www.nationalmordet.

nu
SENASTE NYTT 04 O2 2006

UPPDATERAD 09 02 2006:

”MOZART-effekten”

BERGMAN/PALME-
DRAMAT MOT SIN

HÖJDPUNKT
Den som ljuger går det väl

även om han plommon stjäl

FALSTAFF FAKIR

”Det bästa vore om MORDET PÅ OLOF PALME aldrig klarades upp” sa två kända politiker efteråt, diplomaten Carl Lidbom och ingenjören Harry
Schein. I snart 20 år har de blivit bönhörda. Beror det på att stora grupper i samhället numera håller med dem? Som politiker, som jurister, som
präster och konstigt nog även journalister? Alla mörkar av olika skäl efter bästa förmåga. År 1976 hämtades den världsberömde regissören
INGMAR BERGMAN av skattemasar och polis på KUNGLIGA DRAMATISKA TEATERN i Stockholm misstänkt för grovt skattebrott bestående i
att han slussat inkomsterna för sina filmer från sitt bolag Cinematograph i Sverige till ett brevlådeföretag Persona i Zug i Schweiz. Därifrån kunde
han själv och hans skådespelare sedan lyfta sina löner så gott som skattefritt. I dag kan vi fråga oss om OLOF PALME hade samma bank i Schweiz.

INGMAR BERGMAN åtalades och fälldes i första instans. Riksskatteverket hade vid husrannsakan enligt lag tagit hela bokföringen i beslag för att
säkra bevis. Det gällde i första omgången 2,9 miljoner kronor. Åtal väcktes för grovt skattebrott. Uppifrån kom plötsligt order att målet skulle läggas
ned. Hämtningen vid sceningången på teatern väckte enormt uppseende, men massmedia förteg att Den Store vägrat att komma till förhör gång på
gång och att han löpte amok hos polisen när han greps. Han måste övermannas, sövas ned och läggas in på psyket tills han lugnat ned sig.

INGMAR BERGMAN gick i landsflykt och bodde i München i 9 år innan han hämtades hem igen av - OLOF PALME! Då var brottet, som han
förnekade, preskriberat. En av skådespelarna, Max von Sydow, flydde till Hollywood och kom aldrig tillbaka. Bibi Andersson hörde också till de
åtalade. Hela tiden anade man Harry Schein i bakgrunden. 1985 kom OLOF PALME själv i skatteknipa i den så kallade HARVARD-AFFÄREN. För
att hjälpa sonen Joakim till ett stipendium lät han sitt arvode för en föreläsning vid universitetet i Harvard, USA, omvandlas till ett stipendium till
sonen. Det gällde 5000 dollar. OLOF PALME åtalades och fälldes för skattebrott.

OLOF PALME vände sig i sitt trångmål till INGMAR BERGMAN. När denne inför landsflykten publicerade ett öppet brev i EXPRESSEN och
angrep alla byråkraterna hos skattemyndigheten avslutade han uppsatsen med att citera August Strindberg, som skrivit när han blev arg: ”Passa dig,
din jävel. Vi ses i nästa pjäs!”. Var ”nästa pjäs” för INGMAR BERGMAN just det stycke gatuteater med titeln MORDET PÅ OLOF PALME, som
uppfördes i Stockholm på Sveavägen i korsningen med Tunnelgatan den 28 februari 1986?

MORDET PÅ OLOF PALME behandlas i ytterligare en bok, som kommer ut i dagarna på ORDFRONTs förlag under titeln ”DET DUNKELT
TÄNKTA”. Den är författad av professorn och socialdemokraten i Uppsala ERIK ÅSARD, och den uppges granska konspirationsteorierna kring
morden på JOHN F KENNEDY och OLOF PALME. Den kan alltså inrangeras i det stora biblioteket med desinformation kring MORDET PÅ OLOF
PALME som oavbrutet bara växer och växer. JONAS SIMA heter en annan lärljunge till OLOF PALME, journalist på EXPRESSEN. Den 1 februari
visade han sin film om OLOF PALME i en socialdemokratisk stadsdels-förening Minneberg i Stockholm. Ambassadören ANDERS FERM svarade
på frågan ”Hur levande är hans idéer i dag?”. Det var ANDERS FERM som skrev underlaget till den ”prosadikt” om USAs terrorbombning av
Vietnams huvudstad Hanoi julen 1972, som numera citeras till leda. OLOF PALME fick också läsa den i Simas film på kvällen. Det var den dikten
som OLLE ALSÉN på DNs ledaravdelning stod fadder för men som han numera inte vill orda så mycket om. Det kan man förstå, eftersom det väl
var den största fadäsen som OLOF PALME gjorde under sin tid som Statsminister. Det kan jämföras med LARS ULVENSTAM, som myglat sig till
ett jobb som kulturattaché i Washington och då skrev en kritisk artikel om president Nixon och hans politik i sossetidningen TIDEN. Det blev avsked
från UD på grått papper och inte tal om pension eller avgångsvederlag. Presidenten kunde inte avsätta OLOF PALME, men visst kunde han döma
honom till döden. Var det helt enkelt inte just precis vad demonregissören åsyftade? En svindlande tanke. I så fall lurade han en hel värld och
förvandlade nederlaget till seger med gatuteatern på Sveavägen. ”Skjuten av en okänd”.

INGMAR BERGMAN kastade sig i sitt öppna brev i EXPRESSEN över de åklagare och
tjänstemän vid Riksskatteverket som fört utredningen till åtal. En av dem var framlidne
byrådirektören Olle Wessén, vars son har berättat för mig hur han fick höra hur det gick till
när pappa var med i polisbilen och höll upp dörren när INGMAR BERGMAN kom ut från
teatern och föstes in i bilen av poliserna. Sin vana trogen började han omedelbart att slåss.
Han har själv i förtäckt form återgett händelsen i den enda film han gjorde i exilen, nämligen
ORMENS ÄGG. Sonen mindes också alla kartonger med bokföringen, som fyllde en hel
buss. Pappan var som en japansk samuraj, som skyddade förtryckta bönder mot rövare.
Slutet på historien blev att rövarna gick fria och tjänstemännen prickades i Arbetsdomstolen
och Statens ansvarsnämnd.

”NU LÄMNAR JAG SVERIGE”

Den braskande rubriken på kultursidan i EXPRESSEN den 22 april 1976 togs som ett hot och en utmaning av Kultur-Sverige. INGMAR
BERGMAN skrev:
”Min förmögenhet stannar i landet, ingen skall kalla mig skattesmitare. Men alla mina filmprojekt avvecklas. Ateljén på Fårö som var min trygghet
byggs inte färdig. Cinematograph lägger jag nu ner . . .”

”SKAMMEN”
BO STRÖMSTEDT, tidningens chefredaktör, var inte sämre när han gick ut på ledarsidan med tvåspaltig bild och rubriken SKAMMEN i svarta
blockbokstäver. Vissa stycken i texten var understrukna.

”Men Ingmar Bergman är frikänd därför att han är oskyldig. Man kan inte bli oskyldigare än oskyldig. Skall han aldrig slippa antydningar om att han
får löpa bara därför att han är känd?”

”Därför måste Ingmar Bergmans avsked till Sverige leda till en självprövning som handlar om mycket mer än hur enstaka tjänstemän skött sina
uppgifter.”

”LANDSSORG”
Sveriges största tidning hade talat. Tjänstemännen som gjort sin plikt blev förstås prickade
och omplacerade. Halva tidningen handlade vid avskedet om INGMAR BERGMAN. Bland
rösterna märktes en annan världsberömdhet, ASTRID LINDGREN:

”Vi har fått landssorg, tycker jag. Om Ingmar Bergman frivilligt hade lämnat Sverige, så
hade vi måst sörja då också.Men inte så bittert som nu när vi vet att han känner sig tvingad att
lämna sitt land.”

”Vad ska utlandet tänka om oss? Jag har redan blivit uppringd av Daily Mail, som undrar om
vi inte är kloka. Nej, får man då skamset svara, vi är inte riktigt kloka.”

HEDERSDOKTORN
Precis som Victor Sjöström i hans egen film SMULTRON-STÄLLET kröntes INGMAR BERGMAN till fil. hedersdoktor 1975. Om hans gärning
som filmare hette det:

”För de fascinerande färder i människotankens rike som han bjudit oss.”

Den som satte lagerkransen på hans huvud var professor Gustaf Holmér, bror till Stockholms polismästare HANS HOLMÉR, som 10 år senare stod
för den gigantiska icke-utredningen av MORDET PÅ OLOF PALME. Gustaf Holmér var professor i romanska språk. Bröderna var söner till den
legendariske Gösta ”Gösse” Holmér, som var tränare i Riksidrottsförbundet 1925-1957. Han var född 1891, tog guldmedalj i 10-kamp vid
olympiaden i Stockholm 1912 och dog 1983. För en skrivande bok-expert som Sigrid Combüchen är alla INGMAR BERGMANs filmer odödliga
mästerverk medan en kollega till henne, OLOF LAGERCRANTZ på DN betecknade dem som pekoral. Ingen har någonsin recenserat filmen i live
med titeln MORDET PÅ OLOF PALME.

På Riksskatteverket mottog man underrättelsen om OLOF PALMEs skattebrott med viss skadeglädje. Var det verkligen sant? Fredsforskaren
Wilhelm Agrell berättade för mig att OLOF PALME hade nummerkonto i Schweiz. Tjänstemännen som blivit prickade för ingreppet mot INGMAR
BERGMAN utbrast ironiskt: ”Hoppas LISBET har numret”. En stilla undran inställer sig. Hade INGMAR BERGMAN samma bank som OLOF
PALME? Hade han fått tipset av OLOF PALME? Varför har aldrig någon journalist kollat den offentliga bouppteckningen efter OLOF PALME? Är
den lika tabu som obduktionsprotokollet? Wilhelm Agrell hade uppsökt mig för att få detaljer i det så kallade Polisspåret i MORDET PÅ OLOF
PALME som jag fick klä skott för, och i en artikel i DN skrev han om två polismän på brottsplatsen, som inte hade där att göra. Så långt var det ju
rätt. Thomas Piltz och Leif Tell var villospår. Kontot i Schweiz fanns ju långt före den beramade Bofors-affåren med Indien.

UNDERBARNET
OLOF PALME tycks ha identifierat sig med underbarnet MOZART, som skrev sin första pianosonat vid 9 års ålder och lämnade en enorm
produktion bakom sig när han dog bara 35 år gammal, utfattig och bortglömd. En fattigbegravning utan gäster utan gravsten. Inte ens ett enkelt
träkors. Änkan blev lottlös. Ett liknande öde kunde ha drabbat friherrinnan.

MOZART-EFFEKTEN kunde vara namnet på hela OLOF PALME-dramat. I den stora Mozart-satsningen i dessa dagar i SVT och SR sänds inte bara
högst njutbar musik utan också en dokumentär i TV 1 om ett forskningsprojekt som bedrivs vid HARVARD-universitetet i USA. Man
experimenterar med psykiskt sjuka och deprimerade människor, gör grafik och statistik av forskningen och anser sig kunna påvisa att musiken har en
positiv inverkan på patienterna. Det är det som är Mozart-effekten. En intressant iakttagelse som forskarna gjorde var att MOZART bröt mot de
klassiska, mollstämda depressiva partierna med vrede och aggresivitet mitt i tonflödet. Runda och rätvinkliga former avbröts av spetsiga rektanglar.
Jämför med vad INGMAR BERGMAN sa om hur han tog sig ur depressionen med vrede. Feministernas slagord på 60-talet var GRÅT INTE, BLI
FÖRBANNAD!

INGMAR BERGMAN vägrade i det längsta att befatta sig med det nya mediet Televisionen. Men så fick han ett erbjudande att sätta upp MOZARTs
opera TROLLFLÖJTEN, och då tände han. I operan förekommer en aria där frimurarnas program finns med. Det är Sarastros aria ”I dessa fridens
byggder” som på originalspråket heter ”In diese heiligen Hallen”. OLOF PALME tycks ha anspelat på TROLLFLÖJTEN när han vid en
budgetföredragning av finansministern Kjell Olof Feldt plockade upp en flöjt ur fickan och började låtsasspela på den. Filmen som han var och såg
före mordet hette förresten BRÖDERNA MOZART.

KULTURKROCKEN
OLOF PALME intervjuades av Sherley MacLaine i KVÄLLSÖPPET i TV om INGMAR BERGMAN den 4 maj 1977.

”Jag känner honom och beundrar honom. Känslomässigt förstår jag hans situation. Det var en kollision mellan två kulturer. Tjänar man mycket
pengar men är ointresserad av pengar men har en massa transaktioner just för att man tjänar mycket, så blir skattemyndigheterna intresserade.
Normalt har de att göra med en helt annan sorts människor, som försöker smita undan skatt. De visste inte hur en konstnär fungerar. När de här två
världarna möttes var kollisionen oundviklig."

Shirley MacLaine undrade om det var som det stod i tidningarna att han greps på scenen.

”Det kanske var okänsligt men det var väl så att de inte fick tag i honom och därför gick till teatern. De försökte vara diskreta men det gick ut över
högtalaranläggningen, Men det är riktigt att de ville förhöra honom. Men vårt rättssystem fungerar. Han friades från misstankarna om brott. Och de
som skötte utredningen kritiserades också. Men det finns en gammal tradition här som säger att politiker inte får lägga sig i sådana frågor. Om det
begåtts några fel så är det domstolen som ska rätta trill dem.”

Shirley MacLaine svarade:

”Jag förstår det och vill inte förebrå dig som person. Men det förvärrade den föreställningen om byråkratisk okänslighet, som förknippas med
demokratisk socialism.”

I sitt svar till Shirley MacLaine kommer OLOF PALME att jämställa skattebrott med konstnärskap och kallar det för två kulturer som krockar, om
man ska hårddra det. Och det tänker jag göra.

VARFÖR KROSSADES GATAN?

En tid efter mordet skrev utrikesminister STEN ANDERSSON i ett brev till utgivaren av PALMEBLADET journalisten SVEN ANÉR att ”ingen vet
varför makarna Palme efter biobesöket gick över gatan”. De hade nämligen i korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata rundat korvkiosken och vid
övergångsstället krossat Sveavägen. Sedan sas det att det var för att LISBET PALME ville titta i en boutique. Det låter inte troligt. Att LISBET
PALME, som var helt ointresserad av kläder, skulle gå och titta i skyltfönster mitt i natten. Dessutom låg affären längre norrut så de måste gå
tillbaka ett stycke för att nå den.

VAR DET INTE I STÄLLET SÅ ATT OLOF OCH LISBET PALME GICK ÖVER GATAN FÖR ATT KOMMA TILL DEN I FÖRVÄG
UTVALDA AVRÄTTNINGSPLATSEN? ATT DERAS MEDHJÄLPARE KLEV UR EN BIL PÅ VÄSTRA SIDAN AV SVEAVÄGEN OCH
SLÖT UPP BAKOM DEM HELT NÄRA TUNNELGATAN?

Jag återkommer om MOZART.

LARS KRANTZ