad misstro som
Lisbeth Palme knde: Nej, det tycker jag inte. Men jag kan frst att
det blev s hr drfr att dels d s tror jag jag r ju ingen psykolog
att det r en person som har en stark integritet och knner obehag att bli
utvikt i pressen. --- Men dremot s har jag ingen grund fr och jag
anser inte heller att det har skett ngonting som r otillbrligt eller fel
som hon skulle ha frargat sig ver ---. Vad gller frhllandena vid
det frsta konfrontationsfrhret, i Viktor G-avsnittet, har svl Solveig
Riberdahl som andra uttryckt frstelse fr Lisbeth Palmes reaktion.
Sammantaget hyste Lisbeth Palme, som man frn utredningens sida
uppfattade det, misstro mot framfr allt polisen men ven mot klagar-
na. Solveig Riberdahl har sammanfattande uttryckt det s, att hon tror
att Lisbeth Palme ansg att klagarna var okunniga och inte sktte sitt
jobb.
Vad gller konfrontationsfrhret den 14 december 1988 har Hans
lvebro uppgett, att det lngt innan Christer P hmtades till frhr
hade sttt klart fr Palmegruppen att Lisbeth Palme inte skulle komma
att medverka vid en vanlig konfrontation i polisens regi utan att det
skulle bli frga om en videoupptagning. Han har i sammanhanget
understrukit att kontakterna med Lisbeth Palme helt skttes av
frunderskningsledningen. Han uppgav sig ha trffat Lisbeth Palme
en gng, i samband med att han tilltrdde som spaningsledare, men
mtet fll inte vl ut och han hade drefter ingen direkt kontakt med
henne. Solveig Riberdahl har upplyst att Lisbeth Palme uttalat att hon
inte vill trffa Hans lvebro.
Ansvarig fr frberedelserna infr konfrontationsfrhret och fr
kontakterna med Lisbeth Palme var i stllet allts frundersknings-
ledningen. Dr hade Solveig Riberdahl kommit att f hand om fr-
bindelserna. Solveig Riberdahl har om detta berttat fljande.
Dvarande riksklagaren Magnus Sjberg och dvarande rikspolis-
chefen Holger Romander hade efter det att Hans Holmr lmnat
utredningen ett mte med Lisbeth Palme, i syfte att med henne samrda
om hur kontakterna mellan henne och utredningen kunde g till.
Grunden var att man frn utredningens sida ville f till stnd en bttre
kontakt och hlla ett ordentligt frhr. Efter detta mte bad Magnus
Sjberg Solveig Riberdahl ansvara fr kontakterna. Solveig Riberdahl
sammantrffade sedan med Lisbeth Palme tre gnger under 1987 fr att
visa fotografier som kunde frammana ett mer substantiellt signalement.
Hon sammantrffade ven fortsttningsvis med Lisbeth Palme, i vart
fall fyra gnger under 1988, och de talades ven vid per telefon. Jrgen
Almblad var med ngon gng och denne trffade ocks sjlv Lisbeth
Palme vid ngot tillflle, enligt vad Solveig Riberdahl pminde sig.
Det framgr av vad Solveig Riberdahl uppgivit om kontakterna, att
hon upplevt dessa som besvrliga i s mtto att hon hade svrt att
vertala Lisbeth Palme att medverka i utredningen p andra villkor n
de Lisbeth Palme sjlv stllde upp. Betrffande konfrontationsfrhret
den 14 december frskte Solveig Riberdahl in i det sista frm
Lisbeth Palme att medge att det togs upp p band, men till detta var
Lisbeth Palme alldeles avvisande. Solveig Riberdahl r helt sker p att
hon frklarade den bevismssiga vikten av en dokumentation ord fr
ord och ven varfr det var viktigt att frsvararen fick vara med, ven
om Solveig Riberdahl fr sin del ansg det frstnmnda viktigare.
P frgor om det nd inte skulle ha gtt att frm Lisbeth Palme att
acceptera en bandinspelning uppgav sig Solveig Riberdahl vara helt
vertygad om att detta inte hade gtt. Om det hade freskrivits som ett
villkor frn klagarens sida, skulle Lisbeth Palme inte ha stllt upp alls.
I det sammanhanget ppekade Solveig Riberdahl ocks att man inte
hade tidsmssigt utrymme att frhandla med Lisbeth Palme under
ngon lngre tid. Konfrontationsfrhren med Lisbeth Palme och
Mrten Palme mste ske samma dag, s att det inte skulle kunna hvdas
att de tv givits tillflle att utbyta information. Solveig Riberdahl var
vidare vertygad om att Lisbeth Palme hade klart fr sig att bevis-
ningen blev smre i och med att hon inte gick med p att genomfra
konfrontationen p det stt Solveig Riberdahl nskade. Solveig
Riberdahl var i och fr sig av den uppfattningen att Lisbeth Palme ville
stlla upp i utredningens intresse och f saken uppklarad. Nr Solveig
Riberdahl emellertid fick frgan om det enligt hennes mening frhll
sig s, att Lisbeth Palme, nr hon stlldes infr det valet, satte sitt
integritetsintresse fre utredningsintresset, svarade Solveig Riberdahl
att s var fallet, enligt hennes uppfattning. P frga uppgav Solveig
Riberdahl vidare att det var en riktig slutsats att Lisbeth Palme inte ville
acceptera den offentlighet som gller i rttsprocessen.
Givet dessa frutsttningar ansg Solveig Riberdahl att konfronta-
tionsfrhret genomfrdes p ett s bra stt som det var mjligt. Den
bevisning som nu kom att upptas var den bsta som gick att erhlla.
Alternativet hade varit att inte genomfra ngra konfrontationer alls.
Till det sagda kan lggas upplysningen, att en mlsgande enligt
svensk rtt inte kan tvingas uttala sig eller p annat stt vara aktiv under
en brottsutredning. Det finns sledes inga rttsliga tvngsmedel eller
straff att tillgripa.
Frgan om Lisbeth Palmes frhandskunskap om den misstnkte
Anteckningen om Lisbeth Palmes uttalande Det ser man vem som r
alkoholist reste till att brja med frgan om vad hon haft fr
frhandsinformation som fick henne att gra den anmrkningen.
Saken togs upp i hovrttsrttegngen. Hovrtten hll p eget initia-
tiv frhr med Solveig Riberdahl angende frhllandena vid kon-
frontationen. Solveig Riberdahl uppgav bl.a. att det var alldeles uppen-
bart att Lisbeth Palme vid konfrontationstillfllet knde till att den
gripne var en person med alkoholproblem. Hon visste inte p vilket stt
Lisbeth Palme ftt denna information, men var sker p att det inte var
under sjlva konfrontationsfrhret.
Hovrtten fann utrett att Lisbeth Palme hsten 1988 hade
informerats om att polisens spaningar var inriktade mot tre eller fyra
personer, varav en hade dmts fr vldsbrott och var bosatt i en frort
norr om Stockholm. Hovrtten konstaterade att Mrten Palme hade
uppgivit att informationen till familjen hade innefattat att mannen var
dmd fr mord, bosatt i Sollentuna samt alkoholiserad. Hovrtten
konstaterade vidare att kvllstidningarna den 14 december hade inne-
hllit motsvarande information om den gripne. Sjlv hade Lisbeth
Palme berttat att hon p ngot stt ftt veta att konfrontationen gllde
ngon som hade alkoholbesvr.
Hovrtten ansg att det inte kunde uteslutas att hennes knnedom
om att den gripne var alkoholiserad kunde ha bidragit till att fokusera
hennes uppmrksamhet p Christer P vid konfrontationen och anfrde
till std fr detta att Lisbeth Palme, trots att hon enligt egen uppgift
hade bestmt sig fr att inte flla ngra kommentarer frrn efter
visningen, under denna nd gjorde den tidigare tergivna kommenta-
ren. Hovrtten ansg att bevisvrdet av utpekandet reducerades bl.a. av
dessa frhllanden.
Konfrontationsgruppens sammansttning
Anteckningen om Lisbeth Palmes uttalande att den utpekade var
alkoholist reste ocks frgan om konfrontationsgruppen var lmpligt
sammansatt.
Hans lvebro har om detta uppgett fljande. Det vanliga var att man
anvnde hktade personer som s.k. figuranter i konfrontationsgrupper. I
detta fall skulle konfrontationen planeras i frvg. Risken fr lckage
till massmedia gjorde att PU d inte ville vnda sig till hktet. Hans
lvebro frklarade: Om ngon frn Palmegruppen gtt upp till hktet
och brjat titta p mnniskor fr att anvnda dom i en konfrontations-
grupp s hade det allts varit ute. Det r jag helt vertygad om. Och det
gjorde att vi fick begrnsa oss till mnniskor vi kunde lita p. Av detta
skl kom figuranterna att vljas bland poliser och civilanstllda. P
ytterligare frgor i mnet hnvisade Hans lvebro dock ven till att det
r svrt att p frhand vlja ut en person frn hktet som figurant
eftersom man inte kan veta att vederbrande sitter kvar den dag kon-
frontationen skall genomfras; skall man anvnda figuranter frn hktet
mste man g dit och hmta dem samma dag.
Hans lvebro uppgav vidare att en konfrontationsgrupp kan utvljas
p tv stt: Antingen utifrn det signalement som vittnen givit, vilket
innebr att den misstnkte kan avvika utseendemssigt frn figuran-
terna, eller ocks vljer man figuranter som liknar den misstnkte. I
detta fall frfor man p det senare sttet, med vissa modifikationer.
Christer P hade t.ex. mustasch, medan Lisbeth Palme uppgivit att den
man hon sett inte hade mustasch. Drfr strvade PU efter att ungefr
halva gruppen skulle ha mustasch och den andra halvan vara utan.
Konfrontationsgruppen godkndes av Christer P:s frsvarsadvokat
Arne Liljeros. ver detta finns ett dialogfrhr med Arne Liljeros
dokumenterat. Arne Liljeros uppgav dr att han kunde godknna
gruppen, men tillade att det vore kanske nskvrt om man hade haft
ngon eller ngra personer som var mer lik Christer P, men jag frstr
att det r svrt. I anledning av reservationen frgade utrednings-
mannen om Arne Liljeros ansg att konfrontationen kunde genomfras
med den freslagna gruppen, varp Arne Liljeros svarade att den kunde
genomfras.
Svea hovrtt ansg att konfrontationsgruppens sammansttning
kunde ha bidragit till att Christer P blev utpekad. Hovrtten uttalade
frstelse fr att det varit svrt att med kort varsel f fram deltagare
med lmpligt utseende, men anmrkte likvl att Christer P genom sina
slitna byxor och sitt lngre ovrdade hr gav ett avvikande intryck.
Ocks hans ansiktsfrg och sammanbitna uttryck skilde honom frn
flertalet i gruppen.
Konfrontationsgruppens sammansttning har diskuterats vetenskap-
ligt av docent Sven ke Christianson, som ven anlitats av den tidigare
Palmekommissionen.
14
14
Sven-ke Christianson berttade om sin forskning och svarade p frgor vid
den tidigare Palmekommissionens sammantrde den 21 mars 1995. Han redo-
visade d, liksom i sin bok, ett test han genomfrt med studenter i USA (se
Christianson, Traumatiska minnen, 1994 s. 144 f).
Frhren med Lisbeth Palme i rttegngarna
Lisbeth Palme inkom i samband med att hon kallats till frhr vid
rttegngen med en skrivelse till Stockholms tingsrtt. Skrivelsen hade
fljande innehll:
Sedan Olofs dd har jag samkats, och samkas alltjmt, djupgende men.
Trots detta tillstnd vill jag kunna ge rtten mitt vittnesml p ett full-
vrdigt stt. En ndvndig frutsttning fr detta r att jag i ett frsta steg
fr mta rtten utan den talade, utan hrare och utan ngon form av bild-
tergivning eller mediautsndning, och under frutsttning att rtten ej gr
en egen bandupptagning.
Stockholm den 12 juni 1989
Lisbeth Palme
Stockholms tingsrtt tillgodosg i srskilt beslut Lisbeth Palmes krav,
dock tillt tingsrtten hrare i salen.
15
I hovrtten bad Lisbeth Palme
att mlsgandefrhret skulle ga rum under samma betingelser som i
tingsrtten, vilket krav hovrtten bifll i srskilt beslut.
6.1.5 talet
Riksklagaren talade Christer P fr mord och frsk till mord
alternativt framkallande av fara fr annan under pstende att Christer
P begtt fljande grningar.
Christer P har den 28 februari 1986 i korsningen Sveavgen/dvarande
Tunnelgatan i Stockholm uppstligen bervat statsminister Olof Palme
livet genom att med en revolver skjuta Olof Palme i ryggen. Olof Palme
har omedelbart avlidit till fljd av yttre och inre bldningar efter snder-
slitning av kroppspulsdern och luftstrupen. Vidare har Christer P vid
samma tillflle frskt berva Lisbeth Palme livet genom att avlossa ett
revolverskott mot henne. Skottet, som utsatt Lisbeth Palme fr livsfara, har
trffat Lisbeth Palme s att hon fick en ytlig srskada p ryggen. I andra
hand grs gllande att Christer P genom att avlossa skottet mot Lisbeth
Palme av grov oaktsamhet utsatt Lisbeth Palme fr livsfara.
talsbeslutet fattades allts av Riksklagaren, R, som vid denna tid
var Magnus Sjberg. Den klagare som sedermera skulle komma att
utses som ansvarig att utfra R:s talan i domstolen, chefsklagaren
15
En av juristdomarna var skiljaktig och ansg bl.a. inte att Christer P skulle
frvisas ur salen under frhret med Lisbeth Palme.
Anders Helin, har i en utfrgning infr den tidigare Palmekommissio-
nen berttat fljande om sin del i verlggningarna infr talsbeslutet.
16
Beslutet att vcka tal, det var ju R som tog det. Och som jag minns det
s hade vi en diskussion uppe p R:s kansli ngon gng vren 89, i
mars, april eller ngot sdant, om utredningslget och om det rckte fr att
vcka tal. Vi var fem personer, kommer jag ihg, nrvarande d. Det var
de bda riksklagarna
17
, det var Solveig Riberdahl, det var jag och Jrgen
Almblad. Och var och en fick sga sin mening. Och jag minns att jag sa att
jag tror nog att vi kan f igenom ett tal i tingsrtten, men jag tror inte att
det hller i hovrtten, s drfr tyckte jag att man skulle slppa Christer P
och frska utreda vidare. Men s bestmde sig Magnus Sjberg och Axel
Morath fr att vi skulle vcka tal mot honom. Dom tyckte att det rckte
med det hr materialet. (---)
Vad som dikterade beslutet, det vet jag inte. Det kan jag inte svara fr. Men
dom kom tillbaka efter lunch eller ngot sdant och sa, att nu har vi
bestmt oss fr att vi skall vcka tal mot Christer P.
Axel Morath har i utfrgning infr den tidigare Palmekommissionen
bekrftat att Anders Helin hade ngot av en avvikande mening i
talsfrgan.
18
Axel Morath uppgav ocks att det var han, som slutligen
kom att fatta talsbeslutet. Solveig Riberdahl har uppgett att hon minns
att Helin hade en ngot distanserad uppfattning, men att han inte var
ensam om att inse svagheterna i bevisningen. Hon hade emellertid inget
minne av ngot sammantrde dr Helin skulle ha uttalat att han inte
ansg att tal borde vckas.
Valet av klagare i rttegngen utgick frn den grupp som d sedan
lnge arbetat med frunderskningen: bitrdande riksklagaren Axel
Morath, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Jrgen Almblad. Att
valet fll p Anders Helin, med bitrde av Jrgen Almblad, har av Axel
Morath infr den tidigare Palmekommissionen motiverats med att det
helt enkelt bedmdes som lmpligt.
Anders Helin hade inga kontakter med mlsganden Lisbeth Palme
innan de mttes i Stockholms tingsrtt vid rttegngen. Av utfrg-
ningen med Anders Helin framgick att denne ansg att hans kontakt
med Lisbeth Palme varit dlig och att den blev smre under huvudfr-
handlingens gng.
16
Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995.
17
Anders Helin syftade p riksklagaren och bitrdande riksklagaren, dvs.
Magnus Sjberg och Axel Morath.
18
6.1.6 Domar m.m.
19
Stockholms tingsrtt
Rttegngen i Stockholms tingsrtt pgick den 5 juni till den 10 juli
1989, under den tiden var Christer P fortsatt hktad. I dom den 27 juli
1989 dmde tingsrtten Christer P till livstids fngelse fr mord p
Olof Palme och framkallande av fara fr annan avseende skottet mot
Lisbeth Palme. Domen dikterades av nmnden, dvs. domstolens lek-
mannaledamter, som var eniga och utgjorde en majoritet. Tingsrttens
tv juristdomare, dvs. dess lagfarna ledamter, var skiljaktiga; de ansg
att talet skulle ogillas och Christer P friknnas.
Svea hovrtt
Christer P verklagade och mlet togs upp i Svea hovrtt. Ny rttegng
hlls mellan den 12 september och den 9 oktober 1989. Ngra dagar
efter det att rttegngen avslutats frsatte Svea hovrtt Christer P p fri
fot, vilket innebar att domen skulle komma att bli friande. I sin den 2
november 1989 meddelade dom friade Svea hovrtt enhlligt Christer P
frn ansvar. Domen vann laga kraft och utgr alltjmt den slutliga
bedmningen av brottsmisstankarna mot Christer P. Av domsklen
framgr bl.a. fljande.
Den vsentliga delen av bevisningen i mlet utgjordes av personer
som i varierande grad identifierat Christer P. Hovrtten diskuterade
drfr i ett srskilt avsnitt hur sdan s.k. identifikationsbevisning skall
bedmas:
Den bevisning som klagaren beropat i mlet utgrs till stor del av utsagor
av personer som uppger sig ha sett en man, som klagaren gr gllande r
identisk med Christer P, stende utanfr biografen Grand, gende bakom
makarna Palme p Sveavgen och p sjlva brottsplatsen.
Fr att en grningsmans identitet skall kunna faststllas under en brottsut-
redning r det vanligt att mlsgande och vittnen frevisas fotografier p
ett flertal personer. ven s.k. vittneskonfrontationer av de slag som gt rum
i detta ml frekommer. P grundval av vad mlsgande och vittnen
uppgivit vid sdana underskningar fr de sedan vid huvudfrhandlingen
uttala sig om den tilltalade r identisk med eller liknar den person som de
sett.
Stor frsiktighet mste iakttas vid vrdering av identifikationsbevisning.
Erfarenheten visar att ven i vrigt trovrdiga vittnen kan missta sig vid en
19
Domarna finns refererade i Rttsfall frn hovrtterna 1989, s. 310-353.
identifiering. Astrid Holgerson (av frsvaret beropat expertvittne, vr
anm.) har i sitt yttrande uppehllit sig vid detta och bl.a. hnvisat till den
rapport som r 1976 avgavs i Storbritannien av en statlig undersknings-
kommission, den s.k. Devlinkommissionen, vilken haft i uppdrag att
granska olika teoretiska och praktiska frgor rrande identifikationsbevis-
ning.
Anledningen till att Devlinkommissionen tillsattes var den debatt som
uppstod i Storbritannien sedan det framkommit att tv, som det sedermera
visade sig oskyldiga mn i brjan av 1970-talet hade dmts till fngelse-
straff p grundval av identifikationsbevisning. Det ena fallet gllde en man
som dmts till ett lngvarigt fngelsestraff fr att ha skjutit p en polisman
och fr stld ur parkeringsmtare. Sex av de personer som hade iakttagit
grningsmannen i samband med brotten och under flykten frn brotts-
platsen hade vid rttegngen hrts som vittnen och drvid frklarat att den
tilltalade var grningsmannen. P grund av teknisk bevisning, som ngra r
senare kunde skras efter husrannsakan hos en annan man, kunde fast-
stllas att det var denne som begtt brotten och att den frst dmde mannen
var helt oskyldig. (Fr en nrmare redogrelse fr fallet, se bilaga B.)
Det finns mnga likheter mellan omstndigheterna i det engelska rttsfallet
och det nu aktuella mlet. Bl.a. kan noteras att misstankarna i bda fallen
kommit att riktas mot en person som tidigare dmts fr brott av samma
slag som det talade brottet. Mlsganden har i bda fallen varit nrvarande
vid tidigare konfrontationer men d inte utpekat ngon som grningsman.
Sedan mlsganden konfronterats med den tilltalade har mlsganden varit
bergfast vertygad om att denne var grningsmannen. Den engelske
polismannen frklarade vid ett tillflle att den tilltalades ansikte var
inprntat i hans hjrna. Mlsgandena har varit synnerligen trovrdiga
personer, vana att gra observationer och att anteckna sig dessa till minnes.
P grund av den situation som brotten frsatt dem i mts de av sympati och
medknsla, vilket kan medfra en tendens att fsta srskilt stort avseende
vid deras uppgifter.
I Devlinkommissionens rapport framhlls att svrigheten att bedma om
identifikationsbevisning r tillfrlitlig eller ej beror p att vittnet inte har
ngon berttelse vars detaljer kan prvas svitt gller sannolikhet,
sammanhang etc. Visserligen kan frgan om belysning, den punkt varifrn
observationen gjordes och avstndet frn det som observationen gller
utvisa i vilken utstrckning vittnet gjort bruk av sin fantasi. Men i vrigt
finns det enligt rapporten mycket sm mjligheter att bedma vad vittnet
har att bertta om sina iakttagelser. Tror vittnet sig ha ett gott minne och en
god iakttagelsefrmga men faktiskt inte har det, s r detta inte en
omstndighet som mrks p hans upptrdande. I Devlinrapporten framhlls
srskilt att vittnen, som sjlva r vertygade om att deras identifiering r
riktig och som lyckas verfra denna vertygelse p juryn, inte sllan visat
sig ha tagit fel.
Enligt Devlinkommissionens mening borde drfr ingen dmas p
grundval av identifikationsbevisning om denna bevisning inte vinner std
av bevisning av annat slag. Enbart identifikationsbevisning borde dock
undantagsvis kunna godtas om det frelg srskilda omstndigheter, ssom
att vittnet knner den som vittnet utpekar.
Hovrtten finner fr egen del att det r vanskligt att fastsl en allmngiltig
regel om under vilka frutsttningar en mlsgandes eller ett vittnes ut-
pekande av den tilltalade som grningsman skall kunna godtas som full
bevisning om identiteten. Vad som emellertid r viktigt att understryka r
de faror fr rttsskerheten som ett frlitande p sdan bevisning innebr.
Det r ltt att missta sig p en person om det saknas srskilt ptagliga hll-
hakar fr minnet. Det nyss redovisade engelska rttsfallet r en god
illustration i detta avseende.
Det r viktigt att en mlsgandes eller ett vittnes personliga trovrdighet
inte leder till att domstolen avstr frn att kritiskt granska om mlsgan-
dens eller vittnets iakttagelser har gjorts under sdana frhllanden att
utpekandet av den tilltalade r att anse som tillfrlitligt. Domstolen mste
vara uppmrksam p sdana omstndigheter som frsvagar tillfrlitligheten
i utsagan, t.ex. att det var mrkt p platsen, att observationstiden var
mycket kort, att mlsganden eller vittnet inte sett vederbrande tidigare
eller inte var nrmare bekant med honom eller henne m.m. Det r ocks
viktigt att inte bortse frn omstndigheter som talar emot att den tilltalade
r grningsmannen. I det engelska rttsfallet fanns sdana omstndigheter.
S saknades t.ex. utredning om att den tilltalade haft tillgng till vapen och
ngon frklaring fanns inte till vissa relevanta fingeravtryck som inte var
den tilltalades. Sdana omstndigheter mste uppfattas som varnings-
signaler.
Det r mot denna bakgrund som hovrtten skall bedma Lisbeth Palmes ut-
pekande av Christer P som den man som hon sg utanfr Dekorima i
hrnet av Tunnelgatan och Sveavgen och de vittnesml som avgivits
rrande iakttagelser angende en man utanfr biografen Grand, vid
gatukket och p brottsplatsen.
Den helt verskuggande identifikationsbevisningen i mlet utgjordes av
mlsganden Lisbeth Palmes utpekande av Christer P som den man hon
sett p mordplatsen. Efter att ha konstaterat att grningsmannen var
identisk med den man flera vittnen sett springa in p Tunnelgatan
uttalade hovrtten:
Lisbeth Palme har berttat att hon omedelbart efter skotten bestmde sig
fr att ska hjlp, att hon drfr tittade sig omkring och att hon d ome-
delbart fick syn p en person som stod vid avfasningen till Dekorima och
orrligt stirrade. Hon har vidare uppgivit: Eftersom hon skte hjlp, tittade
hon mycket noggrant p personen och hon frstod d intuitivt att hon inte
skulle f ngon hjlp av denne. Hon fortsatte d ska bakt och upptckte
en person som kom lngre bort. Nr hon tittade vdjande p den personen
rrde han huvudet i sidled ngot som hon uppfattade som ett avvisande av
att p ngot stt hjlpa till. Nr hon sedan tittade tillbaka sg hon den
person som sttt och stirrat p henne rra sig med ngra steg. Han befann
sig nu p Tunnelgatans sdra sida. Mannen frflyttade sig med studsande
steg, uppdragna axlar och ngon sorts ojmnhet som gav ett spnstigt in-
tryck. Det var en kort intervall, 15-30 sekunder, mellan de bda iakttagel-
serna av mannen. Det var ingen annan person i nrheten vid den frsta
observationen. Dremot kan hon inte sga huruvida ngon hunnit till
platsen nr hon sg mannen den andra gngen d denne var p vg dri-
frn.
Hovrtten fortsatte med att konstatera att vittnesmlet visade att Lisbeth
Palme haft mjlighet att iaktta grningsmannen, att iakttagelserna dock
varit kortvariga, att belysningen p platsen, enligt vad hovrtten sjlv
konstaterat p plats frmst motljuset frn Dekorimas skyltfnster
gjorde att det inte varit mjligt att skert iaktta detaljerna i ett ansikte.
Drefter frdes ett resonemang om Lisbeth Palmes tillstnd just efter
skotten. Efter att ha redogjort fr ett antal vittnesml, enligt vilka
Lisbeth Palme p brottsplatsen fretett symptom p chocktillstnd, drog
hovrtten fljande slutsats:
Av utredningen framgr att Lisbeth Palme gjorde sina iakttagelser av
mannen p brottsplatsen innan ngot av vittnena kom fram till henne. Nyss
redovisade vittnesml r drfr av begrnsat vrde nr det gller att be-
dma hennes tillstnd i detta gonblick. De som frst kom fram till henne
var Anna H och Stig E. Det frhllandet att de uppfattade henne p olika
stt kan frklaras av att Lisbeth Palme kan ha knt strre frtroende fr
Stig E. Hovrtten finner inte anledning dra annan slutsats av vittnesmlen
n att Lisbeth Palme helt naturligt och ssom hon ocks sjlv har uppgivit
var upprrd samt att hon var angelgen att se till att Olof Palme snabbt
frdes till sjukhus. Att hon var upprrd kan dock ha pverkat hennes
mjligheter att gra skra iakttagelser.
Betrffande Lisbeth Palmes utpekande av Christer P resonerade hov-
rtten p fljande stt:
Lisbeth Palme har ven i hovrtten utan att tveka pekat ut Christer P som
grningsman. Hon har vidare beskrivit att hon vid videokonfrontationen
den 14 december 1988 blev chockad ver att hon d knde igen Christer P
s tydligt samt att det vid huvudfrhandlingen i tingsrtten blev en n
starkare upplevelse av att det var vederbrande.
Lisbeth Palme har i hovrtten givit intryck av att bemda sig om att s
noggrant som mjligt terge sin minnesbild frn hndelsen. Det rder inte
ngon tvekan om att Lisbeth Palme sjlv r vertygad om att det var
Christer P hon sg p brottsplatsen omedelbart efter skotten. Hovrtten
finner allts ej skl att ifrgastta att hennes utsaga verkligen terger
hennes minnesbild.
Hovrttens bedmde allts Lisbeth Palme som trovrdig, och vergick
sedan till att bedma huruvida de uppgifter hon lmnade var tillfr-
litliga:
En naturlig utgngspunkt fr en sdan bedmning r de uppgifter som hon
lmnat till polisen i nra anslutning till hndelsen. De frsta uppgifterna om
sina iakttagelser lmnade Lisbeth Palme p sjukhuset den aktuella natten.
Enligt frunderskningsprotokollen hade hon d ingen uppfattning om vem
som kunde ha avlossat skotten. Vidare avgavs fljande signalement: stor,
kraftig, mrkhrig, ikldd midje- eller -lng bl eller mrkbl tckjacka.
Frn det frhr som hlls den 1 mars 1986 kl. 15.35 r fljande att notera:
Framme vid korsningen med Tunnelgatan hrde fru Palme smllar,
sannolikt tv till antalet. De lt inte som om de kom frn nra hll. Hon
trodde att det var ungdomar som lekte med smllare och vnde sig mot
maken fr att kommentera saken. I samma gonblick sjnk han ihop,
kraftigt bldande frn brst och mun. Fru Palme hrde ytterligare en smll
samtidigt som hon knde hur det brnde till p ryggen. Snett bakifrn
sg hon ur en man sprang in p Tunnelgatan. Han stannade en bit in och
vnde sig om varefter han fortsatte. Ngon annan lade hon inte mrke till.
Mannen som sprang in p Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande
i 40-rsldern, ca 180 cm lng och med kompakt kropp med kort hals.
Han var mrk men inte p ett direkt sydlndskt stt utan hret var mer
brunaktigt. Han var ikldd en bl, ngot litet bullig tckjacka som gick en
bit nedanfr midjan. Han de hade vidare mrka, troligen gr byxor. I vrigt
lade fru Palme inte mrke till ngra detaljer vare sig i utseende eller
kldsel.
Det br hr noteras att Lisbeth Palmes uppgifter ger intryck av att hon sett
mannen endast snett bakifrn och att hon inte lagt mrke till ngra detaljer i
utseendet. Enligt frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme den 8
mars 1986 nskat, efter att ha sett fantombilden p den misstnkte
mrdaren, komplettera sin tidigare utsaga ngot. Vidare framgr att hon
ven hade diskuterat saken med Mrten Palme. Lisbeth Palme har drefter
uppgivit: Hon uppfattade det som om mannen som sprang in p Tunnel-
gatan hade ett ngot rundare, fylligare ansikte n det p fotot. Dragen i
vrigt, mun och nsa uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan
kanske frklaras med att han rrde sig med uppdragna axlar.
Svitt framgr av frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme allts inte
brjat beskriva formen p ansiktet p den man hon sg frrn hon ftt se
den s.k. fantombilden. Hon har i hovrtten uppgivit att fantombilden blev
en hjlp fr henne att beskriva bilden bttre. I detta frhllande ligger en
risk att det drefter inte lngre var frga om ngon ofrvanskad minnesbild
av en iakttagelse av mannen utan att fantombilden ftt betydelse fr hennes
fortsatta beskrivning av mannen.
Enligt frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme frst vid ett samtal
med Hans Holmr den 25 mars 1986, dvs. drygt tre veckor efter hndelsen,
lmnat uppgift om detaljer i mannens ansikte. Enligt anteckningarna frn
samtalet beskrivs grningsmannen ha stirrande blick, bulliga kindknotor
och vit verlpp. Det br noteras att den person hon iakttagit i anteck-
ningarna beskrivs som grningsmannen. Det r ocks frsta gngen som
det redovisas att Lisbeth Palme sett honom i ett tidigare skeda n vad hon
tidigare uppgivit: Nr Lisbeth ser honom gr han ut till vnster snett fram
mot det upplysta fnstret i affren i hrnan. Han blickar tillbaka som fr att
kontrollera om han lyckats och fortstter in i grnden.
Enligt en sammanstllning av frhr som hlls den 29 april samt den 5 och
6 maj 1986 har hon lmnat ett mer detaljerat signalement: D hon tittade
upp frn maken, som fallit ihop p trottoaren, sg hon en man med
stirrande blick titta p dem. Mannen befann sig p ca 10-15 meters avstnd
och stod i hrnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen som vara i 40-
rsldern och omkring 180 cm lng, ha en intensivt stirrande blick, ha
smala, tunna lppar och ljus, platt verlpp, ha en rak panna med raka
gonbryn samt ha ett rektangulrt och stelt stirrande ansikte med kraftigt,
ngot framskjutet hakparti och markerade kindsidor. Han var ikldd
mrkbl/marinbl jacka som gick nedanfr midjan, dock ej till knna, och
han hade mrka byxor. Mannen var bred ver axlarna men gjorde inget
stort intryck. Han verkade dra upp axlarna och hade ett kort halsparti. D
hon senare sg mannen rra sig, gjorde han ett spnstigt, vltrnat intryck
p henne. Hon kunde inte se om mannen hll ngot i hnderna. P frga
om hon sett om mannen bar glasgon eller ej, var hon ej sker, hon uppgav
sig ha svrt att komma ihg just den detaljen hos mnniskor som hon
trffat. Betrffande eventuell huvudbonad var hon inte heller sker. Hans
huvud gav dock ett cendr-brunt intryck. Han var varken blond eller svart-
muskig.
Lisbeth Palme har allts vid dessa senare frhr svl erinrat sig att hon sett
mannens ansikte som tergett detaljer i hans utseende. En frklaring kan
skas i vad hon uppgivit drom, att det inte var frrn den tekniska
utredningen fastslog att skotten kommit frn nra hll som hon fick klart
fr sig att det mste ha varit den man hon sg vid Tunnelgatans mynning
som avlossat skotten. I hovrtten har hon sagt att det nog var frst d som
hon bttre kunde ta fram sin minnesbild av mannen.
Det kan vl frhlla sig s att man frst efter en tid erinrar sig en
iakttagelse. Det mste d emellertid rent allmnt finnas en risk fr att
minnesbilden inte lngre r ofrvanskad utan att den kan ha pverkats av
andra omstndigheter. Risken fr antas vara srskilt ptaglig i en s upp-
mrksammad brottsutredning som den frevarande med den omfattande
publicitet som den redan frn brjan ftt i massmedia.
Hovrtten redogjorde fr vissa i mlet redovisade forskningsrn rran-
de s.k. traumatiska minnen. Enligt dessa var minnet av central informa-
tion i en traumatisk situation bttre n i en vardaglig situation, medan
motsatsen gller fr perifer information, som man minns smre i en
traumatisk situation n i en vardaglig situation. Hovrtten fortsatte:
Nr det gller den traumatiska situation som Lisbeth Palme befann sig i p
brottsplatsen ligger det, enligt hovrttens mening, nrmast till hands att
anta att det centrala fr henne var att hennes make var skjuten och
uppenbarligen svrt skadad. Enligt egen uppgift tittade hon sig omkring fr
att ska hjlp. Dremot frefaller hon inte ha haft ngon tanke p att
grningsmannen kunde befinna sig p platsen, eftersom hennes omedelbara
intryck varit att skotten, som hon frst uppfattat som barns smllare,
avlossats p lngre hll. Ssom tidigare redovisats var det inte frrn den
tekniska bevisningen fullt klarlade att grningsmannen mste va varit den
person som stod vid Tunnelgatans mynning som hon kunde ta fram
minnesbilder av denna person bttre. Av hennes uppgifter kan allts den
slutsatsen dras att hon nr hon tittade upp mot mannen inte insg att det
vara grningsmannen. Hon tittade p mannen fr att se om hon kunde f
hjlp men fick intuitivt klart fr sig att denne inte skulle hjlpa till. Lisbeth
Palme kan i det lget inte rimligen ha haft ngon anledning att registrera
detaljer i mannens utseende; det centrala fr henne var ju att skaffa hjlp
till sin svrt skadade make. Det frhllandet att hon vid polisfrhret den 1
mars 1986 inte verkar ha kunnat erinra sig mannens ansikte ger ocks std
fr antagandet att mannens utseende inte varit av central betydelse fr
henne nr iakttagelserna av mannen gjordes.
Lisbeth Palmes utpekande gde rum vid konfrontationen den 14
december. Hovrtten ansg att utpekandet vid senare frhr och vid
rttegngarna saknade sjlvstndig betydelse. Hovrtten uppehll sig
drfr vid hur konfrontationsfrhret den 14 december gtt till och
hade i det sammanhanget ven p eget initiativ franstaltat om frhr
med Solveig Riberdahl. Resonemanget utmynnade i en slutlig
bedmning angende den identifikationsbevisning som frebragts
genom Lisbeth Palmes utsaga:
Betrffande frgan vilken information som Lisbeth Palme hade tillgng till
fre konfrontationen r det genom hennes egna uppgifter samt uppgifter av
Mrten Palme och Solveig Riberdahl klarlagt att hon under hsten 1988 av
klagarna informerats om att polisen inriktade sina spaningar mot tre eller
fyra personer, dribland en man som tidigare dmts fr grova vldsbrott
och var bosatt i en frort norr om Stockholm. Enligt Mrten Palmes
vittnesml omfattade informationen till familjen Palme uppgifterna att
mannen var dmd fr mord, bosatt i Sollentuna samt alkoholiserad. Det r
vidare utrett att kvllstidningarna Expressen och Aftonbladet den 14
december 1988 innehll sdana uppgifter om den gripne. Lisbeth Palme
har uppgivit att hon inte lst dessa tidningar men att hon sett lpsedlarna.
Hon har vidare berttat att hon p ngot stt fre konfrontationen hade ftt
uppgift om att den gllde ngon som hade alkoholbesvr. Lisbeth Palme
har frklarat att hon inte medvetet letat efter ngon person med alkohol-
besvr bland figuranterna i konfrontationsgruppen. Det kan dock inte
uteslutas att hennes knnedom om att den gripne var alkoholiserad kan ha
bidragit till att fokusera hennes uppmrksamhet p nr 8 (Christer P) vid
konfrontationen. Trots att hon enligt egen uppgift hade bestmt sig fr att
inte kommentera figuranterna frrn efter visningen yttrade hon ssom
framgr av protokollet ver konfrontationen efter visningen av de in-
ledande bilderna dr hela konfrontationsgruppen str uppstlld, det ser
man vem som r alkoholist, det r nr 8, men det r inte bara det. Bevis-
vrdet av utpekandet reduceras ocks av att Lisbeth Palme vid den andra
visningen endast sg sekvensen med nr 8.
Vidare kan konfrontationsgruppens sammansttning ha bidragit till att
Christer P blev utpekad. Det frelg naturligtvis svrigheter att med kort
varsel f fram figuranter med lmpligt utseende. Christer P ger emellertid
p.g.a. slitna byxor och sitt lngre, ovrdade hr ett avvikande intryck. ven
hans ansiktsfrg och sammanbitna ansiktsuttryck skiljer honom frn fler-
talet andra figuranter.
Stor vikt mste ocks lggas vid den lnga tid, nstan tre r, som kom att
frflyta frn mordet fram till visningen av konfrontationsvideon. Man kan
inte ta fr givet att Lisbeth Palme d har en ofrvanskad minnesbild av
ansiktet p den man som hon vid iakttagelsen inte uppfattade som gr-
ningsman. Det mste sledes freligga ett betydande utrymme fr att hon
kan ha misstagit sig vid identifieringen.
Hovrtten ansg allts inte att Lisbeth Palmes identifiering av Christer
P var tillfrlitlig. Drmed var utgngen i praktiken klar, eftersom den
vriga bevisningen var vsentligt svagare. Hovrtten sammanfattade
sina vervganden p fljande stt, under rubriken Slutvervgan-
den:
Hovrttens bedmning av bevisningen under avsnitten om spelklubben
Oxen och pstdda iakttagelser i Mrsta och Rotebro innebr att Christer P
inte har ngot alibi fr mordkvllen.
klagarens hypotes om hur mordet gtt till bygger p antagandet att
Christer P upptckt makarna Palme vid deras ankomst till biografen Grand,
att han bestmt sig fr att dda statsministern och drfr skaffat fram en
revolver, att han vntat utanfr biografen och fljt efter makarna Palme nr
de promenerade p Sveavgens vstra sida, att han passerat dem i samband
med att de sneddade ver Sveavgen vid Adolf Fredriks kyrkogata och
stannade till vid klnningsaffren, samt att han drefter invntat dem vid
avfasningen vid butiken Dekorima.
Hovrtten har i avsnitten om biografen Grand och gatukket prvat
hllbarheten av den indiciekedja som klagaren beropat till std fr sin
hypotes. I korthet innebr hovrttens bedmning fljande. Birgitta W:s
uppgifter innefattar inte ngon sker identifiering av Christer P. Eftersom
vittnesmlet inte heller stds av annan utredning om samma tillflle, om-
kring kl. 21, r det inte bevisat att Christer P d befunnit sig utanfr Grand.
Nr det sedan gller de olika iakttagelserna utanfr Grand efter kl. 23 talar
Lars E:s uppgifter fr att Christer P d uppehllit sig dr. ven Roger :s
uppgifter talar fr detta. Men det kan ocks ha varit en person som var
mycket lik Christer P som de iakttog. Varken Mrten Palmes uppgifter eller
ngon annan utredning utgr bevis fr att ngon fljde efter makarna
Palme frn Grand. Vad Ljubisa N iakttagit utanfr gatukket visar sedan att
ngon gick efter makarna nr de passerade gatukket men hans iakttagelse
och utpekande har inte skett p sdant stt att identifieringen av Christer P
kan anses tillfrlitlig. Nr det gller strckan frn gatukket till
mordplatsen finns det i utredningen inte redovisat ngra iakttagelser om att
ngon gtt efter makarna Palme. Sammanfattningsvis ger utredningen allts
inte ngot tillfrlitligt belgg fr pstendet att Christer P fljt efter
makarna Palme frn Grand till mordplatsen.
Lisbeth Palme har med stark personlig vertygelse pekat ut Christer P som
grningsman.
Som framhllits mste stor frsiktighet iakttas vid vrdering av identifika-
tionsbevisning, eftersom erfarenheten visar att ven i vrigt trovrdiga
mlsganden och vittnen kan missta sig vid en identifiering. Det finns
drfr anledning att vara uppmrksam p sdana omstndighet som fr-
svagar tillfrlitligheten i Lisbeth Palmes utpekande.
Som frut anfrts har Lisbeth Palmes iakttagelser varit kortvariga. Be-
lysningen p platsen har inte medgett ngra tydliga iakttagelser av mannens
ansikte. Att Lisbeth Palme varit upprrd kan ha pverkat hennes frmga
att gra skra iakttagelser. Nr det gller Lisbeth Palmes mjligheter att
bevara sin minnesbild mste beaktas att hon gjort sina iakttagelser i en fr
henne traumatisk situation. I mlet redovisade forskningsrn visar att det i
sdana hndelser r den centrala informationen som man minns, medan
minnet fr perifer information t o m r smre n fr perifera detaljer i en
neutral hndelse. Eftersom Lisbeth Palme, nr hon gjorde iakttagelserna av
mannen, inte hade klart fr sig att det var grningsmannen som hon sg,
kan man inte utg frn att detaljer i mannens utseende var det centrala fr
henne. Det frhllandet att hon vid polisfrhret den 1 mars 1986 inte
kunnat terge ngra detaljer i mannens utseende talar ocks fr att detta var
av perifer karaktr i hennes iakttagelse.
Med hnsyn till detta och hennes uppgift att hon frst p ett senare stadium
av utredningen var i stnd att bttre ta fram sin minnesbild av den man hon
iakttagit finns det en risk fr att denna d inte lngre var ofrvanskad.
Minnesbilden kan ha varit pverkad av andra omstndigheter.
Att det sedan frflt nstan tre r till den fr identifieringen avgrande
videokonfrontationen, den 14 december 1988, r gnat att vidga utrymmet
fr misstag vid identifieringen.
Det kan inte heller uteslutas att sammansttningen av konfrontations-
gruppen har bidragit till utpekandet; Christer P skilde sig frn vriga
figuranter ifrga om kldsel, frisyr, ansiktsfrg och ansiktsuttryck.
Vidare kan den frhandsinformation om den misstnkte som Lisbeth Palme
hade ftt ocks ha bidragit till utpekandet.
Inget av vittnena p sjlva brottsplatsen har gjort sdana iakttagelser av
grningsmannens ansikte som kan utgra grund fr identifiering. Brotts-
platsvittnenas iakttagelser av grningsmannens kldsel, kroppsbyggnad och
gngstil innehller inte heller s srprglade detaljer att de kan lggas till
grund fr ngon sker identifiering.
Vad som srskilt r gnat att inge betnkligheter r att det i mlet inte finns
ngon tekniskt bevisning som kan binda grningsmannen vid brottet. Det r
allts inte utrett vilket mordvapen som anvnts eller var det nu finns. Det
finns ingen utredning om fingeravtryck, krutstnk p klder e d som kan
binda Christer P vid de talade grningarna.
Vidare saknas utredning om att Christer P tidigare anvnt sig av hand-
eldvapen. Vad som framkommit i mlet tyder nrmast p att han inte varit
intresserad av skjutvapen. Inte heller ger utredningen ngot konkret belgg
fr att han den aktuella kvllen hade tillgng till eller hade skaffat fram
ngot skjutvapen.
Vad som framkommit om Christer P:s personlighet och livsfring en
frtidspensionr som missbrukar sprit och narkotika talar snarast mot att
han skulle beg ett brott som det nu aktuella.
Visserligen har Christer P tidigare gjort sig skyldig till allvarliga vldsbrott
men det har d rrt sig om tmligen momentana aggressionsutbrott. Svitt
framkommit har Christer P aldrig tidigare gjort sig skyldig till den typ av
planlagt vldsbrott som det synes vara frga om i detta fall.
Det mste ocks tillmtas betydelse att det inte visats, eller ens gjorts
antagligt, att Christer P haft ngot motiv att mrda statsministern.
Riksklagarens beslut att inte verklaga till Hgsta domstolen
Riksklagaren hade mjlighet att fra mlet vidare till Hgsta
domstolen men valde att inte gra det. Ett sdant stllningstagande
krver inte ngot formligt beslut och dokumentation freligger heller
inte i detta fall. I samtal med den tidigare Palmekommissionens ord-
frande och sekretariat har dvarande riksklagaren Torsten Jonsson,
enligt vad som antecknats,
20
uppgett:
Nr domen meddelades uppkom frgan om mlet skulle fras till Hgsta
domstolen (HD). Enligt den d gllande instruktionen fr riksklagaren
skulle verprvning i HD ske endast om srskilda skl frelg. Sdana skl
ansgs enligt praxis freligga om frutsttningarna fr prvningstillstnd
frelg .... Svitt hr r av intresse frutsatte det att ett prejudikatsintresse
frelg, ngot som helt saknades i mlet eftersom det rrde rena bevis-
frgor, eller att resnings- eller domvilloskl fanns, eller ny bevisning. Inte
heller de senare frutsttningarna frelg. Utifrn gllande instruktion fr
riksklagaren och tidigare tillmpning drav saknades sledes skl fr att
begra prvning i HD av hovrttens friknnande dom.
Mlet mot Christer P rrde rena bevisfrgor. Om mlet hade rrt annan
person n Olof Palme hade det knappast vervgts att verklaga hovrttens
friande dom. Jonsson, och ven Axel Morath, var dock instllda p att
verklaga domen om ngon av dem ansg att det fanns en mjlighet till
framgng. De formella frutsttningarna i instruktionen pverkade drfr
inte deras bedmning av frgan.
Efter mycket noggranna vervganden bedmde Jonsson att det inte fanns
frutsttningar fr ndring i hovrttens dom. Axel Morath gjorde samma
bedmning. Jonsson samrdde ven med chefsklagaren Anders Helin och
byrchefen hos Riksklagaren Jrgen Almblad, vilka hade frt mlet i
tingsrtten och hovrtten, och de hade samma uppfattning. Ngot formellt
beslut att inte verklaga meddelades inte, men stllningstagandet offentlig-
gjordes ngra dagar innan laga kraft och Lisbeth Palme informerades
srskilt i samband drmed.
Torsten Jonsson upplyste ven om att Lisbeth Palme tillsammans med
tv av sina sner hade beskt honom ungefr tv veckor efter domen.
Hon hade redogjort fr sin uppfattning om domen, som hon ansg
felaktig.
Skadestnd
I anledning av den friande domen begrde Christer P hos Justitie-
kanslern, JK, skadestnd fr att han hade bervats friheten under
knappt tio mnader. JK beslt sedermera att staten till Christer P i er-
sttning fr det lidande denne frorsakats genom frihetsbervandet
skulle utge 300 000 kr (se JK-beslut 1990, D 1).
20
PK-Minnesanteckning nr 18.
6.1.7 Utredningen mot Christer P efter domen
och fram till 1996
Allmnt om frutsttningarna fr en fortsatt utredning m.m.
En friande brottmlsdom innebr att talet ogillats och att den tilltalade
juridiskt friknts frn brottsmisstanken. Den innebr formellt sett inte
att domstolen funnit det bevisat att den tilltalade faktiskt r oskyldig. I
och fr sig kan en domstol avfatta sina domskl s att det framgr att
den ansett det bevisat att den tilltalade inte bara juridiskt utan ocks
faktiskt r oskyldig.
I detta fall innebar domsklen inget utver att domstolen inte funnit
det bevisat att Christer P begtt mordet. Domsklen innehll vissa
vervganden som antydde att domstolen tvivlade p att Christer P var
rtt man (t.ex. angende dennes person och livsfring), men i allt
vsentligt var det en normal friknnande brottmlsdom, som inte till
vare sig form eller innehll innebar annat n att hovrtten funnit att
klagaren inte hade kunnat styrka sitt pstende att Christer P begtt
mordet.
I och med att en friknnande dom vunnit laga kraft kan den sak som
prvats i princip inte tas upp igen. Svensk rtt hller dock ppet fr en
omprvning ven fr friande brottmlsdomar. S.k. resning kan beviljas
av Hgsta domstolen under bl.a. den frutsttningen att det fram-
kommit nya bevis eller omstndigheter som, om de tidigare varit knda,
sannolikt skulle ha lett till en fllande dom.
Det sagda innebr att det frn formell synpunkt inte fanns ngot
hinder mot att fortstta utreda om Christer P likvl begtt brottet, trots
att detta dittills inte gtt att leda i bevis. En rttslig ordning dr sdan
fortsatt utredning mot en friknd person medges kan naturligtvis
ifrgasttas, men ocks frsvaras. Rttslget r under alla frhllanden
klart och det medgav en fortsatt utredning.
Den fortsatta utredningen
Den fortsatta utredningen innebar frst och frmst att PU noga
analyserade domen. Uppfattningen inom Palmegruppen om domen var
enligt Hans lvebro att denna r bedrvlig; kritiken synes srskilt ta
sikte p hovrttens vervganden angende identifikationsbevisning
och dess beropande av den s.k. Devlinrapporten, som enligt Hans
lvebro hade vertolkats. Det mste emellertid samtidigt noteras att det
inom Palmegruppen nrmast tycks ha funnits en frvntan att
hovrttsdomen skulle bli friande. Hans lvebro har fr sin del fr den
tidigare Palmekommissionen uppgivit att han infr hovrttsfrhand-
lingen var helt instlld p en friande dom och han har ven uttryckt
frstelse fr hovrttens stllningstagande i s mtto att han sagt, att
han inte sjlv skulle ha velat sitta i en domstol och sga, att Christer P
begick mordet
21
.
Inom PU som helhet synes man ha dragit slutsatsen att det fr en
framtida fllande dom skulle komma att krvas teknisk bevisning och
att det drvid i frsta hand gllde att finna mordvapnet. (Betrffande
kravet p teknisk bevisning kom frunderskningsledningen senare, i
samband med att frgan om resning aktualiserades, att gra en annan
bedmning.)
Av vr redogrelse fr den vergripande inriktningen av utred-
ningsarbetet under ren har framgtt att utredningen mot Christer P
ven efter den friande domen fortsatte att utgra en vsentlig del av
arbetet. Som tidigare nmnts hade man inom PU helst fortsatt utred-
ningen mot Christer P lngre innan han greps n vad som nu blev fallet.
Vid talet var utredningen egentligen inte frdig. Det innebr att det
fanns saker kvar, som man nu kunde g igenom igen och komplettera.
Spaningen mot Christer P terupptogs. Tips angende Christer P fort-
satte att komma in; dessa mste givetvis bearbetas.
Det fortsatta utredningsarbetet ledde dock inte till ngot genombrott.
S sent som i november 1996 frklarade Hans lvebro att det material
som fanns betrffande Christer P enligt hans mening inte rckte fr
resning.
22
(Se vidare nedan om Riksklagarens stllningstagande frn
samma tid.)
Vren 1995 begrde den tidigare Palmekommissionens sekretariat
hos PU ut alla uppslag angende Christer P, som registrerats efter den
friande domen. Dessa uppslag, ca 300, gicks sedan igenom. Genom-
gngen finns redovisad i en omfattande promemoria, dr varje uppslag
beskrivs.
I sin sammanfattande bedmning anfrde sekretariatet att utred-
ningslget avseende Christer P inte nmnvrt frndrat synen p
brottsmisstankarna mot Christer P:
21
--- det r precis som hovrtten sger, att det r efter s hr lng tid, med
dom vittnesmlen, det finns ingen teknisk bevisning s --- r man inte helt
vertygad skall man inte dma ngon. Jag skulle inte vilja ha suttit dr och
sagt, att det r Christer P. (Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den
29 november 1995.)
22
Hans lvebro infr kommissionen i samband med att PU lmnade syn-
punkter p RRV:s expertgranskning av utredningsarbetet den 21 november
1996.
Endast ett begrnsat antal tips kan --- vid en objektiv bedmning sgas vara
mer ptagligt intressanta ur brottsutredningens synpunkt. Det rr sig om
tips om vad som sagts mellan Christer P och uppgiftslmnaren i frga,
uppgifter om vapeninnehav och uppgifter som innebr att Christer P vid
tiden kring mordet befunnit sig i nrheten av mordplatsen. Vid nrmare
utredning i form av frhr och kontrollfrgor med andra har det dock i allt
vsentligt visat sig att uppgifterna ofta helt saknat substans eller i vart fall
inte p freliggande utredning kunnat fra saken nrmare en lsning.
I dessa fall har givetvis vidtagna utredningstgrder varit ndvndiga, och
de fr ven anses ha varit tillrckliga fr att uppslagen tills vidare skall
kunna lggas t sidan.
I ngra fall kan andra sidan intresset fr Christer P sgas ha varit vl
ptrngande. Exempel hrp r uppgifter om att denne befunnit sig p
ngon plats, ofta med tillgget att han upptrtt berusad eller i vrigt stkigt,
utan att ngon annan information med berring till mordutredningen
funnits. Inte sllan har i sdana fall frhr hllits med personer i Christer
P:s nrhet och frgorna har inriktats p deras knnedom om denne och om
umgngesvanor m.m. Det kan med visst fog sttas i frga om ngra utred-
ningsinsatser i dessa fall varit ndvndiga. De utgr dock en i samman-
hanget mindre del av alla uppslag och kan mjligen frsvaras med
ambitionen att vara fullstndig och konsekvent.
I ett stort antal uppslag har bedmningen av inkomna tips inte kunnat gras
frrn ytterligare utredningstgrder gjorts i form av slagningar och frhr.
Ansvaret fr och bedmningen av vilka ytterligare utredningsinsatser som
vidtagits och nr uppslaget skall anses genomarbetade har vilat p
spaningschefen Hans lvebro. I allt vsentligt har de utredningstgrder
som beslutats varit vl avvgda och balanserade svl till form som
omfattning.
Inte i ngot fall har sdana uppgifter framkommit som franlett Palme-
gruppen att p nytt hra Christer P.
Sammanfattningsvis har genom den ovan redovisade brottsutredningen inte
framkommit omstndigheter som i ngon avgrande utstrckning frndrar
utredningslget eller pverkar synen p Christer P:s eventuella delaktighet i
brottet.
Bedmningen innebar allts att det i det dokumenterade utrednings-
materialet kring halvrsskiftet 1995 inte hade tillkommit ngot som i
avgrande grad hade frndrat utredningslget.
I dokumentationen av den genomgng av mordutredningen som
RRV-experterna 1996 utfrde p kommissionens uppdrag behandlas
delar av utredningen mot Christer P ingende. I rapporten anmrks det
att nya fakta tillkommit, dock utan stllningstagande till i vad mn
brottsmisstankarna strkts.
Riksklagarens behandling av resningsfrgan 1996
Den 23 november 1996
23
upprttade Solveig Riberdahl, d bitrdande
riksklagare och frunderskningsledare, en promemoria i resnings-
frgan. I promemorian diskuteras innehllet i tingsrtts- och hovrtts-
domarna. Dessutom terges i sammandrag de uppgifter som Sigvard C
lmnat till polis och domstol. Promemorian slutar med vervganden
angende mjligheten att anska om resning, och fljande slutsats:
De uppgifter som kommit fram efter hovrttens dom betrffande Christer P
r enligt min uppfattning inte sdana att de sannolikt skulle ha lett till att
Christer P fllts till ansvar fr brotten.
I ett avslutande stycke anmrkte Solveig Riberdahl drutver att det
kunde ifrgasttas om inte en del av de uppgifter som var aktuella hade
varit knda s lnge att den s.k. ettrsfristen lpt ut.
Det var vid denna tid sledes aktuellt att mer ingende vervga
huruvida en resningsanskan skulle inges. Men Riksklagarens beslut
blev att inte gra detta.
6.1.8 Riksklagarens resningsanskan och dess
behandling
Vren 1996 hade en handlingsplan rrande utredningen mot Christer P
upprttats. Den innebar en kad fokusering p den delen av utred-
ningen. Det var detta arbete som resulterade i att en resningsanskan
ingavs den 5 december 1997.
Resningsanskan
Resningsanskan utgjordes av ett relativt omfngsrikt dokument
omfattande 33 sidor. Den innefattade yrkanden och grunder i sjlva
resningsrendet, men ven en redogrelse fr bevisning som, enligt vad
Riksklagaren, R, uttryckligen angav, var avsedd att beropas i den
mn resning skulle komma att beviljas. Av vad som drvid sades fram-
gr att R hade fr avsikt att argumentera p ett annat stt i en
eventuell ny rttegng n vid det frra tillfllet. I den nu fljande redo-
visningen bortses i princip frn den delen av anskningsdokumentet.
Sammanlagt beropade R i resningsrendet ett tjugotal nya
vittnesml (delvis rrde det sig om tidigare knda vittnen, som avgivit
23
Dateringen r oklar.
ndrade eller kompletterande utsagor). Vittnesmlen avsg nya,
tidigare ej knda iakttagelser av Christer P under mordkvllen, upp-
gifter frn i vart fall ett mordplatsvittne som numera anser sig knna
igen Christer P, uppgifter om att Christer P erknt mordet eller p
annat stt gjort medgivanden, uppgifter om Christer P:s relation till
Lars T (bombmannen), uppgifter om Christer P:s tillgng till vapen,
ett vittnesml enligt vilket Ulf Sp skall ha medgett att han lmnat
felaktiga uppgifter nr han hrdes i domstol samt ett vittnesml enligt
vilket Christer P fre mordet skall ha framfrt hot om att skjuta Olof
Palme.
Av dessa nya uppgifter synes R ha fst strst vikt vid iakt-
tagelserna av Christer P under mordkvllen. Det framgr bl.a. av sjlva
inlagan, t.ex. den nedan tergivna sammanfattningen,
24
som upptar de
vittnen som i resningsanskan betecknades A, D, E och I. Om de upp-
gifter dessa vittnen lmnade sgs fljande.
25
Vittnet A, som givit sig till knna redan innan hovrttsdomen mot
Christer P vunnit laga kraft, uppgav att han sett Christer P vid
upprepade tillfllen p mordkvllen. A hade denna kvll krt s.k.
svarttaxi. Han hade observerat Christer P dels p Tegnrgatan mellan
22.15 och 22.30, dels vandrande norrut p Sveavgen strax eftert, dels
utanfr biografen Grand vid 23-tiden och slutligen vid Dekorima
(mordplatsen). Han knde Christer P sedan tidigare och var helt sker
p att det var denne han iakttagit. Vid den sista observationen krde
han Sveavgen sderut, varvid han, nr han nrmade sig Kungsgatan,
hrde tv smllar. Han hade frsttt sammanhanget dagen drp, men
inte vgat bertta vad han sett.
Vittnet D lmnade sina uppgifter i september 1997. Mordkvllen
hade hon skt Sigvard C och ringt p dennes porttelefon p Tegnr-
gatan 16. Hon visste inte exakt nr, men hon hade kt in till stan med
tunnelbana ngon gng mellan kl 20 och 21. Ingen svarade p port-
telefonen. Nr hon gick drifrn hade hon mtt Christer P, som hon
knde igen sedan tidigare, vid Konsum p Sveavgen. Han frgade om
hon varit hos Sigvard C. P detta svarade hon att Sigvard C inte var
hemma och att han nog hade gtt p bio. Hon sa s fr att bli av med
24
Det fr ven anses flja av att vittnesmlen i vrigt i hg grad var knda
sedan tidigare och beaktade nr resningsfrgan d hade vervgts. Det gller
uppgifterna kring Lars T, vad Sigvard C hade uppgivit och vittnet Leif L:s
utsaga, om vilken R skriver att vrdet av hans nya insikter kan naturligtvis
ifrgasttas.
25
Den redogrelse som hr ges avser allts det som sgs i resningsanskan.
Vr redogrelse fr innehllet i det material som resningsanskan grundades p
fljer lngre fram. Avvikelser i vr respektive R:s tolkning av materialet
frekommer.
honom. Christer P hade d sprungit ver till Sveavgens andra sida.
Det sista hon sg av Christer P var att han stod utanfr biografen Grand
med ryggen mot gatan. Det var d fullt med folk utanfr biografen.
Vittnet E hrde av sig i maj 1997. Han hade mordkvllen mellan
klockan 23 och 24 krt Malmskillnadsgatan med bil sderut. Ungefr
vid brandstationen (dvs. strax fre den plats dr Tunnelgatans trappor
nr upp till Malmskillnadsgatan) kom en man springande ut i gatan frn
hger sida. E fick bromsa och mannen halkade framfr bilen. De
iakttog varandra 5-10 sekunder p kort avstnd. Mannen hade en skarp
genomtrngande blick och en revolver i handen. Han sprang vidare in
p en gata till vnster. E insg dagen drp att han sett statsministerns
mrdare. Han uppgavs vara sker p att det var Christer P han sg.
Vittnet I lmnade sina uppgifter till utredningen i april 1997. Mord-
dagen hade han varit p tillflligt besk i Stockholm. P kvllen tog
han en lng promenad. Han kom d bl.a. att g David Bagares gata frn
Birger Jarlsgatan upp mot Malmskillnadsgatan. 1015 meter frn
Malmskillnadsgatan mtte han en man som kom lunkande p David
Bagares gatas norra sida. Klockan var d omkring 23.25. Mannen var
andfdd och luktade svett. Han hade en skarp, intensiv blick. I uppgavs
vara helt sker p att det var Christer P han mtte.
R sammanfattade i sin resningsanskan det nya bevislget p
fljande stt:
Frgan om Christer P varit vid Grand omkring kl. 21.00 och d kunnat
iaktta Olof Palme och Lisbeth Palme har kommit i ny belysning genom D:s
vittnesml. Hon kan inte rimligen ha frvxlat Christer P med ngon
annan. Hennes uppgifter frklarar ocks varfr Christer P begav sig till
Grand och dr granskade biobeskarna. P Christer P:s frga om var
Sigvard C befann sig hade D svarat att han nog gtt p bio. Enligt min
mening r det genom D:s uppgifter i frening med de uppgifter som
tidigare lmnats av Birgitta W och Inga numera klarlagt att Christer P
faktiskt uppehll sig vid Grand omkring kl. 21.00.
Vad angr frgan om Christer P varit vid Grand omkring kl. 23.00, dvs. vid
tiden fr frestllningens slut, har genom A:s uppgifter ven den saken
kommit i ny belysning. Inte heller A kan rimligen ha frvxlat Christer P
med ngon annan. Christer P var en person som han knde sedan tidigare.
Jag menar slunda att det genom A:s uppgifter i frening srskilt med de
uppgifter som lmnats av Roger och Lars E nu kan bevisas att Christer P
var vid Grand ocks nr frestllningen slutade.
A har vidare berttat att han strax drefter sg Christer P utanfr Dekorima
och i samma stund hrde tv skott. Om dessa uppgifter r riktiga och
vinner tilltro, utgr de enligt min mening ensamma en avgrande pusselbit.
Sedda i frening med Lisbeth Palmes bestmda utpekande av Christer P
som identisk med grningsmannen, anser jag att det redan p denna grund
freligger starka skl som talar fr att Christer P r skyldig.
Vad sedan gller E:s och I:s iakttagelser menar jag att det inte kan rda
ngot tvivel om att det r grningsmannen som de (i likhet med Yvonne N)
har sett p flykt frn brottsplatsen. Svl E som I r absolut skra p att den
flyende mannen r identisk med Christer P. ven med beaktande av risken
fr misstag vid identifiering av en frmmande mnniska som man bara sett
som hastigast, hvdar jag att E:s och I:s berttelser p denna punkt r s
vertygande att de var fr sig br vinna tilltro.
Den bevisning som i vrigt beropas i resningsrendet leder inte p samma
direkta stt fram till att Christer P r skyldig.
Hgsta domstolens beslut
HD avslog i ett den 28 maj 1998 meddelat beslut resningsanskan. I ett
samma dag utgivet pressmeddelande sammanfattade HD sklen fr sitt
avgrande p fljande stt (fr ett utfrligt referat, se Nytt Juridiskt
Arkiv 1998, s. 321-343):
Resning till nackdel fr en tilltalad fr beviljas under frutsttning att det
fr brottet r freskrivet fngelse mer n ett r samt det beropas ngon
omstndighet eller bevis som inte frebringats i brottmlet och fre-
bringandet av omstndigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till att
den tilltalade dmts fr brottet (sannolikhetsrekvisitet). Resning fr dock
inte beviljas p grund av ngot frhllande som var knt innan
brottmlsdomen vann laga kraft, svida inte skanden gr sannolikt att han
inte vid den domstol som meddelat domen eller genom verklagande
kunnat beropa omstndigheten eller beviset eller att han haft giltig urskt
att inte gra det (ursktsrekvisitet). Ytterligare en frutsttning r att
anskan om resning grs inom ett r frn det att skanden fick knnedom
om det frhllande som anskningen grundas p (ettrsfristen).
Betrffande ursktsrekvisitet uttalar Hgsta domstolen att en strikt
tillmpning av detta av hnsyn till den tilltalade br ske, att det inte
framstr som ursktligt att inte Riksklagaren i hovrtten eller efter ver-
klagande av hovrttens dom beropade sdan ny bevisningen som var knd
innan domen vann laga kraft samt att de bevis av detta slag som beropas i
resningsrendet allts inte skall beaktas vidare i frgan om resning. Detta
gller bl.a. uppgifterna av det vittne som i resningsanskningen betecknas
som A.
En del av de nya bevisen i resningsrendet har blivit knda fr Riks-
klagaren efter det att hovrttens dom vann laga kraft men mer n ett r
innan resningsanskningen gjordes den 5 december 1997. P anfrda
grunder anser Hgsta domstolen att vervgande skl freligger att ettrs-
fristen i resningsbestmmelserna skall rknas fr varje beropat nytt bevis
samt att uppgifter av ett antal vittnen och viss skriftlig bevisning inte kan
beaktas vidare i frgan om resning. Detta gller bl.a. uppgifterna av
Sigvard C .
Angende sannolikhetsrekvisitet berr Hgsta domstolen inledningsvis
bl.a. fljande mera allmnna omstndigheter. Mordet p Olof Palme, den
polisutredning av detta som har bedrivits och de rttegngar som hllits i
mlet har varit utomordentligt uppmrksammade i massmedierna och den
allmnna debatten. Mnga uppgifter om fallet har ftt vid spridning. En
mycket stor penningbelning har utfsts till den som kan lmna avgrande
uppgifter fr mordets uppklarande. Redan dessa frhllanden gr att upp-
gifter som framkommit efter mlets avslutande mste bedmas med stor
frsiktighet. Ocks den tid p mer n tolv r som gtt medfr att bevis-
vrdet av nya uppgifter kan vara vanskligt att avgra.
Vid sin prvning av resningsfrgan utgr Hgsta domstolen frn den
bevisbedmning som hovrtten gjort. Den nya bevisningen br sledes be-
dmas i frhllande till bevislget som detta framgr av hovrttens dom.
Av de nya vittnen som fr beropas i resningsrendet behandlar Hgsta
domstolen frmst D, E, I och Per S.
ven om D:s uppgifter strker pstendet att Christer P varit utanfr
biografen Grand nr makarna Palme kom dit, utgr de knappast ngon
avgrande omstndighet fr skuldfrgan.
Sammantaget anser Hgsta domstolen att berttelserna av E och I att de sett
Christer P p Malmskillnadsgatan efter mordet inte har det bevisvrde,
bedmda var fr sig eller tillsammans, att det r sannolikt att hovrtten
hade funnit talet styrkt, om uppgifterna frebringats dr.
Betrffande Per S:s uppgifter angende Lars T, vilka avser vapen- och
motivfrgorna, hnvisar Hgsta domstolen till att Lars T inte r i livet och
kan utfrgas i en ny rttegng och att han i polisfrhr frnekat inbland-
ning. Hgsta domstolen konstaterar vidare att det saknas varje som helt
utredning som visar att Christer P den 28 februari 1986 faktiskt hade en
magnumrevolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme. Det som
Per S uppgett utgr uppgifter i andra hand och delvis tolkningar av vad
Lars T sagt och kan ha menat. Det brev frn Lars T som Per S i april 1998
lmnat till Riksklagaren utgr i sig inte ngot starkare bevis fr Christer
P:s skuld, och det s.k. testamentet av Lars T saknar strre bevisvrde. Inte
heller de uppgifter som andra personer lmnat och som skall belysa motiv-
frgan eller den vriga skriftliga bevisningen har ngon strre tyngd.
Sammantaget r enligt Hgsta domstolen den nya bevisningen i motivdelen
inte sdan att det r sannolikt att dess frebringande i hovrtten hade ndrat
den friande domen.
Det kan allts konstateras, uttalar Hgsta domstolen, att den beropade nya
bevisningen i sina olika delar inte r sdan att ngot av bevisen sett fr sig
och mot bakgrund av hovrttens bevisbedmning sannolikt skulle ha lett
till en fllande dom, om beviset frebringats i rttegngen.
Frgan om den nya bevisningen i sin helhet har tillrcklig styrka fr att
resningsanskningen skall kunna bifallas besvarar Hgsta domstolen med
att det inte r sannolikt att talet skull ha bifallits i hovrtten, om den nya
bevisningen frebringats dr.
Sammanfattningsvis finner Hgsta domstolen att den nya bevisningen inte
r av sdan beskaffenhet att resning kan beviljas i mlet.
En ledamot av Hgsta domstolen r skiljaktig och anser att ven de bevis,
som framkommit efter det att hovrttsdomen vann laga kraft men mer n
ett r fre resningsanskningen, kan lggas till grund fr prvningen av
anskningen men kommer, ven med beaktande av detta bevismaterial, till
samma slutresultat som majoriteten i Hgsta domstolen.
Vissa anmrkningar rrande tolkningen av HD:s beslut
Av den av Riksklagaren beropade mer centrala bevisning, som HD
kom att utesluta frn sin bedmning p formell grund, utgrs de
viktigaste inslagen av uppgifterna frn vittnena A och Sigvard C.
Uppgifterna av Sigvard C hade av Riksklagaren 1996 inte bedmts
som tillrckliga fr resning. Det kan vidare anmrkas, att den domare i
HD som var skiljaktig, beaktade Sigvard C:s uppgifter utan att det
pverkade hans slutsats, som var densamma som majoritetens, dvs. att
materialet inte rckte fr resning.
Uppgifterna frn vittnet A beaktades inte alls av HD, inte heller av
den skiljaktige domaren. A:s uppgifter synes heller inte ha vgts in i de
vervganden som vid tidigare tillfllen hade gjorts i resningsfrgan av
Riksklagaren.
6.1.9 Sammanfattande anmrkningar
Utredningstgrder i anslutning till mordet
Det inledande spaningsuppslaget mot Christer P framstr som mycket
illa sktt.
Utredarnas uppmrksamhet riktades tidigt mot Christer P. De opera-
tivt ansvariga prioriterade sjlva uppslaget hgt (jfr den terkommande
anteckningen Pri 3 p spaningsuppslagen). Christer P var dessutom
knd hos kriminalpolisen och hade drvid en frn utredningens
synpunkt intressant kriminell bakgrund. Likvl drjde det en dryg
mnad en mycket lng tid i detta skede av utredningen innan
uppslaget kontrollerades. Nr s skedde utfrdes frhret, i vart fall av
dokumentationen att dma, p ett oprofessionellt stt. Framfr allt
underlt man att slutfra kontrollen. Inhmtandet av uppgifter frn
Christer P sjlv var rimligen bara frsta steget i utredandet av hans
frehavanden. Den enda tgrd som nu vidtogs kom i praktiken att bli
s gott som meningsls. Med tanke p den vikt ingngsuppgifterna
tillmttes r det svrt att frst hur uppslaget kunde ad acta-lggas p
ett halvfrdigt underlag. De uppgifter Christer P lmnade gav ju honom
p intet stt alibi, tvrtom, de innebar att han vistats i mordkvarteren
under mordkvllen. De uppgifter han lmnade lmpade sig vl fr fort-
satt utredning, t.ex. frhr med Sigvard C, som redan fanns i utred-
ningen. Ett mer energiskt arbete hade sannolikt lett utredarna till Ulf
Sp, som d hade kunnat hras betydligt tidigare n vad som blev fallet.
Frutsttningarna att reda ut uppgifterna kring Christer P:s terkomst
till bostaden hade d varit vsentligt bttre n de var tv och ett halvt r
senare.
Ulf Sp kom nu att fras in i bilden p ett annat, fr utredningen
nrmast tursamt stt, via en rutinmssig frfrgan under en narkotika-
utredning. Den som utredde de uppgifter angende Ulf Sp som d
framkom synes i och fr sig ha missfrsttt ingngstipsets innebrd,
men denna gng gick utredarna trots allt ett steg lngre och fretog en
lt vara kraftigt frsenad kontroll av de lmnade uppgifterna. Detta
ledde utredarna tillbaka till Christer P. Utredningsmannen som hrde
Christer P vid detta andra tillflle kontrollerade de uppgifter Christer P
lmnade och fann d ursprungsuppslaget samt fogade kopior ur detta
till frhret. Men i stllet fr att franstalta om fortsatt utredning av de
motsgelsefulla tidsuppgifterna, lade de ansvariga uppslaget ad acta.
ven med beaktande av att det naturligtvis alltid r ltt att vara
efterklok och att med facit i hand upptcka misstag, framstr det som
svrbegripligt att den som tog del av detta alls icke omfattande material
samlat, inte upptckte att Christer P och Ulf Sp lmnade helt skilda
uppgifter om tidpunkten fr Christer P:s terkomst till lgenheten. Ulf
Sp:s uppgift gav ingen av dem alibi, medan Christer P gav alibi t
bgge tv. Det borde franlett ngon form av kontrolltgrd, i stllet
lades uppslaget ad acta. I efterhand r det ltt att se att underlaget borde
ha kat intresset fr Christer P och minskat intresset fr Ulf Sp, inte
minst med beaktande av ingngstipsen avseende Christer P respektive
Ulf Sp. I efterhand r det ocks ltt att se att Sigvard C:s information
till utredningen i augusti 1986 borde ha betraktats med i vart fall viss
misstnksamhet; det han sade kan synas vl tillrttalagt fr Christer P,
som ju genom frhret den 25 maj ftt klart fr sig att polisen hade
gonen p honom.
Att utredarna missade mjligheten att p ett tidigare stadium utreda
Christer P:s frehavanden p mordkvllen r som sagt utomordentligt
olyckligt. Detta gller sjlvfallet oavsett vilket resultat utredningen
skulle ha lett till, dvs. oavsett om misstankarna mot Christer P skulle ha
frsvagats eller strkts. Det hela r som vi ser det inte ett utslag av det
kaos som i mnga delar obestridligen prglade polisarbetet under den
frsta tiden. Detta hade kunnat vara slutsatsen om ingngsuppgifterna
avseende Christer P blivit liggande outredda. Men nu bedmdes de
faktiskt, och uppslaget prioriterades samt ledde till tgrder. Utred-
ningen begvades till och med med litet tur genom att Ulf Sp dk upp
bakvgen. Men nd sjabblades Christer P bort. Spaningsarbetets
upplggning, utredningsmaterialets redan d stora omfattning m.m. har
naturligtvis sin betydelse fr att detta kunde ske, men det framstr nd
som ett obestridligt faktum att det rent polisira utredningsarbete som
uppslaget franledde skttes p ett oskickligt stt.
Denna mot polisarbetet kritiska bedmning mste i sin tur sttas in i
sitt sammanhang och ges rtt proportion. Det var sjlvfallet inte mjligt
att vid utredandet av det frsta uppslaget angende Christer P se vilka
konsekvenser bristande noggrannhet och felbedmningar skulle f just
i detta rende; det fanns i och fr sig inget som fick just uppgifterna om
Christer P att ptagligt hja sig ver mnga andra uppslag som var
vrda att kontrolleras. I den meningen skulle det kunna sgas rra sig
om otur att just detta uppslag kom att hanteras bristflligt. Det
frutstter dock att hanteringen i vrigt lg p en annan och hgre niv.
Men mycket talar fr att den inte gjorde det; det finns gott om exempel
p brister i det kriminalpolisira rutinarbetet under de frsta tv
utredningsren.
Frhrstgrder m.m. under medverkan av mlsganden Lisbeth
Palme
Lisbeth Palmes klagoml betrffande frhr m.m. har inte klarlagts
Lisbeth Palme ptalade, i de frhr som hlls med henne i rttegngar-
na, vissa missfrhllanden, bl.a. angende lckor till massmedia samt
strande och integritetskrnkande frhllanden kring vissa konfronta-
tionsfrhr. Det framgr av det vi inhmtat att hennes synpunkter i
dessa hnseenden var vl knda inom polisen och frunderskningsled-
ningen. Vi finner det anmrkningsvrt att detta inte franledde ngon
utredning frn frunderskningsledningens sida. Det rr sig om hante-
ringen av utredningens viktigaste bevisklla, men ocks om den person
som drabbats hrdast av det brott som utreds. Frn bgge dessa ut-
gngspunkter hade det funnits anledning att snabbt klarlgga om miss-
frhllanden frekommit och att i s fall vidta tgrder fr att stlla det
som skadats till rtta. I brist p detta framstr det som oklart i vilken
grad Lisbeth Palmes klagoml var berttigade.
Frhrstgrder m.m. avvek frn gngse frfarande
Inget frhr med Lisbeth Palme utfrdes som dialogfrhr. I stllet har
uppteckningar om innebrden i Lisbeth Palmes utsagor gjorts i efter-
hand, eller i samband med frhren. Detta innebar en avvikelse frn
vad som annars r brukligt. Det framgr om inte annat av utrednings-
materialet i vrigt, att frn bevissynpunkt viktiga frhr, eller vsent-
liga delar av sdana frhr, spelas in fr att sedan i protokollet terges i
dialogform, s att svl frgor som svar dokumenteras. Helheten lter
sig sedan analyseras, bedmas och vrderas p ett mer tillfrlitligt stt
n vad som r mjligt med uppteckningar av det slag som nu kom att
freligga betrffande Lisbeth Palme.
Genom att frhren med Lisbeth Palme inte bandades frsmrades
mjligheten att i efterhand bedma hennes utsagor och jmfra dem
med vad hon uppgivit p andra stllen. En utomordentligt anmrk-
ningsvrd omstndighet i det sammanhanget r uppgiften frn Tommy
Lindstrm, att Lisbeth Palme vid frhren april-maj 1986 skall ha
uppgivit att grningsmannen var en borderliner-typ, men att detta inte
nedtecknats, med motiveringen att bara fakta skulle dokumenteras.
Fr det frsta hade det funnits skl att genom fljdfrgor klarlgga vad
Lisbeth Palme avsg med detta (Vad grundades uppgiften p? Var det
en iakttagelse av personen p platsen eller en slutsats av hur denne
agerade? Etc.). Fr det andra var informationen i alla hndelser av
central betydelse fr den fortsatta utredningen. Upplysningen fr vidare
sgas ha varit av srskilt intresse mot bakgrund av Lisbeth Palmes
yrkeskompetens. Saken som helhet illustrerar vdan av att frng
vanlig frhrsteknik och att avst frn exakt dokumentation. Att upp-
giften nu inte kom att dokumenteras alls r beklagligt, eftersom den
annars hade kunnat fljas upp p ett tidigare stadium av ngon som
frstod dess potentiella betydelse.
Vid bedmandet av vrdet av utpekandet vid konfrontationen
illustrerar ven den omfattande diskussionen i rttegngarna kring vad
Lisbeth Palme knt till i frvg och det knda uttalandet det ser man
vem som r alkoholist vikten av att ha en bandad dokumentation, dr
allt som sagts klart framgr i sitt sammanhang. Nu kom denna anteck-
ning i protokollet att skapa en oskerhet som kan ha blivit strre n vad
som var sakligt motiverat.
Att frhren inte bandades innebar att vrdet av hennes utpekande
av Christer P inte kunde kontrolleras fullt ut mot vad hon tidigare
uppgivit om grningsmannens utseende m.m. Den allmnna oskerhet
som uppkom som ett resultat av detta mste vid en rttslig prvning
rknas den tilltalade till godo.
Vr bedmning r att de avvikelser frn gngse ordning som fre-
kom vid Lisbeth Palmes medverkan i frunderskningen skapade en
oskerhet om tillfrlitligheten i hennes utsaga. Att det fanns en risk fr
att det skulle bli s insg uppenbarligen ven frunderskningsled-
ningen; Solveig Riberdahl har uppgivit att hon in i det sista frskte
frm Lisbeth Palme att tillta en dokumentation av konfrontations-
frhret.
Sklen till att frhren m.m. kom att avvika frn gngse frfarande
Det r sledes klarlagt att Lisbeth Palme reste bestmda krav fr sin
medverkan i utredningen, krav som avvek frn den ordning som polis,
klagare och domstolar normalt hller sig till. Det har sagts att dessa
krav skulle ha varit ett resultat av de missfrhllanden Lisbeth Palme
upplevde i polisens arbete. ven om dessa upplevelser kan ha pverkat
Lisbeth Palme r det enligt vr bedmning tydligt att den instllning
hon hade inte enbart var ett resultat drav. Lisbeth Palmes instllning
kom nmligen till uttryck omgende.
En brottsutredning av detta slag utfrs delvis i mlsgandens
intresse och dennas vgnar. Mlsgandens instllning har i praktiken
en betydelse fr hur utredningen bedrivs. Att en mlsgande inte via
rttsliga sanktioner kan tvingas att i den egenskapen bidra till utred-
ningen r frn den synpunkten sett naturligt. Freligger ett allmn-
intresse av lagfring frutstter rttsordningen att detta kan ske utan
mlsgandens medverkan. En mlsgande har i juridisk mening med
andra ord rtt att inta vilken instllning han eller hon vill till den brotts-
utredning som berr honom eller henne. Den klagare i frundersk-
ningsledningen som s smningom blev ansvarig fr kontakterna
mellan utredningen och mlsganden, Solveig Riberdahl, har uppgivit
att hon uppfattat att Lisbeth Palme, nr saken stlldes p sin spets, satte
sin integritet fre utredningsintresset och att hon inte alltid accepterade
den offentlighet som annars gller i en rttslig process. Det finns inget
som hindrar en mlsgande att gra avvgningar av det slaget; det ingr
i partsrollen att vga det ena mot det andra. Av vad Solveig Riberdahl
uppgivit framgr vidare att Lisbeth Palme enligt Riberdahls bedmning
haft klart fr sig att utredningsresultatet pverkades av de krav som
framstlldes.
En ovilja att underkasta sig en p stt och vis mer abstrakt kontroll
av rttsskerhetskravens efterlevnad, som den misstnktes advokats
nrvaro, r p motsvarande stt gnad att pverka vrderingen av
utredningsresultatet. Det leder till en oskerhet vid vrderingen av
utsagan. Samma inverkan har krav frn en mlsgande p att sjlv f
avgra vad som skall tas upp i ett frhrsprotokoll och hur det skall
formuleras.
Den uppenbara risken fr att Lisbeth Palmes frhllningsstt kunde
frsmra bevisningen gr att det kan ifrgasttas om man frn fr-
underskningsledningens sida inte borde ha frskt stta hrt mot
hrt. Det r emellertid fr det frsta svrt att se hur det skulle ha gtt
till. Fr det andra mste man ta hnsyn till Lisbeth Palmes utsatta lge
och sjlvklara rtt att vrna sin och sin familjs integritet. Flera av dem
som var inblandade i de sammanhang dr Lisbeth Palme medverkade
har bedmt att de gick s lngt de kunde och att det fanns en klar risk
fr att hon helt skulle dra sig ur utredningsarbetet. Under den fortsatta
handlggningen i domstolarna gavs ocks exempel p att Lisbeth
Palmes uppfattning var mycket bestmd och att hon var beredd att
avbryta sin medverkan om hennes nskeml inte tillgodosgs. Svitt
gller utredningstgrderna avseende Christer P har vi mot den bak-
grunden inte anledning att ifrgastta de bedmningar som gjordes av
dem som var operativt verksamma. Det gller inte minst med tanke p
det som frevarit i detta hnseende under utredningens frsta r. Att
hgste polischefen valde att sjlv och i mer eller mindre privata former
skta frhr med mlsganden var t.ex. knappast gnat att underltta ett
fortsatt frfarande enligt gngse regler.
Lisbeth Palmes frhandskunskap om den misstnkte
Att Lisbeth Palme hade en frhandsinformation om den gripne som kan
ha pverkat hennes utpekande slogs fast av hovrtten. Det r naturligt-
vis mycket olyckligt att det blev s, i synnerhet med tanke p kon-
frontationsgruppens sammansttning. Frgan r emellertid om ngon
inom PU kan lastas fr detta. Uppgifterna fanns i pressen samma dag.
Familjen Palme fick regelbunden information frn frundersknings-
ledningen, vilket knappast kan ifrgasttas. Det hade gtt lng tid sedan
mordet. Familjen hade som mlsgare ett berttigat intresse att bli in-
formerade om utredningen och de hade fr sin personliga del ett rimligt
ansprk p att underrttas om eventuella misstnkta. Det r naturligtvis
en grannlaga sak att ombesrja sdana underrttelser utan att lmna
uppgifter som kan pverka en eventuell konfrontation och andra bevis-
frhllanden. Uppgifter om lder och alkoholism r frn den syn-
punkten knsliga. Det finns emellertid inga entydiga belgg fr att
ngon inom PU skulle ha lmnat uppgifter av det slaget till Lisbeth
Palme; det freligger flera alternativa frklaringar till hur hon kan ha
ftt den frhandskunskap hon hade.
Konfrontationsgruppens sammansttning
Svea hovrtt riktade kritik mot konfrontationsgruppens sammansttning
och ansg att den kunde ha bidragit till att Christer P utpekades. Det r
ett hrt omdme som ngot mildrades av den frstelse hovrtten
uttryckte fr svrigheten att p kort varsel f fram lmpliga figuranter.
ven Christer P:s advokat uttryckte skepsis infr gruppen, men god-
knde den uttryckligen.
Att med facit i hand kritisera sammansttningen i en konfronta-
tionsgrupp, som lett till ett utpekande av den misstnkte, r en sak. Av
strre intresse r att veta om samma synpunkter hade kunnat anlggas
p frhand. Advokatens bedmning att gruppen i detta fall kunde
godknnas mste bl.a. av det sklet vga relativt tungt. Att gruppens
sammansttning inte var alldeles lyckad str dock klart. Svitt vi kunnat
utreda fanns det inte heller i detta fall ngon sdan tidspress som
hovrtten utgtt frn. Hans lvebro har tvrtom uppgivit att gruppen
frbereddes i frvg. Av dokumentationen frn frunderskningsled-
ningens beslut att begra telefonavlyssning av Christer P och av att
tingsrtten beviljade detta framgr att det fanns betydande misstankar
mot Christer P redan en mnad fre videokonfrontationen. Det fanns
sledes gott om tid fr frberedelser av skilda slag. Det har d och d
frn PU:s sida antytts att spret Christer P inte var srskilt hett fre
Lisbeth Palmes utpekande. Vi har svrt att tro att det var s; Christer P
mste redan dessfrinnan ha hjt sig en hel del ver de uppslag PU
tidigare mest arbetat med. Mot den sammantagna bakgrunden framstr
det som en frsummelse frn PU:s sida att gruppen inte fick en mer
optimal sammansttning, bl.a. kan man frga sig om det inte hade varit
mjligt att samma dag lna in tminstone ngra lmpliga figuranter frn
hktet (risken fr lckage till massmedia utgjorde vid det laget
knappast ngot brande skl fr att avst).
Srskilt om dokumentationen av konfrontationsfrhret
Vad som ovan sagts allmnt gller i hg grad frhllandena kring kon-
frontationsfrhret.
Betrffande dokumentationen av detta frfor frunderskningsled-
ningen enligt vr mening p en punkt direkt felaktigt. Det protokoll
eller den promemoria som sattes upp fick inte sin slutliga form frrn
mycket lngt efter konfrontationen. Det har inte anfrts ngot god-
tagbart skl till detta. Drjsmlet har skapat oskerhet kring dokumen-
tet och dess innehll. Det frhllandet att protokollet eller promemorian
freligger i flera originalversioner bidrar till denna oskerhetsknsla.
Anteckningen rrande Lisbeth Palmes reaktion nr hon sg nummer
8 (Christer P) borde enligt vr mening ha tagits in i promemorian. Upp-
lysningen hade varit relevant, inte minst med tanke p att dokumenta-
tionen redan i sig var bristfllig.
6.2 Genomgng av resningsmaterialet
6.2.1 Om materialet
Det material som Riksklagaren, R, gav in till Hgsta domstolen, HD,
som underlag fr resningsanskan (resningsmaterialet) har samma
karaktr som ett frunderskningsprotokoll. Det innebr att det inne-
hller vsentligt mer n det som ligger till grund fr R:s yrkande om
resning. P samma stt som ett frunderskningsprotokoll utgr en
dokumentation ver hela brottsutredningen, frutom i de delar denna
inte r av intresse fr bedmandet av brottsmisstankarna mot den som
talats, synes detta material vara en dokumentation ver den fortsatta
utredningen i den del som r av intresse betrffande Christer P.
Materialet r till sin disposition verskdligt. Det bestr av 2733
sidor frhr, i lpande paginering. Drutver finns drygt fyrahundra
sidor under rubriken skriftlig bevisning. Sammanlagt rr det sig allts
om ca 3150 sidor, vilket kan jmfras med frunderskningsprotokollet
frn 1989, som omfattade ungefr 3700 sidor. (Vissa dubbleringar
frekommer.)
Frhren r tergivna i bokstavsordning efter den hrda personens
namn, med mlsganden frst och vittnen drefter. En viss sortering
har skett s till vida att uppgiftslmnare som hrts till std fr riktig-
heten i vad en annan uppgiftslmnare har uppgivit sorterats in under
huvudvittnet. Dremot frekommer ingen sortering efter bevistema
eller utredningstema.
Vr redovisning av resningsmaterialet r disponerad enligt en grov
indelning av bevistema/utredningstema utifrn resningsanskan och
svitt det i vrigt lter sig utlsas. I varje uppslag anges i vad mn den
hrda personen beropades i resningsanskan och vilket bevistema som
i s fall uppgavs. Under rubriken vrigt redovisas material som inte
kunnat sorteras in i vr uppdelning.
6.2.2 Utredning avseende iakttagelser av
Christer P under mordkvllen
versikt
Tre i resningsanskan beropade vittnesml avsg direkta, ej tidigare
knda, iakttagelser av Christer P under mordkvllen (Eva F, Bertil B
och Christer K). Ett utgjordes av ett sedan tidigare knt vittne som gjort
iakttagelser av Christer P under mordkvllen (Lennart G). Ett avsg ett
tidigare knt mordplatsvittne, som numera sade sig knna igen Christer
P frn mordplatsen (Leif L). Ytterligare ett avsg ett annat tidigare knt
mordplatsvittne som, nr han p TV sett polisens spaningsfilm av
Christer P, sagt sig ha reagerat p ett stt som kan tolkas till std fr att
han sett Christer P p mordplatsen (Jan A).
Frutom dessa beropade vittnesml finns det i resningsmaterialet
ytterligare tre uppgiftslmnare som pekar ut Christer P frn mord-
kvllen. Det gller Inga , som numera identifierat Christer P som
nrvarande inne p biografen Grand omkring klockan 21, Pierre B som
utpekat Christer P som gst p en pizzeria p Sveavgen under mord-
kvllen och Benny P, som uppgett att han sttt ihop med Christer P
ovanfr Tunnelgatans trappor vid tiden fr mordet. Dessa vittnesml
beropades allts inte i resningsrendet.
Under det att det vid tiden fr rttegngarna endast fanns fyra
personer som pekade ut Christer P frn mordplatsen och dess nrhet
respektive Sveavgen och biografen Grand (Lisbeth Palme, Ljubisa N,
Lars E och Roger ), finns det numera sledes ett relativt stort antal
uppgifter av det slaget. Samtliga dessa utpekanden har tillkommit efter
det att Christer P blivit allmnt knd som misstnkt fr mordet (ven
Roger :s utpekande skedde efter den tidpunkten).
Eva F
Eva F r syster till den i utredningen frekommande Annie F. Hon
knde genom sin syster Sigvard C. Enligt ett till utredningen den 27
maj 1997 inkommet anonymt tips hade Eva F sett en vilda vstern-
revolver hos Sigvard C. Den skulle ha haft en kolv av ngot prle-
morliknande material.
Efter en del turer lyckades PU f till stnd ett frhr med Eva F.
Hon bekrftade att hon hos Sigvard C ftt se ett vapen av det slag som
angavs i tipset. Hon kunde ven ge en viss beskrivning av det. Efter att
ha frnekat att hon ngonsin trffat Christer P hemma hos Sigvard C
uppgav hon till synes pltsligt att hon trodde att det var Christer P som
begtt mordet. Hon utvecklade detta genom att lmna fljande upp-
gifter.
Mordkvllen hade hon skt Sigvard C och ringt p dennes
porttelefon p Tegnrgatan 16. Hon visste inte exakt nr detta hade gt
rum, men hon hade kt in till stan med tunnelbana ngon gng mellan
kl 20 och 21. (Resan tog enligt vad som utreddes ungefr en halv-
timme; hon borde allts ha varit hos Sigvard C mellan 20.30 och
21.30.) Ingen svarade p porttelefonen. Nr hon gick drifrn hade hon
vid Konsum p Sveavgen mtt en obehaglig man som frgade om hon
kom frn Sigge. P detta svarade hon att Sigvard C inte var hemma
och att han nog hade gtt p bio. Hon sa s fr att bli av med mannen,
som hade viftat och vinkat samt upptrtt hotfullt. Han hade efter hennes
besked sprungit ver till Sveavgens andra sida. Hon sg sedan hans
ryggtavla nr han stod utanfr biografen vnd in mot biografen. Det var
d fullt med folk utanfr biografen.
Hon hade vid denna tid tidigare sttt p Christer P, men visste inte
nrmare vem han var eller vad han hette. Under rekonstruktionen kallar
hon terkommande mannen fr dren. Fr ett par r sedan hade hon
tittat p TV dr Christer P framtrdde och d tyckt sig knna igen
honom. Hon var numera rtt sker nittio p hundra, vldigt likt det
r det, vldigt likt.
Hon uppgav sig inte ha diskuterat sin iakttagelse med ngon. Som
frklaring till varfr hon inte tidigare lmnat dessa uppgifter till polisen
uppgav hon fr det frsta att hon inte ville bli inblandad, fr det andra
att Sigvard C och hennes farbror Kjell F figurerade i utredningen.
Tillfrgad hur hon kunde vara sker p att hon gjorde iakttagelsen
just mordkvllen sade hon sig minnas att hon dagen eftert blivit vckt
av sin far med orden nu har dom mrdat Palme, drfr var hon
absolut sker p dagen.
Eva F beropades i resningsanskan (D), till styrkande av att
Christer P befann sig vid Grand omkring kl 21 och att Christer P:s egna
uppgifter om vad han gjorde mordkvllen r osanna.
Inga
Inga uppgav i frhr den 25 januari 1989 att hon varit p samma
biofrestllning som makarna Palme. I kn in till salongen hade hon
sett en man som betedde sig underligt. Han hade sttt lngt fram i kn,
men pltsligt avvikit. Den 16 februari 1989 deltog hon i en konfronta-
tion, med samma konfrontationsgrupp som frevisades Mrten Palme
m.fl. Hon knde d inte igen Christer P som den man hon hade sett p
Grand. Knappt ett halvr senare, i slutet av juli 1989, nr Christer P
hade fllts till ansvar i tingsrtten och hans bild hade publicerats i
media, inkom Inga med ett brev till PU. Hon bifogade tv bilder av
Christer P ur Dagens Nyheter. Den ena bilden var ett spaningsfoto, som
enligt vad Inga uppfattade var frn tiden kring mordet. Christer P var
p denna bild som hon uppfattade det smalare n han var p den andra
bilden och p konfrontationsvideon. Hon var nu helt sker p att den
man hon sett p Grand var identisk med mannen p spaningsfotot, dvs.
Christer P. I anledning av brevet hlls ett frhr med Inga i augusti
1989. Hon uppgav dr att hon numera var helt sker p att det var
Christer P som hon hade iakttagit i kn in till biosalongen, strax fre kl
21 den 28 februari 1986.
Inga :s uppgifter inkom fre rttegngen i hovrtten, men hon
beropades inte som vittne.
Brevet och det fljande frhret r intaget i resningsmaterialet. I
resningsmaterialet finns drutver en tjnsteanteckning frn PU. Enligt
anteckningen hade en person i mars 1996 ringt chefsklagaren Jan
Danielsson och pmint om Inga :s uppgifter samt att hon var sker p
att hon hade sett Christer P p Grand. Inga var enligt mannen som
ringde mycket vederhftig. Mannen hade uppgivit att Inga varit i
kontakt med polisen om sina iakttagelser, men att polisen inte varit
intresserad.
Inga beropades inte i resningsanskan.
Pierre B
Pierre B tog kontakt med PU i november 1992 fr att informera om att
han hade sett Christer P p mordkvllen. Pierre B jobbade p en
pizzeria, Venezia, p Sveavgen i Stockholm. Mordkvllen vid 22-
tiden eller ngot senare dock med bestmdhet fre kl 23 kom
Christer P till Venezia. Det blev brk med garderobiren, eftersom
Christer P inte ville lmna ifrn sig sin verrock. Han fick behlla
rocken p. Han bestllde mat, men avvek sedan fr att terkomma 35-
40 minuter senare och upprrt frga efter sin bestllning. Nr han fick
sin mat t han den inte utan frsvann hastigt. Pierre B knde till
Christer P sedan tidigare, eftersom han brukade vara p spelklubben
Oxen, dr han sett Christer P. Pierre B mindes kvllen vl, eftersom
han kom ihg att han nr han lmnade arbetet tillsammans med ngra
andra i bil, p bilradion hrde om mordet. De begav sig fr vrigt till
Oxen, men gick aldrig in, eftersom det pgick en polisrazzia.
Det framgr att Venezia dagen efter mordet besktes av polisen,
som stllde frgor om eventuella iakttagelser. Pierre B hade d inte
tyckt sig ha ngot att bertta om incidenterna kvllen innan.
Pierre B hrdes flera gnger i anslutning till det att han frst
lmnade sina uppgifter. ven vissa kontrollfrhr hlls med andra
personer med anknytning till Venezia. I november 1997 hlls ett nytt,
ingende frhr med Pierre B, dr ven Jan Danielsson medverkade.
Ytterligare kontrollfrhr hlls ocks.
Av kontrollfrhren framgr att ingen kunnat bekrfta Pierre B:s
uppgift om att Christer P skulle ha beskt Venezia mordkvllen, bl.a.
har den tjnstgrande garderobiren hrts och han mindes inte de
hndelser Pierre B berttat om. Ingen av de hrda har dock heller ansett
sig kunna dementera Pierre B:s uppgifter. Om Pierre B:s trovrdighet
rdde delade meningar bland dem som tillfrgades.
Pierre B beropades inte i resningsanskan.
Hace G
Hace G missbrukade vid tiden fr mordet narkotika. Vid frhrstill-
fllet den 10 januari 1990 satt han i fngelse. Hace G var ofta p Oxen,
s ven morddagen och mordkvllen. Han sg Christer P dr omkring
kl 21. Denne hade frgat efter Sigvard C och stannat ca tio minuter.
Sjlv var han pundig. Hace G tillfrgades ven om iakttagelser p
mordplatsen, som han passerade strax efter 23.21, och om frekomsten
av vapen p Oxen. Han uppgav i vrigt att ngon frskt frgifta
Sigvard C en tid efter mordet samt framfrde egna teorier om mordet.
Hace G beropades inte i resningsanskan.
Lennart G
Lennart G hade ett frflutet som missbrukare och kriminell. Under
ttiotalet drev han, till synes framgngsrikt, stdfirmor. 1988 greps och
hktades han emellertid fr bedrgeribrott. Det var under den tid han
satt hktad som han via ombud vnde sig till PU med sin berttelse om
hur han iakttagit Christer P under mordkvllen.
Lennart G:s uppgifter. Lennart G kom s smningom att uppge
fljande. Han hade under mordkvllen varit i Stockholm med sin egen
bil fr att kra s.k. svarttaxi. Drvid hade han vid fyra tillfllen under
bilfrd observerat Christer P, som han knde vl till och igen frn den
tid d han levde i kriminella missbrukskretsar.
Den frsta observationen gjordes p Tegnrgatan, vid en antikaffr
mellan Dbelnsgatan och Luntmakargatan. Denna observation gjorde
han mellan 22.15 och 22.30. Han hade gonkontakt med Christer P,
enligt vad han uppgav vid senare frhr.
Det andra tillfllet var vid Sveavgen 108 en fastighet han knde
till eftersom han hade stduppdrag dr. Klockan var d 22.40-22.45.
Den tredje observationen av Christer P gjorde han utanfr biografen
Grand ungefr kl 23. Han gjorde dr vissa iakttagelser om Christer P:s
beteende, se vidare nedan.
Vid det fjrde tillfllet krde Lennart G Sveavgen, d han sg
Christer P st vid Dekorima, i hrnan Sveavgen-Tunnelgatan (dvs. vid
mordplatsen). Christer P stod vnd med ansiktet in mot butiksfnstret.
Nr Lennart G hade passerat frbi Tunnelgatan hrde han tv
smllar. Han vred sig om och frstod att det var Christer P som skt
skarpt. Han var helt vertygad om att skotten var mnade fr honom,
varfr han gasade p och for raka vgen hem. Tillfrgad om sklet till
varfr Christer P skulle skjuta p honom gav han ngot oklara svar.
Han hnvisade till hndelser i den kriminella vrlden p sextiotalet och
att han skulle ha vittnat mot andra kriminella, men ocks till sin fru, de
lg i skilsmssa och hon spred ut uppgifter som kunde leda till att folk
fattade agg till honom.
Vid den hr tiden hade han terfallit i missbruk och han hade den
aktuella kvllen tagit en del amfetamin. Han sade sig inte ha haft
ngot otalt med Christer P genom ren.
Hans berttelse innebar att han redan p morgonen den 1 mars 1986
frsttt att det var Christer P som begtt mordet p statsministern.
Tillfrgad om varfr han inte sagt ngot om detta nr han hrdes i
januari 1989, svarade han att det hade att gra med en rdsla fr att bli
inblandad och att detta kunde skada hans son, som han mnade mycket
om.
Ngra anmrkningar rrande Lennart G:s uppgifter. Ett antal upp-
gifter framstr som oklara i det samlade materialet. Det gller huruvida
han sg makarna Palme eller ej i samband med sin observation vid
Dekorima. Det frsta frhrstillfllet sade han sig inte ha sett ngon
person falla efter skotten; han nmnde heller inget om andra personer
n Christer P p platsen. Vid nsta frhr uppgav han om paret Palme:
Jag kan inte sga att dom gick arm i arm inte, men jag har tv
mnniskor som gick dr och att han efter skotten sett ngon ligga p
trottoaren med Christer P stende bakom, p samma plats dr denne
nyss hade sttt.
Vid 1997 rs frhr tillkom ytterligare information. Han uppgav d
att vid Tegnrgatan hade han och Christer P sett varandra i gonen.
Betrffande observationen vid Grand hade han redan tidigare nmnt att
han sett en ljus bil stende utanfr biografen med motorn p. 1997
uppgav han att han dels ftt uppfattningen att Christer P stod och tittade
in i biografen, dels att Christer P knt igen honom p nytt, eftersom
denne tittade in i hans bil. I samband med att Lennart G senare fick
frhret upplst fr sig tillade han fljande. Han erinrade sig att han
kan ha stannat till jmte den bil som sttt med motorn p. Han stngde
sjlv inte av motorn, men sg Christer P som tittade in mot biografen.
Christer P vnde sig d om och tittade in i Lennart G:s bil. Lennart G
kunde d konstatera att det var Christer P.
Betrffande Christer P:s kldsel kunde han vid 1989 rs frhr inte
erinra sig ngot alls om denna, medan han 1997 lmnade uppgifter om
en mrk jacka, som slutade en bit ned p lret utan att fr den skull g
till knvecken. Hade det varit p det senare sttet, uppgav Lennart G,
skulle han ha reagerat, eftersom det skulle ha sett ljligt ut.
P en punkt freligger en direkt motsgelse. Det gller Christer P:s
beteende vid Grand. I det frsta frhret 1989 uppgav Lennart G att
han ftt uppfattningen att Christer P var rejlt ptnd; han svngde med
armarna och fladdrade med huvudet. I 1997 rs frhr uppgav Lennart
G att utanfr Grand sg Christer P samlad ut, inte fladdrig. Han upp-
gav d vidare att Christer P verkat lite annorlunda. Han stod och spana-
de samt sg arg ut.
Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. I januari 1989 fick PU
knnedom om att Lennart G kunde ha information av intresse angende
Christer P; en hktesvakt vidarebefordrade ett brev han ftt frn en
intagen under julhelgen 1988. I brevet, som var av galghumoristisk
karaktr, stod att Olof Palme inte var den frste Christer P hade ddat.
(Christer P var vid denna tid sedan mitten av december hktad som
misstnkt fr mordet).
Den 2 februari 1989 hlls frhr med Lennart G. Det gav inte
srskilt mycket. Lennart G uppgav att han krt svarttaxi i stan under
mordkvllen. Han hade krt frbi mordplatsen efter kl 23, varvid han
hrde tv smllar i samband med att han stod och vntade p grnt ljus
fr att svnga sderut p Kungsgatan frn Sveavgen. Han uppgav sig
inte veta vem Christer P var och aldrig ha hrt talas om denne tidigare.
Det han hade skrivit i brevet om Christer P var grundat p uppgifter
han ftt av en person, som han inte ville namnge, varvid han ven
hnvisade till rdsla fr att hans son eller han sjlv skulle rka illa ut.
Han lmnade sedan en del andra uppgifter om sdant han uppfattat
rrande Christer P.
I maj inkom ett brev frn Lennart G, stllt till en utredningsman vid
PU, dr det bl.a. hette kan bara nnu en gng sga att Christer P r rtt
man.
I ett senare brev med en anonym men som Lennart G identifierad
avsndare, uppgav Lennart G att han sett Christer P vid Dekorima, att
han hrt skotten och varit vertygad om att de varit avsedda fr honom.
Brevet r ankomststmplat den 26 oktober 1989.
Den 22 november samma r hlls s det frhr dr Lennart G lm-
nade de uppgifter som sedermera kom att beropas i resningsanskan,
bl.a. om alla fyra observationerna av Christer P samt om skottloss-
ningen. Frhret hlls enligt resningsanskan p avlgsen ort; av
protokollet att dma var denna ort en dr angiven stad i sdra Sverige.
En vecka drefter, den 29 november, hlls ett nytt frhr, dr Lennart
G allts lmnade i huvudsak samma uppgifter. Chefsklagaren Anders
Helin, som d nyligen hade avslutat rttegngen i hovrtten, med-
verkade. Sista dag fr att verklaga Svea hovrtts dom var den 30
november, dvs. dagen efter detta frhr och tta dagar efter det frhr
d uppgifterna frsta gngen lmnades muntligt (jfr ven det en mnad
tidigare inkomna brevet). Vid frhret den 29 november frklarade sig
Lennart G beredd att vittna. I december 1989 inkom Lennart G med
vissa kompletterande upplysningar per brev.
Drefter finns inga dokumenterade kontakter mellan PU och
Lennart G frrn i oktober 1997, d PU antecknat att man varit i kon-
takt med Lennart G och att denne var villig att lta sig frhras igen.
Lennart G inkom sedan med tv utfrliga brev. Bgge avslutades med
att Lennart G inte ville medverka vidare, av skl som nrmast kan
sammanfattas som hnsyn till familjens integritet och skerhet. Lennart
G skrev bl.a: Jag har sagt mitt, det gick inte hem d varfr skulle det
g hem idag? Det framgr inte hur, men Lennart G synes p ngot stt
ha gtt att vertala, eftersom ett frhr med honom kom att hllas i
november 1997. Frn R medverkade bitrdande chefsklagaren
Kerstin Skarp. Det r det senaste frhret med Lennart G. Vid dess slut
informerade Skarp Lennart G om att han eventuellt skulle bli skyldig
att vittna i domstol. Till detta svarade han att han tnkt p detta och
ven tagit i berkning att han kunde f sitta i hkte tre mnader om han
vgrade yttra sig.
Kontrolltgrder. Till kontroll av Lennart G:s uppgifter hlls ytter-
ligare frhr. Lennart G hnvisade sjlv bl.a. till en advokat, fr vilken
han i november-december 1988 skulle ha berttat vad han visste om
Christer P.
Advokaten Arne N hrdes den 28 november 1989. I ett samtal den
19 eller 22 december 1988, d Lennart G satt p rttspsykiatriska
kliniken i Huddinge, hade Lennart G nmnt att han visste vem som
satt fr mordet p Olof Palme. Detta hade frvnat Arne N som
frgat hur Lennart G kunde veta detta. Han fick till svar snt sprider
sig. Lennart G hade p frga sagt att han knde till Christer P, men att
de inte var personligen bekanta. Detta var allt Lennart G sade om
mordet och Christer P. Frgan om vad Lennart G sjlv gjort p mord-
kvllen var aldrig aktuell. Om Lennart G:s trovrdighet sade Arne N,
att han aldrig under sina samtal med Lennart G kommit p denne med
att ljuga medvetet. Dremot mlade han ut sina upplevelser p ett lite
dramatiskt stt.
Vidare hrdes den pensionerade kriminalkommissarie, Stig A, som
frmedlat Lennart G:s kontakt med PU. Frhret gde rum den 29
november 1989. Han berttade att Lennart G under gngna r hade
varit behjlplig med upplysningar som hade varit mycket vrdefulla i
Stig A:s verksamhet som polis. Lennart G hade i det sammanhanget
utsatts fr hot och bytt namn. Detta var p sextiotalet eller mjligen i
brjan av sjuttiotalet. Vid inget tillflle hade informationen visat sig
felaktig. Stig A hade sedan kommit att fungera som vervakare t
Lennart G. Kring 1974-75 hade Lennart G blivit kryssad och hamnat
p Karsuddens sjukhus. Stig A hade dock inte uppfattat Lennart G som
sjuk, utan trott att kryssningen berodde p Lennart G:s mycket om-
fattande kriminalitet. S smningom hade Lennart G rett upp sin till-
varo. Stig A hade d hjlpt honom p olika stt, bl.a. genom att g i
borgen fr honom. Lennart G hade startat flera stdfirmor och ftt stora
inkomster, men hade bortsett frn den skattemssiga biten. Det blev
konkurser, terfall i missbruk och deras kontakt hade brutits. Stig A
hade ter tagit kontakt med Lennart G nr denne 1988-89 hamnade p
rttspsyket och sedan p Lngbro sjukhus. Lennart G hade i det
sammanhanget inte sagt att han visste ngot om mordet p Olof Palme.
Lennart G kom i stllet med dessa uppgifter sommaren 1989, sedan han
flyttat sderver. Det var dessa uppgifter som Stig A s smningom
frmdde Lennart G att med Stig A som mellanhand fra vidare till
PU. Det Lennart G berttat fr Stig A sommaren 1989 hade han sedan
vidhllit. Stig A ansg sig fr sin del inte ha ngon som helst anledning
att misstro de av Lennart G lmnade uppgifterna. Stig A beropades i
resningsanskan (B) till styrkande av Lennart G:s trovrdighet
I mars 1990, sledes rtt lngt efter det att domen mot Christer P
vunnit laga kraft, hrdes Lennart G:s frra fru. Det hon uppgav
bekrftade den tidsmssiga ramen fr Lennart G:s uppgifter, dvs. att
han begett sig in till stan fr att kra svarttaxi denna kvll etc. Vissa
enskildheter i de uppgifter hon lmnade gav visst std fr att Lennart G
varit med om ngot dramatiskt under mordkvllen. Hon berttade
vidare att Lennart G redan 1986, i samband med att 33-ringen var
misstnkt, skulle ha sagt att det r inte han, det var Christer P som
mrdat Olof Palme. Senare i frhret tog hon delvis tillbaka detta och
hvdade att hon var osker p om Lennart G kanske bara hade sagt att
han visste vem mrdaren var. Hon uppgav avslutningsvis att Lennart G
hade en mycket livlig fantasi.
Den sista dokumenterade tgrd som terspeglas i materialet r
vissa upplysningar frn kriminalinspektren Olle A. De r dokumente-
rade i en promemoria frn den 21 november 1997, d PU samman-
trffade med Olle A. Olle A hade haft en hel del att gra med Lennart
G frn 1984 och framt. Lennart G hade ltt att komma till tals med
busarna och erhll ganska enkelt uppgifter frn dessa. Olle A hade
kommit till den uppfattningen att Lennart G knde alla busar inne i
stan. Han mindes vidare att Lennart G gick hrt p narkotika och att
det var stkigt kring denne. Vad Olle A i vrigt uppgav r motsgelse-
fullt. Han sade ena sidan att han aldrig trott sig kunna besl Lennart G
med att ljuga. andra sidan sades han enligt promemorian ha uppgivit
att han brukat tala om fr Lennart, att nu ljuger du, varvid Lennart G
alltid tergtt till att bertta vad som varit riktigt. Det var vidare s, att
nr man kom p Lennart G med ngon lgn knde han sig av-
maskerad. Allmnt uttalade han att Lennart G grna mlade ut
saker. Olle A beropades i resningsanskan (C) till styrkande av
Lennart G:s trovrdighet.
Lennart G beropades i resningsanskan (A) till styrkande av att
Christer P befann sig utanfr Grand mordkvllen omkring kl 23 och att
Christer P befann sig p Sveavgen utanfr Dekorima i samband med
skottlossningen.
Benny P
Benny P:s berttelse. Benny P lmnade med brjan i mars 1997 fljan-
de uppgifter till PU. Mordkvllen skulle han in till Stockholms centrum
fr att roa sig med ngra vnner. De for i en bil som han krde. De
parkerade p Johannesgatan, nra David Bagares gata, promenerade
sedan upp David Bagares gata, sedan vnster Malmskillnadsgatan och
vidare till restaurangen/diskoteket Taurus, som ligger p Malmskill-
nadsgatan (sder om David Bagares gata). De passerade den plats p
Malmskillnadsgatan dr Tunnelgatans trappor kommer upp frn Svea-
vgen. Just p det stllet avvek Benny P frn sitt sllskap fr att kissa.
Medan han gjorde det hrde han tv smllar nedifrn Sveavgen. Nr
han var klar och skulle ansluta till de vriga, som gtt fre, kolliderade
han med en man som kom upp frn trapporna. De sttte ihop axel mot
axel. Benny P blev irriterad p mannen och gav ifrn sig ngon fre-
brende kommentar. Mannen frsvann mot Johannes kyrkogrd, dr
Benny P sg honom frsvinna runt hrnet efter brandstationen. Benny
P anslt sedan till sitt sllskap. Ngra r efter denna hndelse hade han
varit vid Sergels torg tillsammans med sin bror, som var missbrukare.
Benny P knde d igen en person som den man som sprungit p honom
p mordkvllen. Han frgade brodern vem detta var och fick veta att
det var Christer P. Detta var innan Christer P blev knd som misstnkt
fr mordet.
Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. Benny P:s uppgifter kom till
PU:s knnedom i samband med en husrannsakan hos honom i mars
1997, d polisen skte hans bror. Benny P hade frt ett samtal om stats-
ministermordet med de poliser som d var hemma hos honom och
brjat bertta om sina iakttagelser. Polismnnen rapporterade till PU,
som tog kontakt med Benny P och sedan hll flera frhr dr berttel-
sen ovan framkom. Benny P uppgav att han hade kontaktat polisen ett
par veckor efter mordet och att hans uppgifter hade noterats, men att
han sedan inte hade hrt ngot. Han hade inte sjlv gjort ngot frnyat
frsk att kontakta polisen, sledes inte heller efter det att han knt igen
Christer P.
Kontrolltgrder. Benny P hade lmnat en del detaljuppgifter som lt
sig kontrolleras. Han hade bl.a. berttat om den bil han anvnt och att
han hade ftt parkeringsbter. Han uppgav sig vara hundra procent
sker p var han hade parkerat, dvs. p David Bagares gata. (Vid vall-
ning pekade han mer exakt ut en plats p Johannesgatan, invid David
Bagares gata.) En kontroll visade s smningom att parkeringsboten
hade utfrdats p Brunnsgatan, ett kvarter sder om Tunnelgatan/David
Bagares gata. Eftersom det stlle Benny P:s sllskap skulle till var
belget sder om Brunnsgatan, framstod det som osannolikt att de
skulle ha passerat den plats dr Benny P uppgav sig ha kissat, eftersom
den platsen lg norrut. (En mjlighet var att han frvxlat platsen med
det stlle dr Kungsgatans trappor kommer upp till Brunnsgatan.)
Benny P hade vidare med stor skerhet uppgivit att sllskapet under
bilresan plockat upp ett par personer p en tunnelbanestation och att
Benny P drvid anvnt en viss angiven uppgng. Det kunde visas att
denna uppgng (korsningen Tunnelgatan/Sveavgen, dvs. invid mord-
platsen) var stngd vid den tidpunkt som var aktuell. Det r av frhrs-
protokollen uppenbart att PU efter dessa kontroller starkt betvivlade
Benny P:s berttelse. Frhrsledarna pressade honom drfr p om
uppgiften angende den uppgivna kollisionen med Christer P verkligen
var riktig. Benny P vidhll dock det han sagt i den delen.
Han terkom sedan till var han parkerat. Han hade kunnat dra sig till
minnes, att han frst parkerat p det stt han berttat, men att han
sedan, kort efter det att sllskapet anlnt till diskotektet, vnt tillbaka
fr att fara hem. Anledningen var att han hade blivit besviken p en
flicka i sllskapet. Han hade dock upptckt att han hade de andras
ytterklder i bilen och han kom drfr bara att kra en kort bit innan
han beslt att tervnda till diskoteket. Vid det tillfllet parkerade han
p Brunnsgatan. Benny P fick i det sammanhanget flera frgor om han
d iakttagit poliser, trafik osv i kvarteren eftersom detta mste ha varit
kort efter mordet, d det rimligen rrde sig poliser i omrdet. Han sade
sig inte ha sett ngot av detta.
Benny P:s bror bekrftade tilldragelsen p Sergels torg, men frlade
den i tiden till 1990, i vart fall efter det att Christer P blivit knd som
misstnkt fr mordet. Benny P:s mor uppgav att Benny P redan den
frsta tiden efter mordet berttat om incidenten med mannen som
kommit uppfr trapporna vid Tunnelgatan. De hade diskuterat om han
borde g till polisen, men hon och fadern hade avrtt honom frn det,
eftersom han d kunde hamna i klistret; de tnkte mera p sonen och
ansg att polisen kunde skta det andra. ver huvud taget lmnade
modern, som hrdes flera mnader efter det att Benny P:s trovrdighet
tmligen ppet ifrgasatts av dennes frhrsledare, uppgifter som
stdde sonens berttelse.
Ramen runt Benny P:s uppgifter bekrftades i huvudsak av de per-
soner som varit med den aktuella kvllen, dvs. att det rrt sig om mord-
kvllen samt att man kt bil till stan och sedan gtt p lokal. Samtliga
hade dock vaga minnesbilder. Ingen kunde t.ex. minnas var man hade
parkerat eller att Benny P sagt ngot om mannen han uppgivit sig ha
kolliderat med.
vrigt. I materialet finns ocks ett den 20 februari 1993 inkommet tips
frn taxichauffren Zenon P. Han uppgav att han en mnad tidigare
krt en person som berttat om vad han erfarit vid tiden fr stats-
ministermordet. Han lmnade uppgift om vart krningen gtt och angav
var passageraren bodde. Av uppgifterna kan man numera ltt dra
slutsatsen att passageraren mste ha varit Benny P. Zenon P hrdes den
i mars 1993 per telefon av PU. Nr han ngot halvr senare sktes fr
kompletterande frhr lyckades PU inte f tag p honom, det uppgavs
att han hade flyttat till Belgien fr att studera juridik. PU gav drmed
upp frsken att identifiera passageraren, enligt vad som framgr av en
utredningsanteckning.
Benny P beropades inte i resningsanskan.
Christer K
Christer K:s berttelse. Christer K berttade i huvudsak fljande.
Fredagen den 28 februari 1986 hade hans hustru, tillsammans med
deras dotter, rest bort fr att beska sin mor. Christer K var sledes
ensam ver helgen. Han hade p kvllen tagit bilen och farit in till
Stockholm frn den frort dr han bodde. Inne i Stockholm hade han
kt Birger Jarlsgatan norrut, tagit av Rdmansgatan vsterut och fortsatt
Dbelnsgatan i sydlig riktning vidare mot Malmskillnadsgatan.
Efter Johannes kyrka, vid brandstationen,
26
fick Christer K gra en
kraftig inbromsning framfr en man som sprang ut i gatan framfr
bilen. Mannen halkade till och blev stende framfr Christer K:s bil.
De tittade p varandra fem till tio sekunder. Christer K kunde se
mannens ansikte vl. Christer K uppfattade vidare att mannen i sin
hgra hand hll ett pistolliknande freml. Han uppgav sig vara rtt
sker p att det var frga om en revolver.
27
Betrffande klockslaget fr
sin egen iakttagelse kunde han inte ange det nrmare n till ungefr 23-
24 p kvllen.
Den man Christer K iakttagit fortsatte drefter springande ver
gatan, med en ltt hlta p vnster ben, vidare p trottoaren i Christer
K:s frdriktning och sedan till vnster ned i vad Christer K genom-
gende beskrev som grnden. Efter incidenten hade Christer K rullat
framt en bit, sett mannen springa sterut mitt i grnden och sedan krt
raka vgen hem. Christer K sg ingen annan p platsen.
Betrffande mannens utseende hade Christer K srskilt fst sig vid
dennes stirrande blick nr de tittade p varandra; han hade ftt fr sig
att mannen var knarkare. Ansiktet i vrigt beskrev han som uthugget i
tr, med kraftiga drag och en ganska fyrkantig haka. Mannen bar inte
glasgon och Christer K hade inget minne av ngon mustasch. Mannen
var 180 cm lng eller ngot drver och i fyrtiorsldern. verkroppen
hade gett ett kraftigt intryck, men inte underkropppen. Christer K visste
dock inte om detta berodde p den jacka mannen bar. Han beskrev
denna som ngon form av tckjacka, mrkbl till frgen. Den var
knppt. Mannen hade ven haft en mrkbl, stickad mssa. Byxor och
26
Dbelnsgatan vergr, via en s-kurva, i Malmskillnadsgatan just efter
Johannes kyrka, sett frn den riktning vari Christer K frdades. Dr Malmskill-
nadsgatan brjar ligger en brandstation. Direkt efter detta kvarter ansluter
Tunnelgatans trappor och David Bagares gata till Malmskillnadsgatan frn
vstlig respektive ostlig riktning. Det r ngot oklart exakt var Christer K fick
bromsa in; brandstationen ligger en bit frn Tunnelgatan.
27
R skrev i resningsanskan att E (dvs. Christer K) sade sig ha sett en
revolver, medan HD i resningsbeslutet refererade motsvarande iakttagelse s
att E sett ett pistolliknande freml. Det senare synes av dokumentationen att
dma vara mer korrekt; vad Christer K sade sig ha sett var just ett pistol-
liknande freml. Att det rrde sig om en pistol/revolver var ett antagande
frn Christer K:s sida. Christer K gjorde under frhren inte ngon tskillnad
mellan termerna pistol och revolver, men vl mellan begreppen och drvid
framgr att det han trodde sig ha sett var en revolver. Det framgick vidare att
Christer K hade provskjutit med revolver, vilket ven belades via frhr med
den vars vapen Christer K provskjutit (se nedan).
skor hade han inget minne av. Mannen bar handskar, varvid han i hgra
handen hade det freml, som Christer K tyckte sg ut som ett skjut-
vapen.
Christer K var helt sker p att han gjort sin iakttagelse p mord-
kvllen. Han mindes det p grund av att hustrun och dottern denna helg
hade rest bort. Dagen efter hade han hrt om mordet och d upptckt att
hndelsefrloppet stmde precis verens med det han sett. Senare hrde
han om nr mordet begtts och den troliga flyktvgen och detta stmde
ocks.
Att det var Christer P han hade sett fick han klart fr sig nr det
publicerades bilder p denne. Han knde sig d helt sker. Han nmnde
i det sammanhanget att han var van vid att iaktta och komma ihg
detaljer, eftersom han gnat sig mycket t fgelskdning.
Sklet till att han inte hade hrt av sig till polisen var att han var
rdd. Han insg att han antagligen sett mrdaren och att denne sett
honom. Hans uppfattning var ocks att mannen kunde ha noterat bil-
numret. Han hade dock funderat p att ringa polisen mnga gnger,
jag har suttit med telefonluren i handen mnga gnger, men inte vgat
ringt. I ett senare frhr hnvisade han till sin rdsla, men nmnde inte
bilnumret, dremot att han i nulget var mycket rdd fr att pressen
skulle f tag i det han sagt.
Han hade aldrig berttat om sin iakttagelse fr ngon, inte heller fr
sin dvarande fru.
I ett andra frhr uppgav Christer K att mannen mste ha kommit
frn Tunnelgatan. Han kunde inte vara hundra procent sker p detta,
men det fanns liksom ingen annanstans att komma frn. Tillfrgad
om han inte knt till belningen och, underfrsttt, om inte denna borde
ha pverkat honom att trots rdslan nrma sig polisen, svarade han p
ett stt som gav intryck av att han inte tnkt i de banorna.
Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. Christer K tog kontakt med
polisen den 11 maj 1997, d han vid midnatt ringde till stationsbeflet
Torgny W vid Norrmalmspolisen. Han ringde anonymt. Torgny W
uppfattade de uppgifter som lmnades som viktiga och upprttade
omgende ett spaningsuppslag med detaljerad information och t-
skilliga citat. Av detta framgr att Torgny W inte uppfattat Christer K
som helt redig. Det frsta samtalet varade 20 minuter. Under detta
lmnade Christer K ett telefonnummer och uppgav sitt personnummer
men inte sitt namn. Kort efter det att detta samtal avslutats, ringde han
igen, och sade d vad han hette.
Christer K hrdes drefter av PU vid tv tillfllen, i maj och juni
1997. Vid det senare frhret medverkade ven frundersknings-
ledaren Jan Danielsson. Dessemellan fretogs en s.k. vallning i de
kvarter dr Christer K gjort sina iakttagelser.
Kontrollfrhr. Frhrsledaren informerade Christer K om att man i
hans yrkeskr var skeptisk till uppgifter som kommer in sent. Han hade
ven frgat Christer K om denne kunde hnvisa till personer som kunde
bekrfta hans trovrdighet. Christer K kunde inte direkt komma p
ngon, men nmnde en psykolog hos vilken han gtt i behandling. Det
framgick att Christer K hade dmts fr rattfylleri och att polisen hade
beslagtagit jaktvapen som han innehade.
Christer K:s trovrdighet kontrollerades genom frhr med personer
i hans nrhet.
Stefan S hrdes i maj 1997 och bekrftade att de p det stt Christer
K uppgivit hade provskjutit vapen som Stefan S hade haft tillgng till i
sitt arbete vid en vapenfirma. Han var osker p nr detta skedde, men
det var troligen efter mordet p Olof Palme. De hade provskjutit vid
flera tillfllen. Han ombads ven beskriva Christer K som person och
gav drvid en positiv bild av denne, bl.a. som socialt och psykiskt
stabil. Stefan S beropades i resningsanskan (F) till styrkande av
Christer K:s trovrdighet.
Christer K:s tidigare hustru, de skildes 1991, hrdes vid samma tid.
Hon bekrftade att hon och dottern varit bortresta den aktuella helgen.
Hon uppgav vidare att de inte hade talat srskilt mycket om mordet och
att Christer K aldrig nmnt ngon iakttagelse han skulle ha gjort. Hon
gav en mycket positiv bild av sin f.d. make, som en trygg, snll och
hjlpsam person. Det frekom inte att han verdrev eller fantiserade.
Tillfrgad trodde hon inte att han skulle lmna oriktiga uppgifter till
polisen, i vart fall inte ssom hon hade lrt knna honom. Christer
K:s frra hustru beropades i resningsanskan (G) till styrkande av
Christer K:s trovrdighet.
Lennart S hrdes i juli 1997. Han hade blivit bekant med Christer K
genom deras gemensamma intresse, ornitologin. Han lmnade positiva
omdmen om Christer K. Denne var enligt Lennart S en stabil person
med bgge ftterna p jorden. Lennart S hade aldrig uppfattat att Christer
K haft ngon ambition att gra sig sjlv intressant eller att verdriva
saker och ting. Det fanns ingen anledning att inte tro p Christer K.
Han uppgav vidare att det frsta han kom att tnka p nr det gllde
Christer K:s person var hans frmga att observera och uppfatta
detaljer. Han hade noterat detta nr de studerat fglar. Han bedmde
Christer K som en utomordentligt skicklig fgelskdare. Lennart S
beropades i resningsanskan (H) till styrkande av Christer K:s
trovrdighet.
Drutver hrdes en psykolog och en lkare. Ingen av dem gjorde
bedmningar som kunde tolkas som att Christer K skulle vara en
allmnt mindre trovrdig person.
Christer K beropades i resningsanskan (E) till styrkande av att
grningsmannen r identisk med Christer P.
Bertil B
Bertil B:s berttelse. Bertil B lmnade i huvudsak fljande uppgifter.
Morddagen hade han med bil farit frn sitt hem i vstra Sverige till
Stockholm, dit han anlnt p eftermiddagen vid 15-tiden. Han var
ensam. Han trffade ingen i Stockholm. Han hade inget egentligt
rende utan resan var ett stt fr honom att koppla av. Under dagen
hade han beskt antikaffrer och ven kpt en jacka. P kvllen hade
han gtt en lng promenad ut p Djurgrden. P vg tillbaka till bilen,
som han hade haft parkerad norr om mordplatsen i kvarteren kring
Sveavgen han kunde inte minnas exakt var kom han att g David
Bagares gata upp mot Malmskillnadsgatan. 10-15 meter frn kors-
ningen mtte han en man, som var andfdd, sg otrevlig ut och luktade
svett. Han gick drvid p den norra trottoaren, dr ven den mtande
mannen kom. De passerade nra varandra. Han uppgav till en brjan att
mannen hade kommit springande uppfr trapporna frn Tunnelgatan,
men ndrade detta efter frgor om hur han kunde veta detta om han
inte iakttagit mannen frrn de mttes till att mannen i och fr sig
ven kunde ha kommit frn Malmskillnadsgatan och d antingen frn
hger eller vnster. Han sg ingen annan p platsen. Han fortsatte fram
till korsningen, dr han gick Malmskillnadsgatan norrut, dvs. till hger,
vidare till sin bil. Han krde sedan hem, och kom fram vid fem-tiden p
morgonen. (Hans bostad var belgen ngot trettiotal mil frn
Stockholm.)
Mtet hade gt rum ungefr kl. 23.25. Sklet till att han mindes
detta frklarade han s, att han vid mtet tittat p klockan och att han
dagen efter hade satt det intrffade i samband med mordet och d ven
lagt klockslaget p minnet. Han hade sledes tidigt insett att
iakttagelsen kunde ha med mordet att gra. Att han vid denna tid inte
hrde av sig till polisen frklarade han med att det hngde samman
med hans familjesituation och sviktande hlsa samt att han inte ville bli
inblandad och inte knde sig orka med saken.
Efter ett par, tre r sg han en bild av Christer P i en tidning och
knde d igen denne som mannen han mtt p mordkvllen. Han
mindes inte exakt nr detta gt rum eller i vilken tidning han sett bilden.
Att han d inte hrde av sig till polisen frklarade han nrmast s att
han inte orkade med detta, inte den uppstndelsen. Han fick i detta
sammanhang frgor om han inte hade varit nyfiken p om den man som
talades fr mordet var den person han hade mtt. Svaret fr nrmast
tolkas s, att han redan ansg sig veta att det var mrdaren han mtt
och att han inte orkade engagera sig. Av frhren framgr inte vad det
var som numera ftt honom att ndra sig och trots allt ta kontakt med
polisen, annat n att han ansg sig vara i en ny situation. Han framhll
drvid att han ville undvika all publicitet och att han eventuellt skulle
behva hjlp med en ny identitet om han skulle behva vittna.
Han lmnade en relativt detaljerad beskrivning av den man som han
hade mtt. I beskrivningen finns inget som motsger att det skulle
kunna ha varit Christer P som han mtte. Han hade fastnat fr mannens
gon och dennes skarpa, intensiva blick. Han framhll att mannen
hade en smal mustasch, varvid han anmrkte att han p denna punkt
hade en annan minnesbild n Lisbeth Palme (dr gr jag absolut emot
henne). Han beskrev kldseln vl; beskrivningen lg vl inom ramen
fr de skilda uppgifter som lmnats av vittnen frn mordplatsen.
Hur berttelsen kom till PU:s knnedom. Den frsta handlingen i
uppslaget bestr av en den 28 november 1996 upprttad promemoria av
bitrdande spaningschefen Lars Jonsson, dr denne antecknat att Bertil
B ringt till PU samma dag och uppgivit att han var fre detta journalist
och hade en klla som satt inne med lsningen p mordfallet Olof
Palme. Kllan, som skulle vara till hundra procent trovrdig, hade fr
Bertil B berttat att han dels sett mordet, dels sett mrdaren lmna
mordplatsen, dels kunde identifiera mrdaren. I promemorian har ven
antecknats att kllan inte hrt av sig tidigare p grund av rdsla och
oro, men att kllan numera r beredd att lmna sina uppgifter till PU,
under vissa frutsttningar. bl.a. ville Bertil B att kllan skulle f lmna
uppgifterna via en fre detta klagare.
Den f.d. klagaren, som numera var advokat, tog sedermera kontakt
med utredningen via Jan Danielsson, varefter PU kopplades in. Efter
vissa frhandlingar rrande lokal m.m. kom ett frhr till stnd p
advokatens kontor i april 1997.
Av det frsta frhrsprotokollet framgr att kllan, som i protokollet
kallas klla Bertil, r identisk med Bertil B. Denne hade sledes
avsett sig sjlv vid den kontakt som hade resulterat i Lars Jonssons
promemoria frn den 28 november 1996. Det hlls sedan sammanlagt
fem frhr.
Kontakten mellan PU och Bertil B var inte helt komplikationsfri.
Det framgr av senare frhr att Bertil B ansett sig felaktigt behandlad
d han frst tagit kontakt med PU och att han krvt att f vara
representerad av en advokat, som skulle arvoderas av PU, ett villkor
som PU accepterade (se nedan). Vid det andra frhret var Bertil B
mycket upprrd ver att frhrsledarna bakom ryggen p honom
vnt sig till personer i hans nrhet fr att kontrollera en del uppgifter. I
samma frhr ville han i ett skede ha besked om huruvida han
bedmdes som trovrdig i det hr lget. Efter detta frhr, dr fr-
underskningsledaren Jan Danielsson medverkade, framfrde han vid
delgivningen av frhret att Jan Danielsson hade haft en arrogant och
oborstad stil.
Ngon frklaring till varfr han inledningsvis ltsats att de uppgifter
han hade att lmna hrrrde frn en annan person finns inte dokumen-
terad. Nr Bertil B i det sista frhret konfronterades med anteckningen
av Lars Jonsson, bl.a. att kllan skulle ha sett mordet, reagerade han till
synes starkt. S hade han inte sagt. Har inte han (Jonsson) en band-
inspelning p det samtalet s r det ord mot ord. Det framgick fortstt-
ningsvis att Bertil B var upprrd ver att Jonsson skrivit p detta stt;
han nmnde att han kunde tnka sig att stmma Jonsson fr rekrnk-
ning. Till saken hr att den advokat som fretrdde Bertil B i frhr
den 24 april hade uppgivit att Bertil B lmnat samma uppgifter som de
Jonsson antecknat, dvs. att kllan/vittnet sett sjlva brottet.
Kontroll av Bertil B och de lmnade uppgifterna. Betrffande Bertil
B:s person framgr att han hade arbetat som pressfotograf men var
frtidspensionr sedan flera r fre mordet. Sklen till det synes ha
varit besvr av psykisk art; han beskrev saken s att han hade blivit
utbrnd av sitt yrke.
Den kvinna, som hade varit gift med Bertil B vid tiden fr mordet,
lmnade uppgifter som nrmast talade mot att Bertil B:s berttelse var
riktig. Bl.a. uppgav hon att Bertil B varit sjuklig vid tiden, att hon inte
hade ngot minne av att han skulle ha gjort en bilresa till Stockholm
och att Bertil B inte var en sdan person som tog ngra lngre prome-
nader. Hon uppgav ven att enligt hennes minnesbild hade hon
tillsammans med Bertil B tittat p TV p mordkvllen och d ftt
nyheten om mordet. Vid ett senare frhr konfronterad med att detta
inte kunde vara riktigt i TV gick nyheten om mordet ut frst kl fyra
p morgonen blev hon osker p sin minnesbild. Vid detta andra
frhr informerades hon ocks i allmnna ordalag om vad Bertil B
berttat fr PU. Hon fann uppgifterna konstiga. Dels skulle han inte ha
kunnat hlla tyst om en sdan sak, dels frstod hon inte varfr han
skulle ha begivit sig till Stockholm, dels var det hennes uppfattning att
Bertil B inte skulle ha orkat att gra en sdan bilresa ensam; han var
vid denna tid nedgngen och hon ansg det mer eller mindre uteslutet
att han skulle ha kunnat genomfra en bilresa till Stockholm och till-
baka under samma dygn. Bertil B:s dotter lmnade likartade upp-
gifter.
Christina B, som trffat Bertil B 1991 och sedan hade varit gift med
denne ngra r, uppgav att han aldrig berttat ngot fr henne om att
han skulle veta ngot om mordet. Hon trodde, att om han haft ngon
sdan information, skulle han frmodligen ha talat med henne om det.
Hon knde till att Bertil B under 1994 hade varit i kontakt med PU.
Christina B beropades i resningsanskan (L), till styrkande av
Bertil B:s trovrdighet.
En bror till Bertil B berttade fljande. I samband med en bilresa ett
par r tidigare hade Bertil B sagt att han visste vem som begtt mordet
och ven att mordutredarna varit i kontakt med honom. Brodern hade
inte tagit uppgifterna riktigt p allvar. Han upplevde dock Bertil B som
en trovrdig person, som inte hittade p eller frstorade upp saker och
ting. Brodern hade svrt att tnka sig att Bertil B skulle hitta p en
sdan sak som att han visste vem som begtt mordet p Olof Palme.
Bertil B hade aldrig nmnt att han varit i Stockholm p mordkvllen.
Hans minnesbild av Bertil B:s hlsa vid den aktuella tiden var att denne
inte var i sdan form att han skulle ha orkat ka till Stockholm, i varje
fall inte kra bil ensam. Brodern beropades i resningsanskan (J),
till styrkande av Bertil B:s trovrdighet.
En annan broder, Hans E, berttade fljande. Han mindes dagen
efter mordet. Ngon gng efter lunch ringde Bertil B. Hans E hade sagt
att de fljde nyheterna om mordet p TV. Bertil B hade d sagt jag var
dr. Hans E hade d frgat Bertil B vad han gjort i Stockholm. Bertil
B hade svarat att han beskt antikaffrer och kommit hem tidigt p
morgonen. Samtalet hade varat tre till fyra minuter. Bertil B hade inte
nmnt ngot om att han gjort en iakttagelse, vare sig d eller senare; de
hade aldrig diskuterat mordet p Olof Palme. Hans E hade inte heller
hrt frn ngon annan att Bertil B skulle sagt ngot om mordet. Hans E
uppgav att Bertil B inte r ngon lgnare eller en sdan person som
hittar p saker och ting. Bertil B r en person som hller hrt p
sanning och etik, uppgav Hans E, som vidare sade att Bertil B kunde
hlla viktig information fr sig sjlv och inte tala om det fr ngon
annan. Det var inte ovanligt att Bertil B, som hade ett stort intresse fr
antikviteter, reste ivg till Stockholm eller andra platser just fr att titta
p antikviteter. Att gra lngresor med bil var fr honom en form av
terapi. Hans E upplyste vidare att den frsta hustrun och Bertil B hade
varit som hund och katt de sista ren av sitt ktenskap. Hans E be-
ropades i resningsanskan (K), till styrkande av Bertil B:s trovr-
dighet.
Det hade vid frhren med Bertil B framkommit att han vren 1997
hade gift sig med en rysk kvinna, men att ktenskapet hade varit
misslyckat och upplsts efter bara ngra veckor. Kvinnan, som hette
Marina M, var lkare, fdd 1973, och hade flyttat tillbaka till sitt
hemland. Hon sprades av PU och hrdes i oktober 1997 i sin bostad i
Ryssland. Av materialet framgr bl.a. fljande bakgrundsinformation.
Marina M hade svarat p en annons, som Bertil B satt in i en rysk
tidning, och blivit inbjuden till Sverige. De hade gift sig en dryg mnad
senare. Hon lmnade dock Sverige efter bara ngra veckors ktenskap.
Frhret med Marina M frdes genom tolk och r sedan utskrivet
som dialog. Resultatet r p flera stllen fragmentariskt och svrt att
exakt uttyda. Med reservation fr missfrstnd var innebrden av
hennes utsaga fljande, i de delar som hr r av intresse.
Bertil B hade talat mycket med henne om mordet. Att dma av det
som Marina M tergav synes han ha sagt ungefr detsamma till henne
som han berttat i utredningen om vad han sett, varfr han inte trtt
fram, att han inte berttat ett ord fr ngon annan etc. Mjligen hade
han sagt sig ha sett sjlva mordet.
Av intresse r att Marina M uppgav att de tillsammans hade rest till
Stockholm, dr de bl.a. uppehllit sig en hel del kring mordplatsen.
Enligt Marina M hade Bertil B mer och mer brjat luta t att han skulle
kontakta polisen. Drfr ville han frska friska upp sin egen minnes-
bild. I samband med att de rrde sig i kvarteren lt Bertil B Marina M
videofilma honom och han genomfrde p det sttet, svitt man kan
frst, ett slags rekonstruktion av brottet och sina iakttagelser. bl.a.
filmade Marina M Bertil B nr denne sprang trapporna frn mord-
platsen upp mot Malmskillnadsgatan. Resultaten blev en videofilm p
10-15 minuter. Nrmare frgor kring filmen besvarade hon med att det
enklaste r att han visar er filmen.
I ett drp fljande frhr tillfrgades Bertil B om en del av de
uppgifter Marina M lmnat. Han hade i tidigare frhr uppgivit, att de
tillsammans varit p mordplatsen och att han berttat fr henne om sina
iakttagelser p mordkvllen. Drvid hade han uppgivit att jag byggde
om, s att sga storyn lite grand. Sklet till detta var, att deras
frhllande d redan var p upphllningen och att han drfr inte litade
p henne. I de tidigare frhren hade han emellertid inte berttat om
videofilmningen, varfr han nu fick frgor kring denna. Han svarade
undvikande och ngon tydlig frklaring till vad filmandet enligt Bertil
B syftade till kan inte utlsas. Han uppgav sig ha filmen hemma, varvid
frhrsledaren frgade om Bertil B kunde verlmna den, vilket denne
avvisade. Tillfrgad om sklet uppgav han att han sjlv inte sett den,
fr att sedan g ver i motfrgor om vad polisen skulle med den till etc.
Efter en del turer uppgav han att det egentliga sklet till att han inte
ville lmna ut den var att dr frekom scener av personligt slag som
han inte ville att de skulle hamna i ngot arkiv till allmnhetens be-
skdande.
Bertil B beropades i resningsanskan (I) till styrkande av att
Christer P r identisk med grningsmannen.
Leif L
Leif L r det vittne frn mordplatsen som frn sin biltelefon frskte
larma polisen utan att lyckas. Han frdades i samma bil som Jan A (se
nedan). Leif L hrdes i rttegngarna. Av vad som antecknats i
domarna framgr att Leif L inte lmnat ngon beskrivning av grnings-
mannens ansikte. Svea hovrtt konstaterade uttryckligen att inget av
mordplatsvittnena har gjort sdana iakttagelser att de kunnat beskriva
grningsmannens ansikte. Av vad som antecknats i tingsrttens dom
framgr att Leif L dr uppgav att han sett grningsmannen st vnd mot
makarna Palme och att denne tittat ned mot dem frn ett avstnd av en
eller tv meter.
I resningsmaterialet finns ett spaningsuppslag frn juli 1987, dr
Leif L uppges ha berttat att han under ett kort gonblick sg in i
mrdarens ansikte, men att han hade en mycket svag minnesbild av
detta ansikte. Han hade drfr undrat om det fanns en mjlighet fr
honom att bli hrd under hypnos, fr att p detta stt f fram en
tydligare bild av mannen. Ett i materialet redovisat frhr under hypnos
hlls ocks i september 1989. Det frde svitt kan frsts inte sjlva
utredningen framt.
I mars 1996 framtrdde ett som det kanske var tnkt anonymt
mordplatsvittne i TV och uppgav att han var till 95 procent sker p att
den man han iakttagit p mordplatsen var identisk med Christer P. Den
i rendet ngot insatte kunde ganska ltt konstatera att det mste rra
sig om Leif L. PU vnde sig drfr omgende till Leif L och hll ett
frhr. Syftet var att klarlgga p vilket stt och i vad mn Leif L
numera ansg sig kunna knna igen Christer P frn mordplatsen.
Leif L tillfrgades vid frhret bl.a. om sin reaktion d han i decem-
ber 1986 ftt se en videofilm p en konfrontationsgrupp med bl.a.
Christer P. Han hade den gngen sagt att han blev illa berrd och orolig
av en person i gruppen (Christer P). Han ombads nu utveckla detta.
Leif L berttade d att han hade reagerat p ett mycket starkare stt n
han ltit komma till uttryck. Han hade valt att hlla tyst med en del han
hade haft att sga, drfr att han hade knt sig hotad. Han hade senare
upplevt en liknande reaktion d han ftt se den spaningsfilm p Christer
P som visats i TV. Han sammanfattade sina intryck s hr:
Jag upplever att det mste vara Christer P som har varit p platsen. S
upplever jag det, men jag har allts inte sett hans ansikte s att jag kan
avgra till hundra procent att det r han. Det kan jag inte gra, men jag
knner allts en oerhrd skerhet i det sammantagna i det hr, oron och
alltihop det hr man upplever, det r alldeles otroligt. Drav har jag dragit
den hr slutsatsen
Tillfrgad om varfr han inte kommit till PU tidigare och berttat detta
samt varfr han nu i stllet gtt till media, svarade han p ett stt som
fr tolkas s att han hade kommit att misstro polisen och d srskilt
dess vilja och mjlighet att erbjuda honom skydd. Han hnvisade till
den hotbild han upplevt. Men han uppgav ven att det hela tiden funnits
en oskerhet om han verkligen skulle kunna st infr rtten och med
hundra procents skerhet sga att det var Christer P som han hade sett
p mordplatsen drfr att jag har inte sett ansiktet i den klara skrpa
som erfordras fr det.
Det som gjorde honom skrare i dag var totalbilden, dr han ven
beropade hypnosen som ngot som hjlpt honom till en tydligare bild.
I mer konkret hnseende framgick det att det var Christer P:s nstintill
fingeravtrycksliknande rrelsemnster som han hngde upp sin slut-
sats p. Frhrsledaren terkom flera gnger till vari de felande
procenten lg vad var det som gjorde att han bara kom upp i 95
procents skerhet? Frgan synes ha ftt sitt svar nr Leif L uppgav att
han inte sett ett utkristalliserat ansikte, ven om han ocks nmnde
annat som lg i felmarginalen.
Leif L hade nr det gllde sina reaktioner efter konfronta-
tionsfrhret i december 1988 hnvisat till sin fru. Hon hrdes i mars
1996. Hon berttade att Leif L varit p tv konfrontationer. Efter den
frsta hade han varit helt oberrd, men efter det andra tillfllet hade
han reagerat mycket starkt. Hon hade frgat honom var det var med
honom, men han hade sagt att han fick inget bertta, att han inte fick
tala med sin fru. Hon hade frgat om han pekat ut ngon, men det sade
han sig inte ha kunnat. Han hade suttit p sngen och skakat och varit
alldeles frstrd. Fr egen del hade hon av hans beteende meddet-
samma dragit slutsatsen att han hade knt igen ngon, det begrep jag
direkt nr jag sg han komma hem, det var liksom en upprepning p
sjlva mordet, tyckte jag, i hans beteende. Mordkvllen hade han varit
mycket uppskakad; de hade suttit uppe hela natten och talat om
hndelsen.
Leif L:s fru berttade vidare att hon i samband med att Christer P
var aktuell hade sett en sekvens med denne p TV och direkt slagits av
att han rrde sig precis som Leif hade beskrivit p mordkvllen, d han
hade visat hur grningsmannen lunkat ivg. Leif var inte hemma vid
det tillfllet, men nr han kommit hem hade hon bett honom titta p
nyheterna och d hade han knt igen rrelserna. Han hade reagerat
starkt ven denna gng, men inte som mordnatten och efter
konfrontationen.
Leif L:s fru uppgav att hon var frvnad ver att Leif L hela tiden
haft en s klar bild av hndelsen. Han hade inte rubbat sin bild ngon-
ting frn mordkvllen och framt.
Det framgick att hustrun starkt ogillat att hennes man medverkat i
massmedia. Hon hade genomgende vdjat till honom att inte peka ut
ngon om han inte var hundra procent sker. Sklet till det var att hon
varit rdd.
Leif L beropades i resningsanskan till styrkande av att grnings-
mannen r identisk med Christer P.
Jan A
Jan A var ett av mordplatsvittnena. Han frdades i samma bil som Leif
L. Han har i frhr frn 1986 lmnat en del uppgifter om den man som
flydde frn mordplatsen. I ett ingende dialogfrhr frn den 8 april
1986, uppgav han att han bara sg mannen bakifrn. Han beskrev d
mannen som lng, mrk och med en fladdrande, relativt kort rock. I ett
kortare frhr frn den 1 mars uppges han ha lmnat ngot mer detalje-
rade uppgifter, bl.a. att mannen skulle ha varit barhuvad, svarthrig och
i fyrtiorsldern. Inget i de lmnade uppgifterna tyder p att han ansg
sig ha sett mannen annat n bakifrn.
Jan A hrdes p nytt i maj 1996. I inledningen av frhret hnvisade
frhrsledaren till en tidningsartikel frn mars 1996, enligt vilken Jan
A var skeptisk till den uppgift Leif L just hade lmnat i TV, om att Leif
L numera var till 95 procent sker p att det var Christer P han sg p
mordplatsen. Av de uppgifter Jan A lmnade i frhret framgr att han
var av den uppfattningen att Leif L inte kan ha sett grningsmannen
ver huvud taget. Bilen de kte i var i rullning nr de hrde den frsta
knallen, som de inte kunde identifiera som ett skott. Vid det andra
skottet var de under inbromsning vid ett trafikljus. Leif L krde bilen
och var tvungen att ha uppsikt ver trafiken; det fanns en bil framfr.
Jan A hade strre mjligheter att titta mot brottsplatsen. Det enda Jan A
hann se var ryggtavlan p en person som frsvann in p Tunnelgatan.
Han gjorde Leif L uppmrksam p detta och frst d tittade Leif L t
det hllet. Leif L sade aldrig ngot spontant under mordkvllen om att
han sett ngot, utan hnvisade, under det samtal de hade tillsammans
med sina fruar d de kom hem, till att Janne sg en kille som sprang in
i grnden. Jan A ansg att Leif L successivt lagt till bitar i sin
berttelse och hittat p. Jan A fann detta mycket besvrande.
Nr Christer P kom p tal berttade Jan A spontant att han varit
klasskamrat med denne och att han drfr visste hur Christer P var som
mnniska. Det var jobbigt att g i samma klass som Christer P. Han
gjorde hyss och ofog, men erknde aldrig. Alla kunde veta vem det var
men Christer P rrde inte en min. Jan A fick drfr en chock nr han
hrde om misstankarna mot Christer P. Nsta chock fick han nr TV
visade en smygfilmning av Christer P, dr man sg hur denne rrde sig.
Jan A fortsatte:
och just det hr nr han liksom vnder sig om och skall springa ivg, just
den bilden, samma bild p mordplatsen, just det hr och tar det hr frsta
steget, det r det som klack till va. Det dr har jag liksom ocks berttat fr
Leif L, att jag knde Christer P och att vi hade gtt i samma klass d och
jag visste ju hur han var. S liksom just min spontana reaktion, det
frvnade mig liksom inte alls att det kanske kunde vara han. Fr det gr
man ju inte ut och sger att det var han, man kan ju inte sga mer n vad
man har sett och eftersom min bild av, det var ju en ryggtavla p en
mnniska som sticker ivg s det fanns ju liksom inte en chans att se. Och
jag menar p, att se ansikten p det avstndet dr vi befinner oss nr det
smller det gick liksom inte att gra.
P ytterligare frgor ville Jan A inte strcka sitt igenknnande lngre n
till att grningsmannens rrelsemnster pminde om Christer P.
Jan A r beropad i resningsanskan till styrkande av att grnings-
mannen r identisk med Christer P.
Vissa uppgifter som framkommit vid kommissionens granskning
Kommissionen har studerat delar av de videoinspelningar som gjordes
av frhr med Christer K och Bertil B. I samband med detta har
kommissionen sammantrffat med tv av de utredningsmn, som
arbetat med utredningen i dessa delar. Jan-ke A fungerade bl.a. som
frhrsledare avseende Christer K. Per G hade motsvarande syssla
betrffande Bertil B. De tillfrgades bl.a. om sin bedmning av hur
Christer K:s och Bertil B:s uppgifter lter sig frenas med andra
vittnesml samt om vilken bedmning de hade gjort betrffande dessa
vittnens trovrdighet. De uppgav fljande.
Utredningsmnnen var eniga om att Bertil B:s uppgifter inte gr
ihop med vittnet Yvonne N:s, men mera oskra p hur det frhller sig
med Christer K:s uppgifter i det hnseendet. Ngon rekonstruktion med
bde Bertil B och Christer K nrvarande eller med alla tre, dvs. ven
Yvonne N, har inte gjorts. Detta har inte begrts vare sig av frunder-
skningsledningen eller spaningsledningen.
Jan-ke A berttade fljande om Christer K. Denne hade gjort ett
lgmlt och sansat intryck vid frhren. Han hade hela tiden uttryckt
oro ver sin inblandning. Anledningen till att han hrde av sig frst
elva r efter hndelsen var just denna rdsla och oro. Nr det gller
trovrdigheten i Christer K:s uppgifter mste vaksamhet iakttagas just
med tanke p att uppgifterna lmnats s sent. Fr att kunna hnga
upp Christer K:s uppgifter p ngot kontrollerbart faktum frskte
man f fram s mycket detaljer som mjligt. Jan-ke A hade inte
kunnat besl Christer K med att lmna oriktiga uppgifter och Christer
K gjorde inget intryck av att fabulera. Jan-ke A hittade ingenting som
talade emot att Christer K:s uppgifter skulle kunna vara riktiga. De
personer i Christer K:s omgivning som hrdes om honom gav bara
positiva omdmen. Ingen av de hrda beskyllde honom fr att vara en
lgnhals eller fr att gra sig mrkvrdig.
Per G berttade fljande om Bertil B. Per G:s personliga uppfattning
var att Bertil B, genom att hra av sig s sent, nstan frsuttit sin
chans att bli trodd. Bertil B har vidare lmnat olika versioner om
hndelsen. Det var enligt Per G svrt att avgra om det Bertil B be-
rttade var sanning eller lgn; uppgifterna gick verhuvudtaget inte att
kontrollera. Det gick inte ens att styrka att han varit i Stockholm den
aktuella kvllen; han hade inte varit i kontakt med ngon person, han
hade beskt antikaffrer men mindes inte vilka, han hade inte gjort
ngra andra iakttagelser n mtet med Christer P p David Bagares
gata och han hade inte hrt sirener under promenaden till sin p
Rdmansgatan parkerade bil. Dr Bertil B uppgav sig ha parkerat rdde
parkeringsfrbud och polisen har kontrollerat eventuella P-bter i
omrdet men detta har inte lett till ngot. Bertil B:s uppgifter stmmer
inte heller verens med vad vittnet Yvonne N sagt. Bertil B:s frklaring
till att han hrde av sig frst efter mer n tio r var att han var rdd och
hade personliga problem i form av ktenskapsproblem och psykisk
utbrndhet. Frsta frhret gde rum p Bertil B:s hemort. Bertil B
hade infr frhret stllt som villkor att hans advokat skulle tilltas
nrvara och att Jan Danielsson skulle vara med. Det senare villkoret
slppte han dock fre frhret. Vid frhret liksom vid senare frhr
var frgan om betalning till advokaten uppe. Ngot rakt krav om
betalning framstlldes emellertid inte. Bertil B var svr att ha att gra
med. Han hade ett hftigt humr och vid ett frhr stod Per G och hans
kollega inte hgt i kurs. Detta var efter det att Bertil B ftt knnedom
om att polisen pratat med personer i hans omgivning. Detta grs
regelmssigt i situationer liknande denna och det r mycket ovanligt att
personer reagerar som Bertil B gjorde. Som nmnts hrdes flera perso-
ner i Bertil B:s omgivning. Den ende person som gav visst std t
Bertil B:s uppgifter var hans ene bror (Hans E). Denne gav p Per G ett
trovrdigt intryck.
PU har tillfrgats om huruvida advokaten arvoderades av PU. S
visade sig vara fallet. PU hade mot rkning utbetalat cirka 40 000
kronor fr advokatens bitrde t Bertil B i samband med frhren.
6.2.3 Utredning avseende Christer P:s tillgng
till vapen
versikt
Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg Christer P:s
tillgng till vapen, med vilket i frsta hand avses skjutvapen av det slag
som anvndes vid mordet. Till denna grupp fr utredningen kring
Sigvard C rknas samt uppslagen Agneta A och Inga J (de gllde ven
relationen till Lars T, se nedan), Gunilla R (ven uttalanden av Christer
P, se nedan) och Gary M. Av vriga uppslag i resningsmaterialet har de
som gller Annie F och Kjell F tagits upp hr. Vapenfrgan tas i vrigt
upp p mnga stllen i resningsmaterialet.
Sigvard C
Allmnt om utredningen kring Sigvard C. Det har under utredningen
hllits mer n 40 dokumenterade frhr med Sigvard C. Samtliga synes
vara intagna i resningsmaterialet. De omfattar drygt trehundra sidor,
varav ungefr hlften hr till frunderskningen och resten har till-
kommit drefter.
Det frsta frhret med Sigvard C hlls redan den 19 mars 1986.
Han redogjorde d fr vissa iakttagelser han hade gjort i mordkvarteren
under mordkvllen. Han hade tillsammans med en annan man kt
Luntmakargatan norrut i bil, men hejdats av en vit Volvo som sprrat
vgen.
28
P det aktuella stllet var gatan enkelriktad och Sigvard C
krde i otillten riktning. Han hade s smningom kunnat kra vidare
och parkerat ungefr i korsningen Tegnergatan-Luntmakargatan. D
hade han sett en man komma springande Luntmarkargatan i samma
riktning som han sjlv kt. Han beskrev mannen. Vid tillfllet hade
Sigvard C hrt ljudet av sirener. Ingen tidpunkt fr iakttagelsen r
angiven i frhrsprotokollet. Han hrdes sedan om dessa uppgifter ett
tiotal gnger under ett rs tid. Vid ett frhr uppgav han att mannen
28
Den aktuella bilen, en silvergr Volvo, r identifierad i ett annat utred-
ningsuppslag. Hndelsen intrffade enligt fraren av volvobilen 23.35-23.40.
hade likheter med sngaren Ted G (som frekom i ryktesspridningen
kring mjlig grningsman, se kapitel 5) och vid ett annat att det kunde
ha rrt sig om Lars S (en vl knd brottsling). Samma dag som Christer
P greps (dvs. den 14 december 1988) hrdes ven Sigvard C och han
uppgav d till synes spontant PU synes d fr lnge sedan ha frlorat
intresset fr mannen p Luntmakargatan att det kunde ha varit
Christer P han sett; den springande mannen hade rrt sig som denne
och blicken hade verkat bekant. Tidpunkten fr bilfrden och iakt-
tagelsen av den springande mannen p Luntmakargatan angav Sigvard
C s smningom till efter kl 23 respektive ca 23.30. Vid de sista av
dessa frhr hade PU ftt knnedom om den telefonavlyssning som
hade bedrivits mot Sigvard C och drvid konstaterat att Sigvard C:s
tidsuppgifter inte kunde vara riktiga (med mindre man antog att de
uppgifter som fanns noterade frn telefonavlyssningen var oriktiga).
Hsten 1986 skte Sigvard C, som framgtt tidigare i detta kapitel,
upp PU fr att lmna uppgifter om Christer P. Han uppgav att Christer
P p mordkvllen varit p Oxen, men gtt drifrn ungefr kl 22. Han
sade sig frst att Christer P tilldragit sig PU:s intresse, eftersom denne
liknade fantombilden, men han betonade att Christer P var en varm
anhngare av Olof Palme och skulle fr allt i vrlden inte gra honom
ngot illa. Detta tips kommer allts ungefr mitt i den utrednings-
period d frhren med Sigvard C gller hans iakttagelser p Lunt-
makargatan.
Tv r senare, eller ett och ett halv r efter fregende frhr, i
oktober 1988, begrde Sigvard C att f lmna nya uppgifter. Han sade
sig d ha lst om intresset fr den man som vankat fram och tillbaka
utanfr biografen Grand p mordkvllen. Han ansg att beskrivningen
av mannen stmde vl in p en bekant till honom, nmligen Christer P.
I sammanhanget sade han sig ven ha ftt veta att en Maj N lmnat
uppgifter om en mystisk man som hon vid ett tidigare tillflle sttt p i
Sigvard C:s port Tegnrgatan 16. Sigvard C lmnade drefter en hel del
uppgifter om Christer P och sin bekantskap med denne. Vid frhrets
slut frgade han om han kunde f sga ngra saker, som han i och fr
sig stod fr, men som han inte ville att berrda personer skulle
konfronteras med. Drefter uppgav han att Christer P hade en mycket
god vn som hette Lars T, mer knd som bombmannen. Christer P
sg upp till denne och skulle denne be Christer P att mrda Olof Palme
s skulle Christer P utan vidare gra detta, eftersom han var helt i
hnderna p Lars T. Sigvard C slutade med att antyda att han ville vara
frsiktig med vad han sade som du frstr vill jag leva ngra r till,
sade han till frhrsledaren.
De fortsatta frhren med Sigvard C ett femtontal, varav flera
mycket utfrliga gllde personen Christer P och vad som tilldragit sig
p Oxen under mordkvllen, men framfr allt Sigvard C:s tillgng till
vapen. Den hypotes utredarna till synes febrilt arbetade med var att
Christer P p ngot stt skaffat sig ett vapen, nrmare bestmt en
magnumrevolver, via sina kontakter med Sigvard C. PU underskte
mjligheterna att Sigvard C gett Christer P en revolver, att Christer P
stulit en revolver hos Sigvard C eller att mordvapnet p ngot annat stt
passerat via Sigvard C till mrdaren.
Sigvard C:s vittnesml i domstolarna. Utredningslget betrffande
Sigvard C:s uppgifter efter de frsta 26 frhren br bedmas utifrn
vad Sigvard C uppgav d han hrdes i rttegngarna mot Christer P.
Stockholms tingsrtt tergav Sigvard C:s vittnesml enligt fljande:
Vid ifrgavarande tid bodde han i fastigheten Tegnrgatan 16. Han hade en
kolonistuga i ngby. Han var under hsten 1985-vren 1986 delgare i
spelklubben Oxen. Sigvard C anvnder amfetamin i mttlig omfattning.
Han lrde knna Christer P p en kriminalvrdsanstalt i slutet p 1970-
talet. De trffades privat frn 1985. Fr det mesta trffades de hos Sigvard
C p Tegnrgatan. I genomsnitt kan sdana sammantrffanden ha gt rum
var fjortonde dag. Christer P:s rende var i frsta hand att anskaffa
amfetamin. Fr det mest tog Sigvard C ej betalt fr narkotikan Christer
hade ju inga pengar. Fre besken har Christer P brukat ringa. Eljest har
han sttt och vntat utanfr porten. Sigvard C och Christer P har ven
trffats p Oxen, p Solvalla och p en annan klubb p Norra Stations-
gatan. Den 28 februari 1986 tjnstgjorde Sigvard C p Oxen mellan
klockan 16.00-23.00. Han kan under arbetspasset ha beskt sin bostad en
eller flera gnger. Christer P beskte under kvllen Oxen. Han var ej dr s
lng tid. Christer P sade att han skt Sigvard C p Tegnrgatan och att han
vntat utanfr p gatan. Sigvard C antar att Christer P:s besk p Oxen
gllde amfetamin. (---) Christer P lmnade Oxen vid 22.00-tiden. Sjlv
lmnade Sigvard C Oxen klockan omkring 23.15. Han frdades drifrn i
sin bil tillsammans med Reine J, som anlnt till Oxen vid 23.00-tiden. Han
frde bilen Malmskillnadsgatan norrut och svngde ned till vnster p
Apelbergsgatan. Han avsg att fra bilen in till hger p Luntmakargatan
och fram till Tegnrgatan. Frsta delen av Luntmakargatan var han
tvungen att fra bilen mot krriktningen. Han mtte en bil tv gnger och
var d tvungen att backa sin bil ter till Apelbergsgatan. Dessa tv man-
vrar medfrde att frden till bostaden tog omkring 10-15 minuter. Under
dessa manvrar hrde Sigvard C tv knallar. Sigvard C parkerade sedan
bilen p Tegnrgatan i hrnet av Luntmakargatan. Nr Sigvard C och
Reine J stigit ur bilen sg de en man springa Luntmakargatan norrut emot
dem. Mannen stirrade p dem. Jag fick uppfattningen att han knde igen
mig. Sigvard C knde ej igen den springande mannen. Denne bar en halv-
lng jacka troligen frsedd med kapuschong. Sedan hrde Sigvard C ljudet
av sirener. Efter omkring en halv timme ringde en bekant och berttade att
Olof Palme blivit skjuten. Sigvard C har aldrig sett Christer P bra vapen.
Han tror att Christer P ej r intresserad av vapen. Sigvard C har frvarat
mnga vapen i sin lgenhet bl.a. en magnumrevolver .357. Detta vapen har
beslagtagits av polisen. Sigvard C vet ej var Christer P str politiskt. Han
vet ej vad denne tyckte om Olof Palme. Christer P brukade bra en halv-
lng, blaktig jacka. Sigvard C kan inte frklara hur det kan komma sig
att enligt vad som framkommit vid telefonavlyssning han i sin bostad
skulle ha tagit emot telefonsamtal klockan 23.02, ett samtal ngra minuter
senare och ett telefonsamtal frn Roger klockan 23.15.
I hovrtten lmnade Sigvard C mer svvande uppgifter om tidpunkten
fr Christer P:s besk p Oxen. Han visste inte nr Christer P kom eller
gick, men Christer P brukade aldrig stanna lnge och han var inte kvar
nr Sigvard C gick strax efter kl 23. Han sade sig i hovrtten ocks vara
osker p det han i tingsrtten uppgivit om att Christer P skulle ha sagt
att han sttt och vntat p Tegnrgatan. Hovrtten noterade dock det
Sigvard C sagt i tingsrtten. Hovrtten anmrkte sedan att Sigvard C
uppgivit att han uppfattat att Christer P efter det att denne hrts av
polisen 1986 frskt pverka honom att lmna felaktiga uppgifter om
nr Christer P gtt frn Oxen p mordkvllen. Bl.a. mot den bak-
grunden ansg sig hovrtten ha ftt intrycket att Christer P velat skaffa
sig ett alibi. I vapenfrgan tergav hovrtten Sigvard C:s vittnesml i
fljande sammanhang.
Av frhret med Sigvard C framgr att denne har frvarat ett flertal vapen i
sin bostad, bl.a. tv revolvrar av mrket Smith & Wesson. Christer P har
vidgtt att han knt till var Sigvard C frvarade sina vapen samt att Sigvard
C vid ett tillflle visade honom en tung revolver, vilken Christer P fick
hlla i en kort stund. Enligt Sigvard C hade han vid tiden fr mordet p
Olof Palme bara en av revolvrarna kvar. Den lnade han senare ut till Harri
M. Av utredningen framgr att polisen har underskt den revolvern och
drvid funnit att den inte kan bindas till mordet p Olof Palme. Sigvard C
minns inte vart den andra revolvern, som hade en prlemorinfattning p
kolven, hade tagit vgen. Sigvard C har inte sett ngra tecken p att ngon
olovligen berett sig tilltrde till hans lgenhet den aktuella kvllen.
Sigvard C har omvittnat att han aldrig sett Christer P bra skjutvapen och
att han tror att Christer P inte r intresserad av skjutvapen.
Resningsmaterialet. De fortsatta frhren med Sigvard C. Frhren
med Sigvard C efter rttegngarna, som i sidor rknat r ungefr lika
omfattande som det tidigare materialet, r nstan helt knutna till
vapenfrgan. Frhren finns sammanfattade i den promemoria som
Riksklagaren upprttade infr sitt stllningstagande i resningsfrgan
1996. Drav framgr att Sigvard C lmnade skiftande och mnga
gnger sinsemellan ofrenliga uppgifter om vapen. Om man utgr frn
vad som var klarlagt redan dessfrinnan, dvs. att det cirkulerade vapen
och ven magnumrevolvrar hos Sigvard C och i kretsen kring denne,
tillfrde frhren inte srskilt mycket. De framstr mer som en
dokumentation av ett idogt spaningsarbete, bedrivet i frhoppningen att
f upp ett spr efter mordvapnet. Ngot sdant spr hade PU dock
uppenbarligen nnu inte ftt upp.
I ett hnseende kom emellertid Sigvard C att lmna en helt ny
uppgift av intresse. I ett frhr den 6 december 1991 uppgav han till
synes pltsligt att han inom sig hade en minnesbild av att han
hsten/vintern fre mordet gett Christer P en revolver, en Smith &
Wesson .357, som Christer P skulle anvnda fr att skjuta salut p en
vns fdelsedag. Det var troligt att Christer P ven ftt med sig
ammunition. Sigvard C sade sig inte ha ftt tillbaka vapnet. Uppgiften
skall ses bl.a. mot bakgrund av att Sigvard C mnga gnger frr hade
ftt frgan om han gett Christer P ett vapen och alltid svarat nej. Den
nya uppgiften franledde PU att gra en frteckning ver de personer i
Christer P:s nrhet som hade fdelsedag vid den tid som kunde vara
aktuell. Frteckningen upptar 16 namn. Ngon ytterligare utrednings-
tgrd finns inte dokumenterad.
Nsta frhr drjde exakt fyra r, dvs. till den 6 december 1995.
Sigvard C hade nu ftt cancer, var dende och sade sig inte vilja ta med
sig ngra hemligheter i graven. Han upprepade, med ngot strre detalj-
rikedom, uppgifterna frn det fregende frhret. Det hlls ytterligare
tv frhr, varav ett spelades in p video, dr Sigvard C vidhll, att han
gett Christer P en magnumrevolver fre mordet och att han aldrig ftt
den tillbaka. I det sista frhret sade Solveig Riberdahl till Sigvard C
att det vore vldigt bra om han kunde redogra fr varfr han inte
berttat om de hr sakerna nr han hrdes i domstolarna. Sigvard C
svarade s hr:
Ja, jag tycker sjlv att det r, undrar samma sak sjlv, varfr jag inte gjorde
det d. Nr det idag framstr s tydligt fr mig hur det hela gick till liksom,
i stort i alla fall. Och d, men att jag kanske tyckte d att det hade ju inte d
med Christer P att gra, jag vet inte vad jag kan ha haft fr att, inte ville dra
upp ondigt mycket, samtidigt tnkte jag fr min egen del ocks, som att
det r s, d tyckte jag kanske det framstod som jvla angivare vet du,
ngonting snt dr.
Detta det fyrtiotredje och sista frhret med Sigvard C slutar med ett
replikskifte mellan denne och Anders Helin:
Helin: Slutligen Sigge, det r elakt, jag vet och det r tjatigt ocks, men r
det inte p det hr viset att du stllde upp fr Christer tidigare i
domstolarna?
Sigvard C: Nej, jag har inte stllt upp. I domstolarna?
Helin: Ja.
Sigvard C: Nej, det har jag inte.
Helin: Och frteg det hr med vapnet.
Sigvard C: Du menar s, just vid rttegngen?
Helin: Ja
Sigvard C: Ja, allts jag kanske hade den chansen att jag ville ju inte delge
allt d va, s att jag, jag skulle liksom behva, ja, bli . . .
Helin: Du ville inte ange honom?
Sigvard C: Nja, jag kunde ju inte ange, jag har ju inte, vet ju inte att, om
han?
Helin: Det var ju huvudfrgan i mlet, varifrn fick, skulle Christer P i s
fall ha ftt vapnet ifrn och du satt ju inne med svaret, eller hur?
Sigvard C: Ja, men det hade jag nog inte sjlv. Var jag inte sjlv medveten
om, tror jag, att jag lg inne med det.
Helin: Jo, vi har vl varit med bde du och jag s pass lnge nu s nog har
jag vl rtt, du stllde upp fr Christer?
Sigvard C: Nej.
Helin: Det gjorde du inte?
Sigvard C: Nej, det gjorde jag inte. Inte medvetet.
I samband med de frhr som hlls med Sigvard C under dennes
sjukdom, begrde PU in ett utltande frn Radiumhemmet. Man ville
veta om den behandling med cellgifter, morfin m.m., som Sigvard C
fick under denna tid, pverkade hans tillstnd i allmnhet och minnet i
synnerhet. Det fanns enligt den lkare som undertecknade utltandet
inte skl att tro att Sigvard C:s minnesfunktioner skulle vara pverkade,
men han reserverade sig fr att psykologisk eller psykiatrisk expertis
kunde behva anlitas. Sigvard C avled den 5 mars 1996.
De nya uppgifterna frn Sigvard C beaktades nr Riksklagaren tog
stllning i resningsfrgan i december 1996. I den ovan nmnda
promemorian noterade Solveig Riberdahl med hnvisning till juridisk
doktrin bl.a. att
Nr ngon som tidigare hrts i mlet vill ndra sina uppgifter mste man i
bedmningen vga in att samma person lmnat olika uppgifter vid skilda
tillfllen och i skilda stadier. Den tidsrymd som frflutit mste ocks
beaktas.
Riksklagaren ansg som framgtt inte att den nya bevisningen, dr
uppgifterna frn Sigvard C ingick, sannolikt skulle ha lett till att
Christer P hade fllts till ansvar om de frelegat vid den ursprungliga
prvningen. I promemorian noterades ocks att resning till men fr en
tilltalad skall gras inom ett r frn det att i detta fall Riksklagaren ftt
knnedom om det frhllande som resningsanskan grundas p. Det
kunde enligt promemorian ifrgasttas om inte de uppgifter Sigvard C
lmnat om att han gett Christer P en revolver fre mordet, kommit
Riksklagaren till del redan 1991, dvs. fr mer n ett r sedan. I s fall
vore fristen fr att begra resning med std av dessa uppgifter redan
frsutten.
Frhren med Sigvard C beropades i resningsanskan till std fr att
Christer P hade tillgng till ammunition och vapen av det slag som
anvndes vid mordet p Olof Palme samt till std fr att Christer P var
lttpverkad och stod under inflytande av Lars T.
Gary M
Gary M var vid tiden fr mordet tio r gammal. Han uppgav i frhr i
november 1997 fljande. Som pojke hade han relativt ofta brukat
uppehlla sig i Christer P:s lgenhet. Christer P bjd p saft och kakor
samt berttade en del om var man kunde snatta, hur man d skulle bete
sig m.m. Han beskrev ett srskilt tillflle nr han hade kommit till
lgenheten. Christer P hade varit kraftigt ptnd, som Gary M frstod
saken numera. P kksbordet lg en revolver. Gary M visade intresse
fr den och blev d frst thutad av Christer P, men fick sedan titta p
revolvern och hlla i den. Han kunde beskriva vapnet relativt detaljerat.
Den hade rulle; Gary M var numera vl frtrogen med skillnaden
mellan revolver och pistol och han var sker p att det vapen han sett
den gngen var en revolver. Piplngden uppskattade han till 15-20 cm.
Han karakteriserade vapnet som av magnum-modell.
Att f hlla i revolvern beskrev han som en stor upplevelse. Vid det
nu aktuella tillfllet hade Gary M varit ensam hos Christer P. Han upp-
gav att det var fre mordet p Olof Palme. Han grundade detta p att
det intrffade ungefr ett r innan han flyttade frn Rotebro, vilket han
sade sig ha gjort hsten 1986 eller vrvintern 1987.
Det hade ven hnt vid andra tillfllen att han sett ytterligare vapen
hos Christer P och han lmnade ven uppgifter om dessa tillfllen.
Av frhret framgr att Gary M d han hrts 1989 lmnat oriktiga
uppgifter. Han hade sagt att han sett ett gevr hemma hos Christer P.
Detta vapen hade han dock, enligt vad han nu uppgav, sett p ett annat
stlle. Han hade vidare sagt att han dagen efter mordet sett Christer P
med en rd ros och att denne d skulle ha sagt att han skjutit Olof
Palme. ven den uppgiften var, sade han nu, felaktig. Anledningen till
hans beteende var att han vid detta tillflle hade blivit omhndertagen
av polis och d ville gra sig litet mrkvrdig fr att bli frislppt.
Gary M beropades i resningsanskan (R), till styrkande av att
Christer P hade tillgng till vapen av det slag som anvndes vid mordet.
Annie F
Annie F, som frekommer p flera stllen i frunderskningsmaterialet,
hrdes av PU p nytt i oktober 1997. Hon sade sig ha sett en vilda
vstern-pistol hemma hos Sigvard C. Hon uppgav ven att hon en
gng trffat Christer P tillsammans med Sigvard C. Hon hrdes ven
per telefon senare samma dag, d hon tillfrgades om sin syster (Eva F,
jfr ovan).
Annie F beropades inte i resningsanskan.
Kjell F
Frhren med Kjell F, som hlls 1990-1993, synes framfr allt ha
syftat till att belysa vapenfrgan. Kjell F konfronterades bl.a. med
uppgifter frn Sigvard C, om att denne hade givit ett magnumvapen till
Kjell F, ngot som Kjell F bestmt tillbakavisade. Han medgav dremot
att Sigvard C under hsten 1985 visat honom ett vapen p vinden i den
fastighet dr Lena vid tillfllet bodde.
De i resningsmaterialet intagna frhren med Kjell F beropades
inte i resningsanskan. Ett ldre frhr med Kjell F frn januari 1989
beropades dremot till std fr att Christer P var lttpverkad och sg
upp till Lars T.
6.2.4 Utredning avseende Christer P:s relation
till bombmannen
versikt
Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg Christer P:s
relation till bombmannen, dvs. Lars T. Det gller uppgifterna frn
Per S samt vittnena Agneta A och Inga J samt Anette B, Gunilla R
(redovisade nedan) och Sigvard C (se ovan). Allmnt gller att Christer
P:s bekantskap med Lars T r nmnd p mnga stllen i materialet.
Mest substans vad betrffar sjlva relationen finns i det material som
genererats i det uppslag dr Per S hrts.
Per S
Allmnt om relationen Christer P Lars T. Infr talet mot Christer P
hrdes Lars T, mer knd som bombmannen. Lars T begick under
ttiotalet ett antal bombdd riktade mot myndigheter och myndighets-
fretrdare. Brotten resulterade i flera ddsfall och Lars T dmdes
1985 till livstids fngelse. Lars T och Christer P var bekanta; de hade
trffats d de samtidigt suttit i fngelse i brjan av ttiotalet och blivit
vnner.
Vid utredningen mot Christer P fanns en hypotes om att han kunde
ha begtt mordet p Olof Palme i samrd med eller under pverkan av
Lars T eller att denne i vart fall kunde ha ngot slags knnedom om
Christer P:s eventuella delaktighet i mordet.
29
Som framgtt ovan hade
ven Sigvard C, i oktober 1988, gjort PU uppmrksam p denna
mjlighet. I bakgrunden lg vetskapen dels om vnskapen mellan de
tv, dels att de brott Lars T begtt hade haft karaktr av hmnd mot
myndigheterna. Misstankarna om Lars T:s myndighetshat hade strkts
d han under vad som skulle bli den sista rttegngen mot honom
beslogs med att anteckna domstolsledamternas bilnummer, nr hov-
rtten hll syn p Lars T:s fastighet. Det fanns allts skl att frga sig
om Lars T kunde ha ngot med mordet p statsministern att gra. Att
han inte kunde ha utfrt det sjlv stod klart, eftersom han satt i fngelse
d det begicks. Det hade emellertid allmnt antagits att Lars T vid de
brott han misstnkts fr skulle ha anvnt sig av ngot redskap, t.ex.
fr att placera ut bomber.
Resningsmaterialet. Lars T hrdes den 20 mars 1989, frhret finns
intaget i svl frunderskningsprotokollet som i det material Riks-
klagaren ingav i samband med resningsanskningen. Det hlls p
Norrkpingsanstalten, dr Lars T d var fnge. Nrvarande vid frhret
var Lars T:s advokat, Per S. Det r ett ingende frhr, som behandlar
bekantskapen mellan Lars T och Christer P samt vad Lars T knde till
om Christer P. Ngra frgor med bring p Lars T:s egen eventuella
knnedom om statsministermordet synes inte ha stllts.
29
I samband med Christer P:s gripande frekom spekulationer i pressen kring
bombmannens bekantskap med Christer P. I materialet terges innehllet i en
artikel i SvD den 28 december 1988, dr det sgs att bombmannen skulle ha
knnedom om Christer P:s tillgng till vapen. I artikeln uttalar sig ven Per S.
Av det nu ingivna materialet framgr att Lars T hrdes av PU den
16 februari 1993. Han uppgav d bl.a. att han inte hade ngot som helst
med Christer P:s eventuella inblandning i mordet att gra.
Frgan om Lars T:s roll aktualiserades ter d Per S den 29 novem-
ber 1996 kom in med en skrivelse till riksklagaren Klas Bergenstrand.
I skrivelsen frklarade sig Per S ha full knnedom om vem som
mrdade Olof Palme, vem som beordrade mordet, nr och var det
planerades, ven var vapnet kom ifrn m.m. I anledning av detta be-
grde Per S att f bli hrd av PU. Det fanns dock en hake, enligt Per S.
Det var att den kunskap han besatt hade anfrtrotts honom av den s.k.
bombmannen fr vilken jag var offentlig frsvarare. Per S ansg det
emellertid oklart i vad mn informationen omfattades av tystnadsplikt
och avslutade brevet p fljande stt:
Jag vill nu veta om advokatens tystnadsplikt frhindrar mig att bertta vad
jag anfrtrotts. Prstens tystnadsplikt r ovillkorlig men jag vet inte hur det
r i mitt fall. Jag verlmnar nu detta problem till Dig som landets
riksklagare. ven om det kan vara negativt fr mig som brottmlsadvokat
att rja om det nu lagligen r tilltet vad jag ftt veta, s anser jag nd
att nationens nnu olkta sr efter mordet p Olof Palme gr fre allt annat.
Av materialet framgr inte om Per S fick ngot svar p sin frfrgan.
30
Den 9 december inkom han i alla hndelser med en den 6 december
daterad skrivelse med detaljerad information kring Lars T och det
denne skall ha uppgivit.
31
30
Av tjnsteanteckningar hos R framgr att Solveig Riberdahl den 4 decem-
ber diskuterat saken med justitiekanslern Hans Regner och den 9 december
med generalsekreteraren i Sveriges Advokatsamfund Lars Bentelius, men inte
att ngot besked givits till Per S. Av tjnsteanteckningarna synes nrmast
framg att det inte var mjligt fr ngon annan n advokaten sjlv att bedma
tystnadspliktens rckvidd. Se vidare nsta not.
31
P frga har frunderskningsledningen uppgivit att Per S var angelgen om
att lmna sina uppgifter. Han invntade inte ngot svar p den frga han stllt
om sin tystnadsplikt, utan inkom i stllet med sin nu nmnda skrivelse. I
skrivelsen terkommer Per S i och fr sig till sekretessfrgan. Per S skriver att
han nu valt att vnda sig till R och bertta vad han vet. Samtidigt vill han att
R skall ta stllning till om han har rtt att till polis och i vittnesfrhr infr
domstol upprepa de uppgifter han i skrivelsen lmnat till R eller om det frst
krvs att domstol genom srskilt beslut hver eventuell tystnadsplikt. I vntan
p dessa avgranden fr vad jag nu avsljat inte rjas. Enligt fr-
underskningsledningen verkade Per S ha varit av den uppfattningen att han
utan att bryta sin tystnadsplikt kunde lmna uppgifter till Riksklagaren och att
en domstol senare i en eventuell rttegng skulle kunna lsa honom frn
tystnadsplikten.
Innehllet i skrivelsen franledde PU att den 19 december 1996
hlla ett ingende frhr med Per S. Ett andra ingende frhr p
samma tema hlls med Per S nio mnader senare, i september 1997. Av
de tv frhren tillsammans med de ovan omtalade till Riksklagaren
ingivna skrivelserna framgr att Per S i huvudsak avgivit fljande
berttelse.
Per S hade tidigt ftt klart fr sig att Lars T ansg sig veta att
Christer P begtt mordet. I samband med mordet hade Lars T spon-
tant uppgivit att fel person hade blivit skjuten, det skulle ha varit
kungen frst. Lars T beklagade att Christer haft s brttom. Dess-
utom skulle Olof Palme inte ha mrdats innan domen mot Lars T
vunnit laga kraft (Lars T dmdes i hovrtten i december 1985; HD
avslog anskan om prvningstillstnd i april 1986, d domen allts
vann laga kraft). Det kom, enligt Per S, som en chock fr Lars T att
Palme dog innan det var slutgiltigt krt i bombmlet. Per S hade frgat
Lars T om detta innebar att det hade funnits en verenskommelse
mellan Lars T och Christer P, vilket Lars T skall ha besvarat med ett
nja och att det som intrffat rrde sig om missriktad hjlpverksam-
het. P annat stlle uppgav Per S att det var relativt snart efter mordet
som Lars T
brjade ... tala om att det var Christer P som hade utfrt det hr och att det
var p hans uppdrag och han berttade om den hr verenskommelsen de
hade om hmnden. Det skedde redan 1986, att han brjade prata om det.
Det kan tillggas att Per S 1986 vl knde till Christer P. Bl.a. hade
Christer P p Lars T:s begran hrts som karaktrsvittne i bomb-
mlet.
Vid ett senare tillflle, i november 1990, d Lars T hade friats i det
s.k. brevbombsmlet efter att ha beviljats resning, sade Lars T till Per
S, att om han inte hade fllts i den frsta rttegngen skulle Olof Palme
ha levt nu, vilket Per S uppfattade som nnu ett tecken p att mordet
hade utfrts p uppdrag av Lars T.
Lngt senare, hsten 1992, hade den d cancersjuke Lars T skt upp
Per S och sagt sig vilja bertta vad han visste om bl.a. mordet p Olof
Palme, men ocks om de bombdd han begtt. Lars T hade drvid
anfrtrott sig till Per S p vissa villkor. Per S kom i det sammanhanget
att tala om ett testamente; kapitelrubriker till ett sdant upprttades.
Ngot annat n muntliga uppgifter fick Per S i princip dock inte; Lars T
avled vren 1993 utan att saken hade fullfljts.
De uppgifter som Lars T i detta skede lmnade var, enligt Per S, i
huvudsak fljande.
Lars T och Christer P hade trffats p Kumlafngelset. Christer P
hade drvid kommit att fungera som lite av livvakt t Lars T. Lars T
ansg sig oskyldigt dmd och var hatiskt instlld. Hans hat gllde
srskilt den klagare som drivit mlet mot honom. Denne hade enligt
Lars T inlett ett frhllande med Lars T:s sambo medan Lars T satt
fngslad. Lars T och Christer P ingick en helig ed om hmnd. Den
bestod av tv verenskommelser. Fr det frsta skulle man hmnas p
den nmnde klagaren. Fr det andra skulle kungen och statsministern
mrdas som hmnd fr att Lars T dmts oskyldig. (Ibland framstr det
som den andra hmnden skall ha verenskommits senare och ha varit
villkorad av att Lars T skulle gripas och dmas fr de senare bomb-
dden.)
Lars T frigavs hsten 1981. Tillsammans med en Hannu H och
Harri M (identisk med Harri S, se nedan) planerade han sin frsta
hmnd. Sommaren 1982 sprngdes klagarens villa; en vn till klaga-
rens dotter dog. Bomben hade tillverkats av Lars T och stllts ut av
Hannu H. 1983 utfrdes liknande bombdd p motsvarande stt i
skattehuset i Stockholm respektive kronofogdemyndigheten i Nacka.
Under den tid dessa dd begicks satt Christer P fortfarande i fngel-
se (ven om han enligt vad som synes framg av utredningsmaterialet
tycks ha befunnit sig utanfr anstalt vid just de tillfllen d bombdden
intrffade). Efter det att ven Christer P hade avtjnat sitt straff
trffades denne och Lars T igen. Lars T var rdd fr Hannu H. Christer
P kom drfr ter att fungera som livvakt t Lars T. Drvid hade
Christer P skaffat ett vapen frn Sigvard C. Lars T hade varit med
vntat i bilen nr Christer P hmtat vapnet, som kallades fr silver-
killern p grund av sitt blanka utseende. Vapnet skulle anvndas dels i
livvaktssyfte, dels i den planerade hmnden. Det var detta vapen som
sedan kom att anvndas vid mordet, alternativt var det ett vapen av
samma typ som detta. Per S visste inte vad det var fr ett vapen, det
hade aldrig sagts.
32
Hannu H sprngdes till dds i sitt hem i december
1983. Lars T misstnktes fr att ligga bakom, men talades aldrig. Lars
T hade dock erknt fr Per S att han var ansvarig fr Hannu H:s dd.
Kort efter den hndelsen skte polisen Lars T i dennes bostad p
Ingar. Christer P fanns d hos Lars T; han hade bott dr en tid. I sam-
band med att polisen kom frsvann Christer P ut i skogen fr att
gmma vapnet, alternativt hade han gmt det tidigare.
Under den fljande tiden var Lars T frihetsbervad i olika
omgngar. Av Per S:s berttelse att dma trffades Lars T och Christer
P inte s mycket lngre. Dremot hade de en viss korrespondens. De
hade kommit verens om vissa kodord. T.ex. skulle brev inledas vn
32
Enligt resningsanskan skall Per S ha uppgivit att det var en revolver.
och broder och avslutas p samma stt. Det var tecken p lojalitet och
obruten vnskap. ven andra koder av det slaget nmndes.
Stdbevisning. Kontroll av uppgifterna. Lars T dmdes i mars 1985 i
tingsrtten till livstids fngelse. Frn den tiden var han frihetsbervad
fram till sin dd. Per S kom in som frsvarsadvokat vid hovrttsfr-
handlingen hsten 1985; Lars T och Per S synes inte ha haft med
varandra att gra tidigare.
Flera saker i Per S:s berttelse bekrftas eller vinner visst std av
annat material. Uppgifterna om Hannu H och bombdden r vl
frenliga med knda fakta. Christer P:s och Lars T:s vnskap frn
fngelset och senare r omvittnad. En av Lars T:s sner bekrftade i
frhr att Christer P ofta beskte Lars T i bostaden p Ingar och att
han fungerade som ngot slags livvakt. Uppgiften att Christer P gmt
ngot i trdgrden terfinns ven i annan utredning.
33
Att Christer P och
Lars T tillsammans beskte Sigvard C vid den tidpunkt som kan ha
varit aktuell vinner std i spaningsanteckningar hos polisen.
Per S gav in en del skriftligt material som ger visst om n
svrbedmt std fr uppgifterna om ett planerat testamente. Hos Lars
T beslagtagen korrespondens ger belgg fr vnskapen mellan Lars T
och Christer P och visst std fr att det som Per S kallat kodord fre-
kommit, ven om det kanske lika grna skulle kunna vara frgan en
jargong Christer P och Lars T emellan. Korrespondensen belgger ven
den fortsatta kontakten efter det att Christer P hade frihetsbervats;
mjligen kan det te sig som om relationen successivt avtog i intensitet.
Det kan tillggas att inget i skriftvxlingen ger ngot fr den utom-
stende uttydbart belgg fr eller tecken p att Lars T skulle ha gt
knnedom om den eventuella roll Christer P haft vid statsminister-
mordet.
Hur mordet nrmare skall ha frberetts och planlagts frn Lars T:s
och Christer P:s sida framstr som oklart i Per S:s berttelse. I sitt
frsta brev till Riksklagaren angav Per S som framgtt ovan att han
hade full knnedom om nr och var mordet planerades. Ngon redo-
grelse fr en sdan planering finns inte i det senare ingivna materialet
eller i frhren. Det sammantagna intrycket av de uppgifter Per S sedan
33
Polisen dokumenterade ingripandet mot Lars T p Ingar. Det framgr att
Christer P smet ut och gmde ngot. Christer P uppgav som frklaring att han
hade gmt sitt pass fr att polisen inte skulle kunna identifiera honom han
hade frsuttit att enligt kallelse infinna sig p ett fngelse fr avtjnande av ett
utdmt straff och sade sig drfr vilja undg upptckt. Av dokumentationen
framgr dock att Christer P aldrig frskte dlja sin identitet fr poliserna,
varav de inblandade polismnnen synes ha dragit slutsatsen att Christer P hade
haft ngot annat rende i skogen n att gmma ett pass.
lmnat r att han tycks ha syftat p de mer allmnna planer p hmnd
som Lars T och Christer P skall ha diskuterat under den gemensamma
anstaltsvistelsen och under hsten 1983, men att han inte hade
anfrtrotts ngot om planering av mordet p Olof Palme.
I det skriftliga materialet och i det frsta frhret sger Per S
verhuvudtaget inget om planlggningen och fr heller inga frgor om
den saken. Dremot sades det allmnt att Lars T skulle ha beordrat
mordet och att silverkillern anskaffades bl.a. fr att anvndas fr
hmnd mot Olof Palme. I frhret i september 1997, som allts gde
rum efter det att Per S:s uppgifter hade ifrgasatts i den offentliga
debatten bl.a. just betrffande hur en gemensam planlggning skulle
ha varit mjlig och mot bakgrund av att mordet, drest det begtts av
Christer P, inte ter sig som en planlagd handling fick Per S frgor om
planlggningen. Han svarade med uppgifter om kodord i korresponden-
sen och att mordet hade planerats p Ingar hsten 1983, dvs. drygt tv
r innan det begicks. Han angav ocks att det i (det tilltnkta) testa-
mentet skulle st exakt hur det hade gtt till. P frga om det i testa-
mentet skulle st saker som Per S aldrig hade ftt veta svarade Per S
nekande och att
han (Lars T) frklarade fr mig ---, varfr det hade blivit s hr och det var
att, att Christer P fick chansen att skjuta Palme. Det var allts inte planlagt
att det skulle ske p den hr platsen och den hr kvllen, utan det var
slumpen som gjorde att han var utanfr Sigvard C:s bostad.
Mot slutet av frhret uppgav Per S att
Christer P fullfljde den verenskommelsen dom hade frn december
1983, men gjorde det slumpvis i fel ordning och sen att han inte fullfljde
har med hans knarkande att gra. Blev inte kapabel. Det r s jag ser det.
I massmedia hade efter det frsta frhret framkommit uppgifter om att
Lars T fr Per S skulle ha angivit var mordvapnet hade kastats. I det
senare frhret konfronterades Per S med ett uttalande han hade gjort i
TV i mars 1997, dr han enligt frhrsledaren skall ha sagt, att Lars T
hade ritat ut var vapnet r kastat efter en berttelse av mrdaren.
Frhrsledaren frgade om det fanns en sdan karta. I sitt svar hn-
visade Per S till en tidningsartikel, som Lars T snt honom. I artikeln
skall det ha sttt att vapnet var kastat vid Klarabergsbron eller kanalen,
i nrheten av Centralen. Detta hade Lars T strukit fr, men Per S visste
inte riktigt vad Lars T menat med detta. Senare i frhret uppgav Per S
att det enligt hans egen uppfattning var Christer P som berttat fr Lars
T att vapnet var kastat just dr. Detta var dock inte ngot som Lars T
hade sagt till Per S, utan det var Per S:s egen hypotes eller slutsats. Att
Per S skulle ha lmnat uppgifter om ngon skiss eller karta med an-
givande av platsen dr vapnet kastats, avfrdade Per S som spekula-
tioner frn media.
34
I ett av frhren uppgav Per S att han haft samvetskval ver den
kunskap han bar p och att han drfr hade bett att f trffa Anders
Helin och Jrgen Almblad, under den tid d rttegngen mot Christer P
pgick. Det framgr inte tydligt vad han drvid sagt och det fljs i
frhret inte upp p annat stt n med frgan om detta innebar att Per S
redan nr Christer P greps visste att denne lg bakom mordet, ngot Per
S bekrftade (jfr nedan under Sammanfattande anmrkningar).
Frunderskningsledningen har p frga om detta sagt att Per S:s
uppgift om att han informerat Helin och Almblad om sina misstankar
inte kontrollerats inom ramen fr utredningen.
35
Av intresse ur frhren r vidare vissa upplysningar Per S lmnade
om sitt eget frhllande till Lars T. Han inledde det frsta frhret med
att bertta att Lars T var en dubbelnatur och att han sjlv hade blivit
manipulerad av denne, vilket han fann lite genant. Han terkom till att
Lars T ofta hade dubbla budskap i det han sade eller skrev; det kunde
drfr vara svrtolkat. Enligt Per S knde sig Lars T sviken av Christer
P. Denne hade bl.a. lovat att flja rttegngarna mot Lars T men inte
levt upp till detta.
Det br slutligen nmnas att Per S frekommer som uppgiftslmna-
re ven i andra avsnitt i PU. Se kapitel 5, Avsnitt HF Scientologi-
34
Frhrsledaren tog ven upp andra uppgifter frn media om vad Per S skall
ha uppgivit. I en artikel i Gteborgs-Posten den 20 mars 1997 skulle Per S ha
tillfrgats om nr ordern att Olof Palme skulle mrdas gtt ut och citerar som
svar frn Per S det var strax fre jul 1985 och detta genom kodade med-
delanden frn Kumla. Detta kommenterar Per S i frhret som helt fel.
Enligt ett TT-meddelande skulle Per S ha sagt av allt material r det bara en
liten del som verlmnats till Palmeutredarna. Jag har lmnat ver det som jag
tyckte var viktigast. Detta kommenterar Per S s, att det som har med den
aktuella saken att gra, det r redovisat fr polisen. Enligt stersundsposten
den 27 september 1997 skulle Per S ha sagt nu lgger jag locket p, men jag
har flera tunga grejer kvar i det hr fallet. P frga om vad som avses uppgav
Per S att det enda han vid den tidpunkten hade kvar var ett brev frn Christer P
till Lars T som han numera gett in.
35
Sedan kommissionen vid en utfrgning vren 1999 rest frgan har frunder-
skningsledningen kontrollerat saken med Jrgen Almblad, som inte hade haft
ngon kontakt med Per S av det slag denne berttade om. Almblad hade drvid
pmint om att relationen mellan Lars T och Christer P fanns med i bilden
oavsett Per S:s uppgifter. Innebrden av detta r att Per S:s uppgift inte tidigare
kontrollerades och att den vid den kontroll som numera gjorts inte kunnat
bekrftas.
kyrkan, dr Per S i april 1986 i ett uppslag lmnade uppgifter, som
pekade mot att Scientologikyrkan skulle kunna ligga bakom mordet.
Per S:s uppgifter beropades i resningsanskan till styrkande av att
Christer P enligt egen uppfattning hade motiv fr att beg brottet och
att han hade tillgng till ammunition och vapen.
Agneta A
Agneta A hade umgtts med Christer P p ttiotalet. Agneta A till-
frgades om en uppgift att Christer P skulle ha skjutit skarpt mot
hennes lgenhetsdrr 1985. Hon avvisade uppgiften som grundls.
Agneta A mindes mordnatten vl. Hon satt uppe och vntade p sin
pojkvn; han skulle komma sent. Hon hrde under tiden om mordet p
radio och sade sig d ha tnkt, att det mste vara Christer P som har
skjutit Olof Palme, det kan inte vara ngon annan. Sklet till att hon
tnkte s var att han r ju s tokig s han r kapabel att gra detta.
Nr hennes pojkvn kom vid femtiden p morgonen sade hon till
honom att hon misstnkte att det var Christer P som begtt mordet.
Hon hade ven sagt till pojkvnnen, att r det inte Christer P s r
det ngon inom polisen. P frga varfr hon trodde det, skall hon ha
svarat att hon inte visste det men att allting var s konstigt.
P frga varfr hon misstnkte Christer P berttade hon om Christer
P:s vnskap med Lars T, som han kallade Bombis och sg upp till.
Bombis sysslade med omstrtande verksamhet och detta imponerade
p Christer P. Christer P beundrade ven Baader-Meinhof-ligan. Lars T
hade visat Christer P frtroende. Christer P hade fr henne berttat att
det i Lars T:s villa fanns en bunker, dit Christer P hade tilltrde, och
dr det fanns ett vapen. Hon visste dock inte vad det var fr ett vapen.
Det framgick att hennes bekantskap med Christer P hade inkluderat
narkotika och bruk av vld, bl.a. skulle Christer P en gng ha blivit
knivskuren hemma hos henne. P frga om hon sett Christer P inneha
skjutvapen uppgav hon att hon aldrig hade gjort det. Dremot hade hon
sett honom inneha yxor, knivar, en bajonett och en machete. Vapnen
gmde Christer P p de mest konstiga stllen i hennes lgenhet. Hon
berttade vidare om hans stirrande psykopatblick; hade man en gng
sett den glmde man den inte.
Agneta A beropades i resningsanskan (N) till styrkande av att
Christer P stod under inflytande av Lars T och att han hade tillgng till
vapen.
Inga J
Inga J trffade Christer P 1971. Hon arbetade p Karsuddens sjukhus,
dr Christer P var intagen. De levde tillsammans fram till mitten av
sjuttiotalet. De upprtthll ven drefter en viss kontakt. Christer P be-
skte henne ibland.
Det finns flera frhr med Inga J intagna i det ursprungliga fr-
underskningsmaterialet. Det frsta frhret gde rum den 24 novem-
ber 1988. Inga J lmnade d uppgifter om frhllandet till Christer P,
om att hon hyst vissa opreciserade misstankar om att han kunde ha haft
med mordet att gra och att Christer P berttat om att han knde
bombmannen. Hon uppgav d att hon senast hade trffat Christer P
sommaren 1985 eller 1986. Vid ett senare frhr var hon sker p att ha
trffat honom psken 1986. Ytterligare frhr och samtal med Inga J
frekom under frunderskningen. De tog sikte p Inga J:s knnedom
om Christer P:s person och karaktr.
Det framgr att hon senast hade haft kontakt med Christer P som-
maren 1992, d de hade talats vid i telefon. Inga J lmnade ytterligare
uppgifter om Christer P:s relation till Lars T. Christer P hade berttat
fr Inga J att han vid ett tillflle gmt ett vapen under en sten p en
plats dr han tillsammans med Lars T hade haft ngon form av
skjutvningar i en kllare eller liknande.
Inga J beropades i resningsanskan till styrkande av att Christer P
hade tillgng till vapen.
6.2.5 Utredning avseende uttalanden av Christer P
som tyder p att denne begtt mordet
versikt
Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg uttalanden
av Christer P som kunde tyda p att denne begtt mordet. Det gllde
vittnena Jesper S, Gunilla R, Anette B, Esko H och Juan P. Till denna
grupp kan ven Ingegrd P rknas.
Jesper S
Av uppslaget framgr fljande. Jesper S tog kontakt med PU hsten
1997. Han knde Christer P. De hade frst trffats i Vasaparken i
brjan av nittiotalet och drefter lrt knna varandra nrmare nr de
bgge genomgick rttspsykiatrisk utredning. Detta var 1992 eller 1993.
De hade sedan umgtts. De hade talat mycket om mordet och Jesper S
hade ven frskt frmedla en intervju med Christer P till Aftonbladet.
Christer P hade emellertid velat ha betalt. Detta accepterade tidningen
inte. Jesper S hade d erbjudit dem intervjun gratis, men Aftonbladet
tackade nej ven till detta.
Vid ett tillflle, nr de gemensamt hade tagit amfetamin och s
smningom nattetid kommit att sitta tillsammans p en parkbnk
utanfr Christer P:s lgenhet i Sollentuna, hade Jesper S frgat Christer
P hur det kndes att vara misstnkt fr mordet. Christer P hade svarat:
Den som bestllde mordet, mrdaren och jag vet hur det gick till.
Ingen annan var med vid detta tillflle. Jesper S redogjorde ven fr
andra saker Christer P sagt som kunde tolkas som att denne var in-
blandad. Han ansg emellertid inte att Christer P fr honom erknt
mordet.
Enligt Jesper S talade Christer P i koder. Som exempel berttade
han att Christer P en gng sttt och kissat i Vasaparken och tillkallat
Jesper S. Han hade pekat p plen och sagt: Titta Jesper, det r
mycket vatten. Med detta hade Christer P enligt Jesper S velat antyda
att vapnet ligger i vattnet. Jesper S lmnade ven andra uppgifter av
anekdotisk karaktr om Christer P.
Erinrad om en anteckning i spaningsuppslaget, om att Christer P
sagt, att det var tur att det inte var sprrvakter som knde igen mig som
jobbade den natten, pminde sig Jesper S ett tillflle nr de beskt en
restaurang i Sundbyberg. En person hade sagt till Christer P, att han
inte trodde att det var denne som mrdat Olof Palme. Christer P hade
d uttalat ngot om, att det var tur att det inte var samma sprrvakter
som det brukade vara. Det var ngot han slngde ur sig, enligt Jesper S.
Christer P var vid tillfllet ordentligt full.
Tillfrgad uppgav sig Jesper S aldrig ha sett Christer P med
skjutvapen.
Jesper S terkom till PU med ytterligare upplysningar angende en
person som kallades Svarten. Denne hade enligt Jesper S framtrtt i
TV med uttalanden om Christer P. Jesper S sade sig kunna frmedla
kontakt med Svarten, men han synes ej ha terkommit i saken.
Jesper S beropades i resningsanskan (O), till styrkande av att
Christer P uppgivit att han begtt mordet.
Gunilla R
I ett anonymt telefonsamtal i mars 1996 till PU uppgav en kvinna bl.a.
att Christer P till henne sagt att han begtt mordet. Kvinnan identi-
fierades som Gunilla R. Hon hrdes sedan om de uppgifter Christer P
lmnat till henne.
Gunilla R lmnade tv uppgifter av srskilt intresse fr utredningen.
Dels sade hon att Christer P tre till fyra veckor fre mordet uppgivit att
han avsg att mrda Olof Palme. I det sammanhanget hade han ven
visat ett skjutvapen, som han hade i sin lgenhet. Dels sade hon att
Christer P efter mordet, i april 1986, uppgivit att han skjutit Olof
Palme. I ingendera sammanhanget frekom ngra ytterligare upplys-
ningar kring hur mordet skulle begs respektive hur det hade begtts
och Gunilla R hade inte heller stllt frgor om detta. Vid bgge
tillfllena hade hon varit ensam med Christer P och ingen annan hade
sledes sett och hrt detsamma som hon.
Nr Gunilla R frsta gngen hrde av sig till PU i mars 1996, ringde
hon som framgtt anonymt. Uppgiftsmottagaren har drvid antecknat
att Gunilla R verkade vara lite pverkad. Samtalet finns inspelat och
utskrivet. Gunilla R lmnade vid detta tillflle just nmnda uppgifter.
Uppgiften att Christer P ngon mnad fre mordet, i sin bostad, visat
henne ett vapen och uppgivit att han skulle mrda Olof Palme vidhll
Gunilla R i alla frhr. Den andra uppgiften, att Christer P efter
mordet, i april 1986, skulle ha berttat fr henne att han utfrt mordet,
tog Gunilla R tillbaka i senare frhr, fr att sedan ndra sig igen och
upprepa vad hon frst sagt. Betrffande den andra uppgiften sade hon
frst att hon ftt den i Christer P:s lgenhet och senare att hon ftt hra
den nr de trffats i Sollentuna Centrum.
Gunilla R fick medverka vid en vapenkonfrontation. Hon fick d se
tio skjutvapen, fem pistoler och fem revolvrar (fyra av dem av
magnum-typ). Syftet var att hon skulle ange om ngot av dem p-
minde om det vapen hon sett hos Christer P 1986. Hon uteslt ganska
bestmt samtliga pistoler och Colt-revolvern. Av magnumvapnen
stannade hon s smningom fr en Smith & Wesson .357 med 6 tums
pipa. (Detta vapen skilde sig frn vriga revolvrar bl.a. genom att den
hade lngre pipa.)
Vid vallning i omrdet kring Christer P:s dvarande bostad kunde
Gunilla R inte peka ut i vilken fastighet Christer P bott, n mindre i
vilken lgenhet, ven om hon fann husen med loftgngar ngot
bekanta.
Gunilla R uppgav sig endast ha trffat Christer P vid dessa tv till-
fllen, frutom att hon hejat p honom ngon eller ngra gnger.
Tillfrgad om sklet till att hon tagit tillbaka och lmnat olika besked
hade att gra med rdsla fr Christer P, svarade hon jakande. Av
frhren framgr att Gunilla R uppgivit att hon frn en bensinmack p
en ort dr hon en tid bodde, ftt hra att Christer P varit dr och frgat
efter henne. Vid tillfllet skulle Christer P ven ha stulit varor. Gunilla
R:s uppgifter p denna punkt hade PU vid samtal med personal p den
angivna bensinstationen inte kunnat f bekrftade.
Gunilla R beropades i resningsanskan (Q) till styrkande av att
Christer P hade tillgng till vapen samt till styrkande av att Christer P
uppgivit dels att han hade fr avsikt att skjuta Olof Palme, dels att han
begtt mordet.
Ingegrd P
Ingegrd P, som var pensionerad sedan 1990, inkom i april 1994 med
fljande uppgifter om Christer P. Hon arbetade 1986 vid ett sjukhem
fr ltt mentalsjuka i Sollentuna. Det hnde att sjukhemmet fick besk
av personer som inte hade lov att vistas i lokalerna; man misstnkte
dem fr att vilja stjla. Christer P var en av dessa personer. Hon hade
flera gnger ftt avvisa honom frn sjukhemmet. I sdana sammanhang
uttryckte han sig hotfullt och uttalade sig aggressivt om Olof Palme.
Ingegrd P:s iakttagelser hnfrde sig till tiden fre mordet. Hon hade
ven iakttagit honom p andra platser, ssom p Stockholms Central
och i Stockholms centrum i vrigt samt p pendeltget mot Sollentuna.
ven vid dessa tillfllen hade det frekommit att han uttryckt
aggression mot Olof Palme och socialdemokratin, bl.a. skulle han vid
ett tillflle ha sagt att den hr jvla Palme skall vi skjuta.
Nr Christer P frekom i media i samband med den rttsliga pro-
cessen mot honom, hade hon knt igen honom som den man hon sett p
sjukhemmet och p andra stllen.
Betrffande iakttagelsen p sjukhemmet hnvisade Ingegrd P till
en kollega som skulle kunna bekrfta hennes uppgifter. Kollegan, Gun
P, hrdes i maj 1994. Hon uppgav allmnt att det frekommit
misstankar om att obehriga bilar rrde sig p sjukhusomrdet. Vid ett
tillflle nr hon hade arbetat tillsammans med Ingegrd P, hade en
frmmande person kommit in i sjukhemsbyggnaden. De fljde efter
mannen, som Gun P endast sg bakifrn. Mannen lmnade byggnaden,
varvid endast Ingegrd P fortsatte efter. Efter en stund kom Ingegrd P
tillbaka, till synes utan att ha talat med mannen eller p annat stt ftt
klarhet i hans rende. Detta intrffade 1982 eller 1983. Ingegrd P hade
efter mordet p Olof Palme sagt till Gun P att den man hon fljde efter
var Christer P samt berttat att hon sttt p denne ven vid andra
tillfllen och att han d skulle ha sagt ngot om Olof Palme. Gun P
sjlv kunde inte bekrfta att det var Christer P som de hade sett,
eftersom hon bara sg mannen bakifrn.
Ingegrd P beropades i resningsanskan (S), till styrkande av att
Christer P sagt att han skulle skjuta Olof Palme.
Anette B
Anette B var bekant med Christer P. Frhren med Anette B syftade till
att utrna om han fr henne berttat ngot kring mordet, om hon sett
vapen hos honom, hans relation till Lars T samt om hennes knnedom
om hans person.
En stor del av materialet rrande Anette B upptas av frunder-
skningsmaterial frn 1991 avseende brottsutredningen mot Christer P
efter det att denne misshandlat Anette B. Av det materialet framgr att
Anette B frn brjan av 1991 umgicks med Christer P. Hon blev sedan
svrt misshandlad av denne vid upprepade tillfllen. Christer P dmdes
sedermera fr detta till ett lngre fngelsestraff. De behll dock en viss
kontakt. Under de mnga frhren uppgav Anette B s smningom att
Christer P fr henne vid tv tillfllen gjort uttalanden av innebrden att
han skulle ha begtt mordet p Olof Palme. Han hade dock aldrig
berttat om ngra nrmare detaljer. Betrffande mordkvllen hade han
inte sagt annat n att han var i stan den aktuella kvllen och att han
somnade p tget hem och kte frbi Rotebro. Han hade vidare upp-
givit att han inte skulle kunna dmas, eftersom man aldrig skulle kunna
hitta vapnet. Uppgifterna hade lmnats p tu man hand. Anette B hade
aldrig sett ngot skjutvapen hos Christer P, men dremot en kniv.
Anette B uppgav vidare att Christer P varit mycket fst vid den s.k.
bombmannen. Han hade ven fr henne berttat, att han hjlpt denne
att stlla ut en vska i Nacka, vilket hade resulterat i en explosion.
Hon fick vidare frgor om Hugo. Bakgrunden var att det i
utredningen och ven i frhren med Anette B framkommit uppgifter
om att Christer P ibland talade om sig sjlv i tredje person, under
namnet Hugo. Innebrden tycks hrvid ha varit att Christer P kunde
hnvisa till att det var Hugo, som gjort saker Christer P inte ville
knnas vid, t.ex. i samband med att han blivit arg. Det frekom
likaledes uppgifter om att Christer P ibland kallade sig sjlv mrdaren
Hugo. Anette B bekrftade detta sprkbruk. Hon sade ocks att
Christer P var ngot av en Dr Jekyll och Mr Hyde-typ, dvs. att han
kunde vara som olika personer.
Anette B beropades i resningsanskan (T), till styrkande av att
Esko H
Rttslkaren Lars L berttade i september 1996 fr PU om en fnge
som skt upp honom och uppgivit att han visste vem som mrdat Olof
Palme: Christer P hade erknt brottet infr Lars L:s sagesman.
Personen identifierades sedermera som Esko H. Esko H hrdes av
PU i juni 1997. Han hade en kortare tid knappt tv veckor, svitt
framgick av uppgifter frn kriminalvrdsstyrelsen vistats p samma
anstalt som Christer P. En dag nr de var ensamma och Christer P
narkotikapverkad sade denne till Esko H, att han mrdat Olof Palme.
Esko H frgade Christer P varfr han berttade detta. Christer P sade
att han mste ltta sitt samvete. Christer P undrade ocks varfr Esko H
inte frgat honom om mordet p Olof Palme, eftersom alla andra gjorde
det. Nr Christer P berttade att han begtt mordet hade han skrattat
ngot och dragit p mungiporna. Christer P var vid tillfllet narkotika-
pverkad.
Nr frhrsledaren en dag senare ringde till Esko H fr att delge
denne frhret, tog Esko H tillbaka det han sagt. Han hade tyvrr
ljugit. Varfr han gjort s kunde han inte frklara. Frhrsledaren
stllde sig tveksam till Esko H:s nya instllning, vilket denne uppgav
sig frst. Samtidigt sade Esko H att han inte ville ha ngot mer med
det hela att gra, utan glmma det.
Esko H beropades i resningsanskan (U) till styrkande av att
Juan P
Juan P synes frst ha hrt av sig till en kvllstidning, varefter han kom
att hras av PU i oktober 1997. Juan P hade 1993 suttit hktad. P
hktet satt ven Christer P, som Juan P knde igen. Vid ett tillflle, nr
Juan P och Christer P var ensamma p rastgrden, hade Juan P frgat
hur det kndes att vara misstnkt fr statsministermordet. Christer P
hade svarat jag kan sga rakt till dig, att jag ddade Palme och inte
bara till dig, utan till hela jvla vrlden fr i alla fall dom jvla
klagarna kan inte ta upp fallet mot mig. Juan P hade blivit litet stlld
av detta svar och inte stllt ngra fljdfrgor. Han hade ocks blivit litet
rdd fr Christer P, som sagt detta med stor inlevelse och som Juan P
hade uppfattat det, sanningsenligt. De kom inte att tala mer om mordet.
En kontroll bekrftade att Juan P och Christer P suttit samtidigt p
det aktuella hktet.
Juan P beropades i resningsanskan (V), till styrkande av att
vrigt
Utredningen i denna del omfattade frhr med ytterligare sex personer.
De hade olika slags kunskap om Christer P:s person. De synes inte
tillfra utredningen ngot som r av intresse att redovisa. Inget av dessa
vittnen beropades i resningsanskan.
6.2.6 vriga delar av resningsmaterialet
Lennart H
Lennart H hrdes vid tre tillfllen under en tidsrymd av drygt tv
mnader kring julen 1990. Frhren hlls p Kronobergshktet, dr
Lennart H var intagen. Han var bekant med Christer P sedan 1983. Han
lmnade en hel del uppgifter om Christer P:s person.
Av intresse r en uppgift om Ulf Sp (jfr ovan). Ulf Sp skall fr
Lennart H ha berttat, att Christer P tvingat honom att ljuga om
Christer P:s hemkomsttid p mordkvllen. Den uppgift Ulf Sp frst
lmnat (dvs. att Christer P kom hem vid ett-tiden) var den rtta. Det
hade varit brk mellan Ulf Sp och Christer P om detta.
Uppslaget innehller inget frhr med Ulf Sp sjlv eller ngon
annan dokumentation ver hur man skt flja upp Lennart H:s upp-
gifter.
Lennart H beropades i resningsanskan (M) till styrkande av att
Christer P:s uppgifter om nr han kom hem p mordnatten r osanna.
Thomas B m.fl.
Bakgrunden till frhren var att fem ungdomar enligt vad som uppgavs
i massmedia i januari 1997 skulle ha varit gonvittnen till mordet.
Dessa vittnen var oknda fr polisen.
Personerna i frga identifierades och kallades omgende till frhr,
som hlls redan dagarna efter publiceringen av de nmnda tidnings-
uppgifterna. Frhren gick ut p att utrna huruvida de fem personerna
hade bevittnat mordet och om ngon av dem i s fall sett grnings-
mannen. Det entydiga resultatet av frhren r att de fem personerna,
som d alla var i tjugorsldern, samtliga uppgav sig ha passerat
mordplatsen i en bil samtidigt som skotten fll, men att ingen av dem
hade sett ngon grningsman. Dremot hade flera av dem sett en man
strcka armarna i luften och sedan falla till marken. De hade goda
mjligheter att iaktta detta, eftersom de sg hndelsen framifrn. De
befann sig i en bil p vg norrut, vid ett trafikljus 20-35 meter frn
mordplatsen. De hade frst trott att det var frga om ngon berusad
person, men sedan sett att blod rann ut p gatan och d frsttt att ngot
allvarligt hnt. Eftersom de haft hg ljudniv frn bilens stereoan-
lggning inne i bilen hade de inte hrt ngra skott och associerade
drfr inte till skottlossning. Ngon i bilen hade velat stanna, medan
ngon annan tyckt att det sg otckt ut. Eftersom flera andra personer
redan skyndat till ansg de sig inte kunna gra ngon nytta. En taxibil
hade svngt upp framfr dem och blockerat krfltet; fraren i ung-
domarnas bil fick lov att ta sig ut i vnsterfilen fr att komma frbi. De
hade alla dagen efter frsttt vad de bevittnat, men gjort bedmningen,
att eftersom de inte ansett sig ha iakttagit ngot av vrde, behvde de
inte hra av sig till polisen.
Samtliga pressades hrt i frgan om de verkligen inte sett ngon
som kunde vara grningsmannen, men svaren var entydiga, det hade
ingen av dem gjort.
Ungdomarna beropades inte i resningsanskan.
Gran S
Det finns fyra frhr med Gran S i frunderskningsprotokollet. De
hlls alla under 1989. Gran S var kamrat till Christer P. De hade
umgtts mycket under sjuttiotalet. Han knde Christer P vl och be-
rttade utfrligt om dennes person och leverne. Av intresse var bl.a. det
han uppgav om de personrn som han hade begtt i samrd med
Christer P. De gick till s att de tillsammans nrmade sig ngon narko-
tikafrsljare och lockade denne att g lite avsides, under frevndning
av att polisen fanns i nrheten eller liknande. Vl avsides visade
Christer P sin bajonett, varvid Gran S plockade av narkotikafrslja-
ren narkotika och pengar. Dessa rn, som de utfrde mer eller mindre
dagligen, gde rum i kvarteren kring det s.k. Alltinget p Tunnelgatan.
Efter rnen flydde de ofta upp fr Tunnelgatstrapporna, sedan ner
David Bagares gata och till hger p Regeringsgatan fram till de
trappor som leder ned mot Kungsgatan. Vl p Kungsgatan skte de sig
till Centralstationen fr att ta tget till Sollentuna och den av Christer P
disponerade sommarkk, som de dr bodde i.
Gran S hrdes inte i rttegngarna.
I resningsmaterialet finns tv nya frhr med Gran S, hllna i
januari 1990 och juni 1992. Frhren tar sikte p de flyktvgar Gran S
och Christer P brukade anvnda, varvid Gran S upprepade de upp-
gifter han tidigare hade lmnat. Han upprepade ven en annan uppgift
han hade lmnat tidigare, nmligen att Christer P brukade ha olika
typer av vldsvapen utplacerade strategiskt, mellan Stockholm och
Sollentuna, som det heter i protokollet. Gran S kunde inte ange ngot
specifikt sdant gmstlle. Gran S ville dock srskilt tillgga, att han
aldrig hade sett Christer P med ngot skjutvapen.
Av materialet som helhet framgr att Gran S nstan helt avbrt
sina kontakter med Christer P sedan denne vid ett tillflle lagt beslag p
en till Gran S stlld utbetalningsavi och lst in denna genom att
frfalska Gran S:s namnteckning. Detta var ngon gng kring 1976,
ungefr vid den tid d huset i Sollentuna blev freml fr indrivnings-
tgrder och sedermera gick Christer P ur hnderna.
Gran S beropades inte i resningsanskan. Dremot frutskickade
Riksklagaren att han avsg att kalla Gran S vid en eventuell ny rtte-
gng, till styrkande av att grningsmannens flyktvg sammanfaller med
den vg som Christer P mnga gnger tagit d han flytt frn en brotts-
plats i samma omrde.
Harri S
Harri S (identisk med Harri M, jfr ovan) var en person i kretsarna kring
Christer P, Sigvard C m fl. Harri S arbetade ngra r p ttiotalet som
journalist. I den egenskapen blev han bekant med Lars T. Han var vl
bekant med Christer P, bl.a. genom att de suttit intagna p samma fng-
vrdsanstalter. Det finns ett antal frhr med Harri S i frundersk-
ningen. Han var beropad som vittne i rttegngarna, dr han hrdes
om Christer P:s person och leverne.
I resningsmaterialet finns fyra frhr med Harri S, tv frn 1990 och
tv frn 1997. De frsta tv frhren rr bl.a. vapenfrgan, medan de
andra tv frhren, som r mycket utfrliga, spnner ver snart sagt
hela brottsutredningen mot Christer P. De senare innehller en hel del
information, vars halt dock synes ytterst svrbedmd. Harri S fram-
frde hypotesen att Christer P visserligen begtt mordet, men tagit
miste p person, i det han skulle ha avsett att mrda Sigvard C. Bak-
grunden skulle vara att Christer P hade frskingrat ett parti narkotika
fr Sigvard C och fruktade dennes hmnd, vilken han p detta stt
skulle ha skt frekomma. I andra delar av frhren uteslt Harri S att
Christer P kunde vara mrdaren, eftersom Harri S sade sig knna
Christer P s vl, att han i s fall skulle ha mrkt detta p dennes
beteende.
I de senare frhren gav Harri S en motbild till de uppgifter som
lmnats av Per S. Harri S ifrgasatte att Lars T skulle ha anfrtrott sig
t Per S och ansg att flera av de uppgifter som Per S uppgivit komma
frn Lars T var uppenbart felaktiga, det gllde bl.a. uppgifterna om
honom sjlv (han uppgav sig t.ex. aldrig ha suttit i fngelse tillsammans
med Lars T). Harri S lmnade samtidigt uppgifter om relationen mellan
Christer P och Lars T som ger samma bild som den Per S:s uppgifter
och annan utredning pekar mot. Han bekrftade sledes deras vnskap
och livvaktsfrhllandet. Dremot uteslt han att Lars T:s pverkan
p Christer P skulle ha kunnat frm Christer P att beg mordet.
Harri S beropades i resningsanskan till styrkande av att Christer
P var lttpverkad och stod under inflytande av Lars T, att Christer P:s
uppgifter om vad han gjorde under kvllen r osanna samt att Christer
P enligt egen uppfattning hade motiv fr att beg brottet.
vrigt
Ytterligare nio hrda personer frekommer i materialet. Vad som dr
framkommer r inte av intresse att redovisa hr. Inget av dessa vittnes-
ml beropades i resningsanskan.
Brottsmisstankarna mot Christer P har bedmts i rttegngarna 1989
och i resningsfrfarandet 1997-98. Det r till ingen del vr uppgift eller
strvan att tillfra ngra bedmningar i den delen. Dremot r det vr
uppgift att, som det heter i vra direktiv, redovisa vrderingar och
bedmningar betrffande brottsutredningen som helhet. Uppslaget
Christer P r det helt dominerande i utredningen sedan 1988. Det har
prioriterats mycket hgt under nstan hela den tid vi r satta att
granska. Att redovisa bedmningar och vrderingar av utrednings-
arbetet utan att beakta denna del av utredningen och vad den givit fr
resultat r inte mjligt. Vi fr i detta avsnitt drfr en diskussion kring
de resultat som utredningen i denna del lett till. Utgngspunkten r att
resningsmaterialet sammanfattar utredningen frn 1990 och fram till
resningsanskan. Det vi i frsta hand diskuterar r om utredningen kan
sgas ha frts framt sedan Svea hovrtts prvning.
Utredningen avseende iakttagelser av Christer P under
mordkvllen
Allmnt om uppgifternas utredningsvrde
Alla iakttagelser av Christer P p mordkvllen har stort utrednings-
vrde, bl.a. mot bakgrund av att det har konstaterats av Svea hovrtt att
de uppgifter Christer P sjlv lmnat om sina frehavanden r oriktiga.
Generellt gller att vrdet av iakttagelserna kar ju nrmare mord-
platsen och ju nrmare tidpunkten fr mordet de gjorts. Vad gller
iakttagelser som inte gjorts p mordplatsen eller som gjorts vid annan
tidpunkt har sdana som kan kopplas till makarna Palmes knda rrel-
ser under kvllen strst intresse. Iakttagelser som innebr att Christer
P:s egna uppgifter inte stmmer har naturligtvis ett vrde, men det
minskas av att den saken redan befunnits belagd. Naturligtvis r ven
eventuella iakttagelser av Christer P i samband med skjutvapen av
intresse.
Tidigare fram till och med rttegngarna knda uppgifter om
iakttagelser av Christer P r vittnena Lars E och Roger vid biografen
Grand, vittnet Ljubisa N vid gatukket p Sveavgen samt Lisbeth
Palme p mordplatsen.
Bedmningen av senare rapporterade iakttagelser mste delvis gras
mot bakgrund av dessa tidigare knda iakttagelser. Tillfrlitligheten i
en sedan tidigare knd iakttagelse kan pverkas av en senare iakttagel-
se, om denna kan betraktas som sker. Ett skert utpekande av Christer
P i mordplatsens nrhet vid tidpunkten fr mordet skulle, med be-
aktande av vad som i vrigt r knt, minska sannolikheten fr att den
man Lisbeth Palme iakttagit r en annan n den hon sjlv utpekat. Detta
gller naturligtvis under den frutsttningen, att iakttagelsen i tid och
rum r sdan att den kan fogas in i vad som r knt om hur mrdaren
kan ha rrt sig fre och efter mordet.
Det sagda innebr att, nst iakttagelser av grningsmannen p
mordplatsen, har observationer p Sveavgen strax fre mordet och p
Tunnelgatan-Malmskillnadsgatan-David Bagares gata strax efter
mordet strst vrde.
Trovrdighet och tillfrlitlighet. Ngra allmnna utgngspunkter
Vr utgngspunkt r att vittnesuppgifter, som inkommer i en utredning
av detta slag frst mer n tio r efter brottet och lika lng eller i varje
fall mycket lng tid efter det att vittnet insett den centrala betydelsen av
sin iakttagelse, mste bedmas med stor frsiktighet. Lika rimligt som
det r att anta att uppgifter som kommer fram p brottsplatsen i anslut-
ning till brottet r korrekta, lika rimligt r det att anta att motsvarande
uppgifter som kommer fram efter tio r r mindre tillfrlitliga. Dels
beror det p den tid som gtt, med den pverkan det har p minnet och
mjligheten att kontrollera sdant som hnt fr lnge sedan. Dels beror
det p att den som framtrder frst efter lng tid i praktiken br p en
frklaringsbrda. Till den som anmler sig direkt finns det ingen
omedelbar anledning att stlla frgan och varfr skulle vi tro p det
d?, men det finns det all anledning att gra till den som dyker upp
efter lng tid, i synnerhet om berttelsen bygger p allmnt knda fakta.
Den frsta frga som mste redas ut i fall av det slag som nu r
aktuella r allts varfr uppgiftslmnaren drjt s lnge med att trda
fram. Om denna frga inte kan ges ett tminstone ngorlunda tillfreds-
stllande svar, br den inledande tveksamheten till de lmnade uppgif-
terna ka ytterligare. Utredningen mste drefter inriktas p att finna
kontrollpunkter i det uppgiftslmnaren sagt. Det bsta r drvid om det
finns omstndigheter som inte r allmnt knda, mot vilka uppgifterna
och uppgiftslmnaren kan testas. I en s knd utredning som denna och
efter s lng tid r dessa mjligheter mnga gnger sm. En annan
mjlighet r att ska efter kontrollerbara element i den berttelse som
uppgiftslmnaren redovisat, eller att ska frm denne att lmna upp-
lysningar som lter sig kontrolleras. r inte heller detta mjligt terstr
endast en ren bedmning av uppgiftslmnarens trovrdighet. Eftersom
en sdan typiskt sett r mycket svr att gra br man undvika att an-
vnda en bedmning av det slaget som enda stdben.
Vi vill vidare erinra om och ngot uppehlla oss vid de vittnen
Christer P beropade vid rttegngarna och vid domstolarnas bedm-
ning av dessa. Det freligger nmligen vissa likheter mellan dessa vitt-
nen och ngra av de uppgiftslmnare som frekommer i denna del av
resningsmaterialet.
Christer P beropade vittnena Algot och Enar H som bgge upp-
gav att de p mordkvllen hade gjort iakttagelser som i praktiken
innebar att Christer P hade alibi fr mordet. Algot uppgav sig ha sett
Christer P vid Mrsta station vid 23.20-tiden. Enar H uppgav sig p vg
frn Kung Hans vg i Sollentuna till Rotebro station ha mtt Christer P
ungefr kl 23.45-23.50. Bgge vntade ett knappt halvr efter det att
Christer P hktats innan de trdde fram med sina uppgifter. Be-
trffande Algot noterade hovrtten att hans tidsangivelser var unge-
frliga och att han gav intryck av att vilja anpassa sin berttelse s att
den skulle stmma med andra uppgifter om skeendet. Vad som framfr
allt rubbade tilltron till hans berttelse var emellertid, enligt hovrtten,
att han inte underrttat polisen eller Christer P:s frsvarare tidigare, nr
det sttt klart fr honom att han kunde ge Christer P alibi. Enar H:s
berttelse var enligt hovrtten i mnga avseenden egendomlig. Det
som emellertid mest rubbade tilltron till hans utsaga var att han inte
tidigare trtt fram fr att ge Christer P, som han knde vl, alibi, frrn
denne suttit hktad ett halvr. Som frklaring till detta drjsml hade
han uppgivit att han sjlv haft stora problem, bestende i kontroverser
med polismstaren i Sffle och en reporter vid Sffle tidning angende
ett frelggande att frse hans hund med munkorg. Denna frklaring
fann hovrtten osannolik. Hovrtten ansg att Algot :s och Enar H:s
uppgifter var s otillfrlitliga att de inte kunde ge std t Christer P:s
pstende om att han befunnit sig p hemvg via Mrsta vid tidpunkten
fr mordet.
Trots att de uppgifter som dessa vittnen lmnade inte direkt kunde
vederlggas vittnena stod fast vid sin uppfattning om vad de sett och
nr ansg sig hovrtten allts kunna bortse frn dem.
Hovrtten fste sig srskilt vid tv saker. Fr det frsta att sjlva
iakttagelserna var gamla, dvs. tre r. Sdana uppgifter skulle allmnt
sett bedmas med stor frsiktighet. Fr det andra att vittnena inte
hrt av sig direkt nr de insett att deras iakttagelser var av betydelse; de
hade bgge drjt ungefr ett halvr efter det att det blivit knt att
Christer P gripits som misstnkt. Hovrtten synes ha menat att drjs-
mlet i sig r suspekt och pverkar trovrdigheten i lmnade uppgifter.
Det finns naturligtvis stora olikheter mellan dessa vittnesml och de
uppgifter som nu diskuteras. Men det finns ocks likheter p centrala
punkter. Det gller i bgge fallen gamla iakttagelser (i resnings-
materialet betydligt ldre n dem hovrtten yttrade sig ver). Och
uppgiftslmnarna har inte heller i de nu aktuella fallen angivit ngon
tillfredsstllande frklaring till varfr de inte hrt av sig tidigare n de
kom att gra.
36
Ngra av uppgiftslmnarna Bertil B och Lennart G
samt i viss mn Benny P hr dessutom till en grupp av personer som,
i likhet med Algot och Enar H, typiskt sett tillmts en ngot nedsatt
tilltro i domstolssammanhang.
Vi har ansett att det funnits skl att pminna om dessa vittnesml
och deras bedmning nr vrdet av de nya utsagor som redovisats i
detta avsnitt diskuteras. Det kan inte komma ifrga att vga de upp-
gifter och uppgiftslmnare, som framkommer till std fr brottsmiss-
tankarna, p annat stt n de som verkar i motsatt riktning.
Till de riktlinjer fr bedmningen av sent inkomna vittnesuppgifter
som kan utlsas ur hovrttsdomen kan lggas de vervganden Hgsta
domstolen redovisade vid sin bedmning av bevisvrdet i Bertil B:s
och Christer K:s utsagor:
37
36
Det kan hvdas att incitamentet fr att trda fram fr att undstta en oskyldig
r starkare n att bist polisen i att lagfra en skyldig och att det som hovrtten
allts framhll som det viktigaste sklet mot att stta tilltro till uppgifterna, dvs.
att Algot och Enar H inte trtt fram tidigare, inte har samma brkraft be-
trffande de uppgifter som nu r aktuella att bedma. Detta kan mjligen vara
fallet i kretsen av vanekriminella, men knappast fr mnniskor i allmnhet, i
synnerhet inte nr det gller ett statsministermord. Att omstndigheterna inte r
helt jmfrbara str dock klart.
37
Christer K och Bertil B var i Hgsta domstolens beslut benmnda p samma
stt som i resningsanskan. Hr liksom i de fljande citaten har frekommande
personer benmnts p det stt som i vrigt sker i betnkandet.
Nr uppgifter som beropas i ett resningsrende har lmnats lng tid efter
den hndelse som bevisningen avser, r en viktig faktor vid bedmningen
av deras betydelse vilken frklaring som kan finnas fr drjsmlet med
uppgiftslmnandet. Bde Christer K och Bertil B har frklarat att de inte
velat lmna uppgifter tidigare av rdsla fr att de och deras anhriga skulle
rka illa ut. ven om den frklaringen i och fr sig r rimlig, mste den
dock te sig som mindre vertygande med tanke p den tid som gtt efter
mordet och frhllandena i vrigt. tminstone i samband med rttegngen
i hovrtten mste det ha funnits mjlighet fr dem att utan nmnvrd risk
ge sig till knna. Ngot tillrckligt gott skl att vnta nda till 1997 med
uppgiftslmnandet kan knappast ha funnits.
De nu aktuella uppgifterna
Vittnet Lennart G:s observation av Christer P vid Dekorima frst d
han passerar denne, sedan d han vnder sig om och ser denne stende
bakom ngon som ligger p trottoaren, betyder ju att det praktiskt taget
finns ett gonvittne till mordet som knner igen och kan identifiera
grningsmannen. Att dessa uppgifter, om de skulle vara riktiga, vore
helt avgrande fr utredningen, r uppenbart. Ytterligare bevisning
vore i princip verfldig. Lennart G:s vriga observationer har
mindre vrde. Det har redan av Svea hovrtt bedmts freligga en bety-
dande sannolikhet fr att Christer P befann sig vid Grand kring kl 23
och att denne befann sig i mordkvarteren under kvllen i vrigt r
ostridigt.
Lennart G:s uppgifter kan emellertid inte bedmas som tillfrlitliga.
Hans berttelse r i det mesta en terspegling av de sedan tidigare
mycket vl knda brottsmisstankarna mot Christer P. Vore uppgifterna
riktiga, skulle Lennart G ha hllit inne med sin kunskap mnga r, trots
att han redan den 1 mars 1986 hade frsttt vem som begtt mordet.
Han har inte presenterat ngon rimlig frklaring till varfr han i s fall
inte p ngot stt frskt frmedla sin kunskap till polisen i ett tidigare
skede. Nr han hrdes i februari 1989 uppgav han sig ha krt frbi
mordplatsen och hrt tv smllar, men sade ingenting om Christer P,
som han uppgav sig inte ens veta vem det var. Hans hnvisning till att
han skulle ha invigt sin advokat i vad han visste motsgs av denne. Det
finns vidare ingenting i hans berttelse om mordkvllen som lter sig
verifieras det kan inte ens tillfrlitligen visas att han befann sig i
Stockholm denna kvll. PU har i vart fall inledningsvis inte ansett att
uppgifterna om hur han frdats i bilen frbi mordplatsen r frenliga
med vad som i vrigt r knt betrffande dr iakttagna fordon m.m.
Lennart G:s berttelse r vidare osannolik svl i sig som i enskild-
heter, t.ex. att han trodde sig ha blivit beskjuten frn lngt hll av
Christer P. Till detta kommer att Lennart G har lmnat olika och delvis
motstridiga uppgifter i de frhr som hllits med honom. Han r hrt
kriminellt belastad och har bedmts vara i behov av sluten psykiatrisk
vrd. I den mn avseende skall fstas vid Lennart G:s egna uppgifter
var han enligt dessa drogpverkad under sin svarttaxikrning p mord-
kvllen. Den tillfrlitlighets- och trovrdighetsbedmning detta leder
till torde vara densamma som gjordes av PU, d Lennart G frst inkom
med sina uppgifter och hrdes sent p hsten 1989. Det hade varit fullt
mjligt fr Riksklagaren att, om Lennart G:s uppgifter hade bedmts
som tillfrlitliga, verklaga hovrttsdomen och infr en rttegng i HD
slutfra utredningen avseende Lennart G. Att s inte skedde br syn fr
sgen.
Betrffande Lennart G kan slutligen noteras att ven R uttryckte
tvekan. Det r ovanligt att man frn klagarsidan redovisar en hypote-
tisk instllning till sanningshalten i de uppgifter som beropas. I sin
sammanfattning av resningsanskan uttalade R emellertid fljande
om Lennart G:s uppgifter att denne sett Christer P utanfr Dekorima
och sedan hrt tv skott: Om dessa uppgifter r riktiga och vinner
tilltro, utgr de enligt min mening ensamma en avgrande pusselbit. ...
(kursivering hr). Detta kan tolkas s att R, utan att gra en slutlig
prvning fr egen del, verlt avgrandet till Hgsta domstolen.
Sakinnehllet i de uppgifter som har redovisats av Benny P, Christer
K och Bertil B har likaledes ett mycket hgt utredningsvrde. En sker
identifikation av Christer P ovanfr trapporna just efter mordet skulle
innebra att tillfrlitligheten i Lisbeth Palmes utpekande kade
markant. ven detta skulle i praktiken gra annan vittnesbevisning mer
eller mindre verfldig.
Det frsta problemet med dessa observationer r att alla inte kan
vara riktiga. De skall dessutom kunna frenas med vad som tidigare ut-
retts rrande vittnena Lars J:s och Yvonne N:s iakttagelser. HD har i
sitt resningsbeslut konstaterat att Christer K:s och Bertil B:s berttelser
i ngra avseenden stmde mindre vl verens (Benny P beropades inte
av Riksklagaren):
Christer K har inte sett ngon som kunde vara Bertil B p David Bagares
gata. Bertil B sin sida borde ha lagt mrke till bilen som stannat alldeles
framfr Christer P och till att denne i sin tur hejdat sig mitt p gatan. Ocks
deras uppgifter om bekldnad p huvud och hnder skiljer sig t liksom
betrffande frgan om mannen hade ngot i hnderna.
HD konstaterade ven att inte heller uppgifterna frn Yvonne N och
Lars J gick ihop med tminstone Bertil B:s berttelse. (Riksklagaren
synes fr sin del ha varit av den uppfattningen att de nya och gamla
uppgifterna gick ihop, se resningsanskan s. 28 och 33.)
Frn utredningssynpunkt torde det vara viktigt att arbeta svl med
ett mikro- som ett makroperspektiv, dvs. att dels utreda de respek-
tive vittnenas iakttagelser fr sig, dels frska stlla dem samman till
en helhet. Stmmer inte helheten mste det bero p brister i delarna.
Helhetsperspektivet saknas nu helt i dokumentationen. Det har t.ex.
inte gjorts ngon rekonstruktion med bgge de nya vittnena
tillsammans ngot som borde ha kunnat leda till vrdefulla insikter
n mindre har det gjorts ngon rekonstruktion med alla fyra vittnena. I
brist p utredning av det slaget terstr endast att bedma utsagorna var
och en fr sig.
Betrffande de tre hr aktuella uppgiftslmnarna kan konstateras att
deras vittnesberttelser inte innehller ngot som kan kontrolleras mot
information som inte r allmnt knd. Man r i stllet hnvisad till att
frska kontrollera utsagorna som sdana. Detta har i den hr utred-
ningen gjorts med viss framgng nr det gller Benny P:s berttelse.
Han uppgav sjlv att han ftt parkeringsbter den aktuella kvllen. Han
pekade ven med stor bestmdhet ut en tunnelbaneuppgng som han
skulle ha anvnt vid en viss tidpunkt. Bgge sakerna kunde kon-
trolleras, varvid det visade sig att Benny P:s uppgifter inte stmde. Be-
trffande parkeringen ndrade Benny P sedan sin berttelse; han hade
glmt att han frst parkerat p ett annat stlle n dr han fick bterna.
Det ledde dock ver till en annan utsaga, om frhllandena i kvarteren
femton till trettio minuter efter mordet, som ter sig mindre sannolik.
Den sammantagna slutsatsen av detta r att Benny P:s uppgifter inte r
tillfrlitliga.
Benny P:s berttelse innehll ven andra kontrollpunkter, bl.a.
kunde man med hjlp av hans uppgifter skerstlla att han faktiskt
uppehll sig i mordkvarteren rtt kvll och, ungefr, vid rtt tid-
punkt, vilket visar vikten av att finna s mnga kontrollpunkter som
mjligt.
Vad gller Bertil B:s berttelse innehll den inga kontrollpunkter av
detta slag.
38
Ingen kunde styrka att han farit till Stockholm, att han varit
dr eller att han kommit hem drifrn tidigt p morgonen den frsta
38
Det finns en kontrollpunkt, nmligen vittnet Yvonne N:s utsaga. Vid en jm-
frelse framgr att det Bertil B uppgav stmmer illa med det Yvonne N, som
hrdes omedelbart i anslutning till mordet, uppgav. Yvonne N har heller inte
lmnat uppgift om ngon som skulle kunna vara Bertil B. Denne har sin sida
inte heller uppgivit sig ha sett ngon som skulle kunna vara Yvonne N. Ngon
rekonstruktion i syfte att klargra i vad mn berttelserna kan frenas har som
framgtt inte utfrts.
mars 1986. Han hade inte kpt ngot
39
eller gjort ngot som kunde an-
vndas som belgg fr att han befunnit sig i huvudstaden denna kvll.
Inte heller hans egen berttelse innehll ngon iakttagelse eller reflek-
tion som kunde knytas ihop med rtt tidpunkt och rtt plats. Det gr
inte att gra en logisk kontroll av berttelsen, eftersom han inte
uppgav ngot egentligt syfte med sin resa, annat n att han velat koppla
av. Att han vid den aktuella tidpunkten verhuvudtaget varit p den
plats dr han sger sig ha mtt Christer P stdjer han sjlv bara p att
han just dessfrinnan tittade p klockan, som var 23.25, och att han
kom ihg detta i sin tur eftersom dagen efter var den dag han fick veta
att Olof Palme mrdats dagen dessfrinnan.
Bertil B:s berttelse mste drfr bedmas med stor frsiktighet;
tillfrlitligheten i hans utsaga lter sig i praktiken inte mtas. Det som
terstr r att diskutera om hans utsaga r trovrdig.
Till std fr detta skulle uppgifterna frn hans brder kunna anfras.
Enligt den ene brodern hade Bertil B en gng sagt att han visste vem
som begtt mordet. Detta hade brodern emellertid inte sjlv tagit riktigt
p allvar. Vad han i vrigt allmnt uppgav om Bertil B:s redlighet
saknar i sammanhanget utredningsvrde. Brodern Hans E:s uppgifter r
i sig av strre intresse. De stdjer Bertil B:s uppgift om att han skulle
ha varit i Stockholm och antyder att han dr skulle ha upplevt ngot
med anknytning till mordet. Ngot starkt std utgr de dock inte, med
tanke p de uppgifter som lmnats av andra i utredningen. Uppgifterna
som talar mot att Bertil B verhuvudtaget kunnat freta en resa som
den han berttat om, synes i det sammanhanget ha viss tyngd. Den
frra hustrun, dottern och den ene brodern hll fr uteslutet respektive
betvivlade att Bertil B vid denna tid haft hlsan fr ett sdant fretag.
Utan att bedma Bertil B:s allmnna trovrdighet kan vi av materialet
konstatera att den allvarligt sattes i frga frn flera hll. Det betyder att
den som vill visa att Bertil B:s uppgifter i detta sammanhang r trovr-
diga, har en rejl uppfrsbacke framfr sig. Till detta kommer de egen-
domliga rekonstruktioner som Bertil B fretog med sin dvarande
hustru, vilka i brist p annan rimlig frklaring inte kan uteslutas ha till-
kommit som ett led i ett fabricerande av en utsaga. Mot Bertil B:s
trovrdighet i sammanhanget talar slutligen hans aningen rttshaveris-
tiska frhllningsstt under utredningen, liksom att han 1994 lmnade
uppgifter i ett annat uppslag (se kapitel 5, Alf E avsnitt DA) utan
att d nmna vad han, enligt vad han numera uppgav, redan d skulle
ha knt till betrffande Christer P.
39
Bertil B uppgav sig ha kpt en jacka i Stockholm. Sedan PU visat intresse
fr detta gjorde Bertil B till synes stora anstrngningar fr att reda ut var han
kunde ha kpt den. Det ledde dock inte till ngot kontrollerbart resultat.
Utgngspunkten vid bedmandet av Christer K:s uppgifter liknar
dem som gllde fr Bertil B. Christer K:s berttelse ter sig i jmfrelse
dock mera hllfast. Den r i princip fri frn de egendomligheter som
prglar bl.a. Lennart G:s och Bertil B:s utsagor. En skillnad i hans
berttelse jmfrt med Lennart G:s och Bertil B:s r vidare att han fak-
tiskt presenterat ett visst belgg fr att hndelsen intrffade vid denna
tid; hans frra fru bekrftade att det var just denna helg som hon var
bortrest.
De vittnen som hrdes fr bedmandet av Christer K:s trovrdighet
gav samstmmiga uppgifter, som talar mot att han skulle ha hittat p
eller frstorat sin berttelse.
ven om det i och fr sig ocks finns uppgifter som kan frringa
tilltron till Christer K, framstr hans utsaga nd som av intresse fr
utredningen. Det hade enligt vr mening varit av vrde att f den ytter-
ligare prvad i frhllande till vittnet Yvonne N:s berttelse. beropas
Christer K:s uppgifter jmte Bertil B:s synes resultatet dock bli ett mer
allmnt tvivel om det sammantagna vrdet av utredningen i denna del.
Nr det gller Eva F:s berttelse uttalade sig HD om bevisvrdet i
uppgifterna att hon sett Christer P utanfr Sigvard C:s bostad och
biografen Grand vid 21-tiden p mordkvllen:
ven om dessa uppgifter strker pstendet att Christer P sett makarna
Palme beska biografen, har de knappast sdan betydelse att de ensamma
kan tillmtas ngon strre vikt fr resningsfrgan. Christer P har visser-
ligen frnekat att han varit p dessa stllen vid det tillfllet, med det r
knappast ngon avgrande omstndighet fr skuldfrgan att Christer P
motbevisas i denna del. Han kan ju ven som oskyldig ha anledning att
vilja undanhlla det frhllandet att han haft tillflle i tid och rum att beg
brotten.
Uppgifterna i sig tillfr med andra ord inget i den centrala frgan om
Christer P begtt mordet eller inte.
Frn utredningssynpunkt ligger berttelsens vrde framfr allt i ut-
pekandet av Christer P utanfr biografen Grand. Det skulle fra saken
framt om det kunde styrkas att Christer P var utanfr Grand strax fre
starten av den biofrestllning makarna Palme bevistade. Det ger std
fr det huvudscenario utredningen arbetat med sedan rttegngarna.
Men det r samtidigt p denna punkt som oskerheten i de lmnade
uppgifterna ter sig som strst. Det finns till att brja med ingen hllfast
tidsangivelse i hennes egen berttelse; det kan inte ens belggas att hon
befann sig i Stockholm denna kvll. Dessutom framstr det i Eva F:s
redogrelse som oklart varfr mannen hon sg skulle ha begett sig just
till biografen Grand fr att ska Sigvard C.
Allmnt sett gller att Eva F:s berttelse mste ifrgasttas p den
grunden att den avgivits frst efter mer n tio r. Hennes frklaring till
att hon inte lmnat uppgifter tidigare ger i och fr sig viss rimlighet.
Flera personer i hennes nrhet var inblandade i utredningen. Hon torde
sjlv ha tillhrt de kretsar dr det inte alltid r naturligt att samarbeta
med polisen och rttsvsendet i vrigt. Till skillnad frn andra upp-
giftslmnare i detta avsnitt kan hon inte heller sgas ha suttit inne med
s avgrande uppgifter, att det behver framst som s konstigt att hon
inte meddelade sig med polisen.
Det finns inte mycket i hennes berttelse som gr att kontrollera,
annat n att hon bodde hemma vid tidpunkten och att hennes far verkar
minnas att hon var hemma morgonen efter mordet. Man skulle kunna
tnka sig att de narkotikaspanare, som hade uppsikt ver Sigvard C:s
lgenhet hade sett hndelsen och noterat den. Huruvida detta r
kontrollerat framgr inte av materialet, men det torde inte ha skett.
Pierre B:s berttelse om iakttagelsen av Christer P p pizzerian
Venezia p Sveavgen har sakligt sett begrnsat utredningsvrde i
rdande utredningslge. Att Christer P inte lmnat sanningsenliga upp-
gifter om vad han gjorde p mordkvllen r klarlagt och konstaterat av
Svea hovrtt. Christer P har sjlv medgett att han befann sig i de aktu-
ella kvarteren. Drvid tillfr inte Pierre B:s uppgifter srskilt mycket.
Frn utredningssynpunkt skulle de dremot kunna vara en hjlp vid fr-
sken att faststlla hur Christer P rrt sig den aktuella kvllen. Upp-
gifterna fr dock anses oskra, bl.a. med tanke p att Pierre B:s upp-
gifter om Christer P inte till ngon del vunnit std hos andra hrda per-
soner, som ocks befann sig p restaurangen den aktuella kvllen, och
p att han vntat s lnge med att g till polisen.
Vissa vriga uppgifter om iakttagelser av Christer P p mordkvllen
kommer frn personer som haft tillflle att vid konfrontationer peka ut
Christer P innan denne blivit allmnt knd som misstnkt fr stats-
ministermordet. Det gller bl.a. fr Leif L.
De nya uppgifterna frn Leif L bedmdes inte av majoriteten i HD.
Den skiljaktige ledamoten bedmde Leif L:s uppgifter p fljande stt:
Leif L:s identifiering fr visst std av vad dennes hustru berttat om
makens reaktioner eftert men motsgs av uppgifter som Jan A lmnat och
som avser Leif L:s mjlighet att iaktta grningsmannen. (---) Leif L:s upp-
givna motiv till att han drjt med att lmna de nu beropade uppgifterna r
av samma slag som Christer K:s och Bertil B:s och framstr inte som mer
vertygande n deras frklaringar. Hans nya berttelse saknar drfr till-
rckligt bevisvrde fr att det skall anses sannolikt att utgngen skulle ha
blivit en annan i hovrtten, om han avgett samma berttelse dr.
Ett utpekande av Christer P p mordplatsen frn Leif L:s sida r natur-
ligtvis av stort intresse. Oavsett trovrdigheten, mste emellertid
tillfrlitligheten ifrgasttas. Gr det, p det avstnd frn mordplatsen
som Leif L befann sig, som frare av en bil under gng, med de ljusfr-
hllanden som rdde (bl.a. motljuset frn Dekorima) och under omstn-
digheterna i vrigt att identifiera grningsmannen? Leif L har i och fr
sig inte grundat sin identifiering p iakttagelser av mannens ansikte,
utan mer p en helhetsbild, dr mannens stt att rra sig haft en
avgrande betydelse. Den frgan, dvs. om Christer P kunde identifieras
med ledning av sitt rrelsemnster, diskuterades av Svea hovrtt, bl.a.
utifrn Leif L:s vittnesml i hovrtten:
Av den av klagaren beropade videoinspelningen av Christer P:s rrelse-
mnster framgr visserligen att denne har en speciell gngstil men det kan
inte anses utrett att Christer P:s stt att rra sig r s karakteristiskt att
vittnenas iakttagelser kan lggas till grund fr en identifiering.
ven om hovrtten hr hnfrde sig till vad som var utrett i mlet r
det svrt att se hur saken skulle kunna utredas mer eller p annat stt.
Slutsatsen torde i alla hndelser vara att en sker identifikation av
Christer P p brottsplatsen inte kan grundas enbart p dennes stt att
rra sig.
ven om det emellertid inte r unikt eller tillrckligt karakteristiskt
fr att utesluta andra personer torde beskrivningar av ett rrelsemnster
som r frenliga med Christer P:s stt att rra sig vara av intresse. En
beskrivning av grningsmannen som stmmer med Christer P, kan ha
vrde ven om den i och fr sig kan stmma ven p andra (ju frre den
kan antas stmma p, desto strre vrde). Uppgifter av den innebrden
mste i ngon mn kunna anses minska sannolikheten fr att Lisbeth
Palme misstagit sig nr hon pekat ut Christer P som den man hon
iakttog p mordplatsen. Iakttagelser av det slag Leif L gjort har sledes
utredningsvrde, ven om de p grund av bristande tillfrlitlighet inte
kan lggas till grund fr en sker identifiering.
Betrffande de uppgifter Leif L numera lmnade mste till att brja
med noteras att han, nr han pressats i frhr, tvekat om skerheten i
sin identifiering och d terkommit till att han inte sett mannens ansikte
tillrckligt vl. Det kan ifrgasttas om det egentligen freligger ngon
identifiering av Christer P frn Leif L:s sida; saken kan lika grna
tolkas som att Leif L ansg det mycket sannolikt att det var Christer P
han hade sett, dvs. det r frga om en bedmning frn hans sida och
inte om ett igenknnande frn minnet.
Tillfrlitligheten hos den som frst sger sig inte kunna peka ut en
person vid en konfrontation, men lngt senare uppger sig sker p att
vederbrande r rtt man, r vidare lg. Det krvs en god frklaring till
ett sdant beteende. Ngon sdan frklaring freligger inte fr Leif L:s
del. Han har anfrt flera skl att han knt misstro mot polisen och att
han knt sig hotad, men ven att han varit osker p sjlva identi-
fieringen. Det r psykologiskt helt godtagbara skl, men i frening med
att han vntade s lnge med att anmla sin uppfattning och att han
vnde sig till massmedia med sitt utpekande, frstrker de nrmast
otillfrlitligheten i sjlva utpekandet. Tillfrlitligheten i Leif L:s upp-
gifter br vidare stllas mot det Jan A uppgav, se nedan.
Uppgifterna frn den siste uppgiftslmnaren i avsnittet, Jan A, be-
dmdes inte heller av majoriteten i HD. Den skiljaktige ledamoten be-
dmde Jan A:s uppgifter p samma stt som han hade bedmt Leif L:s
uppgifter, dvs. de saknade tillrckligt bevisvrde. Han tillade att Jan
A:s identifiering inte var lika sker som Leif L:s.
Jan A hade allts inte sjlv identifierat Christer P. Frhren med
honom synes ha syftat till kontroll och uppfljning av Leif L:s nya
uppgifter. De upplysningar han drvid kom att lmna om sina egna
reaktioner infr spaningsfilmen av Christer P ledde uppenbarligen till
att hans uppgifter bedmdes som en form av identifikation av Christer
P p mordplatsen, varfr de redovisades i ett eget uppslag. Med tanke
p att Jan A sjlv i frhret inte ville strcka sig lngre n till att
rrelsemnstret hos mannen p mordplatsen pminde om Christer P
kan hans uppgifter inte betecknas som ett utpekande verhuvudtaget.
Men Jan A:s uppgifter om likheten i rrelsemnster mellan mannen
p mordplatsen och Christer P r naturligtvis av intresse. De hr drvid
till kategorin upplysningar frn mordplatsen som lter sig frenas med
antagandet att Christer P r grningsman, samtidigt som de inte ute-
sluter att det ven kan vara ngon annan. Det br noteras att den upp-
givna likheten i rrelsemnstret inte motsvaras av ngon beskrivning
av mannens rrelsemnster i tidigare frhr med Jan A. Detta frsvagar
vrdet av det vaga igenknnande som han nu gav uttryck fr. Av
intresse i det sammanhanget r ven Jan A:s tidigare bekantskap med
Christer P och tmligen bestmda uppfattning om dennes karaktr. Det
synes vara frst d han ser filmen och vet att det r Christer P som
han allts knner till och inte tycks vara frvnad ver att f se i detta
sammanhang som minnesbilden av hur mannen p mordplatsen rrde
sig kommer fr honom. Som identifikation betraktad r Jan A:s utsaga
drmed av oskert vrde.
Jan A:s uppgifter angende Leif L:s identifiering av Christer P r
dremot entydiga; Leif L hade enligt Jan A inte gjort och inte heller
haft praktisk mjlighet att gra tillrckliga iakttagelser fr att kunna
identifiera grningsmannen. Jan A:s uppgifter motsgs av att Leif L:s
hustru uppgivit att hennes man frn frsta kvllen haft samma klara
bild av hndelsefrloppet p mordplatsen. Oavsett om Jan A drvid har
rtt i sin uppfattning avseende Leif L eller inte, frringar det han
berttar det rttsliga vrdet av Leif L:s utpekande. Om Jan A lm-
nade samma uppgifter vid en eventuell rttegng, skulle detta i prak-
tiken kunna radera ut bevisvrdet i ett utpekande frn Leif L:s sida (jfr
det skiljaktiga justitierdets bedmning av Leif L:s uppgifter ovan).
Inga , som observerade en som hon uppfattade det avvikande man
p biografen Grand fre niofrestllningen av Brderna Mozart, knde
vid en konfrontation inte igen Christer P. Efter tingsrttsdomen knde
hon p ett spaningsfoto i tidningen igen Christer P som den man hon
sett p bion. Uppgiften som sdan, att Christer P skulle ha befunnit sig
inne p biografen vid denna tidpunkt, r av visst intresse. I princip
gller dock hr detsamma som fr Eva F:s iakttagelse, dvs. att den har
ett begrnsat vrde. Tillfrlitligheten i uppgiften mste anses lg. Det r
en uppenbar svaghet att utpekandet inte kom frrn i samband med att
tingsrtten fllt Christer P till ansvar och tidningarna allmnt publicerat
bilder av denne. Visserligen uppgav Inga att det fanns skl att tro att
spaningsfotot var mer likt Christer P som denne sg ut 1986 n kon-
frontationsvideon, som ju visade Christer P som denne sg ut i slutet av
1988. Oavsett hur det frhller sig med detta r resultatet av de upp-
gifter Inga sammantaget lmnat att hon inte med ngon grad av till-
frlitlighet kunnat identifiera Christer P som den man hon sg p
Grand.
Hace G:s uppgifter om att Christer P var p Oxen omkring kl 21 har
begrnsat vrde. Att Christer P var p Oxen r ostridigt. Det eventuella
utredningsvrdet i uppgifterna ligger i om klockslaget kan faststllas.
Drvid r Hace G:s uppgifter dock alltfr oskra och otillfrlitliga.
En sammanfattande bedmning
Med en viss frenkling kan det sammantagna utredningsvrdet av de
uppgifter som framkommit beskrivas p fljande stt, utifrn vad som
framgr av dokumentationen i resningsmaterialet.
Inga :s, Hace C:s, Lennart G:s, Pierre B:s, Benny P:s och Bertil
B:s uppgifter r s otillfrlitliga att de inte kan lggas till grund fr
ngra slutsatser alls. Det r ven svrt att se att det skulle finnas ngot
ytterligare bearbetningsbart betrffande dessa uppgiftslmnare och ut-
sagor. Det skulle i s fall vara om man direkt tog sikte p att vederlgga
utsagorna, i syfte att rensa bort det som inte r hllbart, ngot PU i
andra sammanhang ibland gjort och ven hr i viss mn inriktade sig p
nr det gllde Benny P.
Uppgifterna frn Leif L tyder p att denne faktiskt kan ha sett
Christer P p mordplatsen, men de r p flera stt oskra. ven Jan A:s
uppgifter tyder p att denne kan ha sett Christer P p mordplatsen, men
hans uppgifter r n mer oskra. Med tanke p att Leif L och Jan A har
olika bilder av vad de var fr sig och tillsammans kan ha sett r det av
intresse att notera att de bgge lmnat uppgifter som tyder p att de kan
ha sett en och samma person, Christer P.
Krnan i Eva F:s berttelse innefattar en bekrftelse p att Christer P
befann sig i trakterna kring Grand tidigare p mordkvllen och en
indikation p att detta kan ha varit vid 21-tiden. Uppgifternas tillfrlit-
lighet r dock osker, framfr allt p grund av den lnga tid som gtt
och hennes drjsml med att delge polisen informationen. Om berttel-
sen tas fr god utgr den likvl, p stt HD framhllit, inget bevis till
std fr att Christer P begtt mordet. Dremot ger den std fr huvud-
scenariot betrffande Christer P.
Christer K:s utsaga r av dokumentationen att dma mer trovrdig
och mindre otillfrlitlig n Lennart G:s, Benny P:s och Bertil B:s och
den kan inte avfrdas p samma stt. Det synes finnas goda skl att
bearbeta den ytterligare i syfte att finna kontrollpunkter fr dess riktig-
het. Innan den typen av kontroller gjorts r vrdet dock oskert.
Vad gller helhetsperspektivet har vi redan efterlyst ett sdant och
en utifrn det perspektivet utfrd kontroll av vilka iakttagelser som
lter frena sig med varandra och vilka som utesluter varandra.
Utredningen avseende Christer P:s tillgng till vapen
Allmnt
Den till Christer P knutna utredningen om vapen har rrt sig trevande,
lngt frn konkreta spr efter sjlva mordvapnet. De uppgifter PU
drvid intresserat sig fr kan delas in i frekomsten av vapen hos
Sigvard C och uttalanden frn personer som uppger sig ha sett Christer
P med vapen. Dessa br i sin tur stllas mot uppgifter om att Christer P
inte har setts med, anvnt eller intresserat sig fr skjutvapen.
Vapen hos Sigvard C
Betrffande frekomsten av vapen hos Sigvard C klarlades i rtte-
gngarna mot Christer P att det cirkulerade vapen hos Sigvard C och i
kretsarna kring denne. Den fortsatta utredningen 1990-1997 ledde, med
ett undantag, inte till ngot resultat i denna del. Uppgifterna frn t.ex.
Annie F, Eva F och Kjell F innebr i detta hnseende inte annat n vad
som redan var knt, dvs. att det frekom vapen hos Sigvard C.
Undantaget r salutvapnet, dvs. Sigvard C:s uppgift frn 1991 och
i de sista frhren om att han vid ett tillflle sent 1985 eller i brjan av
1986 givit Christer P en magnumrevolver fr att denne skulle kunna
skjuta salut fr en god vn som hade fdelsedag. Den uppgiften har
naturligtvis ett vrde; hade den t.ex. kommit fram i rttegngarna skulle
Christer P ha kunnat konfronteras med den, vilket i sin tur hade kunnat
leda vidare. Men det br kanske ppekas att ven om denna uppgift
skulle kunna belggas innebr den i s fall inte mer n ett bevis fr att
Christer P vid ett tillflle lnat en revolver. Det r fortfarande ett gott
stycke kvar att visa vad det var fr revolver och om det var den som
kom till anvndning vid mordet.
40
Allmnt om Sigvard C:s uppgifter
Som framgtt av redovisningen av de sista frhren med Sigvard C
framfrde srskilt Anders Helin hypotesen att Sigvard C medvetet hade
frtigit salutvapnets existens vid frhren i domstolarna och att
sklet skulle ha varit att denne stllde upp fr Christer. Det kan
tyckas sannolikt att det var s, tminstone om man utgr frn att den
uppgift om salutvapnet som Sigvard C sedermera kom att lmna r
riktig. Den underliggande frestllningen synes dessutom vara, att
eftersom Sigvard C skyddade Christer P skall allting han sagt ses som
ngot som han mste sga, varvid det allts skulle kunna tolkas
extensivt till Christer P:s nackdel. I frlngningen ligger kanske ocks
tanken, att om Sigvard C skyddade Christer P, s mste det ha varit fr
att han visste att denne var skyldig.
Det r emellertid inte sjlvklart att man vid tolkningen av materialet
kan utg frn att Sigvard C och kretsarna kring denne stllde upp fr
Christer P, vilket fljande sammanstllning av en del uppgifter Sigvard
C lmnade under resans gng visar.
De uppgifter Sigvard C och vriga vittnen i kretsen kring Oxen
lmnade sprckte det alibi Christer P beropat. Christer P hade uppgivit
40
Man kan frga sig om Sigvard C:s uppgift om salutvapnet kan frenas med
uppgiften att Christer P med Lars T vntande i bilen skall ha hmtat ett liv-
vaktsvapen hos Sigvard C. Det synes dock frutstta att Sigvard C angivit fel
tidpunkt; senhsten/vintern 1985-86 satt Lars T hktad. Livvaktsvapnet
mste allts ha hmtats tidigare. Enligt det justitierd i HD som kom att be-
dma Sigvard C:s uppgifter, var det av allt att dma frga om olika vapen, en
slutsats som han synes ha grundat p att revolvrarnas utseende beskrivits p
olika stt.
att han uppehllit sig p Oxen strre delen av kvllen och bl.a. beropat
att han hjlpt Sigvard C och en annan person att upprtta en fullmakt.
Dessa uppgifter bekrftades inte av Sigvard C, som i domstolarna
dessutom lmnade flera fr Christer P besvrande uppgifter, t.ex. att
Christer P sagt att han mordkvllen vntat utanfr Tegnrgatan 16, att
han bara stannat p Oxen en kortare stund, att han frskt pverka
Sigvard C att lmna felaktiga uppgifter och att han brukade bra en
halvlng, bl jacka. Till detta kommer att Sigvard C redan i oktober
1988 hade vnt sig till polisen med tipset att Christer P stmde in p
beskrivningen av Grandmannen och samtidigt pekat p att Christer P
kunde ha uppehllit sig i omrdet. Vid det tillfllet frde Sigvard C
ocks fram den tanke som kom att bli PU:s hypotes kring Christer P:s
eventuella motiv, dvs. att denne var i hnderna p Lars T. Samman-
taget utgr detta en substantiell och fr Christer P ptagligt besvrande
information som Sigvard C inte borde ha lmnat om hans rende varit
att hjlpa Christer P undan misstankar.
Bilden r dock inte entydig. Vid ett tillflle kan Sigvard C synas ha
hjlpt Christer P. Det var vid det besk han gjorde hos polisen i
augusti 1986, d hans agerande kan tolkas som syftande till att avleda
polisens intresse fr Christer P. Detta kan ses mot bakgrund av att det
har framkommit att Christer P fre detta tillflle hade varit i kontakt
med Sigvard C fr att be denne bekrfta den tidsuppgift som Christer P
sjlv lmnat om nr han gick frn Oxen p mordkvllen.
ven i vapenfrgan lmnade Sigvard C frn Christer P:s synpunkt i
ngon mn besvrande uppgifter. Kontentan i den delen var emellertid
att det frvisso fanns vapen hos Sigvard C och att det i kretsarna
cirkulerade samma typ av vapen som det som anvnts vid mordet, men
att Sigvard C aldrig frsett Christer P med ngon revolver och att han
heller aldrig sett Christer P med skjutvapen.
Sammantaget r Sigvard C:s allmnna trovrdighet emellertid s lg
att ngon sker kunskap inte lter sig utlsas av det han uppgivit i
vapenfrgan. Detta hindrar inte att utredningsvrdet kan vara relativt
hgt i Sigvard C:s uppgift om salutvapnet; i den i stort sett resultat-
lsa vapenutredningen kan det framst som ett litet genombrott att
Sigvard C mot slutet erknde att han frmedlat vapen till Christer P.
Uppgifter om vapen hos Christer P
Gary M och Gunilla R har berttat att de sett vapen hemma hos Christer
P. Fr uppgifternas trovrdighet talar bl.a. att de synes avse vapen av
samma typ. Det r fullt mjligt att uppgifterna r riktiga, ingenting talar
direkt emot detta. Uppgifterna r dock i bgge fallen mycket gamla och
ingen av uppgiftslmnarna r uppenbart trovrdig. Uppgifterna synes
dock ha ett visst utredningsvrde.
Uppgifter om att Christer P inte anvnder eller innehar
skjutvapen
Svea hovrtt konstaterade att utredningen vid den tiden nrmast tydde
p att Christer P inte var intresserad av skjutvapen. Bakgrunden var att
ett flertal vittnen uppgivit just detta. Resningsmaterialet ger hr samma
vergripande bild som den Svea hovrtt fick; flertalet som tillfrgats
om Christer P:s intresse fr skjutvapen, har uppgivit att de aldrig sett
honom bra eller anvnda sdana.
En sammanfattande bedmning av utredningslget avseende
Christer P:s tillgng till vapen
Utredningen visade redan 1989 att Christer P i och fr sig knappast
skulle ha haft ngra svrigheter att f tillgng till ett vapen av den typ
som kom till anvndning vid mordet. Den fortsatta utredningen har lett
till en obestyrkt uppgift om att Christer P genom Sigvard C skulle ha
kommit i besittning av en magnumrevolver en tid fre mordet. I vrigt
r utredningslget svitt framgr av dokumentationen i stort sett ofr-
ndrat sedan rttegngarna. De uppgifter som dokumenterats angende
personer som hos Christer P iakttagit vapen har ett begrnsat vrde och
fr kanske ses som ett frsk frn PU:s sida att vederlgga hovrttens
uttalande att Christer P inte verkade intressera sig fr skjutvapen. Huru-
vida Christer P intresserade sig fr skjutvapen eller inte r dock inte av
strre intresse fr brottsmisstanken mot honom n huruvida han vid
ngot annat tillflle n mordkvllen kan visas ha haft tillgng till ett
skjutvapen. Den samlade bedmningen av utredningen i denna del r
att den rrt sig i ett omrde lngt frn det som i slutndan skulle behva
ledas i bevis. HD uttalade sig efter sin prvning av materialet i
kategoriska ordalag:
ven om andra vittnen (n Lars T, vr anm.) nu har lmnat uppgifter om
Christer P:s innehav av olika skjutvapen, saknas dock varje som helst
utredning som visar att han den 28 februari 1986 faktiskt hade en magnum-
revolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme.
Utredningen avseende Christer P:s relation till bombmannen
Uppslaget Per S
HD framhll i sitt resningsbeslut att vrdet av uppgifter hrrrande frn
Lars T mste bedmas med extra stor frsiktighet, eftersom han r
avliden och inte kan utfrgas i en rttegng. Hrutver bedmde HD
det bevismssiga vrdet av Per S:s uppgifter p fljande stt:
Det som Per S uppgett utgr uppgifter i andra hand och delvis tolkningar
av vad Lars T sagt och kan ha menat. Det kan alls inte uteslutas att Lars T
haft ett intresse av att infr Per S och eftervrlden oriktigt gra gllande att
han legat bakom mordet p Olof Palme. Eftersom han vetat att han inte
hade lng tid kvar att leva och fr vrigt redan avtjnade ett livstidsstraff
har han sjlv inte riskerat ngot. Det nyss citerade brevet talar visserligen
fr riktigheten i Per S:s uppgifter angende Lars T men utgr inte i sig
ngot starkare bevis fr Christer P:s skuld. Det s.k. testamente som Per S
verlmnat till myndigheterna saknar strre bevisvrde. Inte heller de upp-
gifter som andra personer lmnat och som skall belysa motivfrgan eller
den vriga skriftliga bevisningen som beropas i resningsrendet har ngon
strre tyngd. Sammantaget r den nya bevisningen i denna del inte sdan
att det r sannolikt att dess frebringande i hovrtten hade ndrat den
friande domen.
Nr det gller Per S:s uppgifters betydelse fr mordutredningen r det
till att brja med ltt att se att svl Per S:s trovrdighet som tillfr-
litligheten i de uppgifter han lmnat kan ifrgasttas.
Per S:s agerande under vintern 1996-97 r inte gnat att stlla hans
trovrdighet utom tvivel. Han nrmade sig Riksklagaren med en fr-
frgan angende sin tystnadsplikt. Vid det tillfllet fr han anses ha
utlovat mer n han sedermera visat sig kunna hlla avseende sina kun-
skaper om mordet. Utan att invnta ngot besked frn Riksklagaren i
sekretessfrgan gav han in en utfrlig redogrelse, som innefattade
uppgifter som i vart fall nr han fick dem mste varit omfattade av hans
tystnadsplikt som advokat. Han har senare gtt ut med liknande upp-
gifter i massmedia p ett stt som terigen kom att ge sken av att han
hade mer kunskap om saken n han visat sig besitta. Oavsett om
medierna drvid skulle ha verdrivit och i ngot hnseende misstolkat
honom eller inte, var denna publicitet ngot som han med sin erfarenhet
som advokat och knnedom om mnets art mste ha kunnat rkna med.
Det frhller sig vidare s att Per S av utredningsmaterialet att dma i
tminstone ett fall givit direkt vilseledande uppgifter nr han framtrtt i
media (det gller det i TV lmnade beskedet om att det skulle finnas en
karta, dr den plats dr vapnet skulle ha kastats skulle vara utmrkt).
Sammantaget ger detta mer intryck av en person som varit angelgen
om att framtrda offentligt med viktiga uppgifter, n av ngon som i
beaktande av informationens frn flera synpunkter tystnadsplikten
och utredningsintresset mycket knsliga karaktr frskt lsa en
intressekonflikt p ett ansvarsfullt stt.
De redogrelser Per S givit i sina frhr r vidare av ett ngot
plastiskt slag; de synes kunna omformas efter omstndigheterna och de
frgor som stlls. I fri framstllning ger Per S:s skildringar ofta intryck
av att innehlla betydligt mer substans n de visar sig gra d han
ombeds konkretisera de uppgifter han grundar sig p. Ett tydligt
exempel p det r nr han uppgav sig veta hur mordet planlagts, att det
beordrats av Lars T etc. Detta visade sig konkret inte best av mer n
ett pstende om att Lars T och Christer P, vid en oklar tidpunkt flera
r fre mordet, talat om att under vissa angivna frutsttningar mrda
statsministern. Flera av Per S:s utsagor innehller en motsvarande
spnnvidd (t ex vad han frtljt om mordvapnet, liksom om platsen dr
det skulle ha kastats).
Mot den angivna bakgrunden mste trovrdigheten i Per S:s
uppgifter sttas i frga. ven karaktren av en del uppgifter gr att de
mste ifrgasttas. Per S uppgav sig hela tiden ha vetat vem som lg
bakom mordet. Denna uppgift har han vidhllit. I det sista frhret fick
han av Jan Danielsson frgan:
Men vad du sger nu, det innebr, svitt jag frstr, att nr Christer P slut-
ligen greps fr mordet, d blev du inte frvnad, utan det hade du vetat
hela tiden, att det var han som lg bakom?
Per S: Mm
Jan Danielsson: r det rtt uppfattat?
Per S: Det r rtt uppfattat.
Uppgiften kan i och fr sig vara med sanningen verensstmmande.
Men vid vrderingen av dess trovrdighet mste tas i beaktande vilken
utomordentligt svr samvetskonflikt Per S i s fall befunnit sig i sedan
1986. Man mste frga sig inte minst med tanke p hur Per S agerade
vintern 1996-97 och hans tidigare framtrdanden i media angende
bombmannen och Christer P om det r troligt att han helt nskat
eller kunnat hlla inne med den sanning som i s fall hade anfrtrotts
honom, t.ex. i samband med att han som ombud fr Lars T nrvarade
d denne hrdes i frunderskningen mot Christer P i mars 1989.
Sjlvfallet mste man beakta att Per S ven kan ha knt rdsla fr dem
han hade att gra med och det kan terigen naturligtvis inte ute-
slutas att det frhllit sig s som Per S sagt, men trovrdigheten i
utsagan mste likvl frn objektiv synpunkt ifrgasttas.
Till det sagda br lggas att Per S i slutet av april 1986 lmnade
uppgifter till mordutredningen som pekade i en svitt man kan frst
helt annan riktning (se kapitel 5, Avsnitt HF Scientologikyrkan).
Om Per S:s uppgifter skulle tas fr goda mste deras tillfrlitlighet
bedmas. Per S har sjlv uppgivit att Lars T anvnde dubbla budskap
och att han hade blivit manipulerad av denne. Det kan heller inte ute-
slutas att den ddssjuke Lars T infr eftervrlden velat f det att
framst som om han bidragit till statsministermordet, ngot som HD
framhll i sitt resningsbeslut. Jan Danielsson var inne p samma sak i
frhret med Per S, som i och fr sig kategoriskt avvisade den hypo-
tesen. Inte heller Lars T:s relation till Christer P verkar oproblematisk
frn denna synpunkt. Vad Per S berttat i denna del pekar nrmast p
att Lars T sg sig som frsmdd eller sviken av Christer P. ven detta
kan i s fall ha inverkat p det Lars T sade till Per S.
Allt det sagda medfr att Per S:s uppgifter mste bedmas med
frsiktighet. Samtidigt frhller det sig som framgtt s, att mycket av
det Per S uppgivit ansluter till av polisen knda frhllanden, vilket
kar i vart fall dessa uppgifters tillfrlitlighet. Den vergripande inne-
brden i Per S:s utsaga, att Lars T pverkat Christer P att beg mordet,
har sedan lnge funnits med i utredningen som en hypotes i motiv-
diskussionen. ven om man skulle misstro tskilligt av det Per S upp-
givit, finns det inte ngot skl att tro att hela berttelsen skulle vara
grundls; det finns alltfr mycket av dokumentation i form av hand-
lingar frn Lars T och fakta i polisirt material som stder stommen i
Per S:s berttelse fr att man skulle ha anledning att hysa en sdan
misstanke. Vad Per S uppgivit fr drfr anses ha gett ett tillskott till
spekulationen om att Christer P, drest han skulle ha begtt ett dd av
detta slag, skulle ha kunnat gra det som ett resultat av pverkan frn
eller samrd med Lars T. Det har drfr funnits anledning att ta Per S:s
berttelse p allvar och vidta tgrder fr att belgga eller falsifiera de
uppgifter han framlagt.
Frn utredningens synpunkt r Per S:s berttelse i vrigt proble-
matisk i fljande hnseende. Inom PU har man sedan lnge bedmt
hypotesen om en ensam grningsman, som handlat p ingivelse, som
den mest sannolika och styrt sina resurser drefter. Misstanken mot
Christer P bygger alltsedan talet 1989 p att han begtt brottet
spontant, sedan han av en slump ftt se Olof Palme vid biografen
Grand. Per S:s berttelse, i vart fall sdan den sg ut inledningsvis,
innebar dremot att mordet skulle ha varit planlagt. Det gr inte ihop
med PU:s syn, som allts r att det med all sannolikhet inte var plan-
lagt. Frhrsledarnas ointresse fr att i vart fall i det frsta frhret
frdjupa sig i frgan om hur planlggningen enligt Per S skulle ha gtt
till kan ses i detta ljus.
Frutom vad som ovan sagts om trovrdighet och tillfrlitlighet
talar allts det som r knt fr att det svrligen kan ha gtt till p det
stt som den fulla versionen av Per S:s berttelse innebr. I slutet av
det senare frhret frnfll ju fr vrigt Per S i praktiken uppgiften att
det skulle ha varit frga om ett planerat brott.
Det som drmed kvarstr av den vergripande berttelse Per S
lmnat r att Christer P skulle ha sttt under stark pverkan av Lars T.
Denna misstanke har man allts lnge hyst inom PU, men den fr sgas
ha i ngon mn strkts genom vad Per S numera uppgivit.
Utver det sagda synes Per S:s uppgifter ge visst ytterligare std fr
att Christer P allmnt sett kan ha haft tillgng till vapen. Uppgiften att
ett vapen hmtats hos Sigvard C p det stt som Per S beskrivit fram-
str som fullt mjlig. I vrigt r att beakta att Lars T:s sner och ytter-
ligare ngon person tillfrgats om det funnits eller frekommit vapen
p Ingar-fastigheten, utan att detta lett utredningen framt. Det har
ocks gjorts omfattande men resultatlsa underskningar p fastig-
heten.
vriga uppgifter om relationen mellan Christer P och Lars T
Som framgtt ovan i redogrelsen fr de uppgifter Sigvard C lmnat
framfrde denne redan i oktober 1988 att Christer P stod under Lars T:s
inflytande m m. Relationen mellan Christer P och Lars T r sedermera
utomordentligt vl belagd, bl.a. genom de uppgifter Per S lmnat. Men
ven Agneta A, Inga J, Anette B, Harri S m.fl. har hrts om detta och
alla givit ungefr samma allmnna bild.
En sammanfattande bedmning av uppgifternas utredningsvrde
Utredningen kring Christer P:s relation till Lars T m.m. har gett det
entydiga resultatet att Christer P allmnt sett mycket vl kan ha ltit sig
inspireras av Lars T:s vl belagda myndighetshat. Hypotesen att
Christer P skulle ha kunnat lta ett sdant hat komma till utlopp i
impulsiva grningar, av den typ som statsministermordet skulle kunna
vara ett resultat av, har s lngt vunnit std. Sjlva hypotesen frut-
stter emellertid ngot helt annat, nmligen att man vet att Christer P
utfrt detta dd och sker en frklaring till varfr han kan ha gjort det.
S lnge detta inte belagts hnger resonemangen och i viss mn utred-
ningen kring Lars T i luften. Relationen i sig bevisar ingenting. Det gr
inte heller det allmnna inflytande som Lars T enligt mnga uppgifter
haft ver Christer P. Detta gller i synnerhet om man som huvud-
hypotes har att mordet inte var planerat, utan att modus operandi var
slumpens verk. I s fall finns mycket litet utrymme fr annat inflytande
frn Lars T:s sida n ett mycket allmnt sdant.
Med tanke p den relation Christer P och Lars T hade har det likvl
varit befogat att underska den. I resningsanskan sgs att de uppgifter
som Per S frmedlat frn Lars T har gett den tnkta motivbilden tyd-
ligare konturer. Allmnt sett har kunskapen om Christer P:s och Lars
T:s relation frdjupats samt inte minst dokumenterats. Utredningsin-
satserna i denna del kan ven ses mot bakgrund av att Svea hovrtt i sin
friande dom ansg att det mste tillmtas betydelse att det inte visats,
eller ens gjorts antagligt, att Christer P haft ngot motiv att mrda
statsministern.
Utredningen avseende uttalanden av Christer P som tyder p att
denne begtt mordet
Det gemensamma fr de uppgifter som kommit fram i denna del av
utredningen r att de avser uttalanden som Christer P skall ha gjort,
uttalanden av innebrd att han begtt mordet eller p annat stt gjort
medgivanden som kan tolkas som att han r grningsmannen.
Uppgifter av detta slag kan ha ett utredningsvrde. S lnge det,
som hittills, endast rr sig om pstenden om enstaka uttalanden som
skall ha gjorts mellan fyra gon, kan de dock knappast anses fra
utredningen nmnvrt framt.
vriga delar av resningsmaterialet
Lennart H beropades i resninganskan till styrkande av att Christer
P:s uppgift om nr han kom hem p mordnatten var felaktig. Enligt
Lennart H skulle Ulf Sp, som befann sig i Christer P:s lgenhet vid
tidpunkten, ha berttat fr Lennart H att han vittnade falskt i denna
frga och att det var Christer P som hade tvingat honom till detta.
Utredningsvrdet i detta r begrnsat. Det r redan konstaterat att
Christer P saknar alibi. Svea hovrtt ansg ven att Christer P:s
frhllningsstt gav intryck av att han frskte skaffa sig alibi. HD har
numera framhllit att Christer P ven som oskyldig kan ha haft
anledning att vilja undanhlla det frhllandet att han haft tillflle i tid
och rum att beg brotten.
Tillfrlitligheten i Lennart H:s uppgift r lg; typiskt sett skall den
bevisning anvndas som ligger nrmast det frhllande som skall
styrkas. Den som drvid borde komma i frga r Ulf Sp. Han r dock
inte beropad i sammanhanget.
Uppslaget med de fem ungdomarna Thomas B m.fl. r intressant
bl.a. genom att det synes visa att det kan finnas oknda intressanta vitt-
nesml oredovisade ven mycket lng tid efter en s uppmrksammad
hndelse som detta mord.
Ett par av vittnesmlen synes tillfra nya fakta. Det finns inga
tidigare rapporterade iakttagelser som s detaljerat beskriver hur Olof
Palme reagerade vid skottet och hur han fll till marken. Ny r ju ven
uppgiften att det inte skulle ha sttt ngon annan person nra makarna
Palme; en av de hrda uppger sig till och med vara helt bergsker p
att det stod ingen precis, inte nra inp i varje fall.
Det sistnmnda illustrerar det problematiska med vittnen som an-
mler sig s sent. Uppgiften om att det inte fanns ngon i nrheten r
uppenbart felaktig. Det finns flera gonvittnen som sett grnings-
mannen p platsen. Det r vidare utrett att skottet avlossades p nra
hll. Grningsmannen skt dessutom tv skott och mste ha uppehllit
sig i paret Palmes nrhet efter det att Olof Palme fallit till marken. Den
som sett Olof Palme falla, mste sledes ocks ha kunnat se grnings-
mannen. S hr lngt eftert finns det ingen mjlighet att utreda hur det
kommer sig att dessa nya vittnen likvl inte sger sig ha sett ngon som
kunde vara grningsmannen. I den meningen framstr det de nu be-
rttar som omjligt att bearbeta frn utredningens synpunkt. Slutsatsen
kan synas vara att iakttagelser av detta slag r frskvaror, som mste tas
om hand omgende, annars frlorar de med tiden sitt vrde.
6.3 Sammanfattande anmrkningar om
utredningslget betrffande Christer P
Den bevisning som i rttegngarna beropats mot Christer P kan delas
in i fljande avsnitt:
41
Alibi fr Christer P
Grningsmannens nrvaro vid Grand fre och efter filmfrestll-
ningen
Vgen frn Grand till brottsplatsen
Brottsplatsen
Motiv
Vapen
41
Jfr redovisningen i HD:s resningsbeslut.
Alibi fr Christer P. Svea hovrtt fann att Christer P saknade alibi och
att dennes beteende gav intryck av att han skt skaffa sig ett sdant.
Resultatet av den fortsatta utredningen har inte lett till ngon fr-
ndring av den bedmningen.
Grningsmannens nrvaro vid Grand. Svea hovrtt fann inte styrkt att
Christer P befunnit sig vid Grand fre biofrestllningen (omkring kl
21), men ansg att det frelg en betydande sannolikhet fr att han
befann sig dr efter frestllningen (omkring kl 23).
Enligt uppgifter frn det nya vittnet Eva F befann sig Christer P
utanfr Grand omkring kl 21. HD bedmde bevisvrdet i detta som
begrnsat. HD gjorde ingen bedmning av tillfrlitligheten i upp-
gifterna.
Utver Eva F har Lennart G lmnat uppgifter om Christer P vid
Grand. Frn dessa kan man enligt vr bedmning bortse.
Vgen frn Grand till brottsplatsen. Vittnet Ljubisa N pekade ut
Christer P som den man han sett flja efter makarna Palme nr de
passerade hans korvkiosk p Sveavgens vstra sida, en bit sder om
Grand. Svea hovrtt ansg inte att ngon sker slutsats kunde dras av
Ljubisa N:s vittnesml.
Ingen ny utredning har tillkommit i denna del.
Brottsplatsen. Lisbeth Palme pekade ut Christer P som den man hon
iakttagit efter det att hon och Olof Palme hade blivit beskjutna. Svea
hovrtt ansg att det frelg ett betydande utrymme fr att hon kunde
ha misstagit sig vid identifieringen. Frn mordplatsen fanns inget annat
utpekande av Christer P. Med anledning av vittnesuppgifter om
grningsmannens stt att rra sig, uttalade hovrtten att det inte utretts
att Christer P:s rrelsemnster var s karakteristiskt att det kunde
lggas till grund fr en identifiering.
Ett brottsplatsvittne, Leif L, anser sig numera med 95 procents
skerhet kunna identifiera Christer P som grningsmannen. nnu ett
mordplatsvittne, Jan A, har uttalat att Christer P:s stt att rra sig p-
minner om grningsmannens. Lennart G har lmnat uppgifter ven frn
mordplatsen. Det har vidare tillkommit tre nya vittnen Benny P,
Christer K och Bertil B som sger sig ha mtt Christer P ovanfr
Tunnelgatans trappor, i Malmskillnadsgatans nrhet, strax efter mordet.
HD har i sitt resningsbeslut bedmt att uppgifterna frn vittnena
Christer K och Bertil B inte var sdana att det r sannolikt att de skulle
ha lett till en fllande dom mot Christer P, om uppgifterna varit knda
vid hovrttens prvning. Endast en ledamot av HD tog stllning till
uppgifterna frn Leif L och Jan A. Han bedmde dessa uppgifter som
alltfr oskra fr att bevisningen skulle kunna anses ha tillfrts ngot
avgrande nytt. Uppgifterna frn Benny P bedmdes av R inte som
tillfrlitliga; de beropades inte i resningsanskan.
ven frn utredningssynpunkt mste samtliga nya uppgifter bed-
mas som oskra. Frn vissa, t.ex. Lennart G:s, kan man enligt vr
mening helt bortse. Det gr drfr inte att ange ngon bestmd syn p
huruvida brottsmisstankarna mot Christer P i ngon beaktansvrd grad
pverkats av det som framkommit efter rttegngen i Svea hovrtt.
Motiv. Enligt Svea hovrtt hade det inte visats eller ens gjorts antagligt
att Christer P hade haft ngot motiv att mrda Olof Palme.
Den fortsatta utredningen har i denna del inriktats p Christer P:s
relation till Lars T, med antagandet att denne p ett eller annat stt
skulle ha pverkat Christer P att beg mordet.
HD ansg att den bevisning som i detta hnseende beropades i res-
ningsrendet inte hade ngon strre tyngd och att det inte var sannolikt
att dess frebringande i hovrtten skulle ha ndrat den friande domen.
Frn utredningssynpunkt har bilden av Christer P:s och Lars T:s
relation frtydligats en del. Det frn PU:s synpunkt antagna motivet
framstr dock inte som mer n en psykologisk hypotes.
Vapen. Enligt Svea hovrtt gav utredningen inte ngot konkret belgg
fr att Christer P mordkvllen hade tillgng till skjutvapen. Hovrtten
framhll att det inte fanns utredning om att han tidigare anvnt sig av
handeldvapen och att det som framkommit nrmast tydde p att han
inte var intresserad av skjutvapen.
HD konstaterade i resningsbeslutet att det saknades varje som helst
utredning som visar att Christer P den 28 februari 1986 faktiskt hade en
magnumrevolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme.
42
Den fortsatta utredningen i vapenfrgan har i princip inte lett till
annan kunskap n den som frelg vid rttegngarna, dvs. att det hos
Sigvard C eller i kretsarna kring denne fanns god tillgng till vapen
samt att det fr Christer P i och fr sig inte skulle ha erbjudit ngra
strre svrigheter att skaffa fram ett vapen. Att Christer P skulle ha
varit ointresserad av skjutvapen framstr dock mot bakgrund av senare
tillkommen utredning som oskert.
Denna del av utredningen har sledes inriktats p att identifiera ett
vapen som Christer P skulle kunna ha haft tillgng till. ven den
omvnda och frn utredningssynpunkt n mer angelgna frgan, nm-
42
Formuleringen r kategorisk och kan synas omfatta allt utredningsmaterial,
sledes ven de uppgifter frn Sigvard C som HD:s majoritet inte beaktade i
sjlva resningsprvningen. Det kan i alla hndelser konstateras att den ledamot
som bedmde ven Sigvard C:s uppgifter gjorde samma bedmning med an-
vndande av samma formulering.
ligen att finna det vapen som faktiskt anvnts, har varit freml fr
omfattande utredningstgrder. Dessa r inte redovisade i resningsan-
skan; de har inte lett till ngot konkret resultat.
Krnan i de brottsmisstankar som frelegat mot Christer P synes
drmed kunna sammanfattas i fljande punkter.
1. Christer P har utpekats som grningsman av Lisbeth Palme, ett
utpekande som dock inte ansetts s tillfrlitligt att det ensamt kan
utgra bevis fr hans skuld.
2. Grningsmannen har enligt vittnesuppgifter rrt sig p ett stt som i
och fr sig visar verensstmmelser med Christer P:s stt att rra
sig.
3. Christer P har utpekats som nrvarande utanfr biografen Grand
omkring kl 23 p ett stt som gjort att det vid domstolsprvningen
bedmts som mycket sannolikt att han ocks befann sig dr vid den
tiden.
4. Christer P befann sig under mordkvllen i mordomrdet, det har
han sjlv vidgtt och det stds av annan utredning.
5. Christer P har inte alibi fr mordet, men han har frskt skaffa sig
ett sdant.
Endast punkt 1 utgr, om frhllandet skulle kunna styrkas, ett bevis i
vedertagen mening (en omstndighet av vilken man kan sluta sig till att
han begtt mordet). Resten utgr faktiska omstndigheter som kan
anses belagda med hg grad av sannolikhet och som i varierande ut-
strckning pekar mot att Christer P kan vara grningsmannen, men som
ven kan frklaras p andra stt.
Utver detta finns en hel del frn bevissynpunkt mer perifera
omstndigheter som synes ha haft inverkan p hur brottsmisstankarna
mot Christer P vrderats i olika sammanhang. Utredningen har omfattat
underskning av omstndigheter av det slaget. Vad det rr sig om r
bl.a. Christer P:s personlighet, psykiska status, umgnge och kriminella
historia samt hans beteende efter mordet p Olof Palme.
Omstndigheter av det slag som drvid intresserat PU har inget
egentligt bevisvrde. Dremot har de ett utredningsvrde; det r av
vrde att veta om den person, mot vilken brottsmisstankar p annan
grund freligger, till sin karaktr, typ och historia skulle kunna tnkas
ha begtt ett brott som det som utreds. Drmed inte sagt att allt av detta
slag br gras till freml fr utredning. Betrffande Christer P torde
PU:s intresse fr hans person etc, delvis ha sin grund i det uttalande
Svea hovrtt gjorde i sina slutvervganden, om att det som hade
framkommit om Christer P:s personlighet och livsfring en frtids-
pensionr som missbrukat sprit och narkotika talar snarast mot att han
skulle beg ett brott som det nu aktuella. Det r naturligt att utredare,
som uppfattat detta stllningstagande frn hovrttens sida som i sak
tvivelaktigt, har inriktat sig p att belysa de omstndigheter som dom-
stolen hrvid uttalade sig om. I alla hndelser visar hovrttens uttalande
att omstndigheter av detta slag kan tillmtas betydelse ocks vid en
rttslig prvning.
De uppgifter kring Christer P:s person m.m. som framkommit mste
i vart fall numera anses peka i annan riktning n den hovrtten angav.
Detta innefattar inget stllningstagande till hovrttens bedmning, som
ju endast grundande sig p vad som framkommit under rttegngen. Av
intresse i det sammanhanget r att Riksklagaren i resningsanskan
tydligt markerade att mlet, om resning beviljades, skulle drivas p ett
annat stt n 1989; av vad Riksklagaren deklarerade framgr bl.a. att
han till en eventuell ny rttegng avsg att kalla vittnen till styrkande
av omstndigheter av det slag som nu diskuteras.
Betraktar man krnan i brottsmisstankarna mot Christer P till-
sammans med uppgifterna om hans person m.m. r det tydligt att den
utredning som bedrivits till styrkande av att han i och fr sig skulle
vara kapabel att beg mordet utgr den fylligare delen. Situationen r
drmed den att det finns en del mjukdata som kan anfras till std fr
att Christer P kan vara grningsman, samtidigt som det saknas
bevisning till styrkande av hans skuld.
*
Utredningen mot Christer P har genom ren dragit stora resurser. Vid
bedmningen av rimligheten hri mste beaktas att den lett till att
brottsmisstankarna mot Christer P successivt strkts, srskilt genom
mlsgandens utpekande. Mellan 1989 och 1997 r skillnaden i miss-
tankarnas styrka i och fr sig inte pfallande. Vad som drvid ven br
beaktas r att brottsmisstankarna heller aldrig har frsvagats. Vr
bedmning, som mste utg frn det frhllandet att det enligt svensk
rtt r mjligt att driva en brottsutredning vidare ven mot den som
friknts fr brottet, r att det nda sedan mordet och alltfort har funnits
och finns skl att vidta varje laglig utredningstgrd som kan kasta
ytterligare ljus ver misstankarna mot Christer P. Det ligger i sakens
natur att mnga sdana tgrder inte har lett ngon vart och att en del
av dem i efterhand kan verka mindre ndamlsenliga; med den bedm-
ning vi gr ter det sig drfr inte meningsfullt eller rttvist att anlgga
synpunkter p alla de enskilda tgrder som vidtagits.
SOU 1999:88 843
7 Grningsmannaprofilen
Kapitlets innehll
Detta kapitel beskriver arbetet med den s.k. grningsmannaprofilen
(GMP), inklusive de tgrder den franledde.
Det finns flera skl till att vi gnar s jmfrelsevis stort utrymme t
GMP. Ett r att den GMP som upprttats p mnga stt r klargrande
fr den som vill f ngot av en helhetsbild av mordutredningens resultat;
bl.a. drfr redovisar vi stora delar in extenso. Ett annat skl r att an-
greppssttet fr oss tett sig intressant. Det finns anledning att illustrera
detta och att resa frgan varfr ett analysarbete av detta slag frdigstll-
des frst tta r efter mordet. Ett tredje skl r att GMP-projektet tilldragit
sig stor uppmrksamhet och franlett en hel del spekulationer i den all-
mnna debatten. I det sammanhanget har det ven, ocks frn polisirt
hll, riktats kritik mot svl produkten som mot metoden som sdan. Vr
redovisning syftar hr till att bredda och frdjupa underlaget fr den dis-
kussionen, som r angelgen och har rckvidd bortom denna utredning.
Den frsta delen av kapitlet gnas t GMP-metoden och t den GMP
som upprttats i denna mordutredning. Vi har sjlva granskat GMP, bl.a.
genom RRV-experterna, men ocks genom att anlita amerikansk exper-
tis, som ftt yttra sig ver en versttning, som vi ltit gra. Vi redovisar
dessa synpunkter och frsker under rubriken Sammanfattande anmrk-
ningar ven att bidra till diskussionen genom egna iakttagelser och reflek-
tioner.
I den andra delen av kapitlet redogr vi fr de tgrder Palmeutred-
ningen enligt vad som uppgivits vidtagit som ett resultat av GMP-arbetet.
Vi terger bl.a. i komprimerad form den s.k. kontrollista som uppfrdes
ver personer som eventuellt kunde stmma in p GMP, en lista som i
blixtbelysning ger en illustration till en avgrnsad del av utredningsarbe-
tets omfattning och frgreningar. Ett antal GMP-relaterade uppslag som
varit av strre intresse fr brottsutredningen redovisas mer utfrligt.
Hanteringen av vissa av dem diskuteras under rubriken Sammanfattande
anmrkningar, sist i kapitlets andra del.
Personnamn p kontrollistan r ersatta med NN. De personer som
frekommer p flera stllen r benmnda GA, GB, GC, etc.
844 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88
7.1 Grningsmannaprofilen i utredningen av
mordet p Olof Palme
7.1.1 Om metoden
PU har, som nedan nrmare skall redovisas, till std fr utrednings-
arbetet ltit utarbeta en s.k. grningsmannaprofil (GMP). I polisens
(kriminalunderrttelsetjnsten) material beskrivs GMP-metoden p
fljande stt.
1
En GMP kan definieras som ett polisirt spaningsinstrument
bestende av en demografisk, social och beteendemssig beskrivning
av mest sannolika grningsman till ett brott.
2
Till grund fr en GMP
ligger bl.a. en brottsanalys, definierad som en systematisk analys av
all tillgnglig information om en brottsplats och offret fr brottet samt
iakttagelser av grningsmannen med syfte att beteendemssigt
rekonstruera brottet, dess frspel och efterspel med avsikt att kunna
klassificera brottet, att klarlgga dess motiv och att kunna beskriva en
GMP.
3
I mer allmnna termer brukar man ibland beskriva en GMP som en
psykologisk fantombild. En vanlig fantombild bygger p vittnesupp-
gifter av en frvares utseende. Om man sammanstller ett vittnes
signalementsuppgifter kan man konstruera en bild p grundval av dessa
uppgifter sammantagna; ju fler och ju entydigare uppgifter, desto tyd-
ligare bild. P ett i ngon mn motsvarande stt kan man sammanstlla
de psykologiska och beteendemssiga data som kan utlsas kring en
brottslig grning och sammanstlla dessa till en bild profil av hur
grningsmannen kan tnkas vara och fungera som mnniska.
I kriminalunderrttelsetjnstens material ges fljande beskrivning av
hur en GMP frhller sig till traditionellt kriminalpolisirt arbete.
4
Poliser stller sig alltid frgan: Vem har gjort detta brott? Svaret for-
muleras ofta i allmnna termer och man anvnder sig av sin erfarenhet fr
att skapa en bild av grningsmannen. I mnga fall r detta en tillrckligt
effektiv metod fr att komma till en lsning. Det finns gott om polisira
sprhundar med god nsa fr kriminellas beteende och nrmast intuitiv
kunskap om var den specifike frvaren finns att ska. Den arbetsuppgift
1
Ulf sgrd, Om brottsanalys och grningsmannaprofiler (augusti 1995), s. 3;
skriften gavs in i samband med att Ulf sgrd och Jan Olsson fr den tidigare
Palmekommissionen i augusti 1995 presenterade den grningsmannaprofil de
utarbetat p PU:s uppdrag.
2
A.a.s. 3.
3
A.st.
4
A.st.
SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 845
man har att snabbt gripa grningsmannen r dock ofta s pressande att
man tvingas hoppa frn tuva till tuva i ett ibland allt mer desperat skande
efter en gckande skugga. I sdana situationer kan det finnas ett vrde i att
mer eftertnksamt utfra en analys baserad p systematiserad kunskap om
brott, brottslingar och det aktuella brottet. D kan man f ett mer full-
stndigt scenario fr brottet.
En GMP r sledes inte ett redskap i ett akut, inledande skede av ett
spaningsarbete utan ett stt att systematiskt, metodiskt och delvis
frutsttningslst gra det som kriminalpoliser alltid har gjort och alltid
mste gra:
5
I inledningen ppekades att poliser alltid frgar sig vilken sorts mnniska
som begtt ett brott och i enlighet med det har man under rhundradena
funnit olika arbetsmetoder och tekniker fr att finna svaret p frgan. Detta
har i huvudsak varit ett framgngsrikt stt att arbeta. De metoder som
presenteras hr utgr egentligen bara kompletteringar till en fungerande
polisir metodik i det att beteendevetarkunskaper tillfrs och systematiken i
arbetsmetoden frbttras. Erfarenhetsmssigt leder detta till en effektivi-
sering av polisarbetet.
Den psykologiska fantombilden, dvs. GMP, r uppenbarligen mer
komplicerad att teckna n en vanlig fantombild. Liknelsen haltar drfr
och frvntningarna p precisionen i de antaganden som grs i en GMP
kan ltt bli fr stora om man uppfattar liknelser av det hr slaget alltfr
bokstavligt. I polisens material tonas frvntningarna ned:
6
Den massmediala skildringen av profileringsmetoden har tyvrr svl i
Sverige som utomlands gett en romantiserad bild med verdrifter av dess
betydelse och underdnig behandling av dess utvare. I sjlva verket r det
en omstndlig metod att frska komma till rtta med svrlsta brott varvid
inslagen av heroism lyser med sin frnvaro.
I samband med att viss kritik mot metoden redovisas heter det vidare:
7
De som bestllt profiler mste veta att profilen r en sannolik approxima-
tion i syfte att fokusera utredningen. Utan att frringa kritiken br det nd
framhllas att profilmakande snarare r en konst n en vetenskap som med-
fr organisatoriska frdelar som mnga polisorganisationer i vrlden redan
upptckt.
5
A.a.s. 5.
6
A.st.
7
A.a.s. 15.
GMP-metoden beskrivs i allmnna ordalag p fljande stt.
8
Metoden bygger p antagandet att allt vi mnniskor gr i livet utfrs i
verensstmmelse med vr personlighet som i varierande grand uttrycker
ett sjlvstndigt agerande. Tvngsmssiga personer brukar sllan ha oord-
ning p sina skrivbord eller stta p sig ostrukna skjortor. Psykopatiska
personer har sllan varma och varaktiga relationer. Schizoida personer r
per definition inte sllskapliga. Avvikande personer begr ibland brott som
ngestlsning, fr att frverkliga sina fantasier, av inre tvng och av mnga
andra skl. Nr de begr sina brott genomfr de dem p ett stt som r
bekvmt fr dem och i verensstmmelse med deras behov och driftsliv.
Med relevant information om handlingsstt och tillrcklig vaksamhet r det
sledes mjligt att sluta sig till vilken typ av person som utfrt en viss
kriminell handling p just det stt som den utfrts p. Drav fljer ett antal
sannolika frhllanden om var och hur grningsmannen bor och hur han
framlever sitt liv samt andra sociala och demografiska frhllanden.
Metoden har utvecklats under senare delen av nittonhundratalet i USA,
som ett medel vid efterspaning av grningsmn som upprepar sina brott
(seriebrottslingar). Metoden uppvisar flera exempel p mycket lyckade
insatser, men ocks p fall dr profilen visat sig helt felaktig.
I Sverige brukar den s.k. lasermannens slutliga gripande, efter det
att denne begtt ett stort antal attentat mot invandrare, anfras som ett
frsta och lyckat exempel p metodens anvndbarhet. Polisens
spaningar hade den gngen p annat stt vckt intresset fr den person
som sedermera dmdes, bl.a. fanns denne med i en krets personer som
disponerat en bil av en typ som hade anvnts vid flera av brotten. Vid
en frfrgan frn de utredande polismnnen om den misstnkte stmde
verens med profilen blev svaret i hgsta grad jakande.
9
Spaningsin-
satserna koncentrerades drefter mot denne och ledde s smningom
till ett gripande. Exemplet anses illustrera ngra knnetecken fr meto-
den. Den lste inte brottet men medfrde att utredningen effektivise-
rades. Lasermannen hade sannolikt gripits frr eller senare nd, men
profilen understrk vikten av att koncentrera utredningen mot honom.
10
Det br tillggas att denna beskrivning inte r okontroversiell. En lika
vanlig uppfattning synes vara att fallet med lasermannen i praktiken
redan var lst nr grningsmannaprofilen kom in i bilden.
En helt grundlggande frutsttning fr GMP-metoden r att den
utfrs utan hnsyn till och helt utan sidoblickar mot eventuella miss-
tnkta individer. Det kan illustreras med betydelsen av ett fingeravtryck
8
A.a.s. 4.
9
A.a.s. 10.
10
A.st.
p brottsplatsen. Medan den vanliga brottsutredaren sker individen
bakom avtrycket r den informationen frn GMP-synpunkt utan
relevans. Dremot r det frn den synpunkten av intresse att
grningsmannen avsatt ett fingeravtryck, eftersom det kan sga ngot
om hur han agerat, att han varit ofrsiktig etc. Att information om
eventuella misstnkta exkluderas ger analysen ett bestende vrde, som
gr den till ett slags basanalys, till vilken utredningen efter att ha
uttmt ett visst spr kan tervnda. I polisens material talas om att
utgngssituationen p det sttet kan konserveras under lng tid.
11
Det r inte bara s att den som utarbetar en GMP inte anvnder data
om eventuella misstnkta, det r av stor betydelse att han eller hon r
avskuren frn sdan kunskap. All information om misstnkta kommer
... omedvetet att leda analysen i riktning mot en liknande person, heter
det i polisens material.
12
(En profil som utarbetas med kunskap om en
huvudmisstnkt person synes i det hnseendet kunna liknas vid ett
vittnes utpekande av en person, vilken fr vittnet redan r knd som
misstnkt. Utpekandet saknar naturligtvis inte intresse, men har inte
alls samma informationsvrde som ett utpekande i en klassisk
konfrontation.)
Betrffande frutsttningarna fr ett framgngsrikt anvndande av
GMP-metoden sgs att det aktuella brottet br ha ngot inslag av
psykopatologi.
13
I och fr sig sgs alla brott kunna analyseras med
metoden, men det r inte alltid som den r effektiv. Brott med ekono-
miska motiv sgs t.ex. lmpa sig illa, eftersom nskan att utka sin
frmgenhet --- r s allmnt spridd att tillrckligt diskriminerande be-
skrivningar inte kan stadkommas.
14
I praktiken anges metoden lmpa
sig fr mord, sexualmord, vldtkter och eldsanlggningar. Ibland kan
ven utpressningsbrott analyseras, om det freligger muntlig eller
skriftlig kommunikation som kan bedmas.
Metoden har utvecklats vid utredningar av seriebrott. Mot den
bakgrunden kan det synas som den typen av brott lmpar sig bst fr
metoden. Det r dock enligt polisens material en missuppfattning att
endast sdana brott kan gras till freml fr GMP. Det r visserligen
s att seriebrott alstrar stora material, som kan ka skerheten i bedm-
ningarna. Men ven enstaka brott innehller i allmnhet s mycket ut-
slag av beteende att motiv, valstrategier och personlighet kan be-
skrivas.
15
Det avgrande fr metodens anvndbarhet synes med andra
11
A.a.s. 11.
12
A.st.
13
A.st.
14
A.st.
15
A.st.
ord vara den mngd information som kan utlsas, inte om det i och fr
sig r frga om en eller flera brottsliga grningar.
Den redogrelse ur vilken hr citerats r relativt utfrlig och ter-
hllsam. Likvl synes metoden som den beskrivs i det svenska materia-
let vara omgiven av viss mystik och en del hemlighetsmakeri:
16
Den som mjligen saknar en nrmare beskrivning av metodernas essens
br besinna att metoden r polisir och att kriminellt tnkande personer har
en stark bengenhet att studera och kartlgga polisens metoder i syfte att
raffinera sitt eget beteende i avsikt att vilseleda och undkomma rttvisan.
En mer detaljerad beskrivning kan drfr inte offentliggras.
GMP-metoden i sammanfattning
Som vi frsttt polisens material och vrig information vi inhmtat
rrande det GMP-arbete som svensk polis bedriver karakteriseras det
bl.a. av fljande.
GMP-arbete bygger p beprvade polisira arbets- och tnkestt
GMP anvnds fr att systematisera information om ett brott som
inte kunnat lsas snabbt
En GMP r ett spaningsredskap fr att effektivisera och underltta
prioriteringar i utredningsarbetet
En GMP r inget bevismedel och kan inte anvndas som std fr ett
tal i domstolen, eftersom en GMP aldrig bevisar ngot om en viss
individ
Den som utarbetar en GMP skall ej ha information om eventuella
misstnkta
Fr att en GMP skall bli anvndbar br brottet innehlla ngot
inslag av psykopatologi
Mord, sexualbrott och eldsanlggningar r brott dr en GMP typiskt
sett r anvndbar
GMP-metoden kan anvndas ven d det inte rr sig om seriebrott,
s lnge grningen och grningsmannen avsatt tillrckligt med
relevant information
Ju mer information som brottet och grningsmannen avsatt, desto
mer precis kan en GMP bli
En GMP r inte en vetenskaplig produkt
16
A.a.s. 16 f.
7.1.2 Palmeutredningens grningsmannaprofil
Allmnt
Kriminalkommissarien Jan Olsson och psykiatrikern med dr Ulf
sgrd fick i juni 1993 PU:s uppdrag att utarbeta en GMP i
utredningen av mordet p Olof Palme. GMP-arbete var vid denna
tidpunkt ingen helt etablerad arbetsform i Sverige; ett antal GMP hade
dock utarbetats och Olsson/sgrd hade varit engagerade i flera av
dessa.
I en promemoria frn juli 1993, ur vilken ett utdrag finns intaget i
den slutliga GMP-dokumentationen
17
, beskrev Ulf sgrd frut-
sttningarna fr arbetet. Han ansg allmnt att frutsttningarna fr att
utarbeta en GMP i detta rende var goda, men varnade fr vissa svrig-
heter. En var att utgngsmaterialet enligt Ulf sgrd syntes magert,
ngot han dock inte ansg sig kunna ha en sker uppfattning om frrn
han tagit del av det. Ett strre problem var den information svl han
som Jan Olsson redan besatt om mordutredningen:
18
Den strsta svrigheten torde dock ligga i den mngd information som vi
har om misstnkta. Det gller sjlvfallet frmst den person som en gng
lagfrts fr mordet. I sedvanligt GMP-arbete r en grundregel, som tidigare
ppekats, att man inte tar del av information om misstnkta eftersom det
vanligen leder till pverkan antingen s att profilen anpassas till denna
person eller att den fjrmas frn honom.
sgrd uppfattade dock dessa svrigheter som delvis verkomliga. Han
freslog att erfarna specialister frn FBI i sinom tid skulle f ta del av
och bedma den utarbetade profilen.
Arbetet inleddes. Enligt vad som sgs i den slutliga GMP diskutera-
des resultaten av arbetet i januari 1994 med amerikansk polis vid FBI:s
Behavioral Science Unit. Drefter kunde en mer precis grningsmanna-
profil formuleras. Denna presenterades i sin tur fr hela PU i februari
1994. Ytterligare bearbetningar fljde och den slutliga GMP var klar i
maj 1994.
GMP omfattar i originalversionen 116 sidor, exklusive bilagor. Hr-
av utgr sjlva profilen mindre n tio sidor. Rapporten innehller en
relativt utfrlig versikt ver sjlva metoden, anvnt material och
tidigare attentat (mot statsmn och andra prominenta personer). Dr-
efter fljer redovisningar av kunskap om offret och kriminaltekniska
17
Jan Olsson och Ulf sgrd, Mordet p Olof Palme. Brottsanalys. Grnings-
mannaprofil (citeras GMP), s. 132.
18
GMP s. 132.
fakta, inklusive en rekonstruktion av morddagen och Olof Palmes
agenda mnaderna fre mordet. I angivna delar utgr rapporten en
sammanfattande redovisning av centrala delar av utredningen. P
grundval av det slunda sammanstllda materialet formulerades vissa
hypoteser (vi terkommer till dessa strax).
Delar av det som slunda framkommer i de frsta tv tredjedelarna
av GMP redovisas i annan form p annan plats i vrt betnkande.
GMP:s rekonstruktion av srskilt mordkvllen r mycket detaljerad och
det saknas anledning att gra en motsvarande redovisning hr. GMP:s
redogrelse fr knda fakta om offret innefattar ven omnmnandet av
vissa spr, under rubriker som Bofors-Indien affren; Iran-Irak,
Baresic och Ubtsfrgan. ven Palmehatet och Harvardaffren
berrs. Det rr sig genomgende om ytterst kortfattade beskrivningar.
Frn denna inledande del har vi allmnt och frn vra utgngs-
punkter noterat fljande.
Frfattarna konstaterar att detta rende r ett eldorado fr den som
r intresserad av vittnespsykologiska frgestllningar, att mycket av
informationen r utan vrde fr utredningen men att den stllt till en hel
del problem. Frfattarna hade drvid gjort fljande iakttagelser.
19
1. En del vittnen lgger till viktiga fakta vid senare frhr, som aldrig
nmnts i samband med frsta frhret.
2. En del vittnen anpassar uppenbarligen sin information vid senare frhr
till information, som de ftt frn annat hll.
3. En del vittnen beskriver intressanta frhllanden, men deras berttelse
motsgs, helt eller delvis, av information frn andra, som skildrar
samma frlopp.
4. En del vittnen lmnar information som r uppenbart eller nstan uppen-
bart fantastisk.
Ett antal frhllanden anfrdes som var fr sig eller i kombination
kunde frklara frekomsten av den otillfrlitliga information (fr-
menta fakta) som p detta stt influtit i utredningen:
S.k. pseudominnen: under inverkan av andra informationskllor
vvs en berttelse av frment sjlvupplevda hndelser kring en lite
krna av sanning och verklighet.
Vittnens nskan att hjlpa polisen att lsa brottet, som leder till an-
passlighet av de egna upplevelserna.
Mytomani och beslktade beteenden
19
GMP s. 23.
Vittnens nskan att komma nra en historisk och sensationell hn-
delse
Influens frn rapporteringen i media och frn vnner, arbetskamrater
etc.
Vittnen har pverkats av journalister som talat med dem, vilket i sin
tur har pverkat vittnenas utsagor
Psykisk sjukdom och instabilitet, allt frn ordinra krisreaktioner till
kronisk schizofreni
Girighet till fljd av belningen

Frfattarna konstaterar att det i ngra f fall frekommit att uppgifts-
lmnare terkommit till PU och medgett att de lmnat otillfrlitliga
eller direkt falska uppgifter samt konstaterar att detta krvt mod och
sjlvvervinning mjligen borde fler ha visat sdant civilkurage.
Materialets kvalitet ansgs tillrckligt god fr att kunna anvndas i
en brottsanalys. I ngra avseenden fanns det dock brister, av i och fr
sig inte avgrande betydelse, men som det i flertalet fall numera inte
fanns mjlighet att tgrda:
20
Samtliga beskare av den filmfrestllning paret Palme bevistade har
frhrts. Dremot saknas det frhr med flertalet beskare av andra
frestllningar p Grand. Mtet mellan offer och grningsman eller
konspiratr kan ju ha skett p eller invid biografen. Med stor
sannolikhet frfljdes Palme frn biografen. Alla iakttagelser frn detta
omrde r bl.a. drfr av stort intresse.
Paret Palmes ekonomiska situation r inte tillrckligt belyst. Det saknas
helt en redovisning av de ekonomiska omstndigheterna fre och efter
brottet. Ingenting i den vriga informationen tyder dock p att det finns
ngot i de ekonomiska omstndigheterna som skulle kunna frklara
brottet.
Redovisningen av de, vid mordtillfllet, aktuella sekreta diskussioner
som Olof Palme frde ter sig ofullstndig eller inte slutligt utvrderad.
Det r frsteligt att det r s och det r inte sannolikt att gtans svar
finns i detta avsnitt men fullstndig skerhet r svr att uppn. Detta
diskuteras vidare p s. 73.
21
20
GMP s. 24 f. En del av det som hr sgs har berrts och citerats ven p
andra stllen i vrt betnkande.
21
Under rubriken Professionella motiv p s. 73 terfinns den diskussion detta
syftar p: ven nr det gller de professionella motiven str en mordutredning
rrande en prominent person infr stora svrigheter. Betydande politiker, stats-
mn, till vilken kategori Olof Palme tveklst hrde, har dagligen sekreta kon-
takter och deltar mycket ofta i hndelsefrlopp, som r helt eller delvis dolda
En rekonstruktion av brottet, med hjlp av offrens klder, hade sanno-
likt varit till viss hjlp. En sdan rekonstruktion skall ske men d
rapporten slutligen sammanstlldes var den nnu inte genomfrd. (Det
r numera gjort, vr anm.)
I ptagligt mnga frhr med vittnen har inte vittnenas egen kldsel,
karakteristika i vrigt och ofta inte heller deras eget beteende redo-
visats. Denna brist frsvrar ptagligt mjligheterna att srskilja de
olika aktrerna i ett frlopp, vilket delvis r en frutsttning fr en
rekonstruktion av brottet och dess preludier.
Lisbeth Palmes bakgrund och personliga frhllanden r ofullstndigt
belysta.
Det har inte genomfrts ngon rttsmedicinsk underskning av Lisbeth
Palme. Fotografier av hennes klder och information frn rttslkarna,
har i viss mn kompenserat denna brist.
En samtidshistorisk analys av det som kallats palmehatet och en mt-
ning av dess utprglingsgrad under Palmes sista levnadsr hade varit av
stort vrde fr att nrmare frst vad som eventuellt styrt eller motiverat
en grningsman. (---)
Avsnittet om andra attentat avslutas med en jmfrelse mellan dessa
attentat och mordet p Olof Palme. Den lyder:
22
Flera skillnader framkommer nr man jmfr mordet p Olof Palme med
mord p andra prominenser.
Det r ovanligt att attentat utfrs utan att det finns ngot skydd av
offret.
Det r ovanligt att attentat sker s sent p kvllen.
Det r ovanligt att offrets hustru attackeras ven om hon r nrvarande.

fr omgivningen och allmnheten. Detta innebr sjlvfallet inte ndvndigtvis
att sdana kontakter skulle vara tvivelaktiga, tvrtom r de sannolikt ofta frut-
sttningen fr framgng i diskussioner om framtida avtal och andra frbindel-
ser mellan stater, organisationer och fretag. Men om arten av sdana kontak-
ter, i efterhand, skall kartlggas i det goda syftet att kartlgga bakgrunden till
ett mord, kan det vl tnkas att flera potentiella uppgiftslmnare vger riskerna
med att avslja sin information mot vrdet av att mordet klaras upp, srskilt om
de med viss grad av sannolikhet knner sig skra p att deras information
saknar vrde. terigen, som i fallet med den privata informationen, finns risken
att den som inte har helhetsperspektivet underlter att lmna vsentlig
information. En politiker av Olof Palmes betydelse r dessutom inblandad i
ett s stort antal hndelser av ppen karaktr, dr meningar gr isr om vrdet
och nyttan av hans eget handlande att det blir svrt att vrdera i vilken mn ett
motiv skulle kunna finnas i det ena eller andra hndelsefrloppet.
22
GMP s. 36 f.
Det r ovanligt att det inte finns ett ltt identifierbart motiv till mordet.
Till fljd av dessa ovanliga frhllanden tillkommer drfr ngra andra
frhllanden som karakteriserar mordet p Olof Palme.
Grningsmannen har kommit ovanligt nra sitt offer.
Grningsmannen har getts mjlighet att skjuta den person, som befann
sig nrmast offret.
Grningsmannen har kunnat fly frn platsen.
Attentatet har drfr blivit ett spaningsmord.
De fyra hypoteser som fregick sjlva brottsanalysen och grnings-
mannaprofilen formulerades p fljande stt.
23
1. Olof Palme skts av en grningsman, som agerade p andras uppdrag
och som under hela brottets planering och genomfrande hade hjlp av
andra.
2. Olof Palme skts av en grningsman, som agerade p andras initiativ
och som under kartlggning hade hjlp av andra men som under
genomfrandet var ensam.
24
3. Olof Palme skts av en grningsman som agerade p eget initiativ och
som genomfrde brottet ensam motiverad av ett djupgende hat mot Palme
och drfr att han skt rikta uppmrksamheten mot sig sjlv genom att
dda en prominent person t.ex. Olof Palme.
4. Olof Palme skts av en grningsman som antingen
a) agerade helt ensam, men haft uppdrag av andra eller
b) tillsammans med andra agerade kring biografen Grand.
Idn att mrda Palme skulle ha uppsttt sedan ngon medagerande erfarit
att Palme befann sig p biografen.
25
Hrutver finns naturligtvis ett stort antal teoretiskt tnkbara hypoteser,
t.ex. mjligheten av arrangerat sjlvmord, som faller p orimligheter lngt
innan de utsatts fr en seris prvning.
I vrt analysarbete har vi i frsta hand prvat alternativ 3 mot de vriga,
som samtliga utgr konspirationer av olika storlek och grad av sofistike-
ring. Vi har sledes underskt frutsttningarna fr de olika alternativen
23
GMP s. 76 f.
24
Till denna hypotes r fogat kommentaren: I detta fall, svl som i fre-
gende fall, skulle motivet finnas i frhllanden som r av ytterst hemlig natur
och som endast en mycket begrnsad krets knner till.
25
Till denna hypotes r fogat kommentaren: Motiven i fall 4 a och 4 b skulle
antingen vara av sekret natur eller bero av palmehatet eller annat mer specifikt
skl, innebrande stark opposition mot Palme i ngon sakfrga.
noggrant och drefter letat igenom materialet efter information som skulle
visa att dessa frutsttningar ven haft motsvarighet i verkligheten.
Sjlva grningsmannaprofilen och den brottsanalys p vilken denna
grundats terges i fljande avsnitt, som allts bestr av utdrag ur GMP.
Utdrag ur GMP
26
Analys
Analysen av materialet syftar till att prva de hypoteser som stlldes upp i
fregende avsnitt. Den grundlggande frgan r om man i materialet kan
finna tecken p att mordet genomfrts av en gruppering av grningsmn
eller inte. Detta avsnitt kommer att berra denna frgestllning ur ett antal
olika synpunkter. Det rr de tidsmssiga frutsttningarna, de personella
och materiella kraven, de motivmssiga frutsttningarna, de beteende-
mssiga och psykologiska frutsttningarna och fynden respektive avsak-
naden av fynd i utredningens olika avsnitt. Analysen av de olika hypo-
teserna redovisas separat men till fljd av att det rr sig om komplicerade
sammanhang och delvis likartade frutsttningar r viss verlappning
oundviklig.
Sammanfattning av grundlggande fakta
Med utgngspunkt i den tidigare redovisningen anser vi att man kan
fastsl fljande:
Mjligheten att makarna Palme skulle g p bio diskuterades
frsta gngen p Lisbeth Palmes arbetsplats under eftermiddagen.
Den biograf som d diskuterades var Spegeln p Birger Jarlsgatan.
Tanken att makarna mjligen skulle g p Grand diskuterades
frsta gngen i telefonsamtal mellan Lisbeth Palme, frn hennes
arbetsplats, och hennes sons flickvn, som befann sig i sitt hem,
vid 17-tiden.
Olof Palmes frsta kontakt med bioplanerna var d han kom hem
vid 18.30-tiden.
Nr Palme diskuterade bioplanerna med sin son, i ett telefonsamtal
strax drefter, nmndes bgge eventualiteterna Spegeln och Grand,
men intet bestmdes.
26
Utdrag ur GMP (Jan Olsson och Ulf sgrd, Mordet p Olof Palme. Brotts-
analys. Grningsmannaprofil) s. 77-110, avsnitten Analys och Grnings-
mannaprofil, samt s. 115-116, Slutsatser och Rekommendationer. Det
mellanliggande avsnittet Utvrdering av analysen, som berr samarbetet med
FBI, tas upp senare.
_________________________________Utdrag ur GMP (forts.)
Under detta telefonsamtal berttade sonen att han redan kpt
biljetter till Grands 21.15-frestllning, som han trodde brjade kl
21.
Beslutet att makarna skulle g p Grand fattades fre kl 20 under
en diskussion dem emellan.
Detta beslut delgavs ingen utver att Aspling, i telefonsamtal med
Olof Palme, i anslutning till att makarna var p vg att g, fick
veta att de skulle g p bio, utan nrmare specifikation.
Varken Lisbeth Palmes arbetsplats eller makarnas hem har varit
elektroniskt vervakade.
Slutsatsen av detta r att vem eller vilka som n mrdade Olof Palme
antingen frfljde honom frn hemmet eller trffade p honom
ngonstans mellan hemmet och biografen Grand, alternativt att man
trffade p Palme frst efter filmens slut. Vidare kan det sls fast att
man inte kan ha planerat att mrda Palme vid biografen eller i dess
nrhet, fre det att Palme kom dit.
Prvning av konspirationshypoteser
I denna prvning delas analysen upp i enlighet med konspirationens
faser --- .
Motivationsfasen
Vid tiden fr mordet fanns det inte ngra specifika hot riktade mot
Olof Palme. Inte heller frelg frhllanden av sekret natur, knda av
Palmes omgivning, som franledde ngon att reflektera ver att
Palme befann sig i en potentiellt farofylld situation. Konklusionen av
detta r att om det fanns ett sdant specifikt motiv var det bara Palme
sjlv som knde till det, utver dem som i s fall konspirerade mot
hans liv.
Detta utesluter inte att det kan ha funnits mer allmnna motiv
sprungna ur terroristrrelser. Vid tiden fr mordet fanns inte ngon
knd svensk terrororganisation, men aktiva och sympatisrer till flera
utlndska terroristrrelser var bosatta i landet. Vidare kan man natur-
ligtvis tnka sig ospecifika motiv med rtter i det, som vi samman-
fattat i begreppet palmehatet. Sdana motiv kan ha inspirerat en eller
annan inhemsk gruppering av udda slag. En sdan gruppering kan
ven ha knutit utlndska kontakter med meningsfrnder eller organi-
sationer med sammanfallande intressen.
Sledes r det i och fr sig tnkbart att en konspiration kan ha
iscensatt mordet och alla eventualiteter frn statsunderstdd terrorism
ver mer idealistiska terroristgrupperingar till mindre professionella, i
varje fall mindre erfarna, nationella grupperingar mste tas med i be-
rkningarna. Dessutom kan man inte helt utesluta mjligheten av en
konspiration organiserad av ett utlndskt underrttelse- eller sker-
hetsorgan.
Vi har tidigare konstaterat att, om en konspiration agerat, har de
lyckats dlja motivet vl. Bland de mnga nmnda motiven finns inte
ngot ser ter sig riktigt rimligt. Vid frhren med Palmes rege-
ringsmedlemmar r det pfallande hur svrt de har att komma p ett
rimligt motiv. Dremot nmner flera eventualiteten av ren terrorism
knuten till EAP, PKK, RAF eller det man benmnt Ustasja. ven om
det inte varit mjligt att se motivet direkt efter mordet, borde den av-
sedda effekten nu ha blivit synlig. Ingenting i den allmnna debatten
antyder att Palmes dd haft specifika fljder, som kan frklara hans
dd.
Kartlggningsfasen
Det kan frutsttas att sammansvrjningar som haft std av erfarna
eller professionella personer inom omrdet, anvnt sofistikerade
metoder i alla faser, fram till undanskaffandet av bevis. Det r sledes
mjligt att man inte skulle upptcka spr av en sdan organisation. I
de vriga fallen br man dremot kunna rkna med att i ett eller flera
avsnitt av utredningen finna tecken p bristande professionalism i en
eller flera faser.
Frutsttningar fr kartlggning
Man kan jmfra kartlggning infr ett mord med motsvarande arbete
infr en kidnappning. Vid en sdan jmfrelse framkommer att upp-
gifterna delvis r olika. Kidnapparligan mste vara nnu mer fr-
beredd eftersom man har fr avsikt att ta offret levande. Nr man till
exempel studerar Krcherligans frberedelse fr kidnappningen av
Anna-Greta Leijon eller kidnappningen av en Exxon-direktr fr
ngra r sedan, i USA, r det pfallande hur lng tid man gnade t
frberedelser. I Exxon-fallet rrde det sig om minst fyra mnaders
frberedelser. Man frsenades ocks av att Exxon-direktren inte var
hemma vid tillfllen d man hade frberett kidnappningen. Totalt sett
rr det sig om nrmare fem mnader innan man kunde genomfra
attacken. Det vara endast tv personer som agerade, en tidigare sker-
hetschef och dennes hustru. I kartlggningen av Leijon deltog betyd-
ligt fler personer.
Den tyska stadsgerillan RAF gnade sig svl t kidnappningar som
direkt ddande attacker. I bgge situationerna tog det veckor till
mnader innan man slog till och ett halvdussin personer var
engagerade vid varje tillflle. Vid attacken mot Herrhausen hade man
grvt ned den elektriska ledningen till bomben sex veckor innan man
slog till. Man gnade visserligen parallell uppmrksamhet t flera
offer, vilket frsvrar bedmningen av hur lng tid det tog i de en-
skilda fallen. Vid attentatet mot Letelier --- engagerades kontrakt-
mrdaren Townley nra tre mnader innan. Denna tid anvndes fr att
rekrytera ytterligare tv grningsmn och t att kartlgga offret.
Slutsatsen r att, ven om det r skilda uppgifter att kidnappa och
dda direkt s finns det nd uppenbara likheter och det tar lng tid att
kartlgga och frbereda en attack av ngot slag. Det innebr att man i
detta fall borde g lngt bak i tiden fr att upptcka eventuella
frberedelser till attentatet.
Ett vervakningsarbete av Palme br rimligen ha varit ett svrt arbete
eftersom det var tmligen kallt under veckorna och mnaderna fre
mordet. Vntan i kall vderlek, fr att faststlla Palmes rutiner, torde
ha praktiskt frsvrat kartlggningen. I den situationen vore ver-
vakning inomhus att fredra. Det finns ngra f lgenheter kring
Palmes bostadshus som skulle lmpa sig fr vervakningsndaml.
Ingen av dem har anvnts i detta syfte. Det finns ett antal kafer och
butiker p mse sidor om Vsterlnggatan, som skulle kunna tjna
delvis samma syfte. Det finns inga rapporter som antyder att de
anvnts p detta stt.
Vsterlnggatan krker sig frn norr mot ster. Fr att ha en god
verblick ver intressanta rrelser i eller invid Palmes port behver
man vistas nra. Det medfr att en person inte rcker fr att hlla
porten eller lgenhetsfnstren under uppsikt. En ensam vervakare
skulle tilldra sig t ex butiksgarnas uppmrksamhet. Under den kalla
rstiden r det dessutom ganska vanligt att gatan r tmligen folktom,
vilket kar svrigheterna att vervaka obemrkt.
Baksidan av Vsterlnggatan 31 r lttare att vervaka n framsidan
eftersom man inte uppmrksammas lika ltt, till fljd av det frre
antalet mnniskor, som rr sig dr. Framsidan har frsts den frdelen
att man kan rra sig fram och tillbaka i folkstrmmen utan att bli upp-
mrksammad s mycket. Det finns inga informationer om misstnkta
personer frn baksidan av fastigheten.
En betydande komplikation vid kartlggning av Palme r mjligheten
att livvakterna kan ha varit sysselsatta med skyddsspaning, vilket
medfr att man fr att vcka minsta uppmrksamhet, mste variera
antalet kartlggare och deras beteende.
Bristen p tecken p vervakning
Svitt vi kunnat utreda s finns de inga substantiella informationer
frn tiden september -85 fram till februari -86 som skulle tyda p en
vervakning. Det finns inte ngon anmlan frn allmnheten, registre-
rad fre mordet, rrande anmrkningsvrda frhllanden kring
Palmes bostad.
Frn redovisningen av livvakternas rapporter finns inga indikationer
p att ngot avvikande eller misstnkt pgick kring Palme vid tiden
fr mordet eller tiden nrmast dessfrinnan. Av spaningsrapporter
frn SK framgr att en knd representant fr PKK sgs vid tv till-
fllen i Gamla Stan under 1985. Vid ett av dessa tillfllen promene-
rade han frbi Palmes bostad. Man kan svrligen tro att denne, den
mest ppne representanten fr organisationen, skulle utnyttjas fr
ngot s viktigt som allmn kartlggning av frhllandena i Gamla
Stan eller specifik kartlggning av Olof Palme.
Efter mordet har ett knappt hundratal personer lmnat information om
iakttagelser de gjort av ensamma mn eller grupperingar av mn,
vervgande bestende av tv mn, som av en eller annan anledning
tilldragit sig uppgiftlmnarnas uppmrksamhet. Den strre delen av
dessa iakttagelser har gjorts p Vsterlnggatan medan ingen rr iakt-
tagelser frn baksidan av Palmes bostad. Mnga av iakttagelserna r
av ospecifik natur. Ett smrre antal har kunnat frklaras. Det gller
srskilt observationer alldeles intill Palmes port av ngra olika perso-
ner, som visat sig vara ngra polacker, engagerade i ett ombyggnads-
arbete i en butik i ett hus mittemot Vsterlnggatan 31. Ingen
iakttagelse har gjorts, som uppenbart pekar p ett mystiskt beteende
med bring p mordet. Det finns visserligen ett antal observationer av
flera mn och vid ett tillflle ven en kvinna, som under varierande tid
sttt och tittat p Palmes bostadshus. Det frefaller vl klumpigt om
detta beteende skulle vara del i en konspirations kartlggning.
Frn Rosenbad eller dess omgivningar finns inga rapporter om
mystiska personer eller hndelser varken fre eller efter mordet.
De tv vktare, som arbetade med reguljrt nattvaktsarbete i omrdet
kring makarna Palmes bostad, var i tjnst 26 av februari mnads 27
frsta ntter. Natten till 9 februari arbetade en tredje vktare. Ingen av
de tv, som huvudsakligen sktte detta distrikt har noterat ngot an-
mrkningsvrt. Av vriga kategorier som arbetat i omrdet som
poliser, trafikvakter, brevbrare, budchauffrer, sopkare, tidnings-
bud, taxichauffrer, trafikvakter, reparatrer och installatrer vid el-
verket, vattenverket m fl, har en del frhrts. Frutom en sopkare,
har ingen lmnat information om iakttagelser i trakten, som kan ha
med mordet att gra. Sopkaren lmnar en, allteftersom utvecklad
berttelse om en person, som uppehllit sig i trapphuset till Palmes
bostad en morgon utan att kunna frklara sig. Det kan inte rimligen
rra sig om en medlem av en professionell konspiration. Dremot kan
en mer oerfaren person med dolda avsikter mjligen bete sig s.
andra sidan fanns en lkarmottagning i huset som delvis tycks ha
dragit till sig mrkliga personligheter.
Varken Olof eller Lisbeth Palme har gett upplysningar om att de knt
sig frfljda p vg till eller frn arbetet. Nr det gller Olof Palme
behver det inte betyda mycket eftersom det beskrivs att han var
distr och att han, kanske fr att skydda sig mot integritetskrnk-
ningar, betedde sig skyggt nr han gick ensam.
Bedmning
En professionell vervakning av Palmes bostad borde egentligen inte
mrkas alls. Det skall, om den r utfrd professionellt, inte finnas
ngon systematik om en eller flera personer i materialet. Sledes kan
det vara svrt att bedma om det verkligen har funnits en vervakning
av Palmes bostad vid en genomgng av materialet. En mindre pro-
fessionell vervakning borde rimligen ha uppmrksammats p olika
stt. Sledes r det s att om en omrklig vervakning har skett s
ligger en professionell konspiration bakom.
Om nu vervakningen inleddes i s nra anslutning till mordet att
ingen upprepad observation kunnat gras r det i sig ett argument mot
en professionell konspiration. Man slr inte rimligen till den frsta
dagen av sin vervakning. Sklet till det r att man oftast har en sr-
skild enhet av mrdare, ett, hit team, som kallas in nr vervakningen
r slutfrd.
Vr konklusion av dessa fakta r att en professionell konspiration kan
ha utfrt en kartlggning av Olof Palme men att det frefaller mindre
sannolikt. Det r n mindre sannolikt att en mindre erfaren gruppering
skulle ha klarat kartlggning utan att vcka uppmrksamhet.
Frfiningsfasen
I denna fas analyseras all information man ftt fram under kartlgg-
ningsfasen. Fr en sammansvrjning torde det d ha sttt klart att
Palme mycket ofta rrde sig utan livvakter i omrdet kring bostaden.
Livvakternas upptrdande - att kra fram Palme till apotekshrnan
och vnta endast ngra minuter innan de for igen - skulle ha kunnat
uppfattas som en indikation p att andra sktte vervakningen av
omrdet och d sannolikt frn ngon lgenhet. Det skulle mjligen ha
avhllit frn att frska dda Palme i hans lgenhet, vilket annars
torde ha varit mycket ltt. Kartlggningen br rimligen ha avsljat att
drren till fastigheten egentligen bara behvde en rejl knuff fr att
ppnas.
Det mest sannolika scenariot fr en kartlggande grupp, med ngor-
lunda rimlig grad av professionalism, vore att frska dda Palme p
vg hem en sen eftermiddag eller kvll. Man kunde ltt ha vntat ut
honom lngs hans vanliga vg. ven ett frsk en morgon bedms ha
varit realistiskt. Visserligen torde det d rra sig ngot fler mnniskor
i omrdet men detta behver inte vara en avgrande nackdel. Den
strsta svrigheten med Gamla Stan, som plats fr ett attentat, r att
hela stadsdelen kan sprras av relativt ltt. Det torde dock rcka med
tv flyktbilar, utplacerade strategiskt i frhllande till en frutbestmd
plats fr beskjutning, fr att verkomma detta problem. Det alternativ
som nu eventuellt anvndes, att vnta ut Palme en sen fredagkvll in-
fr eventualiteten att han skulle bege sig till en mer lmplig plats,
synes ligga bortom fantasins grnser och mnsklig frmga till frut-
sgelse. I detta sammanhang r det restaurangbesk som makarna
Palme gjorde tv dagar fre mordet, intressant. En professionell liga
hade haft ett flertal tillfllen dessfrinnan att sl till, nr Palme rrde
sig utan livvakter, men gjorde det inte. Hr ppnade sig nu ytterligare
ett gyllene tillflle, som man inte tog till vara. Detta r ven ett
argument mot att en professionell organisation ligger bakom detta
brott.
Genomfrandefasen
Till denna fas rknar vi all aktivitet runt Palme av en konspiration frn
det att han lmnade Rosenbad strax fre 18.30.
Gamla Stan
Under denna fas mste en konspiration ha haft en eller flera personer
p plats i Gamla Stan. Samband kan ha upprtthllits med walkie-
talkies med lng rckvidd, fr att kunna diskutera den senare upp-
komna situationen, men det kan ju lika vl ha skett per telefon i auto-
mater eller butiker. Att Palme skulle g p bio kunde inte frutsgas,
varfr walkie-talkie r enda alternativet fr att lmna meddelanden
om att han kommit hem, om inte kartlggaren/na bara hade uppgift att
rapportera Palmes rrelser dagen drp, till ledarna fr gruppen.
Sledes r walkie-talkie inte ett obligat krav. Det finns en iakttagelse
av en person med radiokommunikationsapparat i ett prng nra
Palmes bostad vid 19.30-tiden. Den gjordes av tv personer i ett sll-
skap p fyra. Beskrivningen av situationen i sin helhet bedms dock
som irrelevant.
Nr makarna Palme lmnade sin lgenhet hade Olof Palme varit
hemma i ver tv timmar. Man kan frga sig vad en kartlggare hade
fr uppgift vid den tidpunkten. Det hr till de relativa ovanligheterna,
bland personer i Palmes lder och stllning, att man gr ut s sent p
kvllen. Njena r frmst tillkomna fr yngre publik. Bjudnings-
middagar brjar inte s sent. Kvllspromenader tar man vanligen inte
om man kommit hem s sent kalla februarikvllar .... Kartlggarens
enda realistiska uppgift skulle sledes ha varit att kontrollera nr
Palme slckte i lgenheten fr natten. Detta ter sig minst sagt lng-
skt. Vi uppfattar detta frhllande som ett av de avgrande i bedm-
ningen av nr mtet mellan en presumtiv grningsman och Palme
skedde. Med std, bl a av denna tankegng, r det vr uppfattning att
det skedde betydligt senare n vid Palmes port.
En konspiration kan inte rimligen kalkylera med att mlet skall rra
sig utanfr Gamla Stan en fredagkvll utan livvakter. Om man mot
frmodan skulle ha varit kvar vid bostaden och kunnat frflja Palme
s kan man ju inte ha vetat vart han skulle ta vgen. Situationen r
totalt sett svrplanerad men brjan av hndelsefrloppet r uppenbart:
Mlet rr sig utan livvakter i ett omrde dr flyktmjligheterna r
vlknda. Det r ju sannolikt hr man har haft fr avsikt att g till
attack om man genomfrt en vervakning. nd ingriper man inte
och gr till attack i Gamla Stan under promenaden ner mot tunnel-
banestationen. Man kan frga sig varfr. Det enda rimliga svaret r att
den vervakare man hade p plats inte var bevpnad och att flyk-
tfordonen inte fanns uppstllda. Annars r ju mrka grnder i ett rela-
tivt folktomt omrde ett perfekt stlle att g till attack. Hr borde man
ocks ha vntat p makarna nr de skulle komma hem efter biobesket
och anvnt vntetiden till att bevpna sig, stlla upp flyktbilar och
vidta andra ndvndiga tgrder.
Under den frsta delen av Palmes promenad till tunnelbanestationen
observerades han och hustrun av fyra personer. En av dem har angivit
att hon sett en man st ngra meter in i Ignatiigrnd - en kort bit frn
Vsterlnggatan 31. Frutom vad vi anfrt tidigare, r den place-
ringen av en vervakare olycklig eftersom hotell Lord Nelson har
stora perspektivfnster mot Ignatiigrnd genom vilka receptionisterna
har sin huvudsakliga utsikt. Dr br man sledes inte st om man
nskar frbli anonym och smlta in i miljn. Tjnstgrande recep-
tionist har heller inte observerat ngon person under lngre tid eller
vid flera tillfllen.
Att ta reda p vart paret Palme var p vg sedan de gtt ned
Yxsmedsgrnd bjuder p vissa svrigheter. Det finns inga tecken p
att man fljt efter samma vg varken nra eller p avstnd. Det vore
frvnande om s varit fallet eftersom man kan rra sig lngs
parallella grnder och i bsta fall smningom kunna g fre paret
Palme. Inte heller sdana iakttagelser finns. Det innebr frsts inte
att paret inte kunde ha frfljts. Det frefaller dock som om det varit
f personer som rrt sig i omrdet vid denna tid.
Om man gtt fre Palme mste man i biljetthallen chansa p att
Palmes skall ka mot centrum eftersom tiden fr att ndra sig var kort.
Tiden frn det att Palme kom till tunneln under Munkbroleden till det
att tget gick mot city r hgst tv minuter. De stod p perrongen
hgst en minut. Om ngon gick efter dem vet vi att vederbrande
mste ha vntat ngonstans eftersom inte ngon passerade sprren
inom 5-20 sekunder efter paret Palme.
Tunnelbaneresan
I trappan upp till perrongen stod en man innanfr drrarna. Han kan
ha sttt dr fr kylans skull, liksom de personer som stod mittemot
honom gjorde, eller fr att han inte ville bli sedd av paret Palme. Den
mest rimliga slutsaten r dock att han befann sig dr av legala skl.
Denne man kan heller inte vara identisk med den person som angetts
ha rusat in i tunnelbanevagnen just innan drrarna stngdes. Sklen r
att berttelsen om honom gr ut p att han fick sittplats. Minst en
annan person fick g till en annan drr fr att ver huvud komma in i
vagnen. Den personen mste rimligen ha kommit fre den inspringan-
de mannen.
Att obemrkt smlta in bland de andra passagerarna p perrongen i
Gamla Stan bedms inte ha varit ngot strre problem. Visserligen r
en mngd personer identifierade p perrongen och deras rrelser i
fortsttningen har utretts. Men det finns visst utrymme fr en eller
flera oidentifierade. Flertalet av de som r identifierade for i samma
vagn som Palme. En frfljare kan naturligtvis och br kanske ha kt
med en annan vagn. I det sammanhanget r det viktigt att notera att
Palme lttare kunde vervakas frn vagnen framfr eftersom det
mellan den vagn han for i och vagnen dr bakom inte fanns glas utan
istllet tv frarhytter, som man ju inte kan se genom. Om frfljaren
kte i vagnen bakom Palmes var han tvungen att exponera sig vid
varje station under sin vervakning av Palme. Sdana iakttagelser har
inte rapporterats.
Vid ankomsten till Rdmansgatan rrde sig makarna Palme kortvarigt
mot fel uppgng. Nr de kommit till rtt uppgng uppstod oskerhet
om vilken utgng de skulle ta. Beroende p frfljarens position vid
dessa tillfllen finns det nd viss risk fr att han tvingats g frbi
dem. Uppgifterna frn de tv mn som gick efter paret Palme p
stationen talar starkt fr att ingen person gick efter dem vilket skulle
kunna tolkas som att frfljaren redan passerat eller fr att det faktiskt
inte fanns ngon sdan person.
Invid biografen Grand
Under den korta promenaden till Grand sgs paret av flera personer,
som inte sg ngon efter Palmes. Av de tv mnnen som gick efter
dem i momenten fre tvingades den ene g frbi dem i samband med
deras oskerhet om vilken utgng de skulle vlja och den andre hade
gtt ver till andra sidan Sveavgen. En frfljare av paret kunde
naturligtvis ltt ha gjort sammalunda.
Vid framkomsten till Grand hll salongen p att tmmas p personer,
som sett fregende frestllning av Brderna Mozart. Det var nnu
mer n 25 minuter till filmen skulle brja men flera hade, i likhet med
Mrten Palme, missuppfattat tiden fr filmens brjan. Drutver
brjade tv andra filmer kl 21 med sammanlagt 62 skdare. Fler n
300 personer torde drfr ha rrt sig kring entrn vid tidpunkten fr
Palmes ankomst dit och till det att han kpt biljett. Denna folksamling
torde ha varit ltt att dlja sig i.
Under detta skede br en frfljare bara haft till uppgift att frska
finna ut vilken film Palme skulle g p. Med ledning av att Palme inte
gick in fre kl 21 torde det ha varit ltt att med hjlp av skyltar och
anslag utanfr entrn sluta sig till att det var Brderna Mozart och
att den filmen sannolikt varade knappt tv timmar, eftersom fre-
gende frestllning hade brjat kl 19.00.
Bedmning av lmpligheten av attentat efter biobesket. Kunskapen
att Palme befann sig p biografen kan ltt ha kommunicerats till
ledningen fr sammansvrjningen. Man br drvid ha vervgt hur
paret skulle agera efter filmen, varvid fljande mjligheter kan tnkas:
De skulle g tillbaka till tunnelbanestation Rdmansgatan tillsam-
mans med flera andra biobeskare.
De skulle hmtas i bil av livvakterna.
De skulle skjutsas i bil av ngon bekant.
De skulle ta taxi frn Grand.
De skulle ta bussen frn busstationen framfr ABF-huset.
De skulle promenera in p ngon av tvrgatorna t vster eller
ster.
De skulle promenera mot Kungsgatan.
I jmfrelse med det redan, fr sammansvrjningen knda fr-
hllandena, kan dessa alternativ inte ha tett sig mer lockande n att g
till attack i Gamla Stan. Med tanke p det borde man mjligen ha
lmnat sin obevpnade kontrollr av situationen fr att han skulle
fortstta att kartlgga Palmes mnster och konstatera hans hand-
lingsstt, som ett led i kartlggningen. Mjligen br man ha vervgt
alternativet att fara till Palmes bostad och vnta in honom dr, dr ju
frhllanden var knda och risken fr ett strre antal vittnen kunde ha
minimerats.
Det alternativ, som de facto intrffade: Paret Palme stannade en stund,
medan allt folket skingrades och drefter, p en glesbefolkad
Sveavgen, g mot city ter sig som, inte bara det minst sannolika utan
kanske ett av de mest osannolika alternativen. Det r ver huvud taget
svrt att frutsga s mnga alternativ som de ovan nmnda, som
naturligtvis delvis r likartade men nd innehller olika stt att
komma ifrn platsen. Psykologin talar fr att man inte har kunnat
frutsga den situation som faktiskt uppstod, denna konspiration har
inte insett svrigheterna att genomfra ett mord i anslutning till att
offret gr p bio mitt inne i en storstad och inte heller de bttre
frutsttningarna att genomfra det i Gamla Stan. Det r en antydan
att man inte kartlagt mjligheterna att genomfra mordet dr.
Den opportunistiska komplottens problem. Fr en opportunistisk
sammansvrjning ter sig lget ngot annorlunda. Om man inte ens sett
hur Palme kommit till biografen r alla alternativ ungefr lika sanno-
lika. Dock br det ha varit svrt att konstatera huruvida Palme hade
livvakter omkring sig vilket troligen skulle bli frsta invndningen fr
de mest inflytelserika i en opportunistisk konspiration och en vidare
planlggning skulle inte ha kommit till stnd. Man br vidare ha
avrtt frn en operation i cityomrdet en fredagkvll med ett otal
polisbilar i rrelse p ett helt ofrutsgbart stt.
Om man nu nd bestmt sig fr att agera ter det sig mer sannolikt att
man kunnat konstatera att Palme kommit utan livvakter till Grand och
att man satsat p alternativet att han skulle promenera frn biografen, i
ngon riktning. Vr bedmning r dock att det r relativt osannolikt
att man skulle dra igng en organisation fr att satsa p mjligheten
att Palme skulle promenera hela vgen hem sent en kall februarikvll,
medan ett frsk att genomfra attentatet under en promenad till en T-
banestation inte kan avfrdas. Det krvs dock en nrmast osannolik
brist p omdme hos en grupp personer om just detta skulle uppfattas
som bsta mjligheten att skjuta honom. Frdelar och nackdelar med
att mrda Palme mste vervgas under en lngre tid, ven bland
vildhjrnor, och skulle drfr hellre leda till frsk till kartlggning
snarare n att bara rusa stad. Den mentala frberedelsetiden fr en
grupp br rimligen vara lngre n en dryg timme.
Hypotesen om den opportunistiska konspirationen fr drfr ringa
std i denna del av analysen.
Under filmfrestllningen
Efter att kontakt etablerats med ledningen fr konspirationen br en
planering ha gtt ut p att Palme skulle g tillbaka mot Rdmansgatan
efter frestllningen. Om man nu bedmt det vrt frsket borde en
eller tv flyktbilar ha placerats ut p mse sidor om Sveavgen i rikt-
ning norrut frn Grand. Drutver mjligen, som reserv ett par bilar,
ett eller flera kvarter frn Sveavgen. De agerande personerna br ha
varit minst fyra. Ngon vre grns kan inte anges men fler n 6 per-
soner verkar orimligt mnga. De agerande br ha bidat sin tid inom-
hus ngonstans och transporterat sig till biografens omgivningar fram
mot 22.30 - 22.45.
En viktig uppgift under filmfrestllningen br ha varit att rekognos-
cera biografens utgngar. Reservutgngen mot Tegnrgatan, som
regelmssigt anvndes, r inte ltt att hitta, om man inte varit p bio-
grafen. En bevpnad konspiratr br ha haft till uppgift att bevaka den
utgngen.
I nromrdet till biografen har inga misstnkta bilar rapporterats, med
rimlig anknytning till mordet, varken i omrdet norrut eller t ngot
annat hll. Det innebr sjlvfallet inte att ovanstende scenario inte
genomfrts, det kan ju ha skett diskret.
Efter filmfrestllningen
Den utpekade grningsmannen br ha instruerats att hlla sig i nr-
heten av biografen. Fr att vara sker p att komma efter Palme br
han ha uppehllit sig sder om biografentrn. Nu intrffar flera av de
mnga ofrutsgbara hndelserna. Strax fre den frestllning Palme
bevistade slutade frestllningen av G och Se, som rtteligen
borde ha slutat senare. Filmprojektorer visar sig dock ha varierande
hastighet, vilket gr det svrt att berkna sluttider fr en visning. Ett
knappt 40-tal personer strmmade ut frn biografen. Det torde ha
franlett kad uppmrksamhet hos grningsmannen in spe. Kanske
rrde han sig mot entrn. Under denna period mste han ven ha riktat
sin uppmrksamhet mot vittnet Lars E:s eleganta bil, som flera
biobeskare trodde var en livvaktsbil som skulle hmta Palme. Den
tanken br rimligen ven ha slagit den tnkte grningsmannen i en
konspiration. Strax efter kommer de ca 200 beskarna av Brderna
Mozart ut och Palme drog sig ngra tiotal meter sderut utan att visa
minsta intresse fr den eleganta bilen.
Nu slr han i stllet sllskap med ett yngre par (sonen Mrten och
hans fstm) och stller sig framfr bokhandelns skyltfnster. I detta
moment torde grningsmannen ha lugnats ytterligare i sin eventuella
tro att Palme skulle hmtas i den eleganta bilen, men komplikationen
att det nu blivit fyra personer i Palmes sllskap br ha kat oron infr
hur uppgiften att mrda Palme skulle sktas. Dessutom skringras folk
relativt snabbt utanfr biografen medan Palme str kvar och pratar.
Det br ha blivit svrt att obemrkt finnas kvar. En professionell
mrdare br i detta lge ha rrt sig frn omrdet och skaffat sig bttre
och mer anonym verblick, t ex p andra sidan Sveavgen eller t-
minstone bort mot eller andra sidan av Kammakargatan. En ytter-
ligare oskerhet br ha uppsttt, om i vilken riktning Palme skulle g.
Om han kan tnkas g t ett annat hll n man planerat br detta ha
kat oron. Grningsmannen in spe mste blint lita p att hans med-
konspiratrer i s fall agerar genom att snabbt omgruppera flykt-
fordonen, om det inte kan ske s att han ser det.
Det som, vid en ytlig betraktelse, i efterhand ter sig s enkelt - att bara
flja efter och skjuta - innehller en rad komplicerande moment som
en professionell eller semiprofessionell konspiration kan ha haft bety-
dande svrigheter att lsa. Det bedms inte rimligt att ven grnings-
mannen haft en walkie-talkie eller annan radiokommunikation ppen
under denna fas, med tanke p risken fr att det skall uppmrksammas
av personer i nrheten. Radiokommunikation med ronmussla r
naturligtvis tnkbar men nd opraktisk och lser inte hans behov att
kunna kommunicera utan att det uppmrksammas. Det finns heller
inga iakttagelser av mnniskor som radiokommunicerar i detta
kritiska skede av operationen, varken i detta eller ngot annat omrde.
Sveavgen
Frn Grand till mordplatsen r det ca 330 m och det tar drygt fem
minuter att promenera i maklig takt. Nr paret Palme brjar pro-
menaden fortstter de Sveavgen sderut. Ett lmpligt avstnd att
frflja p kunde vara 25-50 m, fr att inte vcka uppmrksamhet.
Nr ett tillrckligt folktomt stlle bjuder sig tar det inte mnga
sekunder att n fram till offret. Dessutom r det ett oeftergivligt krav
att i detta skede frska faststlla om det inte finns ngra livvakter i
nrheten. Av vittnesuppgifter att dma har frfljandet skett p be-
tydligt nrmare avstnd vilket i sig bedms utgra tecken p bristande
professionalism, men det kan ven bero p kunskap om att det inte
fanns livvakter kring Palme. Kunskaper som man ftt genom att
frflja honom fre biobesket.
Det r frst nr paret Palme korsat Sveavgen som det r tmligen
skert att det inte finns ngra livvakter kring dem och ett nrmande
kan ske. Paret stannar direkt nr de kommit ver p andra sidan
Sveavgen och tittar i SARI-butikens skyltfnster. I detta lge mste
grningsmannen bestmma om han skall skjuta eller inte. Av flera
skl bestmmer han sig fr att avst. Den mest sannolika frklaringen
r att det rr sig mnniskor i nrheten. Men eftersom han fljt efter s
nra tvingas han passera paret Palme.
Den fortsatta promenaden lngs Sveavgens stra sida r ofullstndigt
knd. Endast ett vittne, Nicola F, har sett paret Palme under denna
del. Hans uppfattning r att han sg dem vid La Carteriebutiken i
kvarteret mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Tunnelgatan. Han sg
att en person gick efter dem, lngst ut p trottoaren. Det innebr att
grningsmannen mste ha vntat in paret ngonstans eftersom de stod
en stund vid SARI-butiken. Trottoaren r mycket bred men att stanna
upp och vnta kar risken fr att dra uppmrksamhet till sig.
Enligt Lisbeth Palme stannade man vid ytterligare ngot butiks-
fnster. I detta lge tvingas grningsmannen passera Palme och ett
rimligt val i den situationen r att g en rejl bit framfr dem och
invnta vid en lmplig plats. Frga uppkommer nu om det inte fanns
risk att paret Palme i alla fall skulle ta taxi eller tunnelbana vid
Kungsgatan. I s fall brjar mjligheterna snabbt rinna ut fr gr-
ningsmannen och det frsta tillfllet blir vid Tunnelgatan, som ger
rimlig chans att springa in p en sidogata efter skotten. Efter denna
korsning finns inte s mnga lmpliga mjligheter, om ens ngon.
Svaret p frgan varfr mordet intrffade dr det faktiskt gjorde r
sledes troligen att det var den enda plats det kunde ske p. Utan att
lgga orsaksdimension i pstendet blir det sledes s att offrets be-
teende avgr valet av den plats dr mordet skall ga rum, vilket i sig
kan vara ett tecken p bristande professionalism hos grningsmannen,
som ju sannolikt helst vill agera p en frvald plats. Denna bedm-
ning ndras inte i grunden om man tnker sig att grningsmannen gick
ver Sveavgen betydligt lngre sderut.
Mordet
Av vittnet Inge M:s berttelse synes framg att mrdaren kom fre
paret Palme till Dekorimabutiken. Av flera andra vittnesml framgr
att det minuterna fre mordet inte fanns ngon som stod dr. Gr-
ningsmannen kan ha hunnit se runt hrnet in p Tunnelgatan och sett
byggfuttarna st dr och bedmt dem som en frdel, med den mjlig-
het till osedd flykt som de erbjd. Dessutom kunde inte en bil ta upp
jakten p honom.
Det kan ha rrt sig om hgst 30 sekunder innan paret Palme kom fram
till Dekorimabutiken. Den slutliga bedmning grningsmannen gjort i
detta lge br ha innefattat fljande komponenter:
Vittnet Anders B kommer gende alldeles bakom paret Palme.
Trafiken p Sveavgen har just stannat och det finns tre bilar p
vstra sidan och minst tv p stra sidan om Sveavgen.
Paret gr mycket nra varandra, eventuellt i armkrok.
Paret Palme kan komma att se honom innan de gr frbi.
Uppenbarligen ansg sig grningsmannen kunna bortse frn Anders
B. Denne beskrivs visserligen ha varit berusad men han raglade inte.
Framfr allt bilarna med direkt verblick ver korsningen br ha
uppfattats som faromoment. Att paret gick s nra varandra br ha
uppfattats som en komplikation eftersom en konfrontation av ngot
slag med Lisbeth Palme kunde frvntas.
Av Anders B:s och Inge M:s vittnesml tycks framg att grnings-
mannen lade sin vnstra hand p Palmes axel innan han skt. Detta
kan ha skett fr att stabilisera mlet men ocks fr att skjuta Palme
ifrn sig fr att p det sttet minimera att Palme vnde sig om eller
skulle gra motstnd. Skottet mot Palme har trffat i den ovanligt
kraftigt markerade mittsmmen p hans rock, som torde ha utgjort ett
gott riktmrke vid beskjutningen. Det behver sledes inte ha varit ett
avgjort tecken p professionalism att skjuta s mitt i prick.
De tekniska underskningarna synes visa att grningsmannen efter
skottet mot Palme mste ha vridit sin hand mot hger fr att kunna
trffa Lisbeth Palme med det andra skottet. Eftersom han d slppt
taget om den fallande Palme r det vr bedmning att han skjutit mot
henne fr att dda henne. Direkt efter skotten vnde sig Lisbeth
Palme mot grningsmannen och skrek: - Nej, vad gr du? I det
momentet stoppade grningsmannen p sig vapnet, backade ett steg
och vnde sig drefter om mot ster och begav sig lunkande, senare
springande, frn platsen. En professionell mrdare br rimligen ha
hunnit eliminera det besvrliga vittnet. Men det skall ven tas med i
berkningen att just i frsta skjutgonblicket brjade bilarna rra p
sig och det kan ha uppfattats som ett strre hot. Det r en mrkvrdig
brist p professionalism att grningsmannen stoppar p sig vapnet s
tidigt nr han kan komma att behva det som allra mest - nmligen fr
att skydda sig sjlv under flykten. Om man beaktar att ingngshlet i
Lisbeth Palmes kappa ligger i samma horisontella niv som den tvr-
gende smmen r det rimligt att anta att gm haft fr avsikt att trffa
henne, mitt i ryggen, som han gjorde med Olof Palme. Orsaken till att
det inte blev s r sannolikt att Lisbeth Palme vnde sig om mot sin
vnstra sida till fljd av knallen frn frsta skottet och att hon drogs
med i makens fall mot gatan. Samtidigt frdrjdes grningsmannens
avfyring av att han antingen spnde hanen fr hand eller anvnde sig
av double-action funktionen.
Flykten
Flykten br rimligen ha skett i riktning mot ett upphmtande fordon.
Detta fordon mste sledes ha sttt ster om Johannesgatan. De
vittnesuppgifter som beskriver mrdarens flykt talar fr att han sgs
gende p Snickarbacken i riktning mot Birger Jarlsgatan. Om ett
fordon fanns i nrheten borde han d kanske ha sprungit mot det i
visshet om att han skulle kunna komma ur situationen. Men han gick
fortfarande och skylde sitt ansikte med handen. Detta talar emot att ett
flyktfordon fanns i nrheten. Var skulle det d ha sttt? En pro-
fessionell liga borde ha haft ett flyktfordon mycket nra mordplatsen,
helst alldeles intill fr att kunna ta sig ur situationen s snabbt som
mjligt. De frndrade frutsttningarna mste ha tvingat dem att fra
flyktfordonen fram och tillbaka lngs gatorna en bit frn det heta
omrdet frn Regeringsgatan och vsterut. De gator som i frsta hand
kommer ifrga r Birger Jarlsgatan och Karlavgen. Ett sdant
agerande kar risken inte bara fr grningsmannen utan ven fr
vriga sammansvurna, som tvingas vnta i bil utan att veta om
mrdaren var frfljd, i vrsta fall av bevpnade poliser. Det upp-
kommer ven svrigheter att p optimalt stt n den andra flyktbilen,
som rimligen br ha sttt uppstlld ngonstans.
Kommunikation mellan grningsmnnen
Utver visuell kontakt, som kan vara vl s effektiv i mnga skeden,
kan det frutsttas att en konstellation som hr r frga om br ha haft
tillgng till radiokommunikation. I frsta hand br det ha varit nd-
vndigt under kvllen 28 februari fr att kommunicera mellan bilar. I
tidigare skeden fr att kunna kommunicera snabbt vid eventuella fr-
fljanden. Kommersiellt tillgngliga mobiltelefoner var vid tiden fr
mordet alldeles fr otympliga att bra p medan utbudet av apparater
fr direkt radiokommunikation var stort. Sledes kan det antas att man
i materialet skall finna beskrivningar av personer med sdana
apparater. (---)
Det finns 40 observationer av mn brande p eller talande i walkie-
talkies eller motsvarande. Kategorin annan plats utgrs uteslutande av
nromrdet till Sveavgen eller Grand med de mest avlgsna
observationerna vid Gallerian respektive Norra Bantorget.
Observationer fre 28/2 utanfr Gamla Stan kan inte saklst avfras
frn diskussionen eftersom det socialdemokratiska partihgkvarteret
ligger mittemot biografen Grand och kan tnkas ha ingtt i en
vervakningsoperation. Dremot synes observationer dr eller kring
Sveavgen under den 28:e februari fre det att paret Palme lmnade
hemmet kunna lggas t sidan eftersom det var oknt, t o m fr paret
Palme sjlva, att de skulle befinna sig dr under kvllen. Drmed
terstr endast tv observationer som bgge kunnat frklaras.
Av de sex observationerna efter mordet torde, p samma grunder, de
tv observationerna i Gamla Stan kunna avfras frn diskussionen.
Av de terstende har ngra kunnat frklaras efter kontroll med
vktarbolag, spaningsrotlar hos polisen och med andra anvndare av
radiokommunikationsapparater. I det resterande materialet fster man
sig vid avsaknaden av observationer i tunnelbanan under frden mot
biografen - ett skede dr man verkligen kan ha haft behov av kom-
munikation. Vidare r det pfallande att det inte finns ngra observa-
tioner i omrdet norr om Grand dr man kunnat frvnta sig dylik
aktivitet. De terstende observationerna har noggrant analyserats.
Ingen av dem kan passas in i ett rimligt scenario. Orsaken hrtill har
varit att de tidsmssigt r orimliga eller fr att de skett p en plats som
inte rimligen varit aktuell i sammanhanget. (---)
De mest intressanta iakttagelserna av mn med walkie-talkie grs vid
21-tiden, mellan 21-23 och slutligen i nra anslutning till mordet.
Flertalet av dessa iakttagelser grs p Sveavgens vstra sida och
endast en av dem nra biografen, de andra tre mittemot mordplatsen.
Om man antar att en konspiration, frsedd med walkie-talkie-
apparater, bestmt sig fr att utfra mordet s behver de samband fr
att kunna dirigera grningsman och flyktbilar. De mste ha flera bilar
i omrdet. En bil avsedd fr grningsmannen med en chauffr och
minst en bil till fr vriga deltagare i konspirationen. Walkie-talkie
ger en mjlighet till avstnd mellan alla inblandade personer. Nr
Olof Palme stannade vid bokhandeln behvde medlemmarna i kon-
spirationen meddela detta. Konspirationens medlemmar br ha be-
funnit sig i nromrdet av biografen och norr drom i detta lge.
Nr Olof och Lisbeth Palme brjar sin promenad sderut mste
aktrerna finna nya positioner och i varje fall mste chauffrerna
informeras. Grningsmannen kan informeras via walkie-talkie att en
lmplig plats r nrmaste gathrn. Detta innebr att grningsmannen
mste ha ett head-set eller en ronmussla. Det finns inga iakttagelser
av knastrande rster kring grningsmannen och beskrivningen av
honom talar inte fr att han haft ngot i ronen eller fr att han sjlv
talat i walkie-talkie. Inte ngon av de mn, som beskrivs ha befunnit
sig runt biografen Grand har angetts ha varit frsedd med walkie-
talkie. Inte ngon av de mn som beskrivs ha haft en walkie-talkie
verensstmmer signalementsmssigt med ngon som beskrivs ha be-
funnit sig vid Grand.
Konspirationens medlemmar i vrigt dirigeras ocks sderut, liksom
flyktbilarna. Eventuella andra grningsmn dirigeras till gathrn p
mse sidor av Sveavgen. En tnkbar sdan hrna r Tunnel-
gatan/Sveavgens vstra korsning. Ur sammansvrjningens synpunkt
br den sidan ha varit lika intressant som den stra delen av kors-
ningen. Det vill sga, man borde ha kunnat frvnta sig en man utan
walkie-talkie men frsedd med vapen i denna hrna. Den iakttagelse
som gjorts av en man dr har skett frn en passerande bil. Iakttagelsen
har dock inte verifierats av personer som stod i bankomatkn.
Enligt ett anonymt brevskrivande vittne, den s kallade Skellefte-
hamnsmannen, fanns det en walkie-talkiefrsedd man vid Olofsgatan.
Man kan undra vilken uppgift han skulle ha haft. Svitt vi kunnat
utrna finns det ingen begriplig uppgift fr denna person. P andra
sidan, det vill sga den stra sidan av Sveavgen, fanns det ingen man
med walkie-talkie. Allmnt sett kan man ju undra varfr man skulle
hlla sig med en huvudgrningsman och en eller flera tillggs-
personer. Vi kan inte se ngot rimligt skl till detta. Slutsatsen av
detta r att grningsmannen agerar sjlvstndigt och de informationer
som finns om walkie-talkies, beskriver fantasier eller slumpmssigt
nrvarande poliser, vktare och andra med legala skl att anvnda
radioapparater.
Denna analys synes sledes tala fr att en tnkt konspiration arbetat
utan att i ngot skede avslja att man anvnt radiokommunikation.
Det skulle i s fall innebra att man arbetat ytterst professionellt,
vilket starkt kontrasterar mot hur mordet faktiskt gick till i slutskedet.
Sammanfattning av genomfrandefasen
Vr bedmning r att grningsmannens beteende under genomfran-
defasen talar emot att han skulle vara av srskild och professionell be-
skaffenhet vilket man borde frvnta av en professionell eller semi-
professionell konspiration. Vidare synes de taktiska bedmningar som
gjorts tyda p betydande brister, vilket visas i flera faser av genom-
frandet.
verskylningen
Frutom de sjlvklara momenten att skydda och gmma grnings-
mannen, alternativt transportera ut honom ur landet, tillkommer ett
stort antal tgrder fr att skaffa undan all bevisning i form av
hyreskontrakt, kvitton, och en mngd andra lmningar efter en strre
operation. Fr detta krvs personella resurser och dessutom personer
som inte har hela bilden klar fr sig fre mordet men som naturligtvis
efter det kan ha ftt aningar om vad som pgtt. Inte ngon person
med sdan kunskap har hrt av sig till utredningen vare sig direkt
eller indirekt.
Belningen har lockat till sig ett strre antal lyckskare, som kommit
med oanvndbar information. Belningen r dock tillrckligt stor fr
att locka personer med reella kunskaper. Villkoren fr utbetalning be-
dms vara goda fr en tipslmnare. Belningen har dock inte producerat
ett enda anvndbart tips. Slutsatsen, i detta skede av analysen, r att
det talar emot att en konspiration skulle ha agerat. I vilket fall kan
den, om den finns, endast best av ett ftal personer.
Under natten efter mordet ringde en tysktalande person till en svensk
diplomat i Bonn och sade att RAF begtt mordet. Frutom att detta
gravt avviker frn RAF:s modus nr det gller att ta p sig ansvaret
fr ett dd kan anfras att diplomaten just flyttat och att hans nummer
inte fanns i telefonkatalogen. Huvudintrycket r att detta r des-
information sprungen ur andra omstndigheter.
Ingen annan information i materialet talar heller fr att ngon
organisation p allvar tagit p sig ansvaret fr mordet. Detta talar
emot att en terroristiskt konspiration skulle ha agerat.
Nr det gller frgan om huruvida en konspiration verkligen skulle
framtrda eller inte efter mordet och ta p sig ansvaret, br man dock
betnka att en konspiration kan ha rknat med en mer blandad
reaktion p mordet och att de i grund och botten haft fr avsikt att
trda fram. Man kan ha vervrderat vikten av det primitiva palme-
hatet. Den reaktion som mordet utlste var ju tmligen ensartad.
Bedmare och talesmn i de flesta lger var entydigt avstndstagande.
Denna reaktion visade fr en eventuell konspiration att man gjort en
kolossal felbedmning av vrdet av Palmes dd och att man drfr
valde att inte framtrda. Motsvarande valhnthet borde i s fall ven
prgla genomfrandet i alla andra faser.
Under de nrmaste dagarna efter mordet inledde man p skerhets-
polisen mngder av underskningar av potentiella och reella fiender
till Olof Palme. Man gjorde inga relevanta fynd och inte heller fanns
det ngra rykten i svang. Flera skerhetstjnster gnade tid och
resurser ver hela vrlden, t att underska om det fanns ngot sub-
stantiellt bakom mordet p Olof Palme. Man fann ingenting. Man kan
drfr sga att budskapet i Olof Palmes dd r oknt fr vrldens
skerhetstjnster.
Ensamagerande grningsman - del av konspiration
Fr denna eventualitet gller i huvudsak det tidigare resonemanget.
Det r frst i det avgrande exekutionsstadiet som en ensamagerande
grningsman lmnas t sitt de. Det har frekommit vid ett flertal till-
fllen i attentatshistorien. Fr att det skall vara mjligt att agera s br
den inhyrde mrdaren vara en professionell person med stor potential
att klara av uppdraget. En frdel med detta arrangemang r frsts att
kopplingen till den underliggande konspirationen kan minimeras. En
sdan grningsman kan sledes frvntas agera ytterst diskret i alla
faser av sitt uppdrag. Det har tidigare ppekats att den aktuelle gr-
ningsmannen inte synes besitta de egenskaper som krvs. Det talar
starkt emot att mrdaren skulle ha varit lejd. Detta resonemang ut-
vecklas i fljande avsnitt dr hypotesen om ensam grningsman
prvas nrmare.
Konklusion
Denna genomgng av materialet synes oss p fljande punkter tala
emot att en konspiration agerat i mordet p Olof Palme.
Bristen p information om motiv.
Den uteblivna effekten av mordet.
Bristen p tecken p kartlggning och vervakning samt de prak-
tiska svrigheterna att genomfra kartlggning under den kalla
rstiden.
Att ingen gruppering ptagit sig ansvar vare sig direkt eller in-
direkt.
Bristen p professionalism hos grningsmannen.
Bristen p taktisk frmga i den postulerade gruppen.
Fr alternativet opportunistisk konspiration gller ytterligare ngra
frhllanden som talar emot en sdan konstellation. Dessa frhllan-
den r till dels ven giltiga fr en kartlggande konspiration.
Det uppkommer ett antal svra vervganden av betydelse fr om
man skall g till attack eller inte, efter att man ftt informationen
att Palme befann sig p biografen Grand.Risken fr att Palme hade
livvakter med sig.
Risken att han skulle hmtas av livvakter.
Risken fr polisfordon i nrheten under genomfrande och
flykt
Det mest sannolika alternativet torde ha varit att Palme skulle g
eller frdas med en mngd andra mnniskor vilket avsevrt skulle
frsvra mjligheten att komma t honom.
En grupp mnniskor, som r villiga att s pltsligt ta stora risker r
psykologiskt osannolik.
En grupp som varit s enkelt motiverad torde snarare ha satt igng
en kartlggning lngt tidigare och borde d ha kunnat avsljas i
materialet till fljd av sin brist p professionalism.
Prvning av hypotesen om ensamagerande
grningsman
I fregende avsnitt prvades hypoteser om samverkande grnings-
mn. Vr analys synes visa att den mjligheten har en lg sannolikhet.
Drmed terstr endast mjligheten av en ensamt agerande grnings-
man. I det fregende avsnittet nmndes mjligheten av en ensamage-
rande grningsman men som r del av en kartlggande konspiration.
Eftersom denna mjlighet r s intimt frknippad med en konspira-
tionsteori avser vi inte att prva den vidare. I prvningen av hypote-
sen om den ensamagerande torde framg att grningsmannen saknar
de egenskaper som frvntas av en lejd mrdare.
Mtet mellan offer och grningsman
Den ensamagerande grningsmannen kan ha kartlagt och vervakat
Palme genom vandringar kring Rosenbad och kring statsministerns
bostad. I kontrast till den mer determinerade konspirationen kan han
ha uppehllit sig kring Palmes bostad i mnga timmar, ofta frgves,
men denna kvll ppnar sig pltsligt en mjlighet. Liksom nr det
gllde konspirationen r detta alternativ dock osannolikt eftersom det
saknas information om vervakare vid bostaden eller frfljare till
tunnelbanestationen. Den ensamagerande kan frutsttas vara mindre
frslagen och frutseende varfr mjligheten att upptcka honom br
ha varit strre.
Motsvarande resonemang kan fras kring ett slumpmssigt mte
mellan offer och grningsman under frden till biografen. Det finns
inga skra tecken p att Palme frfljdes.
Vid biografen Grand, i den stund Palme anlnder dit, observeras dock
en person som under en stund uppehller sig framfr entrn. Han
tycks st p t och stirra in i foajn just nr Palme gr in och
smningom stller sig i biljettkn. Utver att detta beteende kan ha
implikation i detta rende finns det minst tv andra tnkbara
frklaringar. Personen i frga kan ha varit p bion och kommit ifrn
anhriga eller bekanta, som han tittar efter. Det kan ocks rra sig om
en legitim nyfikenhet p Palme, som vederbrande kanske aldrig sett i
levande livet. Ingen av frklaringarna kan uteslutas men om man
kopplar ihop signalementet fr denna person med andra observationer
framkommer betydande likheter med den person som skt Palme.
Vi har i tabellform sammanfattat alla dessa observationer (---). Ett
flertal observationer har gjorts, som kan rra en och samma person
och i fortsttningen kommer vi att referera till dessa observationer.
Fr enkelhetens skull refererar vi d till begreppet grningsman, i fullt
medvetande om att alla beskrivningar inte ndvndigtvis rr en och
samma person. Dock menar vi bestmt att dessa beskrivningar inte rr
tv eller tre olika och samverkande grningsmn.
I frnvaron av annan information och med hnsyn till att det frefaller
ytterst osannolikt att grningsmannen trffade p Palme frst efter
filmfrestllningen ter det sig sledes sannolikt att mtet mellan offer
och grningsman skedde nr Palme kom till biografen.
Agerande vid biografen fre filmen
Sedan grningsmannen konstaterat att Palme gtt in p biografen kan
tanken snabbt ha runnit upp i honom att ska kontakt med Palme eller
dda honom. Till den ndan stannar gm kvar p platsen och ser efter
vilken film Palme skall beska. Mjligen blir han s upphetsad av
situationen att han tidigt lever sig in i rollen som attentatsman att han
p ett pfallande stt stryker lngs husvggarna och rr sig bort mot
busshllplatsen sedan Palme kommit ut p gatan efter att ha kpt
biljetter. Mjligen kan han drvid ha konstaterat att Palme talade
under lngre tid med ett yngre par (sonen Mrten och hans fstm).
Detta kan ha strt grningsmannen men troligen har han inte varit
bevpnad och inte heller klar med beslutet att g till attack eftersom
det torde ha funnits mjlighet att attackera Palme sedan denne kommit
ut p gatan efter biljettkpet.
Agerande under frestllningen
Under det att Palme bevistade filmfrestllningen mste gm ha, t-
minstone preliminrt, beslutat sig fr att frska sig p att skjuta
Palme och under den tiden ha frsett sig med vapnet. Alternativt, om
han redan var bevpnad, ska vrme under de tv timmarna fram till
filmens slut. I bgge fallen finns inte anledning fr honom att
uppehlla sig kring biografen och man kan drfr inte veta vilket av
dem som faktiskt gller. Det saknas i vilket fall anledning fr honom
att uppehlla sig invid biografen eftersom Palme med skerhet skulle
befinna sig dr de nrmaste ca tv timmarna.
Om vapnet levererades till grningsmannen efter klockan 21 mord-
kvllen s vet leverantren sannolikt vem som mrdade Olof Palme.
Eftersom han riskerar att bli flld fr t ex medhjlp till mord eller
olaga vapeninnehav r det, i viss mn, frsteligt att han inte hrt av
sig sjlv. Men, sett i ljuset av belningens storlek och svrigheterna
att bevisa medhjlp till mord, kombinerat med svrigheterna att f
fram ett vapen med s kort varsel, r det drfr mer sannolikt att
grningsmannen disponerat vapnet en tid och inte ftt det levererat
under kvllen. En alternativ mjlighet skulle vara att grningsmannen
obemrkt lnat vapnet och sedan terstllt det. Den eventualiteten ter
sig dock osannolik eftersom terstllandet br ha skett i mycket nra
anslutning till lnet. Grningsmannen br d ha varit sysselsatt med
andra ting, som att fly undan och skaffa alibi.
Under frestllningens gng finns ett antal beskrivningar av mn som
uppehllit sig kring biografen, den frsta av dem vid 22.10. Flertalet
av dessa rr uppgifter om tv mn. I ngot fall ensamma mn, som
dock signalementsmssigt inte verensstmmer med gm. Om dessa
mn skulle ha med mordet att gra skulle de sledes vara del av en
konspiration. Men varfr skulle de uppehlla sig dr? Vid vilken tid
filmen slutade kunde man ltt ha tagit reda p. Med tanke p det
uppdrag man skulle utfra torde det vara bst att hlla sig undan s
lnge som mjligt och inte ondigtvis exponera sig vid biografen.
Man kan drfr svrligen frst vad deras uppgift skulle kunna vara i
det fortsatta scenariot, om de uppehll sig dr. En komplott torde ha
varit i strre behov av transportrer n av vakter i detta skede.
Frn 22.50 grs ett antal observationer av den person vi bedmt vara
grningsmannen drfr att hans beteende inte r kongruent med
upptrdandet hos personer med legala renden i omrdet.
Han har varit borta frn omrdet under drygt 1.5 timme. Det ter sig
naturligt att komma tillbaka i god tid - hr sledes ca en kvart innan
filmen skulle sluta. Han kan behva p plats inom sig repetera sin
tanke eller planering. Efter att ha uppehllit sig p stra sidan av
Sveavgen nrmar han sig biografen vid 23-tiden. Strax drefter
slutade en annan film och ett knappt 40-tal personer strmmade ut
frn biografen. Detta kan inte ha frutsatts av grningsmannen och det
r pfallande hur han, nr alla beskare, utom tv unga kvinnor,
kommit ut gr fram till entrdrrarna och stirrar in genom glasrutorna.
Det verkar som att han inte haft riktigt klart fr sig vilken film Palme
faktiskt gtt p. Han gr fram fr att se om Palme r kvar i foajn.
Drefter uppehller han sig ytterligare ngra minuter alldeles utanfr
entrn. Han vankar fram och tillbaka. Detta skulle i och fr sig kunna
vara samma beteende som en bekant till ngon som bevistade
frestllningen skulle kunna uppvisa men det finns inte beskrivet att
ngon med detta utseende hmtade ngon vid biografen.
Bedmning
Gm agerar pfallande och utan rimligt hnsynstagande till mjlig-
heten att han skall kunna observeras. Detta expositionsbeteende torde
inte hra till en professionell mrdares beteende. Gm ger intryck av
bristande tlamod i det att han gr fram till entrn nr det tilltnkta
offret inte kommit ut som frvntat. Inte heller detta hr till den
vlinformerade mrdarens beteende.
Agerande efter frestllningen
Den drp fljande observationen av gm grs vid mbelaffrens
fnster i samband med att Olof Palme pbrjar sin promenad mot
city. Det r inte sannolikt att han kunnat hra vad Palmes sagt och
ven om han gjorde det torde det inte pverka det fortsatta frloppet,
eftersom det finns mnga alternativa vgar till Gamla Stan. Dremot
torde det vara ovedersgligt att han sg hela sllskapet st och samtala
en stund. Det r anmrkningsvrt att han pbrjar frfljandet av
paret Palme i s nra anslutning till att sllskapet brt upp i tv rikt-
ningar och dessutom fre det att Mrten Palme och hans fstm
passerat honom.
Grningsmannen fljer efter, till en brjan p knappa 20 meters
avstnd, men efter en 150 m lng promenad beskrivs det att han be-
fann sig endast 10 m efter paret Palme. Under denna promenad r det
sannolikt att man mtt ett gng ungdomar som kan ha franlett gm att
vnta ytterligare en stund med att skjuta. Efter att Palmes korsat
Sveavgen kort efter att de passerat korvkiosken vid Adolf Fredriks
Kyrkogata blir det ndvndigt fr gm att passera dem, annars mste
han vnta bakom dem vilket torde ha blivit alltfr pfallande.
I detta lge br det dock ha sttt klart fr gm att Palme inte hade ngra
livvakter. Man kan undra varfr han inte gick till attack d. Av
utredningsmaterialet framgr att det troligen fanns flera personer i
nrheten som gick i bgge riktningarna vid platsen varav flera var
tmligen unga och kan ha uppfattats som potentiella ingripare. Flykt-
mjligheterna vid SARI-butiken br dock ha bedmts vara bttre n
vad de varit p motsatta sidan av Sveavgen. Mjligen kan det fr-
hllandet att Palme stod vid ett stort skyltfnster ha avhllit grnings-
mannen med den risk fr spegelbilder som kan finnas. Slutligen kan
frloppet ha varit s snabbt att gm inte hunnit vervga mjligheterna
utan tvingats passera paret Palme.
Det har tidigare ppekats att det fortsatta frloppet under promenaden
fram till mordplatsen r ofullstndigt knt och delvis fyllt av motsg-
elsefulla uppgifter. Vittnet Nicola F, som sger sig ha mtt Palme vid
La Carteriebutiken, har sett en man p ngra meters avstnd men ute
vid trottoarkanten. Nr han senare hr skotten vnder han sig om och
sger att mannen som frfljde Palme hoppade in och ut ur porten vid
Dekorimabutiken. Det beteendet han beskriver r vittnet Anders B:s
beteende och beskrivningen av frfljaren br delvis drag av Anders
B. Nr Nicola F vnde sig om strax efter skotten befann han sig mer
n 200 m frn mordplatsen och torde ha haft svrigheter att se och
urskilja de olika aktrerna. Det finns sledes en betydande mjlighet
att Nicola F kan ha haft svrigheter att svl i verkligheten, som i sitt
minne srskilja de olika delarna i frloppet.
Av vittnet Inge M:s uppgifter framgr att gm stod bredvid butiks-
entrn vid Dekorima under ngon tid. Sledes mste han ngonstans
ha passerat paret Palme. Om Nicola F:s vittnesml r riktigt torde det
ha skett i samband med att paret Palme stannade vid ytterligare ngon
butik, utver SARI-butiken. Lisbeth Palme minns inte om de stannade
vid ngot ytterligare skyltfnster. Dremot framgr att paret gick
lngsamt och det torde rcka fr gm att passera dem. Hans beteende
vid mordet talar dock fr att han inte nskade gonkontakt med offret,
utan att han hela tiden haft intention att utfra mordet bakifrn. Drfr
talar det mesta fr att han inte gick frbi Palme fr att han nskade
det, utan fr att han tvingades gra det.
Agerande vid mordplatsen
Vid mordplatsen hade grningsmannen god uppsikt ver paret Palmes
frehavanden och om det fanns personer p vg mot den plats dr han
stod. Genom att titta sderut kunde han stund fr stund bedma
lmpligheten av en attack. Dremot kunde han inte frn sin position
se trafikljusens omslag men han kunde frsts se trafikens rrelser.
Strax innan Palme gick frbi honom torde ljusen ha slagit om till rtt
och trafiken stannat. Rakt fram, ur grningsmannens synvinkel, stod
tre bilar, varav tv i ytterfilen, nrmast honom. Vid trafikljuset sder
om mordplatsen stod venledes tre bilar. Bakom paret Palme gick
vittnet Anders B. Gm torde ha sett Anders B under ngon stund innan
dess och bedmde honom uppenbarligen inte som ett hinder.
Tmligen omedelbart efter att Palme passerat gm gick den senare upp
bakom Palme och tog med sin vnstra hand p Palmes axel vilket kan
ha gjorts fr att skjuta Palme framt eller fr att hlla honom stabilt.
Direkt drefter hjde gm revolvern och skt. I det gonblicket hade
bilfrarna ftt grnt ljus och bilarna brjade rra sig. Palme torde
momentant ha fallit framt varvid gm kan ha fljt med ett kort gon-
blick, liksom Lisbeth Palme. I den rrelsen och under det att han tog
ett steg bakt vnde han revolvern mot fru Palme. Sedan han gjort det
stoppade han p sig revolvern, tog ytterligare ett steg bakt. Drefter
syntes han tveka ngot varefter han brjade springa Tunnelgatan
vsterut.
Svitt Lisbeth Palme kan pminna sig sade grningsmannen ingenting
men tv vittnen har hrt henne sga ngot, som en av dem minns som:
- Nej, men vad gr du?! Detta torde ha skett efter det andra skottet.
Bedmning
Det frefaller obetnkt att s snabbt stoppa p sig vapnet, som skulle
ha kunnat anvndas mot eventuella angripare. Det kan knappast
tnkas att gm trodde sig ha skadat Lisbeth Palme tillrckligt effektivt
eftersom hon skrek obehindrat och inte fll samman. Drfr ter det
sig mrkligt att han inte frskt sig p att skjuta ett eller flera ytter-
ligare skott. ven om Palme fll framt direkt torde en mer professio-
nell grningsman ha skjutit ytterligare ett eller annat skott, fretrdes-
vis i huvudet, fr att vara sker p att han verkligen lyckats. Bilarnas
rrelser mot mordplatsen kan ven delvis ha hindrat honom frn att
skjuta fler gnger. Tendensen till kvardrjande kan naturligtvis tolkas
som att gm vervgde vad han skulle gra men eftersom han redan
stoppat p sig vapnet r det mer sannolikt att han helt enkelt blev
ngot frvirrad ver vad han stadkommit.
Det andra skottet. Skottet som trffade Lisbeth Palme r delvis svrt
att bedma eftersom det saknas nrmare beskrivning av hur det gick
till. Av de tekniska underskningarna framgr dock att riktningen fr
den frsta respektive andra kulan skiljer sig mer n 20. Vidare fram-
gr det att skotten avlossades med mycket kort intervall. Det mest
sannolika r drfr att grningsmannen, eftersom han inte rrde sig
bakt efter frsta skottet, riktat vapnet mot Lisbeth Palme och avlossat
ett skott i syfte att skada henne. I linje med vad som senare anfrs om
motiven att dda Olof Palme r det sannolikt att gm velat dda ven
henne motiverat av att hon var associerad med sin make, det
frhatliga objektet.
Flykten
Nr gm passerat Luntmakargatan valde han att springa uppfr trappor-
na. Han kunde ha valt rulltrappan som gr parallellt med trapporna.
Att han inte gjorde det kan bero p att rulltrappan stod stilla eftersom
den stngs av automatiskt om den inte anvnds frekvent.
Grningsmannen kan ha trott att den inte fungerade alls varvid det
skulle ha blivit mer anstrngande, eftersom trappstegen r hgre.
andra sidan beskrivs det att han tog minst tv trappsteg i taget, den
vg han sprang. ven den kraftiga belysningen i rulltrappan liksom
att han kanske inte knde till den alls, kan frklara att han inte tog den
snabbaste vgen upp till Malmskillnadsgatan. Han hade inte lng tid
p sig att fatta beslut om vgval.
Under sprngmarschen upp mot Malmskillnadsgatan observerades gm
av en person, som sg honom stanna en kort stund uppe p krnet av
trappan, mjligen fr att pusta ut en stund men ocks fr att se om
ngon fljde efter. Han fortsatte att springa under det att han hante-
rade en liten vska med en dragkedja som han drog i. Det ter sig mest
sannolikt att han redan d flyttade revolvern frn en ficka till denna
vska. Dremot frefaller det osannolikt att han skulle frvara en
radiokommunikationsapparat p ett s krngligt stt.
I denna fas borde en grningsman som har medhjlpare ha god
anledning att kommunicera via radio fr att f flyktbilen till en lmp-
lig plats.
Det naturliga valet fr den fortsatta flykten r att fortstta gatan rakt
fram fr att n Birger Jarlsgatan och snabbt glida in i gatubilden.
Istllet viker grningsmannen av, vlbetnkt i och fr sig eftersom
han d inte kunde observeras under lngre tid av frfljare. Han viker
av norrut. Det sannolika r att han avviker mot trakter han knner
bttre n andra, mot hemmet eller annan vlbekant plats.
Nr han rundade hrnet David Bagares Gata - Regeringsgatan gick
tv personer framfr honom och den ena av dem halkade till varvid
gm sprang p henne. Hon blev uppretad och kastade ngot skllsord
efter honom. Han svarade inte, fortsatte springa och frsvann ur deras
syn. Detta beteende r kongruent med en person som verkligen har
brttom och behver inte betyda att han inte frstod skllsordet.
Sedan han vikit ned Snickarbacken torde han ha anledning att lugna
ned takten antingen till fljd av viss utmattning eller fr att inte vcka
uppmrksamhet.
Bedmning
ven i denna fas visar gm att han inte r trnad fr uppgiften. Han
tycks stoppa undan sitt vapen s att det blir otkomligt. Hans kldsel
verkar opraktisk, vilket tyder p brist p frutseende. Hans kondition
tycks inte rcka fr en rejl sprngmarsch och fortfarande 2-3 minuter
efter mordet vcker han uppmrksamhet genom att frska dlja sitt
utseende. Grningsmannens val av flyktvg antyder lokalknnedom.
Konklusion
Vid en analys av hndelsefrloppet framkommer:
Det finns inga tecken p en elektronisk vervakning av hemmet
eller arbetsplatserna.
Det finns inga tecken p direkt bevakning av Palme.
Det r oskert, men inte sannolikt att en kartlggning frekommit.
Det r inte sannolikt att det frsiggtt ett efterfljande frn Gamla
Stan.
Det r oskert, men inte sannolikt att ngon fljt efter i tunnel-
banan.
Med viss sannolikhet r det troligt att ngot efterfljande frn
Rdmansgatans T-banestation till biografen Grand inte har skett.
Ngon bevakning vid Grand har inte skett fre det att Olof Palme
kom dit.
Ngon bevakning under frestllningen tycks inte heller ha skett
medan det dremot finns sdana tecken strax innan frestllningen
slutade.
Det r helt klart att det freligger ett efterfljande frn biografen
till mordplatsen, att en grningsman ensam flytt ivg frn mord-
platsen och att ingen annan flytt ivg i ngon annan riktning i
nrheten av mordplatsen.
Ingen organisation har ptagit sig ansvaret fr mordet, p ett
vertygande stt.
Belningen har inte lockat ngon att skvallra eller ange ngon p
ett vertygande stt.
Det finns inga underrttelseorganisationer som har ngon informa-
tion av vrde om mordet.
Mordet har inte haft en iakttagbar effekt, som skulle kunna
frklara en konspirations motiv.
De prvningar huvudhypoteserna utsatts fr har visat att den pro-
fessionella konspirationen, med flera grningsmn eller en lejd
mrdare, liksom den opportunistiska komplotten inte kan fs att passa
in i de mnster som rekonstruktionen och analysen genererat. Genom
uteslutningsmetodik och genom att betrakta den faktiske grnings-
mannens beteende kan man sluta sig till att han varit ensamagerande.
Genom en serie beteende visar grningsmannen att det brott han gjort
r tillkommet under improviserade former hos en person som ftt en
mjlighet att agera spontant snarare n en vlplanerad akt hos en
erfaren person uppbackad av andra.
Klassifikation av brottet
I den forskning kring brottsplatser och brottslingar, som utfrts frmst
vid FBI har en praktisk uppdelning framkommit, nmligen vad vi, i
Sverige, kallat organiserat respektive kaotiskt brott. Denna klassifika-
tion har sitt ursprung i sexualmord men har kunnat anvndas ven vid
annan brottslighet dr eventuella sexuella moment, i varje fall inte
varit helt uppenbara. Sjlvfallna modifikationer mste gras men i allt
vsentligt visar sig dessa tv typer av brott begs av tv olika typer av
grningsmn.
Mordet p Olof Palme, sett i sin helhet, synes vsentligen kaotiskt.
Tecken p detta r:
Brottet r inte planerat utan spontant.
Grningsmannen har ett expositionsbeteende vid biografen.
Grningsmannen har ett hgriskbeteende genom att inte ta strre
hnsyn till mnniskor omkring, bilar och eventuella civila poliser i
samband med beskjutningen.
Det frekommer ingen konversation fre beskjutningen.
Genomfrandet r oklart genom att Lisbeth Palme beskjuts men
inte ddas.
Grningsmannen frefaller ltt frvirrad omedelbart efter det att
han skjutit.
Brottet r i sig till synes motivlst.
Det finns dock ngra drag av organiserat brott.
Grningsmannens tlamod att vnta tv timmar efter mtet med
offret.
Grningsmannen visar sin avsikt mycket sent i frloppet.
Grningsmannaprofil
Med konklusionen och klassifikationen av brottet som bas, r de mj-
ligt att nrmare beskriva grningsmannens karakteristiska. Av olika
skl finns det anledning tro att denne person inte ndras i vsentliga
avseenden efter att han mrdat Olof Palme. Hans karakteristiska r
drfr vsentligen desamma nu, som de var vid tiden fr mordet. I
den mn det skulle kunna vara annorledes markeras det srskilt.
Under den tid som gtt sedan vi lmnade ett utkast till profil i februari
i r har reanalys av materialet medfrt smrre frndringar och
modifikationer av profilen. (---)
Grningsmannen
Det har tidigare konstaterats att detta brott vsentligen r kaotiskt,
vilket medfr att grningsmannen i huvudsak har kaotiska drag, som
kan beskrivas i generella termer varav fljer en serie sannolika
omstndigheter.
Generella drag
Det rr sig om en personlighetsstrd, svensk man utan strre frmga
till logisk resonemang i pressade situationer och som hellre lter
knslorna styra handlandet. Han r en driftstyrd person, som drmed
har svrigheter i interaktionen med andra mnniskor. En sdan person
har vanligen en bakgrund kantad av diverse misslyckanden och dessa
frhllanden i kombination ger hans aktuella liv en speciell kontur av
kantighet, rigiditet och originella levnadsomstndigheter.
Personlighet
Den nrmare arten av personlighetsstrning lter sig inte, som tidigare
ppekats, beskrivas nrmare. Ett brott av denna typ begs dock van-
ligen av personer med psykopatiska drag. Grningsmannen r sledes
en intolerant, illojal och hnsynsls person som styrs av impulser,
hugskott och infall. Drmed finns ett drag av rastlshet och bristande
uthllighet, som visar sig p mnga livets omrden. En konsekvens av
den strda personligheten r svrigheter att relatera till andra och
upprtthlla vnskaps- och andra relationer. I grund och botten r
personen rdd fr konfrontation men han drar sig inte fr att ska den
om det skulle kunna tjna hans syften. Det finns ett betydande frakt
fr andra och frakt fr svaghet, som tar sig uttryck i frdomsfullhet
och tendens till snara omdmen om andra. Omdmen, som till sin
karaktr r rigida och bristflligt nyanserade. Ytligt sett kan han
skert framst som sjlvsker genom sin sjlvhvdelse men i andra
avseenden framstr han som uppblst och okta, vilket avspeglar en
brist p inre kompass.
Levnadsvanor
Den strda personligheten fr med sig att grningsmannen lever ett
liv fattigt p omvxling och utan strre ambitioner. Han trivs bst i sin
ensamhet men gnar sig inte t krvande hobbies. Hans liv kan, fr
omgivningen, te sig hndelsefattigt och trkigt. Han r politiskt
ointresserad men det finns troligen ett betydande hat mot samhllet
och dess representanter, som har sin grund i hans egna svrigheter i
livet. Grningsmannen r troligen drfr inte medlem av freningar
eller samfund men kan naturligtvis sympatisera med eller intressera
sig fr organisationer eller tankesystem med originell eller avvikande
framtoning. ven om mtet med Palme var slumpmssigt r det
mjligt att grningsmannen kan ha kartlagt Palme eller andra
prominenta personer under till synes planlst vandrande kring deras
bostder och arbetsplatser. Grningsmannen synes ha viss vana vid
skjutvapen. Det mest sannolika r att han fullgjort, tminstone en del
av vrnplikten, som ju ger vana vid skjutvapen. Han kan ven ha
skaffat sig vana p egen hand p avlgsna orter men det r ven
tnkbart att han d och d beskt en skjutbana vilket medfr att han
kan vara knd dr. Med tanke p grningsmannens hantering av
vapnet synes det ha srskilt vrde fr honom. Det avspeglar mjligen
ett strre vapenintresse, som i s fall torde vara knt fr delar av hans
omgivning.
Fysiska karakteristika
Grningsmannens fysiska karakteristika framgr av vittnesuppgifter,
men kan ven hrledas frn analysen av materialet. Det framgr
drvid att han r ca 180 cm lng och r relativt kraftigt byggd. Han r
hgerhnt. Han frefaller inte vara vltrnad.
lder
Brott av detta slag begs oftast av mn under 30 r men med tanke p
det motiv som ligger nrmast tillhands, ett utprglat palmehat, r det
sannolikt att gm r ldre n 30. Fr att ett hat mot en person skall bli
s utprglat torde de krva att man levt under Palmes era och gradvis
byggt upp en aversion mot personen Olof Palme. De vittnen, som sett
grningsmannen synes till vervgande del ha uppfattat honom vara
kring 40 r. Det frefaller vara rimligt men man br tnka p mjlig-
heten att en ensamvarg kan se betydligt ldre ut n sin kronologiska
lder. Det innebr att grningsmannen r fdd tidigast 1938 och
senast 1958 men mest sannolikt under 40-talet.
Familjr bakgrund
Kaotiska brottslingar har ofta en kaotisk bakgrund dr f f a fadern och
relationen till honom prglat det fortsatta livet. De svrigheter som
funnits kring fadern behver dock inte ha visat sig i att han, i sin tur,
r eller varit knd fr myndigheter. Men han kan ha haft alkohol-
problem och ktenskapet mellan frldrarna kan ha haft andra
pfrestningar som t ex misshandel. Grningsmannens kontakt med
frldrarna, om de ver huvud finns i livet, r troligen minimal. Av
vsentligen oknd anledning r kaotiska brottslingar ofta fdda sent i
en syskonskara.
Eget familjeliv
Grningsmannen umgs sannolikt endast sporadiskt med kvinnor och
bor och lever ensam. Han har troligen inga barn.
Utbildning
Det mest sannolika r att grningsmannen r lgutbildad, i varje fall
har han inte genomgtt hgskolestudier. Det r vidare troligt att han
inte har ngon avancerad yrkesutbildning.
Arbete
Till fljd av utbildningsnivn har grningsmannen, om han inte r
lngtidsarbetsls, ett okvalificerat arbete i vilket arbetsuppgifterna
inte innebr vidlyftigare kontakter med andra mnniskor. Sannolikt
har han bytt arbeten mnga gnger. Med tanke p arten av hans per-
sonlighetsstrning r det inte sannolikt att han arbetat lngre tid i
arbete som innebr djupare kontakter med andra mnniskor, f f a inte
vrdarbete.
Ekonomi
Av ovan angivna frhllanden fljer att grningsmannen lever p en
lg ekonomisk niv dr utrymme fr t ex egen bil torde vara begrn-
sat. Troligen br han i en hyresrtt med relativt lg hyra med drav
fljande bostadsstandard.
Psykiatrisk sjukvrd
Den typ av strning grningsmannen troligen har brukar vanligen inte
leda till kontakter med den psykiatriska vrden, i varje fall inte under
frivilliga former. Tillstndet pverkas inte i vsentlig mn av medici-
nering och psykoterapi brukar endast kunna stadkomma marginella
frndringar. Sledes r det inte troligt att grningsmannen har eller
har haft psykiatriska vrdkontakter.
Annan sjukvrd
I beskrivningarna av grningsmannen anges att han rrt sig klumpigt
och mjligen haltat ngot. Det finns sledes en mjlighet att han haft
eller har en rygg-, hft-, kn- eller fotledskomma som kan ha fr-
anlett vrd svl akut vid ett skadetillflle som i ppenvrd fr
uppfljning eller eventuell sjukgymnastisk behandling. Viss konsum-
tion av smrtstillande lkemedel kan drfr ha frekommit.
I detta sammanhang kan det ven kommenteras att grningsmannen
troligen har ett synfel. Nr han syns vid biografen, strax innan Palme
kommer ut, har gm glasgon. Under frfljandet p Sveavgen,
mordet och flykten har han inte glasgonen p sig. I profilen frn
februari anges orsaken hrtill vara att gm skulle ha ett lderssynfel,
men grundligare analys visar att han lika grna, eller hellre, skulle
kunna vara nrsynt, vilket mjligen skulle kunna frklara varfr han
fljer efter paret Palme s nra, att han tar tag i Palme och varfr han
tvekar en kort stund innan han bestmmer sig fr att springa frn
mordplatsen. Kanske fr att han utan glasgon inte fr den totala
verblicken ver situationen.
Missbruk
Det r naturligtvis inte ovanligt att personer av den halt som hr be-
skrivs r missbrukare - och d vanligen av alkohol eller amfetamin.
Sledes kan ven grningsmannen vara missbrukare men totaliteten i
bedmningen av detta talar inte fr att han skulle kunna vara gravt
eller ens mttligt nedgngen av missbruk och att ett eventuellt amfeta-
minmissbruk vid tiden fr mordet inte kan ha varit nmnvrt intensivt.
Detsamma torde glla fr alkoholmissbruk. Sklen hrtill r att
amfetaminmissbrukare har en betydligt starkare traktan efter drogen
n mjligheten att f utfra denna typ av brott. I ett pverkat tillstnd
torde omdmet grumlas s kraftigt att det torde ha gett mer pregnanta
utslag i beteendet n vad man faktiskt kan konstatera. Viss alkohol-
pverkan kan tnkas vid mordtillfllet men det finns intet som stder
tanken att grningsmannen varit rejlt pverkad. Inte heller alkohol-
abstinens vid tillfllet r sannolik eftersom det medfr en rad fysiska
symtom som frhindrar genomfrandet av ett brott p detta stt.
Men ven om nu grningsmannen vid tiden fr brottet inte kan ha
varit avancerad missbrukare kan han ha varit det tidigare och under
ren som gtt sedan dess. Den pfrestning som det inneburit att tidvis
vara osker om polisen varit honom p spren eller inte kan ha
orsakat oro som han kan ha dmpat frmst med alkohol eller lugnande
tabletter. Sdant missbruk kan ha lett till vrdkontakter vid alkohol-
eller narkomanvrdsmottagningar. Missbruk av heroin r osannolikt.
Tidigare brottslighet
Grningsmannens personlighet kan ha lett till svrare relations-
strningar, varvid olaga hot eller misshandel kan ha blivit fljden av
hans ofrmga att hantera frustrationer och krnkningar. Eftersom
sdana problem i frsta hand kan tnkas ha uppsttt med frmmande
personer r det sannolikt att alla eller de allra flesta av sdana till-
fllen polisanmlts och att han talats fr flertalet av dem. Eventuella
fngelsestraff fr sdan brottslighet kan ha gett honom kontakter med
kriminella som kan ha vidareutvecklats efter avtjnat straff. Det r
drfr tnktbart att han kan ha varit inblandad i annan brottslighet,
frmst d egendomsbrottslighet.
Kontakter med myndigheter
Det mest troliga r att grningsmannen har aversion mot myndigheter
och auktoriteter varav fljer att han sannolikt undviker att upprtthlla
kontakter med myndighetspersoner. Till fljd av personlighets-
strningen och frmodade besvrliga ekonomiska omstndigheter r
det dock tnkbart att han tvingats ta kontakter med socialtjnsten i
olika livets skiften. Det r ven tnkbart att han r frtidspensionerad.
Uppehllsort
En iakttagelse rrande kaotiska brottslingar r att de inte transporterar
sig lnga strckor i samband med sina brott. De bor, arbetar eller
tillbringar en myckenhet av sin fritid i nrheten av brottsplatsen. De
tar tillfllen i flykten och utfr sina brott i omrden dr de knner sig
hemma. Med tanke p tidpunkten fr brottet och grningsmannens
karakteristika i vrigt r det drfr sannolikt att han bor eller arbetar i
omrdet kring biografen Grand, eller vistas ofta dr av andra skl.
Med tanke p omrdets struktur r det inte sannolikt att en eventuell
bostad finns srskilt lngt sder om omrdet utan fastmer t norr,
ster och vster. Kaotiska brottslingar har ofta sin bostad mycket nra
brottsplatsen, kanske endast ngra hundra meter, men upp till 1 2
km r tnkbart.
Motiv till brottet
Det mest troliga r att det rr sig om ett personligt motiv, men inte
med privat inslag. Palmehatet med alla sina olika facetter pverkade
skert ett stort antal mnniskor med bristande urskillningsfrmga,
bengenhet fr primitivt tnkande och fr aggressiva, projektiva
frsvarsmekanismer. Ett resultat av detta, fr flera av dem, kan ha
varit att Olof Palme kom att representera ngot ont i deras liv och att
han ftt kreera rollen av syndabock i frklaringen av deras tillkorta-
kommanden. Palme kan, fr ngra f av dem, ha blivit s frhatlig att
de kan tnkas ha umgtts med planer att dda honom. Fr en av dem
blev dessa fantasier mjliga att realisera.
I samband med mord r det relativt vanligt att man finner utlsande
orsaker, som inte r relaterade till offret. Det kan rra relations-
problem med mer eller mindre nrstende personer, ofta flickvnner.
Det kan ven rra motgngar vad gller ekonomi och arbete. I ut-
vrderingen av potentiellt misstnkta kan det drfr vara av vrde att
ska efter sdana hndelser.
Upptrdande efter grningen
Initialt frelg sannolikt en rdsla fr att bli gripen till fljd av den
enorma uppmrksamhet som brottet fick. Eventuellt kan denna rdsla
ha lett till nger och eventuellt sjlvmord, men det r mindre sanno-
likt. S smningom har grningsmannen uppntt allt strre skerhet i
takt med att utredningen tidigt kantrade och massmedias rapportering
endast rrde konspirationer. I samband med den enorma uppstndel-
sen och problemen efter brottet torde grningsmannen ha haft rent
triumfatoriska upplevelser nr den ena ministern efter den andra
tvingades avg, liksom den ena polischefen efter den andra. Utan att
han direkt behvt ange det egna grningsmannaskapet br de hr
hndelserna ha kommenterats av grningsmannen. Hr har han nmligen
haft chans att ltta litet p det inre trycket utan att behva avslja sig.
S smningom kan en knsla av ensamhet ha uppsttt till fljd av en
nskan att inte avslja sig, parad med en bubblande oro infr att vara
den som gjort det som han trott att mnga mnniskor kanske nskat.
S smningom kan en knsla av besvikelse och tomhet ha uppsttt,
efter den definitiva frlusten av hatobjektet. Det innebr ju att det inte
lngre finns ett objekt att rikta hatknslorna mot.
Under frutsttning att grningsmannen inte r identisk med Christer
P torde han vid tiden fr rttegngen mot denne ha upplevt en p-
fallande grad av skerhet och triumf. Den varierande emotionella
temperaturen hos grningsmannen torde ha medfrt svrigheter att
hlla inne med kunskaper om hur mordet genomfrdes. Det krvs en
ptaglig styrka fr att hlla inne med detta. Sledes r grnings-
mannen en mycket strd person, ja, rent av kallhamrad. Det rr sig
sannolikt om en utprglad psykopat.
Infiltration
ven om omstndigheterna frn tid till annan kan ha gett honom en
knsla av osrbarhet, att han inte skulle kunna gripas kan det nd ha
funnits en knsla av oskerhet, som kan ha lett grningsmannen till att
infiltrera utredningen. Det kan ha skett p olika stt:
Han kan ha kommit med eget vittnesml eller allmn information
och i samband med det frskt skaffa information om utred-
ningens lge.
Han kan ha lmnat direkt vilseledande information i ett frsk att
rikta utredningens fokus t annat hll.
Han kan under tckmantel av journalist eller srskilt intresserad
medborgare ha frskt f ut information frn utredningen p helt
legal vg.
Han kan ha frlett eller frmtt andra att lmna vilseledande
information.
Intresse fr utredningen
Kaotiska brottslingar brukar vanligen inte flja den massmediala
redovisningen av sina brott. Detta fall r dock speciellt eftersom det
under lnga perioder varit s osedvanligt mycket skriverier. Det ter
sig drfr rimligt att denne grningsman samlat p sig mer tidnings-
klipp n vad folk i gemen gjort. Drutver kan det bland hans till-
hrigheter finnas artiklar om Palme och bilder frn tiden fre hans
dd.
Hantering av bevismaterial
I frsta hand rr det vapnet, ammunitionen och de klder han bar vid
mordtillfllet. Om han inte visste det frut torde han tidigt ha ftt
klart fr sig det intresse man visat den s k 33-ringens klder, varfr
man kan anta att han senast d gjort sig av med klderna eller i varje
fall rengjort dem noggrant med upprepade tvttar. Ammunitionen kan
han ltt ha gjort sig av med. Vapnet dremot torde representera ett s
stort affektions- eller fetischistiskt vrde att han svrligen kan ha gjort
sig av med det definitivt. Dremot r det vl sannolikt att han gmt
det p en plats som han skulle kunna tervnda till. Det mest
sannolika drvidlag r att han gmt det p en plats som har srskild
betydelse i hans liv, exempelvis bostadens biutrymmen, undanskymd
plats p arbetet, ngonstans i omrdet kring ett landstlle eller p en
plats, som har ngon symbolisk betydelse fr honom, t ex vid barn-
domshemmet. Det frefaller inte troligt att han skrivit dagbok, i varje
fall har han inte i den skrivit ned vad han varit med om som berr
mordet.
Risken fr terkomst
Den typ av person som gm representerar rkar naturligtvis ven
fortsttningsvis ut fr situationer som han inte klarar med mindre n
att han tillgriper vld. Detta behver dock inte alls drabba lika blint
och ofrutsgbart som vid mordet av Palme utan fastmer drabba
anhriga eller bekanta. Detta innebr att gm under ren efter mordet
av Palme kan ha lagfrts fr andra vldsbrott, inklusive mord. (---)
Slutsatser
Efter denna genomgng av materialet och redovisningen av hur vi
analyserat det anser vi att man kan dra fljande slutsatser:
Mordet genomfrdes inte av en konspiration av grningsmn
Mordet genomfrdes av en ensamagerande grningsman, som
trffade p Olof Palme vid biografen Grand.
Det finns inte ngot uppenbart motiv till mordet.
Efter analys av brottet och de olika aktrernas beteende r det
mjligt att beskriva en grningsmannaprofil, som kan anvndas
fr att snva in det omfattande materialet rrande potentiellt
misstnkta. Profilen beskriver en personlighetsstrd man, motive-
rad att beg brottet till fljd av palmehatet.
Rekommendationer
Vi vill avslutningsvis anfra ngra synpunkter p framtida arbetsupp-
gifter, som har samband med vr analys och den profil som genere-
rats.
Massmediala strategier kan behva utvecklas, i syfte att f gr-
ningsmannen att infiltrera utredningen.
Ur effektivitetssynpunkt kan en grundlig utvrdering av potenti-
ellt misstnkta, inklusive psykiatrisk vrdering, vara av vrde.
Reevaluering av tidigare misstnkta, med tillgg av psykiatrisk
vrdering kan vara ndvndig i ett senare skede.
Bevakning, spaning mot Palmes grav och mordplatsen vid till-
fllen, nr det kan antas ha intresse fr grningsmannen att vistas
dr, kan vara av vrde.
Noggrann utvrdering av alla personer som nrmat sig Lisbeth
Palme p ett irreguljrt stt, srskilt efter mordet, kan leda fram
till grningsmannen.
Det kan vara ndvndigt att utveckla strategier att ska grnings-
mannen med tanke p mjligheten att han inte skulle finnas
nmnd i utredningsmaterialet.
RRV-experternas genomgng och bedmning av GMP
I RRV-experternas genomgng av utredningsmaterialet ingick som ett
senare led en granskning av GMP.
I rapporten konstaterades allmnt att GMP intar en central stllning i
mordutredningen. Den utgr den enda heltckande sammanstllningen
av utredningsmaterialet. Den skulle enligt uppgift vara avstmd med
svl klagare, PU och skerhetspolisen, varvid en betydande enighet
ntts om vra (GMP-frfattarnas) slutsatser. I sammanhanget noterade
RRV-experterna ven att GMP hade utvrderats i samarbete med FBI.
RRV:s utredare bedmde det som vrdefullt att PU ltit genomfra
en GMP-underskning trots de begrnsningar som frelg. GMP kunde
komma att visa sig ha ett vrde vid frsken att klara upp mordet,
framfr allt genom att fokusera utredningen p hypotesen om en ensam
grningsman som handlat utan fregende planering. I det hnseendet
bedmdes GMP ven kunna ge rg i ryggen t utredarna. RRV-
experterna hade i och fr sig invndningar mot flera av de bedmningar
som lg till grund fr GMP:s slutsatser, men ansg att GMP egentligen
borde betraktas som ett strukturerat stt att hlla samman det som varit
PU:s huvudscenario. Innebrden av detta r att analysen av hypotesen
om den ensamme grningsmannen bedmdes vara vl utfrd, men att
resonemangen angende vriga hypotesers jmfrelsevis lgre halt fr
den skull inte alltid vertygade.
I sin kritiska analys inriktade sig RRV-experterna p det std som i
GMP anfrdes fr att utesluta andra scenarier, framfr allt mjligheten
av en konspiration.
De huvudreflektioner som redovisades hade dock en vidare
syftning. Enligt RRV-experterna verkade GMP ha pverkats mycket
av mjligheten av Christer P som grningsman. Det framstod som om
GMP p flera punkter hade garderat sig fr att tcka in just denne som
frvare. Till std anfrdes fljande citat ur GMP, vilka alla frefll
som klippta ur Christer P:s personakt:
Det r ven tnkbart att han r frtidspensionerad.
varvid olaga hot eller misshandel kan ha blivit fljden av hans ofrmga
att hantera frustrationer och krnkningar
vanligen inte leda till kontakter med den psykiatriska vrden, i varje fall
inte under frivilliga former
att ett eventuellt amfetaminmissbruk vid tiden fr mordet inte kan ha varit
nmnvrt intensivt. Detsamma torde glla fr alkoholmissbruk.
RRV-experterna hade i sammanhanget ppekat att en konstruktr av en
grningsmannaprofil omjligen kan frigra sig frn srdrag hos knda
misstnkta. De pekade p risken fr att konstruktrerna kunde frestas
att gardera sig fr att inte behva st med lng nsa om grnings-
mannen skulle vara identisk med en sdan knd misstnkt grnings-
man.
En andra vergripande synpunkt var att en grningsmannaprofil
inte br konstrueras utifrn en enstaka hndelse med s magert under-
lag som i detta fall. Det behvdes mer specifika srdrag i det enskilda
brottet eller flera hndelser med likartat mnster.
Dessa tv brister i frhllande till det ideala utgngslget infr ett
GMP-arbete, som ju var vl knda och diskuterade ven i den ut-
arbetade GMP, utgjorde dock inte ett sdant hinder mot metodens an-
vndande att man hade bort avst helt, enligt RRV-experterna. Det
alternativet hade varit smre.
I enskildheter och med sikte p det som i GMP anfrdes fr att ute-
sluta en konspiration noterade RRV-experterna bl.a. fljande.
GMP:s slutsatser att en konspiration mste engagera mycket folk
(frn tre till fyra upp till ett dussin) och ta mycket tid i ansprk var
verdrivna och grundade p frhllanden i andra lnder. RRV-exper-
terna pekade p att Olof Palme ofta rrde sig ute utan livvakter och att
hans personskydd i strsta allmnhet var dligt, varfr planeringsbe-
hoven inte hade behvt vara s stora.
Betrffande jmfrelsen med andra attentat restes tv invndningar.
Den frsta gllde GMP:s slutsats att det skulle vara ovanligt att det inte
finns ett ltt identifierbart motiv till brottet. Detta grundade sig
sannolikt p det tankefelet att vi i nstan samtliga av de redovisade
fallen i efterhand vet av vem attentatet utfrdes och varfr. Det fanns
p samma stt skl att tro att vi skulle f veta motivet till mordet p
Olof Palme om det klaras upp. Den andra invndningen var att den
enligt RRV-experterna viktigaste skillnaden mellan detta attentat och
andra om man godtar hypotesen att det rrt sig om en ensam gr-
ningsman utgjordes av att grningsman och offer mttes av en slump,
dvs. att grningsmannen drygt tv timmar innan skotten fll inte hade
ngra planer p att utfra mordet p den plats och vid den tid det kom
att begs. Detta uppseendevckande frhllande borde ha tagits upp
och analyserats i GMP, enligt RRV-experternas mening.
RRV-experterna var kritiska till GMP:s stt att bedma frgor kring
huruvida mordet utfrts p ett professionellt stt och av en
professionell grningsman. Det fanns skl att beakta att attentatet, om
det utfrts av en professionell grningsman, resultatmssigt nrmast r
perfekt genomfrt; vederbrande r nnu icke avsljad. GMP arbetade i
detta hnseende vl mycket med stereotyper och frskte bagatellisera
tecken som kunde tyda p professionalism, t.ex. nr skottets frn gr-
ningssynpunkt perfekta placering frklaras med att grningsmannen
skulle ha siktat p rockens ryggsm. Exemplet James Earl Ray
Martin Luther Kings mrdare anfrdes av RRV- utredarna. Denne r
den ende knde lejde politiske mrdaren av toppolitiker i USA:s
moderna historia. Men som hit man betedde han sig inte alls pro-
fessionellt. Det var sledes en felsyn att tro, att den som r lejd i en
konspiration mste bete sig p ett kompetent stt.
RRV-experterna lyfte i detta sammanhang fram ngra exempel ur
GMP och kommenterade dem:
GMP: Det r en mrkvrdig brist p professionalism att grnings-
mannen stoppar p sig vapnet s tidigt nr han kan komma att behva
det som allra mest nmligen fr att skydda sig sjlv under flykten.
RRV-experternas kommentar: Vi tolkar inte detta p samma stt. Gr-
ningsmannen kan snabbt f fram vapnet vid behov oavsett om han haft
hlster eller ej. Att dremot komma rusande med en revolver i hgsta
hugg fram till trappan och uppfr denna skulle vara oprofessionellt. Det
behvs inte och kar bara komplikationerna. Den erforderliga tiden fr
att frigra vapnet vid eventuellt behov torde rra sig om ngon
sekund.
GMP: (om grningsmannens beteende under flykten) ven i denna
fas visar grningsmannen att han inte r trnad fr uppgiften. Han tycks
stoppa undan sitt vapen s att det blir otkomligt. Hans kldsel verkar
opraktisk, vilket tyder p brist p frutseende. Hans kondition tycks
inte rcka fr en rejl sprngmarsch och fortfarande 2-3 minuter efter
mordet vcker han uppmrksamhet genom att frska dlja sitt
utseende. Grningsmannens val av flyktvg antyder lokalknnedom.
RRV-experterna invnde att det saknades grund fr pstendena att
grningsmannen var olmpligt kldd och otillrckligt trnad, att inget
tydde p att vapnet skulle varit otkomligt, att det frhllandet att han
inte sprang fr fullt skall jmfras med den uppmrksamhet detta hade
vckt och att lokalknnedomen kunde frklaras av att grningsmannen
lst av omrdet under biobesket. Betrffande grningsmannens
eventuella frsk att dlja sitt ansikte, ansg RRV-experterna att detta i
s fall borde vgas mot alternativet, dvs. att visa sig. RRV-experterna
sammanfattade sin syn i denna del s hr:
Vi har svrt att i sekvensen frn Grand till mordplatsen, flykten och seder-
mera undanhllandet finna klara och entydiga tecken p bristande
professionalism. Fakta i mlet talar nrmast i motsatt riktning. Vidare har
grningsmannaprofilen sjlv givit hgsta betyg t professionalismen i
eventuella sekvenser som fregick Grand. Har det rrt sig om en plan-
lggning och vervakning fre mordet s har detta skett mycket professio-
nellt, frutsatt att det inte r PKK d finns det vissa mindre brister.
Slutsatsen i GMP att mordet inte haft ngra effekter (som skulle kunna
frklara en konspiration) ifrgasattes av RRV-experterna, som menade
att det skett en markant frndring av bde svensk inrikes- och utrikes-
politik efter Olof Palmes dd. Detta kunde bl.a. avlsas i den offentliga
debatten kring tiorsdagen efter mordet. De stllde sig ven tvekande
infr hur effekten av ett mord med politisk motivbild skulle kunna
avlsas, gjorde jmfrelsen med mordet p Martin Luther King och
stllde frgan vad blev effekten av mordet p honom?.
I en avslutande diskussion tog RRV-experterna upp GMP:s upp-
delning i organiserade och kaotiska brott, en uppdelning som de upp-
fattade som en hrnpelare i GMP-analysen. Klassifikationen anvnds
enligt GMP vid sexualmord men ven vid andra brott. I GMP bedms
mordet p Olof Palme som i huvudsak kaotiskt, som tecken p detta
framhlls bl.a. att ingen konversation frekommit fre beskjutningen.
RRV-experterna invnde:
Vi stller oss lite frgande infr denna analogidragning mellan ett stats-
ministermord och ett sexualbrott framfr allt med tanke p hur fakta i mlet
sedan tolkas. Vad avser att det inte frekom ngon konversation mellan
grningsmannen och Lisbeth och Olof Palme fre beskjutningen och att
detta skulle tolkas som ett tecken p att kaotiskt brott s visar det
vanskligheten i denna analogi. Skulle grningsmannen i stllet ha tilltalat
Olof Palme fre avlossandet av kulan s skulle vl nd detta vara ett
tydligare tecken p ett kaotiskt brott. Det fyller ingen som helst vettig
funktion i sammanhanget att tala ut frst. Det kan inte rimligen jm-
stllas med en sexualbrottsling som ger sig p sitt offer utan nrmare
presentation? Vi ser tvrtom detta som ett tecken p ett organiserat och
rationellt brott.
Expertgranskning
GMP-metoden har utvecklats i USA. Den ingr i en utredningstradition
som idag frvaltas av FBI. Det var dit PU vnde sig under arbetet med
GMP fr en avstmning av de preliminra resultat Ulf sgrd och Jan
Olsson kommit till. Kommissionen har ltit verstta GMP till engelska
och givit dels den nmnda avdelningen vid FBI, dels en erfaren f.d.
utredare vid FBI, Robert Ressler, tillflle att studera materialet och
komma med synpunkter p det. I samband med detta har fretrdare fr
kommissionen ven stllt frgor kring metoden som sdan.
FBI
Enligt vad som framgr i GMP beskte Ulf sgrd och Jan Olsson
tillsammans med Hans lvebro FBI National Academy (Quantico,
Virginia) under tre dagar i januari 1994. Gruppen sammantrffade med
utredare frn det som d kallades Behavioral Science Unit. Enligt
redogrelsen i GMP presenterade gruppen rendet muntligt, men ver-
lmnade ocks en skriftlig sammanfattning, baserad p sammanfatt-
ningen i frunderskningsprotokollet gllande talet mot Christer P.
Enligt redogrelsen kom FBI:s fretrdare i hg grad fram till samma
slutsatser som de som sedan redovisades i sjlva GMP. En del av det
som framfrdes frn FBI har dock uppenbarligen flutit in i GMP, varfr
det r svrt fr lsaren att veta vad som fanns i det material som
presenterades fr FBI och vad som numera finns dr som en fljd av
dessa diskussioner. Resultatet av diskussionerna sammanfattas p
fljande stt i GMP under rubriken Sammanfattning och vrdering:
27
I allt vsentligt tycks --- vr analys och bedmning ha bekrftats i dessa
kontakter. Den drav fljande grningsmannaprofilen modifierades ngot
under diskussionerna men p den punkten (det framgr inte vad som hr
avses, vr anm.) var enigheten betydande. Man kan nu frga sig om detta
27
GMP s. 113 f.
resultat beror p hur vi presenterade rendet fr FBI-personalen. Frgan
diskuterades med dem. Deras bedmning var att det r osannolikt att vi
skulle kunna vilseleda dem s gravt. Vidare byggde de sin analys i n
hgre grad n vi kunnat gra p grningsmannens faktiska beteende under
de sista minuterna fre skotten. I det avsnittet finns f kontroversiella
punkter. I anslutning till presentationen av rendet stlldes en hel del frgor
vilket innebr att man fr sin analys fick det material man nskade. Vi
bedmer p dessa grunder att den bedmning FBI:s analytiker gjorde med
stor sannolikhet speglar reella frhllanden. Den analys som presenteras i
denna rapport kan drmed anses st p solid grund.
FBI-gruppen gav enligt GMP vidare vissa rekommendationer. I den
mn grningsmannen inte redan infiltrerat utredningen p ngot stt
kunde man frska frm denne att gra det antingen genom att stra
honom med frhr i omgivningen eller med massmediala strategier.
Eftersom mordplatsen, graven och Olof Palmes hem kunde vara av
intresse fr grningsmannen i samband med rsdagar borde dessa
platser bevakas vid de tillfllena.
Granskningskommissionen gjorde ett motsvarande besk vid
samma enhet i oktober 1998 (National Center for the Analysis of
Violent Crime, NVAVC; den aktuella enheten heter Critical Incident
Response Group).
28
Kontakten etablerades med hjlp av UD och den
svenska ambassaden i Washington. Den engelska versionen av GMP
tillstlldes FBI i frvg tillsammans med nskemlet, att det vore en
frdel om ngon av dem som varit med vid PU:s besk 1994 kunde
nrvara. Det visade sig att endast en av de utredare som medverkade
1994 fortfarande arbetade kvar.
29
Att dma av de frgor som stlldes och ven av vad som ut-
tryckligen sades hade inte samtliga nrvarande studerat GMP nrmare.
Ngon granskning av sjlva GMP kan FBI drfr inte sgas ha gjort fr
kommissionens rkning. Indirekt framgick vidare att FBI:s fretrdare
helst undvek att sga ngot som kunde tolkas som kritik av vad de
svenska kollegorna utfrt.
Diskussionerna med FBI-gruppen kom frmst att berra GMP-
metoden som sdan och det arbete som numera bedrivs vid enheten, de
centrala delarna av mordet p Olof Palme samt vissa frslag p mjliga
utredningstgrder. Drutver framgick dock av vad som sades frn
Steve Mardigians sida, att den presentation av rendet som gjordes av
28
Granskningskommissionen representerades av Lars Eric Ericsson, Hans-
Gunnar Axberger och Petra Lundh.
29
FBI kom under diskussionerna att representeras av Chief W. Hagmaier,
Supervisory Special Agent Steve Mardigian (som var den kvarvarande utredare
som varit med 1994) och Supervisory Special Agent James McNamara.
oss, inklusive svar p stllda frgor, inte avvek frn vad som sagts vid
besket 1994. Allmnt ansg Mardigian vidare att GMP vl verkade
terspegla det som berrdes vid dessa diskussioner.
30
Av diskussionen kring metoden som sdan kan fljande slutsatser
dras. Profiling, som r den vardagliga engelska termen fr GMP-
metoden, synes inte betraktas som en skarpt avgrnsad metod att an-
vndas endast under vissa srskilda betingelser. I stllet betecknar den
allmnt analyser som utgr frn en grningsmans beteende, spren p
brottsplatsen och kunskap om offret. Krnan r sjlva angreppssttet
dr man sammanstller fakta som avser annat n grningsmannens
identitet. Det sistnmnda synes ursprungligen sprunget ur ndvndig-
het; metoden har utvecklats i fall dr man inte har ngra spr efter en
viss individ, varfr man i stllet sker efter vilken typ av person som
kan ha utfrt grningen.
Det finns enligt FBI-gruppen inget som hindrar att profiling
anvnds i samband med ett enskilt brott, dvs. det behver inte vara
frga om seriebrott, inte heller behver det vara frga om sexualbrott.
Enheten tog ofta fram profiler i samband med vanliga mord. Det
avgrande r om brottet lmnat tillrckligt med spr att analysera. Ett
statsministermord skiljer sig i den bemrkelsen inte frn andra brott dr
det kan vara aktuellt att teckna en profil.
Frgan om den information som freligger frn brottsplatsen i
mordfallet Olof Palme r tillrcklig fr en profil besvarades bestmt
jakande. FBI-gruppen ansg att det fanns mycket tolkningsbar informa-
tion ven om man bara begrnsade sig till vad som skett p sjlva
mordplatsen (jfr motsvarande uppgift i GMP:s ovan citerade samman-
fattning frn PU:s besk vid FBI).
Av FBI-enhetens informationsmaterial ver den egna verksamheten
framgr att det ligger i sakens natur att profiling anvnds i samman-
hang dr det inte finns en misstnkt rubriken r Profiles of Unknown
Offenders. Det r allts ocks s metoden vuxit fram. Frgan om man,
som i mordfallet Olof Palme, kan gra en grningsmannaprofil i ett
lge dr man redan har en huvudmisstnkt, som inte har kunnat
avfras, r mot den bakgrunden ngot retorisk, vilket framgick nr den
stlldes till FBI-gruppen. ena sidan synes det vara rtt sjlvklart att
den inte anvnds i ett sdant fall det finns ju redan en misstnkt att
inrikta sig p. andra sidan frlorar det analytiska angreppsstt som
utnyttjas vid profiling inte sin mening bara fr att det finns en
30
Ingenting av det som framfrdes frn FBI:s sida pekade mot att redogrelsen
i GMP fr de diskussioner som frdes 1994 skulle vara oriktig; ngon detalje-
rad genomgng av detta gjordes dock inte och det var inte heller syftet med
kommissionens kontakter med FBI att flja upp vad som frevarit 1994.
misstnkt, men det kommer d in i utredningsarbetet p ett annat stt.
Efter viss diskussion besvarades saken drfr slutligen med att det r en
frga om semantik om metoden kan anvndas nr det finns en miss-
tnkt eller inte. Men i princip gr inte FBI profiler i sdana situationer,
i stllet anvnds personality assessment, dvs. man jmfr information
frn brottsplatsen m.m. med den misstnktes personlighet och livs-
fring, vilket kan vara av vrde vid bedmandet av om man tror sig ha
rtt person eller inte. I grunden blir det allts en frga om att bedma
huruvida den misstnkte till sin typ verensstmmer med den typ av
grningsman som spren p brottsplatsen m.m. pekar mot.
verhuvudtaget understrk FBI-gruppen att det angreppsstt som
anvnds vid profiling har flera anvndningsomrden. FBI syntes i det
hnseendet vara p vg bort frn de mer traditionella profiler som den i
mordfallet Olof Palme dvs. sjlva profilen r ett exempel p. Bl.a.
sade man sig i princip inte lngre frfatta skriftliga profiler.
Betrffande mordet intresserade sig FBI-utredarna i stort sett enbart
fr vad som intrffade p sjlva mordplatsen; de ansg som nmnts att
mycket gick att utlsa av detta. Fakta pekade drvid entydigt mot en
s.k. disorganized grningsman som agerat ensam. Argument fr detta
var: valet av vapen, valet av plats, skottets placering, att Lisbeth Palme
inte ddats och grningsmannens beteende i vrigt p mordplatsen.
FBI-gruppen delade drfr helt uppfattningen i GMP att grningen i
detta fall inte kan vara ett resultat av en professionell (yrkesmssigt
utfrd) operation. Vad som i dessa delar anfrdes frn FBI-gruppen
verensstmde med den analys som gjordes av Robert Ressler; denne
utvecklade dock analysen mer, varfr vi hr hnvisar till redogrelsen
fr dennes synpunkter.
FBI-gruppen framfrde en del frslag p utredningstgrder som
skulle ha kunnat vidtas i USA, men som skulle vara kontroversiella i
Sverige (t.ex. att personer i den huvudmisstnktes nrhet skulle kunna
vertalas att bra mikrofon vid umgnget med denne, fr att om mjligt
dokumentera uttalanden som skulle kunna vara av vrde i utredningen).
Eftersom GMP:s rekommendation om att utveckla massmediala
strategier uppgetts komma frn FBI tillfrgades gruppen om detta,
bl.a. stlldes frgan om det kunde inkludera anvndandet av falsk
information till medierna fr att p det sttet pverka grningsmannen.
Direkt falsk information anvndes enligt FBI-gruppen inte. Dremot
kunde mer spekulativa uppgifter spridas till medierna i syfte att n
ngot utredningsresultat. Att anvnda felaktiga uppgifter kunde vara en
kontraproduktiv strategi om den genomskdades av grningsmannen,
som d kunde knna sig lugnad och inte alls bli satt under den press
som tgrden syftat till. Betrffande massmediala strategier anfrdes
som alternativ mjligheten att lta personer med insikt i profiling och
liknande verksamhet i radio eller television diskutera brottet (round
table discussion) med utgngspunkt frn vad man vet frn brotts-
platsen m.m. Det skulle kunna gra allmnheten mer vaksam p vilken
typ av person som kan ha begtt brottet, hur han kan ha betett sig innan
han begick det och efter etc. Det var gruppens erfarenhet att spridande
av sdan kunskap kunde leda till att vrdefulla tips kom in frn
allmnheten. Gruppen ppekade ocks att mediala strategier som visat
sig framgngsrika ofta inriktats p att pverka eventuella uppgiftslm-
nares empati med offren, snarare n att vdja till deras pliktknsla.
Robert Ressler
Robert Ressler r fdd 1937 och har arbetat strre delen av sitt
yrkesverksamma liv vid FBI, dr han varit med om att bygga upp den
beteendevetenskapligt inriktade verksamhet dr bl.a. profiling ingr.
Resslers kunskaper grundar sig bl.a. p ett stort antal intervjuer, ca 100,
som han i FBI:s regi gjort eller ltit gra med personer som dmts fr
mycket grova vldsbrott. Intervjuerna gjordes nr personerna satt i
fngelse och inriktades p individernas personliga historia, hur de
fungerat som brottslingar, hur de sjlva upplevt sina grningar etc.
(get as close as possible to the reality of the offenders). Syftet var att
inom FBI bygga upp en kunskap som kunde anvndas vid efter-
spanandet av vldsbrottslingar och den uppenbara hypotesen var att det
finns mnster och beteenden som upprepas samt att vldsbrottslingar i
viss mn kan klassificeras.
Robert Ressler har numera lmnat FBI och driver en privat
verksamhet inom sin specialitet (Forensic Behavioral Services). Han
har skrivit ett flertal bcker. Dr finns redogrelser fr de intervjuer
han genomfrt, fallstudier av olika slag och viss teoribildning kring
brottsklassificering (Crime Classification). Ngra av Resslers bcker
r beropade som referenser i GMP. Han synes anlitad ver stora delar
av vrlden i samband med ouppklarad vldsbrottslighet. Ressler synes
med andra ord vara en oomstridd expert p just profiling.
Granskningskommissionen sammantrffade med Ressler i oktober
1998.
31
Ressler hade dessfrinnan ftt sig tillsnd den engelska ver-
sionen av GMP. Kontakten med Ressler hade etablerats med hjlp av
UD och den svenska ambassaden i Washington. Vid mtet framgick att
Ressler hade viss tidigare kunskap om mordet genom svenska journa-
lister, som intervjuat honom. Han hade sett ett svenskt tv-program i
vilket det bl.a. fanns en rekonstruktion av makarna Palmes promenad
31
Kommissionen representerades av samma personer som ovan.
frn Grand till mordplatsen och hndelserna p mordplatsen (denna gav
dock enligt Ressler samma bild av hndelserna som den som fram-
kommer i GMP). Han hade, enligt egen utsago och att dma av de
frgor han stllde, ingen knnedom om Christer P:s person. Det fram-
hlls fr Ressler att vi frvntade oss att hans synpunkter skulle glla
enbart GMP och fakta sdana de r presenterade i GMP. Drutver
stllde han frgor som vi besvarade utifrn fakta sdana de r knda
och sdana de r presenterade i detta betnkande. Ressler har inte
varit anlitad av den svenska polisen och har allts inte haft ngot med
GMP att gra fre sitt uppdrag t kommissionen.
Resslers synpunkter p sjlva GMP r hr nedtecknade s som de
framfrdes och uppfattades av oss under den diskussion som frdes.
Vrt intresse var framfr allt inriktat p de synpunkter Ressler hade att
framfra p GMP, inte vilken alternativ profil han sjlv skulle ha
kommit fram till. Dessa tv saker kan emellertid inte hllas isr helt
och hllet. Det br drfr understrykas att framstllningen nedan inte
kan lsas s att enligt Ressler torde grningsmannen ha de eller de
egenskaperna, dvs. som en av Ressler tecknad profil. Fr det frsta har
kommissionens fretrdare inte haft kompetens att ta upp och terge
Resslers synpunkter i det hnseendet. Fr det andra var detta inte syftet
med uppdraget till Ressler. Syftet var att f perspektiv p det som sgs i
GMP och en allmn uppfattning om dess kvalitet, bedmd av en
fretrdare fr den kriminalpolisira skola som den svenska GMP:s
frfattare hnvisat till och anvnt som frebild.
Allmnt om GMP-arbete; organiserade och oorganiserade brott.
Ressler hnvisade till de skrifter han frfattat.
32
Den grundlggande
distinktionen i profileringsarbete r den mellan organiserade och
oorganiserade brott.
33
P vidstende sida finns en tabell ver karakteris-
32
Se Ressler, Burgess och Douglas, Sexual Homicide. Patterns and motives,
Lexington Books, New York 1988, Douglas, Burgess, Burgess och Ressler,
Crime Classification Manual, Lexington Books, New York 1992, Ressler &
Shachtman, Whoever Fights Monsters, St. Martins Press, New York 1993 och
Ressler & Shachtman, I Have Lived Inside the Monster, St. Martins Press,
New York 1998.
33
De engelska termerna r organized och disorganized. I GMP anvnds ter-
merna organiserat respektive kaotiskt. Att detta syftar p samma begrepp fram-
gr av att i den av GMP-frfattarna sanktionerade versttningen av GMP an-
vnds disorganized som versttning till kaotiskt. Det r emellertid svrt att se
ngot skl till varfr det engelska ursprungsbegreppet disorganized p svenska
skall versttas till kaotiskt. Kaotiskt r ju nrmast synonymt med extremt
oorganiserat och verdriver drmed begreppets innebrd. Det gller i synnerhet
som distinktionen mellan begreppen r glidande. Det framhlls ofta i
litteraturen kring profiling att brott och brottslingar sllan r renodlat organi-
tika som hnfrs till respektive kategori. Den br lsas med beaktande
av att profiling inte r en vetenskap och att de kriterier som uppstlls
aldrig r avsedda som annat n tumregler.
34
Metoden. Det finns enligt Ressler inget som hindrar att profiling
anvnds i samband med ett enskilt brott, dvs. det behver inte vara
frga om seriebrott, inte heller behver det vara frga om sexualbrott.
Det avgrande r om brottet lmnat tillrckligt med spr att analysera.
Ett statsministermord skiljer sig i den bemrkelsen inte frn andra brott
dr det kan vara aktuellt att teckna en profil. Resslers bedmning var
hr allts identisk med den som gjordes av FBI-gruppen.
Frgan om den information som freligger frn brottsplatsen i
mordfallet Olof Palme r tillrcklig fr en profil besvarades ven av
Ressler bestmt jakande. Ocks han ansg att det fanns mycket tolk-
ningsbar information inte minst frn sjlva mordplatsen.
P frgan om en profil kan konstrueras nr det redan finns en
misstnkt i utredningen svarade Ressler, att det i sdana fall alltid finns
en risk att profilen fljer det scenario som redan etablerats i utred-
ningen. Det r drfr viktigt att den som gr profilen avskrmar sig
frn information om den misstnkte. Det var s FBI gjorde sina pro-
filer, enligt Ressler; man undanbad sig all information frn den lokala
polismyndigheten som gllde misstnkta individer. Risken fr
pverkan av vad som r knt om enskilda misstnkta r enligt Ressler
ett mycket gott skl fr att anvnda ngon utomstende fr att gra
profileringsarbetet. P frgan om det var helt ofrenligt med metoden
att den som gr profilen har god kunskap om den misstnkte svarade
Ressler, att det i och fr sig var mjligt att gra en profil ven p det
sttet. Han ansg dock att det var lite som att spnna krran fr
hsten, men visst, det var mjligt. Han framhll dock att det var
riskfyllt, eftersom profilen skulle kunna pverkas eller kunna beskyllas
fr att vara pverkad. ven Ressler frde i detta sammanhang fram
alternativet personality assessment. En sdan besvarar frgan r
den person vi misstnker en realistisk grningsman? utifrn det man
vet frn brottsplatsen etc.

serade eller oorganiserade (se t.ex. Douglas, Burgess, Burgess och Ressler,
Crime Classification Manual, 1997, s. 9). Det frefaller d rimligare att spara
kaotiskt till just extrema fall av oorganiserade brott och brottslingar. Vi an-
vnder drfr termen oorganiserad som versttning till disorganized.
34
Se Ressler & Shachtman, Whoever Fights Monsters, St. Martins Press, New
York 1992, Kapitel 6 Organized and Disorganized Crimes s. 128-151.
Crime Scene Differences between Organized and Disorganized
Murderers
Organized Disorganized
_________________________________________________________
Offense planned Spontaneous offense
Victim a targeted stranger Victim or location known
Personalizes victim Depersonalizes victim
Controlled conversation Minimal conversation
Crime scene reflects overall control Crime scene random and sloppy
Demands submissive victim Sudden violence to victim
Restraints used Minimal use of restraints
Aggressive acts prior to death Sexual acts after death
Body hidden Body left in view
Weapon/evidence absent Evidence/weapon often present
Transports victim or body Body left at death scene
Profile Characteristics of Organized and Disorganized Murderers
Organized Disorganized
______________________________________________________________
Good intelligence Average intelligence
Socially competent Socially immature
Skilled work preferred Poor work history
Sexually competent Sexually incompetent
High birth order status Minimal birth order status
Fathers work stable Fathers work unstable
Inconsistent childhood discipline Harsh discipline in childhood
Controlled mood during crime Anxious mood during crime
Use of alcohol with crime Minimal use of alcohol
Precipitating situational stress Minimal situational stress
Living with partner Living alone
Mobility, with car in good condition Lives/works near crime scene
Follows crime in news media Minimal intrerest in news media
May change jobs or leave town Minimal change in life-style
Citerat frn: Ressler, Burgess och Douglas, Sexual Homicide. Patterns and
motives, New York 1988, s. 122 f.
Ressler tillfrgades om hur man br frfara med osker information vid
arbetet med en profil. Han svarade att det r viktigt att inte spekulera,
eftersom det gr profilen osker. I princip rekommenderade han att man
rensar bort allt som inte kan sls fast som fakta. Det r i och fr sig
mjligt att gra olika profiler utifrn olika scenarier, men Ressler skulle
fr egen del inte gra det, utan ansg att det var profilskaparens uppgift
att ta fram en profil, motsvarande den mest sannolika grningsmannen
mot bakgrund av knda fakta. Stlld infr upplysningen att vissa av de
fakta som anvnts i GMP, t.ex. att grningsmannen skulle ha lagt sin
hand p offrets axel fre skottet och att han skulle ha stoppat undan
vapnet redan p brottsplatsen, torde f betraktas som antaganden
snarare n belagda fakta, uttalade han att dessa uppgifter enligt hans
mening bara hade perifer betydelse och att han inte kunde se ngon vits
med att anvnda dem alls, om de var oskra. Sjlv hnfrde han
omstndigheter av detta slag, dvs. pstenden som inte skert kan
belggas, till vad han kallade red flags, som man br sortera bort ur
materialet innan man gr en profil. Ressler ptalade fr egen del ngra
uppgifter av det slaget. Bl.a. vnde han sig mot GMP:s resonemang om
grningsmannens eventuella synproblem, som han fann spekulativa.
Ressler tillfrgades om det skulle ha varit mjligt fr honom eller
ngra av FBI:s utredare att sjlv ha kt till Stockholm samt studerat
fakta i rendet och upprttat en profil som alternativ till att profilen,
som nu blev fallet, gjordes av svensk polis. Det skulle frvisso ha varit
mjligt enligt Ressler; han ansg att de svenska utredarna hade kunnat
vinna en hel del tid p det sttet. Fr egen del hade han haft flera
uppdrag fr Scotland Yard, men ocks fr polismyndigheter i Japan,
Mexico och Sydafrika. Han ansg inte att sprk och kultur skulle ha
utgjort ngot hinder i detta fall, som han betecknade som not all that
complicated (inte srskilt komplicerat) frn profilsynpunkt. Inklusive
faktainhmtning, uppskattade han att arbetet skulle ha tagit mindre n
en vecka.
Ressler betonade i det sammanhanget att en profil bara r en liten
del av en brottsutredning; den r ett redskap bland mnga. Den r sr-
skilt vrdefull fr att fokusera utredningen p realistiska grningsmn.
Ressler framhll ven allmnt att en profil i detta fall skulle ha gjort
strst nytta p ett tidigt stadium i denna utredning, eftersom den hade
kunnat underltta utredningsarbetets inriktning och sortera bort upp-
slag, som med tanke p fakta frn brottsplatsen m.m. r osannolika. I
den bemrkelsen trodde Ressler att en profil skulle ha kunnat jaga
ivg en del spken. Som exempel p en personlighetstyp som man
med std av en tidig profil hade kunnat efterska via frfrgningar,
nmnde han medellders mn, som kunde ha iakttagits vid upprepade
tillfllen i omrdet, p kafer eller liknande, alltid ensamma, kanske
med ytterklder, eftersom grningsmannen kan misstnkas ha haft fr
vana att bra sitt vapen med sig under lng tid fre mordet.
Allmnna synpunkter p GMP. Ressler ansg att rapporten som helhet
var en godtagbar, genomarbetad produkt basically OK, som dock
led av en uppenbar brist p sofistikation (obvious lack of sophistica-
tion). Det positiva grundomdmet gllde ven sjlva profilen, om man
beaktade att den var ngot av ett frstlingsverk, dvs. att frfattarna,
som de sjlva angivit, inte hade ngon lngre erfarenhet av metoden.
Det sistnmnda mrktes enligt Ressler. Som exempel pekade han p att
faktorer som r relevanta vid vissa sexualmord anvnts trots att de
enligt Resslers mening var irrelevanta vid detta brott. Detta gllde
anmrkningen i GMP att det inte frekom ngon konversation mellan
grningsman och offer fre angreppet. Iakttagelsen r relevant fr
sexualbrott, dr den indikerar oorganiserad grningsman, men hr
saknar den relevans (fler exempel finns nedan under Avvikelser). I den
meningen tyckte han att frfattarna hade klippt och klistrat en del; de
hade anvnt redskap som de inte riktigt behrskade. Han ansg sig
ocks med stor skerhet kunna spra inflytande frn den FBI-grupp,
som besktes 1994, t.ex. avseende rekommendationen att bevaka
mordplatsen och graven i samband med rsdagar, ngot Ressler sjlv
ansg bortkastat i detta fall (se nedan). Sammantaget ansg Ressler att
redogrelsen fr fallet och analysen var frtjnstfulla samt att de ver-
gripande slutsatserna var helt riktiga, men att en del av de argument
som anfrdes var felaktiga.
Slutsatser. Ressler delade helt slutsatsen att mordet p Olof Palme inte
kan vara resultatet av en professionell (yrkesmssigt utfrd) konspira-
tion; terrorister och utlndska underrttelsetjnster kunde man helt bort-
se frn i detta sammanhang. Sklen fr detta angav han i fyra punkter.
1. Valet av vapen (och ammunition). En magnumrevolver med sex
tums pipa skulle aldrig anvndas i ett professionellt sammanhang
(totally out of context of anything an organized group would
use). Sklet till detta var den uppmrksamhet ett vapen av detta
slag drar till sig frmst p grund av ljudet
35
men ven p grund av
35
Ressler noterade att Lisbeth Palme inte hrt ngot skottljud i sin nrhet.
Detta var enligt Ressler ett knt fenomen, som ven hade ett namn: auditory
exclusion. Det frekommer nmligen att personer som varit med om
skottlossning under stress rapporterar att de med skerhet inte hrt ngot ljud.
Det gller ven polismn. Ressler uppgav sig ven ha upplevt detta sjlv, d
han en gng av misstag avfyrat ett vapen: han sg hlet i vggen och knde
krutrken men hrde aldrig ngot skott.
sin storlek. Det finns sm pistoler, som kan anvndas med ljud-
dmpare, som r minst lika effektiva. Att mitt inne i en stad, med de
ekoeffekter som uppstr bland hga hus, anvnda en revolver, som
dessutom tillsammans med den aktuella ammunitionen har en extra
hg ljudeffekt, r inget som en professionell grningsman skulle
vlja. Ammunitionen frbryllade Ressler. Kulor av detta slag kan
g rakt igenom flera mnniskokroppar och behver d inte gra s
mycket mer skada n ett hl rtt igenom kroppen; med tur kan
offret verleva. En mer genomtnkt planering skulle leda till att
man anvnde ammunition som stannar i offrets kropp och expan-
derar/exploderar, vilket leder till en frn grningsmannens synpunkt
skrare effekt (i synnerhet om skottet riktas mot huvudet, se nsta
punkt). Betrffande ammunitionen konfronterades Ressler med
argumentet att denna kan ha varit vald fr att genomtrnga en
skottsker vst, vilket i s fall skulle tyda p professionell frbere-
delse. Ressler ansg inte att detta gick ihop; om grningsmannen
ville gardera sig mot denna eventualitet borde det ha lett till ett skott
mot huvudet med annan ammunition. Sammanfattningsvis sade
Ressler att vapenvalet (revolver, ljud, storlek) och ammunitions-
valet pekade p en amatr (indicates amateur).
2. Skottets placering. En professionell grningsman skulle ha placerat
skottet i offrets bakhuvud. Tillsammans med en ndamlsenlig
ammunition hade detta varit det enklaste och effektivaste sttet om
syftet var att dda Olof Palme. Ressler konfronterades hr med den
bedmning som frn rttslkarhll presenterats fr kommissionen,
nmligen att ett skott i den region som grningsmannen valde,
utgjorde ett optimalt stt att dda en mnniska. Ressler hll med om
att det kunde vara s, frutsatt att grningsmannen visste exakt vad
han gjorde, men ansg att ett sdant frfarande var mycket riskabelt
(very iffy) frn grningsmannens synpunkt, eftersom det r ltt
att missa.
3. Att Lisbeth Palme inte ddades. Grningsmannen uppfattade att
Lisbeth Palme sg honom men frskrade sig nd inte om att detta
vittne rjdes ur vgen, vilket en professionell grningsman skulle
ha gjort; motsatsen vore alldeles fr riskabel. Det hade varit ltt att
skjuta Lisbeth Palme i huvudet nr hon satt bredvid sin man och det
hade varit rationellt frn grningsmannens synpunkt. Om man
skulle anta att skottet mot Olof Palme var perfekt, mste det skott
som avlossades mot Lisbeth Palme betraktas som vrdslst, vilket
inte riktigt gr ihop med ett professionellt agerande. Resslers
intryck av beskrivningen var att grningsmannen p grund av
spnningen i situationen klmde av ett skott ven mot Lisbeth
Palme, men att detta till och med kan ha varit oavsiktligt. En
disorganized killer har inte en plan som strcker sig bortom det
som r hans huvudml, utan r knslomssigt inriktad enbart p
detta och tnker inte p upptckt, rttegng osv. I detta fall var
mlet Olof Palme och nr skottet mot denne var avlossat kan luften
ha gtt ur grningsmannen (at that point he had kind of blown his
bubble). Squeezing of another round would not be unlikely for a
person like this in a state of excitement, sammanfattade Ressler.
4. Valet av plats. Platsen var frn grningsmannens synpunkt hgst
olmplig, enligt Ressler, eftersom det fanns s mycket folk och
bilar omkring. Visserligen hade platsen frdelar, som att bilar inte
kan flja efter uppfr Tunnelgatans trappor, men det uppvgde inte
det faktum att mnga mnniskor kunde iaktta hndelsen, vilket de
ocks gjorde. Ressler synes ha betraktat det som uteslutet att en
professionell grningsman skulle ha valt att agera under dessa om-
stndigheter. Han ansg fr vrigt att flyktvgen endast till synes
var idealisk, i sjlva verket var den mycket riskabel; grnings-
mannen hade kunnat springa rakt in i ngon. Att flykten lyckades
berodde inte p skicklighet (no skill involved).
Dessa omstndigheter sammantagna gjorde att grningen enligt Ressler
frn grningsmannens synpunkt var ett hgriskbrott, dvs. grnings-
mannen riskerade bde att misslyckas och att upptckas. P de grun-
derna delade han helt uppfattningen i GMP att detta brott inte kan vara
resultatet av en professionell operation. Diskussionsvis anfrde Ressler
ven omstndigheterna kring biografen Grand, med den oskerhet som
fanns kring hur makarna Palme skulle agera efter filmens slut m m,
som std fr att situationen var olmplig frn en professionell mrdares
synpunkt. Allmnt framhll Ressler att den som i organiserade former
utfr brott av detta slag strvar efter att agera under omstndigheter och
p platser som han sjlv kontrollerar och inte att, som i detta fall, vara
helt utlmnad till av vad det tilltnkta offret fretar sig. Stlld infr
frgan om en person som mrdar p uppdrag verkligen behver upp-
trda professionellt, med tanke p exemplet James Earl Ray (som
mrdade Martin Luther King), svarade Ressler att det inte finns mycket
erfarenhet av sdana mord. Sjlv trodde han inte p the hired
amateur; det r ingen mening med att betala pengar till en person som
inte ens vet vad han br anvnda fr vapen. En grupp som anlitar en
person som sedan agerar som Olof Palmes mrdare mste vara
disorganized in itself, i s fall.
ven i vrigt anslt sig Ressler till profilens slutsatser. P ett stort
antal punkter redovisade han reflektioner som utvecklade det som sgs
i GMP, ibland gjorde han ocks reservationer. I ngra hnseenden,
varav de viktigaste tas upp under nsta punkt, tog han avstnd frn
GMP.
Avvikelser. Enligt Ressler r den person som profilen frestller inte
psykopat
36
, utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (a border-
line personality). Graden av personlighetsstrning var med andra ord
inte s kraftig som den framstlldes i profilen. Det rr sig allts om en
gradskillnad, p en skala som brjar med individer som lider av
personlighetsstrningar och slutar med de som r fullt ut psykotiska.
Det beteende som grningsmannen i detta fall fretett r tillrckligt
sofistikerat fr att utesluta en psykopat (there is too much intricate
behavior for a psychotic in this case), men frenligt med vad en
disorganized killer r kapabel till. (Ett mer typiskt beteende fr en
psykopat hade enligt Ressler varit att skjuta Olof Palme i eller utanfr
biografens entr.)
Detta var Resslers grundlggande invndning, som han flera gnger
terkom till, ven om han framhll att den inte hade s stor betydelse
fr the overall assessment. En psykopat skulle enligt Ressler ocks
vid 35-45 rs lder ha en dokumenterad historia av vld bakom sig,
vilket Ressler inte trodde att denna person hade. Grningsmannen
kunde mycket vl ha haft andra bekymmer med rttsvrdande myndig-
heter, men inte en bakgrund som vldsbrottsling. I det sammanhanget
kunde Ressler mycket vl tnka sig att grningsmannen var vad han
kallade en auktoritetsmrdare (authority-killer), som livet igenom
vnt sig mot auktoriteter som fadern, skolan, militren och arbetsgivare
36
Den term som anvndes var psychopath. Enligt Websters Encyclopedic
Unabridged Dictionary of the English Language, som allts avser den engelska
som talas i USA, avses med psychopathic personality a type of personality
characterized by amoral and antisocial behavior, lack of ability to love or
establish meaningful personal relationships, extreme egocentricity, failure to
learn from experience, etc. I GMP beskrivs grningsmannen p flera stllen
som psykopat, t ex i sjlva profilen, GMP s 108, dr det, utifrn ett antagan-
de om att en annan grningsman n Christer P haft frmgan att hlla inne med
sina kunskaper under det rttsliga frfarandet mot denne, heter: Sledes r
grningsmannen (i s fall, vr anm.) en mycket strd person, ja, rentav kall-
hamrad. Det rr sig sannolikt om en utprglad psykopat. I den engelska ver-
sttningen lyder motsvarande passus: This requires a great deal of strength
which indicates that the assailant is a severely disturbed and callous person,
probably a psychopath (engelska versionen s. 119).
samt drigenom successivt byggt upp en fientlighet mot verheter av
olika slag.
Han ansg det vidare helt osannolikt att en person av den typ som
beskrivs i profilen skulle vara narkotikamissbrukare och knappast
heller alkoholmissbrukare. Individer av detta slag r enligt Ressler
starkt introverta och skyr sociala kontakter. Narkotikamissbruk frut-
stter, svida narkotikan inte r extremt lttillgnglig i det samhlle dr
de lever, sociala kontakter och ett mer uttriktat leverne. Det frhller
sig vidare s, att det karakteristiska fr denna personlighetstyp r de
tilltagande depressionerna, som alltmer vergr i paranoia. En paranoid
person r rdd fr att frlora kontrollen ver sig sjlv och undviker
drfr droger, som har den effekten. Psykologiskt r det drfr
osannolikt att den person som profilen tecknar var missbrukare.
Den personlighetstyp som GMP beskriver, och som ven Ressler
sg som den sannolika profilen, synes i allmnna ordalag kunna
karakteriseras p fljande stt. Grningsmannen har sannolikt haft
relationssvrigheter hela livet, srskilt med auktoriteter av olika slag. I
vuxen lder formas tillvaron av hans misslyckanden. Han r intvnd,
ensam och personlighetsstrd men inte psykotisk. Hans tillstnd tycks
nra kopplat till att han misslyckats i livet, dvs. det har mer att gra
med hans livsvillkor n med endogen psykisk sjukdom. Allt eftersom
ren gr, misslyckandena fortstter och ingen lycka kommer hans vg
blir han mer deprimerad. Depressionen djupnar och fr paranoida
inslag som vxer till ren paranoia. Nr personer av denna typ begr
vldsbrott r de 35-45 r gamla. I yngre r har de nnu inte haft tid att
utveckla vad Ressler kallade that long term failure, som skapar det
tillstnd som statistiskt sett kulminerar kring 37 rs lder. Vid det laget,
when they dont see the end of the tunnel, dont see any luck coming
in their life, har de blivit turned down so many times, that they
become these odd-ball loners. Han blir en intvnd grubblande person
som funderar ver saker som egentligen inte berr honom he
becomes the type that sits and broods over social issues that really
dont affect him. I den meningen kan han ha ett knslomssigt intresse
fr politik och koppla samman sitt liv med sdant som i verkligheten
inte har med hans situation att gra. Han kan t.ex. tnkas irritera sig p
sdant som Harvard-affren, ubtarna eller andra saker som disku-
teras i medierna. De tv grundlggande personlighetsdrag som man
kan frvnta sig hos grningsmannen, utgende frn beskrivningen i
GMP, r enligt Ressler allts depression och paranoia. Tillstndet har
antagligen successivt frvrrats och fortsatt att frvrras efter mordet.
Personlighetstypen r sdan att grningsmannen mycket vl har
kunnat leva med detta utan att bertta det fr ngon, ngot som enligt
Ressler inte skulle glla fr en psykopat, som frr eller senare skulle ha
rjt brottet fr personer i sin omgivning. Att grningsmannen begtt
sjlvmord r en ptaglig mjlighet.
Ressler invnde kategoriskt mot GMP:s slutsatser angende gr-
ningsmannens beteende efter brottet (post offense behavior). Som
sgs i GMP r det frga om vad som dr kallas en kaotisk, dvs. oorga-
niserad, brottsling och dessa brukar, som det str, vanligen inte flja
den massmediala redovisningen av sina brott (GMP s. 108; i den
engelska av frfattarna sanktionerade versttningen heter det: are not
usually interested in media reports about their crimes). Detta r riktigt,
enligt Ressler, som ven hll med om att grningsmannen i detta fall i
och fr sig kan ha sparat en del tidningsklipp om mordet. Dremot r
det ofrenligt med den personlighetstypen att aktivt infiltrera utred-
ningen p det sttet som beskrivs i profilen, dvs. att grningsmannen
skulle ha frskt skaffa information om utredningslget, frskt
vilseleda polisen, upptrtt som journalist fr att f ut uppgifter eller ha
frmtt andra att lmna uppgifter till polisen. Srskilt det sista str i
direkt strid med den introverta personlighetstyp som profilen i vrigt
tecknar. Enligt Resslers uppfattning var GMP:s antaganden i dessa
delar pverkade av vad man vet om hur sexualbrottslingar som upp-
repar sina brott kan bete sig, men det hr inte hemma i detta samman-
hang (det var ett av Resslers exempel p sdant som frfattarna
hanterat utan tillrcklig kunskap). Till samma kategori frde Ressler
rekommendationen att polisen borde vervaka mordplatsen och Olof
Palmes grav i samband med rsdagarna, eftersom grningsmannen
skulle kunna tnkas tervnda dit i dessa sammanhang. Det fanns enligt
Ressler ingen anledning att anta att grningsmannen i detta fall skulle
upptrda p det viset; det var ngot som frekom i andra kriminella
sammanhang med andra typer av brottslingar n den som grnings-
mannaprofilen avser (totally inappropriate in a case like this).
Ressler hade vissa invndningar nr det gllde grningsmannens
motiv. I grunden saknas det motiv hr. I stllet rr det sig om vad
Ressler kallade personal cause. Han delade drfr uppfattningen i
GMP att det rr sig om ett personligt till skillnad frn privat motiv. Det
betyder att grningsmannens motiv hrrr frn omstndigheter i hans
eget personliga liv. I GMP:s hypoteser talas om en grningsman
motiverad av ett djupgende hat mot Olof Palme.
37
Enligt Ressler borde
det snarare rra sig om en fixering vid Olof Palme, eller irritation ver
denne (Olof Palme represented what was irritating this guy in his
life.) Ressler sg drvid Olof Palme som symbol syndabock fr
grningsmannens egna tillkortakommanden och frustrationer i livet.
37
Lydelsen i den engelska versionen av GMP: driven by a profound hate of
Olof Palme (s. 84).
Drvid tillfrgad om det inte ligger en viss motsttning i det som sgs i
omedelbar anslutning till detta uttalande i GMP, nmligen att grnings-
mannen dels allts skulle ha drivits av ett hat mot Olof Palme, dels
skulle ha varit ute efter att dda en prominent person t.ex. Olof
Palme (GMP s. 76), svarade Ressler jakande. Enligt Ressler var det
det senare som var det korrekta, dvs. grningsmannen skulle ha kunnat
dda ven ngon annan knd person. Med hnvisning till amerikanska
exempel menade Ressler att grningsmn av detta slag inte heller alltid
har behov av att framtrda med sina dd. Det br understrykas att
Resslers kommentarer i denna del tog sin utgngspunkt i ngot som
sgs i GMP:s hypoteser. Vad som sgs i sjlva profilen p denna punkt
(under Motiv, GMP s. 107) r vl frenligt med Resslers kommen-
tarer. Det kan samtidigt noteras att det i GMP:s slutsatser ter talas om
en personlighetsstrd man, motiverad att beg brottet till fljd av
palmehatet (GMP s. 115).
vrigt. Ressler tillfrgades om han inte fann ddet slumpmssigt och
om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar
skulle agera p s kort varsel som det i s fall mste ha varit frga om
hr, dvs. under frutsttning att grningsmannen fick syn p Olof
Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, fr att sedan
skrida till verket. Ressler ansg att man kunde dra vissa slutsatser av
detta, bl.a. att grningsmannen var vl frtrogen med omrdet och
bodde eller arbetade dr. Det var vidare frenligt med personlighets-
typen att beg ett spontant och opportunistiskt brott, som det
uppenbarligen var frga om. Han ansg att det frhllandet att Olof
Palme s ofta rrde sig fritt ute utan livvakter kade sannolikheten fr
att ett opportunistiskt brott av det hr slaget skulle kunna intrffa; det
frtog ngot av slumpmssigheten i mtet. En person av det hr slaget
kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av ngot slag, genom
att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan
mtet med Olof Palme ha utlst en grning som grningsmannen i sitt
sinne var frberedd att beg. I detta ligger ven att ngon annan n
Olof Palme skulle ha kunnat bli offer i stllet. Ressler ansg att mtet
frvisso var slumpmssigt. Men det mest frvnande i detta fall var att
grningsmannen lyckades fly och komma undan; det gjorde detta till
ngot av rhundradets brott i Resslers gon. Sg man till profilen och
den person denna tecknar r det en utomordentligt osannolik hndelse
att grningsmannen kom undan. Ressler tillfrgades om det inte i sjlva
verket lg en motsttning i detta och svarade ja, det ligger verkligen en
motsttning i det. r det inte s, att om grningsmannen passar in i
profilen, d skulle han inte ha lyckats komma undan? Stlld infr den
reflektionen svarade Ressler, att detta var riktigt, but there is always
the element of luck. Han menade sledes att detta var en slump, och
att det var en nnu mer osannolik hndelse n att grningsmannens och
Olof Palmes vgar korsades sometimes things work when they
shouldnt.
Ressler tillfrgades om GMP:s rekommendation att massmediala
strategier borde utvecklas. Han visste inte vad frfattarna menade med
detta. P frgan vad som i den vgen kunde frekomma i USA, svarade
han att man kunde g ut med falska uppgifter i medierna. T.ex. skulle
man i ett fall som detta kunna upprtta ett brev med ett erknnande
frn en anonym person och be pressen publicera det. Detta skulle
kunna provocera grningsmannen att hra av sig i sin tur. Om det
skedde fick utredningen ngot att g p, kanske en handstil, post-
stmpel etc. Ressler framhll dock att operationer av detta slag var
knsliga. Om man samarbetade med medierna om det, fanns risken att
de efter en tid skulle frng samarbetet fr att kunna skriva om det,
vilket kan skada utredningen och polisen. Om man i stllet lurar
pressen att publicera falskt material, kan trovrdighetsproblem uppst, i
den mn saken avsljas. Ressler synes inte ha velat rekommendera
aktiviteter av detta slag, och stllde sig sledes ocks frgande till vad
som egentligen avsgs i GMP.
Brottsanalysen och grningsmannaprofilen
GMP bestr dels av den egentliga grningsmannaprofilen, dels av en
omfattande och delvis ingende dokumentation av hela rendet,
inklusive en brottsanalys. Enklare uttryckt rr det sig om en skriftlig
analys av det centrala utredningsmaterialet. S betraktad har GMP stora
frtjnster. Det r ett gediget arbete, som ger en god introduktion till
rendet och som synes utgra ett anvndbart underlag fr prioriteringar
och andra beslut inom utredningen. Det finns sjlvfallet sdant som
GMP tcker mindre vl, t.ex. motivbilderna kring de konspirations-
hypoteser som frekommit. Detta hnger dock i sin tur samman med att
analysen i GMP, p vl redovisade grunder, resulterat i att mordet
sannolikt begtts av en ensam grningsman.
Ett arbete av detta slag borde ha gjorts lngt tidigare. Redan vren
1986, nr det stod klart att utredningen antagligen skulle komma att bli
lngdragen, borde ett analysarbete av detta slag ha initierats. Vi ser det
som en av de verkligt allvarliga bristerna i utredningsarbetet att s inte
skedde. Nr det vl utfrdes blev resultatet sdant, att man ltt kan se
vilka frtjnster det skulle ha kunnat medfra, om det hade utfrts i tid.
Vi finner det vrt att notera i sammanhanget, att det tog bortt ett r att
genomfra detta arbete och att merparten av tiden torde ha gnats t att
sammanstlla brottsanalysen. Att det var en s omfattande arbetsupp-
gift att s lng tid efter mordet sammanstlla en grundlggande analys
av hndelsefrloppet m.m. sger ngot om hur arbetet tidigare hade be-
drivits.
Att detta arbete kom att genomfras var allts mycket vrdefullt. Att
det utfrdes sent r en allvarlig brist, men sjlvfallet bttre n om det
aldrig hade gjorts verhuvudtaget.
Fr sjlva grningsmannaprofilen gller i princip detsamma som fr
produkten som helhet, med den modifikationen att GMP-metoden 1986
knappast var introducerad i Sverige. Befattningshavare och besluts-
fattare kan inte utan vidare kritiseras fr att ha underltit att anvnda ett
redskap de inte knt till. En annan sak r vad man borde ha knt till;
som vi nedan skall terkomma till finns det skl att frga sig varfr
svensk polis inte skte internationell experthjlp ven i analysarbetet,
nr man gjorde det i andra utredningsmoment.
ven om det finns anledning att se positivt p GMP-metoden
medfr det frhllandet att den nnu idag r tmligen oprvad i
Sverige, att en del vervganden kring dess anvndande terstr att
gra. Metoden frutstter uppenbarligen stor erfarenhet och fallenhet
hos dem som anvnder den; det r ingen signalementsmaskin, som
kan sttas i hnderna p mindre erfarna utredare. Det finns ocks juri-
diska komplikationer som synes obeaktade. En grningsmannaprofil r
inte tnkt att visas fr misstnkta, n mindre att fretes i rttegng. Den
r drmed inte tnkt att ing i ett frunderskningsprotokoll, vilket det
emellertid frn rttslig synpunkt kan finnas argument fr att den br
gra. Det skulle i sin tur typiskt sett kunna frsvra processfringen fr
klagarsidan och kanske ven kunna innefatta rttsskerhetskomplika-
tioner.
Tillvgagngssttet
Tanken p att utfra en grningsmannaprofil kom allts upp mer n sju
r efter mordet (1993) och efter det att misstankarna mot Christer P
blivit vl knda fr allmnheten. Det fanns vid denna tid f personer i
Sverige som inte hade fljt utredningen och rttegngarna, det gllde
naturligtvis srskilt inom svensk polis. En traditionell grningsmanna-
profil skall emellertid utfras av ngon som inte har information om
misstnkta grningsmn. Det uppkommande problemet identifierades
omedelbart som en huvudsaklig svrighet, nr Ulf sgrd yttrade sig
ver mjligheten att upprtta en grningsmannaprofil i detta rende.
Problemet kom att hanteras s, att profilen visserligen konstruerades av
personer med mycket god knnedom om Christer P:s person, men
arbetet granskades i slutskedet av utlndsk expertis. Granskningen gick
till s, att de tv som upprttat profilen tillsammans med spanings-
ledaren Hans lvebro, tillika den ansvarige fr polisutredningen mot
Christer P, muntligt fredrog rendet och profilen fr utredare vid FBI,
som sedan avgav likaledes muntliga omdmen, synpunkter och rekom-
mendationer, som sedermera i delar inarbetades eller omnmndes i
GMP.
Detta var enligt vr mening en dlig lsning. I sjlva verket an-
vndes FBI snarast som rdgivare under arbetets gng, vilket inte var
fel i och fr sig, men det innebar inte en granskning, som kunde bota
den identifierade svrigheten. Expertkonsulter av detta slag borde
antingen ha tagits in frn brjan, fr att gra sjlva profilarbetet. Det
synes, att dma av vad Robert Ressler uppgav fr kommissionen, ha
varit fullt mjligt. Eller ocks borde de ha ftt yttra sig ver en frdig,
versatt produkt. Som saken nu genomfrdes fick profilfrfattarna och
spaningsledaren tillflle att, under informella former, tillgodogra sig
expertsynpunkter, som de dels infogade i profilen, dels kunde anvnda
bl.a. fr att bedma om deras egna slutsatser var hllbara. Detta hade
naturligtvis ett stort vrde och det lste problemet i s mtto att
spaningsledaren fick underlag fr att fr egen del bedma profilens
vrde. Men det lste inte det trovrdighetsproblem som kan sgas best
i risken fr att PU kommit att utforma en profil som stdde den egna
huvudhypotesen och visade att man gjort rtt hela tiden. I grunden r
detta inte tv skilda saker. Nr det gller brottsanalyser och grnings-
mannaprofiler innebr utredningsintresset att strsta mjliga objektivi-
tet mste efterstrvas; det ger det bsta underlaget, och samtidigt den
hgsta trovrdigheten.
Enligt vr mening borde en grundligare analys av den svrighet,
som Ulf sgrd redan inledningsvis pekade p, ha lett till ett anlitande
av utlndsk expertis. Det var ju uppenbart att svensk polis saknade
egentlig kompetens p detta omrde men att man vl knde till var
kompetensen fanns. P samma stt som utlndsk expertis har anlitats
vid underskningar av vapen, klder och kulor, hade det tett sig natur-
ligt att ven hr anlita det bsta som fanns att tillg. Det borde i vart fall
ha gjorts sonderingar i den vgen. Den profil som utfrdes kom nu att
bli ngot bristfllig och, av Resslers synpunkter att dma, en aning
amatrmssig. Det hade kunnat undvikas. Den stora frtjnsten med att
anlita utlndsk expertis hade emellertid legat i att profilen, i enlighet
med grundlggande principer fr GMP-arbete, hade kunnat utfras av
ngon som var avskrmad frn kunskap om misstnkta grningsmn.
Som det nu blev kom GMP att vidldas av en misstanke om att
resultatet anpassats till de huvudhypoteser som tidigare hade
etablerats i utredningen (jfr de kommentarer om GMP av Hans lvebro
som terges nedan). RRV-experterna pekade p enskildheter i GMP,
som ger tydliga associationer till Christer P:s person; det framstod
enligt dem som om GMP skt gardera sig fr mjligheten att denne r
grningsman. De exempel RRV-experterna lyfte fram, till vilka andra
kan fogas, kan onekligen ge detta intryck.
ven en del av det som Robert Ressler pekade p som mindre
frenligt med den personlighetstyp profilen tecknar, var sdant som
skulle kunna ses som en anpassning till Christer P. Det gller bedm-
ningen att grningsmannen skulle ha vgletts av ett hat mot Olof
Palme. Det trodde Ressler som framgtt inte, han talade i stllet om en
fixering. Det gller ven bedmningen att grningsmannen r psyko-
pat, vilket Ressler direkt vnde sig emot. En psykopat kan mycket vl
ha ett frflutet med grova vldsbrott, som Christer P har, medan den
typ profilen tecknar enligt Ressler inte kan antas ha en sdan bakgrund.
Risken fr att den som gr en profil med kunskap om en misstnkt
grningsman omedvetet eller medvetet lter sig pverkas av denna
kunskap synes drmed ha materialiserats eller i vart fall illustrerats i
GMP. Detta gller inte bara om profilen faktiskt blivit partisk, utan
ven om den r alldeles korrekt. Vad som tydligt framgr r nmligen
att vrdet av GMP minskar p grund av profilfrfattarnas frhands-
kunskaper, och det gller alldeles oavsett om det frn profilsynpunkt
frelegat saklig grund fr de bedmningar som p detta stt kan sgas
associera srskilt till Christer P som person. I sjlva verket r detta ett
lika stort problem i sammanhanget, dvs. risken att en alldeles riktig
profil misstros p grund av att den som gjort profilen inte varit av-
skrmad frn individkunskap som han inte br ha. Oavsett om profilen
i detta fall r resultatet av en medveten eller omedveten anpassning till
utredningsarbetet i vrigt eller inte, illustrerar frfaringssttet allts
vikten av att inte utfra ett profilarbete p detta stt, eftersom man d
inte kan visa att man gjort vad man kunnat fr att avskrma sig frn
pverkan.
Andra invndningar som frekommit mot lmpligheten av att
upprtta en grningsmannaprofil i detta fall r dels att metodens
anvndbarhet skulle vara begrnsad till sexualbrott och seriemord, dels
att ett statsministermord inte lmpar sig fr analys av detta slag.
Ingendera invndningen synes vara generellt brkraftig. Det avgrande
fr om det gr att gra en profil eller inte r den information som finns
tillgnglig. Enligt de upplysningar kommissionen inhmtat, och som
redovisats ovan, r den information som freligger betrffande mordet
p Olof Palme fullt tillrcklig fr att gra en profil. Det br srskilt
noteras att den information som tillfrgade personer, svl Robert
Ressler som utredarna vid FBI, drvid beaktade i princip inskrnkte sig
till det som r knt och okontroversiellt frn mordplatsen. Av GMP
att dma gllde detsamma vid PU:s konsultationer med FBI under
arbetet med GMP.
Arbetets resultat; den frdiga GMP
GMP:s huvudslutsats r att mordet p Olof Palme inte genomfrdes av
en konspiration av grningsmn. Denna slutsats synes inte ha ifrga-
satts av ngon av de professionella bedmare som anlitats av PU vid
arbetet med GMP och den har inte heller ifrgasatts av de experter vi
vnt oss till i vrt granskningsarbete. De personer med vilka kommis-
sionen diskuterat GMP:s slutsats i denna del har varit helt sam-
stmmiga p denna punkt; analys och argument framgr i redogrelsen
fr Robert Resslers redovisning fr kommissionen.
RRV-experterna har pekat p svagheter i GMP:s argumentation nr
det gller grningsmannens brist p professionalism. Vi instmmer i
dessa synpunkter; argumentationen i GMP r i dessa delar ibland svag.
Vi stller oss ven frgande till en del enligt vr bedmning spekulativa
antaganden i brottsanalysen, t.ex. betrffande grningsmannens be-
teende och betrffande flyktvgen. Det rr sig emellertid om omstn-
digheter som inte r av betydelse fr den grundlggande slutsatsen,
t.ex. hur grningsmannen hanterat vapnet efter grningen och hur han
betett sig under flykten. Som framgr av referatet av RRV-experternas
genomgng finns det ocks klara tendenser till verargumentation i
GMP nr det gller den brist p professionalism som skall belggas. I
det hnseendet har GMP-frfattarna gjort sin uppgift svrare n den
kanske behver vara. Att helt utesluta mjligheten av en konspiration
r t.ex. svrt, liksom att i snart sagt varje moment belgga att grnings-
mannen agerat oprofessionellt, t.ex. nr det gller de tv avlossade
skotten. Det krvs emellertid heller inte fr att n den slutsats som
GMP redovisar. Drvid rcker det med att analysera helheten av det
som gt rum p mordplatsen. En sdan analys talar s pass tydligt emot
ett planlagt attentat, att man betrffande informationen i vrigt, som
merendels r mer eller mindre osker, kan inskrnka sig till att ska
efter fakta som talar emot denna slutsats. Det finns f fakta av det
slaget.
Ett sdant faktum r naturligtvis det ovedersgliga frhllandet att
grningsmannen kom undan. Av intresse r hr det som framkom vid
kommissionens diskussion med Robert Ressler, nmligen att det r en
mycket osannolik hndelse att en grningsman av det slag profilen
tecknar skulle kunna lyckas genomfra en flykt p det stt grnings-
mannen i detta fall gjorde. Ressler hnvisade hr till slumpen, men
medgav att det frhllandet att grningsmannen undkom p det stt han
gjorde var ngot som i och fr sig talade emot profilens riktighet. Detta
kullkastar enligt vr mening inte den grundlggande slutsatsen, men en
analys som i ett visst betydelsefullt avseende mste fyllas ut av
slumpen som frklaringsfaktor r uppenbarligen inte utan svaghet.
GMP:s huvudslutsats r inte ngot som det krvs en grnings-
mannaprofil eller ett GMP-arbete fr att komma fram till. Den utfaller i
stllet som resultat av en visserligen komplex men nd ordinr
faktaanalys eller brottsanalys och det r ocks s det r redovisat
i GMP. Att slutsatsen faller ut s tydligt redan vid en vanlig analys
av tillgngliga fakta, understryker det vi framhllit tidigare, nmligen
att en sdan dokumenterad analys kunde och borde ha gjorts mycket
tidigare i utredningsarbetet.
Det faller utanfr vrt kompetensomrde att gra sjlvstndiga
bedmningar av profileringsarbetets professionalism och sjlva profi-
lens trffskerhet. Vi hnvisar i den delen till redogrelsen i det
fregende fr de synpunkter vi inhmtat, synpunkter som skerligen
tl att diskuteras och kompletteras.
verhuvudtaget finns det skl att sga ett varningens ord rrande en
i GMP-metoden icke utbildad och frfaren persons mjlighet att gra
bedmningar p detta omrde. Flera delar av GMP-metoden och dess
tillmpning i enskilda fall prglas av en frfrisk enkelhet, ytligt sett.
Att dela in brott och mnniskor i kategorier av organiserat och
oorganiserat (kaotiskt) kan t.ex. te sig som ngot okomplicerat och fr
den intresserade lekmannen genomfrbart. Ett studium av litteraturen
kring profiling visar att det inte alls r s enkelt, tvrtom, det kan ofta
te sig som ngot gtfullt, som i bsta fall kan begripas av den som sjlv
lnge sysslat med de svrt aparta mnskliga beteenden det alltsomoftast
gller. Det torde omvnt ven vara ltt att bli verdrivet skeptisk, t.ex.
till frutsgelser om var en helt oknd grningsman kan antas bo, hur
han ser ut, vad han har fr hobbies, om han har syskon etc. Litteraturen
i mnet innehller emellertid flera exempel p att profiler av detta
slag visat sig pfallande riktiga. Att rtt person med erfarenhet, intui-
tion och metodologisk kunskap kan gra fr spaningsarbetet vrdefulla
frutsgelser om en oknd grningsmans person synes tydligt, men
tyngdpunkten torde i hg grad ligga p det frstnmnda: rtt person.
Att metoden, anvnd p rtt stt, r vrdefull ter sig fr oss allts
tydligt. Vi anser det befogat att den kommit till anvndning i denna
utredning, men i likhet med den grundlggande analysen hade det varit
nskvrt att GMP-arbetet hade gjorts lngt tidigare. I det sena skede
projektet nu genomfrdes har profilen i ngon mn ftt rollen av ett
facit i utredningen. Det r emellertid just den funktion en traditionell
grningsmannaprofil inte skall ha. En gngse grningsmannaprofil
tecknar den mest sannolike typen av grningsman, som utredningen har
att i frsta hand inrikta sina spaningar mot. Det r med andra ord ett
prioriteringsredskap i en situation dr det finns fga eller inget att g
p. Nr en eller flera misstnkta vl identifierats har profilen vsent-
ligen spelat ut sin roll; utredningen vergr d till bedmning och
insamling av vanlig bevisning. Sjlva profilen saknar bevisvrde.
Sklet till att en profil saknar bevisvrde r att den grundar sig p
sannolikhetsbedmningar. Det frhller sig drvid p samma stt med
grningsmannaprofiler som med analyser grundade p statistik: de
bevisar ingenting i det enskilda fallet. Att en misstnkt som typ fram-
str som aldrig s sannolik som grningsman innebr inte att han ocks
mste vara det; den faktiske grningsmannen kan i det enskilda fallet
som typ vara i princip hur osannolik som helst.
Att gra en profil i efterhand r drfr, med Robert Resslers uttryck,
som att spnna krran fr hsten. Dremot kan man, som bde Ressler
och FBI-utredarna framhll, gra motsvarande arbete i form av
personality assessments. Det innebr allts att man testar den typ av
information som anvnds i GMP-arbete mot en viss misstnkt individ,
fr att bedma sannolikheten av att han som typ motsvarar grnings-
mannen. P grundval av resultatet kan polisen gra sina fortsatta priori-
teringar och kanske ocks f uppslag till spanings- och utrednings-
insatser.
Till missfrstnds undvikande vill vi avslutningsvis ppeka, att vi
inte har kommit att hysa ngon vertro till GMP-metoden eller de
expertomdmen vi i sammanhanget tergivit. Som framgtt anknyter
GMP-metoden till det kriminalpolisira yrkets traditioner. Fr dem som
lnge gnat sig t kriminalpolisarbete kan GMP-metoden skerligen te
sig som nytt vin i gamla lglar. Vi anser fr vr del inte att vare sig den
grningsmannaprofil som utarbetats i detta rende eller de anslutande
omdmen om den som vi inhmtat ger ngon sker kunskap om
mordet. Vad vi emellertid finner positivt r den systematiska doku-
mentation av det analytiska arbetet som GMP-metoden introducerar.
Vrt intryck r att den drvidlag fyller en funktion, som svensk polis
har behov av.
7.2 Palmeutredningens tgrder i anledning
av GMP
7.2.1 Allmnt
Vid utfrgning infr den tidigare Palmekommissionen tillfrgades
dvarande spaningsledaren Hans lvebro om vilken betydelse GMP
hade haft fr spaningsarbetets inriktning. Han svarade p fljande
stt.
38
Ja, p ngot stt fick vi en bekrftelse d i spaningsledningen p att det vi
sjlva hade trott hela tiden, efter att ha tagit del av materialet, det anser
andra ocks. Drfr kunde vi d s p ngot stt officiellt sga, att nu
tnker vi inte lgga ner ngot mer arbete p den hr konspirationsbiten utan
nu satsar vi alla vra resurser p det som vi tror r lsningen eller dr
lsningen finns.
Vid utfrgningen kommenterade Hans lvebro ocks det arbete PU
utfrde i anledning av GMP. Enligt Hans lvebro var det en person
som omedelbart tilldrog sig PU:s intresse i anledning av GMP,
nmligen GA (se p. 1 p GMP-kontrollistan nedan). Bakgrunden var de
uppgifter som lmnats av FBI om att grningsmannen skulle kunna
tnkas infiltrera utredningen genom att lmna tips och liknande. GA
hade betett sig just s. PU inriktade sig drfr p detta uppslag, vilket
ven ledde till uppmrksamhet kring GA i massmedia.
P frga om hur mnga av dem som PU intresserat sig fr i
anledning av GMP som vid utfrgningstillfllet (dvs. i september 1995)
fortfarande var intressanta i utredningen svarade Hans lvebro att det i
princip var en person, men att det ven fanns ett antal andra dr det
kunde terst kontrolltgrder. Inga namn nmndes.
Hans lvebro fick vid detta tillflle ven frgan i vad mn GMP
passade in p Christer P. Han svarade enligt fljande.
Jag tror inte att vrat svenska GMP-folk tycker att han passar in riktigt s
dr direkt, men (han r) tnkbar. Men FBI anser ju att det r mycket troligt
att det r s. Nr vi var dr och drog den svenska brottsanalysen och
profilen --- fr FBI-folket, s sa dom ju att vi vet ju att det har varit en
person som har varit mycket misstnkt och ven talad och friknd, kan ni
inte bertta om honom. Och eftersom Janne Olsson och Ulf sgrd inte
hade tittat p detta s fll det p mig att bertta om detta. Och efter det s
ansg dom ju att det r mycket troligt att det r grningsmannen. Men det
r ju utifrn en jag var inte frberedd p ngot stt, utan --- den
38
Den tidigare Palmekommissionens utfrgning med Hans lvebro den 28
september 1985.
information jag lmnade fick jag allts ta ur minnet, fr vi hade ingen
dokumentation med oss om honom.
P frga vad det var i GMP som direkt kunde tala emot Christer P som
grningsman svarade Hans lvebro att dennes narkotika- och alkohol-
missbruk inte riktigt stmde med de erfarenheter och de exempel man
har i historien om den hr typen av attentatsmn.
7.2.2 tgrdslista
I anledning av GMP beslt PU att med denna som utgngspunkt
frska att svl i utredningsmaterialet som p annat stt hitta personer
med egenskaper som verensstmde med profilen. Fr att stadkomma
detta upprttades inom spaningsledningen en tgrdslista avseende
sdant som skulle gras. Dr angavs bl.a. fljande.
En inventering av frn GMP-synpunkt tnkbara personer i PU-
materialets avsnitt D, G och I, dvs. allmnna tips, farliga per-
soner och vapen. Denna inventering skulle, liksom vriga t-
grder, fokuseras p personer med anknytning till brottsplatsens nr-
omrde.
Genom olika register skulle man frska f fram uppgifter p
ensamboende tnkbara personer inom mordplatsens nromrde som
inte redan frekom i PU. Drvid skulle kontakt tas med olika myn-
digheter ssom socialdistrikt 1 m.m.
Genomgng av hotbreven (ca 100 uppslag) och tokbreven och om
mjligt en identifiering av anonyma brevskrivare. Motsvarande upp-
gifter, dvs. hot- och tokbrev rrande Olof Palme skulle infr-
skaffas frn skerhetspolisen.
Genomgng och kompletterande bearbetning av de ca 95 personer
som erknt mordet.
Utvidgade registerkontroller p tnkbara personer, innebrande t.ex.
att civilstnd, slktingar, arbete, skolutbildning och vapenlicenser
skulle kontrolleras.
Kontroll med skerhetsansvariga inom regeringskansliet och med
socialdemokratiska partiets kansli om man dr sttt p personer som
skulle kunna stmma in p grningsmannaprofilen.
Kontroll av personer som visat ett onormalt stort intresse fr utred-
ningen.
Frhr med Olof Palmes livvakter fr att inventera eventuella inci-
denter som intrffat i Olof Palmes nrhet, f en beskrivning av hans
vanor och frska f fram iakttagelser av personer som brukade
dyka upp i hans nrhet eller vid hans olika framtrdanden.
En fortlpande kontroll och uppfljning av insamlat bildmaterial
frn Olof Palmes olika mten.
En granskning av Christer P i frhllande till GMP och d i frsta
hand genom en kontroll av dagbckerna.
Eventuellt en frnyad granskning av personer som haft permissioner
eller varit frsksutskrivna frn psykiatrisk klinik.
Utredningstgrderna ovan frdelades p olika enheter. Registeren-
heten fick t.ex. i uppgift att ta fram en lista p samtliga personer som
erknt mordet, att utifrn grningsmannaprofilen frska skapa en
synonymlista som underlag fr skning i registrerat material och att
frska att skapa ett skbegrepp fr frndrat efterbeteende. Frhrs-
enheten delades in i grupper dr varje grupp fick i uppgift att g
igenom vissa avsnitt i PU-materialet frn GMP-synpunkt. ven sker-
hetspolisen engagerades, bl.a. med att frska ta fram uppgifter p
personer bosatta inom Stockholms tullar som fanns i skerhetspolisens
material och som kunde stmma in p GMP.
De nmnda utredningstgrderna genomfrdes i huvudsak under
vren 1994. Drefter lmnade respektive enhet in frteckningar ver
namn p tnkbara personer som aktualiserats. PU upprttade p
grundval av detta tv olika aktivitetslistor, en GMP-kontrollista och en
GMP-objektlista. GMP-kontrollistan upptog alla tnkbara personer som
hade aktualiserats och dessa blev sedan freml fr en srskild kontroll
dr verensstmmelsen mellan personen i frga och grningsmanna-
profilen undersktes. Personer som stmde vl in p grningsmanna-
profilen benmndes GMP-objekt och gjordes till freml fr frdjupad
utredning. GMP-kontrollistan kom att uppta 86 punkter, med individer
som kunde vara av intresse.
39
En del av dem var oidentifierade. Sex
personer kom sedermera att bedmas som GMP-objekt.
I januari 1996 var 73 personer p kontrollistan bedmda och av-
frda ur utredningen. Av de terstende hade tre klassats som GMP-
objekt. Drefter har ytterligare personer avfrts frn kontrollistan.
39
En punkt upptog en strre grupp, dr de individerna gicks igenom och i fre-
kommande fall frdes upp p listan. Listan innefattar ven vissa dubbleringar.
7.2.3 Genomgng av GMP-kontrollistan
Kommissionen har gtt igenom de uppslag som berr personer som
fanns upptagna p den ursprungliga GMP-kontrollistan.
40
Personerna
p listan och de uppgifter som frekommer om dem redovisas hr i
kort, komprimerad sammanfattning, som en illustration till utred-
ningsarbetet. Dr ej annat framgr har PU inte ansett sig ha skl att g
vidare med uppslagen.
41
1. Avvikande man som lmnat uppgifter till utredningen (GA). I april
1986 kontaktade GA polisen. Han berttade att han sett Olof och
Lisbeth Palme p mordkvllen under deras promenad sderut p
Sveavgen. I samband med det hade han, nr han passerat Adolf
Fredriks kyrka, hrt ngot som gjort att han hajade till. Han hade sett
en mrk gestalt som frsvann p kyrkogrden. GA hade drefter
kontakt med utredningen vid ett par tillfllen. I ett frhr 1989 ndrade
han sina uppgifter och berttade att han sett Grandmannen, efter-
fljandet och sjlva mordet. Han deltog vid en konfrontation dr
Christer P ingick men kunde inte peka ut ngon. GA bodde ensam i
Stockholms innerstad relativt nra mordplatsen. Han var vid tiden fr
mordet sjukskriven. I frhr hade han uppgivit att han p mordkvllen
haft en mrkbl tckjacka och stlbgade glasgon p sig. PU hll ett
nytt frhr med honom i mars 1994. Han var d arbetsls. GA bertta-
de vid detta tillflle spontant att tidigare uppgifter varit ett falsarium.
Han hade ljugit fr att sjlv hamna i centrum. Vid tiden fr mordet satt
han hemma och tittade p TV. Han berttade att han tidigare hade blivit
dmd fr att ha blottat sig.
2. Psykiskt strd person med anknytning till EAP. I februari 1989
inkom ett anonymt tips till PU enligt vilket NN, som var medlem i
EAP, hade mrdat Olof Palme. NN hade hrts i december 1991. Han
uppgav d att han varken var eller hade varit medlem i EAP. Han
mindes inte vad han gjort p kvllen d Olof Palme mrdades. Han
visste dremot att han kommit hem vid midnatt och att han ftt veta ny-
heten genom en radioutsndning. NN var frtidspensionerad och bodde
i en frort utanfr Stockholm, ensam i den villa som frldrarna haft.
En kvinnlig bekant till NN hrdes i februari 1994. Hon uppgav att
40
Uppgifterna r spridda p skilda uppslag; de uppslag som hrde till GMP-
kontrollistan r allts inte sammanfrda. Materialet r betrffande mnga av
personerna mycket omfattande. De rubriker som r satta i kursiv stil r vra.
41
De personer som frekommer p annan plats i vr redovisning r betecknade
GA, GB, etc., medan de som inte frekommer p annan plats i vr redo-
visning betecknas NN, den utpekade mannen eller liknande.
NN visade ptagliga personlighetsstrningar. Han var folkskygg,
mycket aggressiv och oberknelig. Vid tiden fr mordet brukade han
bra en mrkbl tckjacka och tjocka glasgon. I februari 1994 hrdes
ocks en polis som stoppat NN nr denne var ute och sprang mitt i
natten. Polismannen bekrftade kvinnans uppfattning om personlig-
hetsstrningar. Under en tid 1994 bedrevs viss spaning mot NN. I nya
frhr med honom i mars 1994 medgav han att han haft visst samrre
med EAP, dock inte vid tiden fr mordet. Enligt kontroll med
skerhetspolisen var han inte knd dr. I rendet finns en av PU upp-
rttad promemoria frn mars 1994, dr NN beskrivs som undfallen,
klen och tafflig och fga fretagsam. Han bedms sakna kurage fr
att utfra ngon form av vldshandling och d icke minst bege sig till
Stockholms City och frva ett mord p ppen gata infr andras gon.
3. Man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994 (GB). GB kom till
PU:s knnedom genom den bevakning av mordplatsen och gravplatsen
som skedde den 25-28 februari 1994. GB iakttogs d vid tv tillfllen.
Vid det frsta tillfllet fretogs personkontroll, varvid han identifie-
rades och upplystes om att han skulle komma att kallas till frhr i PU.
Vid det andra tillfllet upptrdde han mycket underligt vid mord-
platsen. GB bodde vid tiden fr mordet i en lgenhet i Gamla stan. I
ett frhr i maj 1994 uppgav GB att han tillflligt arbetade p ett
statligt mbetsverk belget nra mordplatsen och att han p vg till och
frn arbetet brukade passera i dess nrhet. Han uppgav att han troligen
hade varit hos vnner utanfr staden under mordkvllen. Efter flera
turer bekrftades dessa uppgifter (GB vgrade uppge namnen p de
personer han beskt) av vnnerna i maj 1996. GB har bedmts vara
ett s.k. GMP-objekt.
4. Psykiskt strd man med arbetsplats i mordkvarteren. I november
1988 tipsade en person PU om NN. Denne sades vara rttshaverist och
skulle vid tiden fr mordet ha arbetat p Sveavgen nra mordplatsen.
Tipsaren uppgav att NN utseendemssigt var lik Christer P, att han var
psykiskt sjuk och att han sjlv psttt att han varit p sitt tjnsterum p
mordkvllen. I januari 1992 hrdes NN. Han uppgav att han troligen
hade varit ensam i hemmet i en frort vid tidpunkten fr mordet. I
februari 1992 inkom ett tips frn en lkare som berttade att han hade
en patient som hade bott eller arbetat i nrheten av mordplatsen vid
tiden fr mordet. Patienten led av en srskild sorts schizofreni, vanlig
hos attentatsmn vid denna typ av brott. Patienten hade viss vapen-
kunskap, var otroligt lik Christer P och hade en srskild gngstil som
berodde p en hjrnskada. Patienten visade sig vara identisk med den
hos PU tidigare knde NN. NN hrdes p nytt i september 1993. Han
berttade d att han hade psykiska besvr, innebrande bl.a. obehags-
knslor vid folksamlingar. PU har ven hrt arbetsgivare och andra.
Uppgifterna om att NN skulle vara rttshaverist har inte bekrftats.
5. Psykiskt strd man boende i mordkvarteren. Dagen efter mordet
inkom ett tips frn en person som den 24 februari hade sttt p en
flicka i en port p en gata nra Sveavgen i mordkvarteren. Flickan
hade skrikit att en man i en av lgenheterna var tokig. Personen hade
fljt med flickan till lgenheten fr att hmta hennes tillhrigheter och
drvid trffat en man, NN, i 35-rsldern som gjort ett frskrckligt
intryck. Den 2 mars 1986 inkom ytterligare tips frn flickans f.d. svr-
far. Han berttade att NN var knd fr vldshandlingar och bodde nra
mordplatsen. I september 1988 hrdes flickan frsta gngen. I mitten
av november 1991 hrdes NN. Han berttade att han hade psykiska
problem. Han hrde rster och hade vistats p mentalsjukhus vid tv
tillfllen. P mordkvllen hade han varit p 21-frestllningen p bio-
grafen Sandrews p Kungsgatan. Han hade promenerat dit och drvid
passerat utanfr biografen Grand. Hem hade han kt tunnelbana. Vid
denna tid hade han mycket kontakt med rsterna. De sade till honom
att polisen skulle beskjuta honom. Han var drfr rdd. Vidare berttade
han att han var s.k. nattvandrare. Han knde sig motarbetad av svenska
myndigheter. I en promemoria, upprttad av PU i november 1991,
uppges att NN vid tiden fr mordet var efterlyst efter beslut om tvngs-
omhndertagande p grund av psykisk sjukdom d det kunde miss-
tnkas att han var uppenbart farlig fr annans personliga skerhet. Han
antrffades i sin bostad och frdes till sjukhus fr vrd. I december
1991 hrdes tv lkare som behandlat honom. Den ene sade sig aldrig
ha uppfattat mannen som farlig. Den andre sade att mannen i och fr
sig var farlig men att han inte trodde att denne var intressant fr PU,
framfrallt eftersom han inte skulle vara kapabel att lmna platsen efter
att ha begtt en sdan grning som att skjuta statsministern.
6. Privatspanare. NN r inom PU knd som privatspanare och har
troligen av detta skl hamnat p listan. Han frekommer i en mngd
uppslag, vari han ger olika rd till PU.
7. Anonym brevskrivare som ett flertal gnger tillskrivit Olof Palme.
Vid en kontakt med den person i regeringskansliet som haft hand om
Olof Palmes skriftvxling erinrade vederbrande sig i april 1986 en
man som haft ett patologiskt intresse fr Olof Palme. Mannen hade i
flera r skrivit brev till Olof Palme och under ett visst namn, hr
frkortat G, framfrt olika budskap. Det sista brevet kom i december
1985 och G framfrde dr att han var glad fr att Tage Erlander ftt
d lycklig. Flera uppfljningsfrhr genomfrdes och 1991 lyckades
man identifiera G. Med anledning av GMP kontrollerades i maj
1995 de brev som G Skickat. Frn regeringskansliet uppgavs drvid
att han i breven varit positivt instlld till Olof Palme. G undersktes
ven p annat stt men eftersom inget av intresse framkom avfrdes
han.
8. Avvikande man som uppgett sig vara gonvittne till mordet. NN
kontaktade i december 1988 polisen och berttade att han varit tio
meter frn mordplatsen nr mordet intrffade. Vid ett par frhr i
januari 1989 hrdes han detaljerat om sina iakttagelser. Han vallades
p mordplatsen och vidhll d att grningsmannen frsvunnit genom en
bastant mur. Han berttade att han varit intagen p mentalsjukhus fr
psykiska problem. Vid ett besk hemma hos NN konstaterade polisen
att han levde ensam i en vansktt lgenhet i en frort. I mars 1994
gick PU igenom uppslaget p nytt och konstaterade att NN:s berttelse
uppenbarligen var oriktig. Bedmningen var att han helt borde
uteslutas som tnkbar grningsman eftersom han var fr tokig och fr
nedgngen.
9. Man som lmnat uppgifter och sedan erknt mordet. I mars 1986
hrde en reporter av sig och berttade att hon samtalade med en man
som hade uppgifter att lmna om Palmemordet. Reportern ville ha
samtalet sprat. Ett r senare tog sammen man kontakt med Anna-Greta
Leijon fr att lmna vissa uppgifter om mordet. I anledning av denna
kontakt uppskte polisen honom. Drvid konstaterades att han var en
alkoholiserad stackare. Han berttade vid besket att det var en av
Olof Palmes sner som skjutit Olof Palme.Ytterligare ett tips om
mannen inkom under 1987. I november 1987 tog han sjlv kontakt med
PU och erknde att det var han som var mrdaren. Vid ett frhr
samma dag brt han samman och sade att allt varit en stor lgn.
Vid en registerslagning som gjordes senare fanns en notering om att
mannen var psykiskt sjuk och dmd fr vldsbrott.
10. Psykiskt strd, numera avliden man som infr bekanta erknt
mordet. I januari 1987 lmnade en f.d. arbetskamrat till NN ett tips om
att NN, som varit intagen p psykiatrisk klinik och haft mycket vapen i
sin lgenhet, hade varit i Stockholm vid tiden fr mordet och dr slt en
revolver till en namngiven person i Sollentuna. Vid ett senare frhr
med den f.d. arbetskamraten uppgav denne att NN berttat fr honom
att det var han som mrdat Olof Palme. Drefter hlls ett flertal frhr
med NN, den f.d. arbetskamraten, NN:s dotter och andra bekanta till
honom. Flera av de hrda personerna uppgav att NN ljg mycket. En
lkare som haft NN som patient uppgav att denne hade en avvikande
personlighet, att han var kronisk alkoholist och mytoman, men inte
vldsam samt att det var osannolikt att han skulle kunna ha haft med
mordet att gra.Vid ett frhr i augusti 1987 erknde NN att allt han
sagt till sin frre arbetskamrat var lgn och att han bara velat gra sig
mrkvrdig och skoja lite. NN avled av en hjrtinfarkt 1988. Drefter
har PU kontrollerat den namngivne personen i Sollentuna, som visade
sig inte existera.
11. Nynazist. I augusti 1988 lmnade en anonym person tips om en man
som bodde p stermalm och var medlem i en nynazistisk organisa-
tion. Mannen hrdes drefter. Han frnekade att han var medlem i
ngon sdan organisation och uppgav att han p mordkvllen beskt en
kamrat. Kamraten bekrftade uppgiften och berttade att den utpekade
mannen hade lmnat honom vid kl 23.30. I december 1994 gjordes
slagningar p mannen och dennes kamrat. Inget av vrde framkom.
12. Kuf p fik som erknt mordet. I januari 1992 inkom ett tips frn
en person som beskt ett fik p Vanadisplan vren 1986. Dr hade
det suttit en man en riktig kuf och pratat rakt ut i luften. Mannen
hade psttt att han mrdat Olof Palme och att Olof Palme gjort ngot
mot hans grupp. Uppgiftslmnaren och kafts garinna hrdes men
inga uppgifter som gjorde att mannen kunde identifieras framkom.
13. Granskning av 348 mn. Denna punkt p GMP-kontrollistan avser
inte en misstnkt individ utan en grupp. Under sommaren och hsten
1986 gjordes en kontroll av kriminella personer i visst omrde i
Stockholms city. Omrdet omfattade Gamla stan, Norrmalm och del av
Vasastan. Efter tillstnd av Datainspektionen samkrdes SPAR (statliga
person- och adressregistret) och PBR (person- och belastningsregistret).
Samkrningen resulterade i en lista p 500 personer. Av dessa
plockades mn dmda fr mord, drp, misshandel, olaga vapeninnehav,
brott mot vapenlagen m.m. ut. Dessa uppgick till 348 st.
Sammanstllningen ver de 348 mnnen registrerades i Palmebasen i
april 1994. Drefter delades materialet upp p tv omrden, Gamla stan
och City. Personer i City bearbetades sedan i parametrarna fdda 1936-
1956 och lngd 170-190 cm. Efter denna bearbetning terstod 71
personer. Dessa granskades manuellt. Granskningen ledde till att endast
en person terstod fr vidare kontroll. Den personen terfinns under
punkt 55.
14. Oidentifierad man som hotat kvinna med revolver. Dagen efter
mordet hrde en kvinna av sig till polisen. Hon berttade att hon i
mitten av februari promenerat p Birger Jarlsgatan i riktning mot
Odengatan. Utanfr Grekiska kyrkan stod en man som, nr hon
passerade, drog fram ett skjutvapen troligen en revolver vilket han
riktade mot henne. 1994 hlls ett nytt frhr med kvinnan. Inga upp-
gifter som ledde till att mannen kunde identifieras framkom.
15. Palmefientlig man. Dagen efter mordet hrde en person av sig till
polisen och berttade att han samma dag blivit uppringd av en kvinna,
som hade sagt att hennes bror, som var nynazist och medlem i EAP,
yttrat att Olof Palme skulle rjas ur vgen. Pfljande dag hrdes
kvinnan. Hon berttade att hennes bror var ledare fr ett litet parti och
att han yttrat att han ville bli statsminister. Dremot var det, enligt
kvinnan, inte riktigt att han sagt att Olof Palme skulle rjas ur vgen.
Drefter inkom i mars och brjan av april 1986 ytterligare tips om
kvinnans bror. Bl.a. hrdes en person som uppgav att brodern i sam-
band med en flyttning vren 1985 stulit ett vapen, som enligt senare
uppgifter skulle vara ett gevr. Skerhetspolisen konstaterade efter fr-
frgan att broderns engagemang i det aktuella partiet var knt. I en
promemoria daterad den 28 mars 1986 uppgav en kriminalinspektr att
han sttt p den aktuella personen i ett tidigare sammanhang. Han drev
d ett fretag och var starkt Palmefientlig. Han var enligt kriminal-
inspektren mycket lng och kraftigt byggd. Den utpekade mannen
hrdes i april 1986. Han berttade att han och hustrun hade varit i
utomlands vid tiden fr mordet. I november 1987 inkom ytterligare tips
om honom. En person uppgav att hon sttt p mannen i september
1985. Han hade d yttrat vi skall ta kl p Palme. Uppgiftslmnaren
hade ftt uppfattningen att detta skulle ske med vld.
16. Psykiskt strd man boende i innerstaden, vldsbengen m.m. Strax
efter mordet fick polisen ett tips frn en anonym lkare som tipsade om
en psykiskt sjuk man med motiv att mrda Olof Palme. Lkaren
berttade om en patient som skt psykiatrisk vrd 1983. Patienten hade
haft fantasier om vld och velat dda folk p stan. Han hade aggres-
sioner mot staten. Enligt lkaren skulle han ocks ha innehaft vapen,
vilket han blivit dmd fr. En tid efter det att han skt vrd hade han
strypt sin flickvn. Motivet fr att dda Palme skulle, enligt lkaren,
kunna vara att Olof Palme uttalat att han ville byta ut en svensk
ambassadr med vilken NN var slkt. Frhr hlls drefter med NN
och dennes moder. NN uppgav att han efter behandling var i mycket
god balans. P frga vad han gjorde mordkvllen uppgav han att han
var ensam i sin lgenhet p Kungsholmen. Modern uppgav i frhr att
sonen numera var lugn, balanserad och sktsam. Den omtalade
ambassadren var, enligt modern, en slkting p lngt hll. Kontakt
togs ven med en verlkare p Sters sjukhus, varifrn NN var
frsksutskriven vid tiden fr mordet. verlkaren berttade att han
hade god kontakt med NN och att det aldrig slagit honom in att NN
skulle kunna vara inblandad i mordet p Olof Palme. Vid rsskiftet
1993/1994 hrdes den anonyme lkaren p nytt. Han berttade bl.a. att
patienten, som sannolikt hade ngon form av personlighetsstrning,
1983 sagt att han skaffat vapen i avsikt att skjuta statsministern eller
annan hgt uppsatt person. Det som talade emot att NN skulle vara
grningsman var, enligt lkaren, att denne fr det fall han var skyldig
skulle velat f beundran fr sin grning, dvs. han skulle ha talat om
saken. I maj 1995 frhrdes verlkaren p Sters sjukhus p nytt.
17. Man som beskt gravplatsen den 28 februari 1994. I samband med
den bevakning och spaning som bedrevs den 28 februari 1994 upp-
mrksammades en person som vid kl. 21.45 beskte gravplatsen.
Personen berttade att han lagt blommor p graven. Han informerades
om att det eventuellt kunde komma en kallelse till frhr infr PU. En
registerslagning genomfrdes.
18. Personbil som krt frn mordplatsen den 28 februari 1994. I sam-
band med ovannmnda bevakning/spaning togs registreringsnumret p
en personbil som en person krt ivg i. Personen hade kommit ut frn
ett mte som hlls i ABF-huset med anledning av mordet p Olof
Palme. Den person som var registrerad gare till bilen blev drefter
freml fr registerslagning.
19. Man som sagt sig vara bekant med Christer P. I februari 1994
inkom ett tips om NN. NN hade uppgivit sig ha tillgng till vapen och
sagt att han hade arbetat tillsammans med Christer P. NN skulle ocks
vara utseendemssigt lik Christer P och vid tiden fr mordet ha haft en
komma, som gjort att han slpade ena benet efter sig. En register-
slagning genomfrdes och ett fotografi infrskaffades (till synes ingen
likhet med Christer P).
20. Avvikande man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994. NN iakt-
togs den 28 februari 1994 i samband med den bevakning och spaning
som bedrevs vid mordplatsen. Han observerades p frmiddagen
stende i en port p Tunnelgatan 5. Han gick drefter bort till mord-
platsen, tog upp ngot frn marken, hjde armen mot himlen, tittade
uppt och hll ngon form av seans. NN efterfljdes frn mord-
platsen till en tunnelbanestation, dr han identifierades efter att frst ha
vgrat lmna personuppgifter. Han luktade alkohol och yttrade det r
tv som drmt, du vet, kod nummer 220.
21. Man som beskt gravplatsen p rsdagen 1994. NN observerades
den 28 februari 1994 ca kl. 20.30 nr han tillsammans med tre andra
mn beskte gravplatsen. Registreringsnumret p den bil som mnnen
kte i kontrollerades och bilen visade sig tillhra NN. Efter register-
slagning togs i augusti 1994 telefonkontakt med NN. Denne berttade
att han och vriga mn varit p frelsning p Livrustkammaren och
drefter beslutat sig fr att beska Olof Palmes grav.
22. Man som iakttagits p Sveavgen. Den 26 februari 1994 iakttogs i
samband med spaning en man som stod i en portingng till hger om
restaurang Sting p Sveavgen. Mannen kontrollerades och uppgav sig
vara kock p restaurangen. Registerslagning fretogs.
23. Man som beskte mordplatsen p rsdagen 1994. I samband med
bevakningen av mordplatsen den 28 februari 1994 upptcktes sent p
kvllen en man ca 20-25 meter frn mordplatsen. Mannen iakttog en
ceremoni som de privata Palmespanarna hll. Efter ceremonin tog
mannen tunnelbanan, varefter han promenerade till en innerstadsadress.
Dr kontrollerades han av polis. Mannen visade sig vara riksdagsman.
Han uppgav att han knt Olof Palme relativt bra och att han drfr velat
beska mordplatsen vid det klockslag d mordet begtts. Registerslag-
ning fretogs.
24. Avvikande man vid mordplatsen p rsdagen 1994. Vid spaning
den 28 februari 1994 observerades en man stende i korsningen Olofs-
gatan/Olof Palmes gata. Han talade med sig sjlv och verkade psykiskt
strd. Mannen berttade att han varit p bio samma kvll som Olof
Palme mrdades. Genom inre spaning konstaterades att han var en
enstring, som tidigare gjort sig skyldig till bl.a. misshandel och vld
mot tjnsteman. Vidare framkom att han hade vistats p mentalsjukhus
och till vrdpersonal 1988 yttrat att han p ngot stt knt sig in-
blandad i mordet p Olof Palme. Utredningsmn beskte under
vren 1994 flera gnger mannen i dennes bostad utanfr Stockholm.
Den 28 februari 1995 kom han in till polisen mitt i natten. Det framkom
d att anledningen till att han knt sig inblandad i mordet var att han
ftt en radiosndare inmonterad i sig fr att polisen skulle kunna flja
honom. Vid bevakning av graven samma dag observerades mannen
igen.
25. Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk (GC). GC r en
av de tv personer som klassificerats som GMP-objekt och som
fortfarande r aktuella i utredningen. Uppslaget redovisas nedan.
26. Man som skrivit hotbrev. I brev stllt till Justitiedepartementet i
augusti 1988 begrde NN ersttning frn svenska staten. Han uppgav
att han p grund av stark terrorism och ofrdelaktig diskrimination
blivit svrt sjuk, varfr han ville ha ersttning. Vidare ansg han att
Olof Palme haft fr mycket vnsterpolitik. NN avslutade med Jag
vill be att f hjlp av Er, fr jag inte vill gra ngon frnr i den nu-
varande regeringen. Registerslagning fretogs i mars 1994.
27. Polisinformatr. I september 1988 kontaktade en knd informatr
PU. Han uppgav att han i en tidning lst att Palmespanarna var
intresserade av en viss signatur. Informatren berttade att signaturen
stod fr en firma som frslt svl legal som illegal elektronisk utrust-
ning och som efter en tid frsatts i konkurs. Genom inre spaning
erhlls uppgifter om att den aktuella firman varit knuten till en viss
person som frekom i 1977 rs terroristutredning, dr bl.a. Krcher-
ligan ingick. Vidare fick man fram att en annan person (upptagen som
nr 28 p GMP-kontrollistan) efter konkursen hade hand om lagret av i
frsta hand de komponenter som infrts i landet illegalt. Den personen
hade tidigare dmts till ett lngvarigt fngelsestraff fr grovt narkotika-
brott och olaga vapeninnehav. Han hade ven hrts i terroristutred-
ningen och var misstnkt sympatisr till RAF. Personen i frga var
inneboende hos informatren, inte s lngt frn mordplatsen.
28. Se fregende punkt.
29. Man som uppges ha uttalat sig htskt om Olof Palme m.m. I ett
brev i december 1988 till Hans lvebro tipsade en anonym person om
NN, som uttalat sig htskt om Olof Palme, umgicks med skinheads och
troligen bodde p Roslagsgatan. Registerslagning fretogs i februari
1989.
30. Psykiskt sjuk man som erknt att han begtt mordet den 16 februari
1986. I december 1988 uppskte NN PU och framfrde att det var han
som skjutit Olof Palme. Detta skulle ha skett den 16 februari 1986. NN
var svr att f kontakt med och efter en stund ville han inte vidknnas
sitt erknnande utan sade sig ha ftt en knpp nr han gick till
polisen. NN bad drefter att f bli krd till psykiatrisk akutmottagning.
Vid ett besk hemma hos NN tillsammans med lkare kort drefter
verlmnade en granne ett brev skrivet av NN. NN uttryckte i brevet att
han var vervakad av SSI, vilket en laserlampa bevisade. I mars 1989
hrde en syster till NN av sig och berttade att brodern varit intagen p
psykiatrisk klinik en lngre tid. Brodern levde som en enstring sedan
r tillbaka och knde sig frfljd av SSI/skerhetspolisen. Han hade vid
ett tillflle frskt ta sitt liv. I ett avskedsbrev till systern hade han
skrivit att han inte hade ett dugg med mordet p Olof Palme att gra.
Drefter hrde systern av sig brevledes och berttade att hon frsttt att
orsaken till broderns beteende var att han blivit trakasserad p den
universitetsinstitution dr han tidigare arbetat. NN hrdes p nytt av
PU i oktober 1995. Han ville d inte sga ngonting.
31. Man som liknar Christer P och som vgrat medverka i utredningen.
I mars 1989 tipsade en kvinna om att hennes f.d. sambo kunde vara
inblandad i mordet p Olof Palme. Sambon hade kommit hem frst
tidigt p morgonen efter mordet. Han hade d berttat att han suttit p
en restaurang nra mordplatsen. Han var, enligt kvinnan, alldeles vit
och vldigt nervs. Ett par mnader efter mordet blev han allt mer
konstig och aggressiv. Han brjade ocks att dricka alkohol. Kvinnan
hade, nr hon lmnade sitt tips, nyligen sett en bild p Christer P, som
hon fann nstan identisk lik sin sambo. Han hade vid tiden fr mordet
en grn militrrock som gick nedanfr stussen. Han hade fre jul 1986
plastikopererat nsan utan synbar orsak. Sambon var, enligt kvinnan, ca
180 cm lng, kraftigt byggd och hade en slpande gng. I augusti
1989 hrdes sambon. Han ville inte medverka vid frhr utan bitrde,
p grund av tidigare dliga erfarenheter. Ett ombud meddelade drefter
att mannen inte tnkte medverka vid ngot frhr. Chefsklagaren
Anders Helin beslt i september att rendet skulle vila eftersom en
annan person stod under tal fr mordet, dvs. p grund av att mlet mot
Christer P pgick. I maj 1990 kallade PU p nytt sambon till frhr.
Ombudet meddelade ven denna gng att hans klient inte avsg att
medverka. Efter viss utredning frhrdes i maj 1991 en person p ett
storfretag, dr mannen tidigare varit anstlld. Denne person berttade
sedermera att fretaget under mordkvllen haft fest p restaurangen i
ABF-huset p Sveavgen. Drefter hrdes andra personer p fretaget,
men ingen kunde bekrfta att mannen varit festdeltagare. I maj 1995
skickade PU ett brev till mannen, dr denne ombads att ta sitt tidigare
beslut att inte medverka under omprvning. Han avhrdes emellertid
inte. I december 1995 tog Anders Helin p nytt del av rendet. Han
beslt att det skulle lggas ad acta.
32. Avser samma person som nr 25 (GC).
33. Uppgifter om pstdd hgerextremist m.m. I juli 1989 hrde en per-
son av sig till PU och tipsade om NN, som hade hyrt en villa av upp-
giftslmnaren. NN hade vid ett tillflle under sommaren samma r sagt
att han visste vem som mrdat Olof Palme. NN hade, enligt uppgifts-
lmnaren, tillhrt en hgerextremistisk falang och hatat Olof Palme.
Han var 179 cm lng, hade mrkt hr, mustasch, stirrande blick,
slpande gng och hans beteende liknade en psykopats. NN hrdes i
februari 1992. Han uppgav att han aldrig sagt att han visste vem som
mrdade Olof Palme. Inte heller hade han tillhrt ngon hgerextre-
mistisk falang. Vid tiden fr mordet hade han varit hemma med sin f.d.
sambo. F.d. sambon hrdes drefter. Hon bekrftade att hon under
aktuell tid bott ihop med NN men hon mindes inte vad de gjort mord-
kvllen. NN kunde, enligt henne, inte gra en fluga frnr. Upp-
giftslmnaren hrde under 1994-95 av sig ytterligare ett par gnger.
34. Man som ogillat Olof Palme. En kvinna hrde i mars 1987 av sig
till PU och uppgav att hon sttt p en konstig man. Mannen hade sagt
att han inte gillade Olof Palme. Han var 50-60 r, lng, smal, hade kort
bl poplinjacka och rutig keps och sprang som en hind. Kvinnan
hrdes p nytt 1996. Hon lmnade d helt andra uppgifter betrffande
grningsmannens lder och signalement m.m.
35. Oidentifierad man som mordkvllen spelat tvrfljt p Adolf
Fredriks kyrkogrd. Ett par dagar efter mordet inkom uppgifter om en
man som p mordkvllen ca kl. 22.30 setts p en gngvg p Adolf
Fredriks kyrkogrd. Mannen hade varit kldd som en lodis och spelat
tvrfljt. En uppfljning gjordes 1988 men ngra uppgifter som mjlig-
gjorde en identifiering av mannen framkom inte.
36. Man boende i Vasastan. I februari 1990 lmnade en anonym person
ett meddelande p polisens tipstelefon. Tipset gllde NN, boende i
Vasastan. Signalementet p NN stmde, enligt uppgiftslmnaren, vl
verens med grningsmannens. NN hrdes i december 1992. Han
uppgav sig ha varit hemma p mordnatten. P frga om sitt utseende
berttade NN att han var 172 cm lng, hade cendrfrgat hr och alltid
bar glasgon.
37. Privatspanare som intresserat sig fr Claes Palme. En knd
informatr kontaktade i april 1990 PU. Han hade ngra dagar tidigare
observerat en man som frdades i en personbil med visst registrerings-
nummer. Mannen hade frst kollat in drren dr Claes Palme (bror
till Olof Palme) var bosatt. Drefter hade mannen via biografen Grand
och socialdemokraternas lokaler p Sveavgen begivit sig till mord-
platsen. Vid kontroll visade sig bilen gas av ett bilfretag. Den hade
tidigare brukats av NN. NN frhrdes i december 1990. Han bekrftade
ovanstende uppgifter och uppgav sig vara privatspanare. Han hade
intresserat sig fr Palmemordet och den aktuella dagen gtt omkring
och tittat lite. NN berttade vidare att han vid tiden fr mordet befann
sig i landsorten. Vid ett tillflle 1996 ringde NN till PU. Han var
alkoholpverkad och namngav en person boende i en frort ssom
varande mrdaren.
38. Ensam man med uppgiven anknytning till Scientologikyrkan. I maj
1990 lmnade en man ett tips om NN. Denne sades vara en hngiven
anhngare av Scientologikyrkan. Vid uppfljningsfrhr med uppgifts-
lmnaren berttade denne att NN gjorde ett frvirrat intryck och
verkade vara en ensling. Han hade en stirrande blick, korpulent
kropp och framtlutad gng. NN hade dessutom vid ett tillflle suttit
och borrat i ett handeldvapen, troligen en revolver. I december 1990
hrdes NN. Han berttade att det vapen han borrat upp varit en
startpistol. Polisen hade tagit vapnet i beslag och han hade senare
dmts fr olaga vapeninnehav. Mordkvllen hade NN varit hemma hos
en kamrat.
39. Ytterligare en privatspanare. NN frekommer i mnga uppslag i
PU. Han framfr i dessa olika teorier om mordet.
40. Mystisk man. I oktober 1987 inkom en berusad kvinna till polis-
huset. Hon uppgav att hon bodde granne med en man, som hon trodde
kunde ha ngot med mordet att gra. Kvinnan hade tittat ut genom
fnstret mordnatten vid midnatt. Hon sg d grannen komma springan-
de i en halvlng mrk rock. Han stannade vid ngra jordfyllda blom-
ldor som stod vid gatan. Kvinnan ville inte lmna namnet p grannen,
men uppgav att han arbetade som vktare i polishuset. Med ledning av
kvinnans uppgifter kunde mannen identifieras. En registerslagning
skedde under 1991.
41. Psykiskt sjuk man som framfrt hot till familjen Palme. NN hade
haft vissa kontakter med personer i familjen Palme och hade drvid
framfrt underliga hotelser. NN hade ven under 1991 haft en del kon-
takter med polisen. Han hade d upptrtt spnt och nervst samt upp-
givit att mordet p Olof Palme varit ett barmhrtighetsmord, planerat
inom familjen. NN hade kort efter dessa hndelser tagits in fr
lkarunderskning. Han var mycket sjuk och beslut fattades om sluten
psykiatrisk vrd.
42. Kuf i Vasastan (GD). Redan dagen efter mordet inkom till polisen
ett tips rrande en allmnt frvirrad troligen psykiskt sjuk man.
Mannen brukade observeras i Vasastan, dr han troligen bodde. Han
var i 50-rsldern, knappt 180 cm lng och bar en bl tckjacka och
keps. Mannen hade vid flera tillfllen kommit i samsprk med upp-
giftslmnaren och han hade d bl.a. uttryckt att vi lever i ett fascist-
samhlle. I mars 1993 hrdes uppgiftslmnaren p nytt. Han uppgav
drvid att mannen vid ngot tillflle sagt att den dr jvla Olof Palme
borde skjutas. Vidare berttade han att han d och d sg mannen.
Han lovade att hra av sig vid nsta tillflle. I maj 1994 kontaktade
uppgiftslmnaren PU. Han berttade att mannen just beskt en viss
guldsmedsbutik och att han drefter promenerat till en viss adress dr
han fr nrvarande befann sig. Utredningsmn frn PU ryckte ut och
lyckades identifiera mannen som GD. Vid ett frhr sommaren 1994
uppgav GD att han varit sjukpensionerad sedan mnga r. Dagarna
tillbringade han med att samla in tidningar och saker som var bra att ha.
Enligt det protokoll som upprttats ver frhret var lgenheten belam-
rad med tidningar och annat brte, varfr utredningsmnnen fick krypa
in i lgenheten. GD berttade att han var avlyssnad av spo, KGB m.fl.
Olof Palme hade han aldrig tyckt om. Mordkvllen hade han tillbringat
i sin lgenhet. Nr han genom radioutsndning hade ftt reda p att
Olof Palme var skjuten bestmde han sig fr att promenera till
Sabbatsbergs sjukhus fr att konstatera om det var sant. GD har be-
dmts vara ett s.k. GMP-objekt.
43. Man lik fantombilden som strt Ingvar Carlsson. I oktober 1991
fick polisen ett tips om en man som, enligt uppgiftslmnaren, var
skrmmande aggressiv och mycket lik fantombilden. Mannen skulle ha
strt Ingvar Carlsson under ett valtal och d omhndertagits av sker-
hetspolisen. Uppgiftslmnaren verlmnade till PU tv fotografier av
mannen. Med ledning av fotografierna lyckades polisen identifiera
mannen. Denne var knd hos skerhetspolisen. Han hade en slkting
som inte ftt lmna det forna stblocket och han protesterade mot detta
frhllande p olika stt. Vid en registerslagning 1992 framkom att
mannen varit psykiskt sjuk och drfr intagen p mentalsjukhus. Vid
ett frhr med honom samma r berttade han att han aldrig frskt ta
kontakt med Olof Palme. Han kom inte ihg vad han gjort under mord-
kvllen.
44. Palmefientlig man som vgrat medverka i utredningen. I februari
1992 inkom ett tips om en man, som bodde i nrheten av mordplatsen.
Han hade, enligt uppgiftslmnaren, hsten 1988 visat stor aggressivitet
mot Olof Palme. Han skulle vara en god skytt och ha anordnat en
champagnefest p natten efter Olof Palmes dd. Efter register-
kontroll, d det konstaterades att mannen hade licens p tre gevr,
kallades han till frhr under februari 1993. Mannen vgrade emellertid
att medverka och hnvisade PU till sin advokat. Kammarklagaren Per-
Erik Larsson beslt den 30 mars 1993 att det inte fanns skl fr att
hmta mannen till frhr. Drefter har PU vid ett par tillfllen frskt
f mannen att medverka vid ett frhr. Det har inte lyckats. Under
1995 hrdes uppgiftslmnaren p nytt och viss inre spaning genom-
frdes. Det visade sig att den utpekade mannen vid tiden fr mordet
bott p en annan adress n den frst uppgivna, troligen p stermalm.
45. Psykiskt strd man som visat sig ha alibi. I oktober 1987 tipsade en
lkare om NN. Lkaren hade haft NN som patient. NN hade sedan
hamnat p mentalsjukhus. Enligt lkaren var NN mytoman och rtts-
haverist. Drefter kom flera brev frn samme lkare. Brevens innehll
samt det faktum att lkaren vid ett tillflle begrde att hos regeringen f
ut den belning som utlysts till den som kunde lsa mordet tydde p att
lkaren sjlv hade psykiska problem. NN hrdes 1990. Han uppgav att
han mordkvllen varit hemma hos sin sambo och sina fyra barn.
Sambon bekrftade dessa uppgifter. I februari 1992 hrde en man av
sig till PU och tipsade om en bekant, sedermera identifierad som NN.
NN hade hatat Olof Palme och uppgiftslmnaren hade uppfattningen att
NN var kapabel att utfra vldshandlingar. Han var i 50-rsldern,
haltade, var lik fantombilden, hade en bl tckjacka av ldre modell
och hade varit i city mordkvllen. Enligt uppgiftslmnaren skulle NN
bo i ett frrd i en frort. Efter kontakt med polisen i den aktuella
frorten identifierades mannen, som d allts visade sig vara den man
som redan kontrollerats.
46. Ensamstende frtidspensionr. NN aktualiserades i PU i
november 1989 d en berusad kvinna i ett telefontips uppgav att denne
hade sagt att han skulle organisera ngonting som skulle f stora
rubriker. Efter en registerslagning i januari 1996 hrdes NN. Han var
frtidspensionerad och ensamstende. Han var tidigare straffad fr rn,
misshandel m.m. men sade sig aldrig ha haft skjutvapen. Han hade
aldrig sagt att han skulle organisera ngonting. Mordkvllen mindes
han inte vad han hade gjort.
47. Psykiskt strd man som betecknats som farlig. NN aktualiserades i
PU som ett resultat av grningsmannaprofilen. I en promemoria upp-
rttad av PU i mars 1994 berttas om hur en lkare p en akutmot-
tagning fr psykiskt sjuka 1981 anmlde till vldsroteln i Stockholm att
han hyste allvarlig oro fr en patient, NN, som uttalat sig hotfullt om en
viss polisman. NN hade berttat att han ngra r tidigare blivit stoppad
av polismannen nr han i berusat tillstnd krde bil och han pstod sig
drefter ha blivit misshandlad. NN hade sagt till lkaren att han skulle
skjuta polismannen som hmnd. Han hade fr detta ndaml infr-
skaffat ett vapen. Med ledning av lkarens uppgifter hade husrannsakan
skett hemma hos NN, varvid ett avsgat hagelgevr och ammunition
hittats. Under frhr med honom hade han vidhllit sina hotelser. NN
dmdes fr hot mot tjnsteman och olaga vapeninnehav till tv mna-
ders fngelse. Under 1990 upprepade NN sina hotelser mot polis-
mannen men talades inte. I promemorian betecknas NN som farlig.
Han var ogift, levde under oordnade frhllanden och stmde vl in p
grningsmannaprofilen. I december 1995 hlls ett frhr med NN.
Han uppgav att han varit hos en kamrat vid tidpunkten fr mordet.
Kamraten hrdes drefter. Denne mindes inte om NN varit hemma hos
honom vid ifrgavarande tidpunkt.
48. Schizofren man. Ett par dagar efter mordet inkom ett tips om en
person, som beskrevs som ensamvarg. Personen stmde, enligt
uppgiftslmnaren, vl in p grningsmannens signalement. Han var
vapenintresserad, hade velat bli militr men bedmts vara olmplig och
brukade skicka brev till statsrd. Enligt uppgiftslmnaren var mannen
psykopatisk p ngot vis. En tid efter tipset beskte polisen den
utpekade mannen, som bodde hemma hos sina frldrar. Frldrarna
berttade att sonen led av schizofreni. Enligt utredningsmnnen som
hrde honom var han inte spnstig utan plufsig och slapp.
49. Man som hotat att dda Olof Palme. Under de frsta dagarna efter
mordet inkom tre olika tips om NN. Denne skulle ha ftt sin son
omhndertagen av myndigheterna och nyligen ha frlorat vrdnaden.
Han skulle vara mycket hatisk mot det svenska rttssystemet och vid
flera tillfllen ha uttalat att han skulle dda Olof Palme. NN hrdes
tidigt i utredningen. Han avfrdes efter ngra veckor d det visade sig
att han hade alibi fr mordet. Vid tidpunkten i frga hade han pratat i
telefon med en kvinna i en ideell organisation. Kvinnan bekrftade
detta.
50. Psykiskt sjuk man som upptrtt konstigt i samband med mordet
(GE). I september 1988 kontaktade en polisman frn sdra Sverige PU.
Polismannen hade varit p en semesterresa utomlands och d trffat p
en person som under mordkvllen ftt ett konstigt samtal frn en
arbetskollega. I februari 1994 erhll PU en promemoria upprttad av
skerhetspolisen i Lule. En man hade vnt sig till skerhetspolisen och
uppgett att hans svger hade vrdefulla upplysningar angende Palme-
mordet. Svgern visade sig vara identisk med den person som den
semestrande polismannen trffat. Enligt uppgiftslmnaren hade svgern
och den f.d. svgerskan slt sin lgenhet i Stockholm till en person som
var bekant med Olof Palme. Under mordkvllen hade svgern blivit
uppringd av en kollega, GE, som frgat efter telefonnumret till Olof
Palmes bekant. GE hade tidigare pratat om Olof Palmes svek. Han
hade varit freml fr mentalvrd. Vid en registerslagning i mars 1994
framkom ocks att GE tidigare hade dmts fr bl.a. frsk till drp till
sluten psykiatrisk vrd. Svgern, dvs. mannen som tagit emot sam-
talet frn GE, hrdes och bekrftade ovanstende uppgifter. GE hade,
enligt mannen, ltit frvirrad vid telefonsamtalet under mordkvllen.
Nr mannen fick knnedom om statsministermordet hade han blivit
orolig och ringt upp GE:s f.d. sambo. Hon hade tagit reda p att GE
tillbringat mordnatten hos en person som bodde ett kvarter frn
biografen Grand. GE:s broder hrdes drefter. Han berttade att GE
tidigt haft alkoholproblem som utvecklats till manodepression och att
han varit i mycket dligt skick vid tiden fr mordet, varfr han tagits in
fr vrd ngra dagar drefter. Brodern uppgav ocks att GE frutom en
kortare period 1992, under hela sitt vuxna liv haft helskgg. GE r en
av de sex personer som har bedmts vara ett s.k. GMP-objekt.
51. Kriminell och psykiskt strd man med utprglat Palmehat (GF). GF
har bedmts vara ett GMP-objekt. Uppslaget redovisas nedan.
52. Revolvergare som satt i fngelse vid tidpunkten fr mordet. Kort
tid efter mordet inkom flera tips om en man som skulle vara innehavare
av flera revolvrar, hlster och walkie-talkie. Vid en registerslagning
1992 framkom att mannen 1985 hade dmts till fngelse fr rattfylleri.
Mannen frhrdes och uppgav att han avtjnat fngelsestraffet vid
tiden fr mordet. Uppgiften kontrollerades och bekrftades av personal
p ifrgavarande anstalt.
53. Ful och farlig man. Ett drygt dygn efter mordet inkom ett anonymt
tips om NN. Denne sades vara ful och farlig och ha rtt signale-
ment. I oktober 1990 gjordes en registerslagning varav framgick att
NN hade dmts fr misshandel och olaga vapeninnehav. Det olaga
vapeninnehavet visade sig vid en kontroll avse ett armborst.
54. Tipsare som var lik Christer P. I april 1986 uppskte en knd f.d.
gangster polisen fr att lmna tips om en annan person som skulle ha
en revolver .357 Magnum i sitt bankfack. Personen skulle vara medlem
i Nordiska Rikspartiet och ha berttat att han visste att mrdaren efter
mordet gmt sig p vinden i Johannes kyrka. Han skulle dr ha glmt
kvar tv brbara kommunikationsradioapparater. Med anledning av
tipset genomskte polisen kyrkans vind utan resultat. I april 1995
tipsade en person som varit hemma hos uppgiftslmnaren PU om
denne. Uppgiftslmnaren hade haft skottskert glas i lgenheten och
han hade berttat att glaset skulle klara en 357. Enligt dessa uppgifter
var den frste uppgiftslmnaren otroligt lik Christer P.
55. Butiksgare vid Grand. NN hittades vid den granskning av 348
mn som tas upp under nr 13 ovan. Han innehade en butik nra bio-
grafen Grand. Vid kontroll visade det sig att man frn butikens fnster
inte hade uppsikt ver biografen.
56. Man som bodde ganska nra mordplatsen. I mars 1994 inkom ett
tips om en person som skulle ha varit boende ganska nra mordplatsen.
Uppgiftslmnaren, som endast knde till mannens frnamn, uppgav att
denne i omgngar vistats p mentalsjukhus och var en sjukpensionerad
enstring med aversion mot myndigheter i allmnhet och mot Olof
Palme i synnerhet. Mannen identifierades som NN och frhrdes. Han
berttade att han var manodepressiv och led av ledgngsreumatism.
Under mordkvllen var han ensam hemma i lgenheten. Efter TV:ns
slut vid ca kl. 23.00 tog han en promenad runt kvarteret. P morgonen
hade han blivit uppringd av sin srbo som berttat om mordet. Han
hade tyckt bra om Olof Palme och aldrig innehaft vapen. Polisen
hrde drefter NN:s srbo. Kvinnan uppgav att NN led av reumatism,
som vid denna tid varit srskilt svr. Han skulle drfr, enligt kvinnan,
aldrig ha kunnat springa. Hon uppgav ocks att NN varit en stor
beundrare av Olof Palme och att polisen mste vara fullstndigt fel ute.
57. Detta uppslag r identiskt med det som tas upp ovan under nr 32,
dvs. samma som nr 25 (GC).
58. Kontroll av TV-program med minnesgudstjnst fr Alva Myrdal.
Dagen efter mordet ringde en person och berttade att hans fru gjort en
observation p TV under minnesgudstjnsten fr Alva Myrdal. Frun
hade sett en man som stod och iakttog Olof Palme. Uppgiftslmnaren
freslog att polisen skulle titta p TV-programmet. Ingen ytterligare
dokumentation freligger.
59. Man med hatisk instllning till samhllet. Dagen efter mordet hrde
en person av sig till polisen och tipsade om en man. Uppgiftslmnaren
hade under 1983 beskt mannen i dennes dvarande hem utanfr
Stockholm. Mannen hade d varit mycket hatiskt instlld till samhllet.
60. Vapenintresserad man med hatisk instllning till Olof Palme. I april
1986 inkom ett tips frn en anonym man om NN och en annan person.
Dessa skulle vara rent livsfarliga, ha varit hatiska mot Olof Palme och
pratat om att rja honom ur vgen. Uppgiftslmnaren uppgav att NN
var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum. Samma mnad
inkom ytterligare ett tips om NN, som enligt uppgift alltid gick be-
vpnad, var innehavare av ett grovkalibrigt vapen och vid ett tillflle
visat upp ovanlig ammunition. Vid ett frhr med NN berttade
denne att han var aktiv tvlingsskytt och hade licens p tta vapen,
dock ingen Smith & Wesson .357 Magnum. Uppgiften att han brukade
bra vapen var enligt NN felaktig. Mordkvllen hade han tillbringat
tillsammans med sin f.d. fstm. Hon bekrftade NN:s uppgifter om
mordkvllen.
61. Psykiskt strd man som avlidit. I februari 1994 lmnade en lkare
ett tips om en patient. Denne hade behandlats av lkaren under 1985-86
fr smrtor och p grund av dessa hade han haft en ngot udda,
haltande gng. Patienten hade varit mycket vldsbengen och labil och
gett uttryck fr att han ville mrda Olof Palme. Efter mordet hade
lkaren frgat honom vad han gjorde den 28 februari. Patienten hade d
psttt att han varit inlagd p Danderyds sjukhus, psykiatriska kliniken.
Lkaren hade kontrollerat denna uppgift och den visade sig inte
stmma. Enligt lkaren hade patienten avlidit tre r efter mordet. PU
kontrollerade lkarens uppgifter med Danderyds sjukhus. Det visade
sig att patienten kommit in till psykiatriska kliniken den 26 februari
men blivit hemskickad samma dag. Enligt Ulf sgrd, som bedmt
patientens hlsotillstnd, r det helt klart att denne p grund av sin
dliga kondition inte r tnkbar som grningsman.
62. Otrevlig man vid valstuga. I februari 1994 kontaktade en kvinna
polisen och berttade att hon i augusti september 1991 arbetat i en av
socialdemokraternas valstugor i Sundbyberg. Vid ett tillflle hade en
man kommit fram till henne och beskrivit hur det gick till i
skottgonblicket nr Olof Palme skts. Mannen hade haltat och pmint
om Christer P. Kvinnan uppgav att en viss polisman knde till mannen.
Efter flera kontakter med polismannen kunde PU faststlla den ut-
pekade mannens identitet. Enligt polismannen rrde det sig om en all-
mnt otrevlig typ som antastade och hotade folk.
63. Psykiskt strd numera avliden man. Under detta uppslag finns en
lista ver socialdemokratiska partidistrikt och arbetarekommuner med
anstllda ombudsmn. I slutet av 1987 beskte polisen samtliga
socialdemokratiska partidistrikt fr att samla in uppgifter angende
olika extremister, rttshaverister, hatbrev, hotbrev, avhoppare m.m. Vid
ett besk i Stockholm berttades om en person, NN. Denne var enligt
uppgift psykiskt sjuk och frtidspensionerad. NN skulle ocks vara
mycket vl insatt i vad som hnde i PU. Vid ett frsk att hitta NN i
augusti 1992 fann man tio personer med detta namn boende i stor-
Stockholm. I januari 1996 lyckades PU faststlla hans identitet. Det
visade sig att NN avlidit 1989.
64. Uppgiftslmnare frn Slussen. I mars 1986 hrde en person av sig
till polisen och berttade att han under mordnatten, ca kl. 02.30,
befunnit sig under en trappa i Slussen. Han hade d observerat en man
som kommit gende. Mannen hade burit p en systemkasse, som han
efter att ha tittat sig omkring hade dumpat i vattnet. Kassen hade
sjunkit som en sten och uppgiftslmnaren trodde att det mjligen kunde
vara mordvapnet som lg i kassen. Uppgiftslmnaren vallades p
platsen och fick peka ut var mannen kastat i kassen samt var han sjlv
d befann sig. Uppgiftslmnaren hrdes drefter 1989 och 1992. 1989
uppgav han att mannen han sett hade en gngstil som vl verens-
stmmer med Christer P:s. P frga berttade uppgiftslmnaren att han
sjlv befunnit sig ensam i sin lgenhet fram till midnatt.
65. Mystisk hotellgst. I mars 1986 tipsade personal p ett hotell i
innerstaden om en gst som bott p hotellet den 27 februari-1 mars
1986. Gsten hade under sin vistelse inte bddat upp sngen utan bara
legat ovanp. All frtring hade skett p rummet. Den 1 mars hade
gsten checkat ut frst efter upprepade psttningar. Av hotellkortet
framgick att gsten troligen var bosatt p viss adress i Stockholms-
trakten. I april 1986 kallades den utpekade hotellgsten till frhr.
Kallelsen kom i retur eftersom adressaten avflyttat. Drefter gjordes
under 1986-1988 olika frsk att lokalisera honom. I november 1992
lyckades man f tag p honom. Han berttade att han under aktuell tid
inte haft ngon fast bostad utan flyttat runt mellan olika andrahands-
lgenheter och ibland tvingats bo p hotell. Vad han gjorde eller var
han vistades vid tiden fr mordet p Olof Palme mindes han inte.
66. Oidentifierad man som setts rusa in i port p Birger Jarlsgatan. En
person anmlde i april 1986 att han befunnit sig utanfr en adress p
Birger Jarlsgatan vid ca kl. 23.25-23.30 p mordkvllen. Han hade d
sett en man komma springande och stanna vid andra sidan gatan. Efter
att ha sett sig omkring gick mannen ver gatan och rusade in i en viss
port. Enligt uppgiftslmnaren stmde mannens signalement vl in p
NN som bodde dr. NN frhrdes och uppgav att han tillbringat
mordkvllen p en restaurang tillsammans med en angiven person.
Personen i frga frhrdes och bekrftade att han varit tillsammans
med NN p mordkvllen mellan kl. 18.00-24.00.
67. Oidentifierad restauranggst som skrev jag r Olof Palmes
mrdare p notan. I mars 1986 hrde personal p en restaurang i
Stockholm av sig till PU. De hade haft en gst som hade lmnat kvar
notan p bordet. P notan stod skrivet Jag r Olof Palmes mrdare, det
r mig de letar efter. Men polisen r s lngt borta frn mig de kan
vara. Men vad gr det om 100 r? Inget tror jag. Polisen frhrde
den kvinna som serverat mannen. Hon uppgav att han var 27-35 r,
hade mrkblont kort hr, mustasch, var smfet och plufsig samt kldd i
en mrkbl tckjacka. Under 1995 hrdes kvinnan p nytt. Ocks en
annan kvinna, som arbetade p restaurangen vid tillfllet, frhrdes.
Hon mindes mannen som konstig och frvirrad. Han fll helt utanfr
ramen som Palmes mrdare. Enligt kvinnan var han en stackare och
det han skrivit var rent bg.
68. Falsk uppgift om man vid mordplatsen. En vecka efter mordet
hrde en person av sig till polisen och uppgav att NN hade uppehllit
sig vid mordplatsen vid tiden fr mordet. NN skulle bo p ett student-
hem i nrheten. NN hrdes i maj 1986. Han berttade att han under
mordkvllen varit p bio p Stureplan. Drefter hade han beskt en
hamburgerrestaurang och sedan kt hem. Han hade inte befunnit sig p
mordplatsen. Han hade dremot i ett reportage om mordet skrivit att
han aktuell kvll beskt mordplatsen. Detta var dock inte med
sanningen verensstmmande utan endast fantasier. Reportaget hade
publicerats i en lokaltidning i en viss angiven stad. Polisen kon-
trollerade drefter lokaltidningarna i den angivna staden. Ingen sdan
artikel som NN nmnt hade publicerats. 1987 kom det via ett annat tips
fram att artikeln publicerats i en tidning i en annan stad.
69. Detta nummer upptar samma uppslag som nr 8 ovan.
70. Utlndsk man som ringt och tagit p sig ansvar fr mordet. Den 3
mars 1986 meddelade Sveriges generalkonsulat i Kln
42
att man ftt
ett samtal frn en NN, som uppgivit att han mrdat Olof Palme. NN
hade berttat att han var amerikansk medborgare, att han ftt 200 000
DM fr uppdraget och att han nu var p vg till Sverige fr att
verlmna sig till polisen. Den 8 mars 1986 ringde en person som
kallade sig NN polisen. NN talade engelska med utlndsk brytning och
uppgav sig ringa frn Kln. Han hade sett en bild av grningsmannen i
tysk TV och ville meddela att detta var fel eftersom det var han sjlv
som var grningsman. Han berttade att han ftt 200 000 DM fr att
utfra mordet. NN ringde ven den 9 mars. Den 11 mars underrttades
polisens kontaktman i Tyskland fr att PU genom tyska polisen skulle
f tipset underskt.
71. Oidentifierad man som fr lnge sedan talat om att skjuta Olof
Palme. I mitten av mars 1986 hrde en kvinna av sig till polisen och
berttade att hon tidigare sammanbott med en man, som var lik den s.k.
fantombilden. Mannen hade tta r tidigare pratat om att skjuta Olof
Palme. Han frsvann drefter och hade enligt vad hon hrt sedan bott
p olika adresser i USA. Mannen skulle vara vapenutbildad.
72. Man som innehade tidningar om mordet. Ngon vecka efter mordet
inkom ett tips frn en person som arbetade som chauffr. Denne person
hade ett par dagar tidigare levererat mbler till en lgenhet i landsorten.
I lgenheten lg anmrkningsvrt mnga tidningsartiklar om mordet.
Personen som tog emot mblerna verkade konstig och var fordig. Nr
han skrev ut en check som betalning fr mblerna var det i det nr-
maste mrkt i lgenheten. Personen identifierades och en register-
slagning skedde 1992. Denna utvisade inget av intresse.
73. Berusad, oidentifierad man med revolver. I juli 1988 anmlde en
vktare att han under ett arbete p en restaurang i en ort i Stockholms
nrhet i januari-februari 1986 avvisat en berusad man som haft en
laddad revolver. Mannen hade sagt att han snart skulle utfra ett jobb
med revolvern och drefter fallit i grt. Mannen hade nmnt att han var
slaktare och bodde p en viss gatuadress. 1995 hrdes vktaren p
nytt. Vid en kontroll av adressen samma r visade det sig att varken
gatunamnet eller ngot liknande gatunamn fanns p den uppgivna
adressorten.
74. Man som tidigare dmts fr drp. I november 1987 hrde en man
som ville vara anonym av sig till polisen och berttade att han tidigt p
42
Enligt vad kommissionen inhmtat frn UD hade Sverige inget general-
konsulat i Kln vid denna tid.
morgonen efter mordet sett en viss bil och en revolver Smith &
Wesson. En person, NN, som dmts fr drp till tta rs fngelse skulle
vara inblandad. Ett par veckor senare ringde den anonyma mannen p
nytt och berttade att han den 2 mars 1986 sett NN komma brande p
en pistol frn en bil som parkerats i nrheten av bostaden. Av en
registerslagning 1991 framgick att NN 1986 dmts fr drp. I septem-
ber 1992 frhrdes NN. Han uppgav att han nr Olof Palme mrdades
var intagen p kriminalvrdsanstalt. Drefter vgrade han yttra sig. Vid
en kontroll av om NN var intagen i kriminalvrdsanstalt vid tiden fr
mordet p Olof Palme visade det sig att NN frigivits den 27 februari.
75. Psykiskt strd man som lmnat frvirrade uppgifter. I januari 1988
meddelade en person, NN, per telefon att han hade upplysningar att
lmna angende Palmemordet och att polisen mste komma genast.
Mannen lt psykiskt sjuk. Nr polisen anlnde till adressen stod NN
med hustru och son ikldda ytterklder. NN uppgav att han fruktade fr
familjens skerhet och vgrade sga ngot frrn familjen befann sig i
trygghet. Polisen tog med hela familjen till polissstationen. Hustrun
berttade att mannen varit orolig och konstig nda sedan han varit inne
i staden under dagen. Nr han kom hem hade han sagt att han hade
lsningen p Palmemordet. NN ville att minst fyra poliser skulle
nrvara nr han frhrdes. Trots att detta ordnades vgrade han prata
om inte hgste chefen fr palmeutredningen var p plats. S sm-
ningom berttade han dock att det var Svartenbrandt och en anstlld
p Sveriges Radio som lg bakom mordet. NN visade ptagliga tecken
p rdsla och frfljelsemani och trodde sig kunna bli mrdad. Efter ett
tag lugnade han ner sig och sade Jag tror det har slagit ver fr mig.
Han skjutsades drefter hem tillsammans med familjen.
76. Man som upptrtt konstigt efter mordet. I november 1987 kon-
taktade en person PU och berttade att en man, NN, betett sig underligt
efter mordet. NN, som var klagare, hade varit mycket hatisk mot
socialismen och sagt bl.a. att alla sossar borde skjutas. Uppgiftslm-
narens moder hade fre mordet sllskapat ett tag med NN, men efter-
som NN sedan betett sig s konstigt hade hon gjort slut. NN hade bl.a.
erbjudit uppgiftslmnarens moder ett nytt arbete med dubbelt s mycket
i ln mot vad hon hade dessfrinnan. Enligt uppgiftslmnaren var NN
mycket strd och aggressiv. I september 1989 erhll PU uppgift om att
NN avskedats frn sin tjnst som klagare under 1988. Disciplin-
rendet, som ledde till avskedandet, hade haft med alkoholmissbruk att
gra. I slutet av 1993 frhrdes uppgiftslmnarens moder. Hon be-
krftade uppgifterna ovan. NN frhrdes i brjan av 1994. Han
berttade att han varit ensam hemma vid tiden fr mordet. Han var
varken politiskt intresserad eller srskilt vapenintresserad. NN kunde
inte frst uppgifterna som lmnats om honom.
77. Man som innehade vapen. I november 1987 inkom ett anonymt tips
till PU om att NN kunde vara Olof Palmes mrdare. NN hade enligt
uppgiftslmnaren bott i Turkiet och innehaft illegala vapen, bl.a. en
Magnum. Uppgiftslmnaren, som inte knde NN vl, upprepade flera
gnger kolla hans vapen.
78. Revolverinnehavare som begtt sjlvmord. I januari 1988 hrde en
person av sig till PU och berttade att en man han knde vid ett tillflle
visat en Magnum-revolver med lng pipa. I oktober samma r fr-
hrdes mannen. Denne berttade att han ett r tidigare i sitt vapenskp
frvarat en .357 Magnum t sambons son som hll p att ta licens p
vapnet. Licensinnehavare var sambons sons pappa, NN. Mannen upp-
gav att NN kpt vapnet efter mordet och att vapnet kontrollerats av
polisen. Vid en kontroll med ifrgavarande polismyndighet bekrftades
att NN hade licens p vapnet och att detta var uppvisat en dryg mnad
efter mordet. 1993 hrde en anonym person av sig till PU och
berttade att NN tagit livet av sig sommaren 1991 genom att skjuta sig
med en revolver. Enligt uppgiftslmnaren hade NN knt Christer P.
Uppgiftslmnaren uppgav att han varken hrt eller trodde att NN var
inblandad i mordet.
79. Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme (GG). Uppslaget
angende GG redovisas nedan.
80. Oidentifierad man som framtrtt i media med signalement p gr-
ningsmannen. I ett inslag i ett nyhetsprogram i TV i februari 1988 lm-
nade vittnet Lennart ett signalement p grningsmannen enligt fljan-
de Avlngt ansikte, kraftigt mrkt hr, mrkbl tckjacka modell
ldre, ngot fr korta lngbyxor, klumpigt beteende och lunkande lng-
samt. PU har frskt identifiera vittnet Lennart men inte lyckats.
81. Numera avliden man som brukat upptrda hotfullt. En anonym
taxichauffr anmlde i februari 1988 till PU att han fregende dag
krt en man som varit berusad, upptrtt hotfullt och berttat att han
mrdat en mngd personer. Han sade sig ha vapen och vara hrd i PU.
P den aktuella adressen hrdes fastighetssktaren. Hon uppgav att
passagerarens signalement och upptrdande mycket vl stmde med
hur en boende i huset brukade bete sig i berusat tillstnd. Vid en
registerslagning i november 1996 konstaterades att den aktuella
personen avlidit i oktober 1993.
82. Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en
hittills icke terfunnen revolver av den typ som anvndes vid mordet
(GH). GH har bedmts vara ett GMP-objekt. Uppslaget om GH redo-
visas nedan.
83. Oidentifierad rttshaverist. I augusti 1987 lmnade en person upp-
gifter om en rttshaverist han trffat. Uppgiftslmnaren hade under
en viss period av sitt liv varit medlem i ett religist samfund. Han hade
dr trffat en man, som enligt uppgiftslmnaren liknade den s.k.
fantombilden. Mannen hade samlat en grupp mnniskor runt sig som
argumenterat mot svenska myndigheter. Anledningen till detta hade
ursprungligen varit att mannen sknstaxerats. Politiskt hade mannen
befunnit sig lngst ut p hgerskalan.
84. Psykiskt strd man som tagit kontakt med PU. NN skickade i april
1994 ett brev till PU. I brevet skrev NN att han trodde att kulan som
ddade Olof Palme egentligen var avsedd fr honom eftersom mnga
hatade honom och anklagade honom fr att ha porrat med en liten
flicka. Att Olof Palme blev den som fick kl skott berodde p att NN
lskade Lisbeth en gng i tiden. Drefter skickade NN ytterligare brev
med liknande innehll. Efter att ha blivit kallad till frhr inkom NN
verraskande i februari 1996 till PU. Enligt protokollet frn besket
fretedde NN klara tecken p psykisk ohlsa men gav intryck av att
vara ofrarglig och fridsam. NN uppgav att han knt sig delaktig i
mordet eftersom han inte velat beska en frstndshandikappad man.
Han trodde att denne man mrdat Olof Palme som hmnd fr detta.
85. Man som pstods vara frvirrad, ha vaggande gng m.m. Ngra
dagar efter mordet hrde en kvinna av sig till polisen och berttade att
det i en kllare i ett visst hyreshus fanns en man som verkade gmma
sig. Mannen, som skulle vara frvirrad och aggressiv, hade funnits i
kllaren sedan dagen efter mordet. Polisen letade igenom kllaren men
fann ingen man. Hrefter hrde kvinnan av sig vid flera tillfllen med
ngra dagars mellanrum. Kvinnan namngav mannen och berttade att
denne var en f.d. sambo till henne. Enligt kvinnan skulle mannen sjlv
ha sagt att det var han som var mrdaren. Han hade dessutom en
vaggande gng och han hade haft en mrkbl tckjacka av ldre modell
som frsvunnit efter mordet. I november 1987 fick PU kontakt med
mannen, som berttade att han aldrig haft med Olof Palme att gra.
Mordkvllen reparerade han sin bil.
86. Man som spritt rykten om mordet. I brjan av mars 1986 kontaktade
en person polisen och berttade om en man, som en vecka fre mordet
skulle ha hrt att en svensk ledare skulle komma att mrdas. Vid ett
uppfljningsfrhr samma mnad uppgav uppgiftslmnaren att han inte
fst srskilt stor vikt vid uppgifterna. Han hade ftt uppfattningen att
mannen som lmnat dem endast ville visa sig viktig. I mars 1993
frhrdes mannen. Han berttade att han genom sin sambo ftt veta att
hennes bror, som befann sig i Gteborg tv veckor fre mordet, dr
hrt att en svensk ledare skulle mrdas. Den som skulle ha sagt detta
var en namngiven marinofficer.
7.2.4 GMP-objekt m.m.
Inledande anmrkningar
De kriterier som anvnts nr en person frts upp p kontrollistan fram-
gr inte alltid av dokumentationen. Fljande kriterier kan dock utlsas.
Abnormitet av olika slag; konstiga personer
Anknytning till mordplatsen, via bostad, arbete eller liknande
Intresse fr mordutredningen
Intresse fr mordplatsen eller gravplatsen, srskilt i samband med
rsdagen 1994
Vid en jmfrelse med GMP gr det i flertalet fall att frst hur PU
resonerat nr en person satts upp p kontrollistan, ven om anknyt-
ningen till profilen mnga gnger synes svag. Kontrollistan har
fungerat som en brutto-lista. Flera av namnen kan ltt avfras. Det
vore med andra ord fel att tro att PU funnit ett s stort antal personer
med tydliga berringspunkter med profilen som listan kan tyda p. Det
frhller sig snarare s att inventeringen resulterat i att sex personer, de
som bedmts utgra s.k. GMP-objekt, haft berringspunkter av det
slaget. De sex GMP-objekten utgjordes av
GB, Man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994 (p. 3)
GC, Jugoslavisk man tidigare dmd fr drpfrsk, se nedan
GD, Kuf i Vasastan (p. 42)
GE, Psykiskt sjuk man som upptrtt konstigt i samband med mordet
(p. 50)
GF, Kriminell och psykiskt strd man med utprglat palmehat, se
nedan
GH, Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med
en revolver av den typ som anvndes vid mordet, se nedan
Av dessa har en, GD, inte tilldragit sig srskilt stort intresse frn PU:s
sida. En annan, GB, har kunnat avfras efter alibikontroll och ytter-
ligare en, GE, har kunnat avfras p grund av sitt utseende vid tid-
punkten fr mordet (helskgg). De tre uppslag som terstr redovisas
nedan. Drefter redovisas ett uppslag frn kontrollistan, dr den berr-
da personen inte bedmts som GMP-objekt (GG).
43
Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk
GC, som ldersmssigt stmmer med grningsmannens signalement,
aktualiserades i PU den 27 augusti 1987 d en person lmnade ett tips
om honom. Uppgiftslmnaren hade under vren 1984 suttit i fngelse
och dr trffat en medfnge, som han nu inte mindes namnet p. Denne
medfnge, som uppgiftslmnaren nrmare beskrev till nationalitet och
lder, hade yttrat Du ... jag kan garantera att jag skall skjuta Palme.
Medfngen, som hade dmts fr att ha skjutit en man p ppen gata i
Gteborg 1979 eller 1980, ansg sig oskyldigt dmd och skulle efter
grningen ha vnt sig till Olof Palme fr att f frstelse fr sin sak
men blivit avvisad. Uppgiftslmnaren bedmde medfngen som
mycket farlig och beskrev honom som mrkhrig, mustaschprydd och
ngot lytt p hger ben.
Fr att f fram identiteten p medfngen tog PU i brjan av
september 1987 kontakt med en viss kriminalinspektr i Gteborg.
Denne uppgav att det fanns tv mn som stmde in p beskrivningen
och som varit inblandade i samma uppgrelse 1981. Den ene var GC.
Drefter freligger inga dokumenterade utredningstgrder i rendet
frrn tv och ett halvt r senare, i februari 1990, d uppgiftslmnaren
frn 1987 kallades till en fotokonfrontation. Han frevisades bl.a. foto-
grafier av de tv aktuella mnnen. Han pekade ut GC, som den person
hans tips avsett. I samband med utpekandet vidtogs en rad tgrder.
Av domen mot GC avseende den ovannmnda skjutningen och den
personutredning som hade gjorts i samband med brottmlet framgick
fljande.
GC hade sommaren 1981 dmts till sex rs fngelse fr bl.a. frsk
till mord och grovt vllande till kroppsskada. Han kom frn
Jugoslavien, dr hans familj hade varit hemls och levt under svra
frhllanden. Nr GC varit i sex-sju rsldern hade han ftt flytta till
slktingar. Han hade drefter vuxit upp under goda frhllanden och
varit en av de bsta eleverna i den skolklass han gtt. Efter avslutad
sjukvrdsutbildning och militrtjnstgring hade han kommit till
Sverige under mitten av 60-talet. Han hade erhllit arbete inom
industrin. I slutet av 70-talet hade han gift sig och ftt en son. Under
1981 hade GC ingtt i en liga som sysslade med kldstlder. Mellan
43
Uppslaget om GA (p. 1) har berrts ovan under Allmnt. Se ven nedan
under Sammanfattande anmrkningar.
denna liga och en rivaliserande liga hade misshlligheter uppsttt. Vid
ett brk mellan ligorna i brjan av maj 1981 hade GC ftt ett slag i
ansiktet. Han hade anmlt saken fr polis och drefter rest till
Kpenhamn dr han infrskaffat en revolver. Han hade kommit tillbaka
till Gteborg den 8 maj och samma dag, p Kungsportsavenyn, hade
han anvnt revolvern mot en av motstndarligans medlemmar. Han
hade ocks skjutit en medlem i den egna ligan i magen. Ett vittne, en
polisman som vid tillfllet inte hade varit i tjnst, beskrev under
rttegngen hndelsefrloppet p fljande stt.
Polismannen hade gtt Kungsportsavenyns stra trottoar i riktning
mot centrum. Nr han befann sig vid uteserveringen La Gondola
hrde han en smll. Han tittade till och fick se fyra mn, som stod
utanfr en Mercedesbil vid Kungsportsavenyns motsatta sida. Mnnen
verkade lite upprrda. Sedan fick han se att en man hade ett skjutvapen
i handen. Mannen skt och en av mnnen ramlade ner p trottoaren
innanfr Mercedesbilen. Polismannen trodde frst det var frga om en
lek, men sedan kom en man springande emot den som hade skjutit.
Mannen med vapnet avfyrade d nnu ett skott, som trffade den
springande mannen i magtrakten varvid denne fll till marken.
Grningsmannen vnde sig drefter mot den frst skjutne, som fort-
farande lg p marken en tv meter bort, och skt ytterligare tre eller
fyra skott mot denne. Grningsmannen gick sedan baklnges ngra
steg, stoppade ned vapnet i ena innerfickan p kavajen, knppte
kavajen och gick sakta ver Kungsportsavenyn och in p Storgatan.
Av det rttspsykiatriska utltandet framgick att GC under sjlva
underskningen klagat p att polis och rttsliga myndigheter underltit
att gra ngot t den rivaliserande jugoslaviska ligan. GC hade fram-
hllit att han varit mycket rdd eftersom han av den andra ligan varit
dmd till dden och att skjutningen skett i panik. Han hade med emfas
hvdat att han var oskyldigt dmd och att pfljden utgjorde ett justitie-
mord. Han undersktes rttspsykiatriskt men ansgs inte vara i behov
av sluten psykiatrisk vrd.
Under februari/mars 1990 bedrev PU inre spaning mot GC. Det
klarlades att han frigivits villkorligt i maj 1984. Han stod som utvand-
rad frn Sverige. Vidare fick man knnedom om att GC var involverad
i en narkotikahrva. I samma hrva satt en man hktad. Denne man
frhrdes av PU och lmnade drvid namn p en del personer som hade
samrre med GC. Enligt polisen var GC tillsammans med en annan
person huvudman i narkotikahrvan och det fanns uppgifter i
utredningen om att GC tillsammans med en annan person varit i landet
1989 fr att driva in en skuld. Enligt den drabbade hade GC d varit
bevpnad med en pistol eller revolver.
Frn skerhetspolisen erhlls information om att GC frekom i
skerhetspolisens register. Frutom det som redan var knt fick PU via
skerhetspolisen vetskap om att GC kallades fr gaphalsen och att
han inte var involverad i ngon form av jugoslavisk exilverksamhet.
Fr att frska faststlla vad GC gjort efter frigivningen 1984 och
fram till tiden fr mordet p Olof Palme och ven tiden drefter fr-
hrde PU under vren 1990 ytterligare personer; sammanlagt frhrdes
ett tiotal personer. Genom frhren klarlades det att GC ngon mnad
efter frigivningen hade rest till Jugoslavien, dr han tillbringat ca ett
halvr. Drefter hade han tervnt till Sverige.
En person som frhrdes vid tv tillfllen vren 1990 berttade att
han under 1987 i Stockholm blivit bekant med GC, som d arbetat p
en restaurang och bott p Kungsholmen. De hade drefter under 1988
kpt och drivit en restaurang ihop utanfr Stockholm. Kompanjon-
skapet hade upphrt efter tre mnader p grund av samarbetssvrig-
heter och GC hade drefter flyttat tillbaka till Jugoslavien.
Diverse andra uppgifter angende GC framfrdes. GC hade 1986
eller 1987 varit i Stockholm och arbetat p restaurang. Han var enligt
en uppgift alltid kldd i en gammaldags halvlng mrk rock. Det sades
ocks att GC vid denna tid varit sltrakad och att han gick som en
anka.
Hrefter freligger inga dokumenterade tgrder frrn i december
1992, d PU gjorde ett frsk att via Interpol i Kroatien f hra GC.
Interpol meddelade i mars 1993 att det inte gtt att faststlla GC:s
identitet, bostadsadress eller fdelseort.
PU synes terigen ha brjat arbeta med rendet innan GMP
presenterades i januari 1994. I brjan av februari begrde PU att UD
via diplomatiska kanaler skulle uppdra t myndigheterna i Serbien att
lokalisera GC och frhra honom.
Vid den genomgng av utredningsmaterialet som PU gjorde i an-
ledning av GMP togs GC upp p den s.k. GMP-kontrollistan och han
kom drefter ocks att klassificeras som GMP-objekt.
I mars 1994 tog PU kontakt med en tjnsteman p regerings-
kansliets frvaltningskontors arkivenhet. Anledningen till kontakten
var att PU ville utreda huruvida det var mjligt att via arkivets register
kunna faststlla om en skrivelse till Olof Palme, annat statsrd, departe-
ment eller liknande inkommit frn viss person. Enligt tjnstemannen
fanns det mjligheter att via arkivets register f fram en viss skrivelse
om denna var fem r gammal eller ldre, dock inte ldre n frn 1965.
Handlingar stllda till Olof Palme personligen frvarades srskilt i
arbetarrrelsens arkiv medan handlingar stllda till Olof Palme i dennes
egenskap av statsminister frst frvarades p Statsrdsberedningen i
fem r och drefter i arkivet.
P en direkt frga frn PU om en person med GC:s namn inkommit
med en skrivelse uppgav tjnstemannen spontant att GC mste vara
identisk med en person som 1984 beskt frvaltningskontoret fr att
terf en till statsministern insnd handling. Mannen hade frst varit i
kontakt med andra departement men blivit hnvisad till centralarkivet.
Mannen, som var i 40-rsldern, hade varit utlnning och burit samma
frnamn som GC. Han hade upptrtt mycket hotfullt, berttat att han
blivit illa behandlad, att han skulle gra upp med de skyldiga och
uttalat ni skall d, jag skmtar inte. Under samtalet hade det kommit
fram att mannen varit insprrad och nyligen hade slppts fri. I samband
med att mannen tagit fram ngot ur sin portflj hade tjnstemannen sett
ett ca 25 cm lngt pistolliknande freml. Hon hade blivit rdd, vilket
mannen sett, fr han hade lugnande frklarat att hon inte behvde vara
orolig eftersom han inte var ute efter henne.
Ngon handling frn GC hade hon inte hittat. Efter hndelsen tog
hon kontakt med chefen fr enheten respektive den skerhetsansvarige.
Drefter installerades en larmknapp i lokalerna. Tjnstemannen trodde
inte det hade gjorts ngra anteckningar om incidenten. I anledning av
de uppgifter tjnstemannen lmnat fretogs en konfrontation varvid
hon fick se fotografier av elva mn. Hon pekade ut GC som den person
som var mest lik mannen som beskt henne i arkivet, men tillade att
han inte haft ngon mustasch. Vid en skning i arkivregistret hittades
inga skrivelser frn GC.
Ngra dagar efter frhren med tjnstemannen p arkivenheten tog
PU ocks kontakt med arbetarrrelsens arkiv och bibliotek. Inte heller
dr fanns ngon skrivelse frn GC.
Fljande mnader, dvs. under vren 1994, arbetade PU intensivt
med rendet. Uppfljningar gjordes av tidigare utredningstgrder. Nya
frhr hlls svl med redan tidigare frhrda personer som med nya
personer. Bl.a. frhrdes en av GC:s kompanjoner igen. Han berttade
d att GC under 1988 hllit p med narkotikaaffrer i stor omfattning.
Han hade gjort tta resor mellan Sverige och Jugoslavien och ordnat
kurirer s att heroinpartier kom till Sverige.
Under mars skickade PU genom Interpol en frfrgan om GC till
vissa europeiska lnder. I april 1994 utfrdades en personefterlysning
p GC, som sktes fr frhr i vldsbrottsutredning. Samma mnad
kompletterades redan tidigare lmnade uppgifter till UD. Enligt
ambassaden i Belgrad var det frenat med stora risker att vnda sig till
myndigheterna i Serbien eftersom man inte visste vem man kunde lita
p. Ambassaden erbjd sig istllet sjlv att via en av ambassaden
anlitad advokat gra egna efterforskningar p platsen. Samarbetet med
svenska ambassaden i Belgrad fortsatte en bra bit in p hsten men
ambassadens underskningar ledde inte till ngot resultat.
Under vren kontrollerades ocks vissa hotell utanfr Stockholm
dr PU misstnkte att GC kunde ha bott vid sina vistelser i Sverige. En
hotellgare kunde med bestmdhet sga att GC bott p hotellet tv
gnger, varav en ngon gng under 1985/86.
I en annan del av utredningen, troligen under arbetet med utred-
ningen av de olika uppslagen p den s.k. GMP-kontrollistan, tog PU
under hsten 1994 kontakt med en uppgiftslmnare, som redan dagen
efter mordet hade hrt av sig till polisen och berttat om sina iakt-
tagelser p mordplatsen samma morgon. Uppgiftslmnaren hade sett en
man som upptrtt underligt och som stmde in p grningsmannens
signalement. Mannen hade vaggat fram och tillbaka i ankstil, flinat
och mumlat. Uppgiftslmnaren frevisades elva fotografier, varav ett
av GC. Uppgiftslmnaren pekade ut GC (pminner jkligt mycket om
mannen). Han uppgav att mannen haft iskalla gon och grovhuggna
drag. Han hade inte uppfattat honom som typisk utlnning. Mannen
hade yttrat ngot om dr fick den jveln. Uppgiftslmnarens f.d.
flickvn, som varit med vid tillfllet, fick ocks se fotografierna. Hon
uteslt alla utom GC som hon tyckte sg bekant ut. Det som inte riktigt
verensstmde var att mannen ifrga inte haft mustasch. Som hon
mindes det hade mannen varit i 40-50 rsldern och ca 180 cm lng.
Hon trodde inte att mannen var utlnning. Om kldseln uppgav hon att
han haft en halvlng, mrk och lumpaktig rock.
PU upprttade i april 1995 en sammanstllning av rendet. Sam-
manstllningen avslutas med en sammanfattning, dr nio omstndig-
heter som talar fr att GC skulle kunna vara mrdaren anges.
1. GC avviker inte nmnvrt frn tillgngligt signalement.
2. Hans tidigare modus operandi verensstmmer till viss del med det
Olof Palmes baneman anvnde.
3. Han r ur profilsynpunkt rimlig.
4. Han skjuter fr att dda (mordfrsk p ppen gata).
5. Han anser sig utsatt fr justitiemord.
6. Han anser att ansvaret fr vad som hnt honom r Olof Palmes.
7. Han har frskt f rttelse genom personlig kontakt med Olof Palme
(enligt vad han sjlv sagt till andra personer).
8. Han har uttalat sig kraftfullt om att skjuta Olof Palme.
9. Han har, genom sitt besk p Regeringskansliet, visat att hans hat
mot Olof Palme inte avklingat under fngelsetiden, snarare tvrtom.
Han var vid det tillfllet dessutom bevpnad.
Utredningen mot GC har fortsatt. Bl.a. har frhr hllits med ytterligare
en person som hade varit intagen p samma kriminalvrdsanstalt som
GC. De hade umgtts en del eftersom de knt varandra sedan lng tid.
Enligt uppgiftslmnaren var GC en storlangare och tjuv. Han levere-
rade bl.a. vapen frn Danmark. GC hade berttat att han skrivit eller
ringt till Olof Palme personligen angende att han ansg sig oskyldigt
dmd. Ngra dagar innan han frigavs hade GC sagt nr jag kommer ut
s ska jag gra ngot stort s de aldrig glmmer mig. Han hade ocks
sagt jag ska fixa honom, han ska d, Palme.
I december 1996 skickade PU en ny begran till UD om att f
frhra GC. Som anledning till frhret angavs att GC i rende an-
gende grovt narkotikabrott m.m. skulle hras upplysningsvis om sina
frehavanden i Sverige efter 1984. Enligt PU terkallades emellertid
denna begran, eftersom man nr det gller anledningen till frhret
inte kan ange en annan anledning n den verkliga vid en officiell fram-
stllan om internationell rttshjlp.
Frunderskningsledaren Jan Danielsson begrde i en anskan till
Stockholms tingsrtt i juni 1997 att tingsrtten skulle besluta om
rttshjlp i brottml avseende frhr med GC i det forna Jugoslavien.
Vidare begrdes att den utredningsman vid Palmegruppen som hand-
lagt rendet skulle f nrvara vid frhret. Tingsrtten beviljade fram-
stllningen och denna verlmnades till UD fr vidare handlggning.
UD redovisade rendet i januari 1998. Till svaret fogades ett
protokoll ver ett frhr som hllits med GC i november 1997 vid en
domstol i Montenegro. Vid frhret uppgav GC enligt protokollet bl.a.
fljande.
Han hade ingen knnedom om mordet p Olof Palme frutom det
han ftt reda p via massmedia. Vid tiden fr mordet befann han sig i
Jugoslavien, dit han kommit i slutet av 1985. Han stannade i Jugo-
slavien hela 1986. Han hade varit i Sverige ett tjugotal gnger efter
mordet p Olof Palme och kunde inte frst hur han kunde frknippas
med detta mord.
Hrefter har Palmegruppen i ett brev till Jan Danielsson i januari
1998 uppgett att spaningsledningen beslutat att hos myndigheterna i
Montenegro begra tillstnd fr utredningspersonal vid PU att nrvara
och bitrda vid ett kompletterande frhr med GC. Anledningen till
detta angavs vara att de svar som GC hade givit infr frundersk-
ningsdomaren vid domstolen i Montenegro tarvade frklaringar och
fljdfrgor. Det hemstlldes drfr att Jan Danielsson skulle begra
tillstnd fr utredningsmn frn Palmegruppen att nrvara och bitrda
vid kompletterande frhr med GC.
I en skrivelse till UD i februari 1998 hemstllde Jan Danielsson om
att en ny framstllan om frhr skulle gras och att utredningsmn frn
Palmegruppen skulle f nrvara vid frhret.
I augusti 1998 inkom emellertid via UD en skrivelse frn ambassa-
den i Belgrad, som erhllit ett svar frn Utrikesministeriet i Belgrad p
Jan Danielssons nyssnmnda begran om kompletterande frhr. I
svaret frn Utrikesministeriet angavs att precisering var ndvndig i
frgan huruvida GC skulle hras som vittne eller misstnkt och att
information mste lmnas om de nrmare omstndigheter som frhret
skulle avse. Utrikesministeriet meddelade ocks att det enligt jugo-
slaviska bestmmelser var frbjudet fr poliser att nrvara vid frhr
och stlla frgor. Detta var endast tilltet fr den behriga klagaren.
I en skrivelse till UD i september 1998 har Jan Danielsson kom-
pletterat den tidigare hemstllan i begrda avseenden, varvid han bl.a.
uppgett att GC snarare skall hras som misstnkt n som vittne ven
om misstanken r ganska svagt underbyggd.
Ngot svar p denna begran har inte inkommit under den period
vr granskning av uppslaget omfattat.
Kriminell och psykiskt strd man med utprglat palmehat
GF aktualiserades i PU vrvintern 1994, som en konsekvens av publi-
citet kring arbetet med GMP. Utredningen pgick sedan kontinuerligt,
bitvis intensivt, under ett och ett halvt r fr att slutligen avskrivas i ett
formellt klagarbeslut. Uppslaget skiljer sig i det hnseendet frn de
vriga tre som behandlas i detta avsnitt, dr utredningen skett i om-
gngar och tidsutdrkten liksom de vervganden frundersknings-
ledningen kan ha gjort i de hnseendena tilldrar sig intresse. Bl.a. p
grund av den skillnaden redovisas detta uppslag inte kronologiskt, utan
i en mer fritt sammanfattande form.
44
Uppgifterna om GF inkom efter uppgifter i massmedia kring PU:s
diskussioner med FBI om grningsmannaprofilen och om den person-
lighetstyp som PU intresserade sig fr. GF fretedde verensstmmel-
ser med den personlighetstypen. Uppgifter om GF kom frn flera obe-
roende kllor. Fljande uppgifter framkom och framfrdes i utred-
ningen kring GF.
GF stmde ldersmssigt med signalementet p grningsmannen.
ven utseendet kunde stmma. Han hade vid mordtidpunkten varit slt-
rakad men senare anlagt mustasch och sedermera helskgg. Han hade
ett klumpigt, haltande stt att rra sig. Han beskrevs genomgende som
personlighetsstrd.
GF var uppenbarligen mycket negativt instlld till Olof Palme och
hade i flera sammanhang uttalat att Palme borde skjutas eller
liknande. En person som omnmnt Olof Palme i positiva ordalag hade
44
Vad som terges r sdana uppgifter och pstenden som framkommit i ut-
redningen och som inte r uppenbart substanslsa.
drvid blivit slagen av GF. GF hade sjlv berttat att han vid flera
tillfllen frfljt Olof Palme ute p stan. GF skulle ven ha berttat att
han beskt Olof Palmes hem och lagt avfring i brevldan. Dagen efter
mordet upptrdde han konstigt och uttalade tillfredsstllelse ver att
Olof Palme var dd. Han hade ven sagt att han hade varit p
mordplatsen och fljt efter en person som sprungit drifrn, men inte
hunnit ifatt samt att han p mordplatsen slngt ut en handfull knappar
fr att lura polisjvlarna. Det uppgavs att man i GF:s hem ofta
diskuterade mordet. GF uppgavs ha berttat att han skadat gravstenen
genom att flcka den med smrjfett. Efter mordet hade GF mlat en
tavla, som frestllde Gustav III nr denne blev mrdad under
maskeradbalen. Enligt uppgift skulle tavlan vid en nrmare betraktelse
frestlla ett annat motiv. En tolkning var att tavlan frestllde Olof
och Lisbeth Palme samt GF. Tavlan var inte daterad men papperet som
tavlan mlats p var, enligt uppgift, prglat 1987.
GF hade inte ngot fast arbete. Han synes ha sysslat med kriminell
verksamhet. Han hade vid upprepade tillfllen dmts fr misshandels-
brott. Det fanns flera polisanmlningar angende misshandel och olaga
hot mot honom, anmlningar som dock hade avskrivits eftersom GF
inte gtt att spra. Vid ett tillflle hade han visiterats i samband med ett
gripande, varvid det framgick att han hade handlingar som angav falsk
identitet. GF var inte knd hos skerhetspolisen.
GF disponerade en revolver, enligt vissa uppgifter kan det ha rrt
sig om en .357 magnum, varvid vissa omstndigheter emellertid talade
fr att revolvern var av en annan typ n den som anvnts vid mordet.
GF var ytterst svr att f kontakt med. Han hade, mjligen i brjan
av 1986, officiellt flyttat utomlands. Utredningen visade dock entydigt
att han hela tiden bott i Sverige, i en lgenhet i mordomrdet. Han
disponerade ven ytterligare en lgenhet i mordomrdet. Dessutom
hade han flera arbetslokaler i Gamla stan, helt nra makarna Palmes
bostad.
Det genomfrdes flera kontroller avseende de uppgifter som
framfrts om GF. Ngra p mordplatsen utstrdda knappar hade inte
hittats i samband med brottsplatsunderskningen. Familjen Palme be-
krftade inte uppgifter om avfring i brevldan. Gravstenen hade dock
vid flera tillfllen angripits genom att fett hllts ver den.
Vid spaning mot GF noterades vid ett tillflle att denne, d han
passerade mordplatsen, spottade p den minnesplatta som markerar den
plats dr Olof Palme dog.
P frsommaren 1994 begrde frunderskningsledningen hos
Stockholms tingsrtt att GF skulle bli freml fr telefonavlyssning.
Stockholms tingsrtt beviljade samma dag telefonavlyssning under en
mnads tid. Dokumentation ver dess resultat saknas (se nedan). I
september 1994 beslt frunderskningsledningen att GF skulle
frhras upplysningsvis. PU lyckades emellertid inte lokalisera honom.
Vid denna tid skickade PU ocks ut en frfrgan via Interpol om GF
frekom i ngra utlndska register. Inga positiva svar erhlls. I
november 1994 utfrdades en personefterlysning. PU bedrev sedermera
ocks fysisk spaning efter GF men man lyckades inte hitta honom.
I slutet av mars 1995 observerades GF av polisen. Han frskte
undkomma, men polisen fljde efter. Efter en sprngmarsch greps han
och medtogs till frhr. Han frhrdes under drygt tre timmar. Mnga
frgor vgrade han att besvara. Han sade sig ha varit i Kpenhamn
under mordkvllen. Han bekrftade ocks uppgiften om att han i slutet
av 1960-talet/brjan av 1970-talet hade kpt en revolver. Det rrde sig
om en lngpipig revolver med 22 mm kaliber. Enligt GF hade vapnet
frsvunnit efter ngot r i samband med att han bjd hem obekanta
personer. Ngot annat vapen hade han aldrig haft. Han uppgav att han
inte gillat Olof Palme eftersom denne var socialdemokrat. Han hade
inte fljt efter Olof Palme vid ngot tillflle och inte heller hllt
smrjolja p gravstenen.
I augusti 1995 beslt Solveig Riberdahl att frunderskningen mot
GF skulle lggas ned med fljande motivering: Vad som kommit fram
under utredningen innebr inte att det kan styrkas att GF gjort sig
skyldig till brott. Ytterligare utredning som p ngot avgrande stt kan
bringa klarhet kan inte heller frvntas.
I ett brev frn en utredningsman vid PU till en annan, daterat i
september 1995, uppges att Solveig Riberdahl hade kontaktats i an-
ledning av att det krvdes ett klagarbeslut fr att anteckningar och
upptagningar frn telefonavlyssningen mot GF skulle kunna frstras.
Solveig Riberdahl hade enligt brevet uppgivit att hon ville tnka ver
ett sdant beslut, men att hon vervgde att tills vidare spara materialet,
eftersom detta endast utgjorde en liten del av en mycket stor utredning
och det var svrt att veta vilka uppgifter som kunde komma att ha
betydelse i framtiden. Under samma uppslag finns en promemoria av
en utredningsman vid PU, dr denne uppger att han senare i september
blivit kontaktad av Anders Helin, som meddelat att Solveig Riberdahl
beslutat att anteckningar och upptagningar frn telefonavlyssningen
rrande GF skulle frstras, vilket ocks skedde.
Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en
hittills icke terfunnen revolver av den typ som anvndes vid
mordet
GH, som ldersmssigt stmmer med grningsmannens signalement,
aktualiserades i PU genom den provskjutningsaktion som frundersk-
ningsledningen tillsammans med spaningsledningen 1989 beslutade
om. Provskjutningsaktionen skulle omfatta samtliga i Stockholms ln
registrerade vapen som var tnkbara som mordvapen. GH var sedan
1980 registrerad innehavare av bl.a. en revolver Smith & Wesson .357
Magnum med sex tums pipa. PU noterade i augusti 1993 att GH:s
revolver terstod att underska och provskjuta.
Av frunderskningsregistret r det inte mjligt att f fram ngon
uppgift om nr GH frsta gngen kallades till PU fr att hans vapen
skulle provskjutas. Tv pminnelser som skickats till honom i januari
1990 respektive i maj samma r har PU dock i efterhand ftt fram
kopior av. Pminnelserna r undertecknade av utredningsmannen
Torsten S. PU har vidare i maj 1996 ftt fram att tv slagningar gjordes
avseende GH i oktober 1989. Av den ena slagningen framgr att GH
dmts fr djurplgeri och p resultatet av den andra slagningen finns
tv anteckningar gjorda av Torsten S, dels Adr. rtt 17/5, dels
Pminnelse 900126.
Den 11 januari 1994 fick PU kontakt med GH per telefon. Ngra
uppgifter om vilka anstrngningar som gjorts fr att f tag p GH fre
detta datum finns inte, frutom de tv pminnelserna och anteck-
ningarna p utfrda slagningar. Vid telefonsamtalet den 11 januari
berttade GH direkt att han av ekonomiska skl hade slt vapnet under
hsten 1992 till en yngre man som han trffat p en uteservering vid
Caf Opera. Kparen, som var av sydeuropeisk hrkomst, ville frst
slja narkotika till GH. GH var inte intresserad av detta men de hade i
stllet brjat prata om vapen. GH hade berttat att han hade en revolver
och mannen hade blivit intresserad av att kpa denna. GH ville ha
betnketid och man stmde drfr mte fljande dag p samma plats
och vid samma tid. Efter visst funderande hade GH bestmt sig och han
tervnde drfr nsta dag med vapnet och ett 25-tal hemladdade
patroner. Han erhll 5500 kr som betalning. Mannen som kpte vapnet
presenterade sig inte, men var i 20-rsldern och ca 180 cm lng.
Revolvern var, enligt GH, svartblnerad med trkolvplattor.
Den 12 januari 1994 tog PU en ny telefonkontakt med GH fr att
komplettera frhret med en frga om vad han gjort vid tiden fr
mordet p Olof Palme. GH uppgav att han haft influensa och drfr
hade befunnit sig ensam i sin lgenhet. Han hade d bott i innerstaden.
GH berttade ocks att han var ensamstende, hade normal kropps-
byggnad och var ca 185 lng.
Den 13 januari 1994 gjorde PU en anmlan till vederbrlig polis-
myndighet mot GH, som misstnktes fr grovt brott mot vapenlagen.
Av ett bifogat personblad framgr att klagarintrde skedde den 17
januari 1994 och att chefsklagaren Anders Helin var frundersk-
ningsledare. Den 13 januari gjordes ocks en ny registerslagning p
GH.
Det frekommer sedan inga dokumenterade utredningstgrder
frrn ett r senare, i januari 1995. Under mellantiden presenterades
GMP fr PU och vid den genomgng av materialet som PU gjorde i
anledning av denna kom GH att upptas p den GMP-kontrollistan. Han
kom senare att klassificeras som GMP-objekt.
I brjan av januari 1995 tog utredningen mot GH viss fart. Genom
inre spaning fick PU bekrftat att han var ensamstende. Frskrings-
kassan hade inga uppgifter om honom sedan 1986. Kontakt togs med
hans tidigare arbetsgivare. Arbetsgivaren hade gjort en notering om att
GH inte var lmplig att teranstlla. Frn myndighetsregister erhlls
uppgift om att GH hade skulder, frmst avseende obetalda skatter. Det
framkom vidare att GH anskt om socialbidrag i december 1994. Vid
en kontroll med lneinstitut i Stockholm framkom att GH under 1994
tagit flera ln.
Vidare tog PU kontakt med generalagenten fr Smith & Wesson i
Sverige. Drifrn uppgavs att en vapenhandlare skulle ha betalat ca
2 500 kr fr en sdan revolver som GH innehaft om den hade varit i
normalskick. Om vapnet varit i extremt gott skick hade en handlare
kunnat betala ca 4 000 5 000 kr fr det. Vapenhandlaren skulle sedan
ha lagt p ca 1 000 kr vid en frsljning.
Frunderskningsprotokollet och domen avseende det djurplgeri
som GH tidigare dmts fr bestlldes in. Djurplgeriet bestod av att
GH vid ett tillflle sparkat en grannes hund fr att han blivit irriterad
ver att denna sprang ls och skllde. Hundens gare hade psttt att
GH ven hotat henne genom att sga jag skall sl ihjl dig och GH
talades drfr fr svl djurplgeri som olaga hot. talet fr olaga hot
hade emellertid ogillats.
Den 13 januari 1995 kontaktade PU Torsten S, den polisman som
undertecknat pminnelserna till GH. Denne tillfrgades om han kunde
erinra sig att han vid ngot tillflle gjort hembesk hos ngon
innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum. Torsten S berttade
att han gjort ett enda hembesk i anledning av provskjutningsaktionen.
Hembesket gllde en revolvergare bosatt i ett sommarstugeomrde.
Han hade ftt kontakt med revolvergaren, som frst varit avogt in-
stlld men som blivit mer vlvillig nr hans stora radioamatrintresse
frdes p tal. Torsten S antog att han kommit verens med vapeninne-
havaren att denne skulle inkomma med sitt vapen vid ett senare tillflle.
I protokollet ver frhret med Torsten S framgr inte nr i tiden som
hembesket hos revolvergaren skulle ha skett.
Den 17 januari 1995 hmtades GH till frhr efter ett beslut av
Anders Helin. Han berttade att han hade kpt revolvern begagnad och
att han haft ett hlster till den. Under lng tid efter mordet hade han
vntat p att polisen skulle kontakta honom fr att provskjuta hans
vapen. Han rknade med att han skulle vara en av dem som polisen
frst skulle ska upp, bl.a. p grund av att han var innehavare av en
Smith & Wesson .357 Magnum och att han bodde p ca 15 minuters
promenadavstnd frn mordplatsen. GH kunde inte erinra sig att han
ftt ngra pminnelser om provskjutning. Han uppgav p srskild frga
att han inte var radioamatr. GH berttade vidare att han 1980 hade
vunnit en stor summa pengar p spel. Han hade d sagt upp sig frn sin
anstllning. Frutom en period 1982-1984 hade han sedan spelvinsten
inte haft ngot arbete. Efter spelvinsten brjade han gra aktieaffrer i
allt strre omfattning. I samband med att aktiemarknaden rasade kom
han p visst obestnd och under sommaren 1992 hade han en del
skulder. Det var under denna tid, sommaren 1992, som han p grund av
sin ekonomiska situation bestmde sig fr att slja revolvern, d han
trffade mannen i Kungstrdgrden. GH vidhll att han vid tidpunkten
fr mordet legat nedbddad i bostaden. P srskild frga om vad han
tyckt om Olof Palme uppgav han att han inte sympatiserat med den
skattepolitik Olof Palme hade frt men att han inte haft ngot emot
Olof Palme personligen. GH delgavs under frhret misstanke om brott
mot vapenlagen, vilket han erknde. Vid frhrstillfllet samman-
frdes GH med Torsten S. De visade sig inte knna igen varandra.
Samma dag, dvs. den 17 januari, gjordes husrannsakan i sommar-
stugan. Den blev resultatls. Denna dag frhrdes ocks GH:s moder.
Hon underrttades om att anledningen till frhret var en del oklarheter
rrande GH:s vapeninnehav. Vissa frn profilsynpunkt intressanta
omstndigheter framkom.
Den 19 januari 1995 fretogs en vallningsliknande tgrd med
Torsten S. Denne dirigerade frden till omrdet dr GH:s sommarstuga
lg, men knde inte riktigt igen sig nr man kom fram till sjlva stugan.
Han trodde att han varit vid stugan men var inte helt sker. Under
besket erinrade han sig att det troligen gtt till s att han frst kommit
till fel stlle, en stuga som gdes av en person med samma namn som
GH. Han fick kontakt med en kvinna som frklarade att det fanns
ytterligare en GH som brukade vistas i en sommarstuga. Torsten S
trodde att kvinnan p ngot stt varit behjlplig med rtt adress, eventu-
ellt genom att vid ett senare tillflle terkomma med adressuppgiften.
Han var sker p att han trffat ngon vid sommarstugan och att denne
inte var identisk med GH, som han allts hade konfronterats med vid
det nyss nmnda mtet d GH hrdes den 17 januari. Torsten S uppgav
att han trodde att han skrivit ngot om samtalet med kvinnan. Ngon
sdan anteckning finns dock inte registrerad. Dremd synes det ha varit
utrett att Torsten S inte framfrt ngon pminnelse till GH.
Den 20 januari 1995 beskte PU GH i sommarstugan. GH lmnade
vid detta tillflle namnen p en del bekanta i den skytteklubb som han
var medlem i. Dagarna hrefter frhrdes tre personer som bott grannar
med GH. Ingen av dem mindes GH. Vidare frhrdes personer i skytte-
klubben. Enligt dessa var GH en srprglad person. Han var vidare
mycket intresserad av skytte och en tvlingsmssigt mycket duktig
skytt.
Den 26 januari 1995 gjorde PU ett nytt besk i sommarstugan hos
GH i anledning av att vissa kompletterande frgor skulle stllas. Bl.a.
tillfrgades GH om han visste nr aktieomsttningsskatten hjdes. Han
svarade utan att tveka 1986 och berttade att hjningen, som varit en
procent, var en frarglig belastning men inte mer. GH uttryckte vid
detta tillflle ocks sin irritation ver att han var skuggad och ver-
vakad och att hans telefon avlyssnades. Enligt frhrsprotokollet led
han vid tillfllet av frfljelsemani.
Ytterligare utredningstgrder fretogs. Det framkom att GH de
senaste ren blivit alltmer sluten, bitter, grubblande och frsjunken i
egna tankar. Vid ett tillflle lngt fre mordet hade GH, enligt vad han
sjlv skulle ha berttat, haft vapenvrd av sin revolver. Ett vdaskott
hade d gtt av. Kulan hade p ngot stt gtt igenom TV:n och in i
vggen bakom. Ett splitter frn en del av mantlingen hade fastnat i
drrposten till balkongen.
Mot bakgrund av dessa uppgifter beslt PU att gra husrannsakan i
lgenheten (som inte lngre beboddes av GH). Denna utfrdes den 31
januari 1995 och ett trstycke innehllande ett metallfragment togs i
beslag. Samma dag skickades trstycket till SKL fr underskning.
SKL uttalade sedermera att metallfragmentet utgjorde en del av
manteln till en kula av oknd typ och kaliber, att p manteldelen inte
frekom sprdetaljer anvndbara fr identifiering av det anvnda
vapnet och att manteldelen inte hrrrde frn en kula med samma bly-
isotopsammansttning som de kulor som upphittats p mordplatsen.
Under februari 1995 frhrdes GH vid ytterligare tv tillfllen,
frmst om vdaskjutningen. Han bekrftade uppgifterna men betonade
att det hela varit en ren olyckshndelse. Han trodde att den kula som
gtt av var frsedd med kopparmantel. Han mindes inte fabrikatet. P
frga om han knde igen en Winchester Western metal piercing-patron
svarade GH det gr vl alla som har eller ger en 357:a. GH trodde
sig inte ha haft just denna ammunition men sade sig ha haft en liknande
tysk sdan.
I september 1995 underrttades GH om att spaningsledningen
beslutat att i massmedia ge publicitet t den av honom avgivna be-
rttelsen om hur han slt sitt vapen. Det ppekades fr GH att man inte
helt kunde utesluta att hans namn drvid skulle bli allmnt knt. GH
tillfrgades om han i detta lge ville ndra sin berttelse om vapen-
frsljningen. Han svarade att hans version stod fast.
Vid fortsatt utredning framkom fljande uppgifter och pstenden.
GH:s utseende hade enligt uppgiftslmnare likheter med det signale-
ment som Lisbeth Palme avgivit. GH, som sysslat med aktieaffrer i
stor omfattning, hade ftt ekonomiska problem efter ett regeringsbeslut.
GH skulle vidare ha skjutit mot Olof Palme nr denne var p TV.
Andra utredningstgrder gav liknande information. Det berttades
vidare att GH hade starka aversioner mot Olof Palme och inte kunde
tala om Olof Palme utan att det lste sig. Personlighetsmssigt fram-
kom uppgifter som verensstmde med profilen.
Det hade framkommit att GH p rsdagen av mordet 1995 beskte
ett konditori snett mitt emot mordplatsen p Sveavgen. P rsdagen av
mordet 1996 konstaterades att GH beskte samma konditori p nytt.
Det visade sig att GH sedan lnge var stamkund p konditoriet och att
han beskte det en till tv gnger i veckan. Enligt sagesmn frn
konditoriet verkade GH vara lite udda och hade en stirrande blick.
Hans lvebro medverkade i oktober 1995 i TV-programmet Efter-
lyst. Upplysningar om GH:s skjutvapen skall d ha efterfrgats. Detta
framgr i en promemoria frn september 1997.

Efterlysningen ledde
inte till ngot resultat.
PU har i olika avseenden frskt analysera uppslaget. Man har bl.a.
upprttat fem olika promemorior angende GH:s frhllanden till ut-
redningen och till sina skjutvapen samt kring hans sociala frhllanden.
Ett antal frn profilsynpunkt intressanta omstndigheter framkom.
I maj 1996 upprttade PU en sammanfattning ver rendet mot GH.
Sammanfattningen avslutas med tta punkter, som gr GH intressant
fr utredningen.
1. GH var vid tidpunkten fr mordet bosatt p bekvmt gngavstnd
frn mordplatsen.
2. Han var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum med sex
tums pipa.
3. Han r en erknt skicklig skytt.
4. Han har visat sig ha detaljkunskaper utver det vanliga om PU:s
olika skeden.
5. Han har ftt minst tv kallelser 1990 men sger sig inte komma ihg
detta.
6. Hans frklaring om omstndigheterna kring frsljningen av vapnet
1992 r fga plausibel.
7. Han har uppgivit att han var sngliggande hemma dagarna fre,
under och efter mordet. Detta motsgs av annan utredning.
8. Hans utseende, hllning och stt att rra sig uppvisar frbluffande
verensstmmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman.
I brjan av mars 1998 inkom till PU en skrivelse frn Stockholms-
polisen. I skrivelsen stlldes frgan huruvida den anmlan som fanns
mot GH fr brott mot vapenlagen, en anmlan som 1995-01-12 hade
verfrts till PU, fortfarande var oredovisad. Det ppekades i skrivel-
sen att brottstiden i anmlan angetts till 1992-01-01, varfr preskription
kunde ha intrtt. Vidare anmrktes att det var angelget att rendet
redovisades s fort mjligt med hnsyn till att GH ocks innehade
licens fr ett antal andra vapen och att rendet kunde pverka prv-
ningen av hans vapenlicenser.
Av ett frhrsprotokoll frn maj 1998 framgr att GH i april 1998
instllt sig till frnyat frhr efter kallelse. Detta var sledes efter det
att resningsanskan mot Christer P givits in, men ngra veckor innan
Hgsta domstolen meddelade sitt beslut. Vid frhret medverkade
frutom en utredningsman frn Palmegruppen ocks frundersknings-
ledaren Jan Danielsson. GH upplystes om att det brott brott mot
vapenlagen som han tidigare delgivits misstanke om, skulle komma
att avskrivas eftersom preskription intrtt. GH tillfrgades om han stod
fast vid sin tidigare berttelse, vilket GH svarade att han gjorde. Jan
Danielsson frklarade fr GH att detta var av stor betydelse fr
utredningen, eftersom det fanns en risk fr att Christer P:s frsvarare
vid en kommande rttegng skulle vilja beropa GH som en alternativ
grningsman och att GH drfr skulle kunna tvingas att vittna i en
kommande rttegng. GH kom drefter med pstenden om att fre-
trdare fr PU ljugit nr man psttt att han inte var telefonavlyssnad
eller skuggad. Jan Danielsson betygade med hnvisning till sitt tjnste-
ansvar att GH inte varit telefonavlyssnad. Denna uppgift trodde inte
GH p utan han var vertygad om motsatsen. GH terkom vid flera
tillfllen med beskyllningar om att utredarna ljg fr honom.
Samma dag som frhret gde rum lade Jan Danielsson ned fr-
underskningen mot GH rrande brott mot vapenlagen p grund av att
preskription intrtt.
Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme
GG, som ldersmssigt stmde med signalementet p grningsmannen,
aktualiserades i PU redan dagen efter mordet, d tv tips om honom
kom in. (GG har inte av PU bedmts vara ett GMP-objekt.)
Det ena tipset lmnades av en psykolog, som haft GG som mental-
patient. GG var svrt sjuk i schizofreni och fungerade endast med stark
medicin. Han var akademiskt utbildad, hade haft framtrdande platser
inom olika skol- och ungdomsfrbund, men var numera frtidspensio-
nerad. Enligt uppgiftslmnaren var GG helt Palme-fixerad. Upp-
giftslmnaren hade talat med GG ett par dagar fre mordet och denne
hade d sagt att han hade stora saker p gng tillsammans med Olof
Palme. Han hade dock inte ltit hotfull. GG uppgavs vara boende i en
lgenhet nra mordplatsen. GG beskrevs som ca 180 cm lng, runt 35
r gammal samt smal och med markerade drag.
Det andra tipset kom frn en anonym lkare, som uppgav att GG
hatade regimen och Olof Palme. GG stmde enligt lkaren vl in p det
utlarmade signalementet.
Ett par dagar hrefter fljdes det frsta tipset upp med ett nytt frhr
med uppgiftslmnaren. Denne berttade att GG hyst ngon sorts hat-
krlek till Olof Palme. GG hade vid ett samtal ett par dagar fre mordet
verkat vara inne i sin hatperiod mot Olof Palme. Vid ett samtal dagen
efter mordet hade GG frefallit njd och lttad.
I mitten av mars inkom ett tredje tips om GG, som enligt uppgifts-
lmnaren var psykiskt sjuk, kallade sig Palmes kronprins och ver-
ensstmde med grningsmannens signalement.
Den 18 mars 1986 hlls ett kort telefonfrhr med GG. Denne
berttade att han under mordkvllen varit p ett knt njesstlle i
Stockholm frn ca kl. 21 till ungefr kl 2 p natten. Han kunde inte
ange ngon person som skulle kunna ge honom alibi. GG beskrev sig
sjlv som varande ca 180 cm lng, smal och ha mrkt hr tonat med
ljusa slingor. Nr han kommit hem efter restaurangbesket hade en
kamrat ringt honom och berttat om mordet p Olof Palme. Samma dag
frhrdes kamraten, som bekrftade att han ringt och berttat nyheten
om mordet fr GG. Denne hade blivit mycket upprrd och chockad
ver beskedet. Kamraten beskrev GG som ca 180 cm lng och mycket
smal knappast vgande ver 60 kg.
Ngra dagar drefter fick tv utredningsmn i uppdrag att inhmta
uppgifter om GG. Av uppgifterna som inhmtades framgr att GG var
psykiskt sjuk och vid ett par tillfllen hade vistats p mentalsjukhus.
Han var inte knd fr att hysa agg mot Olof Palme. GG hade en bror
som var knd narkoman. Enligt anteckningarna var ingen av brderna
knda fr att vara vldsamma. Ngra vapen hade aldrig varit aktuella
hos brderna.
I maj 1986 kom ett fjrde tips. Enligt denne uppgiftslmnare var GG
mentalt strd och hade ansett sig vara Olof Palmes nrmaste man. Efter
mordet hade GG tillfrisknat och hans mentala koppling till Olof Palme
hade frsvunnit. Uppgiftslmnaren ansg att GG var ptagligt lik
fantombilden.
I september 1986 inkom ett femte tips frn en person, som p en
kurs hade sttt p en mystisk man, som var mycket lik fantombilden.
Mannen bodde nra den plats dr den kvinnliga tecknaren mtt den
person fantombilden frestller. Mannen talade om Olof Palme i de
mest omjliga sammanhang. I anledning av brevet beskte tv polis-
mn en dryg mnad senare den person som skrivit brevet. Uppgifterna
bekrftades. Det klarlades att mannen var GG. P spaningsuppslaget
har gjorts fljande anteckning.
Vidare kan tillggas av vi p KK 1 funnit att det finns tidigare uppslag p
GG, och att denne r identifierad och har alibi. Uppslag G 118.
Vi anser att utredningen r klar p GG.
Av spaningschefens signatur framgr att uppslaget lades ad acta ssom
frdigbearbetat den 12 november 1986.
Knappt ett r senare, i mitten av augusti 1987, fick Stockholms-
polisen in en anmlan om att ngon skjutit mot en bil parkerad utanfr
en viss adress. Ingen mnniska hade befunnit sig i bilen, som tillhrde
en ambassad. Den stod parkerad p en srskild plats fr beskicknings-
bilar. Platsen tillhrde en annan ambasssad. P denna adress bodde
ocks GG. Samtliga hyresgster p adressen frhrdes. GG sjlv fr-
hrdes vid tre tillfllen om hndelsen. Han hade varit hemma den kvll
skottlossningen gt rum. Han hade hrt tre hga smllar som han
uppfattade som skott men blivit s rdd att han inte vgat titta ut p
gatan. Vid en kontroll i vapenregistret konstaterades att GG inte hade
ngon vapenlicens. Av ett personblad framgr att GG under en kort
period var misstnkt fr skadegrelsen. klagarintrde hade skett
samma dag; klagare var Solveig Riberdahl. Den psykolog, som hade
lmnat uppgifter om GG redan dagen efter mordet, hrdes igen. Inget
nytt framkom. De kulor som hittades vid en teknisk underskning av
bilen skickades till SKL fr underskning. Slutsatsen var att kulorna
inte verensstmde inte med de kulor som upphittats p mordplatsen.
Kulorna var av en annan typ och ett annat vapen hade anvnts.
I samband med att vriga hyresgster hrdes lmnade en av dem
uppgifter om GG. Denne hade varit sjukligt fixerad vid Olof Palme och
uppgiftslmnaren hade redan efter mordet tnkt att tipsa polisen om
honom. Han stmde in p grningsmannens signalement och hade efter
mordet frgat hret ljust.
I april 1988 upprttades en kort sammanfattning av rendet GG. PU
konstaterade att GG inte verensstmde med signalementet p mrda-
ren. GG var ca 175 cm lng och pfallande klent byggd. Han vgde ca
55-60 kg. Det konstaterades dock att GG inte hade ngot alibi vid
tidpunkten fr mordet (jfr den motsatta uppgiften ovan). Slutligen
noterades att skadegrelserendet hade skrivits av den 25 augusti 1987
med motiveringen misstnkt (dvs GG, vr anm) oskyldig.
S lngt hade allts sex personer anmlt misstankar mot GG. Han
hade hrts om mordet per telefon en gng i mars 1986. Drefter hade
han uppmrksammats i skadegrelserendet, som i och fr sig saknade
anknytning till mordet, men som nd synes ha kopplats samman med
detta nr GG blev misstnkt fr det brottet och Solveig Riberdahl
utsgs till frunderskningsledare. Efter 1988 rs sammanfattning av
uppslaget freligger inga dokumenterade utredningstgrder frrn
1994, d det i samband med att GMP diskuterades i medierna inkom ett
sjunde tips om GG.
Tipset frn 1994 synes inte ha franlett ngon utredningstgrd. I
november 1995 brjade PU dremot p nytt att utreda uppslaget.
Genom inre spaning konstaterades bl.a. att GG varit psykiskt sjuk
sedan mitten av 1970-talet, att han tidigare begtt en del smbrott
ssom snatterier m.m. och att han inte var knd hos skerhetspolisen.
I november 1995 kontaktades ocks personer i de politiska samman-
hang som GG haft anknytning till. Inget direkt anmrkningsvrt fram-
kom. Drefter hll PU en rad uppfljningsfrhr med tidigare frhrda
personer. Uppgifterna om Palme-fixering bekrftades men flera av de
hrda stllde sig skeptiska till att GG skulle kunna ha ngot med
mordet att gra. Alibiuppgifter sktes men ngot alibi kom inte fram. I
andra frhr framkom att GG efterstrvat plats p socialdemokraternas
valsedlar 1985 och att han blivit mycket besviken nr detta nekats
honom. En person hade knt viss rdsla fr vad GG skulle kunna ta sig
till.
Vid denna tid fretogs inom PU olika typer av analyser i rendet.
Bl.a. upprttades en jmfrelse mellan GG:s signalement och de
signalement som Birgitta W (p biografen Grand) och Susanne T
(tecknerskan) lmnat. Signalementen visade sig ha ganska stora lik-
heter (om tecknerskan och Birgitta W, se vidare nedan). Vidare gjordes
jmfrelser med iakttagelser i andra uppslag fr att se om ngra
likheter fanns. PU lt ocks Ulf sgrd vid rikskriminalens grnings-
mannaprofilgrupp ta del av de medicinska journaler som upprttats
avseende GG fr att ur profilsynpunkt bedma denne. sgrd uppgav
efter en genomgng av journalerna att GG inte kunde uteslutas som
grningsman men att han frefll mindre sannolik.
Av en i januari 1996 upprttad anteckning framgr att det i GG:s
journal fanns en uppgift om att denne under 1995 skulle ha misshandlat
en kvinna. Anledningen till misshandeln var diskussioner om den efter
mordet utfsta belningen.
I mitten av februari 1996 kontaktades PU av en person som pstod
att hon en tid efter mordet p Olof Palme ringt in en uppgift som hon
nnu inte blivit kontaktad om. Kvinnan berttade att hon under mord-
kvllen varit p ett njesstlle (samma stlle som det GG sjlv uppgivit
att han bevistade p mordkvllen) tillsammans med en vninna. Ca kl.
23.45-00.00 hade hon och vninnan uppmrksammat en man som stod
utanfr garderoben vldsamt stirrande mot entrdrren. Det framstod
som att mannen nyligen anlnt. Efter det att det ca kl. 01.40 i hg-
talarna meddelats att Olof Palme blivit skjuten tilltalades hon av
mannen. Denne hade sagt att han visste att uppgiften om Olof Palme
var sann eftersom hans flickvn ftt veta det av discjockeyn nr hon
frskt ringa sin fader, som, enligt vad mannen hade tillagt, var stats-
sekreterare. Mannen hade sagt att han studerade vid universitetet. Han
hade haft ett sjukligt stt och hade uttryckt hat mot Olof Palme. Nr de
lmnat restaurangen hade mannen omotiverat berttat att han lnat sin
fars verrock. Denna var mrk, vid och knlng. Kvinnan beskrev
mannen. Eftersom beskrivningen passade vl in p GG fretogs en
fotokonfrontation med 15 bilder. Varken kvinnan eller hennes vninna
kunde dock peka ut GG. (ven om mycket talar fr att kvinnans
uppgifter avsg GG synes den saken sledes ngot osker.)
I februari 1996 lt PU filma GG fr att dokumentera hans gngstil,
motorik och aktuella utseende. Drefter tog PU kontakt med den ovan
nmnda tecknerskan, som allts hade gjort den teckning, som legat
till grund fr fantombilden. Teckningen hade frestllt den man som
hon hade mtt p Smala Grnd strax efter mordet. (Se om fantombilden
kapitel 3, vrigt.) Susanne T. frevisades ett fotomontage om 15
bilder. Hon pekade ut GG som den person som var mest lik den man
hon mtt p Smala Grnd. En tid drefter fick hon se videofilmen p
GG. Hon uppgav d att mannen p videofilmen var oerhrt lik den
man hon mtt p mordkvllen och det var absolut ingen tvekan om
att det liknade mannen. Hon kunde dock inte skert sga att GG var
identisk med den man hon mtt.
Under februari inkom ytterligare ett tips det ttonde (eller nionde,
om man rknar tipset frn kvinnan p njesstllet) om GG. Upp-
giftslmnaren berttade att han varit intagen p en psykiatrisk av-
delning. Under ett TV-program om mordet p Olof Palme hade en
namngiven medpatient, sagt att hon visste att x mrdat Olof Palme.
x skulle vara ett smeknamn p GG. I anledning av detta tips tog PU
kontakt med medpatienten, som visade sig vara svrt psykiskt sjuk.
Hon frhrdes, men det som framkom var av begrnsat intresse fr
mordutredningen.
I brjan av mars 1996 upprttade PU en sammanfattning av
spanings- och frhrsuppgifter rrande GG. Sammanfattningen inne-
hller frutom spanings- och frhrsuppgifter ven tgrder som skulle
fljas upp och en lista ver ett tiotal personer som PU vervgde att
frhra. Bland spaningstipsen som skulle fljas upp fanns bl.a. ett tips
frn ngra sopkare i Gamla stan. Dessa hade kort tid fre mordet iakt-
tagit en apart man som gtt fram och tillbaka utanfr Olof Palmes
bostad. Mannen hade enligt tv av sopkarna varit i 35-rsldern och
runt 175 cm lng. Signalementet de hade lmnat i vrigt stmde ganska
vl in p GG.
I brjan av mars kontaktade PU ocks Birgitta W, som allts sett en
man kika in genom entrn p biografen Grand mordkvllen. Hon fick
se den videofilm PU gjort p GG men kunde inte ange om det frelg
identitet mellan mannen hon sett p Grand och mannen p filmen. Hon
uppgav dock att mannen p videon hade de djupt liggande gon och
den sjuka otcka blick, som hon frknippade med iakttagelsen p
Grand. Birgitta W fick drefter se det fotomontage om 15 bilder som
stllts samman. Hon kunde inte peka ut ngon som mannen frn Grand
men knde igen mannen frn videofilmen.
I mars 1996 skickade PU en promemoria om GG till livvakts-
grupperna. I promemorian angavs att PU fr nrvarande utredde huru-
vida GG skulle kunna vara grningsman. Det informerades om att GG
var psykiskt sjuk, att han kunde vara oberknelig och farlig samt att
han uppehllit sig vid riksdagshuset med omgivningar. Det bedmdes
att GG kunde utgra en fara fr statsrd m.fl. Spaningsfoton av GG bi-
fogades. I brjan av april inkom frn Partena Security, som skter
bevakningen av Rosenbad, ett par rapporter om att GG varit synlig
utanfr Rosenbad.
I mitten av april 1996 frhrdes s GG fr frsta gngen ordentligt,
under flera timmar vid tv tillfllen. Han lmnade mycket frvirrade
uppgifter. Han sade bl.a. att han misstnkte att hans numera avlidne
broder i maskopi med Carl Bildt hade mrdat Olof Palme, antingen fr
att brodern var avundsjuk p honom fr att han skulle f en plats i
riksdagen eller fr att brodern var arg p Olof Palme eftersom han inte
ftt ngon plats i riksdagen. GG sade sig vara rdgivare t alla rege-
ringar p jordklotet, att han var utsedd att bli Boris Jeltsins eftertrdare
och/eller Gran Perssons eftertrdare. Efter en prvotid skulle han
ocks gifta sig med prinsessan Anne. P frga om var han befunnit sig
p mordkvllen vidhll han att han varit p det njesstlle han tidigare
angivit. Ett tiotal personer i GG:s omgivning hrdes ocks tmligen
ingende. Av dessa frhr framkom ingenting som pekade p att GG
skulle kunna vara inblandad i mordet p Olof Palme.
Mot slutet av april 1996 upprttade PU en preliminr samman-
fattning av utredningen rrande GG. Av sammanfattningen kan utlsas
att ytterligare utredning vervgdes. Efter detta har dock inga fler
utredningstgrder registrerats i uppslaget.
Tipsen om GG synes dock inte ha upphrt. I brjan av juni 1996
registrerades ett telefonsamtal frn en kvinna, som hade lst om GG i
tidningen. Hon hade d pmint sig att hon, nr hon vid ett tillflle under
1970-talet beskt en restaurang i Stockholm, sttt p en person som vl
stmde in p beskrivningen av GG. Mannen hade varit psykiskt strd
och sagt att han nstkommande vecka skulle bli utnmnd till stats-
sekreterare hos Olof Palme.
Allmnt
Det r svrt fr kommissionen att fullt ut bedma de tgrder PU vid-
tagit i anledning av GMP. Dels frutstter urvalet av de personer som
profilen pekar mot en kompetens som vi saknar. Dels vore det praktiskt
orealiserbart fr kommissionen att granska hela utredningsmaterialet i
syfte att bedma om alla frn profilsynpunkt intressanta uppslag lyfts
fram och utretts p nytt.
Vrt vergripande intryck r att GMP-arbetet fljts upp p ett bra
stt och att GMP kom att ge utredningen ett nringstillskott, som tagits
till vara. I det material och den utredning som, i mer eller mindre hg
grad, tillkommit som ett resultat av GMP terfinns flera av de mest in-
tressanta utredningsuppslagen i hela mordutredningen. GMP-kontrollis-
tan ger dessutom en allmnt sett god illustration till den mngd uppslag
som PU bearbetat och det omfattande arbete som hr frekommit.
Vissa utredningstgrder synes ha drjt ondigt lnge och en del
uppslag har uppenbarligen blivit liggande under frfarandet mot
Christer P, fr att efter detta nyo bedmas som intressanta. Iakttagel-
ser av det slaget kan som framgtt gras ven betrffande andra delar
av utredningen.
P GMP-kontrollistan finns exempel p personer, som PU intresse-
rat sig fr men som inte velat medverka i utredningen (se p. 31, 44 och
74). De aktuella personernas vgran att efterkomma PU:s nskeml har
lett till att de frhllanden PU funnit vrda att underska frblivit
outredda. Det r naturligtvis ett p sitt stt otillfredsstllande resultat.
Vad det mest illustrerar r dock att mnga tgrder i denna utredning
har vidtagits utan egentliga brottsmisstankar och att det d ocks
saknas rttsliga medel att tvinga personer att medverka. Det innebr
rimligen ven en risk fr att personer som har anledning att vgra
medverka gr det.
I uppfljningsarbetet efter GMP hnde det att PU hgg i sten. Det
gller t.ex. betrffande GA (p. 1 p GMP-kontrollistan), som utsattes
fr en ingende kontroll till fljd av GMP. GA hade emellertid
infiltrerat utredningen p ett sdant stt som en grningsman enligt
GMP skulle kunna tnkas gra. Det var mot den bakgrunden rimligt att
PU sg till att komma till botten med detta uppslag. En annan aspekt r
att GA antagligen borde ha varit avskriven p andra grunder lngt
tidigare. Vid ett samtal med den tidigare Palmekommissionens ord-
frande och sekretariat har den frre spaningschefen Hans Holmr
kritiserat sina eftertrdare fr att de inte anvnt sig av de odokumente-
rade kunskaper som den gamla spaningsledningen besitter och som ett
exempel p detta anfrt just utredningen avseende GA. GA hade enligt
Hans Holmr blivit intressant i utredningen p hsten 1986. Han hade
lmnat uppgifter som han efterhand ndrade och anpassade till vad som
blev knt. Skerhetspolisen fick i uppdrag att kontrollera honom, vilket
resulterade i att hans uppgifter kunde avfras frn utredningen. Om
Hans lvebros spaningsledning hade haft denna information skulle den
ha kunnat spara de resurser den 1994 i anledning av GMP kom att
lgga p utredning angende GA, menade Hans Holmr.
45
Ppekan-
det r naturligtvis relevant, men br kompletteras med anmrkningen,
att om den dvarande spaningsledningen dokumenterat sina tgrder p
normalt stt, hade PU i ett senare skede inte behvt fundera p att ta
kontakt med den tidigare spaningsledningen fr kontroll av vilka
utredningstgrder som fretagits. (tgrderna mot GA synes ven ha
haft ett visst samband med de utspel i massmedia som PU iscensatte
efter GMP-arbetet, jfr kapitel 8, Informationsfrgor.)
Det har ifrgasatts om en grningsman av det slag som profilen
beskriver verhuvudtaget skulle kunna tnkas infiltrera utredningen
(jfr referatet av Robert Resslers synpunkter ovan). P samma stt har
det ifrgasatts om bevakningen av mordplatsen i samband med rs-
dagarna r en meningsfull tgrd. I samband med den bevakning som
kom att ske frekom vad som fr betraktas som integritetskrnkningar
av personer som av ett eller annat skl rkat befinna sig p mordplatsen
vid sdana tillfllen (se t.ex. p. 23, en riksdagsman och vn till Olof
Palme, som skuggades frn mordplatsen och sedan kontrollerades av
polis). En avvgning mellan de trots allt begrnsade integritetskrnk-
45
PK-minnesanteckningar nr 14, frn ett mte med Holmr den 25 april 1995.
ningar det kunde bli frga om och intresset av att n vidare kunskap om
mordet leder oss dock till slutsatsen att insatserna var befogade. Detta
gller ven om Resslers bedmning av tgrderna frn GMP-synpunkt
r riktiga. Det br drvid beaktas att tgrderna hade rekommenderats
PU frn FBI-hll och i den svenska GMP.
verhuvudtaget anser vi att man br vara frsiktig med att ifrga-
stta det meningsfulla i olika initiativ och frsk att n vidare frn PU:s
sida, givetvis under frutsttning att utredarna hller sig inom ramen
fr polisens rttsliga befogenheter. Vi finner det desto mer uppseende-
vckande att vissa uppslag i GMP-materialet inte uttmts eller utretts
frst med betydande frdrjning, se vidare nedan.
Vissa utredningsuppslag
Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en
revolver av den typ som anvndes vid mordet. GH aktualiserades i PU
genom den provskjutningsaktion som beslts under 1989. I januari
respektive maj 1990 skickades tv pminnelser till GH att han skulle
instlla sig hos polisen med sitt vapen. Rimligtvis mste en frsta
kallelse ha skickats till honom dessfrinnan, men spr efter ngon
sdan har inte kunnat hittas. Efter 1990 och fram till januari 1994, nr
PU fick telefonkontakt med GH, vet man i brist p dokumentation inte
om ngra tgrder vidtagits fr att f kontakt med GH. Nr PU i
efterhand tillfrgat den person som varit med och handlagt provskjut-
ningsaktionen och som undertecknat pminnelserna, Torsten S, har
denne erinrat sig att han med strsta skerhet varit i den sommarstuga
som GH bodde i. Svitt Torsten S kunde minnas hade han dock inte
trffat p GH, utan en annan person som varit radioamatr. Trots att
Torsten S uppgivit att han troligen gjort anteckningar om hembesket,
finns inga sdana registrerade i materialet. Ngon uppgift om vid vilken
tidpunkt det skulle ha skett finns inte heller. Det r anmrkningsvrt att
polisen vid ett hembesk hos ngon i anledning av en brottsutredning
underlter att gra en tjnsteanteckning om var man varit, vid vilken
tidpunkt och vad som har hnt. Som framgtt talar den fortsatta
utredningen fr att Torsten S aldrig trffade GH verhuvudtaget.
ven i vrigt r hanteringen uppseendevckande. Om man beslutat
att genomfra en s vittomfattande tgrd som provskjutningsaktionen
utgr, borde det vara sjlvklart att vidta tgrder, som skerstller att
alla vapengare fngas upp. Om ngon kallad person inte instller sig
mste det finnas rutiner fr uppfljning och utredning av varfr veder-
brande inte kommer. Det frhllandet att ngon verkar hlla sig undan
br rimligen betraktas som en spaningsindikation (jfr nedan). Vi har
stllt frgor till PU om detta och ftt till svar att intensifierade utred-
ningstgrder borde ha vidtagits fr att f kontakt med GH. Ngon
frklaring till varfr s likvl inte skedde har PU inte kunnat ge. Med
mer ndamlsenliga rutiner och normal dokumentation borde PU
emellertid ha lyckats n GH inom en rimlig tid efter det att han kallats
till PU frsta gngen. Om PU hade ntt honom fre sommaren 1992
skulle han, om hans egna uppgifter stmmer, d nnu haft kvar vapnet.
Det frhllandet att en innehavare av ett vapen av den efterskta
typen vid kontakt med polisen anmler att detta inte lngre finns till-
gngligt mste vara just en sdan reaktion som en provskjutningsaktion
r syftad att framkalla hos en grningsman eller ngon som p annat
stt r inblandad. Som framgtt av redovisningen i kapitel 3 var ett av
syftena med att inkalla vapeninnehavare fr provskjutning just att
framkalla avsljande reaktioner. Det r drfr synnerligen anmrk-
ningsvrt att PU, efter att i januari 1994 dels ha hrt GH:s frklaring till
varfr han inte hade vapnet i behll, dels ha ftt knnedom om att han
vid tidpunkten fr mordet befann sig ensam i en lgenhet p 15 minu-
ters promenadavstnd frn mordplatsen, inte fretog ngra dokumen-
terade utredningstgrder frrn efter ett helt r, i januari 1995. Inte
heller till detta drjsml har PU haft ngon frklaring.
I samband med att PU i slutet av 1996 lmnade synpunkter p RRV-
experternas genomgng av brottsutredningen diskuterades rendet. Av
RRV-experternas material, som PU d tagit del av, framgick bl.a. att de
ifrgasatte varfr inte en utfrlig husrannsakan, inklusive efterskning
av vapnet p fastigheten, hade genomfrts. Den dvarande frunder-
skningsledningen uttryckte drvid viss tvekan om brottsmisstanken
mot GH var tillrcklig fr en sdan tgrd.
Den nuvarande frunderskningsledningen har till kommissionen
framfrt uppfattningen att det som kan gras betrffande GH r gjort.
Drvid framgick att frunderskningsledningen hade uppfattningen att
vissa skningar med metalldetektor efter vapnet gt rum, varvid det
frn kommissionens sida invndes att detta inte skett. P frgan hur
vapenbrottet kunde bli liggande s att det preskriberats svarade Jan
Danielsson, som r den som sedermera skrev av detta brott, att detta var
ett misstag, som skett fre hans tid. Solveig Riberdahl, som var fr-
underskningsledare fre Jan Danielsson hade ingen minnesbild i
anslutning till detta, utan hnvisade till att det var Anders Helin som
hade svarat fr den hr utredningen. Solveig Riberdahl frde i samman-
hanget ven ett resonemang om huruvida ett vapenbrott hr kunde
styrkas, eftersom det kanske inte fanns ngot annat n GH:s egna
uppgifter som allts innefattade ett erknnande att g p.
Vid vrt sista sammantrffande med frunderskningsledningen
uppgavs att inga ytterligare tgrder vidtagits i uppslaget sedan vr
granskning hade gjorts samt att ingen ytterligare utredning heller var
planerad. Uppslaget skulle med andra ord de facto vara lagt ad acta.
Vi anser, mot bakgrund av den information vi haft tillgng till, att
detta uppslag i vsentlig grad r otillrckligt bearbetat. Det r fr oss
mycket frvnande att det inte gjorts ngot allvarligt frsk att utreda
det i botten. Man kan jmfra med uppslaget GG, dr mindre in-
tressanta uppgifter franledde en uttmmande insats 1996 (se vidare
nedan). Betrffande GH finns som framgtt dessutom exempel p icke
vidtagna utredningstgrder, som frunderskningsledningen trott var
vidtagna.
Vi stller oss ocks frgande infr hanteringen av GH:s sjlv-
deklarerade brott mot vapenlagen, dr utredning och lagfring inte
fullfljts. Det brott GH sjlv erknt r allvarligt och skulle enligt en
tmligen fast praxis ha franlett ett knnbart straff. Det kan synas som
om PU fr att inte stra mordutredningen ltit detta brott preskriberas.
Vi har dock inte underlag att pst att detta r frklaringen till under-
ltenheterna. En naturlig reflektion r att en utredning av vapenbrottet
borde ha kunnat stta viss press p GH och drigenom ha skapat
klarhet ven betrffande sdant som r av intresse i mordutredningen.
Att inte fullflja utredningen mot GH kan dessutom, vilket PU tycks ha
varit inne p d man kallade honom till frhr vr 1998, vara till skada
vid en rttslig prvning av ett tal mot annan person fr mordet.
46
Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk. GC aktualiserades
i PU i augusti 1987. Ingngsuppgifterna var ptagligt intressanta. Ut-
redarna fick omgende fram tv mjliga namn. Men sedan hnde
ingenting. Frst tv och ett halvt r senare vidtogs nsta utrednings-
tgrd, som var naturlig och okomplicerad, dvs. att lta uppgifts-
lmnaren se bilder p de tv mjliga personerna. Uppgiftslmnaren
pekade d direkt ut GC. Hade det i stllet skett 1987 skulle PU kanske
ha kunnat komma en bra bit framt i utredningen redan d. Kanske
hade man till och med kunnat f tag i GC, som enligt vad som seder-
mera framkommit d befann sig i Sverige, fr att frhra honom.
Det fanns naturligtvis tskilliga andra intressanta tips i utredningen
och prioriteringar var ndvndiga. Detta uppslag borde dock ha
46
Hgsta domstolen kan sgas ha berrt den saken i sitt beslut i 1998 rs res-
ningsrende. Aprop bedmningen av vrdet av de uppgifter som hade be-
ropats skrev domstolen: En annan omstndighet som br nmnas r att det r
vl knt att det vid sidan av det hndelsefrlopp vid mordet som Riksklagaren
pstr i resningsrendet finns eller har funnits andra s.k. spr, vilka inte be-
handlas i resningsanskningen. Det finns drfr inte mjlighet att i detta rende
stlla det pstdda hndelsefrloppet mot andra alternativ som aktualiserats i
fallet.
prioriterats ganska hgt, eftersom det gllde ngon som skjutit en
mnniska p ppen gata, som uttalat hotelser mot Olof Palme, som
hade ett motiv fr mordet och som stmde in ganska vl p grnings-
mannens signalement. Nu kom tipset att utredas frst efter rtte-
gngarna mot Christer P, under vren 1990. Det r allts nnu ett exem-
pel p en utredningsinsats frn de frsta ren denna gng allts frn
slutet av 1987 som inte hllit mttet.
Nr PU under vren 1994 tog kontakt med regeringskansliets fr-
valtningskontors arkivenhet fr att frga om det inkommit ngra
skrivelser frn GC till Olof Palme trffade man av ren tur p en tjnste-
man som berttade om incidenten med GC under vren 1984. Med
tanke p att hndelsen varit av s allvarlig art att den anmlts bde till
enhetschefen och den skerhetsansvarige samt ftt till fljd att en larm-
knapp installerats i arkivet, r det frvnande att den inte kommit till
PU:s knnedom tidigare, men det r svrt att se att det skulle kunna
bero p ngon brist i utredningsarbetet. Det var kanske bara otur.
Den senare delen av utredningen har uppenbarligen mtt stora
praktiska svrigheter, som har sin rot i frhllandena i det forna
Jugoslavien och som PU inte rder ver. Bortsett frn att omstndig-
heterna numera r sdana att det svrligen gr att komma vidare r det
otillfredsstllande att detta jmfrelsevis intressanta uppslag fort-
farande str s pass ppet som det gr.
Kriminell och psykiskt strd man med utprglat Palmehat (GF). GF har
uppenbarligen varit av stort intresse frn GMP-synpunkt. Utredningen
bedrevs av handlingarna att dma intensivt och utan den tidsutdrkt
som frekommit i uppslagen betrffande GH, GC och GG. Frunder-
skningsledaren vidtog sedermera den i PU-sammanhang ovanliga
tgrden att formellt avskriva misstankarna mot GF och materialet frn
telefonavlyssningen frstrdes. Solveig Riberdahl, som var den som
fattade dessa beslut, har infr kommissionen uppgivit att hon bedmt
det som i det nrmaste helt klarlagt att GF inte har med mordet att gra
samt att avlyssningsmaterialets innehll var sdant att det lagligen
skulle frstras. Uppslaget synes enligt vr mening tillrckligt utrett,
ven om det en tid framstod som relativt substantiellt.
Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme (GG). PU fick redan
dagen efter mordet in tv av varandra oberoende tips frn en psykolog
respektive en lkare, vilka bda utpekade GG som tnkbar grningsman
med motiveringen att denne var Palme-fixerad, svrt psykiskt sjuk och
bodde nra mordplatsen. Tipsen ledde till att utredarna efter drygt tv
veckor kontaktade GG per telefon och hll ett mycket kort frhr med
honom. Dokumentationen ver frhret upptar en knapp sida. GG p-
stod att han varit p ett angivet njesstlle under mordkvllen. Upp-
giften kontrollerades inte, trots att det borde ha varit ganska enkelt s
kort inp hndelsen. GG var en avvikande person, vars eventuella nr-
varo p det angivna stllet borde ha kunnat uppmrksammas. Vidare
ledde tipsen till att tv utredningsmn fick i uppgift att samla in upp-
gifter om GG. Resultatet av denna tgrd upptar ngra f rader i ett
protokoll.
Drefter gjordes ingenting frrn under hsten 1986 d tv utred-
ningsmn beskte den person som i augusti 1986 hade skrivit ett brev
till PU och tipsat om GG. I frhrsprotokollet antecknade utrednings-
mnnen att GG hade alibi fr mordet och att de ansg att utredningen
mot GG var klar. rendet lades drefter ad acta. I sjlva verket frelg
inget alibi och ngra ordentliga utredningstgrder hade inte fretagits.
Uppgifterna om GG borde drfr ha franlett en fortsatt utredning.
Sedan kom rendet av en hndelse att aktualiseras p nytt hsten
1987, d en bil utanfr GG:s bostadsadress beskts. Ngon utredning av
uppgifterna om GG:s eventuella roll vid statsministermordet blev dock
inte av heller vid detta tillflle, men hndelsen ledde till att en kort
sammanfattning ver uppslaget upprttades i april 1988. Av signatur
och datum p vissa uppslag i rendet framgr att spaningschefen under
1992 tagit del av i vart fall visst material i detta. Men ngra registrerade
utredningstgrder frn denna tid finns inte.
Den genomgng av rendet som PU sedan gjorde under 1995/96 var
mycket grundlig. Vissa utredningstgrder kan i och fr sig bedmas
som alltfr lngtgende, srskilt aktionen i april 1996 tio r efter
mordet d ett flertal GG nrstende personer frhrdes trots att PU
egentligen inte hade ngra uppgifter som talade fr att han skulle vara
inblandad i mordet. Det r sjlvfallet ocks anmrkningsvrt att det
frst tio r efter att de frsta tipsen mot GG inkommit hlls ett ordent-
ligt frhr med honom. Samtidigt fr det konstateras att PU inte hade
s mycket annat val n att utreda uppslaget i botten. Felet ligger med
andra ord inte i dessa tgrder utan i de lngre tillbaka liggande under-
ltenheterna.
Det kan srskilt noteras att alibikontrollen vren 1986 r lika dligt
utfrd som underskningen betrffande Christer P vid motsvarande tid-
punkt (jfr ven den inledande hanteringen av uppslaget angende GC).
Liksom betrffande Christer P gller att om ingngstipsen 1986 hade
hanterats kompetent, skulle klarhet antagligen ha ntts redan d.
Uppgifterna om GG hade vid den tidpunkten varit betydligt mer
lttutredda. Nu tvingades PU till ingende, integritetskrnkande t-
grder vid en mycket sen tidpunkt och har trots detta egentligen inte
ntt ett mer klargrande utredningsresultat n man hade fre 1995 och
1996 rs utredning. Dremot synes PU ha ntt en punkt i uppslaget dr
inget mer terstr att gra.
SOU 1999:88 973
8 Slutsatser
Kapitlets innehll
I detta kapitel summerar vi vrt uppdrag.
I Granskningskommissionens direktiv angavs att vr uppgift r att g
igenom brottsutredningen och gra en p denna genomgng grundad redo-
visning. Denna redovisning finns i kapitel 2 7.
Det hette vidare att kommissionen skall underska om det finns delar av
utredningsmaterialet som inte r tillrckligt bearbetat. Som en deluppgift i
detta angavs att vi skulle gra en uppfljning av den tidigare parlamenta-
riska kommissionens srskilda granskning av brottsutredningen vad gllde
misstankar om polismns eventuella medverkan till mordet. Vra iakt-
tagelser och synpunkter i dessa hnseenden har framgtt i anslutning till de
olika avsnitten, varvid det s.k. polisspret har behandlats srskilt. De vik-
tigaste slutsatserna sammanfattas i detta kapitels inledning: Finns det delar
av utredningsmaterialet som inte r tillrckligt bearbetade? och Polisspret.
I kommissionens uppdrag skulle drtill ing att gra bedmningar och
vrderingar av utredningsarbetet. Utredningsarbetet har diskuterats i anslut-
ning till redovisningen av brottsutredningen. De vergripande slutsatser vi
drvidlag dragit redovisas i detta kapitel under rubriken Allmnt om det stt
p vilket mordutredningen bedrivits.
Bakgrunden till att en srskild granskningskommission tillsattes var att
riksdagen ansg att den misstro, som kunde finnas mot myndigheternas vilja
att s grundligt som mjligt utreda alla omstndigheter kring mordet, kunde
vara skadlig fr vr demokrati och vrt rttssamhlle. Allmnhetens tilltro till
utredningsarbetet r bl.a. beroende av hur informationen till allmnheten
skts. Vi har drfr till vra slutsatser fogat ett mer fristende avsnitt, dr vi
redovisar vissa iakttagelser om hur Palmeutredningen hanterat informations-
frgor.
Vra vriga slutsatser om utredningen redovisas under rubrikerna Led-
nings- och ansvarsfrgor, Rttsskerhetsfrgor samt Regeringen och
brottsutredningen.
Vrt betnkande avslutas med en diskussion kring vissa perspektiv, som
pverkar bedmningen av utredningsarbetet och ngra anmrkningar om
brottsutredningens organisation efter Hgsta domstolens avslag p Riks-
klagarens resningsanskan.
974 Slutsatser SOU 1999:88
8.1 Finns det delar av utredningsmaterialet
som inte r tillrckligt bearbetade?
Vrt generella intryck av utredningsmaterialet r att detta numera inte
r otillrckligt bearbetat, utan snarare verarbetat. Kvantitativt torde
den genomsnittliga utredningsnivn i de uppslag vi gtt igenom ligga
ver den niv som gller fr utredningar i andra spaningsrenden n
detta speciella fall. Det r ocks vad som genomgende sagts oss frn
polisens spaningsledning och enskilda utredningsmn: i denna utred-
ning har saker gjorts som inte skulle ansetts ndvndiga i andra utred-
ningar.
Nr vi haft att ta stllning till om enskilda uppslag r tillrckligt
bearbetade har vi utgtt frn vad som enligt vr mening varit sakligt
sett befogat. Vi har allts inte tagit stllning till huruvida varje granskat
uppslag r lika grundligt bearbetat som genomsnittet.
Utgngspunkten fr vra bedmningar r den som kan anlggas
generellt, vid en granskning av den typ vi r satta att utfra. De fall dr
vi redovisat en frn PU avvikande uppfattning r de som frn vr syn-
punkt sett har tett sig tydliga.
Vra bedmningar i denna del innefattar inte iakttagelser av
utredningstgrder som borde ha vidtagits vid en tidigare tidpunkt, men
som trots allt genomfrts senare eller som numera r meningslsa att
vidta. Att det finns sdant, som borde ha gjorts tidigare och dr under-
ltenheten medfrt att viktig kunskap eller kunskap som kunde varit
viktig gtt frlorad, har framgtt av de iakttagelser vi tidigare redovisat.
Att ett uppslag vid vr granskning inte befunnits krva ytterligare
bearbetning innebr givetvis inte att vi kan utesluta att allt i uppslaget
saknar relevans fr mordutredningen. Det som bedmts r om PU med
hnsyn till vad som framkommit och knda fakta i vrigt haft
anledning att vidta ytterligare utredningstgrder eller inte.
Vra iakttagelser och bedmningar utgr som framgtt frn PU:s
arbete och material. Vi reserverar oss fr den utredning som kan ha
frekommit hos skerhetspolisen och som inte blivit bekant fr oss, jfr
kapitel 2, Anmrkningar om kommissionens mjlighet att granska
skerhetspolisens material.
Bland de enskilda uppslagen har vi funnit ett, som enligt vr mening
r i vsentlig grad otillrckligt bearbetat. Det gller uppslaget GH,
som enligt vr mening r missktt. Sklen fr vr bedmning framgr
av redovisningen och vr diskussion av uppslaget i kapitel 7. Vi har
framfrt vra synpunkter om detta uppslag till PU dels i november
1996, dels i brjan av 1999. Vr slutsats r att PU gjort en annan
bedmning n den vi gr.
SOU 1999:88 Slutsatser 975
Vi har funnit ytterligare ett viktigt enskilt uppslag, som inte r till-
rckligt bearbetat. Det gller uppslaget GC (se kapitel 7). Det
innefattar uppgifter som ven frunderskningsledningen har beskrivit
som alarmerande. Hr gjordes grova misstag 1987, innebrande att GC
vid denna tid inte kunde identifieras. Nr han sedermera identifierades
befann han sig sedan lnge i praktiken utanfr den svenska mordut-
redningens rckvidd.
Drutver finns enskilda uppslag som jmfrda med den stora
mngden uppslag i vrigt inte framstr som pfallande intressanta frn
brottsutredningens synpunkt, men dr det i och fr sig hade kunnat
gras mer. Detta framgr av den fregende redovisningen, men vi tar
inte upp dem nu. Fr det frsta har vi inte sttt p srskilt mnga
sdana uppslag i vr genomgng. Fr det andra ter de sig inte s ange-
lgna frn utredningssynpunkt att vi ser skl att srskilt lyfta fram dem
i detta summerande sammanhang.
Vi anser vidare att vissa motivbilder inte r tillrckligt bearbetade.
P andra stllen i betnkandet diskuterar vi vad vi uppfattar som brist-
flligt analysarbete inom PU (kapitel 5, Sammanfattande anmrk-
ningar). Dessa brister har medfrt att ngra enligt vrt synstt jm-
frelsevis intressanta motivbilder, inklusive de brottshypoteser som kan
rymmas inom dem, frblivit obearbetade.
Det gller fljande motivbilder/brottshypoteser:
Bofors vapenaffrer
Olof Palmes roll i frhllande till Iran-Irak som krigfrande parter
Det s.k. palmehatet, inte generellt, men i frening med svenska poli-
tiska motiv

Dessa motivbilder har inom PU inte tagits p allvar. De borde enligt
vr mening ha gjorts till freml fr ngon form av faktabaserad
analys. De kan inte utan vidare avfrdas.
Iakttagelsen gller ven det som sammanfattande kan kallas Syd-
afrikaspret, men detta kom sedermera att gras till freml fr en s
grundlig utredning som var mjlig vid den tid d det togs upp.
Eftersom PU efter februari 1987 i mycket ringa grad inriktat sig p
internationella motivbilder, kan det som sagts glla ven annat n det vi
hr lyft fram, vilket allts kan uppfattas som exempel.
8.2 Polisspret
Vr granskning av brottsutredningen vad gller misstankar om polis-
mns eventuella medverkan till mordet, dvs. polisspret, redovisas
srskilt i kapitel 4, som avslutas med en sammanfattande bedmning.
Vra slutsatser av granskningen i den delen r att inga brottsmisstankar
mot enskilda polismn kan utlsas av utredningsmaterialet, att det inte
finns ngra uppslag i denna del som i dag framstr som otillrckligt
bearbetade men att utredningen likvl lmnat en hel del i vrigt att
nska.
Vr viktigaste iakttagelse gller det frhllandet att PU aldrig tagit
ngot helhetsgrepp p denna motivbild/brottshypotes och analyserat
den. Den har enligt vr mening inte tagits p tillrckligt allvar. Det har i
och fr sig frn utredningssynpunkt inte funnits skl att bearbeta detta
mne p samma stt som vi anser att de under fregende rubrik an-
givna motivbilderna/brottshypoteserna borde ha angripits. Men ven
om polisspret sakligt sett inte har srskilt mycket substans kom
utgngslget i utredningen snart att bli sdant, att det var angelget att
via klargrande tgrder snabbt g till botten med de misstankar som
framfrdes i polissprsdiskussionen. Utan att det skett kan miss-
tankarna inte p ett trovrdigt stt avvisas. Som vi framhllit fanns det
vid den tid d mordet intrffade fog fr viss misstro mot Stockholms-
polisen. Juristkommissionen framhll att polisrendena skulle gnas
srskild uppmrksamhet av klagarna, dvs. frunderskningsledningen.
Det uppdrag vi ftt terspeglar samma typ av bedmning. Den borde ha
gjorts ven av de fr utredningen ansvariga, men frunderskningsled-
ningen har betrffande denna del av utredningen frblivit alltfr passiv.
Vi anser att de polismn som var aktuella borde ha gjorts till fre-
ml fr rutinmssiga kontroller, oavsett om det fanns utifrn komman-
de tips om dem eller ej, samt att deras inbrdes frhllanden eventu-
ella ntverk borde ha utforskats. Av vad vi inhmtat frn frunder-
skningsledningen i denna frga framgr att man dr avvisat polis-
sprsdiskussionen utan att ha frskrat sig om att de sakskl detta
stllningstagande grundades p var hllbara. Det har ocks framkommit
att man frn frunderskningsledningens sida haft bristfllig kunskap
om den utredning som p olika hll faktiskt finns i detta mne, varvid
attityden gentemot inblandade personer haft en versltande och ibland
beskyddande karaktr. Att denna attityd frekommer p klagarniv
har frvnat oss, eftersom kollegial frstelse av det slaget r
kontraproduktiv och genom ren har kommit att bidra till det klimat dr
polissprsdiskussionen kunnat sl rot.
8.3 Iakttagelser angende utredningsarbetet
8.3.1 Allmnt om det stt p vilket
mordutredningen bedrivits
1988 rs spaningsorganisation
Det frsta rets utredningsarbete r i vsentliga delar beskrivet och
bedmt av de tidigare kommissionerna (se kapitel 1). Som framgtt av
vr beskrivning av det fortsatta arbetet i kapitel 2 kan det andra ret
sgas ha varit en restaurationsperiod, varefter en ny mordutrednings-
organisation kom p plats i brjan av 1988. Medan det frsta rets
organisation var ad hoc, anpassad till hndelsens unika karaktr, var
1988 rs organisation bokstavligt talat tagen ur instruktionsboken fr
spaningsmord, dvs. vad som kommit att kallas en vanlig mordutred-
ning.
1988 rs organisation och det arbete den genomfrde var prglad av
detta. Spaningsledaren Hans lvebros ambition var uppenbarligen att
genom gngse, grundligt kriminalpolisirt arbete s lngt mjligt
tervinna kontrollen ver den kunskap och det material som fanns och
kunde frambringas om mordet. Hans och den bitrdande spanings-
ledaren Lars Jonssons mlsttning var att processa hela materialet,
dvs. g igenom allt som fanns, se till att det blev utvrderat, registrerat
och vid behov kompletterat med nya utredningstgrder samt att
fortlpande ta hand om nya uppgifter som flt in genom tips och p
annat stt. Detta synnerligen omfattande arbete var framgngsrikt.
Idag framstr det befintliga utredningsmaterialet som i stort sett frdig-
bearbetat. Det rder mycket god ordning i det registrerade materialet, i
frhllande till dess omfattning.
Det vanliga mordutredningsarbete som 1988 rs organisation in-
riktades p ledde ocks ganska snart till spaningsresultat. Efter mindre
n ett halvr hade den ftt upp det som kom att bli dess huvudspr.
Svitt vi kan bedma skttes utredningen av detta huvudspr med
ngot undantag vl. De svrigheter som inte kunde bemstras var
vsentligen sdana som berodde p att brottet redan vid det laget var
gammalt.
Sedan rttsprocessen i denna del avslutats vid utgngen av 1989 be-
fann sig PU ter vid punkten fr en omstart. ven drefter har arbetet
med att processa material bedrivits p ett kompetent, grundligt och
ihrdigt stt. Det r ingen tvekan om att det ven efter denna tidpunkt
bedrevs ett gott kriminalpolisirt arbete under Hans lvebros ledning.
Vrt allmnna intryck r ocks att man i den s.k. Palmegruppen verlag
samlat mycket dugliga kriminalpoliser. Det tycks emellertid som om
luften i viss mn gick ur PU i och med den friande domen i slutet av
1989 och det r ocks vr uppfattning att en ny spaningsledning d
borde ha tillsatts, se under fljande rubrik.
Spaningsorganisationen efter domen i Svea hovrtt
Spaningsledningen borde ha bytts ut efter den friande domen mot
Christer P. Inte fr att den skulle ha missktt sig. Det hade den inte.
Den hade tvrtom sttt fr tv produktiva r genom att dels restaurera
utredningen, dels ta fram det underlag p vilket tal kunde vckas
1989. Sklet till att spaningsledningen och ven delar av utrednings-
organisationen behvde bytas ut r att den inte kunde frvntas ladda
om fr den omstart som i detta lge n en gng var ndvndig. Arbets-
uppgiften hade varit otacksam 1988; den var n mer otacksam 1990.
Nu blev det s, att de enskilda utredningsmn som inte ansg sig
kunna mobilisera kraft fr ett fortsatt, frutsttningslst arbete, lmna-
de Palmegruppen, medan resten blev kvar. Detta hade naturligtvis fr-
delar, framfr allt genom att kunskapen om rendet kunde behllas. Vi
anser emellertid att det hade varit viktigare att f in friskt blod och nya
gon i utredningen n att hlla den gamla kompetensen intakt. Sjlv-
fallet hade ett byte ftt genomfras genom att utredningen lmnades
ver p ett sdant stt att kunskapsbortfallet minimerades. Det hade
heller inte varit ndvndigt att gra allt p en gng, eller att byta ut alla
utredare. Nyckelpersoner, som de fr registreringen ansvariga, skulle
antagligen ha behvt vara fortsatt knutna till PU under rtt lng tid.
Men en nystart och en nyordning borde ha etablerats omgende.
Det utfrdes som sagt mycket kompetent utredningsarbete ven
efter 1990, men det frekom ocks allvarliga misstag, liksom att pro-
jekt drog ut p tiden och att utredningsuppslag blev liggande. Spanings-
ledningens frmga att driva arbetet vidare med samma kraft som
tidigare synes likaledes ha avtagit. Hans lvebro skte senare enligt de
uppgifter han sjlv lmnat andra tjnster, men tillts av sina verord-
nade inte att lmna sin post.
Palmegruppen kom s smningom att prglas av inre spnningar
och personmotsttningar, som flt upp till ytan i den i kapitel 2 redo-
visade brottsutredningen mot spaningsledaren. Trots att utredningen
friade Hans lvebro frn de redan i utgngslget lsliga brottsmiss-
tankarna ledde den till att han fick sluta som spaningsledare. Det var
slutpunkten p en fr utredningspersonalen och andra ovrdig process,
med dess inslag av anonyma misstnkliggranden, spaning mot spa-
ningsledaren och husrannsakan hos Palmegruppen. Detta snderfall
skildrades i massmedierna och infr allmnheten. Det var gnat att
skada frtroendet fr mordutredningen. Frloppet kan inte ses isolerat
frn Palmegruppens arbetssituation. Vi anser allts att utvecklingen
som fljde styrker vr uppfattning, att en nyordning borde ha infrts
1990.
(Om PU:s organisation efter Hgsta domstolens avslag p Riks-
klagarens resningsanskan och framver, se sist i detta kapitel.)
PU:s bearbetning processande av utredningsmaterialet
Att materialet ordnats frtjnstfullt hindrar inte att det stt p vilket det
frn utredningssynpunkt bearbetats kan gras till freml fr diskus-
sion. Det processande av utredningsmaterial som i hg grad syssel-
satt 1988 rs organisation, nr den inte upptagits av huvudspret eller
inkommande tips, var till en brjan ndvndigt och en frutsttning fr
att kunna f mordutredningen p rt kl. Det synes emellertid med
tiden ha kommit att bli ngot av ett sjlvndaml. Frgan r om inte be-
hovet av ordning hr har verordnats utredningsndamlet och om inte
uppslagen i ngon mn borde sorteras utifrn det intresse de har fr
utredningen.
PU har inriktat sig p att allt skall processas och att hela materi-
alet skall ordnas p visst stt. Nr vi undrat ver om utrednings-
resurserna drmed prioriterats riktigt, har svaret blivit att lsningen
mste finnas ngonstans i materialet och att man fljaktligen genom
att g igenom och ordna detta s noga som mjligt kar mjligheten att
hitta den. Denna frestllning synes i viss mn vara ifrgasatt inom fr-
underskningsledningen, dr uttrycket lsningen finns i materialet
beskrivits som ngot av ett mantra fr utredarna.
Vi r inte heller vertygade om att lsningen det som fattas fr att
brottet skall kunna klaras upp finns i materialet; efter s hr lng tid
och s mycket arbete ter sig sannolikheten fr att de avgrande pussel-
bitarna tvrtom mste tillfras utifrn som vl s stor. Vi r fr vr del
inte heller helt skra p att PU:s stt att bearbeta och strukturera ut-
redningsmaterialet r optimalt. Metoden innebr att utredningen hela
tiden tillfrs nya uppgifter, samtidigt som materialet som helhet inte
alls r ordnat efter utredningsvrde. Det finns med andra ord ingen
prioriteringsordning eller klassning utifrn hur intressant ett uppslag
r frn utredningens synpunkt.
1
Materialet r frn den synpunkten
1
Frn de frsta utredningsren finns som framgtt i vr redovisning exempel
p att spaningsuppslag frses med en informell prioriteringsbeteckning (se t.ex.
kapitel 6 om den tidiga utredningen angende Christer P). Detta sker dock i
samband med bedmningar av ingngstips. Det grs heller inte regelmssigt
nivellerat. Visserligen frekommer den polisira metoden att lgga ad
acta, men den innebr inte ett stllningstagande till det ad acta-lagda
uppslagets utredningsvrde, utan bara att det som (fr tillfllet) kan
gras har gjorts, dvs. det r en handlggningsbedmning av typ bord-
lggning tills vidare, inte en saklig utsortering.
tminstone borde sdant som efter utredning klart kan avskrivas
som frklarat och icke hrande till saken kunna tas bort frn det mer
levande utredningsmaterialet. Om det r s att lsningen finns i mate-
rialet frefaller det oss angelgnare att eliminera sdant som tydligtvis
inte innefattar lsningen, n att tillfra ytterligare material. Den som
sker en nl i en hstack plockar hellre undan str fr str n lgger p
nytt h.
Vi har under den tid vi arbetat flera gnger diskuterat denna sak
med fretrdare fr PU, som avvisat vr instllning. Sklet har angivits
vara, att det r till skada att sortera utredningsmaterial p det sttet,
eftersom de bedmningar som i s fall mste gras kan lsa utred-
ningen och leda in senare utredare p samma spr, som kanske r
felaktigt. Frn PU:s sida har det framhllits att det r viktigt att hela
tiden hlla sig ppen fr nya synstt.
Vi har frstelse fr denna instllning i och fr sig, men ifrgastter
om den inte trots allt r felaktig i en utredning som blivit s omfattande
som denna. Att vi gjort denna reflektion hnger delvis ocks samman
med den erfarenhet vi sjlva gjort betrffande mjligheten att stta sig
in i materialet; uppgiften hade onekligen varit lttare om detta hade
varit strukturerat p ett annat stt. Vi frgar oss om inte arbetsinsatser
inom utredningen kan pverkas negativt enligt samma mnster, t.ex.
vid skiften inom frunderskningsledningen eller nr nya utredare
skolas in i samband med oundvikliga personskiften. Den invndning
som drvid har gjorts frn spaningsledningen r att alla mste lsa
allt och gra sin egen bedmning. Detta synstt r enligt vr mening
orealistiskt i detta fall och leder till dubbelarbete och drmed en resurs-
frbrukning, som inte uppvgs av den frdel det eventuellt innebr att
alla lser allt. Det riskerar ocks att leda till att viktig information
frsvinner i mngden.
Vr synpunkt innebr frsts inte att sdant som bedms sakna
intresse skall kastas. Sjlvfallet skall allt material bevaras och p ett
eller annat stt finnas tillgngligt fr den som vill kontrollera ngot
eller r allmnt skeptisk. Fr vrigt vill vi tillgga att ven PU har gjort
en viss indelning av det slag vi tror skulle underltta arbetet; det finns

snarare undantagsvis och fljer ingen fast struktur. Ngon motsvarande
prioriteringsklassning av hela uppslag i samband med att de utvrderas fre-
kommer inte.
ett rtt omfattande tipsmaterial som bedmts s ointressant att det inte
sorterats annat n lnsvis, efter avsndarens hemvist. ven det stora
PKK-materialet r hanterat i srskild ordning, i praktiken med bedm-
ningen att det numera saknar intresse fr brottsutredningen.
Dokumentation ver utredningsarbetet
Detta leder ver till en annan frga, nmligen om PU:s instllning till
att dokumentera bedmningar och analyser samt upprtta sammanstll-
ningar ver vad som framkommit i strre utredningsuppslag. Ingetdera
frekommer, annat n helt undantagsvis. Sklet till att detta inte grs r
detsamma som det som refererats ovan, dvs. att skriftlig dokumentation
av sdant slag lser utredningen och styr efterkommande betraktare.
Tanken r allts terigen att var och en mste studera grundmaterialet
och sedan bilda sig en egen uppfattning.
RRV-experterna var kritiska till denna instllning och till bristen p
dokumentation, vilket framgr av fljande citat ur det avsnitt dr de
vrderade utredningsarbetet:
Den mest slende och uppseendevckande iakttagelsen i anslutning till vrt
arbete med Palmeutredningen har varit bristen p vergripande och vrde-
rande dokumentation. Att en utredning i landets mest prioriterade uppdrag i
stort sett saknar uppsummerande versikter om vad man tittat p, vad ut-
redningslget r, hur scenarier ser ut och hur nyckelfaktorer vrderas i
scenarierna r frbluffande. Utredningen har hllit p mer n tio r och
kostat mer n 500 miljoner kr. Tusentalet mnniskor har engagerats under
rens lopp.
I rapporten efterlyste de ven terkommande utvrderingar av utred-
ningslget:
Betrffande dokumentationen menar vi att det borde finnas en tminstone
kvartalsvis gjord uppdatering av det totala spaningslget som medger ver-
blick och alternativa slutsatser fr de som behver g in i utredningen av
olika skl. Fr oss lter avsaknaden av detta som att bygga ett dataprogram
utan dokumentation. (---) Sammantaget menar vi att det av flera olika or-
saker r ndvndigt med en skriftlig dokumentation av var man str. Ett av
dessa skl r att det skall mjliggra en kritisk och konstruktiv dialog. Ett
annat r att det ger strre mjlighet till byten av personal i utredningen. Det
blir i alla fall mjligt att snabbt stta sig in hur man tidigare resonerat och
se olika svagheter i resonemangen. Utredningens omfattning omjliggr att
kunskapen, som den faktiskt valda modellen frutstter, kan ligga i en-
skilda medarbetares bakhuvuden under mer n ett rtionde. Att man skulle
bli lst i tnkandet r inte ett tillrckligt starkt skl. (---) Inom i stort sett
alla andra discipliner i samhllet idag r kravet p skriftlig dokumentation
en sjlvklarhet. Att s inte har varit fallet i Palmeutredningen fder tanken
p att det hr kan vara ett strukturellt problem fr hela denna profession.
Vi instmmer i detta. Det r frvnande att ett arbete inom rtts-
vsendet kan bedrivas p detta stt. Det tycks som att det genomgende
funnits en frkrlek fr muntlig tradition och en viss motvilja mot att
stta saker p papper. Till den generella iakttagelse RRV-experterna
gjorde betrffande utredningsarbetet som helhet kan fogas ngra
enskilda exempel:
Mnga av de inledande tgrderna 1986 dokumenterades inte, vilket
har framgtt i den tidigare redovisningen, bl.a. efterforskningarna
kring Olof Palmes person, vissa viktiga uppgifter angende polis-
man A och det av Hans Holmr sjlv ptalade exempel angende
den person som i vrt betnkande benmns GA.
Frunderskningsledningens genomgngar av polisrenden r i
praktiken odokumenterade. (Chefsklagaren Anders Helins prome-
morior ger ingen information om vilka renden som gtts igenom,
hur de bedmts etc.)
Frunderskningsledningens mten med spaningsledningen pro-
tokollerades inte; det finns inte ens upprttade minnesanteckningar.
2
Det r drmed inte mjligt att flja vilka direktiv som givits, vilka
prioriteringar som gjorts vid olika tidpunkter etc. annat n genom att
konsultera de inblandades bleknande minnesbilder.
Frunderskningsledningen har inte frt ngon som helst dokumen-
tation ver de kontakter som frekommit med regeringen (jfr
nedan).
Dokumentation ver centrala delar av beslutet att provskjuta GH:s
vapen och drefter fljande utredningstgrder saknas (se kapitel 7).
Protokollet ver konfrontationsfrhret med Lisbeth Palme den 14
december 1988 sattes inte upp frrn efter drygt en mnad och
dokumentationen ver detsamma hanterades ven i vrigt p ett
lsligt stt.
Till dessa iakttagelser kan ocks fogas det frhllandet att det inte
frekommit dokumenterade utvrderingar av missgrepp eller pstdda
2
Frunderskningsledningen synes inte ha ngon dokumentation alls (annat n
mjligen personliga arbetsanteckningar). Spaningsledningen frde personlig
arbetsanteckningar och brjade enligt uppgift med protokoll frst efter det att
en granskningskommission kommit p tal (jfr kapitel 2).
missfrhllanden inom mordutredningen. Ett exempel gller de klago-
ml som mlsganden Lisbeth Palme i olika sammanhang framfrde.
Det har aldrig klarlagts vari dessa klagoml bottnade och om ngot
drvidlag hade kunnat gras fr att terstlla hennes frtroende fr de
brottsutredande myndigheterna.
Det finns fler exempel. Det kanske allra tydligaste r mordnattens
hndelser; polisen har t.ex. inte gjort ngon egen dokumenterad utred-
ning av hur arbetet vid polisens ledningscentral fungerade. (En sdan
gjordes i och fr sig av Juristkommissionen. Men detta kunde inte fylla
tomrummet efter en omedelbar utvrdering nr inblandade parter hade
hndelsefrloppet i klart minne.)
Tio r efter mordet avgav Polisinspektionen i Stockholms ln en
rapport ver ddsskjutningarna vid Stureplan i Stockholm i december
1994. Polisinsatsen kritiserades skarpt, bl.a. bristen p central ledning.
Inspektionen ppekade dessutom:
3
Det frtjnar att nmnas att den kritik som kan riktas mot polismyndig-
heten i detta rende r likartad den som framfrdes av olika kommissioner
efter mordet p statsminister Olof Palme.
Det vill allts synas som att polisen haft svrt att ta lrdom av sina
misslyckanden. Det r troligt att detta hnger samman med oviljan att
utvrdera dem. Det kan noteras att samma person var bitrdande lns-
polismstare vid bgge tillfllena och drog sig kritik av likartat slag
bda gngerna.
4
Analysarbete
Frgan om dokumentation av bedmningar m.m. r beslktad med
obengenheten att verhuvudtaget gra mer systematiska analyser. Vrt
allmnna intryck r att PU sttt frmmande infr detta behov. Det r
illustrerat p mnga stllen i det fregende, framfr allt genom frn-
varon av det vi kallat basanalyser betrffande internationella motiv-
bilder men ven i andra delar av utredningen.
3
Polisinspektionens protokoll den 18 oktober 1996, s. 3.
4
Jfr Juristkommissionens frsta rapport, SOU 1987:14 s. 66 och Parlamenta-
riska kommissionen, SOU 1988:18 s. 45 ff, se ven ovan, kapitel 1. I Sture-
plansrendet reste bitrdande lnspolismstaren invndningar mot Polisinspek-
tionens rapport, vilket franledde dess chef att utveckla kritiken mot denne
(Chefen fr polisinspektionens skrivelse till Landshvdingen den 23 oktober
1996).
Nr vi sger att vrt intryck r att PU sttt frmmande fr att utfra
analyser menar vi dokumenterade analyser. Det r sjlvfallet s att
arbetet i hg grad besttt av just analyser av tips, av vidtagna utred-
ningstrder, av behovet att g vidare med det ena eller andra uppslaget
etc. P samma stt har det naturligtvis frekommit ett analysarbete
inom frunderskningsledningen. Det r ingalunda vrt intryck att
arbetet i den meningen skulle ha bedrivits utan eftertanke. Vid vra
samtal med spaningsledaren Hans lvebro, liksom med frundersk-
ningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat
konstatera att det inom PU funnits en genomtnkt syn p i stort sett alla
av de mnga uppslag som varit uppe till diskussion. Det r likaledes
vrt intryck, som redan sagts, att utredarna i Palmegruppen verlag r
kvalificerade och i och fr sig analytiska i sitt arbete.
Enligt vr mening r det emellertid stor skillnad mellan att bara
analysera p egen hand eller diskussionsvis i en grupp och att upprtta
en skriftlig analys. Att stta analysen p prnt innefattar en frdlings-
och kvalitetsskringsprocess, som ofta nog leder till att det som bara
var tnkt eller diskuterat ndrar form och riktning. Dessutom kan
analysen d vrderas och kontrolleras av andra p ett skrare stt n om
den grs muntligen. Slutligen freligger den stora frdelen att den finns
kvar, som ett redskap i verksamheten samt ett std fr minnet i senare
skeden och fr nytillkommande befattningshavare. Vi anser att allt
detta r sjlvklarheter som borde ha slagit igenom i arbetet med kom-
plicerade brottsutredningar fr lnge sedan. Att det i s ytterligt ringa
grad frekommer i detta rende r en betydande brist, av svl saklig
som arbetsekonomisk betydelse.
Det tydligaste exemplet i detta hnseende r att en s sjlvklar sak
som en brottsanalys upprttades frst 1994 och d nrmast som en
biprodukt till grningsmannaprofilen. Arbetet pgick bortt ett r och
en stor del av tiden gick uppenbarligen t just till brottsanalysen, vilket
tyder p att det mesta fick gras frn brjan. ven om sjlva profil-
metodens vrde i och fr sig kan diskuteras torde ingen kunna bestrida
brottsanalysens anvndbarhet. I brottsanalysen ingick ocks vissa
resonemang kring erfarenheten av tidigare attentat mot statsmn, ngot
det borde ha varit sjlvklart att skaffa ingende kunskap om lngt
tidigare.
Med bristen p systematiskt analysarbete sammanhnger de tenden-
ser till alltfr reaktivt utredningsarbete som terspeglas i utrednings-
materialet. Som vi ppekat i anslutning till de resonemang vi frt
angende behovet av basanalyser ppnar sdana fr proaktiva utred-
ningsinsatser (se kapitel 5). Omvnt innebr frnvaron av analyser att
utredningen i stllet inriktas p inkommande uppgifter, dvs. reaktivt
arbete. Detta r sjlvfallet inte fel i sig; det mesta i en brottsutredning
brjar i ngon mening med ett tips eller liknande. Men PU har, som vi
har exemplifierat i det fregende, mnga gnger reaktivt utrett sdant
som borde ha klarats ut p eget initiativ, efter eget analysarbete.
Ett tydligt exemplet p detta r den mycket omfattande utredningen
av Sydafrikaspret 1996. Det hade i och fr sig kanske inte gtt att
gra detta s vldigt mycket tidigare, men sttet det sattes igng p r
enligt vr mening typiskt. Om de Kocks uppgifter inte hade ftt sdant
genomslag, eller om han aldrig framfrt dem offentligt, skulle Syd-
afrikaspret antagligen vara lika obearbetat som de flesta andra inter-
nationella uppslagen. Den utredning som frekommit under rubriker
som Iran/Irak, Vapenhandel Bofors, Mellanstern m.fl. r ute-
slutande reaktiv. Andra exempel r utredningen avseende Y och
polisspret (se kapitel 4), dr tunna tips lett till att polisrenden
lagts upp, men dr till synes mer intressanta polismn aldrig gjorts till
freml fr utredning, eftersom det inte kommit in ngot tips om dem.
8.3.2 Informationsfrgor
Bakgrund
Som framgtt i kapitel 1 var Juristkommissionen kritisk till hur polis
och klagare hanterade informationen till massmedierna under det
frsta utredningsret. Juristkommissionen pekade p hur representanter
fr mordutredningen hade anvnt tid och resurser till att strida mot
varandra i massmedierna. Till de exempel Juristkommissionen angav
frn denna tid kan fogas Hans Holmrs uttalande i TV hsten 1986 om
att han till 95 procent var sker p vem som lg bakom mordet, ett
uttalande som fljdes av att frunderskningsledaren Claes Zeime i
andra medier anklagade Hans Holmr fr att gna sig t desinforma-
tion.
Juristkommissionens bedmningar angende de brottsutredande
myndigheternas frhllande till allmnhet och massmedia utgick frn
de grundlggande samarbetsproblem inklusive klagarnas passivitet
och polisens ovilja att rtta sig efter gllande regelsystem som kom-
missionen beskrev i sin rapport. I den meningen var sttet att frhlla
sig till massmedia mer en konsekvens av dessa grundlggande brister
n ett missfrhllande i sig. Den konfliktsituation som hade utvecklats
under det frsta utredningsret undanrjdes emellertid genom rege-
ringsbeslutet i februari 1987 och den drp fljande omorganisationen.
Det har drefter inte heller frekommit att polis och frundersknings-
ledning direkt polemiserat mot varandra i medierna.
Vi har stllt oss frgan om detta ocks inneburit att informationen
till allmnheten via massmedia drmed fungerat vl efter februari 1987
eller om de missfrhllanden som Juristkommissionen pekade p
kanske ven hade andra orsaker n de som kunde hnfras till stridig-
heterna under den tid som Juristkommissionen granskade, orsaker som
i s fall skulle kunna framkalla negativa effekter ven efter det att
konflikterna bilagts.
Frhllandena efter den 5 februari 1987
Efter ledningssammanbrottet befann sig mordutredningsorganisationen
i frhllande till allmnhet och massmedia i ett besvrligt lge; dess
kompetens och trovrdighet var av naturliga skl starkt ifrgasatt. Det
frtroendekapital som polisen och det vriga rttsvsendet normalt
frfogar ver var delvis frbrukat. Bilden av en mordutredning under
press befstes i samband med sammanbrottet och den bilden kom i
praktiken att best under lng tid; den r i viss mn bestende n idag.
Detta torde ha bidragit till att representanter fr mordutredningen fort-
sttningsvis kom att inta en jmfrelsevis defensiv attityd gentemot
allmnhet och massmedier.
Det har med andra ord inte varit s ltt att representera mord-
utredningen utt. Vi anser inte heller att utredningsarbetet skulle ha
kunnat frmjas genom ngra massmediala strategier eller andra
aktiva informationsinsatser. Vi tror inte att frtroendet fr mordutred-
ningen hade kunnat terupprttas genom tgrder med den inrikt-
ningen. Det kan bara ske genom ett idogt, professionellt arbete som
leder till utredningsresultat, vilka kan tala fr sig sjlva.
Men att frtroende inte kan skapas genom ensidiga informations-
insatser eller mediala utspel betyder inte att inte motsatsen skulle
kunna intrffa. Vikten av att hantera informationsfrgor p ett riktigt
stt ligger ofta nog i att undvika sdant som pverkar frtroendet
negativt. Ovarsamma uttalanden, lckor eller tgrder som kan tolkas
s att en myndighet p ett eller annat stt utnyttjar massmedia skadar
tilltron till verksamheten och drmed frr eller senare ocks sjlva
verksamheten. Bristande tilltro till verksamheten kan ocks direkt p-
verka utredningsarbetet, t.ex. genom att personer med viktig informa-
tion inte knner att de med frtroende kan verlmna denna till utredar-
na.
Den otydlighet i ledarskapet som vi iakttagit i flera delar av denna
brottsutredning framtrder ven hr. Det verkar som om frundersk-
ningsledningen respektive polisen ansett att var och en skall svara fr
sig infr allmnhet och massmedia. Det r mjligt att detta kan te sig
naturligt fr de inblandade parterna. Utt sett och ansvarsmssigt r
mordutredningen dock en och odelad. Det mste drvid ligga de in-
blandade att se till att det finns ngon som infr allmnhet och mass-
media kan ge klara och tydliga besked om verksamheten, i synnerhet i
en utredning som denna och mot bakgrund av vad som intrffade under
det frsta ret. Ansvaret fr detta kan i sin tur inte vara delat, utan det
mste terigen vara den ytterst ansvariga, dvs. frundersknings-
ledaren, som har att se till att det fungerar.
Vissa uttalanden frn PU 1994
Tidigt 1994 uttalade spaningsledaren Hans lvebro i massmedia att
han trodde att mordet snart skulle vara uppklarat. Uttalandena fick stor
uppmrksamhet och kunde inte uppfattas p annat stt n att det fanns
en lsning i sikte. Hans lvebro har infr den tidigare Palmekom-
missionen berttat fljande om bakgrunden till sina uttalanden.
5
Han
blev intervjuad fr en kvllstidnings sndagsbilaga. Det var en intervju
om personen Hans lvebro och den skulle inte handla om mordutred-
ningen. Journalisten kom emellertid att frga om Hans lvebro trodde
att mordet skulle lsas. P detta hade han svarat ja, och d tillfrgats
nr han trodde att det skulle vara lst, vartill han svarat: i vr. Detta
optimistiska svar hade ftt strre genomslag n han hade frestllt sig
att det skulle f. Nr uppmrksamheten vl var ett faktum hade han
tnkt att detta skulle kunna utnyttjas fr att stta press p grnings-
mannen, som i anledning av uppmrksamheten kanske skulle kunna
brja bete sig p ett avsljande stt. Detta var vid den tid d grnings-
mannaprofilen GMP frdigstlldes och man hade inom utredningen
sitt intresse riktat mot vissa personer i anledning av arbetet med GMP.
Vid det tillfllet d han frst gjorde sina uttalanden fanns i och fr sig
ingen beredskap i form av spaning mot vissa personer, men den
aktuella sndagsbilagan skulle inte publiceras frrn en tid senare.
Hans lvebro uppgav i detta sammanhang ocks att han var utsedd
att vara presstalesman fr polissidan. Samtidigt var det frundersk-
ningsledningens sak att svara fr sina uttalanden. klagarna str ju fr
sin bit och poliserna str fr sin bit. Det r ju ganska ofta som Anders
Helin sger andra saker n jag sger.
Anders Helin uttalade vid en utfrgning infr den tidigare Palme-
kommissionen samma dag,
6
att de frhllanden som Hans lvebro
uttalade sig ver vid det ovan beskrivna tillfllet och den bedmning av
5
6
utredningslget som denne redovisade inte var ngot som hade diskute-
rats med frunderskningsledningen. Anders Helin var inte srskilt
glad ver uttalandena, som han tyckte var lite ofrsiktiga. Han sade
vidare:
Man vcker frhoppningar och frvntningar som man sen inte kan infria
och det ska man inte gra om man inte r absolut sker p att man kan
infria dem. Och det tyckte jag, att det fanns ingen grund fr Hans lvebro
eller ngon annan att tro, att de vid den hr tidpunkten gick att infria.
Anders Helin trodde att sklet till att Hans lvebro uttalade sig p detta
vis var att denne knt en optimism i anledning av de resultat arbetet
med GMP lett fram till och att utspelet hade samband med GMP.
Sjlv hade han i anledning av Hans lvebros uttalanden blivit tillfrgad
av journalister om ocks han trodde att mordet skulle vara uppklarat till
sommaren. Han hade funnit situationen besvrlig:
Jag trodde inte alls att det skulle vara klart i och fr sig. Men nu hade vl
lvebro gtt ut rtt hrt och sagt att han fr sin del ansg att det hr skulle
vara lst ganska snart, och d ville jag ju inte sga att det tror jag inte alls,
utan p ngot stt frska sttta honom lite grand, samtidigt som jag gav
uttryck fr vissa reservationer.
Enligt Anders Helin hade det pratats lite lst om att PU ngon gng
lngre fram under 1994 skulle g ut i massmedia med uppgifter om att
utredarna trodde sig vara nra en lsning. Tanken var d att de personer
som kunde vara intressanta frst skulle ringas in och att deras
reaktioner skulle studeras genom spaning d informationen slpptes.
Hans lvebros uttalanden kom dock enligt Anders Helin fr tidigt,
eftersom det nr de gjordes inte fanns ngon klar uppfattning om vilka
man skulle koncentrera sig p och heller ingen beredskap fr spaning.
Samma dag utfrgades ven Axel Morath, som var frundersk-
ningsledare vid den tidpunkt d Hans lvebros utspel gjordes, infr
den tidigare Palmekommissionen.
7
Betrffande Hans lvebros ut-
talanden sade Axel Morath att dessa fick st fr denne och tillade: Han
har ju sin yttrandefrihet han som alla andra. Axel Morath uppgav
vidare att informationsfrgorna inte hade varit organiserade p ngot
speciellt stt. De som sttt nrmast av medierna efterfrgad information
var ocks de som blev tillfrgade av journalisterna och dessa personer
hade d ftt svara. Denna ordning hade enligt Axel Morath fungerat
bra. Nrmare tillfrgad om inte ngon form av strategi hade behvts,
bl.a. fr att frigra spaningschefen fr dennes egentliga arbetsuppgifter,
7
svarade Axel Morath att han ansett att de haft ett fungerande system p
klagarsidan och att Hans lvebros situation nrmast var en polisir
frga. Tillfrgad om det inte r frunderskningsledaren som bestm-
mer om informationen till massmedia skall organiseras till exempel
genom en presstalesman svarade Axel Morath:
Ja, jag vet inte jag, om frunderskningsledaren direkt kan g in och av-
gra den hr frgan om det ska vara en presstalesman eller inte, och huru-
vida det skall glla bde polis och klagare, det vgar jag inte ha ngon
riktigt bestmd uppfattning om s hr p en gng. Men i realiteten s har
det i alla fall varit s hr, vi har inte ansett oss behva ngon presstalesman,
och som sagt lvebro har inte framfrt dom sikterna till mig heller, annars
skulle vi vl tagit upp och prvat frgan, men den har inte aktualiserats.
Uttalandena frn spaningschefen om att mordet snart skulle vara lst
vckte berttigat uppseende. De kom dock snart att framst i en tvivel-
aktig dager, bl.a. eftersom de nrmast dementerades av frunder-
skningsledningen, nr fretrdare fr denna tillfrgades. Att det inte
fanns ngon egentlig grund fr att tro att mordgtan vid just detta
tillflle var nrmare sin lsning n den allmnt hade varit under de
senaste tta-nio ren str ocks klart. Uttalandet synes snarare ha haft
sin grund i en allmn optimistisk tro hos spaningsledaren och en
frestllning om att uttalandet i sig skulle kunna fra utredningsarbetet
framt. Hans lvebros agerande vid detta tillflle framstr drfr som
ovarsamt.
Sammanfattande iakttagelser
Det r ingen alltfr vgad gissning att frtroendet fr PU pverkades
negativt av den uppmrksamhet uttalandena franledde. Det ligger
ocks nra till hands att gra en jmfrelse med det inledningsvis
nmna uttalandet av Hans Holmr och den dementi detta franledde
frn frunderskningsledaren. Vid tillfllet fr Hans lvebros utspel
frelg ingen konflikt mellan spaningsledningen och frundersknings-
ledningen. I stllet hade de skiftande beskeden som kom frn respek-
tive hll sin grund i att PU inte hanterade informationsfrgorna gemen-
samt, utan var och en fick ansvara fr sitt. Hndelsefrloppet visar
enligt vr mening att denna ordning var ohllbar. ven andra exempel
har frekommit under rens lopp.
En tydlig illustration av informationsfrgornas betydelse har fr-
underskningsledningen givit genom att infr oss beskriva medias
pverkan p arbetet med det s.k. Sydafrikaspret (se kapitel 5). Nr de
Kock hsten 1996 lmnat sina uppgifter infr en Sydafrikansk domstol
belgrades spaningschefen och frunderskningsledaren av medi-
erna. De ansg sig d inte ha ngon annan reell mjlighet n att lgga
annat t sidan och ta itu med de Kocks uppgifter. Oavsett realiteten i
dessa frhllanden, r det inte acceptabelt att utredningsresursernas an-
vndning p detta stt styrs av det massmedierna intresserar sig fr; det
r de sakliga utredningsavgrandena som skall styra utredningsarbetet.
(Vid den hr tiden hade arbetet med inriktning p resning i Christer P-
mlet pbrjats. Sakligt sett torde PU:s bedmning ha varit att detta
arbete gde strre prioritet, men den bedmningen fick allts vika.) Vi
ifrgastter inte att PU den gngen var tvungen att agera som man
gjorde, vad vi ifrgastter r om inte informationsfrgorna lngt tidiga-
re hade kunnat hanteras s, att en situation av detta slag inte hade
behvt uppkomma.
Vi r medvetna om att svaret p just den frgan inte r sjlvklart och
att lget 1996 allmnt sett inte kan skiljas frn sitt historiska frspel,
dvs. att mordutredningen sedan frsta ret stod lgt i kurs och var
pressad till ett defensivt frhllningsstt.
Informationsfrgorna r frvisso svra och hnsyn mste tas till
reglerna om meddelarfrihet m.m. Men vi anser att sttet att hantera in-
formationen r ett tydligt exempel p den brist p ledarskap som vi
anser prglar PU som helhet. Det r nmligen en normal ledningsfrga,
att ordna s att informationen till media och allmnhet fungerar vl.
Detta handlar, i synnerhet i ett fall som detta, inte bara om ppenhet
och insyn utan allts ocks om att skydda utredningsarbetet frn de
skadeverkningar det kan drabbas av om informationsfrgorna hanteras
p ett felaktigt stt.
8.3.3 Lednings- och ansvarsfrgor
En organisation, ett ledningsansvar
Frn utgngspunkten att mordutredningen r att betrakta som en
organisation, fr vilken det finns en ledning, som ansvarar fr att
utredningsarbetet bedrivs p ett ndamlsenligt stt, med mlsttningen
att komma till klarhet om vem som begtt grningen och lagfra denne,
har vi gjort fljande iakttagelser betrffande detta ledningsansvar.
Samtliga iakttagelser gller utredningen sdan den bedrivits efter den 5
februari 1987, dvs. efter det att regeringen i srskilt beslut lade fr-
underskningsledaransvaret p Riksklagaren.
Styrning av utredningsarbetet. Frunderskningsledaren frfogar inte
ver polisens resurser, men har likvl ett ansvar fr att de resurser som
anvnds i den frunderskning det gller anvnds p ett riktigt stt. Vi
har tidigare pekat p en del frhllanden dr vi frn vr synpunkt
ifrgasatt PU:s arbetsstt. Vi har t.ex. funnit det senare processandet
av utredningsmaterial och frnvaron av en prioritering i det arbetet vara
i vart fall diskutabelt. Oavsett vad som r fel eller rtt i detta hnseende
r det som vi ser det en ledningsfrga, om arbetet br bedrivas p detta
vis. Vrt intryck r emellertid att det helt och hllet betraktas som
polisens ensak hur det skall frfaras i dessa fr utredningsarbetets upp-
lggning och resursanvndning nd centrala frgor. Det saknas allts
en ledningsstyrning frn frunderskningsledningens sida. Som vi
frsttt frunderskningsledningen anser den inte att den har ngot
ansvar fr eller inflytande ver frhllanden av detta slag.
Bristflligt analysarbete. Vi har i det fregende i flera sammanhang
pekat p bristen av dokumenterade analyser i PU:s arbete. Som vi fram-
hllit ser vi detta som en allvarlig brist i flera delar av utredningen. Det
har legat ledningen av mordutredningen att se till att analyser av detta
slag blir utfrda, men s har inte skett.
Projektstyrning. Inom mordutredningens ram har mnga stora projekt
drivits. Tv av dessa gller provskjutning av en stor mngd vapen
respektive upprttande av en s.k. grningsmannaprofil (GMP). Vi anser
inte att dessa projekt varit freml fr en adekvat styrning. Frunder-
skningsledningen har endast i begrnsad utstrckning varit engagerad
i projekten; betrffande GMP har frunderskningsledningen inte varit
engagerad alls. I bgge projekten finns brister som r att hnfra till
frnvaron av ledningsstyrning.
8
Srskilt betrffande provskjutningarna gller att det inte gtt att
klarlgga hur direktiven fr projektet sett ut, vem som haft att ansvara
fr vad etc. rendet GH visar att provskjutningen inte fungerat vl
(han hrde trots kallelse och pminnelser inte av sig, vilket inte upp-
mrksammades utan han tappades bort). ven andra exempel har dykt
upp i vr granskning (polisman H). Provskjutningen har vidare varit
vldigt utdragen i tiden. Srskilt den grova missen betrffande GH och
8
Jfr fljande bedmning i RRV-experternas rapport: Nra kopplat till de
ovannmnda bristerna r de svagheter som finns vid de strre uppfljningar
(t.ex. vapen och ammunition) som gjorts. Dessa insatser borde planeras och
fljas upp bttre. En tydligare redogrelse fr vilka grundlggande antaganden
som uppfljningen bygger p, vilka slutsatser som borde kunna dras vid olika
tnkbara utfall, kostnadsberkningar och brytpunkter fr uppfljning och
analys krvs. Det kan inte vara rimligt att de skall dra ut p tiden i tta respek-
tive sex r. Vr bedmning r att konventionell projektstyrningsteknik borde
infrts och tillmpats i Palmeutredningen i betydligt strre utstrckning n som
varit fallet.
de vriga utredningsbrister som kommit fram i det uppslaget, gr att
det inte kan uteslutas att det frekommit andra frbiseenden, som inte
uppdagats. Nr vi stllt frgor till olika befattningshavare inom PU
rrande brister av dessa slag har vi ftt intrycket att ingen knner sig
ansvarig fr dessa.
Srskilt betrffande GMP gller att hade varit befogat att aktualisera
ett projekt av det detta slag lngt tidigare och att det borde ha varit hgt
prioriterat s lnge det inte var genomfrt. Detta gller i frsta hand
brottsanalysen, som borde ha utfrts redan vren 1986. Betrffande
sjlva grningsmannaprofilen gller att ett projekt av det slaget i vart
fall kunde ha initierats tidigare n det nu gjorde. Det borde vidare ha
varit freml fr en vergripande styrning. Om en sdan gt rum torde
mjligheten att anlita extern utlndsk expertis naturligt ha aktuali-
serats. Det hade vidare ingtt i en sdan vergripande styrning att
tminstone arrangera en dokumenterad kvalitetsskring av arbetet om
detta, som nu kom att bli fallet, skulle utfras av personer med anknyt-
ning till PU. Av vad vi inhmtat har framgtt att frundersknings-
ledningen inte varit engagerad i ngot led av GMP-projektets genom-
frande.
Till denna iakttagelse hr ven det frhllandet att fler projekt borde
ha initierats, srskilt analysprojekt (jfr ovan).
Samarbetet med utrikesfrvaltningen. Det har i utredningen frelegat
ett behov av ett vl fungerande samarbete med utrikesfrvaltningen.
Behovet har gllt tillgng till den srskilda sakkunskap som UD fr-
fogar ver och som r relevant fr bedmandet av internationella
motivbilder och brottshypoteser. Det har ocks gllt den information i
form av tips m.m. som influtit till svenska ambassader m.m. Som
framgtt av redogrelsen i kapitel 3 synes detta ha fungerat mindre vl;
i vart fall r detta UD:s mening. Det finns kanske utrymme fr olika
bedmningar i olika delar av denna frga. Klart r emellertid att UD:s
sakkunskap bara i begrnsad omfattning kommit till anvndning. En
igonenfallande illustration till den handfallenhet som hr funnits inom
mordutredningen r den frfrgan som PU versnde angende den
amerikanska underrttelseorganisationen CIA, en frfrgan som UD
inte grna kunde gra annat n lmna obesvarad (skrivelsen r ter-
given i kapitel 5, Avsnitt CIA, se ven kapitel 3). Detta exempel
illustrerar vad som ven i vrigt framstr som tmligen tydligt, nm-
ligen att ett fr mordutredningen adekvat kunskapsutbyte inte kommit
till stnd. Ansvaret fr att detta inte fungerat vl vilar frundersk-
ningsledningen.
vervganden angende byte av spaningsledningen 1990. Vi har ovan
som vr uppfattning redovisat att spaningsledningen borde ha bytts ut
efter det att hovrttens friande dom mot Christer P hade vunnit laga
kraft. Det som r mest frvnande i detta sammanhang r att ingen p
allvar tycks ha vervgt denna sak 1989-1990. Sklet hrtill torde vara
att som ledningsstrukturen fr PU ser ut, och som de inblandade upp-
fattar sina roller, var detta inte en frga som lg p ngons bord. Det
borde varit en frga fr mordutredningens ledning, men mordutred-
ningen har i frgor av detta slag inte ngon ledning. Frundersknings-
ledaren har inget mandat att bestmma vem som skall vara spanings-
ledare. Det r istllet en frga fr rikskriminalen, som i sin tur inte r
ansvarig fr frunderskningen.
9
Det kan tillggas att likartade iakt-
tagelser och reflektioner kan gras betrffande frhllandena sedan
Hgsta domstolen p frsommaren 1998 avslagit Riksklagarens res-
ningsanskan (jfr sist i detta kapitel).
Informationsfrgorna. Ledningen fr mordutredningen har inte tagit
ngot samlat grepp om informationsfrgorna. Utredningen har tilldragit
sig ett enormt intresse under mycket lng tid. Detta intresse oavsett
om det kommit frn media, den breda allmnheten, omgivande
myndigheter eller politiska organ har pverkat mordutredningen p
olika stt. Uppmrksamheten har mnga gnger frsvrat arbetet och
arbetsfrhllandena. Den har ocks utlst affrer av olika slag, som i
sin tur haft negativ inverkan p utredningsfrhllandena.
Mordutredningens ledning har haft gott om tid p sig att anpassa sig
till det stora och bestende intresset. Eftersom detta just kan pverka
utredningen negativt har det funnits skl att fundera ver om informa-
tionsfrgorna skulle kunna hanteras s, att negativa effekter i grligaste
mn frebyggdes. Ngra tgrder med sikte p att hantera sdana
ptagligt reella problem har vi emellertid inte kunnat identifiera. Det
har tvrtom varit s, att PU sjlv, bl.a. genom sin otydliga lednings-
struktur, bidragit till svrigheter genom sitt stt att agera gentemot
massmedia. Vi tnker d bl.a. p Hans lvebros och Anders Helins ut-
talanden vren 1994 (jfr ovan Informationsfrgor).
Polisspret. Vi har som framgtt funnit att ledningsansvaret inte
fungerat betrffande det s.k. polisspret, se ovan och kapitel 4. Det rr
sig hr om ett ansvar som enligt vad som utvecklades av Juristkommis-
9
Samma beslutsfrutsttningar frelg 1997, d chefen fr rikskriminalen Lars
Nyln beslt att Hans lvebro inte lngre skulle vara spaningsledare. Beslutet
fregicks inte av ngon frfrgan till frunderskningsledaren Jan Danielsson,
som fr oss uppgivit att han, om han blivit tillfrgad, i och fr sig inte direkt
skulle ha motsatt sig detta, men att de hndelser som franledde Nylns beslut,
dvs det som var frknippat med frunderskningen mot Hans lvebro, inte var
ngot som hade rubbat Danielssons frtroende fr lvebro.
sionen vilade frunderskningsledningen och som enligt vr mening
inte frvaltats vl, eftersom vi anser att polisspret inte har hanterats
som det borde ha gjorts.
Enskilda uppslag. Ett enskilt uppslag r enligt vr mening missktt.
Det gller rendet GH, som berrts tidigare i detta kapitel. Ett annat
likaledes ovan berrt uppslag, GC, r nnu otillrckligt bearbetat.
Bgge dessa uppslag har varit av sdant intresse fr utredningen att de
borde ha varit freml fr en mycket aktiv uppfljning och styrning
frn frunderskningsledningens sida. Betrffande GC finner vi det
tveksamt om s skett, medan det betrffande GH r tydligt att det inte
skett. Av vad som uppgivits fr oss frn frunderskningsledningens
sida rrande ansvaret fr utredningen i den delen har vi inte kunnat f
en klar bild av vem som ansvarat fr vad. Bilden har varit frvirrande.
Vi ser bgge dessa uppslag, men srskilt GH, som exempel p att
ledningsstyrningen varit bristfllig ven vid fr mordutredningen
centrala utredningsinsatser.
Rollfrdelningen
Det synes vara s att svl frunderskningsledningen som polisen
finner det naturligt att de utgr olika organisationer som svarar fr olika
delar av mordutredningen eller svarar fr den p olika stt. Att detta r
gnat att gra ansvarsfrhllandena svrbelysta behver inte utvecklas.
Det ppnar fr att placera ansvaret i det utrymme som uppstr mellan
dessa bgge organisationer, dvs. det hamnar mellan stolarna.
Nr vi till frunderskningsledningen och spaningsledningen stllt
frgan: vem har ansvaret fr att detta brott klaras upp? har de bgge
svarat, att det r gemensamt. Frn frunderskningsledningens sida har
drefter tillagts, att frunderskningsledaren har det slutliga ansvaret.
S mste det ocks frhlla sig; det fljer av att frundersknings-
ledaren enligt lag leder frunderskningen. Gemensamt kan ansvaret
vara stillvida, att alla som arbetar med en frga som denna har ansvar
fr att arbetet blir framgngsrikt. Men svl det reella som det formella
ansvaret fr att detta mord skall klaras upp ligger p frundersknings-
ledaren.
I praktiken synes de som r verksamma med brottsutredningsarbetet
emellertid inte uppfatta ansvarsfrgan p det stt som de sger sig gra.
Om frunderskningsledningen fullt ut tog konsekvenserna av detta
ansvar skulle den styra och lgga sig i polisarbetet p ett stt som
ganska snart skulle kunna ventyra samarbetsklimatet och leda till
motsttningar liknande dem som uppkom det frsta utredningsret. Det
torde vara ett av sklen till att ledningsansvaret frn frundersknings-
ledarens sida utvas med distans. Konsekvensen blir att frundersk-
ningsledaren ansvarar fr saker han eller hon valt att inte styra eller
lgga sig i. Det kan te sig orttvist att utkrva ett sdant ansvar. Vr
uppgift r emellertid att granska mordutredningen utifrn de formella
frutsttningarna och enligt dem r det frunderskningsledaren som
br det vergripande ledningsansvaret. Historiskt sett r det dessutom
s att den grupp som Juristkommissionen kallade klagarna under
frsta utredningsret med tilltagande kraft fresprkade att lednings-
ansvaret skulle ligga hos dem. Det blev ocks resultatet av regeringens
beslut den 5 februari 1987. P samma stt fastslog de granskande kom-
missionerna att det var frunderskningsledaren som skulle ha detta
ansvar (klagaren leder frunderskningen med polisen som bitrde,
som det uttrycktes av Parlamentariska kommissionen). Mot den
bakgrunden finns det goda skl att belysa hur detta ansvar frvaltades,
sedan det tydligt placerats dr.
Vi har under vrt arbete frt vissa diskussioner med frundersk-
ningsledningen angende frunderskningsledarens roll (jfr kapitel 2).
Som utgngspunkt har vi haft en beskrivning som den frre frunder-
skningsledaren i mordutredningen K.G. Svensson gav nr han ut-
frgades infr den Parlamentariska kommissionen. mnet var i denna
delen mjligheten att dela frunderskningsansvaret och det var kom-
missionsledamoten Thorbjrn Flldin som stllde frgorna:
10
Flldin: I normalfallet r det allts mycket ovanligt att ledningen fr fr-
underskningen delas mellan polis och klagare?
Svensson: Om man ser det rent sakligt r det inte alls ovanligt. Mnga
gnger hnder det vid spaningsmord att det ena uppslaget kommer efter det
andra. klagare kopplas in genom ett hmtningsbeslut eller anhllnings-
beslut. Sedan visar det sig att det r snett, och man slpper vederbrande,
och d r man tillbaka p spaningsstadiet igen, dr det r polisens sak att
spana. klagarinsatserna r som en berg- och dalbana: nr man har en
misstnkt r arbetet p topp, och nr det ter blir ett spaningsmord faller
klagarinsatsen tillbaka, sedan kommer nsta misstnkte och d blir det
samma sak.
Flldin: Jag har frsttt att detta r en bild av samarbetet som du beskriver,
men hur r det med det formella ansvaret?
Svensson: Det formella ansvaret vilar p klagaren det r alldeles riktigt.
Att dma av vad som uppgivits fr oss frn frunderskningsled-
ningens sida finns det utrymme fr olika tolkningar av frundersk-
10
Protokoll frn Parlamentariska kommissionens utfrgning med K.G.
Svensson den 25 januari 1988.
ningsledarskapets innebrd. Enligt den nuvarande frundersknings-
ledningens uppfattning skall klagaren vara mer aktiv n enligt den
uppfattning K.G. Svensson hade. Jan Danielsson har emellertid sam-
tidigt fr oss uppgivit att man mste skilja mellan utredningsarbetet och
spaningsarbetet. I utredningsarbetet har klagaren en roll, men inte i
spaningsarbetet. Som vi ser det r detta till sin art samma distinktion
som den K.G. Svensson gjorde, ven om graden av fresprkad aktivi-
tet frn klagarens sida kan skilja sig mellan dessa synstt.
Vr grundlggande iakttagelse r att klagaren som frundersk-
ningsledare sakligt sett intresserar sig olika mycket fr olika delar av
det totala utredningsarbetet, men likvl ansvarar fr helheten. Nr K.G.
Svensson p sin tid uttalade att han som frunderskningsledare inte
ville vara ansvarig fr polisarbete som han inte kontrollerade, var detta
juridiskt tvivelaktigt, eftersom han formellt hade ansvar fr detta. Men
det var i sak begripligt. Det ledde som bekant till att frundersk-
ningsledarskapet delades. Delningen uppfattades s, att K.G. Svensson
tog ledningen fr Viktor G-delen och Hans Holmr fr resten. Vad
detta i sak kan sgas ha inneburit var att klagaren tog ansvar fr den
del av frunderskningen som hade ntt det utredningsstadium, dr
klagaren har en mer naturlig roll att spela, men att polisen fortsatte an-
svara fr sdant som klagaren normalt inte lgger sig i. Denna upp-
delning befanns sedermera allts juridiskt felaktig, varmed rttslget, i
den mn det varit oklart, klargjordes.
Saklget var emellertid fortfarande oklart och r s alltfort, enligt
vr bedmning. Den ordning som kommit att stadfstas r att klagaren
som frunderskningsledare formellt skall ansvara fr sdant som han
eller hon de facto inte kontrollerar, och som de inblandade parterna
polis och klagare inte heller anser att klagaren skall lgga sig i. Det
betyder att det formella och det sakliga ansvaret inte r kongruenta,
vilket i sin tur lgger grunden fr de brister, spnningar och oklarheter
som vi iakttagit och redovisat ovan. Vi anser att denna oklarhet frelg
redan 1986, d den spelade en avgrande roll fr de motsttningar som
uppstod, men att den ocks frelegat drefter och d motverkat mj-
ligheten att under samlad ledning och tydligt ansvar bedriva en effektiv
mordutredning.
Srskilt om Riksklagaren
Att ledningsansvaret fr mordutredningen inte fungerat s vl som det
borde ha gjort r inte enbart en funktion av den stllvis oklara dualis-
men i regelverket och utvad praxis. Det har ocks att gra med hur
frunderskningsledarskapet har utvats.
Juristkommissionen ptalade att frunderskningsledningen under
Claes Zeime hsten 1986 hade utvats kollektivt utan att en sdan led-
ningsform hade std i lagen. Juristkommissionen understrk att en
klagare skulle vara frunderskningsledare, inte en grupp av klagare.
Sakligt sett har detta att gra med tydligheten i ledarskapet och
ansvarsfrhllandet. Vi har emellertid iakttagit att klagarna fortsatt
att hantera frunderskningsledarskapet i mer eller mindre kollektiva
former. Betrffande flera frgestllningar som dykt upp i vr gransk-
ning har det sledes visat sig oklart vilken klagare som gjort vad etc.
(se t.ex. kapitel 7 angende uppslaget GH). Ett illustrativt exempel
utgr resningsanskan den 5 december 1997. Den frfattades i jag-
form, men undertecknades av inte mindre n fem personer. Vi anser
att detta kollektiva arbetsstt har bidragit till ett otydligt ledarskap.
Vi konstaterar vidare att frunderskningsledningen betrffande
flera av de punkter vi tagit upp ovan, som exempel p oklarheter i led-
ningsstyrningen, inte uppfattat sig som ansvarig, trots att dess fre-
trdare formellt uppger sig vara ansvariga. Detta r en konsekvens av
den grundlggande oklarhet som vi pekat p under fregende rubrik.
Riksklagaren borde ha skapat strre klarhet i ansvarsfrhllandena,
inte minst mot bakgrund av det som hade intrffat 1986. I sjlva verket
har Riksklagaren hr fortsatt visa den typ av passivitet, som ven
frelg som en bidragande orsak till hndelseutvecklingen 1986.
Genom regeringens beslut den 5 februari 1987 lades frundersk-
ningsledarskapet hos Riksklagaren medan polisarbetet skulle ledas av
Rikspolisstyrelsen. Vi konstaterar att Rikspolisstyrelsen genom beslutet
att utse Hans lvebro till spaningsledare delegerade sin del av ansvaret
till en niv dr det operativa ansvaret normalt ligger och dr det kan
utvas med full kraft. Dessfrinnan lg ledningsansvaret p en avdel-
ningschef under rikspolischefen. Ett motsvarande beslut trffades p
klagarsidan frst 1996, d Jan Danielsson blev frundersknings-
ledare. Detta borde enligt vr mening ha skett mycket tidigare. Nu kom
frunderskningsledarskapet i nrmare tio r att ligga kvar p den
person som upprtthll den redan i sig arbetskrvande funktionen som
bitrdande riksklagare.
Nr frgan om resning i mlet mot Christer P aktualiserades 1997
var det formella lget frn klagarsynpunkt ngot komplicerat. Chefs-
klagaren Jan Danielsson var frunderskningsledare p Riksklaga-
rens uppdrag. Ett beslut att anska om resning kan endast fattas av
Riksklagaren, som drmed kunde synas sitta p flera stolar samtidigt.
Som vi ftt saken beskriven involverade resningsbeslutet ett antal
klagare hos Riksklagaren. Formellt kan beslutet emellertid inte be-
traktas p annat stt n som fattat av riksklagaren Klas Bergenstrand (i
dennes egenskap av Riksklagare och inte som av regeringen frordnad
frunderskningsledare; det operativa frunderskningsledarskapet var
ju delegerat).
Som framgtt av kapitel 6, anser vi att det material som framlades i
resningsrendet inte i ngon mer betydande, skerstlld grad strkte de
redan tidigare freliggande, rttsligt bedmda, misstankarna mot
Christer P. Att ett underlag som det infr HD frebringade skulle ha
kunnat leda till resning i mlet mot Christer P var oavsett de rttsliga
komplikationer som frelg enligt vr bedmning av resnings-
materialet orealistiskt. Att de i utredningen direkt involverade likvl
ville fra saken till vgs nde har vi frstelse fr, liksom att de kanske
inte var opverkade av sin partsstllning. Det freligger emellertid ett
srskilt ansvar vid avgrandet av om en friande dom skall begras
uppriven; det r drfr beslut av sdant slag anfrtrotts just Riksklaga-
ren. Frn rttsskerhetssynpunkt r det angelget att mjligheten att
begra resning till nackdel fr en tilltalad anvnds bara efter noggrann
prvning. Det framgr av lagen att resning endast kan beviljas i klara
fall. Detta var knappast ett sdant fall. Det r drfr tveksamt om den
kontrollfunktion som Riksklagaren r satt att utva hr fungerade som
den br gra.
8.3.4 Rttsskerhetsfrgor
Vid en hndelse som denna stts rttsliga garantier till skydd fr
enskilda p prov i srskilt hg grad. Intresset av att klara upp brottet r
s stort, att det torde vara oundvikligt att statens organ i enskildheter
gr lngre n vad som normalt r brukligt. Likvl finns det enligt vr
mening anledning att pminna om att det i denna mordutredning
frekommit rttskrnkningar av enskilda p ett sdant stt att det mste
konstateras att det skydd som de rttsstatliga garantierna r avsedda att
uppstlla inte har hllit. De fall vi i detta summerande sammanhang vill
nmna r fljande.
Bgge utredningsomgngarna mot Viktor G innefattade rttskrnk-
ningar av denne.
Operation Alfa innefattade rttskrnkningar av flertalet eller alla
de berrda.
De sedermera avsljade buggningarna innefattade rttskrnk-
ningar av dem som hemsktes och avlyssnades.
vervakningen och den planerade hemskningen av polisman E
innefattade en rttskrnkning av denne.
Till detta kommer att det konstitutionella regelverket inte heller alltid
hll fr pfrestningarna. Regeringens ingripande betrffande konfron-
tationerna i utredningen mot Viktor G, dess genomgende std till
polismakten under den tid som fregick operation Alfa och den s.k.
Ebbe Carlsson-affren r exempel p detta. Ett exempel p en frn
rttsskerhetssynpunkt olycklig effekt av ett regeringsingripande i
brottsutredningen r regeringens beslut dagarna efter mordet att tele-
fonavlyssna Miro Baresic (se kapitel 5). Sjlva beslutet, i det drama-
tiska och ovissa lge det fattades, kan i efterhand gras till freml fr
skilda juridiska bedmningar, men knappast kritiseras, enligt vr
mening. Den fljande avlyssningens utstrckning i tid och rum var dr-
emot olaglig och innebar att bestmmelser till skydd fr rttsskerheten
kom att bli sidosatta.
8.3.5 Regeringen och brottsutredningen
Med tanke p den uppmrksamhet regeringens agerande under det
frsta utredningsret tilldrog sig och den diskussion det franledde har
vi ansett oss ngot bra berra hur kontakterna mellan regeringen och
brottsutredningen senare fungerat. Vr avsikt r inte att allmnt disku-
tera regeringens handlande det ligger utanfr vrt uppdrag utan
endast om regeringen haft ngon roll i sjlva mordutredningen.
Vi har i kapitel 1 redovisat vra slutsatser av de tidigare kommissio-
nernas granskning av det frsta utredningsret. Med det perspektiv som
nu kan anlggas r det vr bedmning att regeringens agerande under
det frsta utredningsret hade stor fr att inte sga avgrande betydelse
fr den hndelseutveckling som kulminerade i utredningens organisa-
toriska sammanbrott 1987. Ett r senare utvecklades den s.k. Ebbe
Carlsson-affren, som vi versiktligt redovisat i kapitel 5. Det hn-
delsefrloppet karakteriserades av att regeringen genom justitie-
ministern tog en aktiv del i sdant som hrde till mordutredningen. P
flera stt kan detta hndelsefrlopp beskrivas som en fortsttning p
den sakligt och formellt olyckliga inriktning av utredningsarbetet som
hade lett fram till sammanbrottet 1987. Stillvida kan det sgas att
regeringens inblandning i mordutredningen inte upphrde genom det
beslut som fattades den 5 februari 1987.
Fr att kunna bedma om regeringen haft ngot inflytande ver
brottsutredningens bedrivande drefter har vi till en brjan frskt klar-
lgga hur regeringen frhllit sig till mordutredningen. Om vi bortser
frn de frhllanden som hr till den s.k. Ebbe Carlsson-affren och
som granskats i annan ordning, r den naturliga utgngspunkten d
beslutet den 5 februari 1987.
Vi har efterfrgat underlaget fr detta beslut och dokumentation
ver dess eventuella uppfljning. Det finns emellertid enligt uppgift
frn Justitiedepartementet inget underlag sparat i regeringskansliet och
heller inga handlingar som terspeglar en uppfljning av beslutet, med
undantag fr en inom Justitiedepartementet den 8 mars 1988 upprttad
promemoria. Dr redogrs kortfattat fr hur Riksklagaren och Riks-
polisstyrelsen vid den tidpunkten hade organiserat arbetet. I ett avslu-
tande stycke, under rubriken Regeringens kontakter med organisa-
tionen sgs fljande.
Information till regeringen om lget i spanings- och utredningsarbetet har
lmnats av klagarna och polisen ungefr en gng i mnaden. Vid informa-
tionssammantrdena har justitieministern och statssekreteraren i statsrds-
beredningen varit nrvarande. I regel har ocks statssekreteraren i justitie-
departementet och chefen fr polis- och klagarenheten deltagit i samman-
trdena. Vid ett tillflle i brjan av 1988 har regeringen i dess helhet
informerats.
Vi har stllt frgor till Justitiedepartementet om vilka kontakter som
drefter frevarit. Detta har visat sig svrt att klarlgga. Ngra hand-
lingar som dokumenterar sdana kontakter finns inte. Som svar p vra
frgor har i stllet frn Justitiedepartementet uppgivits att regelmssiga
kontakter inte frekommit. Vid enstaka tillfllen har fretrdare fr PU
informerat justitieministern och hennes medarbetare (under den aktu-
ella perioden, efter 1988 rs val, har Laila Freivalds och Gun Hellsvik
innehaft befattningen). Det har ven frekommit att statsministern in-
formerats. Det gr inte att i efterhand faststlla nr mten av detta slag
gt rum, vilka som nrvarat och vad som avhandlats, eftersom inga
protokoll frts och inga minnesanteckningar gjorts. Under den period
som det s.k. Sydafrika-spret var aktuellt, dvs. under 1996 och brjan
av 1997, frekom kontakter av delvis annat slag, eftersom justitie-
ministern d engagerade sig fr att via diplomatiska kanaler i Sydafrika
underltta PU:s utredningstgrder. Det frekom drvid ocks ett in-
formationsutbyte mellan Justitiedepartementet och PU. Det har vidare
ppekats att det kan ha frekommit att Riksklagaren meddelat rege-
ringen om viktiga frestende hndelser i utredningen, t.ex. nr res-
ningsanskan skulle inges 1997.
Frn Riksklagarens sida har uppgivits att kontakter med regeringen
frvisso har frekommit under ren, men att det inte gr att sga hur
mnga de varit, nr de gt rum, vilka som deltagit och vad som av-
handlats, eftersom det saknas dokumentation. Frn Riksklagarens sida
har man, efter det att vi stllt frgan ett flertal gnger, kunnat erinra sig
tre tillfllen d kontakter frekommit; samtliga gde rum under 1996-
1997 och hade samband med Sydafrika-spret.
Bde Justitiedepartementet och Riksklagaren har utgtt frn att det
frekommit kontakter som numera inte kan vare sig beskrivas eller
belggas. Resultatet av vra efterforskningar i denna del r egentligen
endast att sdana kontakter inte dokumenteras. Detta r i och fr sig
gnat att frvna. (Jfr ven de saknade handlingarna frn beslutet att
avlyssna Miro Baresic, se kapitel 5.) Dels mste det hra till grund-
lggande frvaltningskultur att upprtthlla ett visst institutionellt
minne. Dels borde det, med tanke p den uppmrksamhet regeringens
agerande under olika delar av arbetet med brottsutredningen tilldragit
sig, ha varit naturligt att skerstlla mjligheten att kunna redovisa
regeringens fortsatta kontakt med rendet.
ven om det sledes frekommit kontakter mellan regeringen och
frunderskningsledningen som numera inte kan preciseras har vi inget
underlag fr att ifrgastta den helhetsbild som sammantaget givits frn
bda hll, dvs. att ngra regelmssiga kontakter inte frekommit. Det
betyder att regeringens intensiva engagemang fr att anvnda
Juristkommissionens formulering frn frsta utredningsret och de
regelbundna, mnadsvisa trffarna frn det andra ret successivt upp-
hrt samt att regeringen inklusive Justitiedepartementet huvudsakligen
fljt utredningsarbetet via massmedia och de sporadiska informations-
trffar som kan ha frekommit.
Detta innebr i s fall att regeringen och PU agerat i enlighet med
den rollfrdelning som gller. Syftet med regeringsbesluten den 5
februari 1987 mste nmligen bland annat ha varit att terskapa den
ordning som hade rubbats genom hndelsernas utveckling under det
frsta utredningsret.
Det kan i och fr sig ifrgasttas om inte de exceptionella rege-
ringsbesluten frn 1987 borde ha fljts upp under lngre tid n vad som
synes ha varit fallet. I princip torde det vid en bevarad konstitutionell
rollfrdelning vara de i 1987 rs beslut utpekade myndigheterna som
har att fsta regeringens uppmrksamhet p om ngot inte fungerar som
frutsatt. Det br i alla hndelser inte vara regeringens sak att aktivt
kontrollera hur en enskild brottsutredning bedrivs. Gr regeringen det
uppstr risk fr det slags olyckliga rollsammanblandning som frekom
under det frsta utredningsret och under den s.k. Ebbe Carlsson-
affren. Samtidigt kan det naturligtvis hvdas att det som skedde det
frsta ret inte kan gras ogjort, och att regeringen genom sitt ovanliga
beslut en gng fr alla hade ingripit i skeendet p ett stt som ocks
mste fljas upp. Det faller emellertid utanfr ramen fr vr uppgift att
frdjupa oss i detta.
Vr granskning i denna del har sammanfattningsvis inte pvisat att
regeringen p ngot stt skulle ha styrt eller otillbrligt lagt sig i
brottsutredningen. Att dma av den information vi erhllit tycks utred-
ningen av mordet p statsminister Olof Palme i detta hnseende ha
blivit alltmer lik en vanlig brottsutredning allteftersom ren gtt.
8.4 Vissa perspektiv som pverkar
bedmningen av utredningsarbetet
tskilliga av de synpunkter p utredningsarbetet som anlagts ovan
utgr frn att det varit frga om en vanlig ehuru svr och omfattande
brottsutredning. En rttvis vrdering frutstter emellertid att man
ocks beaktar denna utrednings unika karaktr. Fr vr del gller att vi
granskar utredningsarbetet efter omorganisationen 1987. Det arbete
som nedlagts drefter kan dock inte bedmas oberoende av det som
hnde under det frsta utredningsret.
En utredning av ett statsministermord tilldrar sig vidare ett mass-
medialt intresse som i sig innefattar ett strningsmoment. Ett stort antal
personer har i detta fall engagerat sig personligt, som uppgiftlmnare,
privatspanare och kritiker av utredningsarbetet. Detta har vsentligen
varit av godo detektiven allmnheten har ftt tillgng till tskillig
information men ocks ett strningsmoment, bl.a. genom att det in-
gende informationsfldet helt enkelt blivit svrhanterligt och genom
att tskillig kritik som upplevts som ovederhftig har strt arbetet. t
detta har inte mycket bort eller kunnat gras det r utslag av det nor-
mala livet i ett ppet, demokratiskt samhlle men frekommande
strningsmoment mste likvl vgas in vid bedmningen av utred-
ningsarbetet.
tskilligt annat verkar naturligtvis typiskt sett i motsatt riktning. Det
har redan sagts att allmnhetens bengenhet att rapportera iakttagelser av
intresse i ett fall som detta underlttas av den offentliga nyhetsfrmed-
lingen och debatten kring hndelsen. Alla tnkbara resurser har vidare
stllts till utredningens frfogande. Sammantaget r det drfr inte
sjlvklart att det skulle behva vara svrare att klara upp ett spanings-
mord nr landets statsminister r offer n annars.
Det frutstter dock att det inledande arbetet fungerar p ett normalt
stt och att kunskapsinhmtningen i anslutning till brottet ger resultat. I
detta fall var det inte s. De missgrepp och misslyckanden som kantade
det frsta utredningsret begrnsade mycket ptagligt mjligheten att
n framgng med det utredningsarbete som tog vid drefter. Vissa typer
av spr var svra att flja upp med aktivt utredningsarbete efter s
lng tid. Det fr t.ex. anses glla sdana brottshypoteser dr grnings-
mannen kan antas ha lmnat landet relativt kort tid efter brottet. I den
meningen var den utredningsorganisation som tilltrdde 1988 hnvisad
till att utreda sdant som fortfarande gick att utreda, alldeles oavsett
vad som annars hade varit nskvrt att gra. ven om utredarna
strvade efter att arbeta brett och frutsttningslst torde de drfr
delvis ha styrts av vilka utredningsvgar som nnu var framkomliga.
Detta kan i ngon mn bidra till att frklara PU:s till synes svala intres-
se fr brottshypoteser som innefattar internationella konspirationer.
Hndelserna under det frsta utredningsret mste ven ha pverkat
arbetet p andra stt, inte minst genom de frtroendeskador som upp-
kom. Den vsentligaste effekten var emellertid den som ocks r mest
uppenbar, nmligen att det magra utredningsresultatet frn det frsta
ret gjorde det fortsatta arbetet svrt och utsikterna att n framgng
sm.
Det har ofta frn PU:s sida bde offentligt och infr oss fram-
hllits att utredningsarbetet bedrivits just brett och frutsttningslst.
Det r p mnga stt en riktig beskrivning. Men det frhller sig
samtidigt s vilket ltt kan konstateras i det arbete som faktiskt
bedrivits och vilket ocks sagts frn PU:s sida i olika sammanhang att
PU bedmer det som mer sannolikt att mordet begtts av en ensam
grningsman, som agerat oplanerat, n genom en planlagd konspira-
tion. Det r vr samlade bedmning att utredningsarbetet i frsta hand
varit inriktat p en sdan lsning. Det innebr inte att andra lsningar
alltid betraktats som uteslutna eller att inga sdana hypoteser gjorts till
freml fr utredning. Men det innebr att tonvikten i arbetet legat p
att finna en ensamagerande grningsman och att jmfrelsevis mer
arbete lagts ned p utredningstgrder i den riktningen n i riktning mot
brottshypoteser som innebr att mordet skulle ha varit planlagt p ett
eller annat stt.
Inriktningen av ett utredningsarbete kan inte bedmas annat n uti-
frn knda fakta. Det finns ingen anledning att prioritera alla teoretiskt
tnkbara brottshypoteser p samma stt. Det som r mer sannolikt
mste g fre det som r mindre sannolikt. PU:s prioritering av in-
riktningen ensam grningsman som till sin art r tydlig, men till sin
grad ganska svrbestmd mste allts bedmas utifrn vad som i
denna mening r sannolikt.
Mer ingende analyser i syfte att faststlla sannolikheter av detta
slag kom in i utredningsarbetet sent. Den mest utfrliga r den som
gjordes i GMP:s brottsanalys. Den pekar tydligt i riktningen ensam
grningsman. Detsamma synes ha gllt de synpunkter PU i samband
med detta arbete inhmtade frn FBI och de odokumenterade ver-
vganden som gjorts av spaningsledningen. Den granskning och kvali-
tetsskring vi utfrt i denna del (se kapitel 7) leder inte till ngon av-
vikande slutsats. Vi anser allts att PU:s prioritering i denna del var och
r sakligt grundad.
Detta innebr, fr tydlighetens skull, inte att vi anser att mordet nd-
vndigtvis mste ha begtts av en ensamagerande grningsman. Vad
som kan konstateras r att PU inte haft anledning att prioritera brotts-
hypoteser som innefattar konspirationer av skilda slag fre dem med
ensam grningsman, men inte heller att utesluta mjligheten av en
konspiration.
En synpunkt som framkommit under vr granskning r att PU:s
arbete mste bedmas olika beroende p om huvudspret efter 1988,
dvs. misstankarna mot Christer P, r det rtta eller inte. Det kan
emellertid inte vara rimligt att gra bedmningen av ett professionellt
utredningsarbete beroende av sdana hypoteser. Det skulle i praktiken
betyda att frgan om utredningsarbetets kvalitet finge st ppen s
lnge brottet r ouppklarat. Precis som nr det gller frgan om ensam
grningsman i frhllande till konspiration mste det relevanta fr
bedmningen vara det faktaunderlag som framkommit samt hur detta
tolkats och anvnts fr att styra arbetet.
Dremot r det s att PU:s vgval nr det gller svl huvudin-
riktningen p ensam grningsman, som den tidvisa inriktningen p
Christer P, stds av de utredningsresultat som framkommit och de ana-
lyser som kan gras av dessa. Detta har indirekt ocks betydelse fr
bedmningen av den relativa nedprioritering som PU gjort av brotts-
hypoteser som innefattar konspirationer liksom, i mindre mn, fr be-
dmningen av den eventuella nedprioriteringen av andra ensamma
grningsmn. Detta betyder att de brister som vi ptalat betrffande
dessa delar av utredningsarbetet mste ses i frhllande till vad som
objektivt framkommit.
Frutom dessa relativiserande perspektiv mste det emellertid ven,
frn mer absolut synpunkt, konstateras att tskilliga av de missfr-
hllanden och brister som vi ptalat r av fundamentalt slag. Det fr-
hller sig tveklst s, att det frutom huvudinriktning och huvudspr,
ocks funnits utrymme att gra mycket annat, som inte gjorts.
8.5 Brottsutredningens organisation efter
Hgsta domstolens avslag p
Riksklagarens resningsanskan
Synpunkter liknande dem som vi redovisat betrffande den polisira
organisationen efter den friande domen mot Christer P kan anlggas p
brottsutredningens organisation efter den 28 maj 1998. Det hade enligt
vr mening varit naturligt att omprva brottsutredningens organisation
efter den fr utredningens del genomgripande hndelse som avslaget p
resningsanskan innebar. Ngon sdan omprvning har inte skett, utan
arbetet har fortsatt som tidigare, med samma bemanning. Frn PU:s
sida har uppgivits att det inte finns ngra freliggande planer p
frndringar. Det r frvnande. Genom resningsanskan tydliggjordes
vad som ven framskymtat tidigare och sedermera ven sagts till oss
frn frunderskningsledningen, nmligen att det sedan lnge bara
finns ett spr som bedms som substantiellt (r det inte Christer P
har vi ingen aning om vem som begtt mordet). Samtidigt innebar
avslagsbeslutet, bl.a. genom att tskilligt utredningsmaterial rttsligt
sett frbrukades, att trskeln fr en ny domstolsprvning i detta
utredningsuppslag hjdes ytterligare.
Svl det frhllandet att det nya materialet inte av Hgsta dom-
stolen vrderades lika hgt som det uppenbarligen gjordes av R, som
att trskeln p detta stt hjdes borde enligt vr mening pverka den
fortsatta utredningens inriktning och organisation. Att arbetet tmin-
stone i sina yttre former likvl fortstter som om inget hnt tyder
nrmast p att PU som organisation stelnat i sina former och att en viss
institutionalisering intrtt. Det verkar ocks finnas en frestllning
om att det av opinionsmssiga skl inte skulle g fr sig att minska ut-
redningens kvantitativa omfng.
Det har inte varit vr uppgift att srskilt studera organisationen som
sdan och inte heller vrt uppdrag att anlgga synpunkter p hur arbetet
framver skall bedrivas. Vi anser oss dock bra anmrka, att det inte ter
sig rimligt att tnka sig att den nuvarande organisationen och inrikt-
ningen skulle kunna best under lng tid framver (preskription
intrder i mars r 2011). Det vore ingen vlgrundad resursprioritering
och antagligen inte heller effektivt fr mordutredningens del.
1. Nya frmnsrttsregler + Bilagor. Ju.
2. Steriliseringsfrgan i Sverige 1935-1975.
Ekonomisk ersttning. S.
3. Yrkesfiskets konkurrenssituation. Jo.
4. God sed i forskningen. U.
5. Effektiva vrme- och miljlsningar. N.
6. Effektivare Totalfrsvarsstd i stersjomrdet. F.
7. Mrk vl! Fi.
8. Invandrarskap och medborgarskap.
Demokratiutredningens skriftserie. Ju.
9. Att slakta ett fr i Guds namn. Om religionsfrihet
och demokrati. Demokratiutredningens skriftserie.
Ju.
10. Rasism, nynazism och frmlingskap.
11. Br demokratin avnationaliseras?
12. Elektronisk demokrati. Demokratiutredningens
skriftserie. Ju.
13. Etik och demokratisk statskonst.
14. Den framtida kommersiella lokalradion. Ku.
15. Nytt system fr prvning av hyres- och
arrendeml. Ju.
16. kad rttsskerhet i asylrenden. UD.
17. Garantipension och Bosttningstillgg fr personer
fdda r 1937 eller tidigare. S.
18. Frgor till det industriella samhllet. Ku.
19. Artikel 7 i EG:s varumrkesdirektiv.
ndringar i varumrkeslagen. Ju.
20. Sverige och judarnas tillgngar. UD.
21. Lindqvists nia nio vgar att utveckla bemtandet
av personer med funktionshinder. S.
22. Den skyddade provinsen. En ess om demokratins
vrde och vrdighet. Demokratiutredningens
skriftserie. Ju.
23. Utveckling av mnskliga resurser i arbetslivet.
Frslag till inriktning av nya ml 3 inom EG:s
strukturfonder. N.
24. EG:s strukturstd. Ny organisation fr de geogra-
fiskt avgrnsade strukturfondsprogrammen. N.
25. Samerna ett ursprungsfolk i Sverige.
26. Infrsel av beskattade varor. Fi.
27. Delta Utredningen om deltidsarbete, tillflliga
jobb och arbetslshetsersttningen. N.
28. Kontantmetod fr smfretagare. Fi.
29. Internationell konflikthantering att frbereda sig
tillsammans. F.
30. Yttrandefriheten och konkurrensen Frslag till
mediekoncentrationslag. m. m. Ku.
31. Tillsyn ver advokater m. m. Ju.
Statens offentliga utredningar 1999
Kronologisk frteckning
32. Utvecklingssamarbete p rttsomrdet. Ju.
33. Bo tryggt Betala rtt. Srskilda boendeformer fr
ldre samt avgifter fr ldre- och handikappomsorg.
S.
34. Svenskt medborgarskap. Ku.
35. Fastighetsmklarnmnden effektivare tillsyn. Fi.
36. Likvidation av aktiebolag. Ju.
37. Underrttelsetjnsten en versyn. F.
38. Fljdleveranser i samband med export av
krigsmateriel. UD.
39. Vuxenutbildning fr alla? Andra ret med
Kunskapslyftet. U.
40. Demokratin i den offentliga sektorns frndring.
41. Bevara dokumentrfilmens kulturarv. tgrdsfrs-
lag samt frslag till ett centrum fr dokumentrfilm
och en filmvrdscentral. Ku.
42. Ny luftfartslag. N.
43. Oberoende, gande och tillsyn i revisions-
verksamhet. Ju.
44. ppen elmarknad. N.
45. Slutfrvaring av krnavfall. Kommunerna och
platsvalsprocessen. M.
46. kade socialbidrag. En studie om inkomster och
socialbidrag ren 1990 till 1996. S.
47. Mervrdesskatt Frivillig skattskyldighet. Fi.
48. Lra av Estonia. Den andra delrapporten och
slutredovisning. N.
49. Invandrare som fretagare. Ku.
50. Skyddsjakt p varg. M.
51. Smittskydd, samhlle och individ. Del A+B. S.
52. Inkomstprvning av bostadstillgg till pensionrer.
S.
53. Ekonomisk brottslighet och sekretess. Ju.
54. En ny tullag. Fi.
55. Konvergens och frndring. Samordning av
lagstiftningen fr medie- och telesektorerna. Ku.
56. Globaliseringen och demokratin.
57. Rikstrafiken En ny myndighet. N.
58. Lser juridiken demokratins problem?
59. Begrnsad fastighetsskatt. Fi.
60. Kundvnligare taxi. N.
61. Brottsfrebyggande arbete i landets kommuner. Ju.
62. Bilen, miljn och skerheten. Fi.
63. Att lra och leda En lrarutbildning fr samverkan
och utveckling. U.
64. Representativ demokrati. Demokratiutredningens
skriftserie. Ju.
reg99.p65 1999-09-10, 09:44 2
Kronologisk frteckning
65. Barnombudsmannen fretrdare fr barn och
ungdomar. S.
66. God vrd p lika villkor? om statens styrning av
hlso- och sjukvrden + 2 bilagor. S.
67. KRNAVFALL metod plats
miljkonsekvens. KASAMs yttrande ver SKBs
FUD-program 98. M.
68. Brandkatastrofen i Gteborg.
Drabbade Medier Myndigheter. Ku.
69. Individen och arbetslivet. Perspektiv p det
samtida arbetslivet kring sekelskiftet 2000. N.
70. Gentekniknmnden. U.
71. Oserisa bostadsfrmedlare. S.
72. Boendesociala effekter av konkurser och
rekonstruktioner bostadsrttsfreningar och
egnahem. S.
73. Handikappombudsmannens framtida
frutsttningar och arbetsuppgifter. S.
74. Demokratin och det gemensamma bsta.
75. Rtt plats fr vindkraften. Del 1 och Del 2. M.
76. Maktdelning. Forskarvolym I.
Demokratiutredningen. Ju.
77. Demokratiteori och medborgarskap. Forskar-
volym II. Demokratiutredningen. Ju.
78. Jordbruk och miljnytta nytt miljprogram fr
jordbruket. Jo.
79. Kllskatt p utdelning och royalty till begrnsat
skattskyldiga. Fi.
80. Demokratiopinioner.
81. Frhandlingsersttning till hyresgstorganisation.
Ju.
82. Vrdsls kreditgivning samt sekretess i banker
m.m. Fi.
83. Globaliseing. Forskarvolym IX. Demokrati-
utredningen. Ju.
84. Civilsamhllet. Forskarvolym VIII.
Demokratiutredningen. Ju.
85. Bredband fr tillvxt i hela landet.
Nrings-, regional- och vlfrdspolitiska
aspekter p IT-infrastrukturen. N.
86. PC:n r dd lnge leve PC:n! Nya mjligheter
fr Sverige.
En rapport frn hearingen "Efter PC:n" anordnad
av IT-kommissionen juni 1999. N.
87. Vagnbolag fr jrnvgen. N.
88. Granskningskommissionens betnkande i anledning
av Brottsutredningen efter mordet p statsminister
Olof Palme. Ju.
reg99.p65 1999-09-10, 09:44 3
Systematisk frteckning
Justitiedepartementet
Nya frmnsrttsregler + Bilagor. [1]
Invandrarskap och medborgarskap. Demokrati-
utredningens skriftserie. [8]
Att slakta ett fr i Guds namn. Om religionsfrihet och
demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. [9]
Rasism, nynazism och frmlingskap.
Demokratiutredningens skriftserie. [10]
Br demokratin avnationaliseras?
Demokratiutredningens skiftserie. [11]
Elektronisk demokrati. Demokratiutredningens
skriftserie. [12]
Etik och demokratisk statskonst.
Nytt system fr prvning av hyres- och arrendeml. [15]
Artikel 7 i EG:s varumrkesdirektiv.
ndringar i varumrkeslagen. [19]
Den skyddade provinsen. En ess om demokratins
vrde och vrdighet. Demokratiutredningens skriftserie
[22]
Tillsyn ver advokater m. m. [31]
Utvecklingssamarbete p rttsomrdet. [32]
Likvidation av aktiebolag. [36]
Demokratin i den offentliga sektorns frndring.
Oberoende, gande och tillsyn i revisionsverksamhet. [43]
Ekonomisk brottslighet och sekretess. [53]
Globaliseringen och demokratin.
Lser juridiken demokratins problem?
Brottsfrebyggande arbete i landets kommuner. [61]
Representativ demokrati. Demokratiutredningens
skriftserie. [64]
Demokratin och det gemensamma bsta. Demokrati-
utredningens skriftserie. [74]
Maktdelning. Forskarvolym I. Demokratiutredningen.
[76]
Demokratiteori och medborgarskap. Forskarvolym II.
Demokratiutredningen. [77]
Demokratiopinioner.
Frhandlingsersttning till hyresgstorganisation. [81]
Globalisering. Forskarvolym IX. Demokratiutredningen.
[83]
Civilsamhllet. Forskarvolym VIII. Demokrati-
utredningen. [84]
Granskningskommissionens betnkande i anledning av
Brottsutredningen efter mordet p statsminister
Olof Palme. [88]
Utrikesdepartementet
kad rttsskerhet i asylrenden. [16]
Sverige och judarnas tillgngar. [20]
Fljdleveranser i samband med export av krigsmateriel.
[38]
Frsvarsdepartementet
Effektivare Totalfrsvarsstd i stersjomrdet. [6]
Internationell konflikthantering att fr bereda sig
tillsammans. [29]
Underrttelsetjnsten en versyn. [37]
Socialdepartementet
Steriliseringsfrgan i Sverige 1935-1975. Ekonomisk
ersttning. [2]
Garantipension och Bosttningstillgg fr personer
fdda r 1937 eller tidigare. [17]
Lindqvists nia nio vgar att utveckla bemtandet av
personer med funktionshinder. [21]
Bo tryggt Betala rtt. Srskilda boendeformer fr ldre
samt avgifter fr ldre- och handikappomsorg. [33]
kade socialbidrag. En studie om inkomster och
socialbidrag ren 1990 till 1996. [46]
Smittskydd, samhlle och individ. Del A+B. [51]
Inkomstprvning av bostadstillgg till pensionrer. [52]
Barnombudsmannen fretrdare fr barn och
ungdomar.[65]
God vrd p lika villkor? om statens styrning
av hlso- och sjukvrden + 2 bilagor. [66]
Oserisa bostadsfrmedlare. [71]
Boendesociala effekter av konkurser och
rekonstruktioner bostadsrttsfreningar och
egnahem. [72]
Handikappombudsmannens framtida frutsttningar och
arbetsuppgifter. [73]
Finansdepartementet
Mrk vl! [7]
Infrsel av beskattade varor. [26]
Kontantmetod fr smfretagare. [28]
Fastighetsmklarnmnden effektivare tillsyn. [35]
Mervrdesskatt Frivillig skattskyldighet. [47]
En ny tullag. [54]
Begrnsad fastighetsskatt. [59]
reg99.p65 1999-09-10, 09:44 4
Systematisk frteckning
Bilen, miljn och skerheten. [62]
Kllskatt p utdelning och royalty till begrnsat
skattskyldiga. [79]
Vrdsls kreditgivning samt sekretess i banker m.m. [82]
Utbildningsdepartementet
God sed i forskningen. [4]
Vuxenutbildning fr alla? Andra ret med
Kunskapslyftet. [39]
Att lra och leda En lrarutbildning fr samverkan
och utveckling. [63]
Gentekniknmnden. [70]
Jordbruksdepartementet
Yrkesfiskets konkurrenssituation. [3]
Samerna ett ursprungsfolk i Sverige. [25]
Jordbruk och miljnytta nytt miljprogram fr-
jordbruket. [78]
Kulturdepartementet
Den framtida kommersiella lokalradion. [14]
Frgor till det industriella samhllet. [18]
Yttrandefriheten och konkurrensen Frslag till
mediekoncentrationslag m. m. [30]
Svenskt medborgarskap. [34]
Bevara dokumentrfilmens kulturarv. tgrdsfrslag
samt frslag till ett centrum fr dokumentrfilm och en
filmvrdscentral. [41]
Invandrare som fretagare. [49]
Konvergens och frndring. Samordning av lagstift-
ningen fr medie- och telesektorerna. [55]
Brandkarastrofen i Gteborg.
Drabbade Medier Myndigheter. [68]
Nringsdepartementet
Effektiva vrme- och miljlsningar. [5]
Utveckling av mnskliga resurser i arbetslivet.
Frslag till inriktning av nya ml 3 inom EG:s struktur-
fonder. [23]
EG:s strukturstd. Ny organisation fr de geografiskt
avgrnsade strukturfondsprogrammen. [24]
Delta Utredningen om deltidsarbete, tillflliga jobb
och arbetslshetsersttningen. [27]
Ny luftfartslag. [42]
ppen elmarknad. [44]
Lra av Estonia. Den andra delrapporten och
slutredovisning. [48]
Rikstrafiken En ny myndighet. [57]
Kundvnligare taxi. [60]
Individen och arbetslivet. Perspektiv p det samtida
arbetslivet kring sekelskiftet 2000. [69]
Bredband fr tillvxt i hela landet. Nrings-, regional-
och vlfrdspolitiska aspekter p IT-infrastrukturen. [85]
PC:n r dd lnge leve PC:n! Nya mjligheter fr
Sverige. En rapport frn hearingen "Efter PC:n"
anordnad av IT-kommissionen juni 1999.[86]
Vagnbolag fr jrnvgen. [87]
Miljdepartementet
Slutfrvaring av krnavfall. Kommunerna och
platsvalsprocessen. [45]
Skyddsjakt p varg. [50]
KRNAVFALL metod plats miljkonsekvens.
KASAMs yttrande ver SKBs FUD-program 98. [67]
Rtt plats fr vindkraften. Del 1 och Del 2. [75]
reg99.p65 1999-09-10, 09:44 5

The Palme Murder Commission

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

The Palme Murder Commission

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

SOU 1999:88 703

6 Utredningen avseende Christer P

You might also like