www.nationalmordet.

nu
SENASTE NYTT 03 05 2006.

UPPDATERAD 07 05 2006:

PASK FESTUM

MIN FAR OCH MITT

UKRAINA
Vilken motoffensiv! Bortvältrad är stenen och inseglet bräckt. Riksdagsdebatt om vårens budget. Opinionsmätningar stup i
kvarten. Konsensus i varje soffa, varje panel. Galna fågelinfluensan gal och gal. Inga kommentarer. Förlåt avbrottet.
Ursäkta mej. Partiledaren tyvärr full. Regissören tyvärr död. Prinsessan tyvärr havande. Mördaren tyvärr blivande.
Härdsmältan fyller 20 och diktaren 100. Borgarna enas om budgeten. För de va inte sant å de va inte sant för där emellan
kom ju PASKEN. Det håller på att gå upp för mig att jag möjligen är föremål för ett fördröjt lustmord. Objection!

Det bara är så. Lars Leijonborg (fp) har sagt det länge. Maud Olofsson (c) har sagt det.

Miljön. De kristna. De röda. Och nu sitter självaste Hans Blixt från kärnkraftens internationella kontrollorgan IAEA i TV-soffan och
försäkrar att kärnkraften är bra och billig och riskfri och ska byggas ut. Men Ågesta! Den 1 maj 2006 är det på dagen 37 år sedan världens
första tillbud till en härdsmälta i en reaktor. I 9 timmar skenade Ågesta i Stockholm innan man fick stopp på vilddjuret. En enda
ledarskribent säger att kärnkraften är farlig och det är Helle Klein i AFTONBLADET, dotter till den kloke läkaren Ernst Klein. Hon är
påläst och hon vet att avfallsfrågan inte är löst. Hon sjunger solo i kören. Och faktiskt säger inte vice statsministern Mona Sahlin att vi
måste avveckla på grund av riskerna. Opinionen har svängt. Halveringstiden för opinioner är några år men halveringstiden för det
radioaktiva avfallet är tusentals år, påpekar hon. En gång sa hon att vi började med kärnkraften för att bli fria från beroendett av oljan.
Och det var lögn. Det var avfallet vi ville ha, för att göra bomber. Vi använder mest kärnkraftsel per capita i världen. Stängningen av
Barsebäck ledde till en ökad satsning på kärnkraften så att vi nu plöjer ned 30 miljarder i utbyggnaden. Fast vi har avslutat bombprojektet.
Detta är vanvett från början till slut..

LÄGG PÅ LUREN – VÅR I LÖGNENS TECKEN

Jag började med ett lättare anslag när dagen med namnet TURE grydde, men det är redan obsolet, som det heter på fint språk. Morgonnyheter och
morgonsoffor är redan så fulla av ljug att de bågnar. Och folk man ringer slänger på luren, som man sa förr. Det är som tinnitus i örat. Jag tror jag ska
numrera dem. Det ser vetenskapligt ut.

1. POLISEN C M. Han är ny på Palmegruppens analysgrupp, Riks-Kriminalen. Jag vill träffa honom och tala om flera mordfall och om
misstänkta, som nog inte kommit med i hans utredning. Jag vill träffa honom. Han har inte tid. Det är när jag säger att jag känner till mord
som polisen inte vill utreda som han höjer rösten. Jag säger att flera av mina bästa vänner har blivit mördade. Polisen vill inte utreda. Det är
inga svårigheter att få polisen att ta upp mord, svarar han. Sedan blir det tyst. Han har lagt på luren.

2. ÖVERLÄKARE R F. Det gäller vårdplanering för en anhörig på hans psykiatriska klinik. Han säger att medicin är det enda som hjälper. På
sjukhuset har en patient just blivit mördad av en annan patient och pressen tiger. Jag säger att det finns andra riktningar inom psykiatrin, till
exempel Johan Cullberg. Han säger att han inte har tid att diskutera Cullberg nu och lägger på. Min anhörige får långtids permission och jag
tolkar det så att de inte vill ha besökande murvlar rännande på sjukhuset. Chefsöverläkaren sa det rent ut. - - Jävla murvel, sa han. Mord
på sjukhus ska mörkas!

3. JOURNALISTEN O A. Jag ringer honom med anledning av den mystiske mannen på flotten i Skagerack. Jag och flera med mig har fått
mystiska mail som gör gällande att han heter Lars Bergman. Mailen tycks ha en avsändare som möjligen kan vara den kroppsbyggare som
figurerade vid mordplatsen när OLOF PALME mördades (för i dag 20 år och två månader sedan). Men det han skriver om mannen på flotten
är en mystifikation, Samtalet glider över på OLOF PALMEs berömda tal när USA bombade Hanoi i Vietnam julen 1982. O(Treblinka)A
härsknar till och lägger på. Klart det är pinsamt för honom att ha medverkat till den största politiska kris som någonsin har förekommit
mellan USA och Sverige.

4. SOCIALARBETARE L K. Hans syster har blivit inlagd på ett hem på grund av demens. Han passade på att lägga beslag på hennes arv, en
skärgårdsfastighet, vilket jag kritiserade honom för. Jag anser att det måste utredas. Ett fall för Socialstyrelsen. Och polisen. Han lägger på.

5. STATSRÅDET B G. Han är pensionerad kulturminister men fortfarande livligt engagerad i mörkläggningen av mordet. Han tror att HANS
HOLMÉR, som utredde mordet under första året, var oduglig. Tvärt om, säger jag, han gjorde precis vad han skulle göra i världens största
icke-utredning. Ministern ringer av och kör mig på dörren när jag uppsöker honom på ABF.

6. INGRID, KARIN och KARIN heter tre gamla TV-chefer som fångar in mig på Buss 53 på väg mot Slussen. De har varit på
Skogskyrkogården och begravt en gammal distriktschef på TV John Forsberg i Göteborg. Är han död? Han var dock en dugande chef i
många år. Sen var han nån slags överkuku för alla distrikten. Kom från Chalmers, där han varit spexare. Och så bara borta. Oloph Hansson
var visst officiant. Damerna var vänliga mot mig. Jag borde ha hävt upp ett ramaskri av glädje över denna välvilja. Nej, de la inte på. Få se
när vad som händer när jag ringer upp dem. Med Forsbergs resurser gjorde jag den första TV-serien om folkskollärare John Chronschough på
plats i Göteborg och Halland.

7. Kärnkafts-chefen R F, som kört Forsmark och som är den ende jag har träffat som visste om det svenska bombprojektet med 10 bomber per
år. Däremot var han helt ovetande om att Ågesta skenade och var på väg att bli världens första härdsmälta mitt i miljonstaden. Men han
 betvivlar det inte. Det gör han däremot om min uppfattning om vem som sköt OLOF PALME. Han skriker i telefon att det är orimligt och
slänger på luren. Vadan denna ilska?

8. JK Göran Lambertz gav mig till och med skriftligt på att han ansåg att det var orimligt att LISBET PALME sköt. Han kunde väl inte göra
annat när hans företrädare hade varit delaktig med DN och Ebbe Carlsson om Den Stora Konspirationen. Men efter det gick det inte att ringa
honom. Det var luren på.

9. Biologiläraren L A. Utbildad scientolog redan på seminariet, lydig en Hubbards hierarki, sa mig rakt i ansiktet att den situationen hade hon
väl kommit i att det var någon hon ville döda. Senare förstod jag att det var mig hon menade. Det förstod jag inte förrän hon försökte. Hon
gjorde annat också. Jag hade en agent i sänghalmen. När jag frågade henne i telefonen varför hon ville mig så illa sa hon att det ville hon inte
och så la hon på luren.

10.Hans Majestät Konungen passerar framför näsan på mig vid Tegelbacken. Hela familjen sitter i den första bilen. Och vinkar åt folket. Poliser
och blåljus och avspärrningar. Det är karavanen av uppvaktande på födelsedagen som förflyttar sig från Drottningholm till Slottet. Jag ska till
majbrasa hos Niklas i Traneberg. Vid T-banan i Alvik träffar jag L (”Kronobergs Fyhrer!”)H, svartklädd och i hatt. Han har varit och
uppvaktat Kungen. Hade han sina nazister med sig då? Det tår en och talar med honom i dagens mode, kakifärgad uniform och fältkängor.
Han vill veta varför jag tagit bort hovrättsrådet Gustaf Petrén från mina gula lappar med statliga mordoffer. Jag förklarar att det var platsbrist.
Min misstanke kvarstår. Regerings-rådet var den som hårdast kritiserat Regeringen för UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME
och den förmånsställning som LISBET PALME fick i rättegången. Han förklarade att HANS HOLMÉRs position vid utredningen var helt i
strid med Rättegångsbalken, liksom att regeringen lät en amatör EBBE CARLSSON få status som statlig utredare. Han kallade sin skrift
”Rättsstaten åter”.

RÄTTSSTATEN ÅTER står det också nederst på mina gula lappar som gör reklam för www.nationalmordet.nu i Stockholms city. I dag den 3 maj
meddelar den nye RÅ, Riksåklagaren Fredrik Wersell, att det ska bli en genomgång av hela rättssystemet till hösten, främst föranlett av den
jättelika processen mot 90 anställda vid Systembolaget för mutor. Justitieministern THOMAS ”Buggen” BODSTRÖM, med förflutet som advokat
har här gjort advokatkårens största klipp, fast han tycks ha klippt av sig svansen. En försvarsadvokat för varje åtalad. Är RÅ:s åtgärd ett svar på
webben? Jag glömde av den svenske nazistledaren L H. Vårt samtal bröts av en mera burdus nazist som bara föll oss i talet. Vi fick gå åt sidan.
När jag sedan försökte ringa honom så var telefonen spärrad. Det blev en variant av LUREN PÅ.

Så kan man hålla på med hur många siffror som helst. Advokater, professorer, landshövdingar, präster, officerare, hemlösa, riksdagsmän, TV-
chefer. Det utgick ett påbud från kejsar Herodes att detta mord aldrig skulle uppklaras och att alla som blev tillfrågade skulle lägga på luren.

Kom inte och säg att precis samma påbud gäller det andra statsrådsmordet 17 år senare. Kom inte och säg att de två tyngsta socialdemokratiska
ministrarna i Sverige går och blir mördade mitt i folkvimlet i centrala Stockholm av enskilda galningar just som deras livvakter mot alla regler
har fått ledigt. Kom inte och säg att inte FBI och CIA har med detta att göra. Kunde man demontera DDR eller Sovjet så nog kan man göra
plockepinn av Moder Sveas ben. Polisstaten skyr inga medel. Polisstaten är blind.

Vad som fick mig ur balans var denna makalösa fräckhet mitt i alla rapporter från 20-årsjubilerande Tjernobyl-katastrofen att det bara var
Kärnkraftverken i öster som var osäkra. Harrisburg förstås, men det var den mänskliga faktorn. Och Ågesta? Vad hette det, sa du? Ågesta i
Stockholm som skenade den 1 maj 1969. Prat. Svenska kärnkraftverk är väl fungerande och kom inte här och snacka om avfall. De kapslas in i
blytunnor och kollas efter 400 år. Som om vi skulle utföra något som Gustav Vasa hade bestämt. AVFALLSFRÅGAN ÄR INTE LÖST även om
Maud Olofsson säger det .De ljuger oss alla mitt i ansiktet.

DET VAR DET DÄR MED PAPPA

Välkommen hit, som det heter i TV. Nu ska jag på en kvarts A4 försöka presentera min far.

CLAES VILHELM NICOLAUS KRANTZ (1897-1964) född i Marstrand, journalist, författare, konstnär. Anställd på GÖTEBORGS
HANDELS- OCH SJÖFARTS-TIDNING med sin antinazistiske chefredaktör TORGNY SEGERSTEDT. Redigerade tidningens lördagsbilaga,
som bildade epok. Populärvetenskaplig författare med historia, sjöfart, västkust och hemstaden Marstrand som ämnen. Illustrerade sina artiklar
och böcker med tuschteckningar. Med 9-årig folkskola som bakgrund skrev han sin första bok vid 19 års ålder. Gav ut ett 50-tal titlar. Tusentals
artiklar. Kåserier. Kupletter. Till och med roliga snapsvisor. Medarbetade också flitigt i radio.

Jag har redan berättat om hans svåra barndom, I den mån vi alla är offer blev han som jag ser det nu ett offer för sin begåvning. Han tänkte
utbilda sig till konstnär och gick på Slöjdföreningens skola i Göteborg. I tankeboken FABLER OCH FUNDERINGAR (1929), då jag var 3 år,
skriver han:

Jag har en liten son.

Han ör mitt hopp.

Min far hade också en liten son, som var hans hopp.

Det var jag.

Jag minns att jag fick tårar i ögonen när jag läste det första gången. Då hade jag också en liten son. Nu har jag tre, som vuxit upp till lymlar.
Därmed har vi kommit fram till den andra kapitelrubriken, den om

MITT UKRAINA
När jag skulle välja min levnadsbana så ansåg jag att jag måste frigöra mig från min enorme far. Som kunde allt, Som visste allt. Ett område som
han tog avstånd ifrån var FILM. Alltså skulle jag bli filmregissör. Det började med en rivstart. Kortfilmen BRONSÅLDER om Bohusläns
hällristningar med Erland Josephson som spekaer, musik av Sven-Eric Johansson och foto Andrej Gavrjusjov, sprungen ur de stora ryska
filmarnas verkstad. Han var ljudtekniker i filmindustrin i Leningrad. Det blev pris och visning i Cannes. Jag stod med de stora pojkarna Ingmar
Bergman, Arne Sucksdorff och Olle Hellbom på Röda Kvarn i Stockholm och mottog folkets hyllning.

Medan jag utbildade mig till filmregissör försörjde jag mig genom att arbeta som journalist. En dag när min tidnings kriminalreporter köptes av
en större tidning blev jag tillfrågad om jag ville hoppa in. Jag nappade och fann det intressant att följa mord och rättegångar och gå på polisens
dagliga presskonferenser. Men i huvudet rörde sig bara film. Och så kom det sig att televisionen uppfanns och jag sökte mig dit. Jag fick göra allt,
och jag tror jag gjorde det. Ett stort nordiskt projekt om vikingar blev jag indragen i. Sverige skulle göra om vikingarna i österled och det blev
mitt jobb. Men ryssarna var märkbart avvisande. Till slut kröp det fram att en av de divisioner som anföll Sovjetunionen hette DIVISION
VIKING. Den bestod av norrmän, danskar och svenskar, som hade svurit Hitler trohet. Flera års förhandlingar utmynnade i blankt svslag, Men,
sa ryssarna, vill ni komma och göra reportage om det moderna Sovjet så är ni välkomna. SVT nappade och jag lade fram några programförslag,
som skulle ge vikingabilder som biprodukt. Ett handlade om vattenvägarnas betydelse, ett annat om utbyggnaden av vattenkraften i Sovjet, något
som de fick svensk hjälp med. Och så kom det sig att vi med vårt filmteam under en och en halv månad genomkorsade detta slutna land från
Sibirien till Svarta Havet, besökte industrier, sjukhus, muséer, skolor, allt. Två politruker följde oss och försökte styra oss, men inte alls ovänligt.

DE HADE SLAGIT HITLER

Under de sex veckorna mötte vi så många underbara människor, som var stolta över att de slagit Hitler. Det var inte alls några underkuvade
slavar som led under Stalins terror. Ett av programmen hette KAMERA I UKRAINA. Enligt sagan var det vikingarna som grundade det ryska
riket genom att helt fräckt ta tull vid ett vattenfall nedanför Kiev. Det var bröderna Rurik från Roslagen och det riket de grundade fick namnet
Ryssland. Vi filmade Nestors grav i Grotteklostret i Kiev, munken vars berömda krönika beskrev våra råa förfäder i målande bilder. Vi filmade
valfångstflottans återkomst till Odessa efter ett år i Antarktis och hela staden var på benen. Ögonkliniken där, som bytte hornhinnor på sådana
som hade starr. Ruinen av huset i Stalingrad där general Paulus kapitulerade stod kvar som ett minne i den uppbyggda moderna staden. Vi fick
ett fullkomligt enastående material som gav en genomlysning av detta välde som aldrig något västerland fått förut. Flög de i taket av glädje i
Radiohuset? Skickade de program till festivaler och prispallar? Sålde försäljningen program som aldrig förr? Bort det. Jantelagen, rysskräcken,
pragmatismen, det politiskt korrekta, det var alltför mycket som stod i vägen.

En sak som fi bara inte tror på. Detta var ett land där JÄMO skulle ha blivit arbetslös. Ett land med större jämlikhet mellan könen har aldrig
skådats. Det gällde bland arbetare såväl som bönder, Fartygskaptener, officerare, soldater, fabrikschefer, sjukhuschefer vad du vill. När vi ville
filma kvinnliga vägarbetare protesterade den ene av våra vältare, men för den andre var det OK. Sådant kunde Lars Ohly och vänstern tagit fasta
på i stället för att sväva på målet om kommunismen. Kålsupardoktrinen borde begravas. Om antisemitismen för övrigt att säga så förbjöd Stalin
den. För Hitler var detta ett mantra: judar och bolsjeviker, judar och bolsjeviker.

Jag kan försäkra att den censur som alla talade om i Sovjet var ett inte mot den som vi råkade ut för när vi kom hem till Stockholm och SVT,
Sveriges Television. Här skulle inte visas något positivt om en diktatur. Då fick man ”Hemliga Wahlund” på sig, säkerhetschefen OLOF
WAHLUND, reservkapten från Göteborg, som där hade varit organiserad nazist. Nu blev det klippa av, och kortningar, usel marknadsföring,
inga repriser och dåliga visningstider. Här skulle inte spridas någon röd propaganda. Det vänstervridna Sveriges Radio måste vridas rätt
igen.

ÖDET GAV MIG KRIM

DET VAR EN SLUMP ATT JAG BLEV KRIMINALREPORTER UNDER MURVEL-TIDEN. EFTER NÄRA TRE DECENNIER SOM TV-MAN
HAMNADE JAG PÅ KRIM IGEN. OCH ÅTER UTAN EGEN FÖRSKYLLAN.

JAG VALDE INTE, JAG BLEV MANIPULERAD IN PÅ BROTTS BANA, OCH DET VAR INTE VILKET BROTT SOM HELST UTAN MORDET
PÅ OLOF PALME.

Man väljer inte, sa Hjalmar Söderberg. Man väljer inte sin hustru, sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, man har dem och det händer att
man mister dem. Men man väljer inte. Jag skulle vilja tillägga att man inte heller väljer sitt yrke. Och i yrket kanske man inte heller väljer sina
objekt. Jag vill för allt i världen inte bli rättshaverist Det är bilderna och texterna som ska fram. Rättsstaten som ska återupprättas. Farsans och
Jespers grejer. Nä, nu är dags att sluta.

Vi ses i morgon på weben.

Hälsningar

LARS KRANTZ