www.nationalmordet.

nu

PRESS STOP
SENASTE NYTT 13 12 20 04:

DN HADE RÄTT

OM GEIJER
OCH HANS TJEJER

OLOF PALME
NARRADES

DAGENS NYHETER för den 18 november 1976 innehöll ett scoop som dåvarande chefredaktören Hans-Ingvar Johnsson släppte igenom och som
sedan dess inte givit honom någon levandes ro. Till luciaaftonen 2004 hade han fått ihop en artikel som äntligen skulle avbörda honom denna tråkiga
historia, och i kväll är detta huvudämnet för debatten på PUBLICISTKLUBBEN i Stockholm. Artikeln handlade om att Justitieministern Lennart
Geijer hade haft samröre med prostituerade. Det framkom i en bordellutredning och när Rikspolischefen Carl Persson fick veta det skrev han en PM
till OLOF PALME, där han betecknade Lennart Geijer som en säkerhetsrisk för att han kunde bli föremål för utpressning. Det blev som man kan
förstå ett jäkla liv och tidningen införde en dementi som var undertecknad OLOF PALME. Tidningen bad om ursäkt och betalade ett skadestånd till
Geijer på 10 000 kronor. Hans-Ingvar Johnsson påpekar att dementin var lögnaktig och dessutom inte skriven av OLOF PALME utan av EBBE
CARLSSON. Artikeln innehöll några sakfel och Hans-Ingvar Johnsson beklagar att han inte kollade dem utan skyller på nyhetschefen Sven Öste och
artikelförfattaren Peter Bratt, som båda gick i god för att allt var korrekt och sa att Aftonbladet och Expressen också var efter nyheten. Hans-Ingvar
Johnsson hade fått artikeln i sin hand fyra timmar före pressläggningen.

Vem var EBBE CARLSSON? Det var en homosexuell pratmakare från Göteborg, som redan när han började som vaktmästare på GT, kvällstidning
som ägdes av GHT. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, förklarade att han skulle bli justitieminister. Via Göteborgspressen lyckades han så
småningom skriva och snacka in sig i socialdemokratiska partiets ledning i Stockholm, i polisledningen och blev faktiskt stats- och pressekreterare
hos justitieminister Lennart Geijer. Han lyckades också prata omkull familjen Bonnier, som gav honom fritt tillträde till DN. Han blev förlagschef på
sossarnas förlag Tiden och köptes över till Bonniers faktaförlag Prisma. EBBE CARLSSON avled senare i aids och hyllades som en
kulturpersonlighet.

Själv träffade jag aldrig EBBE CARLSSON, fast jag jobbade både på GT och GHT. När Bordellaffären seglade upp var HANS HOLMÉR SÄPO-
chef och partner till EBBE. I en veckotidning efter EBBES död berättade han att de under många år hade daglig kontakt. Tidvis bodde han också i
EBBES lägenhet i Tanto. När DN:s chefredaktör Christina Jutterström gjorde upp med HANS HOLMÉR om att Ann-Marie Åsheden skulle följa
HANS HOLMÉRS spaningsarbete träffades de i EBBE CARLSSONS lägenhet.

Hans-Ingvar Johnsson lyckas missa det mesta i sin beskrivning av GEIJERAFFÄREN, både i upptakten och i efterspelet. Avsikten med
hans artikel framgår dock i slutklämmen:

”Palmes uppträdande skadade givetvis Dagens Nyheter men som är långt allvarligare är att det satte definitivt stopp för en förutsättningslös
utredning av de farhågor som rikspolischefen fört fram. Geijeraffären förblir en dyster episod men de mörkaste skuggorna faller inte längre
över Dagens Nyheter.”

Jo, vad de gör. Men då handlar det inte om huruvida Lennart Geijer var en horbock eller inte. Det handlar om
MORDET PÅ OLOF PALME, som fortfarande officiellt inte är löst. Den POLISSTAT som grundades under Andra
Världskriget med Gustav Möller som socialminister och Tage Erlander som hans statssekreterare hämtade sina
förebilder i Adolf Hitlers Nazityskland. Då jagade man kommunister. Det gör man i dag också, men man kallar dem
terrorister. Det var Hitler som grundade Festung Europa. Det är ingen tvekan om att det finns krafter som vill göra om
det med EU. Jan Myrdal har kallat det för ”Tredje försöket”. Tyvärr har han haft fel så många gånger att det inte når
fram när han har rätt.

Kanske ska vi ändå skärskåda Johnssons version av AFFÄREN GEIJER innan vi går vidare. Den börjar egentligen
med IB-affären. Som börjar med att en medarbetare Håkan Isacsson genomgår en religiös omvändelse och inte längre
kan bära att Sverige har en hemlig organisation, som spionerar på de egna medborgarna. Den är så hemlig att inte ens
riksdagen vet om den. Han försöker få tidningarna att nappa, men ingen tror honom förrän han kommer till Jan
Myrdals tidning FiB/Kulturfront. Där sitter Peter Bratt och Jan Guillou, och de nappar. Det blir skakande artiklar i
tidningen, och OLOF PALME bryter mot den svenska tryckfrihetslagstiftningen när han låter gripa alla tre i stället för
att åtala tidningens ansvariga utgivare Greta Hofsten. Trion kastas i fängelse för spioneri. Nästan ingen jurist, nästan
ingen politiker, nästan ingen journalist, nästan ingen författare protesterar. Jo, när Bratt och Guillou häktades, då gick
7000 ungdomar från Sergels torg till polishuset på Kungsholmen och skanderade SLÄPP DE POLITISKA
FÅNGARNA. HANS HOLMÉR, som var väl medveten om att han var brottsling, sa en kort tid innan han dog att han
skulle ta sitt liv hellre än låta sig dömas till livstid. 1986 valdes han till ”Årets svensk” av TV 2:s Rapportredaktion.
I nästa akt stjäl Jan Guillou pjäsen från Peter Bratt, som fått jobb på DN. Guillou har blivit jaktkamrat med kriminologen Leif GW Persson på BRA,
Brottsförebyggande Rådet. ”GW” som han kallas, hittar på BRÅ Carl Perssons ett år gamla PM till Palme om justitieminister Lennart Geijer som
säkerhetsrisk. Den har hamnat i konsultativa statsrådet Thage G. Petterssons skåp hos OLOF PALME utan att bli diarieförd. När den gick från Carl
Persson till OLOF PALME gick den fel med internposten och hamnade hos SÄPO-chefen HANS HOLMÉR, som inte var sen att utnyttja
situationen. Han läckte till GW som läckte DN. Där kom Hans-Ingvar Johnsson in utan att begripa någonting. OLOF PALME får för sig att Carl
Persson har gått bakom ryggen på honom och dessutom gått till pressen. Carl Persson blixtinkallas nattetid från ett TV-framträdande med polisens
sångkör i Göteborg och blir omedelbart avsatt av ORDFÖRANDE PALME. Han erbjuder honom posten som ambassadör i Köpenhamn. Han
begriper heller ingenting. Nå, om det inte passar med Köpenhamn så får han bli landshövding i Halland. Landets högste polischef har ingenting annat
att göra än att packa kappsäcken och dra till residenset i Halmstad. Han står ut några månader. Sedan hoppar han av och begär att JK, Justitie Kansler
Ingvar Gullnäs ska utreda hans fall. Det gör han och Carl Persson får ett slags upprättelse. Han hade inte begått något som helst fel när han anmärkte
att LENNART GEIJER var en säkerhetsrisk. Peter Bratt blev först omplacerad men togs åter till nåder på DN. Håkan Isacsson söp ihjäl sig. Den
odräglige Jan Guillou pöser varje dag i massmedia, ett tag till och med som ordförande i PUBLICISTKLUBBEN, som han dessförinnan ständigt
hade spolat.

Vad kan vi lära oss av denna historia? I varje fall att ingenting är enkelt. Vi kan förstå att alla var trötta på OLOF PALME. Vi
kan förstå att han hade lättare att manipulera sina fiender än sina vänner, om han nu hade några sådana. Men vi har svårt att
förstå att alla gick med på att ett mord var en godtagbar lösning på ett politiskt problem. När OLOF PALME ur tysk-baltisk
halvadel kom in i den svenska politiken började han som nykläckt löjtnant omedelbart i den militära säkerhetstjänsten.

Bästa läsare!

Och ni är många. Mitt räkneverk visar på mellan 100 och 200 varje dag. I år har ni tagit del av 75 filer. Det är mer än
en i veckan! Ni vet att Konungariket Sverige kom ur Andra Världskriget som en av Europas starkaste krigsmakter. Ni
vet också att de som bildade den första ”atomkommittén” hade för avsikt att skapa ett atomvapen, som definitivt skulle
smula sönder det som var kvar av Sovjetunionen till kaffeved. Det var snudd på att Sverige blev den fjärde
atombombsmakten i världen. Minnen av fornstora dar. OLOF PALME TÄNDE PÅ ALLA CYLINDRAR. Men efter
besöket i Hiroshima insåg han vansinnet, och efter Harrisburgh sadlade han om. Det var det andra tillbudet till en
härdsmälta i världen. Det första var vid reaktorn i Ågesta söder om Stockholm den 1 maj 1969. OLOF PALME fick
uppdraget att mörka det, och det gjorde han professionellt. Efter Harrisburgh, som sagt, bytte han sida, tog initiativet
till Palmekommissionen, ivrade för kärnvapenfria zoner och fick till stånd STOCKHOLMSKONFERENSEN. Samtidigt
sålde han vapen som aldrig förr. Och till och med reade resterna av vapenplutoniet till Indien för att göra
Boforskanonerna mer begärliga. Thorbjörn Fälldin blev förvirrad. Han hade lovat att avveckla kärnkraften, och på det
vann han valet 1976. Enligt prognoserna skulle han ha vunnit 1973, men OLOF PALME lade in ett spännande bankrån
med gisslan, uppmärksammat över hela världen, i sin valkampanj och utnyttjade skickligt kungens död. Men sen, när
Fälldin hade vunnit, och sedan laddade, då var det OLOF PALME som anklagade honom för svek. OLOF PALME
hade blivit slagen på sin egen planhalva. Och dålig förlorare hade han alltid varit. På valnatten gick han inte in i TV-
studion och tog Torbjörn i hand och önskade lycka till. Han gick ut bakvägen! Det var det året då polisen utredde
BORDELLAFFÄREN. Det var i och för sig inte olagligt att köpa sex. Men det var förstås misskrediterande för en
justitieminister. Och om det gällde minderåriga, så var det olagligt. Därför gjorde polisen en särskild utredning för dem
som inte hade åldern inne på bordellen. Nästa år hade turen kommit till Hans-Ingvar Johnsson att ta ställning till en
publicering. Ett slut på den historien blev att LENNART GEIJER fick 10 000 kronor. Dem skänkte han till ett
stipendium för undersökande journalistik. Jag fick betala 100 000 kronor till två poliser för att jag i min bok ETT
VERKLIGT DRAMA hade talat om vad de hette. En av dem hade stigit på en buss. Alla i Journalistförbundet,
Författarförbundet, SIF-klubben vid Sveriges Radio och Publicistklubben tyckte det var OK. I dag har jag blivit
frånlurad en sommarvilla på Västkusten, värd över miljonen. Och med rättsapparaten kommer jag ingen stans. Nej, jag
ska inte tala i egen sak. Till alla som säger ”lycka till” till mig säger jag, det gäller din lycka också. Vi måste tillbaka till
rättssamhället.
Jag är trots allt optimist. Till våren, när strandskatorna och tärnorna har kommit, är ni välkomna till mig på Brevik, Sydkoster.

Hälsningar

LARS KRANTZ