Uppdaterad 20 08 2000

NYE SÄPOCHEFEN
GÅR PÅ DJUPET
Äntligen ska det bli ordning på torpet. Sverige har fått en ny chef för SÄPO, ingen mindre än Palmeåklagaren Jan Danielsson!
Kursk och Ulven, en parallell.

TRÄDGÅRDSMÄSTAREN
SKA VARA BOCK
Regeringen följer troget sin vedertagna utnämningspolitik att göra bocken till trädgårdsmästare när de plötsligt tillkännager
att vi fått en ny SÄPO-chef, åklagaren Jan Danielsson! Det kan inte betyda någonting annat än mera pengar till Christer
Pettersson. Jan Danielsson har varit Palmeåklagare, d v s förundrsökningsledare sedan biträdande riksåklagaren Axel Morath
hoppade av. Den brottsliga brottsutredningen fortsatte efter Christer Petterssons frikännade att spana på honom och slutligen
presentera en resningsansökan till Högsta Domstolen, där man hävdade att Christer Pettersson hade mördat Palme lik
förbannat. Den var undertecknad Jan Danielsson och Riksåklagare Klas Bergenstrand, som 1986 placerades i Hans Holmérs
Palmerum som Justitiedepartementets observatör. Han var då chef för Justitiedepartementets polis- och åklagarenhet. Den
gången jagade man kurder och 33-åringar och smygfotograferade Christer Pettersson för kommande behov två år senare.

Men vem var SÄPO-chef senast? Han hette bestämt Anders Eriksson och talade osynk i live ur ena mungipan, men det gjorde ingenting för
han hade aldrig någonting att säga. Han tycks ha gått ut genom en bakdörr i våras, så sedan dess har agentvärlden haft fria tyglar. Men nu
är det slut med det. Krille beställer en bärs till och spionerna lägger pussel.

Var det du?, frågade "Nöjesprofilen" Billy Butt, ett annat fall för justitiemord, när han träffade Krille på kåken.

Nej, men jag har tjänat en jävla massa pengar på att låtsas, svarade Krille.

Billy Butt satt flera år i fängelse för en rad våldtäkter, som han övertygande hävdade att han inte hade begått. Varje ansökan om resning har
avslagits. Om vi nu går tillbaka till den resningsansökan mot Christer Pettersson som de två höga juristerna lämnade in till HD och studerar
den noga så ska vi finna att den i lika hög grad skulle kunna användas som sakframställning i ett åtal mot - Lisbet Palme! Innan den
lämnades in hördes Lisbet Palme ännu en gång om sina iakttagelser på mordplatsen. Hon kom nu med en fjärde eller femte version av vad
som hade hänt, och det var uppenbart att hon ljög, liksom hon ljög redan i skenrättegången mot Christer Pettersson.

Förhörsadvokaten i rättegången mot Christer Pettersson var Arne Liljeros. I en replik vid slutpläderingen i Stockholms Tingsrätt den 10 juli
1989 yttrade han (vilket jag återgett i boken DÖ I RÄTTAN TID sid 193):

Lisbet Palmes agerande under förundersökningen, vid konfrontationen, hennes skrift till rätten, hennes oerhörda krav och hennes
uppträdande, hennes sätt att svara vid förhöret i rätten, allt detta inbjuder till största försiktighet. Hennes självtillräcklighet, obändiga krav
och vilja och brist på respekt för gängse praxis i ett mål som det här, det diskvalificerar henne som bevisning i det här målet. Jag påstår det.
Jag menar att Lisbet Palme utgör en fara för rättssäkerheten.

Christer Pettersson fälldes av lekmannadomarna i tingsrätten men friades i hovrätten. Den ena av juristdomarna Mikael af Geijerstam är
numera död. Den kände advokaten Olle Arwidsson sa i en kommentar i radion när stämningen kom att hela åtalet hängde i luften, eftersom
det inte fanns tillstymmelse till bevis. Olle Arwidsson for till Amerika, där han avled. En annan kommentator i radion, som fortfarande håller
på, är Claes Borgström, som nu avvecklat sin advokatpraktik för att ägna sig åt pseudojobbet som JÄMSTÄLLDHETSOMBUDSMAN, ett
obegripligt rollbyte. Han skrev en bok där han hävdade att det nog var Christer Pettersson i alla fall som mördade Palme. Tilläggas kan att vi
nu väntar på Konstitutionsutskottets yttrande om Lisbet Palmes och Göran Perssons Afrikaresa med ett följe på 700 pers. Resan har utretts
av Magnus Sjöberg, som var Riksåklagare vid tiden för Palmemordet och avgick mitt under rättegången och reste till Afrika. Målet blev för
mycket för honom. Han visste ju att Lisbet Palme ljög.

En av Jan Danielssons tidigare bedrifter var att före Lisbet Palme åka till Sydafrika och jaga en utpekad agent som Palmes mördare. Han hade
förstås poliser från Palmegruppen med sig, men också ett följe på ett femtiotal journalister och fotografer.

Ska vi våga tolka den här utnämningen av Jan Danielsson till SÄPO-chef så att vi har kommit till sista akten? Har de makthavande redan
kastat in handduken? Kan det vara så väl?

ULVEN DA CAPO
Dramat med den ryska atomubåten i Barents hav följer på ett märkligt sätt scenariot från den svenska ubåten Ulven utanför
Marstrand på våren 1943, då hela besättningen på 33 man omkom. Exakt samma lögner, undanflykter och bedrägeri mot de
anhöriga. Skillnaden är den att Sverige lyckades bättre. Hos oss är ännu i dag den lögnen rådande att Ulven blev minsprängd
och att alla avled omedelbart vid explosionen. Först nu, den 19 augusti, har vi fått veta att alla ombord på Kursk är döda. Och
de anhöriga vet inte vad dom ska tro.

Ulven skadades av sjunkbomber från en tysk ångare på svenskt vatten. Ubåten gick till anfall västerifrån så det skulle se ut som om det var
en brittisk ubåt. Eftersom sjunkbomberna hade satt de förliga torpedtuberna ur spel försökte man ramma tysken underifrån och blev
hängande under båten ett långt stycke. Därvid skadades Ulven på ovansidan och kom att ta in vatten både vid torpedtuberna och ovanifrån.
Enligt övningsordern skulle man iaktta radiotystnad , men efter att ha sjunkit vid Stora Pölsan kommunicerade man med knackningssignaler.
Vid hydrofonstationen på Vinga registrerades meddelandet "vi tar in vatten men befinner oss väl". Avsiktligt underlät marinen att undsätta de
svenska sjömännen. Efter ett dygn begick de kollektivt självmord genom att låta en torpedkon explodera inne i fartyget. Officerarna sköt sig
med sina tjänstevapen. I en hel vecka levde dock fem man i aktra torpedrummet och hade hela tiden förbindelse med andra ubåtar genom
knackningar. Sista gången man registrerade sådana var det fem svaga knackningar åtföljda av fem skarpa. De sista torde ha varit smällarna
av revolvern när de sköt sig.

Härom morgonen satt en gammal svensk ubåtskapten i TV-soffan och förklarade lögnaktigt att knackningarna var för internt bruk ombord på
ubåten. I själva verket fanns (och finns?) på varje ubåt en plåt att knacka på. Bredvid den hängde en hammare. Där fanns också en kodtavla
för nödsituationer. Den kallades för ISTUGAM efter de sju bokstäver ur morsealfabetet som ingick. Man kunde också morsera på vanligt sätt.
Ett slag betydde en kort, två slag en lång. Mycket enkelt. Knackningssignaler registrerades från Ulven under en hel vecka, men de förnekades
sedan. I en annan ubåt som var nere och upprättade samband hörde hela besättningen hur deras kamrater på Ulven svarade. Det höll på att
bli myteri när de sedan fick order att gå därifrån och ålades tystnadsplikt.

Av detta kan vi dra den slutsatsen att uppgifterna om knackingar från Kursk kan vara sanna eller osanna. I dag heter det att
alla dog på lördagen vid en explosion. Precis så sa man om Ulven också. Men då skulle det ha varit en mina. Trots omfattande
dykningar på botten runt Ulven fann man aldrig något minankare eller splitter från mina.

När en edsvuren svetsare skar upp luckan efter bärgningen fann han de döda avklädda, med knäppta händer och kläderna bredvid i en
prydlig stapel. De instängda hade fört dagbok hela veckan, och det dokumentet har marinen bränt upp. Detta är alltså 57 år sedan, och det
har aldrig offentliggjorts förrän nu på denna hemsida. Det verkar som om den ryska ubåten Kursk har närmare väg fram till sanningen. Vi får
se. Vi måste komma ihåg att även Ulvens drama följdes av ett stort pressuppbåd, som alla lät sig föras bakom ljuset, alternativt höll god min
i elakt spel.

Ytterligare en jämförelse kan göras när det grymma spelet med de anhöriga i Murmansk nu utspelar sig framför våra ögon på
TV-skärmen. Efter det första larmet blev de anhöriga i tjänstebostäderna på Nya Varvet underrättade om knackningarna. De
väntade att Ulvens besättning skulle vara hemma om några dagar. De köpte Grådask och hade fest. Sedan kom beskedet att
det inte var några knackningar. Under de kommande veckorna var desinformationen från marinen så kompakt och ryktena så
många att man inte visste någonting. Den ubåt som bogserades in till varv i Göteborg hängande mellan två pontoner kunde lika
gärna vara tom. Ingen hade varit nere i den. Det hade t o m talats om att den blivit uppbringad och besättningen satt i tyskt
fångläger.

Det var först när Ulven lyftes i docka och man öppnade luckorna och gick ned som den sanningen kom fram att alla var ombord.

Nu ropas det på politikerna. När det gäller Ulven höll sig politikerna helt i bakgrunden. Och när båten hade dockats och de döda hade lyfts ut
skickade man fram en rättsläkare, professor Einar Sjöwall, som i sin vita rock ljög alla journalisterna fulla. Alla hade omkommit omedelbart,
på några sekunder. Den lögnen råder fortfarande och omhuldas av Krigshögskolans historiska avdelning, av marinledningen och av
regeringen.

Nej, där var aldrig någon Per-Albin eller ens en försvarsminister. De låg lågt.

Ungefär som de numera gör när det gäller mordet på Olof Palme. Chefen för marinen amiralen Fabian Tamm talade till de döda sjömännen i
radio och sa att han visste att de voro modiga.Och han bringade en hälsning från Hans Majestät Konungen.

Man kan säga att dramat med Kursk i Barents hav förhåller sig till dramat med Ulven i Skagerack ungefär som dramat med
mordet på Palme i Stockholm till dramat med mordet på John F Kennedy i Dallas. Följer de alla i förväg uppgjorda scenarier där
det ena kopieras på det andra?

SOMMARSANNINGAR
När locket läggs på i media precis som i vilken totalitär stat som helst, då bubblar sanningar upp i andra sammanhang. Helt
oväntat kan de komma i radions sommarpratarserie. Som t ex härom dagen, torsdagen den 17 augusti, då skidåkaren från
Nordpolen Ola Skinnarmo pratade, så släppte han plötsligt fram Publicistklubbens ordförande Jan Guillou, som gjorde ett av de
praktfullaste självmål vi nånsin bevittnat. Han hade nämligen, i press och radio hoppat på Ola och påstått att han bedrivit
"kriminell tjuvjakt" på isbjörnar, i motsats till Janne själv, som var en professionell jägare. Skickligt klippte Ola in Jans påhopp
gång på gång. Hur många isbjörnar ansåg Ola att hans tjuvjaktsexpedition var värd? Det var förödande.

Någon vecka tidigare hade en äldre herre, en pensionerad ambassadör Anders Sundström, ordet. Det verkade inte speciellt
spännande, men så började han tala om en utredning som han gjort kring 17 fall av plötslig död efter polisens
omhändertagande. Och så tog han upp fallet Osmo Vallo. Om den spenslige man som upphörde att leva i samma ögonblick som
en polisman trampade rakt över hans hjärta. Sandström påpekade att det inte var polis eller åklagare utan
Rättsmedicinalverket som fått de rättsliga utredningarna att haverera. Ett underhållningsprogram i radio blev på en gång till
svidande samhällskritik.

Ambassadören Anders Sundström framlade sin skakande utredning i en debattartikel i Dagens Nyheter den 12 mars i år. Han skrev rent ut att
anledningen till att man inte gick till botten med ett så uppenbart mord som Osmo Vallo var att man då skulle tvingas ta itu med 17 liknande
fall, där polisens omhändertagande slutat med döden. Bara det hade varit skäl till en kommission och krav på regeringens avgång. Har våra
farligaste mördare polisuniform?

Medan vi väntar på klarhet i fallet Ingvar Heimer, det kommer inte av sig självt, så kan vi notera att ett dödsfall inträffade "på en gård vid
Strömstad" samma torsdag som Ola sommarpratade. En 30-årig kvinna påträffades död och två män anhölls för mord. På lördagen
meddelade TT att männen hade släppts. Det hade nämligen framgått av den rättsmedicinska undersökningen att skadorna inte uppkommit
genom brott. De hade uppkommit genom att kvinnan ramlat eller i samband med återupplivningsförsöken.

Hade någon polis varit framme och använt Osmo Vallo-metoden? I fallet Ingvar Heimer har rättsläkaren också meddelat att "ingenting visar"
att skadorna uppkommit genom brott. Men ingenting visar heller att de inte uppkommit genom brott. Rättsläkaren hänvisar till en
polisutredning som inte har gjorts.

HUR MÅNGA LIV SKA GÅ TILL SPILLO INNAN REGERINGEN TAR ITU MED FALLET PALME? HUR LÄNGE SKA MÖRDARNA FÅ DIKTERA
VILLKOREN FÖR HUR SVERIGE SKA STYRAS?

Frågar en orolig Lars Krantz