SENASTE NYTT 2002-09-08

NATIONALMORDET
”…och det där är
Olof för fan !”

Det är en gåta att det skulle behöva ta sexton och ett halvt år innan svenska folket fick veta att utredningen av mordet på Olof Palme var en
bluff. Genom att förre högerriksdagsmannen Jerry Martinger nu tillställt denna hemsida berättelsen som han uppger härrör från
spaningsledaren Hans Holmérs framlidne chaufför polisen Rolf Dahlgren har mina läsare fått bekräftat att Holmér var i Stockholm hela
mordnatten och till och med befann sig på Sveavägen när det small. När polis kom till mordplatsen och frågade Lisbet Palme vem hon var
skrek hon hysteriskt: ÄR DU INTE KLOK? JAG ÄR LISBET PALME, OCH DET DÄR ÄR OLOF FÖR FAN ! Hon pekade på mannen som låg på rygg,
blodig i hela ansiktet.

Poliskommissarie Gösta Söderström har som vittne i en tryckfrihetsrättegång mot kommunisttidningen PROLETÄREN i Göteborg den 24 april 1989 berättat
om hur det var när han och polisinspektör Ingvar Windén i i polisbil 2520 kom fram till mordplatsen i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan. Tidningen hade
åtalats för att de med namn och bild utpekat polismännen Leif Tell och Thomas Piltz som Palmes mördare.

”Där framme är det en folksamling på 10 personer ungefär. Det ligger en svårt blödande man på gångbanan. Han ligger på rygg. En kvinna håller på med
upplivningsförsök, hjärtkompression, och en man sysslar med konstgjord andning. (Munmotmunmetoden.) Jag såg att mannen var svårt skadad eller döende
på något sätt. Hela ansiktet var blodbemängt. Han låg i en stor blodpöl. Jag ser en kvinna springa omkring, uppriven och skrek att vi skulle rädda livet på
hennes man.

.....

Jag försökte lugna den hysteriska kvinnan. Jag erbjöd henne att sitta i bilen. Det ville hon inte. Jag ville att hon skulle lämna ett signalement på den som
hade skjutit hennes man. Det ville hon inte heller. Hon bara skrek och var kolossalt uppskärrad. Och jag ställde en kanske något dum fråga. Jag ville veta
vem hennes man var. Då sa hon ungefär: ÄR DU INTE KLOK? KÄNNER DU INTE IGEN MIG? JAG ÄR JU LISBET PALME, OCH DET DÄR ÄR OLOF FÖR FAN! Jag
trodde ju inte det men då tittade jag på honom en gång till. Det blodiga ansiktet och en starkt markerad näsa. Då såg jag ju direkt att det här är
statsministern. Det var ingen tvekan om den saken. Då gick jag ju till radiobilen igen och grunnade över hur jag skulle meddela det där. Jag beslutade efter
10 sekunders betänketid att meddela på den öppna radiofilen.

Jag frågade om det var bekant vem som är brottsoffret. Då svarade nån att det var det inte.

- Brottsoffret är statsministern.

- Sa du statsministern?

- Svar ja.

Det var först när jag talade med Lisbet Palme som jag fick reda på att det var statsministern, och det kan jag ju säga att då vart ju Söderström lite
fundersam. Men då var dom rutinåtgärder som skulle vidtas, dom var redan vidtagna.”

Det är något som inte stämmer. Varför anser Gösta Söderström att det är en dum fråga att ställa till kvinnan vem hennes man var? Varför börjar han tala i
tredje person? Söderström blev ”lite fundersam”. Skulle Söderström ha handlat annorlunda om han vetat att den skjutne var Olof Palme?

Om vi vrider klockan tillbaka till 23.21, då det dödande skottet föll, så hände följande. Själva mordet har jag beskrivit tidigare. Vi begränsar
oss till paret Palme. Olof Palme faller ihop, vrider sig ett halvt varv och slår huvudet i gatan. Storleken på det blåmärke han får i pannan
visar att hjärtat har stannat. Han är redan död. Lisbet Palme böjer sig över honom, där han ligger på höger sida, i ett sista famntag och
kysser honom på den kraftigt blödande munnen. Hon blir själv blodig i ansiktet.

Detta är i slutet på skolornas sportlovsvecka. Staden är tömd på folk. Få bilar på gatorna. Det är 10 grader kallt och ett lätt snötäcke ligger
på marken. Just vid den här tiden är det lite livligare. Folk kommer från restauranger, teatrar och biografer och är på väg hem. Som paret
Palme. Utan livvakter. Som vilka Svenssons som helst. De har varit och sett en svensk film, gjord av GRUPP 8-medlemmen Suzanne Osten.
Och hennes man Etienne Glaser.

Detta är ett historiskt ögonblick. Ett historiskt mord. En historisk kyss. Feministerna i Konungariket Sverige har med denna symbolhandling inlett sitt krig mot
det manliga släktet. Eftersom Staten bestämt att det inte skulle klaras upp kollapsade rättssamhället. Det är detta vi måste ändra på.

Några har hört skottlossningen. Andra har bara sett på avstånd hur folk samlas kring en livlös man. Ur en bil med ungdomar hoppar en 17-årig flicka Anna H
från vårdlinjen på Tälje gymnasium, springer fram, lägger honom på rygg och känner på pulsen på mannen. På den blodiga halsen och på handleden. Hon
finner ingen puls. Hon knäpper upp kavajen och skjortan och börjar med hjärtkompression som hon har lärt sig i skolan. Hon inleder två serier med stötar
mot bröstkorgen. Där finns inget blodigt utgångshål efter någon skottskada.

Då ingriper plötsligt Lisbet Palme. Hon sliter bort flickan från Palme, ger henne en örfil och skriker att här ska beställas ambulans och operationsbord. Flickan
skriker tillbaka att det inte är lönt om man inte får igång hjärtat.

Anna H hörs första gången på polisstationen kl 00.30 på mordnatten. Hon hade suttit i en bil på Sveavägen tillsammans med några andra ungdomar när den
stannade för rött ljus i korsningen med Tunnelgatan för att köra ned åt vänster mot Norra Bantorget.

”Hon iakttog en man liggande på gångbanan. . . När hon kom fram till mannen såg hon att han blödde ur munnen och näsan. . . .Hon vände honom på rygg
och gav honom två hjärtstötar och fortsatte sedan med hjärtkompression cirka 15 – 20 gånger. En yngling från en annan bil gav honom konstgjord andning
genom att blåsa in luft mun mot mun ett par gånger. Kvinnan som stod bredvid verkade vara chockad och ”knuffade undan” frk H och skrek att ambulans
skulle komma och att läkare skulle göra operation.”

Efter ett telefonförhör på måndagen den 3 mars hörs Anna H igen på krim den 2 april. Förhörsledare var Lars Jonsson, som blev en av veteranerna i
Palmegruppen.

- Du såg inte när han föll omkull?

- Nej, precis när han tog mark så att säga.

- Du ser att något hände?

- Ja, och att kvinnan lutar sig över honom hastigt.

Anna H har inte hört något skott. De hade musik i bilen och stojade och pratade. Hon tror att det är en fråga om ett rån och hon ser en man springa från
platsen, Tunnelgatan in. Först därefter går hon ur bilen och springer fram till den livlöse mannen. Hon ser också med ett halvt öga ett par på väg söderut.
Kan det vara Mårten Palme och hans fästmö Ingrid Klering? Detta ser hon medan hon påbörjar behandlingen med hjärtmassagen.

- Kan du komma ihåg något av vad Lisbet Palme säger?

- Jag vet att hon pratade väldigt mycket.

- Jag tittade upp mot Lisbet igen och då var hon på väg emot mig. Sen så försöker hon knuffa undan mig men då fortsatte jag igen, och då säger hon
något om den där lilla, att han var dum och så där, jag har försökt tänka på det men det går inte. Hon sa att han var en ruggig människa eller nånting
sånt där.

Förhörsledaren låtsas tro att Lisbet yttrar sig om gärningsmannen, medan det sannolikt gäller Olof Palme, ett uttryck för det hat hon hyser mot honom. Den
så kallade gärningsmannen var ju okänd. Honom kunde hon inte veta något om.

- Hon var väldigt förtegen om vem sin man var (det står så i protokollet) och så förrän polisen kom till platsen, några sekunder tror jag att
hon fick för sig att det var jag som hade gjort något dumt, för att lite grann då, hon försökte knuffa bort mig och sa att du ska inte göra
det här och då röt jag till till henne och sa att om vi inte får igång pulsen så är det ingen idé att vi skaffar en ambulans och då tittade hon
bara på mig men jag var ju tvungen att ryta för att hon försökte verkligen dra bort mig, jag har tänkt mycket på vad hon har sagt och det
är så svårt men just det här att däråt sprang han sa hon.

- Och pekade också?

- Ja det var tydligen någon man jag har läst efteråt som sprang men honom såg jag aldrig.

När Anna H vittnar i Stockholms Tingsrätt två år senare i rättegången mot Christer Pettersson och kommer in på denna händelse säger hon att Lisbet Palme
gav henne en örfil. Då ingriper rättens ordförande lagmannen Mikael af Geijerstam och förmanar henne. Hon brister i gråt och rätten tar paus. Ingen
kritiserar Lisbet Palme ostraffat.

- Hon sa massor i och för sig, det var nästan så man stängde av öronen för att slippa höra på henne.

- Det blir väl så när man blir chockad.

- Hon fick väl en hysterisk chock som det heter.

Anna H berättar vidare för polisen att någon stod vid Palmes fötter och försökte vända honom i sidoläge. Det var tydligen kontorsvaktmästaren på Skandia
som kommit ut för att lägga Palme i ”framstupa sidoläge”, som det heter i sjukvården. Han började rycka i benen. Anna H hade lagt honom på rygg.

- I och för sig är det farligt att vända en människa som har invärtes skador på rygg men han låg i framstupa sidoläge och har ingen puls då
spelar det ingen roll om han sitter, ligger eller står.

Jag har velat göra dessa protokollsutdrag med skrivfel och allt för att visa att Lisbet Palme alls inte är intresserad av att rädda livet på Olof Palme. Tvärt
om, hon motarbetar dem som gör insatser och pekar ut en riktning i vilken en gärningsman sprang. Det är hon som för befälet på brottsplatsen. Det är hon
som sedan leder brottsutredningen (på villovägar) och det är hon som bestämmer över skenrättegången mot Christer Pettersson. Hon bestämmer att varken
journalister eller domstol får använda bandspelare. Hon bestämmer att den åtalade inte ska få vara närvarande i rättssalen när hon hörs. Hon och sonen
Joakim besöker olagligen och i hemlighet rättens ordförande dagen innan hon skall höras. I dag behärskar hon fortfarande situationen genom att få hela
etablissemanget inklusive massmedia att följa minsta vink. Eller rättare sagt att iaktta total tystnad.

Ni kan nu samköra Anna H:s berättelse med kommissarie Söderströms vid Proletärenrättegången i Göteborg 1989. Han påstår att han körde Kungsgatan
upp emot Sveavägen när han blev hejdad av en taxichaufför som sa att det var skottlossning på Sveavägen. Framme vid gatukorsningen hörde han i ett
områdeslarm att någon blivit skjuten på Sveavägen. Han svängde då ned mot mordplatsen, och började omedelbart agera. Klockan 23.35 får
sambandscentralen information. Då har det gått fjorton minuter och den stendöde Palme är på väg i ambulans till sjukhuset. Klockan 1.10 meddelar
Sveriges Radio i en extrautsändning i ljudradion att Olof Palme blivit mördad på öppen gata på hemväg från ett biobesök. Han har då varit död i 49 minuter.
Klockan har blivit 4 på morgonen då TV har kvicknat till och Ewonne Winblad kommer med nyheten i en extrautsändning. Då vet hela världen det utom
svenska folket. Ewonne Winblad fick själv nyheten via sin dotter i London, som hört den på BBC.

Från allra första början till dags dato är det mörkläggning som gäller. I dessa valtider har Psykförsvaret ålagt svenska massmedia och
svenska myndigheter absolut tystnad. Och alla lyder. Som jag skrev i en rimmad rapport från Författarförbundets stämma för väl 10 år
sedan till vår egen tidning FÖRFATTAREN: Leve det fria ordet men orda inte om mordet. Det var slutraderna i dikten, som givetvis blev
refuserad.

När Gösta Söderström kommer till mordplatsen har han enligt egen uppgift fått larm om att någon blivit skjuten på Sveavägen. När han
kommer fram ser han personer som håller på med hjärtmassage på en skjuten man. Det är nog första gången i historien som man försöker
uppväcka en skjuten man med hjärtmassage. En annan håller på med konstgjord andning. Gösta Söderström låter dem hållas. Han försöker
få in Lisbet Palme i sin bil men hon vill inte. Han försöker få henne att lämna ett signalement på gärningsmannen. Det går inte heller. Han
struntar blankt i Palme och han larmar inte ens ambulans.

Enligt en tillfällig tidning GROBLADET nr 1 1990, som gavs ut av en Lars-Erik Svahn i Tyresö, skulle det ha gått till så här:

Bil 2520 anlände som första bil och parkerade en bit upp mot Kungsgatan. Enligt Stig satt båda poliserna kvar i bilen besynnerligt länge.
Sedan gick Windén ut och ställde sig framför bilen. Först därefter, mycket sävligt, klev Söderström ut och ställde sig även han framför bilen.
Lisbet gick bort till dem och bad dem larma ambulans. Söderström svarade:

- Den är på väg, lilla frun.

När polisinspektör Kjell Östling anländer med sin piket 3230 skickar Söderström iväg fem man uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan på
Lisbet Palmes anvisningar, utan ens ett signalement. Söderström fick frågan av Polisförbundets advokat Ingemar Folke varför han inte
ropade in sig på ledningscentralen när han blivit stoppad på Kungsgatan och informerad om skottlossningen.

- Det är en bedömning man gör. Jag körde direkt och var framme inom en minut. Jag befann mig ju 100 meter från platsen. Vi skickade ut
Östling eller han sände en patrull.

- Du skickade patrullerna till Tunnelgatan, fyra man alltså. Vet du vart dom sen blev av?

- Nej, jag har dålig minnesbild av vad som sen blev av faktiskt.

SEDAN KOMMER DET MÄRKLIGASTE AV ALLTIHOPA. SÖDERSTRÖM VET ATT STATSMINISTERN ÄR SKJUTEN. HAN ANSER TILL
OCH MED ATT HAN ÄR DÖD. HAN KALLAR INTE PÅ KRIMINALPOLIS. HAN SPÄRRAR INTE AV OMRÅDET. HAN IDENTIFIERAR
VARKEN LISBET PALME ELLER OLOF PALME. HAN FÖLJER DÄREMOT ALLA LISBET PALMES ANVISNINGAR UTOM DEN ATT KALLA
PÅ AMBULANS OCH HAN LÅTER AMBULANS FÖRA BORT DEN DÖDE STATSMINISTERN UTAN FÖREGÅENDE FOTOGRAFERING.
UTAN UNDERSÖKNING AV BROTTSPLATSEN. DEN FÖRSTA AMBULANSEN HAR KOMMIT FÖRBI ”AV EN TILLFÄLLIGHET” PÅ VÄG
FRÅN SANKT GÖRANS SJUKHUS PÅ KUNGSHOLMEN TILL SIN STATION I SOLLENTUNA. DEN HAR ÖVER HUVUD TAGET INTE PÅ
SVEAVÄGEN ATT GÖRA. EN ANDRA AMBULANS HAR LARMATS FRÅN SABBATSBERG AV EN TAXICHAUFFÖR OCH STÄLLER SIG
BAKOM DEN FÖRSTA. AMBULANSPERSONALEN GER DEN DÖDE OCH SKJUTNE MANNEN SYRGASBEHANDLING (!) INNAN DE
LÄGGER HONOM PÅ EN BÅR OCH KÖR IVÄG HONOM. SABBATSBERGSAMBULANSENS FÖRARE GÅR ÖVER I DEN ANDRA
AMBULANSEN, SOM KÖR EN OMVÄG VIA ODENPLAN TILL SABBATSBERGS SJUKHUS. PÅ PLATSEN BREDVID FÖRAREN SITTER –
LISBET PALME. PÅ VÄGEN GÖR HON I AMBULANSENS RADIO, VILKET ÄR REGISTRERAT PÅ LAC-BANDET FÖLJANDE MÄRKLIGA
UTTALANDE:

”OLOF PALME HAR FALLIT”

DENNA PJÄS ÄR JU ABSURD I VARJE SEKUND, VARJE ORD, VARJE BILD, VARJE STEG. VARJE ANDETAG. OCH DEN
FORTSÄTTER. NU PÅ SJUTTONDE ÅRET. NON STOP.

DET TALANDE BOLLPLANKET

Den avsatte länspolischefen Hans Holmér, som först fick regeringens uppdrag att under ett helt år ensam leda spaningarna efter Olof Palmes
mördare, har frikostigt spritt omkring sig dubbeltydiga uttalanden. Ibland har de till och med varit entydigt klarspråk. När det antyddes att
han kunde vara mördaren så sa han lugnt att han var bollplank. Han sa tidigt att han spelade ett högt spel. ”Förr eller senare får ni facit.”
Och han förklarade på sin stora presskonferens den 25 maj 1986 att det var offret själv som hade valt mordplatsen. Olof Palme hade själv i
förväg sett ut den plats där han skulle likvideras!

Som ett kuriosum kan nämnas att just denna plats i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan sedan gammalt varit mötesplats för homosexuella män. Det är
den fortfarande.

En rad journalister har varit inne på polisspåret och Holmér som mördare i sina skriverier. Gösta Söderström räknade upp flera av dem i Proletärenmålet i
Göteborg.

”Där var Sven Anér, Olle Alsén i Dagens Nyheter, Lars Borgnäs på radion, Thomas Levin (?), Gunnar Wall på Internationalen, Louise Drangel på Folkpartiets
NU, Anna Maria Rådelius på Arbetet i Malmö, Lars Engqvist, chefredaktör på Arbetet i Malmö, numera socialminister. Jag har blivit grillad ordentligt i
massmedia, ojojoj. Det har jag blivit. För jag sitter inne med sanningen faktiskt, och då kan man grilla hur mycket man vill.”

Det förargliga är bara att de som Gösta Söderström räknar upp, de tillhör desinformatörernas skara allihopa. I dag tar privatspanaren Sven Anér i så han
kräks. Och det gör han med hjälp av Gösta Söderström och den avsatte riksdagsmannen Jerry Martinger och hans nyupptäckta rapport om Hans Holmérs
chaufför. Nu ska Hans Holmér sättas fast för mordet på Palme en gång för alla. Och det är tydligen lilla jag som ska göra det. Men jag har inte lust.

Dags att ta en närmare titt på detta opus, som ni kunde läsa på min sida den 28 augusti. Var det inte lite för bra för att vara sant? Eller förhöll det sig med
det som med romanerna, enligt kriminologen och polisprofessorn Leif GW Persson? Han skrev en roman SAMHÄLLSBÄRARNA om de beryktade
baseballpoliserna på Norrmalm i Stockholm och han sa:

Att skriva en roman kan vara ett sätt att ljuga sig fram till sanningen.

Är det det som Jerry Martinger har gjort? Han skriver att Hans Holmérs chaufför Rolf Dahlgren uppsökte honom på hans tjänsterum i riksdagshuset någon
gång på våren 1989. Då skulle han ha berättat om hur han körde omkring Hans Holmér i trakterna kring Sveavägen och mordplatsen timmarna kring
mordet. Han skulle alltså inte alls ha tillbringat en kärleksnatt i Borlänge inför det stundande Vasaloppet. Och det är riktigt. Det där med Vasaloppet var ju
bluff redan genom att Hans Holmér inte ens var anmäld. Och om man läser Hans Holmérs bok OLOF PALME ÄR SKJUTEN ! noggrant så finner man starka
belägg för att visst var han i Stockholm. Och till och med satt bredvid ”gärningsmannen” i en bil strax före mordet. Han noterar svettdropparna på hans
panna. Holmér kallar honom betecknande nog inte för ”gärningsmannen” utan för ”revolvermannen”. Hans vapen var en pluggad startrevolver av märket
Arminus. I Martingers PM lämnar Hans Holmér sin bil några minuter före mordet och kommer tillbaka efteråt och säger att Palme är skjuten. Av Hans
Holmér?

Rolf Dahlgren var en misslyckad polis som söp ihjäl sig. Han dog den 4 maj 1994. Han hade utbildat sig till flygare och låg på skolan för fallskärmsjägare i
Karlsborg. Som sådan var han på en kurs i USA, två mil från Dallas när Kennedy mördades 1963. Han kallades därför för Dallas av kollegerna. Men det gick
inte så bra för honom. Han var obalanserad och begiven på sprit redan då. Så han fick sparken. Och blev polis.

Vid tiden för mordet på Palme tjänstgjorde Rolf Dahlgren ibland som chaufför åt Hans Holmér. I Jerry Martingers PM lämnar Hans Holmér sin bil några
minuter före mordet och kommer tillbaka några minuter efteråt. Han säger då till sin chaufför Rolf Dahlgren att Olof Palme är skjuten. Av Hans Holmér? Vill
Jerry Martinger att man ska tro det?

Tre år senare uppsöker Rolf Dahlgren tillsammans med polisöverintendenten i rikspolisstyrelsen Roland Ståhl ledamoten av Justitieutskottet högermannen
Jerry Martinger och berättar att han kört Holmér i Stockholm på mordnatten. Roland Ståhl avled i januari år 2000. Dödsorsak cancer. Jerry Martinger har för
mig antytt att det skulle vara något mystiskt med Ståhls dödsfall. När jag ringde upp hans änka och frågade blev hon mycket upprörd. Det fanns ingen
grund för några misstankar om det dödsfallet.

Jerry Martinger har framlagt ytterligare ett vittne som har avlidit, nämligen det stockholmska finansborgarrådet John-Olle Persson. Han skulle ha tagit
kontakt med Jerry Martinger och sagt att han talat med någon uppsatt person, som minsann ”inte var vem som helst”. Men han omkom i en flygolycka innan
han fick förklara vad han menade. Nog var det synd. Som framgick av min förra file hade John-Olle kontakt med Lisbet Palme och var till och med på
teatern med henne och såg DANTON kvällen efter mordet.

Över huvud taget är det en svaghet att Jerry Martinger bara har döda vittnen, som skulle kunna styrka hans berättelse om Hans Holmérs chaufför Rolf
Dahlgren. Dahlgren och polisöverintendenten Roland Ståhl skulle ha besökt Jerry Martinger på hans tjänsterum i Riksdagshuset i januari 1989. Martinger kan
inte uppge något datum. Men det måste ju finnas hos vakten i Riksdagshuset, där alla besök diarieförs. Vi får börja tänka själva.

Vid denna tiden, tre år efter mordet, hade det utfästs en belöning på 50 miljoner kronor till den som kunde lämna sådana upplysningar att Olof Palmes
mördare blev fast. Rolf Dahlgren skulle alltså ha gått och burit på denna hemlighet sedan mordnatten. Han måste i januari 1989 ha varit medveten om att
ett besök hos Jerry Martinger kunde göra honom förmögen, alternativt kosta honom livet. Varför uppsökte han Martinger vid denna tid? Och vad hände efter
besöket? Vad gjorde Roland Ståhl? Och vad gjorde Jerry Martinger? Varför väntade han ända till augusti i år, i mer än 12 år, innan han levererade sin
sensationella PM till mig och min hemsida?

Det försåtliga med Jerry Martingers PM är att den lämnar frågan öppen vem som mördade Olof Palme. När Hans Holmér kommer tillbaka till
bilen och chauffören efter att ha varit borta just vid den tiden då Palme mördades så säger han att Palme är skjuten. Nu finns det andra
uppgifter om att Rolf Dahlgren berättat att han körde Hans Holmér på Sveavägen när mordet inträffade. Observeras bör också att
kommissarie Gösta Söderström i alla år bland de så kallade privatspanarna med framlidne typografen Fritz G Pettersson i spetsen hävdat att
Hans Holmér var mördaren. Det har också journalisten Sven Anér förfäktat.

Jerry Martinger blev riksbekant när han åtalades för en serie ofredssamtal som han skulle ha ringt till föräldrarna till barn i hustruns klass. Hon var lärare och
hade fyra barn med Martinger när hon övergav honom för en lärarkollega. Martinger var jurist i karriären, arbetade som åklagare i narkotikamål bland annat,
och satt som riksdagsman för Moderata Samlingspartiet med i det viktiga Justitieutskottet. Under Carl Bildts egid var det tal om att han skulle bli
justitieminister, men det blev i stället Gun Hellsvik. Detta plus skilsmässan måste ha inneburit en katastrof för Jerry Martinger. Han dömdes till avsättning
från Riksdagen.

Sedan dess har Jerry Martinger bestämt hävdat att han fallit offer för en konspiration och lagt ned mycket arbete på att bli rentvådd. Denna nu publicerade
PM om Hans Holmérs chaufför kan vara ett led i det arbetet. En lögn som leder fram till en sanning.

LARS KRANTZ