OM PALMEMORDET

Uppdaterad 18 03 2000

SENASTE NYTT 18.3.2000

UD GER SVAR PÅ TAL

Utrikesminister Anna Lindh svarade på frågan om regeringen går på palmemordet.

PRIVATSPANARNESTOR
DÖD I TYSTHET
Den kände nestorn bland privatspanarna Fritz G Pettersson har avlidit, och tystnaden kring hans död är lika stor som kring hans lärjunges
Ingvar Heimer.

UTRIKESMINISTERN BESVARAR FRÅGA

I enlighet med den nya traditionen ställde utrikesminister Anna Lindh upp i en allmänhetens frågetimme på torsdagen den 16 mars i
Kanslihusets infocentrum vid Drottninggatan i Stockholm. Dagens tema var EU och EMU. Lite vid sidan av ämnet ställde jag den första
frågan. Frågetimmen sändes på Internet över hela landet, men låg inte kvar på nätet efteråt.

GODDAG

Lars: Jag skulle vilja ställa en kort fråga som inte direkt har med EU att göra men kanske ändå indirekt. I går la ju förre riksåklagaren
Magnus Sjöberg fram en utredning om Sydafrikautflykten. Vad jag vet så var också Lisbet Palme med i den trehundramannadelegationen
och invigde en gata som uppkallades efter Olof Palme. Magnus Sjöberg var alltså riksåklagare och avgick i protest mitt under rättegången
mot Christer Pettersson. Han visste ju nämligen att Lisbet Palme, som utpekade Christer Pettersson, över huvud taget inte hade sett någon
mördare. Det framgår av dokument, som nu är offentliga, protokoll från förhör som Hans Holmér höll med Lisbet Palme i slutet av mars
1986. Min fråga är: Magnus Sjöberg avgick mitt under rättegången. När avgår den regering du tillhör på grund av palmemordet?

YXSKAFT

Anna: Jag tror att palmemordet fortfarande är en stor börda för oss alla. Jag tror varken att denna regering eller någon annan regering kan
utreda palmemordet. Det måste fortfarande utredas av de rättsvårdande myndigheterna.

Därmed var vårt replikskifte avslutat. Rättegången slutade ju i Tingsrätten med att nämnden överröstade juristerna och dömde Christer Pettersson till
livstids fängelse för mord. Sedan frikändes han i hovrätten, varefter samma utredare som misslyckats med att få fram bevis mot Christer Pettersson
fortsatte att bevaka honom, och gör så än i dag. Fastän vi numera vet att det rörde sig om en uppgjord match, där han fick betalt för att spela mördare.
Fortfarande är det klanen Palme jämte adeln och huset Bernadotte (läs Silvia) som styr Sverige. Var det som kompensation som Magnus Sjöberg fick
i uppdrag att granska Sydafrikaresan?

När forskarna i framtiden, om vi får någon sådan, ger sig till att granska rättegången vid Stockholms Tingsrätt 1989 mot Christer Pettersson, kommer
de att inte tro sina ögon. Utan tillstymmelse till bevis grips en narkomanalkoholist och f d skådespelare nära två år efter mordet, utpekas av Lisbet
Palme vid en lagvidrigt genomförd videokonfrontation och åtalas för detta mord. Lisbet Palme kräver att bandupptagning inte får ske i rättssalen, att
journalisterna ska kroppsvisiteras och fråntas sina bandspelare, att Christer Pettersson inte ska vara närvarande i rättssalen när hon ljuger om att hon
såg honom. Allt går man med på.

Rättens ordförande Mikael af Geijerstam är i dag död, men Magnus Sjöberg, riksåklagaren som avgick mitt under rättegången, lever. Åklagarna
lever. Försvararna lever. Det gör också en stor del av polisens mordutredare. Och de hycklande journalisterna. Vi får inte överlåta den här saken till
historikerna. Alla som såg till att likvideringen av Olof Palme fungerade måste lagföras. Det måste IT-världen ställa upp på!

Ordföranden i Konstitutionsutskottet Per Unckel (M) har ryckt upp sig och tänker kalla Göran Persson till KU för en redogörelse om picknicken till
Sydafrika för 37 miljoner. Långsamt men säkert går det svenska dramat mot sin upplösning.

PRIVATSPANARNAS NESTOR DOG

I TYSTHET
Måndagen den 13 mars kl 10.15 insomnade privatspanarnas nestor Fritz G Pettersson, 67 år gammal. Han hade den sista tiden av sin levnad
fått smärtstillande medel. Han var förlamad och hade svårt att kommunicera. Tumören satt i huvudet. Cancern hade kommit misstänkt
hastigt på. Hans vän kommissarie Gösta Söderström besökte honom bara några dagar innan han dog. Han berättade att Ingvar Heimer dött
sedan han hittats livlös på T-baneperrongen i Vårberg med svåra skallskador. Fritz G Pettersson svarade spontant: NU HAR DOM
MÖRDAT HEIMER OCKSÅ! Märkligt nog är det hittills lika tyst i massmedia kring Fritz G Petterssons död som kring Ingvar Heimers.
Fritz G Pettersson hade ju med stor framgång arbetat på att bli synlig.

Fritz G Pettersson var född i Trosa. Han arbetade som typograf, faktor, ombudsman, VD och företagsledare inom den grafiska industrin i Bolivia,
Brasilien och Sverige och var en tid konsult för SIDA i Afrika. De sista femton åren arbetade han som samhällsdebattör och opinionsbildare i
rättssäkerhetsfrågor. Han startade föreningen Exodus för sådana som liksom han själv kommit i kläm i samhället. På 70-talet gjorde Björn Kullander
på TV 1 ett TV-program om honom.

Den 26 juni 1984 sände TV 1 ett program som hette MITT I STRÖMMEN i vilket Fritz G Pettersson medverkade som rättshaverist och Exodus
grundare. Programmet ägnades åt en internationell JO-konferens som hölls i Stockholm. Det var i det programmet som fallet med Rolf Machnov togs
upp. Han hade gripits på "Plattan" vid Sergels torg av två poliser Leif Tell och Thomas Piltz och förts till en poliscell på Stockholms central, varifrån
han inte kom levande ut. Hans syster medverkade i programmet och sa att poliserna hade haft ihjäl honom på precis samma sätt som Osmo Vallo
likviderades, genom att hoppa på hans rygg när han låg på golvet. Det var samma poliser som sprang omkring och planterade polisspåret i
Stockholms city den natten Olof Palme sannolikt likviderades av sin familj. Poliserna stämde TV med både JK och Polisförbundet i ryggen och
lyckades få ansvariga utgivaren för programmet Tone Bengtsson fälld. Det var samma poliser som stämde mig för att jag hade namngivit dem i min
bok ETT VERKLIGT DRAMA.

I samma program gav dåvarande JO Alfred Bexelius ett exempel på JO-ämbetets maktlöshet. Den tidigare justitieministern Owe Rainer, som Palme
tvingades sparka för att han hade aktier, hade blivit Postgeneral. Då stal han två diligenspistoler från Postmuseet och gav som en symbolisk
födelsedagspresent till Palme. Han prickades av JO men struntade i det. Hans bitterhet var stor därför att han varit rådgivare åt Palme när han
placerade sina pengar på konton i Schweiz. Både Tone Bengtsson och Owe Rainer har senare avlidit i cancer.

Ytterligare ett exempel på hur allting hakar i vartannat är att sakkunnig i TV-målet när det kom upp i HD var Hans-Gunnar Axberger, som senare
blev sekreterare i Granskningskommissionen för Palmeutredningen. Han ansåg f ö att den fällande domen var felaktig.

Ordföranden för de organiserade finska socialdemokraterna i Sverige Seppo Isotalo skrev på sin hemsida den 17 oktober 1996 om Fritz G Pettersson:

Privat kritiker av Palmeutredningarna som i nio år har arrangerat stora offentliga opinionsmöten på temat: Lys upp mörkret omkring
Palmemordet. FGP har också anordnat ett femtiotal studiecirkelträffar.

Håller kontakt med många privata kritiker, som koncentrerar sig på olika spår, frågor och problem i utredningarna. Misstänker
personligen att det var en konspiration med Palmefientliga poliser och militärer som mördade Palme och att det var Palmes roll som
fredsmäklare i Iran-Irak-kriget som gjorde honom obekväm för stora vapenexportörer och som tog beslutet att han måste bort.

Fritz G Pettersson arrangerade också kryssningar med sina privatspanare till Mariehamn och Helsingfors 1992 och -93. Med tillfredsställelse
noterade han bevakning i svensk och finsk TV och i pressen. Och han gjorde en mycket noggrann förteckning över de böcker, utredningar och
skrifter som utkommit i ämnet. Sist på listan stod min bok DÖ I RÄTTAN TID.

Jag fick veta att jag led av en allvarlig förföljelsemani när jag pekade ut Lisbet Palme som den som med all sannolikhet skjutit Olof Palme
till döds. Jag hade en olycklig böjelse för konspirationer genom att säga att familjen aktivt medverkade i likvidationen. Men Fritz G
Pettersson nöjde sig inte med att sprida dessa synpunkter till sina medlemmar i privatspanargänget (numera döpt till DOP, De Oberoende
Palmemordsutredarna). Han tog till storsläggan riktigt.

VEM FÖRTALADE VEM?

Det känns lite egendomligt att hamna i polemik med en person som just avlidit och ännu inte blivit begravd. Det kan dock inte hjälpas. Vad
det handlar om är en information till mina läsare på nätet om vad som tilldragit sig sedan den 25 oktober 1993, då jag gjorde en formell
anmälan till Riksåklagaren, som då hette Torsten Jonsson och som tidigare som vanlig åklagare fått Lars "Bombmannen" Tingström dömd
till livstid för bomber han aldrig sprängt (dnr ÅD 953-93). Men jag gav Fritz G Pettersson svar på tal medan han levde, och han blev själv
skakad när han fick höra talas om Ingvar Heimers mystiska död i tunnelbanan. Mitt syfte är nu som då att alla som varit inblandade i det
flera år i förväg förberedda sociodramat på Sveavägen i Stockholm, som kulminerade i Olof Palmes död, ska bli lagförda.

Man bör ständigt ha i minnet Ingvar Carlssons ord på Publicistklubben i Stockholm den 22 oktober 1986: "Inga andra vill förhindra att mordet
klaras upp än de som varit med om att genomföra det". Fritz G Pettersson var i det avseendet otadlig. Han ville verkligen att mordet skulle klaras
upp, och han visade t ex när det gällde analys av de upphittade kulorna klarsyn. De hade bevisligen ingenting med mordet att göra. De var
utplanterade. Ett falsarium i utredningen. Men så fort han fick höra vilka slutsatser jag kommit fram till genom att analysera vittnesmålen, som de
återspeglades i förundersökningsprotokollet, i kombination med offentliggjorda tekniska data, så blev han blockerad. Palme sysslade inte med
vapenhandel. Han hade inget nummerkonto i Schweiz. Han hade inte begått skattebrott. Och han hade inte gått med på att låta sig likvideras av sin
egen familj. Där sa Fritz G Pettersson bara stopp. Och det gjorde han bl a på följande sätt:

Den 23 april 1997 skriver Fritz G Pettersson till Riksåklagaren Klas Bergenstrand, rikspolischefen Sten Heckscher och ordföranden i
Granskningskommissionen Lars Eric Ericsson vid Justitiedepartementet, med kopior till regeringen, press, radio, TV,

fru Lisbet Palme, dr Joakim Palme och Olof Palmes bror advokaten Claes Palme.

Här ett utdrag ur hans skrivelse:

Beträffande: Författaren Lars Krantz många utpekanden av fru Lisbet Palme och sonen Joakim Palme som Olof Palmes mördare gjorda under åren
1989 till 1997 i radio- och TV-program, vid enskilda samtal och på offentliga möten samt i boken DÖ I RÄTTAN TID, tryckt 1996.

För att få ett slut på det här allvarliga förtalet, som kan anses falla under allmänt åtal, anser jag att Riksåklagaren borde åtala Lars Krantz och de
som sprider de här - enligt min mening - falska uppgifterna för grovt förtal så att saken rättsligen prövas inför domstol.

Jag har haft kontakt med Lars Krantz sedan den 2 mars 1987, då chefredaktör Lars Engqvist lät publicera en 5 sidor lång artikel till tidningen
Arbetet, baserad på Krantz långa skrivelse till Juristkommissionen i maj 1986.

(Min skrivelse gick ut på att polisens mordutredning redan från början var bluff, men Engqvist kallade den i sin tidning för "Polisspåret", ett litet
trollerinummer som han så småningom blev belönad för med en ministerpost.)

Lars Krantz har sedan rättegången inleddes mot Christer Pettersson i juni 1989 envist och bestämt framfört beskyllningarna mot fru Palme och
sonen Joakim och hävdat att det här är den enda riktiga förklaringen och att allting annat är villospår.

...

Rikspolisstyrelsen överlämnade brevet till Heckscher till Justitiekanslern. Riksåklagaren överlämnade brevet till Åklagarmyndigheten i
Stockholms län. Så småningom fick han svar från olika myndigheter, som sa att det inte var hans sak att göra anmälan om förtal av Lisbet
Palme. Det måste Lisbet Palme själv göra. Då skrev han till Lisbet Palme, med samma distribution på brevet som de tidigare, och föreslog
att hon skulle göra anmälan mot mig. Men hon svarade aldrig på hans brev, vilket enligt vad jag inhämtat gjorde honom konfunderad.
Kunde det verkligen vara så att jag hade rätt? Fritz G Pettersson fick aldrig något svar på den frågan. Om man nu inte ska tyda Ingvar
Heimers död som ett svar. Ingvar Heimer hade ju faktiskt på sin hemsida skrivit att han ansåg att Lisbet Palme och Mårten Palme ljög om
sina förehavanden på mordnatten, och att gärningsmannen var någon som de kände och hade stämt möte med i korsningen Sveavägen-
Tunnelgatan.

Det kan tilläggas att Fritz G Pettersson redan den 11 maj 1995 skrev till hela familjen Palme vad han kallade "ett öppet brev" med kännedom till
Regeringen, Palmekommissionen och press, radio och TV. Det hände för några år sedan att jag träffade en gammal brottmålsadvokat, som hette Olle
Schager, och som berättade för mig att Olof Palme hade varit intagen på psykiatrisk klinik med diagnosen schizofreni, att jag frågade honom varför
jag höll på med Palmemordet, som bara medförde utstuderade repressiva åtgärder mot mig från de makthavande. Han svarade: "Det är dom som
motarbetar dej som driver dej."

Om det är sant så vill jag härmed framföra ett tack till Fritz G Pettersson vid hans bår. På en punkt var vi nämligen överens:
PALMEMORDET MÅSTE LÖSAS.

Hälsningar Lars Krantz

KLARSPRÅK om neutraliteten sänt i riksradions P1 10.3.00.

Dejà vú är ett franskt uttryck inom psykologin som betyder att man tycker sig uppleva något som man har varit med om tidigare. Så tycker jag det
känns med ubåtskränkningarna. Under Andra Världskriget blev en plats i Sverige en tid riksbekant, nämligen Lekvattnet i norra Värmland. Här
nödlandade ett tyskt beväpnat militärflygplan, en JU 52:a med 19 flygofficerare ombord i småskogen på en bergsplatå den 24 februari 1943. En 17-
årig hemvärnspojke tog hela truppen till fånga och bevakade dem med sitt mausergevär medan en annan hemvärnare skaffade hjälp i den närbelägna
militärförläggningen. Hemvärnspojken fick medalj men tyskarna blev inte internerade.

De blev i stället inkvarterade i förläggningen och uppvaktades av en sångkör som fältprästen skrapat ihop. Nästa dag fraktades de genom det hemliga
befästningsområdet i militärbilar till Charlottenberg och det ockuperade Norge. Allt var frid och fröjd i flera veckor, ända tills kommunisttidningen
NY DAG fick fatt på historien. Andra tidningar följde efter och till slut kom det upp i riksdagen. Den ene ministern efter den andre uttalade sig. Inför
svenska folket sa man helt frankt att ingenting förekommit som stred mot Sveriges neutralitet. Men för säkerhets skull blev några lägre officerare i
Lekvattnetförbandet ställda inför krigsrätt. De frikändes förstås med stoppades i sin militära karriär. Ändå hade de bara gjort vad de fått order om
från regeringen. Och på något sätt lyckades man dölja för svenska folket att över 3000 registrerade och beviljade flygningar företogs över Sverige
medan fälttåget pågick i Ryssland. Man flög mellan Berlin, Oslo, Helsingfors och Baltikum. Många plan mellanlandade på Bromma. De kallades för
kurirplan, och det lät ju oskyldigt. I det stora forskningsprojektet Sverige Under Andra Världskriget vid Stockholms Universitet med 25
doktorsavhandlingar har ingen intresserat sig för denna flygtrafik. Är det inte lika bra vi erkänner att den svenska neutraliteten var en lika stor bluff
då som den alltid varit. Under kriget tjänade vi Tyskland på samma sätt som vi efter kriget etablerade ett samarbete med Nato och USA.

Lars Krantz, Sydkoster