Uppdaterad 21 08 99

SENASTE NYTT 19.8.1999

Ändrad 21.8.1999

MORDET SKULLE ALDRIG KLARAS UPP

Mordet på Olof Palme skulle aldrig klaras upp. Spaningsledaren Hans Holmér var en diktator med regeringen i ryggen. Norrlandstidning
avslöjade alltihopa redan för fem år sedan.

"HANS HOLMÈR VAR EN DIKTATOR"

Redan i februari 1994 innehöll den liberala Örnsköldsviks Allehanda en unik intervju med den förste åklagaren i mordet på Olof Palme,
chefsåklagaren Karl Gerhard Svensson, som till sitt innehåll var förödande för polisens mordutredning och den socialdemokratiska
regeringen. I kombination med det betänkande som Granskningskommissionen för mordutredningen nu lagt fram visar den att det svenska
rättssamhället har havererat och att det nu bara är maktspråk som gäller.

Det var den 28 och 29 februari 1994 som den lilla tidningen med 20 000 i upplaga lyckades få den enda intervju som K G Svensson har beviljat
någon. Anledningen var att åklagaren lät sig övertalas av sin svägerska, som arbetade på tidningen, när han gjorde ett besök i sin gamla hemstad. En
ung sommarvikarie Mikael Pettersson fick uppdraget och presenterade på sammanlagt fem helsidor ett par välskrivna artiklar om Svensson och om
polisens mordutredning. Han försvann sedan i den stora tystnaden på Sveriges Radio, i Mittnytt.

Om man kombinerar artikeln i norrlandstidningen med Granskningskommissionens betänkande, som överraskande lades fram vid semester-Sveriges
början den 29 juni, så undrar man hur det är möjligt att denna brottsliga brottsutredning kunnat pågå i tretton år på det fjortonde och alltjämt pågår.
Inget massmedium lyfter på ett ögonbryn. Ingen politiker, ingen polis, ingen debattredaktör ens harklar sig i TV-soffan. I själva verket är Sverige lika
slutet som någonsin DDR, eller varför inte Hitler-Tyskland.

Efter mordnatten blev K G Svensson uppringd kl 7 på morgonen den 1 mars 1986 av sin bror i Örnsköldsvik. När han slog på TV:n så upptäckte han
att polisen redan hunnit göra sitt första misstag. Man hade helt enkelt inte spärrat av stan.

"Man hade inte ens spärrat av Sveavägen. bara satt en liten fyrkant runt blodpölen. Stockholms innerstad förvandlades timmarna efter mordet till ett
polisiärt kaos. Polismän sprang omkring och tittade in på restauranger och andra ställen utan att egentligen veta vad de letade efter."

På eftermiddagen ringde Riksåklagarämbetet och kopplade in K G Svensson som åklagare. Dessförinnan leddes förundersökningen av polisen själv -
dvs Stockholms polismästare Hans Holmér.

"Detta var ett av de första misstagen i den här soppan, detta att sätta en byråkrat som mordutredare. Det var katastrofalt!"

Enligt vad jag inhämtat från Harald Dryselius hos Justitiekanslern var det JK själv Bengt Hamdahl som bestämde att KG Svensson skulle engageras
som stand by-åklagare tills någon misstänkt hade gripits. Det var också Hamdahl som bestämde att Hans Holmér skulle bevakas av två icke utbildade
"livvakter" ur hans egen krets. Jag tror inte heller som KG Svensson att det var ett misstag att Holmér sattes att leda ickeutredningen. Det ingick i den
stora konspirationen. När han efter ett års filmande tvingades avgå uttryckte han det så här:

"Får jag inte ha ansvar för vad som hände i korsningen Sveavägen - Tunnelgatan så vill jag inte vara med längre."

Observera formuleringen "för vad som hände". Det kan betyda vad som hände efter skottet, men lika gärna själva mordet. Varmed inte sagt att Hans
Holmér sköt, bara att han såg till att allting klaffade.

En av KG Svenssons första åtgärder när han blivit åklagare på eftermiddagen var att ringa stockholmspolisens våldsrotel och begära en avspärrning
av ett större område kring mordplatsen. Detta verkställdes aldrig.

KG SVENSSON TRODDE INTE PÅ DE

UPPHITTADE KULORNA
Kl 6.30 på morgonen efter mordet påträffade en indisk översättare vid Sveriges Radio Alfredo Tavares en revolverkula under en
papperskorg på andra sidan Sveavägen trettiosju meter från mordplatsen. Den var så gott som oskadd. Den skulle ha gått genom Lisbet
Palmes kappa och T-shirt, snuddat vid hennes rygg, gått ut igen, svävat över gatan och lagt sig under papperskorgen. Den kula som skulle
ha dödat Palme påträffades på söndagen den 2 mars kl 12.20 av en telefonist vid Sveriges Radio Elisabeth Behlich 7 meter från blodpölen
invid staketet till tunnelbanan. Den platsen hade rensopats och genomsökts med metalldetektor utan att man funnit några kulor. Med
ledning av dessa två uppenbarligen utplanterade kulor drog Hans Holmér slutsatsen att Olof Palme hade dödats med ett vapen av typ Smith
& Wesson 357 Magnum. Också det en äventyrlig slutsats. Dykningar efter detta fantasivapen pågår fortfarande. Det kan ha sitt intresse att
veta att fru Behlich också gjorde iakttagelser av en väktarbil utanför sin bostad på Drottninggatan strax före mordet. Även den historien
ingår i den professionelle desinformatören Sven Anérs fatabur. Han hade flitig kontakt med kvinnan i fråga, berättade han för mig och
tillade pillemariskt att hon var specialutbildad på att skilja olika färger åt.

Granskningskommissionen konstaterar att de upphittade kulorna med hjälp av blyisotopisk undersökning kunnat bindas till de blyfragment som de
avskjutna kulorna avsatt i Olof och Lisbet Palmes kläder.

"Kulor som hör till samma tillverkningssats har en näranog identisk isotopsammansättning. Blyresterna i kläderna och de upphittade kulorna visar
stor överensstämmelse, men avviker med jämförelseprov från andra kulor. Slutsatsen av detta är att de avskjutna kulorna kommer från samma
tillverkningssats som de upphittade kulorna."
Om Granskningskommissionen hade läst de PM som jag lämnat in till dem och som de har diariefört, och som jag också lagt ut på denna hemsida, så
hade de kunnat inhämta att Olof Palmes obducent Milan Valverius upplyst mig om att kulorna skjutits genom makarna Palmes kläder i polisens
laboratorium efter mordet. De hade också kunnat inhämta att Lisbet Palme lämnar mordplatsen i en ambulans, iklädd en mockapäls utan kulhål. På
mordplatsen nämner hon inte med ett ord att hon blivit beskjuten. Hon anländer till Sabbatsbergs sjukhus i en polisbil. Hon är då iklädd en duffel
med kaposchong. På sjukhuset vägrar hon att låta sig undersökas. Den rodnad som hon skulle ha fått på ryggen av denna höghastighetskula är alltså
inte dokumenterad.

Om Granskningskommissionen hade läst Örnsköldsviks Allehanda hade de också fått en tankeställare. K G Svensson var skeptisk till Holmérs
tvärsäkra påstående att kulorna var de rätta:

"Här skjuter man med en Smith & Wesson 357 Magnum och kulorna fjuttar!"

Enligt ÖA ifrågasatte KG Svensson om inte kulan mot Lisbet rimligen borde ha gått ned i trottoaren, upp igen och sedan in i husfasaden på andra
sidan vägen.

"Det huset är till 90 procent glasförsett, men ingen glasruta hade splittrats. Kulan måste följaktligen ha träffat någonstans mellan glasrutorna."

Svensson begärde en provskjutning vid FOA - Försvarets Forskningsanstalt. Där skulle man framför allt undersöka hur mycket Palmes kropp kunnat
dämpa den förmodade mordkulan.

"Men Holmér struntade i att genomföra någon provskjutning, eftersom han bestämt sig för att detta var de rätta kulorna."

Utöver FOA-testen ville K G Svensson också undersöka husfasaden på andra sidan Sveavägen, för att se om den andra kulan träffat husfasaden
mellan glasen där. Inte heller denna undersökning blev genomförd.

"Det här tycker jag är en av de allra viktigaste frågorna. Är kulorna inplanterade så handlar det om ett planerat mord på mycket hög nivå, kanske
till och med politiskt& "

Nu började det brännas. Inte underligt att Hans Holmér gjorde allt för att få bort honom från utredningen. ÖA berättade att skotten förbryllade KG
Svensson också i ett annat avseende.

"Det är ett kolossalt mysterium& Skottet mot Olof Palme var ett professionellt skott. D et sköts i den triangel i ryggpartiet där säkerheten att döda är
hundraprocentig. Däremot är det väldigt svårt att tolka skottet mot Lisbet. Det nuddade henne bara, med en rodnad som följd.

Endera kan man tänka sig att det kom från en osäker skytt som inte vågade vänta med det andra skottet tills han var säker på att träffa, eller så kan
man tänka sig att det var ett professionellt skott avsett att inte döda& "

KG Svensson vågar inte tänka sig att kulan mot Lisbet Palme är bluff från början till slut, att den aldrig har avskjutits. Faktum var ju att
Lisbet Palme vägrade att låta sig undersökas på Sabbatsbergs sjukhus, ens av en kvinnlig rättsläkare om hon nu varit blyg för karlar. Enligt
TT på natten fördes hon från sjukhuset till bostaden för vård, men de enda som följde med henne hem var statssekrereterare Hans
Dahlsten, senare postgeneral, och pressekreterare Kjell Lindström. Inte ens en sköterska fanns med. Däremot var mellansonen Mårten med,
han som varit med på bion. Han smög sig ut på natten och uppsökte polisen, till vilken han lämnade falska uppgifter om sina iakttagelser av
den s k Grand-mannen, som han skulle ha observerat utanför biografen. Men det är en annan historia.

HANS HOLMÉR TAR MAKTEN

På förmiddagen den 1 mars anlände länspolismästare Hans Holmér till polishuset på Kungsholmen i Stockholm sportklädd och med en
stickad mössa på huvudet som om han avbrutit sin resa till Vasaloppet och bilat med gasen i botten från Scandic Hotell i Borlänge, där han
skulle ha övernattat med sin nya älskarinna. Holmér var aldrig ens anmäld till Vasaloppet, så hans första presskonferens började med ett
ljug. Det skulle bli fler under det hela år som Hans Holmér tilläts leda utredningen.

Omedelbart efter sin ankomst till polishuset började Hans Holmér organisera det s k Palmerummet. Dess sammansättning bestämde Holmér själv.
Där ingick polisöverintendent Hans Wranghult, cheferna för spaningssektionen polisintendent Lennart Pettersson och våldsroteln kommissarie Nils
Linder samt chefen för tekniska roteln Vincent Lange. Från Rikspolisstyrelsen ingick rikskriminalens chef polisöverintendenten Tommy Lindström
och från säkerhetspolisen chefen för dess operativa grupp byråchefen Per-Göran Näss. Departementsrådet Klas Bergenstrand fick på morgonen i
uppdrag av statssekreteraren i Justitiedepartementet Harald Fälth att ta kontakt med polisledningen. Biträdande länspolismästaren Gösta Welander
inbjöd honom till polishuset, och justitieminister Sten Wickbom gav sitt samtycke. Senare på dagen gjorde Holmér och Wickbom upp om att
Bergenstrand skulle fungera som kontaktman mellan palmegruppen och regeringen. Klas Bergenstrand är i dag Riksåklagare, vilket innebär att han
också ligger bakom den famösa resningsansökningen mot Christer Pettersson!

I Palmerummet fanns också en berömd homosexuell pratmakare vid namn Ebbe Carlsson. Han hade avancerat från en vaktmästartjänst på
Handelstidningen i Göteborg till justitie-minister Lennart Geijers pressekreterare, förlagschef på Tiden och sedan på Bonniers och var på väg att få
chefredaktörsposten på landets största tidning Expressen, när skandalen med vapensmugglingen inträffade som fick namnet Ebbe Carlssonaffären.

Och så fanns där en annan känd homosexuell, nämligen den opolitiske kabinettssekreteraren Sverker Åström med uppgift att vilseleda
utlandspressen.

Däremot fanns där ingen stol i palmerummet för chefsåklagare KG Svensson!

"Jag blev aldrig kallad till Palmerummet. Jag framförde mitt intresse via överåklagaren Claes Zeime, men Holmér ville tydligen inte få något
samarbete till stånd. Däremot så fanns ju där en representant för Justitiedepartementet. Detta är ju om inte skandal så i alla fall helt vidrigt, detta
med regeringsrepresentationen i Palmerummet.

Sedan Ebbe Carlssons närvaro& Vad sjutton var det för någonting? Han var närvarande redan från början, ända tills Säpos representanter började
protestera. Det var mycket egendomligt."

ÖA:s Mikael Pettersson ställde frågan till KG Svensson hur han ville beskriva samarbetet mellan honom och Holmér. I pressen hade det nämligen
talats om samarbetssvårigheter, personkemi o d. Svensson svarade:

"Enligt min mening var han omöjlig att samarbeta med. Utredningen leddes på ett kolossalt oprofessionellt sätt. Den handlade mera om att fantisera
kring motiv än om att ta fasta på fakta. Man borde ha utgått ifrån brottsplatsen, men det gjorde man inte.
Svensson påpekade att han inte hyste något personligt agg mot Holmér.

Det var bara det att jag inte kunde acceptera hur utredningen sköttes. Holmér var ju en diktator. Det var allmänt känt att ingen av poliserna vågade
säga emot honom, för om man gjorde det så åkte man ned i cykelkällaren. Holmér omgav sig med jasägare där i Palmerummet. (Precis som Palme
gjorde med sina "pojkar" i kanslihuset. Min anm.)

Utredningen om mordet på Olof Palme är den sämsta mordutredning jag någonsin varit med om. Och jag har varit med om ganska många.

Enligt ÖA var Svensson mycket kritisk till att polisen inte utgick mera från Palmes personliga förhållanden i sökandet efter mördaren. Tidigt fick han
själv vetskap om att Palme fört dagbok. Dagboken, som uppmärksammats i TV-programmet Striptease, är fortfarande försvunnen. (Om polisens
ointresse för Palmes person, se vidare min bok DÖ I RÄTTAN TID, sid 192!)

ÖA:

Till skillnad från Holmér gjorde KG Svensson närmare 20-talet rekonstruktioner av mordet på Sveavägen, tillsammans med olika vittnen.
Dock aldrig med Lisbet Palme, som inte ställde upp - alternativt aldrig tillfrågades av den ende som tilläts ha kontakt med henne, nämligen
Holmér.

KG Svensson är mycket tveksam till hur Lisbet Palme behandlades - hon tilläts förbjuda anteckningar under konfrontationen med "33-åringen"
Viktor Gunnarsson. Hon kunde förbjuda Viktor Gunnarssons advokater att närvara, och hon slapp undan en undersökning av den egna lägenheten i
Gamla Stan.

När Svensson ville ha en kopia av det allra första förhöret som Hans Holmér hållit med Lisbet Palme stötte han på stora svårigheter. - Jag ringde
Holmér och han sa att han skulle skicka det. Men det kom aldrig, och tre veckor gick. Sedan skrev jag en påminnelse, och först efter ytterligare
några veckor dök det upp.

- Det var ett ytterst bristfälligt protokoll som tydde på att fru Palme inte sett just någonting av mördaren. Jag blev mycket förvånad över
med vilken säkerhet Lisbet Palme senare pekade ut Christer Pettersson.

REGERINGEN BEORDRADE OLAGLIG

AVLYSSNING
Lisbet Palme pratade på ett tidigt skede om den kroatiska terroristorganisationen Ustasja som en möjlig mördargrupp. Dessa uppgifter togs
på stort allvar i vissa kretsar.

"Ganska snart efter mordet fick jag ta ställning till om vi skulle begära telefonavlyssning av den kroatiske ambassadörsmördaren och Ustasja-
sympatisören Baresic, som då satt fängslad på Täbyanstalten. Min bedömning var att det inte fanns den skäliga misstanke som krävs för
telefonavlyssning, så jag sa nej"

"Jag fattade mitt beslut vid lunchtid. Klockan halv nio på kvällen blev jag uppringd från Kanslihuset och fick veta att regeringen gått in och
beslutat tillåta avlyssningen.

Jag frågade vilken laglig grund som regeringen hade angivit för beslutet och fick veta att det var paragraf 37 i kriminalvårdslagen. Jag
tittade på den och blev mäkta förvånad över hur man kunde få in det här fallet där. Det stämde inte alls med rekvisiten i lagtexten"

Till detta kan jag foga att min advokat i tryckfrihetsmålet mot mig för min bok ETT VERKLIGT DRAMA Bengt Sjönander hade kommit i beröring
med Baresic i sitt arbete.

Han befann sig i Rom när han nåddes av meddelandet att Olof Palme blivit mördad. Han ringde omedelbart till Stockholm och Täbyanstalten och
fick det lugnande beskedet att Baresic satt inlåst i sin cell hela mordnatten. På den stora buggningsrättegångens sista dag, som var offentlig, fick jag
höra PG Näss säga att avlyssningen av Täbyanstalten var den

grövsta integritetskränkning som förekommit i Sverige, men att den inte föranledde någon som helst reaktion från myndigheternas sida.

Regeringens beslut åtföljdes av SÄPO och alla telefoner inklusive chefens ställdes under avlyssning i nio månader.

Bakgrunden var att Lisbet Palme hade sagt att Olof Palme varit rädd för Ustasja!

FANTOMBILDEN KATASTROF
Regeringen spred tidigt dataproducerade så kallade fantombilder av den tänkte mördaren och en förmodad medhjälpare ("Skuggan"). KG
Svensson betecknar bildspridandet som katastrofalt.

"Bilderna band utredningen vid en mycket lös signalementsbeskrivning. Det finns i dag inga som helst belägg för att mördaren skulle se ut så där.
Inte ett dugg!

KG Svensson har dock missat att Fantombilden har hämtat drag från ett ungdomsfoto av Christer Pettersson. Och att "Skuggan" föreställer den
polisman Thomas Piltz som jag observerade på en buss mordnatten och som tidigare förekommit i det s k Machnowfallet.

"På samma sätt menar jag att Holmér låste sig vid en alltför osäker flyktväg. Han hade inte hundraprocentigt stöd för att säga att mördaren gått
över Malmskillnadsgatan och ned på David Bagares gata. Det var kanske det mest sannolika, men långt ifrån säkert. Nu tappade man bort de
eventuella vittnen som kunde ha sett något på Malmskillnadsgatan."

Här vill jag gärna göra tillägget att det finns belägg för att Joakim Palme efter att ha spelat mördaren med hjälp av en pluggad startpistol sprang in på
Luntmakaregatan och inte alls trapporna upp till Malmskillnadsgatan. På Luntmakaregatan blev han förväxlad med Ted Gärdestad av
spelklubbsägaren Sigge Cedergren. Polisen läckte omedelbart uppgiften till pressen och Ted Gärdestad blev så trakasserad att han bröt samman och
tog sitt liv.
ALIBIVITTNEN GÖMDES
Den 10 maj lämnade KG Svensson sin stand by-position och gick in som förundersökningsledare. Orsaken var att polisen påstod sig ha funnit starka
misstankar mot "33-åringen" Viktor Gunnarsson. Gunnarsson blev sedermera mördad i USA.

Det dröjde inte länge förrän KG Svensson fick kännedom om uppenbara oegentligheter kring ett av de centrala vittnesmålen i
indiciekedjan.

"Ett vittne hade sagt sig se en man försöka stoppa en bil på Döbelnsgatan strax efter mordet och sedan pekat ut Gunnarsson vid en
konfrontation. Nu hade det visat sig att vittnet fått se fotografier av Viktor Gunnarsson innan konfrontationen. Konfrontationen var därmed
värdelös."

"Det var kriminalinspektören Börje Wingren som berordrat visningen av fotografierna och sedan hemlighållit den."

"Börje Wingren ville helt enkelt bli den som löste Palmemordet. Han saboterade arbetet hela tiden genom att inte vara objektiv."

"Bland annat utelämnade Wingren viktiga delar av förhören med Döbelnsgatan-vittnet

när dessa skrevs av från band till papper - sådana delar som talade till Gunnarssons fördel."

Varför fick Granskningskommissionen inte fram dessa graverande uppgifter mot en kriminalinspektör? Varför har Wingren inte blivit
åtalad? Hur har Wingren sedan fått skriva en bok, där han återigen förfäktat Gunnarssons skuld?

"Efter ett eget förhör med vittnet beslöt KG Svensson den 19 mars att släppa Gunnarsson. - Holmér pressade mig oerhört hårt för att vi
skulle hålla honom kvar. Men det fanns inte tillstymmelse till skälig misstanke mot Viktor Gunnarsson."

Börje Wingrens attityd till Viktor Gunnarsson kan jämföras med kommissarie Ingemar Krusells attityd till Christer Pettersson. Han fortsätter också i
bokform och genom uttalanden i media med att påstå att Christer Pettersson är mördaren. För det har Lisbet Palme sagt. Får herrarna betalt?

UNDER PÅSKHELGEN LÄSTE SVENSSON IN SIG PÅ VAD GUNNARSSON, SOM FORTFARANDE VAR MISSTÄNKT OM ÄN FRI,
EGENTLIGEN SAGT UNDER DE POLISFÖRHÖR SOM HÅLLITS. EN BIT IN I LÄSNINGEN FICK HAN EN MINDRE CHOCK.

DET VISADE SIG ATT GUNNARSSON ANFÖRT ALIBIVITTNEN - TVÅ POLSKA KILLAR HAN MENADE SIG HA TRÄFFAT PÅ
FIKET MON CHERI PÅ KUNGSGATAN MORDKVÄLLEN. MEN DET HADE INGEN BRYTT SIG OM ATT KOLLA!

KG SVENSSON BEGÄRDE OMEDELBART ATT POLISEN SKULLE EFTERLYSA DE BÅDA POLACKERNA VIA TT. MEN
INGENTING HÄNDE, MER ÄN ATT EN AFFISCH SATTES UPP PÅ MON CHERI.

NÄR HAN BEGÄRDE TT-EFTERLYSNINGEN EN GÅNG TILL FICK HAN VETA ATT DET GÅTT UT EN ORDER TILL ALLA
POLISMÄN OM ATT INGENTING FICK GÖRAS UTAN PALMERUMMETS GODKÄNNANDE.

DET VAR SÅLEDES DÄR TT-EFTERLYSNINGEN HADE STOPPATS.

- JAG GICK JU I TAKET! JAG BLEV OERHÖRT FÖRBANNAD. MINA BESLUT SOM FÖRUNDERSÖKNINGSLEDARE SKA INTE
IFRÅGASÄTTAS UTAN VERKSTÄLLAS. JAG VILL INTE HA NÅGOT PALMERUM SOM SITTER OCH CENSURERAR VAD JAG
GÖR.

MEN NU FÖRSTOD JAG ATT DET EGENTLIGEN INTE VAR JAG SOM LEDDE FÖRUNDERSÖKNINGEN.

Hos Granskningskommissionen liksom hos tidigare kommissioner kritiseras KG Svensson för att han inte tog initiativet och satte Hans Holmér på
plats. Det förefaller mig efter att ha läst ÖA vara en djupt orättvis kritik.

Svensson skrev själv en efterlysning och skickade iväg den till TT med en kriminalkommissarie, som fick uttryckliga order om att strunta i
palmerummet.

Efterlysningen publicerades och dagen därpå hade de båda polackerna anmält sig till polisen. De gav Gunnarsson ett alibi som var så nära
hundraprocentigt som man kan begära.

Varför underlät då palmerummet och Holmér under två veckors tid att efterlysa två alibivittnen. KG Svensson svarade ÖA:

"Jag har en misstanke. Jag kan inte se annat än att man ville behålla en misstänkt så länge som möjligt, hålla lågan uppe för att sedan kunna
fortsätta med det som för Holmér hela tiden varit huvudspåret - nämligen PKK."

Jag för min del har en annan förklaring. Hans Holmér hade till uppgift att skydda Lisbet Palme och se till att mordet aldrig blev uppklarat. Dessutom
såg det bra ut att man hade en misstänkt bakom lås och bom under begravningen, som var föremål för uppmärksamhet i hela världen.

När Hans Holmér vittnade i tryckfrihetsrättegången mot Proletären i Göteborg den 25 april 1989 frångick han PKK-spåret och började tala om
scenariot bakom mordet, som om det blev känt skulle fälla regeringen. PKK-spåret var en uppfinning av Ebbe Carlsson och planterades på Expressen
den 1 mars.

K G Svensson berättade i intervjun hur hans situation blev allt mer ohållbar. Holmér drev PKK-spåret och Gunnarsson parallellt. Till slut begärde
Holmér att få konfrontera Gunnarsson med 74 olika vittnen.

"De flesta var så fantasifulla& Det var folk som sett något egendomligt på Västgeråståget och någon som sett någon som besökt Jan Myrdals mor
och sådant. Det mesta hade varken med gunnarsson eller Palme att göra. I praktiken var det skrattretande, helt vansinnigt! Jag accepterade ett
tjugotal konfrontationer, vilket fick Holmér att klaga hos regeringen. Och regeringen gick på riksåklagaren och riksåklagaren gick på mig."

Riksåklagaren beslutade, utan att själv ingå i Palmeutredningen att man skulle konfrontera ett antal vittnen någonstans mellan 20 och 74.
Dessa konfrontationer ledde inte till någonting. Mer än till K G Svenssons avgång. Och hade han inte avgått så hade han blivit avsatt.
"Jag ansåg det helt enkelt lönlöst att fortsätta. Det var justitieminister Sten Wickbom som agerade. På klagomål av Holmér. Hans Holmér sprang ju
som ett barn i huset hos regeringen."

Hans Holmérs utredning blev mer och mer absurd. KG Svensson förvånade sig över hans presskonferenser om kurdjakten. Han sa att det var 95
procents sannolikhet att PKK-spåret var det rätta. 0,95 procent hade varit riktigare. I en serie i herrtidningen Lektyr presenterades de olika spåren.
Och de studerades av Holmérs palmespanare. Det fanns sådana som satt i palmerummet och läste Kalle Anka.

PG Näss vägrade att gå på Holmérs presskonferenser. Han skickade sin underhuggare Walter Kegö.

Hans Holmér byggde upp en rigorös säkerhetsbevakning kring sig själv. Vid en presskonferens han höll tillsammans med KG Svenssons
efterträdare Cles Zeime gick livvakterna omkring med dipolomatportföljer med inmonterade automatgevär.

Bilder på portföljerna med vapen visade för pressen. Ingen enda journalist reagerade.

JAG LARS KRANTZ MED HEMSIDA WWW.PI.SE/KRANTZ HAR BARA ETT ORD FÖR DETTA. DET ÄR SINNESSJUKT. Det finns
uppgifter om att Olof Palme tidvis var intagen för behandling av schizofreni. Hade det smittat?

KG SVENSSON BERÄTTADE FÖR ÖRNSKÖLDSVIKS ALLEHANDA ATT HANS HOLMÉR SATSADE 1,2 MILJONER
SKATTEKRONOR PÅ ATT GÖRA TOALETTEN VID PALMERUMMET BOMBSÄKER.

Av Granskningskommissionens betänkande framgår att bara det första årets polisutredning kostade 20 miljoner kronor. Övertidsuttagen motsvarade
43 årsarbetskrafter. Genom omprioritering blev annan spaning och utredning eftersatt. 50 spanare från gatulangningsgruppen sattes in på
mordspaning, vilket innebar att narkotikabekämpningen tidvis helt upphörde. Och så vidare. OCH SÅ VIDARE. Och så vidare. OCH SÅ VIDARE.

Med förhoppningen att Örnsköldsviks Allehanda och denna hemsida någon gång ska bära frukt hälsar eder LARS KRANTZ