Nu är det över 13 år sedan statsminister Olof Palme mördades, och vi hoppas

verkligen att man från spaningsledningens sida nu kommer att ta tag i de fakta
som presenteras på denna sida, det så kallade mötesscenariot. Detta scenario
uppmärksammades också före jul i den Norska programmet Apropos, och även i
Dagens Nyheter. Välkommen!

En intressant sak vad det gäller Sabbatsberg är skottskadan på Olofs bröst. Bild finns att tillgå på ingångshålet, men inte utgångshålet. Varför?
Kan det bero på att kirurgen Claes Wallin sydde igen detta hål med två stygn? Det finns en bild på Olofs slips där man kan se två hål.
Anledningen till detta sades först vara att slipsen låg vikt. Därefter har man sagt att de två hålen berodde på dels på kulan och dels på en benbit
som lossnat från Olof.

Vad beror det på att utgångshålet var så litet, (ej en krater som Holmér beskriver i sin bok) att man måste ifrågasätta om kulorna och vapnet
verkligen var av Magnumtyp?

Vad det gäller Lisbeths egen skada finns det ytterligare en sak som kan vara nämnvärt. Den bild som polismannen Lars Christiansson ger i ett begärt PM den 24
mars 1986 är märklig. Han säger att han fick se skadan och att det visade sig vara en 2-3 mm djup sårkanal. Denna beskrivning kan ej vara sann och
sjuksköterskan kan ej erinra sig att polismannen var inne i det område där hon och Lisbeth vistades i. Det var bara en annan sköterska, nämligen Ingeborg Sund
som kort besiktigade skadan. Sjuksköterskornas beskrivning var först att skadan var ett rött streck så som efter ett piskrapp, men även efter beskrivningen har
brännskada förekommit. Lisbeth vill trots Lena Östemans uppmaning låta läkare eller tekniker undersöka skadan. Chefsobducenten Milan Valverius fick varken se
kulorna, kläderna eller skadan. Därför ringde han på hösten 1986 hem till Lena och gjorde en förfrågan.

Några av rubriken vittnens kom att figurera i massmedia under några korta timmar lördagen den 1:a mars 1986. Dels i ekosändningar
från klockan 04.00 fram till lunchekot, men även sedermera i TVs aktuelltsändningar klockan 12 och 15. Även dagstidningarna kablade
ut de sedermera bortglömda vittnens berättelser från Tunnelgatan.

Det som sedan fick ögonvittnenas berättelser att blekna var den officiella bilden som kom fram först den 2:a mars. Man hade då i ett TT-telegram gått ut och
dementerat det som sagts under det första dygnet. Nu gav polisen, via media sin version som i stort sätt endast kom från Fru Palmes uttalanden. Det som hade
hänt var att Lisbeth och Olof gått från Saris butik, där Lisbeth kort tittat på något indiskt klädesplagg, gått fram mot Tunnelgatan där man blivit överfallen av en
person som dolt sig vid Dekorimas avfasning. Lisbeth säger sig ej ha lagt märke till något före skott ett, varefter hon vänder sig mot vänster då själv blir beskjuten
varvid en rispa uppstår utmed skulderbladet.

Vad är det nu som är problemet? Jo, det är så att fem vittnen från Sveavägen oberoende av varandra, vittnar om att det inte alls var ett överfall som ägde rum vid
Dekorima, utan tvärtom förekom en kontakt mellan statsministerparet om den blivande gärningsmannen. Då stegrar sig kanske många läsare och tänker: "hur i
hela världen skulle fru Palme ha underhållit att berätta om en sådan kontakt"? Trots allt kanske det inte är så märkligt eftersom skandalen skulle bli större om Olof
lurats ner till ett möte en sen fredagskväll. Så för Olof Palmes skull, partiet och statens skull blir det "locket på", och detta får man hjälp med av länspolismästare
Hans Holmér som självsvåldligt tar över utredningen klockan 10.50 den 1:a mars 1986. En helt orimlig lösning då denne Holmér inte hade någon som helst
erfarenhet av att leda mordspaning.
Nu över till de fem vittnen som förhoppningsvis skall visa Er att det ligger substans bakom det som tidigare framförts. Den första och kanske viktigaste
iakttagelsen av vad som hände före mordet går till en taxichaufför från Järfälla vid namn Anders Delsborn, som står i mellanfilen söderut på Sveavägen. När han
får rött ljus stannar han och låter blicken gå runt och lägger då märke till tre personer som står vid trottoarkanten. Han kan ej avgöra om de talar med varandra,
men han ser att Olof och Lisbeth har sina ansikten riktade mot husfasaden och den tredje personen har ansikten mot körbanan.

Efter denna iakttagelse, varvid han också observerar att mannen har en gråspräcklig ulsterrock, vänder han sig om och märker att trafikljuset slagit över till grönt.
Detta sker efter 25-35 sekunder och så snart han börjar köra hör han ett skott varvid han stannar till. Efter bara cirka 2 sekunder faller skott nummer två och detta
både ser och hör Anders Delsborn.

Nu kanske Ni tror att detta vittne blev ett av polisen viktigaste, men så blev icke fallet. Efter att taxichauffören hörts av Krimjourens Håkan Karlsson klockan 00:15-
01:00 direkt efter mordet kallas han ej till förhör. Han blir en "persona non gata" och avfärdas kort vid ett telefonsamtal den 14 mars 1986. Detta telefonsamtal hålls
av Krim. insp. Jan Länninge och berör överhuvudtaget inte vad taxichauffören sett före skott ett, dvs mötet.

Det som sedan sker vid Christer Petterson-rättegången 1989 är att taxichauffören tydligt anger för lagman Spaak att han gjort en separat iakttagelse före skotten.
Spaaks fråga blir då:
-Släppte du blicken från de här tre personerna?
-Ja, annars skulle jag ju inte se att det blev grönt, svarar taxichauffören.

Av de fem vittnen vi ska behandla sitter tre stycken i bilar och de två övriga befinner sig på Sveavägens östra sidan, allstå samma sida som mordplatsen. Den
andra personen som sett de tre personerna vid den reklampelare som finns ca 15 meter norr om Tunnelgatan är en ung kvinna som sitter i en bil tillsammans med
Anna Hage (som försökte livrädda statsministern). Detta vittne hörs ej under 1986, utan först vid den nya spaningsledningens utredning 1988 där hon kommer att
vallas på Sveavägen. Trots att det gått mer än två år är hon mycket säker på sin sak och säger till polismännen Uvemo och Gustavsson:
-Från den här platsen (reklampelaren) ser jag hur tre personer sneddar in mot Dekorimahörnet.
Uppgiften är så sensationell för Uvemo att han skriver fel i sitt protokoll och får göra en fotnot. "Det är inte två utan tre personer som vittnet lägger märke till.

Den tredje personen som ser något vid reklampelaren är den i massmedia benämnde "musikläraren" som egentligen heter Inge Morelius. Han försöker dra sig till
minnes var han först ser makarna Palme och säger då:
-Det är något med den förbaskade pelaren, jag tror de möttes där.
Morelius syftar då på paret Palme och den blivande gärningsmannen.

Vidare säger Morelius redan i ett telefonförhör klockan 09:20 den 1:a mars att han ser hur gärningsmannen går upp bredvid makarna Palme. Detta utesluter ju den
officiella versionen om att det var ett överfall som inträffade vid Dekorimas skyltfönster.

Vi lämnar nu Tunnelgatan där vittnet Morelius parkerade sin gula Opel och blev vittne till ett statsministermord, och går över till trottoaren på
Sveavägens östra sida. Här går Nicolai Fauzzi (till höger) hem från sitt arbete på en restaurang och möter makarna Palme vid butiken La
Caterie och ser då samtidigt en man ca 10 meter snett bakom sig. Först tror Fauzzi att det kunde vara en livvakt, men det skall visa sig vara vårt
femte vittne. Efter mötet med Olof och Lisbeth forstätter han norrut och kommer att befinna sig vid Bonnierhuset när han hör skotten eka från
Tunnelgatan längs fasaderna norrut. Vad som sedan inträffar är att denna kock blir kallad till vallning den 25 mars varvid man skall upptäcka
underliga ting. Det visar sig nämligen att promenaden norrut tog kocken 95 sekunder, men vid promenad söderut i Olofs och Lisbeths spår mot
Tunnelgatan stannar klockan på 53 sekunder. Med hänsyn till vissa felkällor, hastighet mm kan man konstatera att ca 30 sekunder saknas! Vad
innebär nu detta frågar sig vän av ordning? Jo, om vi ej kan finna en naturlig förklaring till skilladen i tid måste vi anta att makarna Palme sinkats
av något och vad vi vet är den enda möjligheten samtalet vid den numera riksbekanta reklampelaren.

Den troligaste anledningen till att fru Palme ej ställde upp på en rekonstruktion på Sveavägen i början av april 1986 är den att hon ej ville utsätta sig för
de pinsamma konfrontationerna med "våra" fem vittnen.

Vi kommer nu till de sista av våra mordplatsvittnen, och man måste säga att det var en prestation av polis m fl att få detta vittne att
helt försvinna ur media. Mannen heter Anders Björkman och hade under kvällen befunnit sig på firmafest. Redan kl 02:25 den 1
mars berättar han i sitt hem att han på Sveavägen ser hur tre personer går i bredd framför honom "i minst fem meter" som han
uttrycker det. Plötsligt kommer handen, som håller om personen i mitten upp, och två skott faller helt plötsligt. Det tre går som om
de vore på väg hem från någon fest som Anders Björkman uttryckte det. Han säger vidare att han först trodde att det var en kvinna
som föll ner eftersom man normalt inte håller om en annan man när man promenerar. Detta uttalande återupprepar Björkman vid
ett hypnosförhör i januari 1988. På en fråga från Ture Arvidsson säger han att det är en kvinna som blir skjuten. Detta innebär ju att
upplevelsen ristats in i Björkmans minne och att han skulle ha förväxlat ett överfall med denna omfamning, helt är uteslutet.

Hur kunde nu vittnet Björkman komma så nära makarna Palme och den blivande gärningsmannen? Som sagt ovan i beskrivningen av vittnet Fauzzi så fanns
alltså vittnet Björkman snett bakom makarna Palme där Fauzzi mötte dem. Sedan har såväl vittnet Björkman och makarna Palme gått söderut och båda dessa
vittnen (Björkman, Fauzzi) säger att paret Palme gick fortare.

Vi vet att Björkman stannat och letat efter fyra eftersläntrare, men inte funnit dessa och då fortsatt söderut. När skotten faller är vittnet Björkman endast ca 5-7
meter bakom paret Palme och således måste också paret Palme ha stannat på sin väg från La Carterie till Tunnelgatan. En möjlig förklaring till mötet vid
reklampelaren kan vara kan vara att den blivande gärningsmannen ser vittnet Björkman när denna från trottoarkanten letar efter sina kamrater och då väljer att
vänta ut vittnen som dock ej dyker upp, (reklampelaren där de tre står och samtalar har troligen skymt vittnet varför det kan vara så att den blivande
gärningsmannen trott att vittnen gått en annan väg). När han så bestämmer sig för den sista 13 sekunder långa promenaden fram till Tunnelgatan bestämmer sig
samtidigt vittnet Björkman att gå från sin position norr om pelaren.

Den slutliga frågan blir då:

-Var makarna Palmes promenad längs Sveavägen via Sari och Tunnelgatan av spontan natur eller var det så att man i förväg bestämt träff med någon?

Eftersom fru Palme är i sin fulla rätt att undanhålla oss denna information kommer Palmemordet med all säkerhet att förbli en olöst gåta. Ni som läst denna artikel
har i alla fall fått en ny infallsvinkel och med tanke på hur man gjort allt för att dölja dessa fakta är det väl inget som talar för att våra fem vittnen tillsammans kan få
oss att tvivla på fru Palmes samlade vittnesmål, som ju från dag till dag varit motsägelsefulla.

Läs också alla vittnes tidsscheman mellan 23:17 - 23:22 samt kartan över mordplatsen.

Här kan du ta del av alla tidsuppgifter kring mordsekvensen. Först kommer hela tidsschemat för Sveavägen mellan 23:17 - 23:22 och sedan följer
tidsscheman för respektive vittne.

Olof och Lisbeth lämnar Mårten och Ingrid och går

23:17:00
söder ut på Sveavägens västra sida.
23:18:40 Makarna Palme passerar Nadics korvkiosk.
23:19:15 Paret har passerat korvkiosken och passerat Sveavägen
 då Lisbeth kort stannar till vid Saris butik.
Paret möter Nicolai Fauzzi vid butiken Carterie. Fauzzi
ser hur vittnet Björkman går ca. 10 meter snett bakom
23:19:45 Palme, nästan ute vid trottoarkanten. På samma sätt som
Björkman säger att han går saktare än paret Palme säger
Fauzzi samma sak.
Paret närman sig reklampelaren och mannen vid
Dekorima möter upp varefter man blir stående strax
söder om reklampelaren. Att mannen som väntar vid
23:20:40 Dekorima inte bara ansluter utan möter makarna Palme
vid reklampelaren kan bero på att vittnet Björkman är så
pass nära att den blivande gärningsmannen vill avvakta
Björkmans förehavande.
Nu pågår ett möte vilket kan bero på att den blivande
gärningsmannen ser vittnet Björkman som ett hot varför
23:20:43-
han väntar vid pelaren. När vitnet Björkman inte
23:21:07
passerar tror han att kusten är klar och "de tre" börjar
den 13 sekunder sista delen av promenaden.
Skott ett avlossas och Olof faller till marken. Lisbeth
som går ett till och ett halvt steg före Olof vänder sig
23:21:20 om med ett ryck då skott två faller. Denna kular går
igenom Lisbeths kappa, kofta och blus samt ger ett
piskrappsliknande streck längs skulderbladen.

Nicolai Fauzzis promenad från Tunnelgatan till Bonnierhuset

Passerar Fauzzi Tunnelgatan men ser ej någon person

23:18:53
varken i gränden eller vid Dekorima.
Möter makarna Palme vid La Carterie och han känner
igen statsministerparet. Han ser också vittnet Björkman
23:19:45
som går snett bakom paret Palme. Björkman går saktare
än Palme.
Vid denna tidpunkt hör Fauzzi skotten vid Bonnierhuset
Sveavägen 56. Fauzzi går ej tillbaks till Tunnegatan
23:21:20 utan fortsätter till Odenplan för färd till hemmet i
Vallentuna. Han ser att Björkman tar skydd i porten till
Dekorima.

Anders Björkmans promenad

Björkman passerar Tunnelgatan och ingen man finns

23:16:15
vid Dekorima.
Björkman har gått in i Götabankens förrum och gjort
23:17:10
sitt första uttag.
Vid denna tid avslutas Björkmans andra uttag och han
blir kvar på trottoaren. Men efter en kort stund går han
23:17:50
ett stycke norrut mot La Carterie, där han vänder och
blir observerad av vittnet Fauzzi, (se 23:19:45).
Korsar de tre Adolf Fredriks kyrkogata på väg mot
23:19:00 kåren. Man ser ej makarna Palme som bör vara på väg
att korsa Sveavägen.
Vid denna tid har Björkman först stannat kvar vid
banken, letat efter fyra eftersläntare och sedan gått
norrut och vänt varvid Björkman hamnat vid La
23:19:45 Carterie där vittnen Fauzzi ser såväl makarna Palme
som Björkman. Vittnet Fauzzi märker att Björkman går
saktare än paret Palme, varför han drar slutsatsen att
Björkman är parets livvakt.
Vid denna tidpunkt startar Björkman från en position
strax norr om reklampelaren, sneddar ut och kommer att
23:20:55 befinna sig ca 7 meter bakom de tre personerna som går
i bredd framför honom i minst fem meter som han säger
i förhör 02:25 den 1 mars.
Nu startar statsministerparet samt den blivande
gärningsmannen (härmed kallad GM) från andra sidan
23:21:07 reklampelaren och GM ser ej Björkman som sneddar in
mot trottoarmitten från en position ca 15 meter norr om
reklampelaren.
Skotten faller och Björkman ser Lisbeth som blodig i
23:21:20 ansiktet ser mot Björkman. Björkman tar sedan skydd i
Dekorimas port.
Björkman tror att det är en kvinna som blir mördad eftersom han ser
en man som håller om mannen i mitten, alltså Olof Palme. Björkman
upprepar detta vid ett hypnosförhör i december 1987.

Vittnesmål som gäller Inge Morelius iaktagelser

 Morelius och tre kamrater kommer till Tunnelgatan där
man stannar för rött ljus. Morelius ser att bankomaten
23:18:30 på Tunnelgatan vid Posten är öppen. När man svängt in
släpper han av de tre kamraterna som då väntar på en
person som tar ut pengar, (Glenn Malmström).
23:18:44 Glenn Malmström startar sitt uttag.
En annan passagerare, Sussane Larsson avslutar sitt
23:20:03
första uttag.
Passagerare Lähde börjar sitt uttag efter Sussane
23:20:50
Larssons andra uttag.
23:21:20 Lähde trycker på klarknappen.

Anders Delsborns iaktagelser

Delsborn kommer söderut och får rött ljus vid

23:20:00
Tunnelgatan.
Delsborn har stannat och ser till vänster hur tre personer
ståendes. Två är vända med ryggarna utåt och den tredje
23:20:50
personen, den blivade gärningsmannen är vänd med
ryggen åt skandiafasaden.
Delsborn släpper uppmärksamheten från de tre
23:20:57
personerna och väntar på att ljuset ska bli grönt..
Trafikljuset slår över till grönt och Delsborn startar
23:12:20 precis när det första skottet faller. Han stannar sin bil
och hör och ser det andra skottet gå av.
Efter en viss tvekan ser Delsborn hur mördaren beger
23:21:26
sig in i gränden.

Cecilia Anderstedts (gift Ryott) vittnesmål

Andestedt kommer söder ifrån och får rött ljus vid

23:20:55 Tunnelgatan. Man är fem personer i bilen och man
spelar hög musik på stereon.
Cecilia ser hur tre personer kommer sneddande från
reklampelaren in mot Dekorimahörnan. Hon ser ingen
person framför dessa tre som skulle ha väntat vid
23:21:07
Dekorima. Således tre, och inte bara Lisbeth och Olof
som kommer norr ifrån. De tre går så nära varandra att
det inte kan vara vittnet Björkman hon ser.
Ingen av bilens passagerare hör skotten men föraren ser
hur en man faller ihop. Föraren tror att det är slagsmål
23:21:20
pågång, men två av hans passagerare (Hage och
Johansson) rusar ut för att hjälpa till.

Jan-Åke Svensson och Bengt Palm

Dessa två personer har från en position norr om

Tunnelgatan (Palme) och från en position i söder
(Svenson) sett hur kula två slår i marken endast ca 7
23:21:22
meter från Olof ute vid trottoarkanten. Oklart hur kulan
kan slå i marken redan vid denna plats och hur den
sedan kan hoppas över till andra sidan vid resebyrån.
Fru Palme blev enligt uppgift beskjuten några sekunder efter det att skott ett dödat Olof. Enligt de första uppgifterna från fru Palme ska hon ha
uppfattat skotten som några smällare från barns lekar. Hon skall då enligt egen uppgift ha vänt sig mot Olof för att
kommentera detta.

Hon märkte då att han tappade steget och föll framåt. Även efter de två skotten trodde trodde Lisbeth att de två personer som var
närmast, alltså gärningsmannen och Björkman var vittnen och inte mördaren. I några förhör skall Lisbeth ha sagt att hon drogs
med i fallet, men den uppgiften dementeras av de vittnen som sett händelsen.

Att Lisbeth haft diffusa uppgifter om händelsen kan noteras av först och främst hennes uttalanden den 1 mars till Reneborg och
Sjöblom i hemmet ca klockan 15.30. Vid detta tillfälle säger hon att hon endast såg gärningsmannen snett bakifrån. När Lisbeth
senare under mars och maj månad männen vid Dekorima tar hon fram Björkmans utseende och klädsel. Det faktum att Lisbeth in
mot gränden ropar:
-Nej, vad gör du? tyder snarast att hon vänder sig mot den man som gått med dem från reklampelaren. Något som kan vara bra att nämna är att Björkman går ca.
3-5 meter bakom statsministerparet och gärningsmannen från reklampelaren och fram till Tunnelgatan. Han tror till och med att det är en kvinna som går i mitten
eftersom den blivande gärningsmannen håller de båda axlarna om Olof, (märlkigt är att Björkman vid ett hypnosförhör i december 1987 upprepar att det var en
kvinna som blivit skjuten).

Vad gäller det skott som gick igenom Lisbeths päls, kofta och linne kan sägas att den skada, i form av ett rött märke, ej dokumenterats av läkare. Skottet mot
Lisbeth skall ha gått i marken strax före trottoarkanten, dock utan att man fann nedslaget dagen efter. Iakttagelsen gjordes av två personer, dels J Svensson och
dels Palm.

När Lisbeth kommer till Sabb tas hon om hand av sköterskan Lena Östeman som leder henne in i ett mindre rum. Första torkar Lena av
blodet som Lisbeht fått när hon gick ner på knä bredvid Olof. När Lena sedan tar av rocken säger Lisbeth att det svider på ryggen. Lena ser
att det inte är så farligt, endast en skråma som efter ett piskrapp, alternativt en brännskada. Dock frågar Lena om man ska dokumentera
skottskadan, men Lisbeth avböjer. Ingen omplåstring sker, utan det är först vid hemfärden som Lisbeth får en kompress. Mer information
om Lisbeths skottskada finns här. Enligt uppgift ringer Lisbeth inte till sina söner och de får vad vi vet inte heller reda på mordet från någon
annan källa. Det är först efter dödsbudet klockan 00:06 som ser hur ensam Lisbeth är, varvid hon frågar om Lisbeth inte skall kontakta sina
söner. Lisbeth svarar jakande och man går in i ett angränsande rum, där Lisbeth först ber Lena slå ett nummer till Joakim och sedan till
Mårten, (alternativt först till Mårten). Detta stämmer dock inte med Mårtens uppgifter.
Om du har läst Lisbeths vittnesmål för mordnatten finner du snart att dessa går isär med Mårtens. Lisbeths vittnesmål finner du här. Enligt Mårtens vittnesmål i
tingsrätten i juni 1989 skall han och fästmön Ingrid efter bion ha gått norrut mot Odengatan och sedan sneddat mot norrut mot Ingrids lägenhet på Vanadisvägen.
När man kommit in i lägenheten och satt på the så ringer plötsligt och säger att de är beskjutna varvid Mårten och Ingrid rusar ner på gatan, får tag på en taxi och
beger sig till, hör och häpna, Olof och Lisbeths lägenhet i Gamla stan.

Eftersom man inte hade lägenhetsnycklar så blev man tvungna att väcka grannen Janken Myrdal med fru. Dessa hade "blomvattningsnycklar sedan
tidigare. Inte nog med detta, Mårten bad också Janken att hålla tyst om detta till media. Ankomsten till Västerlånggatan är kring midnatt och först efter att
ha varit i lägenheten i ca 10 minuter så får man klockan 00:18 skjuts av polisen Lars Berntsson, (befälet Stig Rysen stannar kvar för bevakning vid port
31.

Som den uppmärksamme läsaren upptäcker stämmer ej Mårtens färd med det faktum att han blir uppringd först efter dödsbudet. Ingen har till dags dato kunnat
förklara för mig vad som egentligen hände. Vad gäller Mårtens storebror Joakim så stämmer tiden. Han har 11 km till Sabbatsberg och då bör resan ta ca 10-12
minuter plus förberedelser, (fru och barn följde med) ca 10 minuter. Att anta att samtalet kom redan klockan 23:40 (vilket Mårten påstår) innebär ju att Joakim med
familj skulle ha tagit 50 minuter på sig, (man anlände ca 00:30 till Sabbatsberg).

Åter till Mårten som 1995 ger en annan bild av händelsen. Nu skall Lisbeth ha sagt att Olof "låg för operation", inte "blivit beskjutna" som han tidigare sagt. Trots
uppgiften om att Olof låg för operation skall Mårten ha trott att Lisbeth klockan 23:40 (ca 20 minuter efter mordet) åkt hem till Gamla stan istället för att följa med
Olof till operationssalen. Och hur skulle hon först ha hunnit till Sabbatsberg och sedan till lägenheten?

Vidare säger Mårten att det fanns en polisbil vid Västerlånggatan, och att man vid ankomst till Västerlånggatan direkt åkt till Sabbatsberg, alltså var han inte inne
hos Janken Myrdal med fru. Varför ljuger Mårten? Vad är det han måste dölja? Jag kan inte lista ut det, men hoppas på hjälp från de proffsiga poliserna i
Palmegruppen.