SENASTE NYTT 06 01 2004

TVÅ SÅNGER – TVÅ MORD

OCH ÄNNU INGEN KLARHET
I förra filen 03 01 2004 kunde ni höra eller i varje fall läsa om Jan Malmsjö på Skansen som efter att ha läst NYÅRSKLOCKORNA
vid tolvslaget verkade spåra ur och göra en felkoppling med ett försök att leda allsång som en annan Lasse Berghagen medan
kyrkklockorna dränktes i fyrverkeri. Det finns märkligt nog en koppling till MORDET PÅ ANNA LINDH den 10 september 2003
och till MORDET PÅ OLOF PALME arton år tidigare, den 28 februari 1986.

Ju längre jag sysslar med dessa ouppklarade socialdemokratiska ministermord desto fler beröringspunkter finner jag mellan dem. Sedan må statistiker komma dragande med
sina felmarginaler och tolkningsföreträden hur mycket de vill. I dag ska det handla om två populära sånger. För att ge sken av vetenskaplighet har jag numrerat dem.

1.
”Vår bästa tid är nu” fick Jan Malmsjö för sig att han skulle ta upp efter deklamationen och bad orkesterledaren om en ton. Frusna såg publiken på hur han
höll upp armarna, tiggde applåder och började sjunga. Var han full? Ingalunda. Det ingick i mordscenariot så säkert som amen i kyrkan, även om det hade
tycke av minister Birgit Friggebos försök att få arbetarna att sjunga ”We shall overcome” under det borgerliga vanstyret, som sossarna kallade det. Han fick
inte heller publiken med sig, men det berodde nog på klimatet. Landshövdingen Mats Hellström bakom honom försökte göra sig osynlig.

2.
Expressens löpsedel förkunnar att Hans Majestät Konungen har förolämpat Jan Malmsjö. När Jan Malmsjö läste dikt på Nobelfesten så satt kungen försjunken i ett papper. Den
store aktören var rasande för att kungen gjort honom osynlig och krävde en ursäkt. Den fick han nästa dag. Det var en missuppfattning. Kungen tyckte bra om Jan Malmsjö. Så
där satt den.

3.
Och nu till SVENSK DAMTIDNING, Den Kungliga Veckotidningen, som tack vare MORDET PÅ ANNA LINDH och hennes vänskap med kronprinsessan Victoria också blivit tidningen
på mordet om man så får säga. Det får man inte så stryk det. Tidningen bekräftar den kris i Anna Lindhs äktenskap med landshövdingen Bo Holmberg, som denna Kungliga
Webb också skvallrat om. Så här skriver tidningen:

”Han såg henne skynda till tåget och hennes rörelser avslöjade att hon var glad. Hennes steg var lätta, kunde landshövdingen Bo Holmberg se från sitt fönster i residenset i
Nyköping. Han och hans hustru Anna Lindh hade haft en fin helg i sommarstugan. De hade talat om hur lyckliga de var tillsammans och Anna Lindh hade sjungit ”Vår bästa tid är
nu . . . ”

- Äktenskapet går ju upp och ner, men vi var inne i en mycket lycklig period.”

Anna Lindh hade sjungit Jan Malmsjös egen genombrottsvisa (efter SNURRA MIN JORD) för Bo innan hon for till Stockholm för att dö. Svensk Damtidning har
tidigare berättat om hur Anna Lindh i makarnas krig sagt upp hembiträdet, som Bo Holmberg kunde haft god hjälp av medan hon var ute i stora världen med
Kronprinsessan Victoria och all världens utrikesministrar, direktörer och kapitalister.

4.
Hennes steg var lätta och hennes rörelser avslöjade att hon var glad. Visste hon att hon skulle dö några timmar senare? Var det samma eufori som Olof Palme visade på
morgonen den 28 februari, då han tog emot norske ambassadören Oscar Værnø på kaféet i Rosenbad och de åt semlor tillsammans?

”Det var Palme selv som åpnet døren fra sit kontor ut i det store forværelset hvor vi ventet. Han smilte over hele ansiktet og opptrådte med den oformelle vennlighet som så ofte
kjennetegnet ham og som han alltid viste overfor Norges representanter her borte. Han var i smittende humør og inviterte oss først in i 7. etasjes kantine, hvor han tålmodig sto
i selvbetjeningskø sammen med sine gæster, bak trefire unge damer. Han sjenket i kaffe til oss og bød på fastelavnsboller. Derefter slo vi oss ned ved et ledig bord i et hjørne,
sammen med Palmes udenrikspolitiske rådgive Hans Dahlgren. Jej anmerkte etterpå til ministerrådet Jan Jølle at jeg aldri hade opplevet ham så glad.”

Varifrån har jag fått denna rapport från den norske ambassadören hem till norska utrikesdepartementet? Jo, den har privatspanaren Sven Anér tillhandahållit
mig. Han är en av de mest trägna desinformatörerna i Palmemordet och han håller på än. Det hör till tekniken att man ibland måste blanda in äkta material för
att bli trodd. Olle Alsén på DN gjorde lika dant. Jag hade räknat ut att "gärningsmannen" inte kunde vara gärningsman, eftersom han riktade sitt vapen i
magen på Palme och tryckte av två skott. Medan Palme sköts i ryggen. Då kommer Olle Alsén hem till mig och ger mig en polisrapport, som handlar om att man
tillvaratagit en pluggad startrevolver i en fönsternisch på Markvardsgatan. Den är fransktillverkad och det st år till och med nummer på vapnet i rapporten.
Som Olle Alsén måste ha fått av polisens Palmegrupp för att ge till mig. Han skrev nämligen inte själv om den i DN. Andra uppgifter visade att det med
sannolikhet var sonen Joakim Palme som spelat mördare och låtsatskjutit honom med detta vapen, som bara small. Typiskt scientologfejk. Som hos Jerry
Martinger, den avsatte åklagaren och riksdagsmannen, som lät fantasin spela kring Rolf Dahlgren, polisen som körde omkring med Holmér i innerstaden på
mordnatten. Just det, den kriminella sekten från USA Scientology. Anna Lindh var också scientolog. Liksom den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

MEN DET VAR OM DEN EUFORISKA GLÄDJEN VI SKULLE TALA. SOM ANNA LINDH OCH OLOF PALME HADE GEMENSAMT. TIMMARNA INNAN DE SKULLE DÖ.

5.
Klockan 7.20 på morgonen den 1 mars 1986 blir TV-producenten och filmaren Lars Egler uppringd i villan på Lidingö av Lisbet Palme. Hon frågar efter sångerskan Arja
Saijonmaa, som varit med på Palmes valturnéer med Lars Egler som ackompanjatör. Arja är i Norge. Lisbet frågar om hon kan sjunga på Olof Palmes begravning. ”För det ville
Olle”.

Olof Palme har knappt hunnit kallna förrän änkan ringer. Hon håller denna natt på och organiserar begravningen. Hon vill att Arja Saijonmaa skulle sjunga JAG
VILL TACKA LIVET, SOM GETT MIG SÅ MYCKET. ”För det ville Olle”. Hon ringer från bostaden på Västerlånggatan, där hon befinner sig tillsammans med
mellansonen Mårten Palme, statssekreterarna Hans Dahlgren och pressekreteraren Kjell Lindström. Man kunde tänka sig att hon var kvar på Sabbatsbergs
sjukhus och fick sin skottskada omplåstrad. Eller att åtminstone en sjuksköterska hade följt med hem. Men det behövs inte. Skottskadan är nämligen påhittad
för att inga misstankar ska falla på Lisbet Palme.

Chefen för Statens Rättsläkarstation i Solna docenten Mila Valverius bad mig stänga av bandspelaren. Sedan förklarade han att skotthålen i Lisbet Palmes kappa hade gjorts i
polisens laboratorium. Han upplyste också om att de båda läkarna som anklagats för att ha STYCKMÖRDAT CATRINE DA COSTA var oskyldiga. Styckningen skulle ha skett på
rättsläkarstationen, ett annat påhitt för att misskreditera den ansvarige för obduktionen av Olof Palme Milan Valverius. Det sa han inte men det menade han. Han visste ju
allting. Till slut drev man honom och hans alltid solidariska maka i döden. De som skrev ett angivarbrev till Palmeåklagaren biträdande Riksåklagaren Axel Morath var den
feministiska professorn Kari Ormstad och frimuraren och professorn Jovan Rajs, som sedan övertog Rättsläkarstationen.

6.
Aldrig så många dödade judar i förintelselägren rättfärdigar inte ett enda skarpt skott mot en
stenkastande pojke, varken i Israel eller Göteborg. Inga missiler ursäktar bombregn över
civilbefolkningar. Brott är brott, vilka tankar än förövaren eller offret har i sitt huvud. När vi i
Konungariket Sverige står inför två socialdemokratiska politikermord med sina sånger MED ARTON ÅRS
MELLANRUM så betyder det att den mordapparat som en brottslig regering en gång skapade finns kvar
den dag som är. Den måste bort innan vi kan börja tala om rättsstat och demokrati. Därför måste alla
ställa upp.
7.
Ingen har bättre än någon annan visat på vad som hänt i Sveriges land än den satiriske tecknaren Leif Zetterling. Han tecknar numera i AFTONBLADET. Före
alla andra visade han på Olof Palmes olika roller, som vapenhandlare, fredstalare, pressdomptör och skådespelare. Jag kände Leif sedan TV 2-starten 1969, då
min chef Örjan Wallqvist lät mig välja mellan att bli deporterad till Japan eller att göra en fallundersökning av hur den svenska TV-publiken använde sin TV.
Jag ansågs nämligen illojal på grund av min benägenhet att delta i den offentliga programpolitiska debatten vid sidan av mitt jobb som TV-producent. Det blev
en bok som hette SÅ SER VI PÅ TV, som kom ut på TIDENS förlag. Där gjorde Leif Zetterling omslag, och det gjorde han också till min bok. Efter MORDET PÅ
OLOF PALME träffade jag honom för att tala om det. Jag berättade vad jag kommit fram till i min analys av utredningen, att Olof Palme av allt att döma blivit
dödad av Lisbet Palme. Döm om min häpnad när jag genast fick detta bekräftat. Vid den tiden hade den homosexuelle skojaren Ebbe Carlsson i sin marsch mot
stjärnorna i det socialdemokratiska partiet blivit chef för TIDEN. Leif Zetterling hade vid en lunch med Ebbe Carlsson fått veta just detta, att det var Lisbet. Och
inte nog därmed. På förlaget arbetade också den stridbare polisläkaren, narkotikabekämparen Nils Bejerot. Vid en annan lunch hade han sagt precis samma
sak. Det var Lisbet som sköt Olof Palme. Eller rättare sagt, Olof Palme hade vid en hopplös punkt i sitt liv låtig sig likvideras av Lisbet Palme. Det skulle se ut
som ett attentat. Nils Bejerot fick plikta med sitt liv för sin lösmynthet. Han terroriserades till döds av skurkarna. Hans gamla TBC gick upp och de brände ned
hans villa i Bromma med hela hans arkiv. Ebbe Carlsson dog i aids.

8.
EBBE CARLSSONS DÖD.

Ebbe Carlsson avled den 4 augusti 1992 på Huddinge sjukhus söder om Stockholm 44 år gammal. Han fick ett ståtligt eftermäle, hyllad som en stor kulturpersonlighet. Så här
kunde det låta:

”Han var envis som fan, och odrägligt självsäker. Med högsta fart kryssade han framåt med hjälp av egna kartbilder. Vänner och överordnade fick finna sig i att det var han som
bestämde kursen. Om alla fel han gjorde har det talats mycket och tillräckligt.”

”Han felade för att han hade en sorts vision. Han ville inte finna sig i att maktspelet i det lilla Sverige förblev ett
obegripligt virrvarr. Han trodde sig ana den hemskaste av alla hemligheter, hur det gick till när statsministern
mördades. Där gick han på tvären mot alla regler och högg rakt i sten. Utan att ana det tog han ett lackmustest på
tillståndet i samhällsbygget. Han tilldelades skälmens roll.”

Det var ARNE RUTH, DN:s kulturredaktör, som kom från EXPRESSEN, som höll i pennan. Han beskrev beundrande hans karriär, när han som 17-årig elevrådsordförande vid
Lundby Gymnasium i Göteborg vikarierade som vaktmästare på GT för att gå vidare till huvudtidningen GHT för att via den socialdemokratiska Västgöta-Demokraten i Borås
som chefredaktör få jobb som pressekreterare hos justitieministern Lennart Geijer, bli bekant med Olof Palme, få TIDENS förlag och slutligen lyckas snacka in sig hos Bonnier, bli
förlagschef på BONNIER FAKTA och kunde gå som barn i huset på DN:s redaktion. Samtidigt släppte han under pseudonymen Bo Baldersson ifrån sig en rad deckare med stora
kunskaper om de inre förhållandena på Rosenbad. En av böckerna hette PARTILEDAREN AVGÅR MED DÖDEN. Den kom 1982. Han blev vidare ordförande i Svenska
Kanotförbundet på Reymersholme, i vars styrelse också Olof Palme ingick. 1972 började en lång relation till Hans Holmér, som via juristbanan blev SÄPO-chef och polismästare
och vid Palmemordet ”spaningsledare” i det särskilt inredda PALMERUMMET i Polishuset. Holmér berättade i en veckotidning hur han varje dag under två decennier hade
kontakt med Ebbe Carlsson.

Tillsammans med Justitieminister Anna-Greta Leijon satte Ebbe Carlsson upp en speciell polisstation i Renstiernas gata på Söder i Stockholm för att som han sade lösa
Palmemordet. Det hela avslöjades när Ebbe Carlsson och en av de berömda livvakterna som omgav Hans Holmér åkte fast i tullen i Helsingborg för försök till insmuggling av
avlyssningsutrustning till den nya polisstationen. Parallellt med rättegången mot Christer Pettersson vid Stockholms Tingsrätt för MORDET PÅ OLOF PALME rullades förhören med
Ebbe Carlsson och hans kumpaner upp i KU, Konstitutionsutskottet, som såsom amerikanska kongressförhör sändes i TV under sommaren 1988. Det hela slutade med att fem av
landets högsta polischefer dömdes för buggning. Justitieministern Anna-Greta Leijon fick avgå men statsminister Ingvar Carlsson satt kvar, som brukligt är i Sverige. Ebbe
Carlsson fälldes för smugglingen.

VÅR BÄSTA TID ÄR NU JAG VILL TACKA LIVET VÅR BÄSTA TID SOM GETT MIG SÅ MYCKET JAG VILL VÅR BÄSTA TID NU NU NU

Detta att MORDET PÅ OLOF PALME kommer i repris med MORDET PÅ ANNA LINDH är inte sant, får inte vara sant. Den kriminella maktstruktur som gjorde det möjligt att
genomföra MORDET PÅ OLOF PALME utan att klara upp det är fortfarande i funktion efter 18 år. Under hela tiden har myteristerna på Regalskeppet Svea plundrat skeppskassan
och de håller på än. De säljer ut kanonerna. I gunrummet sitter de statsanställda historikerna och förfalskar så eftervärlden ska kunna sova gott. Från utkiken hörs ropet:
Terrorister om babord! Vår bästa tid är när då?

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 27 01 2004

ANNA LINDH DÖDADES

PROFESSIONELLT

STYCKMORDET UPP IGEN

TES ANTITES SYNTES var en formel som den tyske filosofen Friedrich Hegel hittade på. Den kan man kanske tillämpa på Förintelsen och dess
motreaktion, terrorn som nu utövas av staterna Israel och USA. 700 poliser blev det till slut, som skulle skydda 600 delegater och 400
journalister i den nu pågående konferensen i Stockholm om massmord. Den enda terrorist som dök upp var Israels ambassadör Zvi Mazel,
som gav sig på ett konstverk. Som en svordom i kyrkan kom en rapport om svenska läkares medverkan i en nazistisk utbildning i Berlin på
30-talet. Den judiske professorn Jovan Rajs kommer i blåsväder i och med att styckmordet på Catrine da Costa tas upp igen. Och så ställs
frågan vem det var som egentligen dödade utrikesminister Anna Lindh. Var det en svensk elitsoldat och kirurg?

Om vi börjar med Anna Lindh så levererade AFP-medarbetaren (ej att förväxla med den franska nyhetsbyrån i Stockholm utan en förkortning av American Free Press)
Christopher Bollyn i en bifogad länk till min förra file en översikt av uppgifter i svensk och utländsk press om MORDET PÅ ANNA LINDH, som är minst sagt omtumlande. Det är
tydligt att polis och åklagare ljuger lika mycket i denna utredning som i MORDET PÅ OLOF PALME. Det står i hans text att en DNA-expert från Storbritannien vittnade, men vi vet
att detta blev inställt. Enda vittnet var Anna Lindhs medarbetare på UD Eva Franchell, som tidigare arbetat på TV 4 och varit deras kontaktperson med pressen. Hon uppgavs nu
vara med för att välja kläder till ett TV-framträdande på kvällen.

Uppgifterna om Anna Lindhs skador i obduktionsprotokollet har hemligstämplats, precis som i MORDET PÅ OLOF PALME. Enligt uppgifter i
pressen från läckor bland sjukhuspersonalen på Karolinska sjukhuset skulle skadorna ha varit utförda mycket professionellt med en
snedställd kniv, som gjort maximal skada på blodkärl och lever, långa snitt som alla slutade i levern. Det är inte troligt att de har
åstadkommits av en mentalt störd person, som visserligen knivskurit sin far, men som saknar färdigheter av kirurgklass. Bollyn skriver att det
verkar vara ett omsorsfullt planerat mord, kanske av Israels MOSSAD med 4-5 personer inblandade. Alla var lika dant klädda och man satte
skulden på Mijailo Mijailovic för ett mord han inte utfört.

”Det tog polisen 10 minuter att komma till NK i centrala Stockholm. En ambulans som väntade i närheten, var på plats på 50 sekunder.
Yttermera märkligt förefaller det, då en politisk rådgivare till Anna Lindh, dr Stefan Amér, befann sig i ambulansen som följde med Anna Lindh
till sjukhuset. Han vägrade svara på några frågor alls och sade ”jag är inte alls förberedd på att ge några svar”. Nina Ersman, talesman för
den svenska regeringen, tillfrågades hur det var möjligt att dr Amér kunde befinna sig i den ambulans som anlände inom 50 sekunder efter
att den anropats. Han sprang över, svarade hon. Det är dock minst 3 minuters väg från departementet till NK.”

LÄKAREN VAR YRKESDÖDARE

Christopher Bollyn vill gärna ha det till en helt igenom judisk konspiration. Han påpekar att det enda vittnet Eva Franchell är judinna och tror
att Stefan Amér är son till två judiska emigranter från Warschawa. Där hugger han dock i sten. Stefan Amér kommer från en känd släkt på
Gotland. Fadern Ingvar Amér född 33 var överläkare vid lasarettet i Visby och modern Birgitta är ögonläkare i Visby. De bor i villa intill
lasarettet. Även systern Gunilla är läkare med praktik i Visby. I släktens ägo är den kända flerhundraåriga Gotlandsgården, som de har som
sommarstuga. Nu är Stefan Amér skriven i Saltsjöbaden.

VAD BOLLYN MISSADE ÄR ATT STEFAN AMÉR ÄR SPECIALUTBILDAD KUSTJÄGARE VID KUSTARTILLERIETS BAS K1 PÅ RINDÖ UTANFÖR
VAXHOLM. DÄR UTBILDADES HAN TILL PLUTONCHEF OCH GJORDE SIG KÄND FÖR TUFFA TAG I BAJONETTSTRIDER. OCH ANDRA
ÖVNINGAR. KUSTJÄGARNA INSTRUERADES ATT INTE TA FÅNGAR. OM DE PÅTRÄFFADE SOVJETISKA SÅ KALLADE SPETZNAS, RYSKA
GRODMÄN I SKÄRGÅRDEN. SÅ SKULLE DE DÖDA DEM. STEFAN AMÉR GJORDE SIN VÄRNPLIKT 1984-85 OCH SKREV SEDAN IN SIG VID
UPPSALA UNIVERSITET. HAN UTBILDADE SIG TILL KIRURG. HAN FICK LÄKARLEGITIMATION 1999. EFTER ATT HA TJÄNSTGJORT SOM AT-
LÄKARE VID OLIKA SJUKHUS FICK HAN JOBB SOM ”POLITISKT SAKKUNNIG” VID UD. DENNE SPECIALUTBILDADE ELITSOLDAT OCH DÄRTILL
KIRURG HAR ALLTSÅ ARBETAT UNDER ANNA LINDH. DET MÅSTE BETECKNAS SOM YTTERST ANMÄRKNINGSVÄRT ATT HAN BEFANN SIG I EN
AMBULANS UTANFÖR NK PRAKTISKT TAGET I SAMMA STUND SOM HON MÖRDADES INNE I VARUHUSET. PÅ VAD SÄTT VAR HAN POLITISKT
SAKKUNNIG? HUR KOMMER KIRURGIN IN I POLITIKEN? VEM LARMADE AMBULANSEN?

Jag berättade förra gången om mitt möte med Hans Gunnar Axberger utanför rättssalen. En läsare har påpekat att han gör så sympatiskt intryck när han uttalar sig i TV. Visst.
Jag har inte sagt något annat. Det är ju det som är det försåtliga. Hans Gunnar Axberger är informerad men lägger inte två strån i kors för att bringa klarhet. Jag har tidigare
berättat om en lärarinna på Sydkoster som jag hade anledning misstänka inte dog en naturlig död. Polisen ville inte ta emot min anmälan, länsöveråklagaren i Uddevalla
hänvisade till länskriminalen i Göteborg. När de struntade i ärendet skrev jag till JK och därefter till Hans Gunnar Axberger privat. Överallt samma tystnad. I Sverige i dag kan
människor bli mördade utan att det händer något. Det är något värre än att cykelstölder blir ouppklarade eller färdtjänsten dröjer en halvtimme.

STYCKMORDET TAS UPP IGEN

De båda läkarna som anklagades för att tillsammans ha styckmördat den prostituerade Catrine da Costa 1984 och berövades sina
läkarlegitimationer gör nu gemensam sak mot rättsläkaren Jovan Rajs med en anmälan till Rättsmedicinalverket RMV med begäran att Jovan
Rajs utlåtande ska granskas på nytt. Det hela är föranlett av att professorn i civilrätt vid Uppsala Universitet Anders Agell för en tid sedan
lämnade in en resningsansökan i ärendet. Med utgångspunkt från vetenskapsjournalisten Per Lindebergs 760 sidor tjocka bok DÖDEN ÄR EN
MAN har juristprofessorn tagit fram nya uppgifter som han menar visar att läkarna omöjligen kan ha begått detta brott.

På något sätt passar styckmordet utmärkt in i bilden just nu. Första gången jag fick veta att läkarna var oskyldiga till det otäcka brottet var
när jag uppsökte chefen för Statens Rättsläkarstationen i Solna Milan Valverius för att få veta varför obduktionsprotokollet för Olof Palme var
hemligstämplat. Jag förstod att styckmordet hade förlagts till rättsläkarstationen för att misskreditera Valverius som obducent. Han visste
nämligen att Lisbet Palmes version av hur det gick till när Palme mördades var osann. Valverius blev genom styckmordet så trakasserad att
han tog sitt liv. Hans alltid solidariska maka följde honom i döden. Jovan Rajs har alltid spelat på sitt judiska ursprung och på att hans släkt
utplånades i Auschwitz. Det är oklart på vad sätt detta hängde ihop med MORDET PÅ OLOF PALME, men faktum var att Rajs och hans kollega
Kari Ormstad angav Valverius med påståendet att han skulle ha lämnat ut det hemligstämplade protokollet till DAGENS NYHETER. DN gick på
onsdagen ut med hela sin löpsedel med nyheten om styckmordet. Övriga media teg som vanligt.

Enda möjligheten för att rättsstaten ska kunna rekonstrueras är att MORDET PÅ OLOF PALME och nu också MORDET
PÅ ANNA LINDH blir fullkomligt utrett och uppklarat. Handläggningen av Anna Lindh väcker redan stora farhågor.
Dagens avslöjande på denna hemsida kan inte gärna få passera utan någon reaktion.

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 15 08 2004:

UPPDATERAD 20 08 2004:

RPS=Riket Palmes
Säkerhet
Kära läsare!

Egentligen betyder förkortningen RPS Riks Polis Styrelsen, men efter att ha tillbringat tre timmar i dess lokaler i det väldiga
polishuset vid Polhemsgatan på Kungsholmen i Stockholm är jag beredd att göra en annan tolkning.. Fem trappor upp sitter
Palmegruppen, som fortfarande anser sig utreda MORDET PÅ OLOF PALME. Däri ingår en kärntrupp på en handfull man
som har varit med från början. De är för mig Palmemordets verkliga gåta. Dag efter dag, år ut och år in har de gått till sitt
arbete, utrett tips, förhört människor, tagit prover, skrivit protokoll, gjort hålslag, satt i pärmar, satt etiketter på ryggarna,
numrerat, diariefört, satt i hyllor, låst in i skåp. Med en enda föresats, ATT INTE UTREDA MORDET PÅ OLOF PALME.

Dessa Palmemordets verkliga hjältar har tagit sig till sitt arbete vid dagens början, intagit morgonfika, gått på lunch, svarat i telefon, öppnat post, gått
på toa, sett på klockan, åkt hem, läst en kvällstidning, sett på TV. Kanske nattat barn. Kanske älskat. Sovit sin nattsömn. Drömt. Det kallas för
vardagslivet. Men det frestar på. Har det någon mening? Ett tag gick det så långt att man måste sätta in en krishantering. Mannarna fick åka till ett
anrikt pensionat i Tällberg i Dalarna med utsikt över Siljan och de fick terapi av utbildat folk. Det lättade på trycket, och i dag fortsätter icke-
utredningen som vanligt, medan den nya nomenklaturan förlustar sig i sina bungalows på Fårö och Gotland.

Jag undrar vad de tänker när de ser sig i spegeln. Vad säger de till sina närmaste, till sina barn och föräldrar, sina vänner? Kriminalinspektören Jan Svelin, som jag
först träffar den här dagen, har varit i gruppen på Rikskrim sedan begynnelsen. Han är själv gift med en polis och de har en dotter. – Vi talar aldrig jobb hemma,
säger han. Och inte heller ser vi på polisdeckarna i TV. Han försäkrar att de har bedrivit ett enormt utredningsarbete i gruppen, som aldrig har blivit omtalat i
media. Rikskriminalen sitter på femte våningen i en länga inne på gården. I en annan länga parallellt med dem sitter SÄPO. I ett specialinrättat rum med
pansarglas och mikrofoner satt Hans Holmér och hans mannar, jurister och homosexuella, och förde sitt eget liv, direktstyrda av regeringen. Dem har Jan Svelin
inte mycket till övers för. – Vi tog aldrig order av dem!

- Det var jag som hemligstämplade obduktionsprotokollet över Olof Palme, säger chefsjuristen vid RPS Åke Röst när jag
får träffa honom. Protokollet är fortfarande hemligstämplat. När jag undrar varför så skyller han på
förundersökningssekretess. Det menar jag är nonsens. Förundersökningen är ju avslutad för länge sedan.

- Så länge mordet inte är uppklarat så pågår förundersökning, säger Åke Röst. Jag skulle vilja säga som ambassadören
Carl Lidbom sa till Anders Björck i KU, Konstitutionsutskottet, när han blev utskälld av Anders Björck. – Du ska veta hut
när du hörs här i KU, sa vice ordföranden, frimuraren Anders Björck till Carl Lidbom. Just i dagarna sänks Calle ”Batong” i
graven i närvaro av de närmaste anhöriga av familjen Palme, samtidigt som hans bevingade ord flyger vidare på
advokaten Peter Althins läppar, när han anklagas för att sitta på flera stolar samtidigt, som advokat, som riksdagsman,
som försvarare av rymmaren Tony Olsson. – Trams, tycker Peter Althin. För närvarande gör han ingen hemlighet av att
han vill bli justitieminister i en kommande borgerlig regering. Där den nye moderate partiledaren Fredrik Reinfeldt
provar statsministerkappan framför spegeln.

Den tyske författaren och Sverigekännaren Hans Magnus Enzensberger kallade det som hänt i Sverige i och med MORDET PÅ OLOF PALME för
EN GLIDANDE STATSKUPP. Man kan också se det som en ständigt pågående valrörelse. Det omedelbart dödande skottet i ryggen på Olof Palme
avlossades under förra Vänsterledaren Gudrun Schymans motto DÖD ÅT FAMILJEN! När den kriminella sekten SCIENTOLOGERNA gjorde
gemensam sak med FEMINISTERNA blev det fart på grejorna. GRUPP 8 kallade sig en grupp feminister, som öppet bekämpade bland andra Olof
Palme. Lisbet Palme var med i GRUPP 8! Scientologernas ”bibel” fick genom en konstitutionell kupp, en regelvidrig ändring i grundlagen, ett
upphovsrättsskydd som den aldrig skulle ha fått. Mördarsekten fick ställning som skattebefriad KYRKA, trots att dess lära med utomjordingar och
själavandring är en rappakalja av värsta slag, hopkokad av dess grundare science fiction-författaren L Ron Hubbard. Det var en motion från åtta
moderater med åklagaren Jerry Martinger och Fredrik Reinfeldt i spetsen som jämnade vägen för kuppen, men sedan blev det den socialdemokratiska
justitieministern Laila Freivalds och den socialdemokratiska utrikesministern och scientologen Anna Lindh som öppnade falluckan. I ett slag
upphörde Konungariket Sverige att vara en rättsstat. Jerry Martinger blev avslöjad och avsattes både som åklagare och riksdagsman, men han verkar
fortfarande bakom kulisserna i sektens anda. I och med MORDET PÅ ANNA LINDH blev hon kanoniserad utan att man upptäckte att hon också var
scientolog. (se länkarna, i sh 0319)

I den här stolen på RPS har jag suttit en gång förut. Då hade jag sökt chefen Lars Nylén för att få del av en handling. Då var Åke Röst med och sade
samma sak som nu, nämligen att det var han som hade hemligstämplat. – Ta då bort den, sa jag frejdigt, och det gjorde han. Jag fick handlingen och
publicerade den, men det hände ingenting. Den här gången är det annorlunda. Åke Röst anser sig inte kunna ta bort hemligstämpeln på Palmes
obduktionsprotokoll på grund av pågående förundersökning! Vänsterriksdagsmannen Jörn Svensson lämnade Edenmankommissionen bland annat för
att han förvägrades ta del av obduktionsprotokollet. Han lämnade för ett tag också politiken över huvud taget, medan makan socialdemokraten
Margareta Winberg fann sig väl till rätta både i Ingvar Carlssons regering och i EU-kommissionen. Men Jörn Svensson ångrade sig, när han fann
vilken förnämlig födkrok politiken erbjöd. Han har till och med följt med till Brasilien, när Maggan föll i onåd hos Göran Persson och förvisade
henne dit som ambassadör. Nu kränger hon JAS-plan åt brasilianarna som en annan Lisbet Palme, medan Jörne eller vad han kallas sköter
kaffekokaren.
Var var vi? Skojaren Ebbe Carlsson, Hans Holmérs homosexuelle partner, hade fått för sig att Iran skulle ha gett PKK, den kurdiska
kommunistfalangen, i uppdrag att mörda Olof Palme för att han försökt stoppa svensk vapenexport till Iran. Det kom från CIA: analyser av
Palmemordet, som den amerikanske journalisten Richard Reeves fört vidare. Ebbe Carlsson yrade om ett möte på Irans ambassad i Damaskus i
augusti 1985, då ordern om mordet skulle ha utdelats. Var Ebbe Carlsson ungefär som Jerry Martinger ljug från början till slut? Ebbe Carlsson måste
ha varit medveten om att Olof Palme i stället för att stoppa vapenhandel med Iran själv utförde den. Han hade av den österrikiske nazisten och
generalsekreteraren i FN Curt Waldheim personligen fått uppdraget att medla i kriget mellan Iran och Irak, vilket gav honom en önskeposition som
vapenkrängare till båda staterna. Ska inte ni ha när dom köper?

– Det är spelet som driver mig, brukade OP säga. Spelet är halva politiken för mig. Han kunde ha sagt rävspelet, dubbelspelet. Politik är att vilja,
sa han också. Det hade han knyckt från Italiens diktator Benito Mussolini.

MELLANSPEL OM SORGETÅG
I ett kändisreportage med bilder från begravningen av Carl Lidbom framgår att inte bara Lisbet och sönerna professorerna var
närvarande utan också Anna Lindhs änkeman landshövdingen Bo Holmberg. Och Jan O Karlsson. Men TV var inte där. Och
något sorgetåg såg vi inte till. Klockorna ringde i Klara (eller var det Jacob?). En diktare begrovs. Skrev Hjalmar Söderberg. Om
Strindberg. En jätteprocession genom Stockholm. Till de stora begravningarna hör förstås Olof Palmes begravning. Planlagd av
honom själv in i det sista. Klockan 7 på morgonen den 1 mars ringde Lisbet Palme till musikfilmaren på TV Lars Egler och sökte
hans sambo sångerskan Arja Sajonma för att be henne sjunga på begravningen. ”För det ville Olle”. En begravning som ägde
rum under absolut tystnad var miljöpionjären Hans Palmstiernas begravning i Duvbo kyrka i Sundbyberg 1975. Samma dag
som Riksdagen tog beslutet att bygga 13 kärnkraftverk gick han i sjön. Han visste att detta var en satsning på DEN SVENSKA
ATOMBOMBEN som skulle användas mot Sovjet. Och han visste att ett kärnvapenkrig skulle hota hela den mänskliga
civilisationen. Vid begravningen var flera statsråd närvarande. Men Olof Palme var portförbjuden. Närvarande var den då
världsberömde författaren Peter Weiss, som var sambo med Hans Palmstiernas syster, scenografen Gunilla Palmstierna, som
gjorde dekoren till hans dramer. Självmordet förnekades, till och med av Marit Paulsen, som hade varit nära vän till familjen
och var officiant och enda talare vid den borgerliga begravningen. Just i dessa dagar gick också Riksteaterns chef juden
Thomas Lyrevik ur tiden, känd bara för en sak, busringningen till chefen för Riksrevisionsverket Inga-Britt Ahlenius, då han
imiterade finansminister Bo Ringholm och sa att hon skulle få sparken. Hon gick på det och spelade upp bandet vid en
presskonferens. Allt var mycket pinsamt. Själv fattade hon aldrig att bakgrunden var att hon som medlem i
Marjasinkommissionen, den tredje statliga kommissionen som granskade utredningen av MORDET PÅ OLOF PALME, hade satt
in två spanare från verket för att göra vissa utredningar i fallet. Så var det och så är det. Ingen närmar sig ostraffat sanningen
om MORDET PÅ OLOF PALME.

ÅTER TILL PROTOKOLLET

Vi förflyttar oss tillbaka till RPS och chefsjuristen Åke Röst. Någon riktig motivering till sekretessen har han egentligen inte. Han vet inte att jag när Christer
Pettersson hade blivit fälld för MORDET PÅ OLOF PALME och MORDFÖRSÖK PÅ LISBET PALME försökte få ut protokollet från Tingsrätten. Jag blev hänvisad
till Svea Hovrätt som hänvisade mig till Högsta Domstolen. Jag kom att brevväxla och tala i telefon med HD från mitt hus på Sydkoster, som min lagvigda
ännu inte tagit ifrån mig. HD skrev till Svea Hovrätt och frågade varför de hemligstämplat protokollet. De svarade att hemligstämpeln satt i från Stockholms
Tingsrätt. Då skrev HD till Tingsrätten och frågade varför de hemligstämplat. De svarade att de fått protokollet med hemligstämpeln från polisen. Så då
hamnade vi till slut mycket riktigt hos Åke Röst.

Men nu kommer det sensationella. Högsta Domstolen frågade också Stockholms Tingsrätt samt Svea Hovrätt om
obduktionsprotokollet hade åberopats i målet. Ty då hade de kunnat häva hemligstämpeln.

OBDUKTIONSPROTOKOLLET HADE INTE ÅBEROPATS, VARE SIG AV ÅKLAGAREN ELLER FÖRSVARAREN ELLER NÅGON ENDA
DOMARE ELLER NÄMNDEMAN I DETTA MÅL OM MORDET PÅ STATSMINISTER OLOF PALME! VARIFRÅN HADE ÅKE RÖST
FÅTT ORDERN ATT HEMLIGSTÄMPLA DET? DET HADE HAN FÅTT FRÅN LISBET PALME!

Jag berättar för Åke Röst om mina sammanträffanden med chefen för Statens Rättsläkarstation vid Karolinska Institutet i Solna docenten Milan Valverius,
som svarade för obduktionen av Olof Palme. Jag ville veta varför den blivit hemligstämplad. Han sa inte fullt sanningsenligt att han inte visste. Han sa att
han undvikit medicinarlatin för att alla skulle kunna läsa. Och så berättade han om den stora konspirationen mot honom.

Två år före MORDET PÅ OLOF PALME kom larmet om styckmordet på den lyxprostituerade Catrine da Costa. Det skulle ha utförts på Rättsläkarstationen av en av
hans underläkare tillsammans med en läkarkollega och i närvaro av dennes dotter på 1 ½ år. När jag träffade Valverius var hela nationen i uppror för
skildringarna och en feministisk mobb stod utanför Rådhuset med plakat och skanderade ”Ropen skalla, griftero åt alla”. Valverius sa lugnt och sakligt att detta
hade inte skett här, där det var jour dygnet runt. Dessutom hade han fullt förtroende för ”OBDUCENTEN”, som massmedia döpt honom till. För övrigt förelåg en
vårdnadstvist mellan ”ALLMÄNLÄKAREN” och hans maka, som beskyllt honom för incest.

När MORDET PÅ OLOF PALME inträffade iscensatte två andra rättsläkare på stationen den feministiska norskan Kari Ormstad och juden och frimuraren
Jovan Rajs en infernalisk konspiration som slutade med att Milan Valverius och hans maka berövade sig livet. DN publicerade en artikel där de gjorde
gällande att de fått del av obduktionsprotokollet för Palme. Då skrev Ormstad och Rajs ett brev till dåvarande Palmeåklagaren, biträdande riksåklagaren Axel
Morath ”för känndedom” till MV och tog avstånd från DN-artikeln. De hade minsann inte sprungit till DN med något protokoll. Morath skickade bollen
vidare till JK, Justitiekanslern, som hette Bengt O Hamberg. Han gav i uppdrag åt Länsöveråklagaren, som hette Torsten Jonsson, att utreda DN:s källa. Det
var han som fick in den oskyldige Lars ”Bombmannen” Tingström på livstid för sprängningen av åklagare Denckers villa i Nacka. Han blev till och med
Riksåklagare sedan. Utredningen av DN:s källa var visserligen i strid med Tryckfrihetsförordningen, som förbjuder myndighet att efterforska källa till tryckt
skrift, men det brydde sig ingen om, inte ens DN. Artikeln hade skrivits av journalisten och förre åklagaren Gun Fälth i maskopi med byråchefen hos JK Harald
Drüsselius, men hon skrev förstås aldrig om den olagliga utredningen i tidningen.
Milan Valverius tog mycket illa vid sig. Han försågs med en offentlig försvarare (påföljd minst fängelse) Peter Danowsky och
utredningen tog ett helt år. Man förhörde alla som kunde tänkas ha haft befattning med protokollet och lämnat ut det till
DN. Rikskriminalchefen Tommy Lindström sa vid förhör att han inte hade läst det. ”Det intresserade mig inte”. När det
gällde utredning av ”offrets person”, ett obligatorium i spaningsmord, överlät Tommy Lindström den uppgiften till - Ebbe
Carlsson! Det framgår av utredningen att Ebbe Carlsson inte gjorde någon utredning. Det framgår att han inte gjorde någon
avrapportering till Tommy Lindström och att Länsöveråklagaren inte fick någon någon rapport om den utredning som inte
hade gjorts.

Milan Valverius sa till mig att han betraktade det året som utredningen pågick som ”skärselden”. Den utmynnade förstås i en nedläggning, men
då hade skadan redan skett. Advokaten Peter Danowsky smulade sönder polisutredningen fullständigt och Valverius fick kort och gott
meddelande per telefon att ärendet var nedlagt. Han fick aldrig läsa utredningen, inte ens sitt eget förhörsprotokoll. Det var väl
förundersökningssekretess kantänka. Jovan Rajs och Kari Ormstad såg till att Milan Valverius inte fick befatta sig med UTREDNINGEN AV
MORDET PÅ OLOF PALME efter obduktionen. Han ville ha till stånd en rekonstruktion på brottsplatsen med Lisbet Palme närvarande. Lisbet
Palme och Hans Holmér vägrade. Han ville undersöka Lisbet Palmes påstådda skottskada. Lisbet Palme vägrade. Han ville granska de
upphittade kulorna. Han fick inte se dem. Han drabbades av stresscancer och lades in på sjukhus för terapi. Den hade till en början en viss
framgång. När jag träffade honom hade han just återvänt till sin arbetsplats. Men det visade sig att allt material om Palme hade rensats ut från
hans tjänsterum. Han ansågs misskrediterad på grund av – styckmordet!

När jag frågade Milan Valverius om Lisbets skottskada och skotthålen i hennes kappa så bad han mig stänga av bandspelaren. De är gjorda i polisens
laboratorium, förklarade han rent ut. Denna franka förklaring köper inte Åke Röst denna heta sommardag arton år senare. Han förklarar också att han inte
har hört talas om någon utredning om DN:s källa. Chefsjuristen vid Riks Polis Styrelsen eller om det nu är Riks Kriminal Polis Styrelsen säger sig aldrig ha hört
talas om en utredning av Olof Palmes obducent, som slutade med att han och hans maka tog sitt liv. Antingen ljuger Åke Röst eller också talar han sanning.
Det är lika uppseendeväckande vilket som.

Åke Röst trodde inte på vad jag berättat om Milan Valverius och bandspelaren. Han delade inte min teori. Vi kom aldrig så
långt som till att det finns bildbevis på att Lisbet kliver in i Olof Palmes ambulans iklädd sin mockakappa med pälskrage. När
hon anländer till Sabbatsbergs sjukhus kliver hon ur en polisbil iklädd en regnkappa med kapuschong. (Med all sannolikhet är
det Ingrid Klerings, Mårtens dåvarande flickväns, kappa.)

Åke Röst fäste inget avseende vid att jag påpekade att Ingvar Heimer blev mördad när han la ut Lisbet Palmes lögner på sin
hemsida. (Se länkar!) Men när jag sa att Olof Palme hade byggt upp en kader av livvakter som inte var något annat än
utbildade yrkesmördare, som stod till förfogande när någon behövde röjas ur vägen. De stod också till Olof Palmes
förfogande, sa jag. Då sa Åke Röst inte ett knäpp. Han tycks inte heller ha vetat att Anna Lindh var scientolog.

Vid mitt möte med Åke Röst berörde jag också vad som hänt med mitt hus på Sydkoster. Han betecknade det som ett klart fall
av grovt bedrägeri. Jag berättade också hur min scientologilärda lagvigda hela tiden samarbetat med såväl klanen Palme som
vissa inom polisen, som till exempel Valter Kegö. Han verkade vara illa berörd, men sa samtidigt något blaj om att de på RPS
inte kunde ta upp enskilda fall. Han hänvisade till länspolismästaren Carin Götblad! Den fastighet som jag nästan blivit
frånlurad är nu uppe i ett marknadsvärde på två miljoner. Hittills har varje polis, varje åklagare, varje domare, varje advokat,
och även varje journalist, ställt upp på den andra sidan. Jag försöker säga att detta inte bara drabbar mig. Det drabbar hela
nationen!

I dessa rymningstider kan det kanske vara av intresse att det tillskapades en 100-procentigt rymningssäker avdelning för
Palmes mördare på Österåker när kriminalkommissarie Hans Ölvebro tog över spaningarna i mars 1988. Det var väl Christer
Pettersson man tänkte på, som man hade gjort redan när man tog fram Fantombilden. Och som en del gör fortfarande. Hans
Holmér hade i ett års tid låtit 150 narkotikaspanare jaga kurder med blåslampa. Jan Eliasson utsträckte spaningarna till Iran.
Ölvebro sorterade upp Holmérs 17 000 efterlämnade tips och granskade också hans avslutade och oavslutade spår. Till de
avslutade hörde dessvärre också scientologerna.

DEN KRIMINELLA MÖRDARSEKTEN SCIENTOLOGY HAR INFILTRERAT HELA SAMHÄLLET SOM DEN VÄRSTA MAFFIA. VI KAN
LUGNT SITTA NED OCH INVÄNTA NÄSTA MINISTERMORD. NUMERA HETER FIENDEN INTE KOMMUNISTERNA. DE HETER
TERRORISTER, OCH DE BEKÄMPAS BÄST MED TERROR. ELLER HUR?

Ett rop i natten

från

LARS KRANTZ

PS Nästa gång KUL MED KULOR. Svensk polis fixar bevis. DS

SENASTE NYTT 22 08 2004:

POLISEN SPELAR KULA

och HUBBARD ler i mjugg

MORDET PÅ OLOF PALME är ingen gåta. Gåtan är att det ännu efter 18 ½ år inte är uppklarat. Förresten är inte heller det någon gåta. Så länga
doktor L Ron Hubbards skapelse SCIENTOLOGY har sitt järngrepp över landet är det som det är. Var står MARGOT WALLSTRÖM i förhållande
till den kriminella rörelsen? Hon som talade så vackert om ANNA LINDH vid hennes inte bår men bild i STADSHUSET vid begravningen. Är hon
också scientolog?

Jag måste gång på gång gå tillbaka till mina möten med docenten MILAN VALVERIUS vid Rättsläkarstationen i Solna, han som gjorde den alltjämt
hemligstämplade obduktionen av OLOF PALME och sedan blev utmanövrerad av JOVAN RAJS. Sedan mordet inträffade har jag bearbetat det i så
gott som varje vaket tillstånd och ibland också i sovande, i mina drömmar. Jag minns att den första frågan jag ställde till Milan Valverius när jag
träffade honom på hans tjänsterum var:

- Hur säker är du på att det var OLOF PALME som du obducerade?

Valverius blev ställd. Han medgav att det inte gjordes någon rättsmedicinsk identifikation, trots att man hade tillgång till en av världens främsta
rättsodontologer på institutionen. Men så sa han:

- Lisbet sa att det var han!

Vi resonerade om de yttre likheterna, och om ärr på kroppen. Men så sa han att den kroppen som infördes till Sabbatsbergs sjukhus mindre än en kvart efter
mordet ännu var varm. Om ett byte skett så måste den andre ha avlivats vid samma tidpunkt som Palme låtsasmördades i gatukorsningen Sveavägen –
Tunnelgatan. Vi enades om att det måste vara rätt person på båren.

När det gäller Anna Lindh vet vi däremot ingenting, eftersom allt är hemligstämplat. Det är lika mörkat som L Ron Hubbards öde. Skaparen av den kriminella
sekten försvann spårlöst 1986, samma år som OLOF PALME mördades. Lever han än, i ett skatteparadis?

MILAN VALVERIUS kom snabbt in på de upphittade kulorna. Han

visade på litteratur i ballistik (läran om kulor) som han tagit fram,
men han fick aldrig se några kulor. Chefen för stockholmspolisens
tekniska rotel Vincent Lange hade redogjort för hur han undersökte
brottsplatsen efter mordet, med metalldetektor. Och den nyfallna
snön sopades upp. Man tillvaratog en skjortknapp som tillhört Palme.
Men där fanns inga kulor. En civilperson hittade flera timmar senare
en kula vid räcket till nedgången till T-banan. Den andra kulan
hittades också av en civilperson under en papperskorg på andra sidan
Sveavägen. Båda kulorna var 22 mm långa och tämligen oskadda.
Varje älgjägare vet hur en kula ser ut som har gått igenom en älg. Den
är fullståndigt demolerad. Bara av den anledningen skulle de
upphittade kulorna kunna uteslutas. Men dessutom hade de
undersökts i elektronmikroskop och det fanns ingen human vävnad
på dem. Dessutom fanns det inga spår av metall i PALMES kropp.
När jag frågade MILAN VALVERIUS om varför polisen for med kulorna och klädesplaggen till Bundes Kriminal Amt
i Wiesbaden och till FBI i Washington sa han att det var rena nöjesresor. Undersökningarna hade billigare och bättre
kunnat göras på SKL i Linköping. Men nöjesresor var nog inte hela sanningen. I Linköping hade polisen inte kunnat
lura kriminalteknikerna. För att komplettera bedrägeriet lät rikspolischefen Holger Romander vetenskapsmännen på
NATURHISTORISKA MUSEET undersöka blyisotopen på krutstänk på OLOF PALMES rock och funnit att den
överensstämde med dem på skjutprov som man gjort med kulor från samma parti som de upphittade kulorna kom
ifrån. På så sätt tillverkade man bevis för att de upphittade kulorna var de rätta.

En gång var SKA, Statens Kriminaltekniska Anstalt, senare omdöpt till SKL där L stod för Laboratorium, världsberömd. Den
skapades av OTTO WENDEL, vars bok ”De döda skola tala” översattes till alla språk och blev en lärobok för all kriminalpolis.
Sedan MORDET PÅ OLOF PALME har den svenska polisens rykte reducerats till noll.

Vi måste ändra på det. Scientologerna har fått sin maktposition genom

infiltration. Genom sina behandlingshem NARCONON för narkomaner
har de fått direktkontakt med narkotikavärlden. De är inblandade i
MORDET PÅ OLOF PALME men också i Lars ”Bombmannen”
Tingström, i STYCKMORDET, i MORDET PÅ ANNA LINDH och
mordet på INGVAR HEIMER. Och en rad andra mord. I dag är
situationen den att den svenska polisen inte bara kommer till korta när det
gäller inbrott och stölder. De vägrar u utreda mord. De gör sig själva
skyldiga till mord.
Här räcker det inte med ett nytt SUPERFÄNGELSE och hårdare
straff. Ansvaret faller på regering och riksdag, på alla partier, på hela
etablissemanget, och på massmedia.
LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 27 02 2005:

POST TILL PROFESSOR

INFÖR DAGEN D
STATSKUPPENS

TJUGONDE ÅR
Instundande måndag fyller STATSKUPPEN 19 år. Rättsstaten har kollapsat. Det sociala skyddsnätet brister. Klassklyftorna ökar. Polisstaten visar
musklerna. MORDET PÅ OLOF PALME har vi löst genom att inte tala om det. Vem var Olof Pamve eller vad han hette? Dags att skicka e-post till
en professor.

Anledningen till att jag via nätet tog kontakt med pensionerade professorn i civilrätt vid Uppsala Universitet Anders Agell var att han helt spontant
engagerat sig i det uppmärksammade styckmordet mot den lyxprostituerade Catrine da Costa i Stockholm 1984. Han hade läst journalisten Per
Lindebergs epokgörande arbete DÖDEN ÄR EN MAN och hur det hade behandlats i massmedia. Professorn gick tvärs emot masshysterin kring
fallet och begärde resning i målet mot de två läkarna, som fått sina liv krossade av rättsapparaten. Jag ville sätta in fallet i ett större sammanhang, där
en rad rättsfall grupperar sig kring MORDET PÅ OLOF PALME. Professor Agell tyckte ungefär som mina kolleger på Sveriges Radio i förra filen
att jag hängav mig åt konspirationsteorier. Jag härsknade till, och skickade ett par mail till honom. Det senaste återger jag här, eftersom jag tror att
det har allmänintresse. Jag påminner om fallet med ”BOMBMANNEN” Lars Tingström och om Scientologernas stora roll. Varsågoda och läs!

Professor Em Anders Agell Stockholm den 26 februari 2005

Uppsala E-mail

Bäste Anders,

Det gick för fort med mitt svar i går. Efter ytterligare en sömnlös natt slår det mig att Ditt mail till mig vittnar om något som jag minst av
allt hade väntat mig från en av de främsta juridiska auktoriteterna i landet, nämligen en total aningslöshet. Det jag har erfarit under de
senaste tjugo åren kallar Du för ”mina personliga bekymmer”. Du använder min förmåga att uttrycka mig i skrift emot mig, som
förförelsekonster. Du talar om mina åsikter och mina konspirationsteorier och icke hållbara hypoteser utan att precisera. Det är ju alldeles
omöjligt att bemöta och jag förstår att det inte heller är meningen. Jag ska helt enkelt sitta i båten. Jag tänker inte göra det, Anders Agell.

Det råkade slumpa sig så, Anders Agell, att jag uppsökte Trygve Carlsson på Carlssons förlag samma dag som han hade fått Hanna Olssons
CATRINE från trycket. Jag kom då från Milan Valverius, som berättat för mig att läkarna var oskyldiga. Jag hade sökt honom för att få veta varför
obduktionsprotokollet för OP var hemligstämplat (och fortfarande är det!) och så drog han upp styckmordet som hela Sverige upprördes över. Den
feministiska mobben hade stått utanför rådhuset och skanderat ROPEN SKALLA, GRIFTERO ÅT ALLA. De finns kvar än. För en vecka sedan
stod en klunga med plakat utanför Stadsbiblioteket. Nu var det våldtäkter och våld mot kvinnor och kvinnomord (som 26 procent av alla män, det vill
säga var fjärde man) utövar, som skulle stoppas. Jag är upprörd över att man med medias hjälp arbetar med masspsykos på det här sättet.

Jag anser mig inte ha uttryckt några åsikter direkt till Dig. Och konspirationsteorier vet jag inte vad Du menar. Men Du kan ju inte isolera
styckmordet som ett juridiskt/teologiskt problem utan att sätta in det i sitt sammanhang. Min metod är att försöka se varje människa för sig
och i grupp, i förändringens vind. När jag träffade Teet Härm sågav han mig ett tips, att jag kunde söka upp en kvinnlig fotograf, som
fotograferat hela obduktionen av OP. Han sa att det hade varit ganska så kaotiskt. Han sa att jag kunde bjuda henne på sprit för att hon var
alkoholiserad så skulle jag kunna få bilder från obduktionen. Jag gjorde inte det, för jag sa till mig själv att vad skulle jag göra med de
bilderna? Jag kunde ju inte bevisa att de föreställde OP:s inälvor. Och vart skulle jag gå med dem? Polisen ville ju inte ha dem, och inget
medium. Det fanns ju ingen utredning och i dag finns det knappt ett mord. Men jag ringde henne en gång. Hon fanns i sinnevärlden.

En besynnerlig man, norrman var han och Grennard hette han men han talade svenska, ringde mig och bombarderade mig med uppgifter
om mordet. Han bodde i Sydbayern. Sa han i varje fall. Teet Härm kände honom och fann honom intressant. Även Jovan Rajs kände
honom. Teet Härm hade vid den tiden stor respekt för Jovan Rajs och begrep inte att han var hans fiende. Vad jag upptäckte var att alla
herrarna var frimurare. Nej, Anders Agell, detta är ingen konspirationsteori och ingen åsikt., det är en upptäckt. Jag högaktar Dig för Ditt
engagemang i styckmordet, som ju är ett av många justitiemord i statlig regi som vi har.

Du talar om mina personliga bekymmer. Det handlar om en terror på alla plan som jag fått leva med i tre decennier. Vilket sammanhänger
med min trolöshet, som Gyllensten sa, min fallenhet att ifrågasätta och tyvärr också provocera. Vad jag erfor när jag fördjupade mig i
”Bombmannens” problem det var ju att åklagare Denkert lät honom få skulden för sprängningen av hans villa i Nacka, som den blivande
mågen i huset i själva verket åstadkommit. Den verklige bombmannen var en finne, ledare för ”Terrorgrupp 2” hos Scientologerna. På
Svartsjö besökte jag Denckers dotter Lena, där hon satt för narkotikabrott. Kårandan bland juristerna var enorm, berättade hon. När
pappa fyllde 50, då var de där allehopa, Helin, Liljeros, Jonsson. I målet fick åklagaren Torsten Jonsson in honom på livstid. Som tack blev
han först länsöveråklagare och till slut Riksåklagare.

Där träffade jag honom när jag lämnade in min PM om MORDET PÅ PALME 1993. Han sade sig vara ovetande om Tingströms oskuld
och om hans skrift ”Finns rättvisan?”.

Advokaten, brottaren Pelle Svensson, försvarade Tingström. Först var han på hugget och avslöjade att målet var genomsyrat av scientologer. Han
påpekade också att det var två poliser, Segerman och en till, som förföljde Tingström. Men sedan vände han, och när de fantasifulla aktörerna hittade
på att Tingström från sin cell på Kumla på telepatisk väg förmått Christer Pettersson på fri fot att mörda Palme. då blev Pelle Svensson inspirerad.
Svårt cancersjuk hamnade Tingström till slut på Kärnsjukhuset i Skövde. Pelle Svensson tillverkade ett ”testamente”, som skulle innehålla ett slags
bekännelse. När man sa att det var skrivet av Pelle Svensson själv sa han att Tingström dikterat det för honom på sjukhuset. Men han var aldrig ens
där. Det var däremot jag. Och där drällde av Säpo-gubbar och frireligiösa damer. I nio år var Tingström berövad friheten, hårdbevakad som Sveriges
farligaste man, utan en enda permission, innan han dog. Och ingen bryr sig. Han skulle också ha behövt en Anders Agell. Pelle Svensson ställdes
aldrig till ansvar för sina urkundsförfalskningar. Men advokaten Lars Ekman fick dem avfärdade i Högsta Domstolen. Därför försökte jag få hjälp av
honom med ”mina problem”, och först lovade han ställa upp. Jag hade då kommit till HD. Då hoppar han av.
Och så har det varit hela vägen, Anders Agell. Ingen vill befatta sig med en som har så vilda konspirationsteorier. Mina ”bekymmer” är av
den dimensionen att det är ett under att jag står upprätt. Om Du vill veta min åsikt så är det den att den svenska statsledningen är
kriminell. Olof Palme var en förbrytare som byggde upp en homo/bisexuell liga av maffiatyp som hade stöd av allsköns grupperingar, inte
minst inom Partiet, hovet, frimurarna, frikyrkorna, allsköns sekter, polisen och jurisdiktionen. Det är ett nätverk av oheliga allianser . . .
De funkar än.

Ja ja, förlåt att jag stört Dig, jag ska sluta nu, men jag vägrar att sitta i båten.

Med vänlig hälsning

Lars Krantz
 . . . och det blir nog aldrig klarlagt

vem som drev en tocken karljakt.

SENASTE NYTT 17 04 05:

I VÅRENS ÖPPNA LANDSKAP

ÄR DÖDEN EN KVINNA
Beror feministernas makt av att MORDET PÅ OLOF PALME utfördes av en kvinna som inte blev lagförd? KVINNOR KAN är en rörelse som
kanske borde heta KVINNOR KAN DÖDA. Varför fick det 600-sidiga arbetet av journalisten Per Lindeberg om STYCKMORDET PÅ CATRINE
DA COSTA titeln DÖDEN ÄR EN MAN? Är inte DÖDEN en kvinna?

Själv fick jag en dag uppleva att min egen älskade satt upp i sängen och sa mig rakt i ögonen att den situationen har man väl kommit i nån gång
att det är någon man vill döda. Hon hade gått i mördarsekten SCIENTOLOGERNAS skola. De kallar sig kyrka men de tror inte på Gud, de är
själva Gud. När de clearar världen så kan det inte hjälpas om en och annan stryker med. Bara man iakttar hierarkin så är det OK. Om man lyder
så har man inget ansvar. Så är det i det militära. Inom polisen. I domstolarna. Så var det i Hitler-Tyskland. Så tycks det vara i Göran Perssons
Konungariket Sverige. Det dröjde ett tag innan jag insåg att det var mig som min lagvigda ansåg sig ha rätt att döda. Om hon fick order om det.
Hon var som Kristi brud i Knutby, eller som Lisbet Palme, en isstod. Hon var Djävulens brud, och då var det följaktligen jag som var Djävulen.
Kanske det, men jag lever än och står för det mesta upprätt, även om jag blivit fråntagen nästan allt som jag äger och har. Om jag hade varit
religiös så kunde jag ha sagt som Jesus på korset, ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Men nu var det inte det vi skulle tala om
utan om STYCKMORDET.

Vår tids Machiavelli science fiction-författaren L Ron Hubbard lyckades med sin affärsidé att göra pengar av själva DÖDEN. I USA gick han över
gränsen när myndigheterna inte godtog SCIENTOLOGY (se länk) som en kyrka utan beskattade honom i vanlig ordning och ställde en rad av hans
präster till svars för sina brott. Själv försvann han spårlöst med sin jätteförmögenhet 1986, samma år som MORDET PÅ OLOF PALME inträffade i
Sverige. Hans rörelse lever kvar och är världsomfattande. Hos oss lyckades utrikesminister Anna Lindh först med en manipulation av grundlagen att
få Riksdagen att ge hans ”bibel” upphovsrättsskydd. Det var efter hot om handelsembargo, som amerikanarna för sed hava. Sedan blev mördarsekten
godkänd som kyrka med skattebefrielse och allt. Det var också hon som 2001 gav klarsignal åt amerikanarna att med eget plan hämta de två
egyptierna på Bromma flygplats till tortyr redan på svensk botten medan svensk polis tittade på, och sedan fortsatt tortyr i Egypten, något som nu har
väckt internationell uppmärksamhet.

Jag ramlade in i STYCKMORDET som i allting annat här i livet, ja, i livet självt, utan egen förskyllan. Man hade plockat in mig, som så många
andra, som nyttig idiot i MORDET PÅ OLOF PALME. ”Polisspårets upptäckare”. Jag ville som journalist ha reda på varför obduktionsprotokollet
för Olof Palme var hemligstämplat och fick efter vissa ansträngningar kontakt med hans obducent, docenten och chefen för rättsläkarstationen i
Solna Milan Valverius. Vid den tidpunkten hade Christer Pettersson blivit dömd av Stockholms Tingsrätt till livstid för MORDET PÅ OLOF PALME
och FÖRSÖK TILL MORD PÅ LISBET PALME. Massmedia hade en längre tid dominerats av STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA 1984, en
lyxprostituerad av fin familj, och två läkare hade utpekats som skyldiga. Jag hade i likhet med hela nationen upprörts över detta bestialiska dåd.
Därför blev jag högeligen förvånad när Milan Valverius som det första han säger till mig när jag träffar honom är att läkarna är oskyldiga.
Styckningen av kroppen skulle ha skett på Rättsläkarstationen i närvaro av den ene läkarens 1½ år gamla dotter. Bara det en orimlighet, menade
Valverius. Obduktionssalen stod till förfogande dygnet runt och där kunde man inte hålla på i timmar med ett rituellt styckmord. Dotterns föräldrar
var inbegripna i en vårdnadstvist och mamman hade hittat på historien för att få flickan. Som hon åberopade som vittne. Hon hade tidigare försökt
med incestanklagelser mot mannen. Två år senare hade hon hört sin dotter och spelat in det på band, som sedan tyvärr hade försvunnit! Men hon
refererade innehållet för utredarna och rätten.

Vad det handlade om var att misskreditera Valverius eftersom han vad den ende som visste vad som skett med Olof Palmes kropp vid mordet. Den
andre läkaren, som massmedia döpte till ”Obducenten”, var anställd på stationen som underläkare och mycket uppskattad yrkesman, som bland annat
anlitades som föreläsare på polishögskolan. I maskopi med DN och JK hittade man på att anmäla Valverius för sekretessbrott, för att han skulle ha
lämnat ut obduktionsprotokollet till DN, vilket han inte hade gjort. Vilket dessutom inte hade varit brottsligt om han hade gjort det. En utredning
företogs och den tog ett helt år. Den lades till slut ned men tog ändå knäcken på Valverius, en oförvitlig och internationellt känd rättsläkare från
Tjeckoslovakien och DDR. Han fråntogs allt arbete med obduktionen av Olof Palme och det hela slutade djupt tragiskt med att han tog sitt liv. Hans
alltid lojala maka följde honom i döden.

När jag träffade Valverius hade han just återvänt från sjukhus, där han med viss framgång fått terapi för stresscancer. Han visade på hur hans
tjänsterum rensats på allting som hade med Palme att göra. Han hade beställt böcker om ballistik, men han fick aldrig se de upphittade kulorna. Det
var två feministiska läkare och den judiske professorn Jovan Rajs som skötte attackerna. Jovan Rajs har sedan i bokform tagit heder och ära av alla
andra rättsläkare. Han har ständigt gjort ett stort nummer av att hela hans släkt utplånades i Auschwitz. Mig anförtrodde Milan Valverius att de
skotthål som påträffats på Lisbet Palmes kappa hade gjorts i polisens laboratorium!

Ödet ville att jag kom direkt från Milan Valverius med beskedet om läkarnas oskuld till STYCKMORDET PÅ CATRINE DA
COSTA till bokförläggare Tryggve Carlsson, som sade sig vara intresserad av en utgivning av min nästa Palmebok. Han hade
just från trycket fått Hanna Olssons bok CATRINE OCH RÄTTVISAN, där hon klart tog ställning mot de anklagade läkarna.

- Dom är oskyldiga, sa jag tvärsäkert.

- Inte, sa Tryggve. Jag känner Hanna Olsson väl.

Där rök en förläggare för mig. Men intresset hade väckts för det hemska brottet. Debatten är lika intensiv i dag som för tjugo år
sedan. Milan Valverius hade nämnt för mig att en koreansk läkare, som hade haft CATRINE DA COSTA som patient, kunde
vara gärningsmannen. Han hade tidigare dömts för ett lika dant rituellt styckmord. Han försvann snart i hanteringen. Han
återvände till Korea, där han avled.

Den 16 april 2005 sitter jag och bläddrar i Hanna Olssons bok från 1990, och fastnar för inledningen i förordet:

”För några år sedan deltog jag i en begravning. Det var en kall vinterdag. Jag åkte bil genom Skogskyrkogården söder om Stockholm för att komma
fram till den judiska begravningsplatsen. Det var vackert och stilla – iskall luft, snö och solljus. Jag färdades genom de dödas land . . .”
Jag hajar till. Catrine, som prostituerat sig för att finansiera sitt heroinmissbruk, var judinna. Professor Jovan Rajs på Rättsläkarstationen har aldrig
försummat ett tillfälle att peka på sin judiska bakgrund. Hela hans släkt försvann i Auschwitz. Ses STYCKMORDET som en förlängning av
FÖRINTELSEN? Förklarar det alla laddningar, myter, lögner och haverier?

Jovan Rajs ser i en vision gärningsmannen som en kvinna. Hon är ju styckad som en husmor i köket styckar en fågel! Först tar hon av vingarna. För
säkerhets skull spolar han alla sina rättsläkarkolleger. Domarna bara gapar och advokaterna skriver räkningar. Detta ger tittare, läsare och
reklamintäkter. Medan rätten och demokratin sprids som aska för vinden över vårens öppna landskap.

MÖTEN I VIMLET
Jag sliter mig från datorn, tar en promenad i solen bortåt Odenplan och klistrar lite lappar. STOPPA DET STATLIGA DÖDANDET, står det. UT
MED SCIENTOLOGERNA. Utred MORDET PÅ OLOF PALME, ANNA LINDH. CHRISTER PETTERSSON, Det provocerar. En del river de ned
omedelbart.

En partikamrat som brukar spela ARBETETS SÖNER på dragspel på mötena berättar att Lisbet har en övernattningslägenhet vid
Observatoriekullen. Och hon har sällskap minsann. Av en änkeman. Men hon uttalar sig inte, som så många andra. Jag undrar vad hon tänker om
mordet på Christer Pettersson.

En äldre dam på en bänk vid busshållplatsen hajar till när hon läser på min uppklistrade lapp om scientologerna. Hon bodde i flera år i min hemstad
Göteborg och hon berättar att hennes dotter som var sjukvårdare höll på att bli värvad av sekten. Först fick hon besvara ett formulär med över hundra
frågor, Så fick hon en bok och så skulle hon gå vidare, Hon tog sin dotter ur den skolan när hon märkte vartåt det lutade.

Mig slog det att det dör frågebatteriet, som fick folk att känna sig enkla samtidigt som det fungerade som en perfekt åsiktsregistrering, det var ju
precis vad de använde när KOSTERHÄLSAN kom till byn, i ohelig allians med BAPTISTKYRKAN på ön. Det får vi titta lite närmare på. Där finns
alla ingredienser från Knutby, inklusive mord i badkar.

En hemlös som säljer SITUATION bjuder jag på en stor stark för 25 kronor på uteserveringen. Han har gjort 27 voltor i sitt unga liv och han darrar
av parkinson. Det visar sig att han har varit inför Strömstads Tingsrätt också, där jag höll på att bli av med mitt hus. I Norge hade han köpt ett
jaktgevär, och vi kom raskt in på vad Olof Palme hade blivit skjuten med. Han hade läst om vapnet som en fiskare fått upp från botten vid
Lidingöbron, Jag gav honom en lektion i ljug från polisens och journalisternas sida. Men jag märkte vid dessa pratstunder att lögnerna fastnar. Då är
det inte så konstigt att MORDET PÅ OLOF PALME ännu inte är uppklarat.

Åsa i kiosken på Ramsö träffar jag på Konsum. Hon har inte sett mig på länge där ute i väster. Jag förklarar varför. Hon tycker det är förfärligt,
och det är det ju. Men det märkliga är att KOSTERHÄLSAN har hon aldrig hört talas om, fast Ramsö är en av Kosteröarna. När Fritz dog försvann
den siste fast boende på ön.

En redaktionschef på DN kommer emot mig på Sveavägen. Jag vill ge honom en färsk utskrift från min hemsida, men han vill inte ta emot den.
Jag förstår honom, och av finkänslighet namnger jag honom inte. DN var väl den tidning som kom närmast ren delaktighet i MORDET PÅ OLOF
PALME. I dag löser tidningen problemet genom att helt enkelt aldrig nämna Palme. Häromdagen skrev de dock om scientologerna, förmodligen för
att de inte vet vilken roll mördarsekten spelar i morden på Palme, Anna Lindh, Catrine da Costa och så vidare.

Thomas Bodström, den kände mun- och fotbollsspelaren, som också är justitieminister, har jag inte stött på, men väl pappa Lennart på Konsum.
Han brukar få utskrifter som jag vet att han läser. I dag får han komma med på grund av ett uttalande i EKOt lördagsintervju. Han hade en gång
skrivit att Gun Hellsvik och Laila Freivalds tävlade med varandra om att yrka på strängare straff och hårdare lagar, och nu satt han själv i samma båt.
Ja, svarade Thomas Bodström utan att darra på manschetten, som fri advokat har man en annan roll än som justitieminister, En annan roll. Vad
sysslar Thomas Bodström med?

Jag ser att det finns betydligt mer att säga, både om STYCKMORDET och om mördarsekten. Nu hittar de styckade kroppar i plastsäckar mest varje
dag i krokarna..

Hälsningar

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT: 22 05 2005

Uppdaterad: 23 05 2005

PLATSEN FÖR BROTTET

Det sägs att mördaren alltid återvänder till platsen för brottet. LISBET PALME vägrade att komma till platsen för MORDET PÅ OLOF PALME för
en rekonstruktion, som var ett önskemål från rättsläkaren MILAN VALVERIUS. Han var OLOF PALMEs obducent. Korsningen Sveavägen –
Tunnelgatan var av hävd en mötesplats för homosexuella män. Den ryske mästerregissören Andrej Tarkovskij sa att platsen var som gjord för ett
mord. För sin film OFFRET, som handlade om MORDET PÅ OLOF PALME, placerade han sin kamera exakt på de gatstenar där mordet inträffade
– åtta månader innan det inträffade. Den självutnämnde spaningsledare Hans Holmér sa att OFFRET själv valt platsen. LISBET PALME menade att
hennes make hade OFFRAT sitt liv för en fredligare och bättre värld.

När jag träffade docenten MILAN VALVERIUS första gången var det för att fråga honom varför obduktionsprotokollet för OLOF PALME hade
hemligstämplats. Han svarade inte fullt sanningsenligt att han inte visste. Han sa att där stod allting. Han hade till och med undvikit medicinarlatin
för att var och en skulle kunna läsa det och förstå. Långt senare fick jag veta att hemligstämpeln härrörde från LISBET PALME själv. Vid denna
tidpunkten när jag fick kontakt med MILAN VALVERIUS var hela Sverige upprörda över detaljerna i STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA,
som hade inträffat två år före MORDET PÅ OLOF PALME. Rättegången tilldrog sig ett enormt intresse i massmedia. Även jag var skakad och
gjorde ett collage av strandfynd, trasiga dockor, som jag hade med på några utställningar.

Innan vi kom in på Palmeprotokollet säger MILAN VALVERIUS till mig att de båda läkarna, som utpekades för dådet, var fullständigt oskyldiga.
Han berättade om allmänläkaren, som i en vårdnadstvist med sin maka blivit beskylld för incest, innan hon kom på att förlägga styckmordet till
obduktionssalen på rättsläkarstationen. Dottern på 17 månader skulle ha varit med när pappa och en annan farbror mördade och styckade tanten.
MILAN VALVERIUS höll det för uteslutet att ett rituellt styckmord skulle ha kunnat utföras på denna plats, där nya fall kunde komma in när som
helst på dygnet. Dessutom hade han fullt förtroende för sin underläkare, som massmedia döpte till OBDUCENTEN. Han var trots sin ungdom en
mycket kunnig yrkesman, ofta anlitad som föreläsare på Polishögskolan.

Efter flera års journalistiskt arbete fick jag så småningom fram ett motiv för MILAN VALVERIUS kolleger, feministen KARI ORMSTAD och JOVAN
RAJS att sätta läkarna i samband med STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA. Det gällde helt enkelt att misskreditera MILAN VALVERIUS
som OLOF PALMES obducent. För honom kom attacken oväntat, och han drabbades av stresscancer. Han behandlades med terapi, med en viss
framgång, och när jag träffade honom hade han just återvänt från sjukhuset till sitt tjänsterum. Där man städat bort allt hans material om OLOF
PALME.

Så fort MORDET PÅ OLOF PALME hade inträffat fredagen den 28 februari 1986 och docent MILAN VALVERIUS på lördagen dikterat
obduktionsprotokollet för sin bandspelare blev han av JOVAN RAJS berövad all befattning med fallet OLOF PALME. Då gällde det än så länge
hans ansvar för att hans underläkare blivit misstänkt för styckmordet. När han i sin nöd ville anlita utländsk expertis för utredningen av MORDET
PÅ OLOF PALME stoppade JOVAN RAJS det också.

Nästa försåt var en komplott mellan MILAN VALVERIUS kolleger JOVAN RAJS och KARI ORMSTAD och DAGENS NYHETER. Han
anklagades för sekretessbrott, bestående i att han lämnat ut obduktionsprotokollet till tidningen. Biträdande Riksåklagaren AXEL MORATH
anmodade Justitiekanslern att utreda fallet och han i sin tur gav länsöveråklagaren i uppdrag att utreda fallet. MILAN VALVERIUS underrättades
om misstanke för sekretessbrott och fick en försvarsadvokat förordnad. I ett helt år pågick utredningen, som MILAN VALVERIUS kallade för
skärselden. Den blev naturligtvis nedlagd. Men påfrestningarna för MILAN VALVERIUS blev för stora. Cancern gick upp och han tog sitt liv. Hans
alltid lojala maka följde honom i döden.

VI ÄR NU INNE PÅ EN AV DE STÖRSTA RÄTTSSKANDALERNA I MODERN TID. DEBATTEN OM STYCKMORDET PÅ CATRINE DA

COSTA PÅGÅR FORTFARANDE, OCH DEN OINVIGDE KAN LÄTT FÅ FÖR SIG ATT UPPGIFT STÅR MOT UPPGIFT. SÅ ÄR DET INTE.
SOM PROFESSOR EMERITUS ANDERS AGELL I CIVILRÄTT VID UPPSALA UNIVERSITET PÅVISAT LEDDE HÄXPROCESSEN MOT
DE BÅDA LÄKARNA TILL ETT JUSTITIEMORD. BAKOM LIGGER HELT KLART DET FEMINISTISKA DREVET, SOM BARA TILLTAR
I STYRKA FÖR VAR DAG SOM GÅR.

Jag kan för dagen bidra med en alldeles färsk uppgift, beträffande JOVAN RAJS. Det är skådespelaren Mikael Kallenvalla som berättar. Han var på
en filminspelning av HUNDARNA som Thomas Tillander gjorde i Arbrå. Miljön var en älgjakt och rollen hade försett Mikael med en långpipig
revolver av den typen som man påstod att gärningsmannen hade skjutit OLOF PALME med. Med revolvern i handen ska Mikael till att stycka älgen,
då Jovan Rajs dyker upp och visar honom hur han ska göra. Jovan Rajs hade tagit heder och ära av alla sina kolleger i rättsläkarkåren i en bok om
fallet OSMO VALLO. När han presenterade den boken på AKADEMIBOKHANDELN i Stockholm berättade han att han kommit på att CATRINE DA
COSTA måste ha blivit styckad av en kvinna. Hon var nämligen styckad som en kvinna styckar en höna. Hon börjar med att fälla ut vingarna,
armarna. Hur detta sedan gick ihop med att OBDUCENTEN styckat henne förmäler inte historien. Finns det ingen gräns för hur långt charlataner,
mytomaner och virrhjärnor får gå för att dölja vad som egentligen hände på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986?

Anledningen till att JOVAN RAJS dök upp vid filminspelningen var att han bor i de trakterna och att han var med i jaktlaget.

Som jag tidigare har berättat så fick MILAN VALVERIUS stort förtroende för mig och gav mig litteratur om rättsmedicin som jag inte kunde
hantera. Han tyckte sig se hur hans livsverk krossades på rättsläkarstationen. Vid ett tillfällen när jag frågade honom om kulhålen i LISBET
PALMES kappa svarade han, sedan han försäkrat sig om att jag stängt av min bandspelare, att de var gjorda i polisens laboratorium.

EN DOSA SNUS
UR EN LEDARE I DALADEMOKRATEN (S) DEN 9 MAJ 2005:
”En snusdosa radioaktivt avfall från en kärnkraftsreaktor är tillräckligt för att utrota hela jordens befolkning.”

”61 socialdemokratiska kommunal- och oppositionsråd protesterar i en debattartikel i Dagens Nyheter mot att den socialdemokratiska regeringen
anpassar sig för mycket till miljöpartiet i kärnkraftsfrågan.”

”Enligt Greenpeace kommer Sverige att ha producerat 8000 ton radioaktivt avfall år 2010. Det räcker för att ha ihjäl allt liv på jorden och det är
också tillräckligt för att bygga en atombomb.”

”Diskussionen har pågått i 50 år och kärnkraftsindustrin har ännu inte funnit någon lösning på problemet. I Sverige har vi politiker som vill öppna
snusdosan.”

På OLAVUS PETRIS STATY vid Storkyrkan i STOCKHOLM:

”WIJ SWENSKE HÖRE OCH GUDI TILL SAA WEL SOM ANNAT FOLK OCH THET MAAL WI HAFVE DET HAFFVER GUDH
GIFFVIT OSS.”

FEMTE MOSEBOK, kapitel 19:1, 2:

”När Herren, din Gud har utrotat de folk, vilkas land HERREN din Gud vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig i deras städer och i
deras hus, då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som HERREN din Gud vill giva dig i besittning.”

FEMTE MOSEBOK, kapitel 10:1-14:

”När du kommer till någon stad för att belägra den skall du först tillbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina tjänare.

Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig med dig, så må du belägra den, och om HERREN din Gud giver den i din hand, skall du
slå allt mankön där med svärdsegg.

Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte, och du må då njuta
av det rov som HERREN din Gud låter dig taga från dina fiender.”

Med tanke på den frekvens med vilken det kristna budskapet numera framföres i etermedia finns det all anledning för kvinnor, barn och kreatur i
Stockholm, Göteborg och Malmö att se framtiden an med bävan. När en av damerna i det pågående schackspelet nuvarande SVT-chefen Christina
Jutterström var radiochef, ty hon har varit det också, så beslöt radiostyrelsen att morgonsändningarna skulle innehålla en gudstjänst. Hon
protesterade och sa att man kan ju alltid gå och duscha då. I dag kan radiolyssnarna duscha en gång i halvtimmen hela nyhetsmorgonen vid de
kristna budskapen. På några dagar har SSU, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, förlorat en tredjedel av sina medlemmar. Feministerna
fortsätter att protestera mot mäns våld mot kvinnor genom att utöva fysiskt våld mot bordellernas manliga kunder. Torsken är utrotningshotad.

BLIND HÖNA HITTAR KORN

Vad är det som säger att vi inte lever i ett matriarkat?

Undrar Anna Ekelund

”Jag har aldrig blivit sämre behandlad på grund av att jag är kvinna. I feministtider känns det nästan galet. Man talar om patriarkalt förtryck men jag
kan inte se det. Är jag blind? Kanske befinner jag mig mitt i helvetet. I orkanens öga, vad vet jag. Men tänk om det är så enkelt att patriarkatet inte
finns? Att orättvisorna som vi tycks se mellan könen är frukterna av ett matriarkat?”

”Media vek stor plats åt Feministiskt initiativ, uppblandat med lite lösa kroppsdelar och sexmonster. Jag blev nyfiken på Fi men kammade noll på
google. Hittade finansinspektionen och finska sidor men inget blivande kvinnoparti. Skrev feministisktinitiativ.com och hamnade hos
Antifeministiska samfundet. Där slår man hål på ojämlikhetsmyter. Väl underbyggt, politiskt inkorrekt och kanske alldeles sant. Det kostar 150
kronor om året att vara medlem. När jag till slut hittade till Fi:s hemsida såg jag att de, "bygger sin politik på en analys som tydliggör att kvinnors
underordning beror av mäns överordning", och ska ha ett stånd på Kiviks marknad”

”Fi påstår att lönegapet mellan könen ökar. Men enligt SCB ligger löneskillnaden bara på 1 till 4 procent. Kvinnor dör senare, får pensionen längre.
Det skulle faktiskt kunna innebära att kvinnor i slutändan får utbetalt en högre lön än män. Dessutom stjäls ett år av mäns liv för en ynka dagpenning
då de tvingas göra lumpen. Bara för att de är män. Tänk om kvinnorna redan har makten. I så fall går all feminism ut på att pressa mannen ytterligare.
Han jobbar, betalar skatt, snurrar hjulen för allas välfärd.”

”Visst ska man värdera sin arbetsinsats i pengar. Ett par yrkeskategorier, där kvinnor faktiskt tjänar betydligt mer än män är bland sexarbetare.
Manliga porraktörer, strippor eller horor kommer aldrig upp i samma löneklass som sina kvinnliga kollegor. Och telesex är definitivt en
kvinnodominerad bransch. Här har feminister en orättvisa till sin favör och ändå klagar de. Det gör mig konfunderad. I alla lägen identifierar sig
feminister med andra kvinnor. Ser de en lättklädd kvinna på en reklampelare är det som om de själva fryser. Men vid sexarbete avstannar varje försök
till identifikation.”

”Skulle det så kallade kvinnovåldet vara ett tecken på patriarkatets förtryck? Det är inte makt som föder våld, utan maktlöshet. Tänk om mäns våld är
ett symptom på deras maktlöshet i matriarkatet.”

Denna text har mejlats till mig från en vän i Brasilien. Jag räknar med att den är fri. Feminismen har skapat ett klimat som känns jobbigt, inte bara
för män. Men inför en stundande valduell mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeld krävde båda att SVT skulle ha en kvinnlig debattledare i stället
för Lars Adaktusson, en karatespark rakt i skrevet på allt vad feminister heter. Gick en kopia också till Göran Perssons valmakare? Ty på lördagen
den 21 maj kommer han med ett förslag till ett nytt statligt verk, JÄMSTÄLLDHETSVERKET, som ska ingå i vad han kallar för DET
FEMINISTISKA FOLKHEMMET. I samma veva har Konsumentverket slagit ned på ett företag som säljer PERSSONS FLÄSK i en mager variant,
som är dyrare än det feta. Det visade sig vara precis samma fläsk. Även kallat VALFLÄSK.

När jag ska gå ut i eftermiddagssolen står buss 53, som har ändstation precis utanför min port, på tomgång. För säkerhets skull har de satt upp
porten så att alla avgaser går rakt in i trappuppgången. Det var så de började eutanasiprogrammet, dödshjälpen, i Hitlers Tredje rike.
Mentalpatienterna fraktades bort i bussar, som hade avgasröret kopplat in i bussen. Vid framkomsten lastades de ut och rakt in i krematorieugnarna,
Jag stängde porten och tänker gå ett varv till.

ORD MORD JUSTITIEMORD

I denna amputerade pingst, HÄNRYCKNINGENS TID, då annandagen befanns vara en vanlig vardag, hörs inga böneutropare. Jag tvingades tillbaka
till huvudstaden, efter att ha gått brandvakt i min födelsestad Göteborg utanför ett vårdhem för dementa kvinnor, där man placerat min älskade, som
plötsligt blivit alldeles oförmögen att klara sig själv. Jag tror inte det hade hänt om inte jag blivit fast vid datorn i Svealand. Fågelsången i gryningen
var intensiv. Det kändes som att göra visit i dödsriket. Jag hade också hunnit med en klassträff på Hvitfeldtska, som var världens medelpunkt vid G
7-mötet tre dagar i juni 2001. De hade blivit framstående män i Staten, mina kamrater, sedan vi avlade mogenhetsexamen för 60 år sedan. Tre hade
anknytning till kärnkraften. En hade konstruerat en missil. Flera frågade mig om jag höll fast vid det där med Lisbet. Hur skulle jag kunna släppa det?
Som om det var en fix idé och inte resultatet av en analys.
Min studentkamrat och granne till vänster vid middagsbordet, med professors titel, gav mig en pusselbit som jag tror han inte var medveten om. Han
hade vid ett besök i Stockholm hälsat på sin vän Sune Örnberg, författare och en gång kulturchef på Göteborgs-Posten. Han höll till på
Transformatorstationen på Lidingö, där också Ebbe Carlsson uppehöll sig jämte justitieministern Anna-Greta Leijon och hennes dåvarande man vid
namn Beckéus. När Ebbe Carlsson senare dog i aids och hyllades som en kulturpersonlighet var det Sune Örnberg som höll parentationen. Ebbe
Carlsson hade velat bli bränd i en kanadakanot under Västerbron, men det tillät inte myndigheterna. De lät honom dock dö som en
kulturpersonlighet och inte som den förbrytare han var.

EBBE CARLSSON spelar en nyckelroll i Palme-dramat. Kommer från ett fattigt hem med ogift mor på Hisingen. Startar ut med stort
kompensationsbehov. Verbal förmåga. Homosexuell. Redan när han börjar som vaktmästare på GT, Göteborgs-Tidningen, förklarar han att han ska
bli justitieminister. Han skriver i GT och i GHT, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Han ger sig inte förrän han en dag sitter som stats- och
pressekreterare hos justitieminister Lennart Geijer, känd för sitt samröre mrd prostituerade. Först etablerar han sig som idéspruta i partiet, i
regeringskretsar, hos polisen, i huset Bonnier, på Dagens Nyheter och på Partiets eget förlag Tiden. Som deckarförfattare under pseudonymen Bo
Baldersson strör han ut sitt gift med inside informations från kanslihuset. Han kommer med ett tiotal titlar utan att någonsin bli avslöjad. Det är
Bonnier som ger ut dem. Sista romanen heter PARTILEDAREN AVGÅR MED DÖDEN. Redan 1970 släppte han boken EN GALAKVÄLL PÅ UD
under pseudonymen Bo Phanderson. Bonnier köper över honom från TIDEN och han anställer Mårten Palme på PRISMA, som faktaförlaget heter.
Böckerna leder obevekligt fram till MORDET PÅ OLOF PALME. Efteråt spelar EBBE CARLSSON den förste privatspanaren och lyckas få
justitieminister Anna-Greta Leijon att ställa sig i spetsen för en privat polisstation i en lokal på Renstiernas gata på Söder i Stockholm, med bilar,
avlyssningsutrustning, vapen och personal. Finansmannen Jan Stenbeck satsar en miljon på företaget, men det bär sig inte bättre än att några
engagerade poliser fastnar i tullen i Helsingborg, när de försöker smuggla in tekniska grejer till stationen. Ebbe sitter i bilen så han åker inte fast.
Anna-Greta Leijon avgår, sedan det kommit fram att hon utrustat EBBE CARLSSON med ett intyg på att han fått regeringens uppdrag att spana efter
OLOF PALMES mördare. Intyget hade han själv skrivit, sedan justitieministern undertecknat det in blanco. Det var skrivet på engelska och tänkt att
öppna vägen för EBBE CARLSSON hos Scotland Yard.

Professorn och studentkamraten till vänster skrattar åt mitt tal om LISBET PALME som sin makes baneman. Han borde ha lyssnat på sin vän Sune
Örnberg, ty han visste mer än man tror. En gång efter mordet kom Sune och jag på samma plan till Kanarieholmarna och han flydde mig som
pesten. Han visste att jag visste och vice versa.

På min högra sida sitter en läkare, som berättar att han bytt fakultet och blivit humanist. Arbetar på böcker om sina kända förfäder. Han är helt
införstådd med mig om att OLOF PALME blev en katastrof för det socialdemokratiska partiet. Han kommer med en annan pusselbit om OP, som han
fått när han samarbetat med Gunnar Jarring, som var ambassadör i Moskva. Gunnar Jarring vart förbluffad när OP stod med Indiens
premiärminister Radjiv Gandhi på en balkong i Indiens huvudstad och talade till en tusenhövdad publik om fred i världen, för att sedan gå in i
salongen och underteckna Boforsaffären, den största vapenaffär på ett bräde som Sverige gjort någonsin. Jag kunde komplettera med att OLOF
PALME sedan flög till Paris, där han råkade på ett demonstrationståg med svenska feminister och fredsaktivister på Champs-Elysées. Han gick
fram och gjorde som han brukade, slet åt sig en fana och gick i täten. Vid ockupationen av studenternas kårhus i Stockholm 1968, inspirerad av
studentrevolten i Paris, stod han plötsligt i talarstolen. Vem gick sida vid sida med utrikesministern i Sydvietnams provisoriska revolutionära
regering Madame Binh i en demonstration i Stockholm med en fackla i näven om inte statsminister OLOF PALME? Och när Sydafrikas
motståndsrörelse ANC hade sin gala i Göteborg i slutet av 1985 var han där och till LO-ledningens häpnad skänkte bort en dagslön av arbetarnas
pengar till ANC.

Jag kunde ha tillagt till min bordsgranne att PALME fick igenom haubitsaffären med Indien genom att på köpet erbjuda dem resterna av klyvbart
material från vår egen bombtillverkning. På så sätt blev konkurrenten Frankrike utslagen. SPELET ÄR DET VIKTIGASTE FÖR MIG.

Jag kan inte släppa tanken på valet av mordplats. I hörnet av Tunnelgatan och Luntmakaregatan brukade ANDREJ TARKOVSKIJ äta lunch i den
ryska restaurang som låg där och som finns kvar än i dag. Valde han matstället för att rekognescera inför tagningarna på mordplatsen eller var det
han som upptäckte platsen? Hans Holmér sa att det var OLOF PALME själv som valt ut mordplatsen. I filmmanuskriptet, som i övrigt är mycket
detaljerat, finns scenerna på Sveavägen och Tunnelgatan över huvud taget inte med.

Det kan tilläggas att LISBET PALME efter MORDET PÅ OLOF PALME fullföljde släkttraditionen när hon for till Sydafrika med Doktor Alban och
hans artister och släppte ut duvor och uppkallade gator och torg efter OLOF PALME på samma gång som hon krängde JAS-plan. De betalades
genom återköp av sydafrikanska varor, vilket innebar att det var svenska staten som stod för fiolerna.

X2000 susar fram över Västgötaslätten med sina många gravkullar. Det är lövsprickning och kontrasterna till gran och tall är som en könskamp. Jag
bläddrar i tidningarna. Drar det ihop sig till val? Det borgerliga blocket rycker fram. Vem bryr sig? För mig är det allt överskuggande problemet vad
som ryms under rubriken MORDET PÅ OLOF PALME. Det är 19 år och 3 månader sedan. Rättsstaten har brutit samman. Mord, självmord,
justitiemord, psykiska sammanbrott avlöser varandra. Regeringens bot är fler poliser och strängare straff. Och kvotering av feminister. En flock
tranor flyger över Ålleberg. I stenkammargraven norr därom har man hittat skallar med spår av hjärntrepanering. För 4000 år sedan!

I BLADSPRICKNINGENS TID
Färgerna är ljusgröna med vita blommor på altaret. Om man blandar gult och blått så får man grönt. Om man sedan tillsätter rött så får man brunt,
som i Brunskjortor, se dito. Det ska bli fortsättning på texten. I ett TV-program om hemsidor i helgen talas det om att de kan ha en opinionsbildande
effekt. Det finns sådana som har upp till 40 besökare per dag, Pytt, säger jag. Min hemsida besöks nu av upp till 150 personer varje dag. Det
förpliktar! Återställ rättssamhället!

På återseende!

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 29 05 2005:
UPPDATERAD 30 05 2005:

GRUPP 8 låg bakom

det dödande skottet
UTAN SVEAVÄGEN

INGEN FEMINISM
UTAN ÅTAL

INGEN RÄTT
Det är inget snack om saken: Feminismen i SVEA RIKE bygger helt och hållet på att STATSMINISTER OLOF PALME lät
sig likvideras av en kvinna, sin egen maka LISBET PALME, som inte blir lagförd. Myterna, brotten, lögnerna döljs i
krutröken. Allting reduceras till en tidsfråga. Nu gäller det makt och pengar. Pontius Pilatus fråga VAD ÄR SANNING?
hänger i luften ännu efter 2000 år.
Att sitta och bläddra i SOU 1999:88 på 1004 sidor ger en svindlande känsla. Statens Offentliga Utredningar från Justitiedepartementet med detta
nummer kallas också Granskningskommissionens betänkande och har rubriken: Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme.
Det är som att läsa i TUSEN OCH EN NATT. Var man än slår ned har dessa statligt anställda jurister och poliser låtit fantasin flöda utan
anknytning till verkligheten. Det är utan jämförelse den dyraste brottsutredningen i Sveriges historia. I hela världen överträffas den endast av
utredningen av mordet på president John F Kennedy 1963. Men utredningen av MORDET PÅ OLOF PALME håller på än. Dess motto tycks vara
INTE ETT SANT ORD. Så här kan det låta. Jag tar några exempel som jag själv kommit i beröring med:

Sid 149. ”Lisbeth Palmes skador har aldrig konstaterats rättsmedicinskt.

Uppgiften om hennes skador kommer från en rättsläkare, som i sin tur fått
dem vid ett samtal med ett sjukvårdsbiträde ca 10 månader efter mordet.
Sjukvårdsbiträdet, som mordkvällen arbetat på Sabbatsbergs sjukhus, skall
ha hjälpt Lisbet Palme av med kläderna och då konstaterat en skada
mellan skulderbladen som ´påminde om en brännskada, ett piskrapp´ ”.
Och så står det en fotnot 18: ”Uppgiften hämtad från GMP
(Brottsanalysen, se kapitel 7) s. 69. Det är oklart vem som lämnat den.”
Observera språket som ska ge intryck av vetenskaplighet. GMP betyder Gärningsmanna-Profil, en bluffmetod, som gick ut på att man beskrev
Christer Petterssons ”profil” och sedan kollade att det stämde på Christer Pettersson. Christer Pettersson var utvald att spela mördare långt före
mordet. Det framgår bland annat av att den så kallade Fantom-bilden, som gjorts på hans polisfoto, hade plockats ut i förväg och distribuerades av en
reklambyrå över hela världen fyra dagar efter mordet. ”En rättsläkare” i texten ovan är ingen mindre än Milan Valverius. Han blev utmanövrerad av
sina kolleger den feministiska professorn Kari Ormstad och den judiske professorn Jovan Rajs. Metoden var enkel. De hittade på att
STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA 1984 hade ägt rum på Rättsläkarstationen i Solna, där han var chef och ”Obducenten” var anställd
som undeerläkare.. En sådan chef kunde naturligtvis inte få delta i mordutredningen. Det hjälpte inte att han hade världsrykte som yrkesman och
bland annat hade biträtt vid obduktionen av Martin Luther King. Han visste för mycket. Han ringde nu till Sabbatsberg och av en händelse var
sköterskan från mordnatten på besök där. Han antecknade hennes uppgifter och bifogade dem till obduktionsprotokollet av den 1 mars. Av mig hade
Valverius fått uppgiften i en rapport att skadan skulle vara 20 cm lång och flera millimeter djup. Han måttade för mig på en linjal från skrivbordet.
Såret måste ju ha varit ymnigt blödande. Varför dokumenterades det inte på mordnatten av rättsläkaren och feministen Kari Ormstad? Mitt svar är
att det var därför att det inte existerade. Det var ju också vad Milan Valverius hade sagt till mig. ”Skotthålen på Lisbets kappa är gjorda på polisens
laboratorium”. Det var inte för inte som LISBET PALME vägrade att visa sin skada för någon personal på sjukhuset. Sköterskans uppgift i telefon 10
månader efter mordet är ljug.

Sid 563. ”Den 12 januari 1987 beslöt förundersökningsledningen Genom Axel Morath att Victor Gunnarsson skulle beläggas med reseförbud –
eftersom han var skäligen misstänkt för delaktighet i mord samt försök därtill. Skälet till att reseförbudet meddelades var troligen att det vid ett
telefonsamtal den 11 januari mellan Victor Gunnarsson och hans pappa hade framgått att Victor Gunnarsson fått visum till Canada, Mexiko och
Frankrike. . . . Polisen begärde i en promemoria till åklagaren den 14 januari att telefonkontrollen skulle fortsätta. . . . Sammanlagt pågick avlyssning
cirka fem månader 1987.

Sid 164. ”Den 20 januari 1988 hävdes reseförbudet. Efter Tingsrättens fällande dom mot Christer Pettersson för mord och mordförsök beslöt Axel
Morath den 2 augusti 1989 att lägga ned förundersökningen mot Victor Gunnarsson, med motiveringen att brott inte var styrkt. Detta var således
andra gången ett sådant beslut träffades. K G Svensson hade den 16 maj 1986 fattat samma beslut”.

”I slutet av 1003 underrättades polisen om att Victor Gunnarsson, som då flyttat till USA, försvunnit där. PU, Polisutredningen, fick i anslutning till
detta en fråga av UD om PU avsåg att kontakta amerikanska myndigheter. I ett skriftligt svar till UD uppgav PU att misstankarna mot Victor
Gunnarsson var avskrivna . . . Kort senare, i början av januari 1994 meddelade amerikansk polis att Victor Gunnarsson påträffats mördad i North
Carolina.”
Mönstret känns igen från Kennedy-mordet. Oswald sköts i direktsändning, när han skulle föras in i rättssalen. Man kan fråga sig varför UD skriver
till Polisutredningen och vill ha anvisningar. Fallet var ju avskrivet. Men PU tillägger: ”PU var givetvis intresserade av eventuella uppgifter som
skulle kunna tyda på Victor Gunnarssons inblandning i mordet.” Just det. Polisen vet att Victor Gunnarsson inte har ett dyft med MORDET PÅ
OLOF PALME att göra. Men för säkerhets skull . . . DN:s Olle Alsén, som alltid haft livlig kontakt med Palmegruppen, rapporterade att Victor
Gunnarsson i ett svartsjukedrama hade skjutits av en polis. Han påträffades naken med tre skott symboliskt placerade. En kula hade krossat hans
klocka, vilket skulle betyda ”Din tid är ute”, en annan strupen, ”Du har pratat för mycket” och den tredje i pannan. ”Nu är det slut”. Rättegången i
USA följdes av Palmeutredaren Hans Ölvebro. Av vilken anledning då?

2.2.3. Spår. Upphittade kulor. Sid. 151: ”Den ena kulan upphittades på morgonen dagen efter mordet, på Sveavägens västra sida, d v s på den
motsatta sidan i förhållande till mordplatsen. Den andra kulan upphittades en dag senare vid lunchtid, på samma sida som mordplatsen. . . . Ingen av
kulorna upphittades av polisen. . . . Kulorna har kunnat härledas till tillverkaren. De är av fabrikat Winchester-Western .357 Magnum. De är av s k
Metall-Piercing-typ, vilket innebär att de har en kopparmantel kring blykärnans främre del. . . . De upphittade kulorna har med hjälp av en
blyisotopisk undersökning med hög grad av sannolikhet kunnat bindas till de blyfragment de avskjutna kulorna avsatte i Olof och Lisbeth Palmes
kläder. . .

Här kan vi se hur utredarna tillverkar bevis. Brottsplatsen var renborstad på natten och undersökt med metalldetektor. Man till och med hittade en
knapp från Palmes skjorta. Men inga kulor. Den kula som skulle ha dödat Palme låg vid staketet vid tunnelbanenedgången, två dagar efter mordet.
Den har undersökts i elektronmikroskop och hade inga spår av human vävnad. Den har alltså aldrig varit i närheten av någon människa. Den andra
kulan, som låg under en papperskorg på andra sidan Sveavägen, skulle ha träffat Lisbet och på det mest osannolika sätt gått in i hennes T-shirt på ett
ställe, rispat upp ryggen, gått ut på ett annat ställe, gått tvärs över gatan och lagt sig under en papperskorg vid en stolpe. Utredarna resonerar om
skyttens kompetens eftersom han missade. Samtidigt som de vet att Lisbet Palme inte blivit beskjuten. De finner samma blyisotop som på kulorna i
krutstänk på Olof och Lisbet Palmes kläder genom att helt enkelt skjuta på kläderna i polisens laboratorium. (Milan Valverius.)

Vapnet. ”De upphittade kulorna härrör från en revolver av kaliber .357. Kulorna har därtill spår, s k bomdata, som kunnat uppmätas och hänföras till
revolvrar av denna kaliber. Mordet begicks sannolikt med en revolver av denna typ. Av denna revolvertyp finns det ett antal kända fabrikat som
avsätter de bomdata som uppmätts. Det överlägset vanligaste är Smith & Wesson. PU har därför dragit den slutsatsen att det använda vapnet
sannolikt var en Smith & Wesson .357. . . . Det saknas uppgifter om hur många legala vapen av denna typ som fanns vid denna tid. Det är däremot
känt att 13 revolvrar av den aktuella typen vid tiden för mordet var anmälda som stulna eller förkomna. Fyra av dessa har ännu inte anträffats.”

Hänger ni med? Man har hittat kulor som varken Palme eller Lisbet blivit beskjutna med. Av dessa drar man slutsatsen att vapnet var av en viss typ.
Visserligen fanns det många att välja på, men man bestämde sig för en, ”den vanligaste”. Sedan jagar man sådana vapen, legala och illegala, och
provskjuter och kollar. Ett sådant vapen har ägts av filmaren Arne Sucksdorff. Det hade stulits. Det ger rubriker och löpsedlar, men naturligtvis ingen
mördare.

Sid. 149: ”Att kulan gått in genom ryggsömmen kan konstateras genom besiktning av Olof Palmes kläder, som fanns på SKL.”

Sid. 150. Övrigt. ”Skottet mot Olof Palme var enligt vad som uttalats av rättsmedicinsk expertis närmast optimalt om syftet var att döda. Ett skott
som skjuts genom kroppen med denna riktning är säkert dödande. Det rör sig om en 10 centimeter bred och 20 centimeter hög träffyta i
skulderbladstrakten.”

1993 gjorde jag en formell anmälan till RÅ, där jag i detalj beskrev hur det kunde ha gått till när Lisbet Palme sköt sin make i ryggen på ett avstånd
av 10-30 centimeter. Fanns det någon märke på ryggen som hon kunde sikta på? I här citerade stycken kan vi se att hon kan ha siktat på ryggsömmen
i Olof Palmes rock i höjd med skulderbladen. Det skulle ett barn kunna klara. Kulbanans riktning snett nedåt tyder på att ”revolvermannen” lutade
Palme något bakåt när han höll honom om nacken. Det fanns vittnen som på avstånd trodde att det var fråga om ett slagsmål.

Hans Holmér anförtrodde en gång sin chaufför och livvakt Rolf Dahlgren att han skulle ta sitt liv hellre än att låta sig dömas till livstid om
han blev avslöjad. Han var väl medveten om att brottsutredningen var olaglig. Man behöver inte bläddra i denna statliga utredning i
många minuter för att förstå honom. Ett långt större brott än mordet på Olof Palme är utredningen av mordet på Olof Palme. Femton man
är fortfarande avsatta för den. I juristkretsar brukar man tala om fortsatt brottslig verksamhet.

JÖRN SVENSSON blev omtalad i föregående file som fil doktor i matematik. En lärd läsare i Lund har påpekat för mig att Jörn Svensson var fil
doktor i ekonomisk historia. Han var chef för regionalekonomiska enheten på länsstyrelsen i Kristianstad. Hans chef landshövdingen Lennart
Sandgren hade däremot disputerat i matematik. Herrarna tyckte så illa om varandra att de inte kunde åka i samma hiss.

JÖRN SVENSSON är den enda av de hundratals för att inte säga tusentals politiker som under dessa nitton år kommit i beröring med
UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME, som har reagerat mot att obduktionsprotokollet var hemligstämplat. Han lämnade i
protest den kommission han satt i för att han inte fick se protokollet. Sedan kom han till EU och ägnade sig som ett djur åt sin sambo
Margareta Winberg och struntade fullständigt i Palme. Men protokollet har hemligstämplats på begäran av Lisbet Palme och inte ens
domstolarna har åberopat det. Det är fortfarande orört. Den dagen någon får för sig att MORDET PÅ OLOF PALME ska utredas så kan
det vara lämpligt att börja där.

Hälsningar

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 11 06 2005:

ÄR DET TUR

VI HAR HAFT?

KAN SKRIFTEN GE OSS

EN MÖJLIG FRAMTID?

Låt oss fortsätta att bläddra i våra biblar:

Femte Mosebok 20 KAP 16, 17: ”Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren din Gud vill giva dig till arvedel,
skall du icke låta något som anda har bliva vid liv. Utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och amoréerna,
kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna, såsom Herren din Gud har bjudit dig.”

Snacka om etisk rensning. Kolla vad som händer i dag i Det Heliga Landet! Men först tillbaka till den förbisedda SOU
1999:88, Granskningskommissionens betänkande. Den överträffar allt annat, DA VINCI-koden, Dostojevski, Kafka, Bibeln,
Koranen, vad du vill. Underrubrik Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme. I dag börjar jag med
slutklämmen på sidan 1005: 8.5 ” . . . . det sedan länge bara finns ett ”spår” som bedöms som substantiellt (”är det inte
Christer Pettersson har vi ingen aning om vem som begick mordet”) . . . . Att arbetet i sina yttre former likväl fortsätter ”som
om ingenting hänt” tyder närmast på att PU som organisation stelnat i sina former . . . . ”

Och så kommer själva slutklämmen, som inte är en kläm utan en suck:

”Det har inte varit vår uppgift att studera organisationen som sådan och inte heller vårt uppdrag att anlägga synpunkter på hur arbetet framöver skall
bedrivas. Vi anser oss dock böra anmärka, att det inte ter sig rimligt att tänka sig att den nuvarande organisationen och inriktningen skulle kunna
bestå under lång tid framöver (preskription inträder i mars år 2011). Det vore ingen välgrundad resursprioritering och antagligen inte heller effektivt
för mordutredningens del. ”

Översatt från byråkratsvenska till vanlig svenska betyder detta att vi ska minsann inte lösa mordet och inte heller kritisera PU,
Polis-utredningen. Ändå tycker vi att det inte är särskilt begåvat att efter två bakstötar, i Hovrätten och i Högsta Domstolen
låta delvis samma personal fortsätta i samma spår med Christer Pettersson år efter år.

Jag vill gå längre och kalla det brottsligt. Liksom hela mordutredningen. Än i dag är 15 man avdelade för utredningen. Somliga av dem har varit med
från början. För säkerhets skull har man sett till att Christer Pettersson har blivit mördad, med en uppdiktad bekännelse på läpparna. I centrum för
denna blivande klassiker finns målsägaren riksänkan Lisbet Palme med ärvda miljoner på nummerkonto i Schweiz. Hon har blivit feminismens
prästinna.

Det ska bli mera, naturligtvis. Tusen sidor avfärdar man inte på några filer. Över till en annan bibel, ”den malligaste tidningen”, som den
odräglige Jan Guillou brukar kalla den, Dagens Nyheter (fast han har rätt när han påpekar att det feministerna ytterst vill, det är att döda alla
män):

DAGENS NYHETER den 4 juni 2005, om STYCK-MORDET PÅ CATRINE DA COSTA. ”Allmänläkarens” far Lars-
Göran Allgén skriver om drevet mot hans son Thomas. Låt oss ta slutklämmen på debattartikeln också där:

”Flertalet journalister har svikit sitt ansvar som granskande tredje statsmakt och i stället lierat sig med polis och åklagare i sina beskrivningar av
den påstådda bevisningen mot de två misstänkta.”

”I den feministiska retoriken passade fallet med de två ”överklassmännen” och den skändade kvinnan in som symbol för
orättvisorna i den ”patriarkala könsmaktsordningen”. Rättsfallet förvandlades till en politisk process där de utpekade ansågs
skyldiga därför att de var två som onda utmålade män, inte för att bevisningen mot dem skulle vara övertygande.”

”Det finns ingen rättssäkerhet i Sverige. Det är det bistra besked som styckningsmålet kan sammanfattas till. Domstolar har låtit sig påverkas av
lynchstämningar i samhället och vägrar att inse och ompröva misstag som begåtts. Rättsväsendets prestige och politisk korrekthet är viktigare än den
enskildes rättssäkerhet.”

AFTONBLADET 7 juni 2005, Dieter Strand i sin krönika:

”Under den så kallade KUBAKRISEN 1962 stod USA och SOVJET närmast ett kärnvapenkrig. Varför det inte blev något? Hör vad Robert
McNamara, under krisen försvarsminister, säger i dag: ´Vi hade tur´.”

Vad var det den svenske utrikesministern Christian Günther sa på våren 1940, när han fick höra att Hitler tänkte
anfalla Sovjetunionen? Han sa ´Ibland har man tur´. Jag vet inte om Robert McNamara är spelare, men han har
onekligen varit en av världens mäktigaste män. Ändå medger han efteråt att Vietnamkriget var ett misstag, en
felbedömning. Ryssarna hade inga som helst planer på anfallskrig efter Andra Världskrigets slut. De var fullständigt
utslagna efter att ha besegrat Hitler i Stalingrad och måste ägna all kraft åt återuppbyggnaden.

Vad Christian Günther beträffar så kom han från den blå

diplomatkåren och var en passionerad spelare. Bridge, trav. Även Per
Albin Hansson, samlingsregeringens statsminister, var spelare. Bridge
och bowling. Hur hann han med, vid sidan av Folkhemmet och
statsministerjobbet, bigamist som han var, med två familjer med barn
i båda? Den på den tiden ganska mäktige kungen Gustav V, han var
regeringsbildare, han spelade tennis, och krocket när han inte
broderade.
Olof Palme spelade tennis men var framför allt en politisk spelare. Han sa det rent ut till sin älskarinna Shirley
McLaine: ”Spelet är det viktigaste för mig”. Han var en utomordentligt dålig förlorare, som enligt Harry Schein till och
med fuskade i tennis, men i sitt sista schackparti MORDET PÅ OLOF PALME gjorde han hela nationen matt. Eller är
det remi? Omärkligt fick statskuppen snart feministiska förtecken. Damen segrade, eller båda damerna, både den vita
och den svarta. Nu får jag passa mig så jag inte trasslar in mig i metaforerna.

Dieter Strand igen:

”När president Harry Truman fick meddelande om det framgångsrikt genomförda atomanfallet mot Hiroshima sa han: ´Detta är det största som hänt i
historien´ .”

Det var Truman som tryckte på knappen. När min kollega Bengt Feldreich var hos atombombens fader Oppenheimer i USA, då han fick Nobelpriset,
så frågade han honom vad han tänkte när han fick rapport om att bomben hade fällts. Han sa: ´Jag tänkte, it funcs, den fungerar´ . Enligt författaren P
O Enqvist i Expressen en vecka efter MORDET PÅ OLOF PALME hade mördaren sett sitt offer gå in på biografen, gått hem och hämtat sin puffra,
väntat ut honom när filmen var slut, skjutit, gått hem igen och lagt sig på soffan och tänkt på ingenting. Den torftiga gärningsbeskrivningen köpte
åklagaren Anders Helin praktiskt taget utan några tillägg.

Dieter Strand:

”När jag själv började bli politiskt intresserad på 1950-talet fanns det avancerade planer på en svensk atombomb. Då gick man med i Amsa –
Aktionsgruppen mot svensk atombomb – vilket inte var populärt i Lunds socialdemokratiska arbetarekommun. Men någon svensk atombomb blev
det inte. Äntligen något vi kan vara med och fira, 60 år efter den första bomben.”

Det är alltså möjligt att en av våra kunnigaste socialdemokratiska skribenter är totalt okunnig om den svenska atombombens existens. Om han nu
talar sanning. Mina kära bogglare eller vad ni kallas, läsare, gott, är dock inte så ovetande. Jag har utförligt redogjort för de två statliga utredningar
från SKI, Statens Kärnkrafts Inspektion, om den forskning och projektering som ägde rum ända sedan oktober 1945. Vi planerade en tillverkning av
10 bomber per år och regeringen, krigsmakten och vapenindustrin lyckades föra riksdagen och hela svenska folket bakom ljuset genom att kalla det
skyddsforskning.

Det är inte utan att man ler när just som detta skrives den 9 juni 2005 försvarsministern tvingas stoppa tillverkningen av ett nytt obemannat
stridsflygplan av partitaktiska skäl. Vänsterpartiet och Miljön hickade till. Regeringen har möjligen redan plöjt ned åtskilliga miljarder på detta
vansinne. Det finns hos SKI detaljerade uppgifter om hur mycket pengar vi lade ned på bomben. Som inte alls var defensiv. Vi skulle föra bomberna
in över sovjetisk mark med flygplan . . . Vänta nu, var det ett sådant som skulle byggas? Missilen som döpts till Karl XII. Nej, nej, men medan
Sverige skrev på icke-spridningsavtalet så fortsatte vapensmedjan i det tysta. Ända fram till 1974. Då Palme gav de klyvbara resterna till Radjiv
Gandhi när han köpte kanoner.

Det som fick Olof Palme på andra tankar var ett besök i Hiroshima. Då vände han i fråga om folkomröstning, och när Torbjörn Fälldin inte hängde
med i svängarna utan laddade så anklagade han honom för svek. Fälldin fattade ingenting. Lisbet Palme sa efter mordet att Olof Palme offrade sig för
en fredligare och bättre värld. Men inte kan Konungariket Sverige lösa sina politiska problem med blodsoffer! Har det inte hänt något sedan
Abrahams dagar. Var Palme Jesus? Barsebäck stänger men om vi får makten startar vi igen, säger borgarna käckt. Som om de inte visste att Sveriges
enda skäl till satsning på kärnkraft var att producera sprängmedel till bomben. Vi var ju pionjärer på vattenkraft, och under kriget körde vi till och
med våra bilar med ved. Vi behövde ingen kärnkraftsel.

OLOF PALME blev omvänd i Hiroshima. Han insåg att hela vår civilisation är hotad. Att detta vapen är oanvändbart i krig, att det bara kan leda till
apokalypsen. Han tog initiativet till Stockholmskonferensen med inventering av all världens rustningar och massförstörelsevapen, och ända till sin
sista levnadsdag arbetade han på Palme-kommissionen eller Femkontinents-initiativet och skrev brev till Reagan och Gorbatjov och vädjade till dem
att göra allt för att stoppa katastrofen. Att han samtidigt hjälpte Indien på traven till en atombomb visar väl att högra hjärnhalvan inte alltid visste vad
den vänstra gjorde. Eller gjorde han som Lisbet sa? Eller FBI? Var det som Djävulens spel med Döden hos Ingmar Bergman?

Är Stadsarkitekten i Stockholm frimurare? Titta vad han gjort med Odenplan till exempel. En stor nästan ödslig triangel med ett granitklot i varje
hörn. Nu har man förgyllt det mot Valhallavägen. Och så sitter det en spritt naken herre i brons av skulptören Bror Marklund på dass mitt på torget.
Alltnog, där kom jag häromdagen i samspråk med en bussförare och frågade om han kände Sture Berglöw, som körde 43:ans buss på mordnatten.
Den bussen där jag såg polismannen Thomas Piltz uppträda egendomligt. Berglöw är en knäckt man i dag, sjukpensionerad före 40, ur stånd att föra
ett vettigt samtal. SÄPO och Lars Borgnäs och Olle Alsén och grabbarna lät honom tro att han hade sett Palmes mördare och skulle få 50 miljoner.
Allt sprack för honom, äktenskap, jobb, hälsa. Nej, min nyblivne vän känner honom inte. Men han berättar en annan sak. Han är finne och han
arbetade på restaurang förut. De hade en kommissarie som stamkund där. En dag sa han till honom att ”polisen vet allting om vad som hände vid
mordet”. Häromdagen sa min frisör att hans fru, som jobbat i 30 år på en resebyrå, hon sa att det var Lisbet.

Men så måste det ju vara. Lars-Göran Allgén, som skrev DN-artikeln, är själv läkare och docent. Han kopplade omedelbart kampanjen mot sonen och
den andre läkaren till feminismen. Alla tre är övertygade om sambandet mellan styckmordet och MORDET PÅ OLOF PALME. De vet att påhittet att
det skulle ha ägt rum på Rättsläkarstationen i Solna, där Palmes obducent Milan Valverius var chef, var för att misskreditera honom.

Förresten, innan vi släpper den viktiga DN-artikeln för i dag, låt oss ta ett stycke till. Alla har ju inte DN:

LARS-GÖRAN ALLGÉN:

”En reporter på SVT (Det är Lars Borgnäs) har med ledningens goda minne fått göra fyra långa program som repriserats ett flertal gånger och vars
enda syfte tycks ha varit att övertyga teve-tittarna om att de båda läkarna är skyldiga till det de utpekats för. Samme journalist har utpekat T
(”obducenten”) som trolig seriemördare och hustrumördare. Eftersom det var public service-teve som framkastade dessa grava anklagelser hade
polisen inte något annat val än att på nytt börja undersöka de fall som redovisas i reportagen. Andra medier följde efter och beskrev
misstänkliggörandet som resultatet av undersökande journalistik. På nytt framställdes de båda läkarna som sannolika styckare och mördare.”

Nå, så lätt ska polisen och juristerna inte komma undan. Det var de som drev docenten Milan Valverius med maka i döden. De kunde ha hört honom
på ett anständigt sätt. De kunde ha hört hans karriärsugne kollega på Rättsläkarstationen Jovan Rajs. De kunde ha ställt feministen och professorn
Kari Ormstad mot väggen. De kunde ha hört Milan Valverius son, också läkare, som arbetade på stationen när intrigspelet pågick som bäst. Om han
nu hade ställt upp. Söner gör inte alltid det. Varför fick rikskriminalchefen Tommy Lindström hållas? Som satte förbrytaren Ebbe Carlsson att utreda
Olof Palmes privatliv.

Till Riksradions fåniga offentliga papperskorg ”Ring P1” ringer sångerskan Arja Sajonma och är upprörd över att den politiska debatten bara handlar
om pengar. Det finns väl så mycket annat som är viktigt i livet, kärlek, konst. Hon har säkerligen läst nationalmordet.nu. Jag har ju berättat hur Lisbet
Palme sökte henne klockan 7 på morgonen efter mordet för att be henne sjunga på Palmes begravning ”för det ville Olle”. Han var alltså väl
medveten om vad som skulle hända efter bion den 28 februari 1986. På ett ställe i SOU 1999:88 (jag hittar det inte just nu) står det att ett yttrande av
ett vittne förutsätter att han visste i förväg ”och det är ju orimligt”. Jag minns från ett KU-förhör med Carl Lidbom när en folkpartistisk ledamot Ylva
Annerstedt med stora örhängen sa, när han sa något om att veta i förväg: ”Var det så att alla visste allting i förväg?”. Det finns anledning återkomma
till detta väl förberedda rollspel. Som går under namnet MORDET PÅ OLOF PALME.

FÖR DAGEN MÅSTE VI INSTÄMMA I LÄKARNAS KRAV I DA COSTA-MÅLET ATT RÄTTSSTATEN MÅSTE ÅTERSTÄLLAS.

Hälsningar

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT O6 20 2005:

TALA I EGEN SAK

NÄR MODER SVEA

FÅTT VAD, FNATT?

Kära läsare!

Vad gör vi nu när inget längre funkar. Och alla säger att allt är bra.
Nej, inte alla. Bara de ansvariga. Andra flyr sin kos. Många är rädda. Jag har själv blivit utsatt för brott och jag kan inte få rättelse. Jag har upptäckt
brott högt upp i hierarkin mot andra som ingen polis eller åklagare vill befatta sig med. Och ingen politiker heller. Inte ens grävande kolleger i
journalistkåren bryr sig. Jag har blivit rådd att gå i landsflykt. Jag känner andra som gjort det. Från Hitler-Tyskland flydde sådana som kunde till
Amerika. Ska man behöva fly från Persson-Sverige? På denna webb har jag undvikit att tala i egen sak, men jag tror jag måste göra ett undantag. För
att få andra att inte tappa sugen, om inte annat. Ska vecka 24 år 2005 gå till historien som ABSURDA VECKAN?

Först några tänkvärda citat:

”Kommer rätten i konflikt med politiska önskemål så går i allmänhet politiken före rätten.”

”Riksdagen är i realiteten det statsorgan som i sista hand tolkar grundlagen. Det blir i uppkommande fall genomgående politiska tolkningar, ofta av
tvivelaktig rättslig kvalitet.”

”Inom den statliga förvaltningen har respekten för rättsliga ståndpunkter minskat. Hänsyn tas i stigande grad till politiskt betingade påtryckningar.”

”Terroristbekämpningen har tillåtits ta över rättssäkerheten.”

”Mer eller mindre öppet gynnas vissa enskilda intressen. Framför allt gynnas facket i många lägen”.

”Domstolarna är i ett större perspektiv inte särskilt effektiva som värnare av rättssäkerheten. Ofta ser de som sin uppgift att vara mera statens
förlängda arm än ett skydd för medborgarna mot misstag och övergrepp från det allmännas sida.”

”Riksdagen blir mer ett transportkompani för verkställighet av de partiuppgörelser som träffats, vanligen utanför riksdagens ram.”

”Högsta domstolens påtagliga lojalitet mot den politiska makten är en annan källa till oro.”

”Sammanfattningsvis finns det grund att tala om ett rättsstatens succesiva förfall.”

”Det är svårt att ge ett entydigt svar på frågan hur långt rättsstatens förfall har fortskridit. . . . Vad som nu erfordras är en ökad insikt om faran av vad
som är på gång. ”

Det var regeringsrådet GUSTAF PETRÉN som kom med dessa varningar i en liten skrift från Medborgarrättsrörelsen 1990, alltså för 15 år sedan.
Han tog också upp missförhållanden som hängde ihop med utredningen av MORDET PÅ OLOF PALME, såsom att en utomstående, Ebbe Carlsson,
fick starta en egen förundersökning, att Riksåklagaren RÅ i strid med Rättegångsbalkens bestämmelser lät polismästaren i Stockholm Hans Holmér
ensam agera förundersökningsledare och åklagare, att en man från regeringen Klaes Bergenstrand fick vara med i Palmegruppen samt att ”en
person” (Lisbet Palme) fick en särbehandling vid rättegången.

GUSTAF PETRÉN fick betala dyrt för sin frispråkighet. Vid ett föredrag på Rotary i Kalmar om rättsstatens förfall segnade han ned död.

Eftersom jag strax dessförinnan hade hållit föredrag på Rotary i Strömstad om MORDET PÅ OLOF PALME och U-BÅTEN ULVENS
FÖRLISNING har jag svårt att komma ifrån misstanken att allt inte står rätt till i samband med dödsfallet. Särskilt som man vid publiciteten och i
dödsrunorna poängterade hans engagemang i Rotary.

Nu är flödet så intensivt att det är fara värt att viktiga ting bara försvinner. Som huvudtemat för denna googel, om det heter så. Marie Abrahamsson i
Svenska Dagbladet skriver i dag på ledarsidan om ett seminarium i Uppsala om STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA, tydligen för att stödja
professor Anders Agell, som oombedd engagerat sig i de båda anklagade läkarnas sak. ”Juristprofessor och pensionerade hovrättsråd, rättsadvokater
och tidigare regeringsråd, ja större delen av de bemärkta deltagarna verkade rätt övertygade om att det så kallade styckmordsmålet och efterföljande
turer i socialstyrelsen och överinstanser har avslöjat att vi har att göra med ett ruggigt rättsövergrepp. Styckmordet har handlagts minst sagt
skandalöst.” I ordsvallet försvinner både människor och brott, Det så kallade styckmordsmålet. Allmänläkarens far har satt fingret på den ömma
punkten, att rättsstaten precis som Gustaf Petrén förutspådde har upphört att fungera. Och därvid har det som tidigare kallades för Den tredje
statsmakten svikit. Anders Agell har hållit sig till ett strikt juridiskt resonemang i bevisfrågan. Ja, här tyder allting på att det föreligger ett
justitiemord. Men därmed är ju bara ett av många frågetecken uträtat. Någon har mördat. Vem? Varför hittade Jovan Rajs och Kari Ormstad på att
styckningen hade skett på rättsläkarstationen i Solna? Varför pekar Lars Borgnäs ut ”obducenten” som en seriemördare? Varför skriver Hanna
Olsson sin pamflett? Varför, varför, varför? För mig är efter mina samtal med docenten Milan Valverius svaret helt klart. Det var Valverius som
Olof Palmes obducent som skulle misskrediteras. Hans obduktionsprotokoll, som enligt vad han sagt till mig ger full klarhet i hur MORDET PÅ
OLOF PALME gick till. Jag har gjort otaliga försök att framföra till utredare och kommissioner vad jag vet, men förgäves. I stället har man svarat
med en terror på alla plan mot mig och min familj som gör att jag i dag inte tvekar om att dra paralleller till Hitler-Tyskland. Intet är viktigare att
bevara än kanoniseringen av de båda helgonen OLOF PALME och ANNA LINDH. ANNA LINDHs gloria skyddar man genom att inte tala om
henne. Det går inte med OLOF PALME.

Svenska utrikespolitikens nestor, förre kabinettssekreteraren Sverker Åström skriver i dag i DAGENS NYHETER om UD:s förfall. Han tar upp den
skandalösa utlämningen av de två egyptierna till tortyr redan på Bromma flygplats, men förtiger att det skedde med utrikesminister Anna Lindhs
goda minne. Han drar också upp samarbetet mellan svensk och amerikansk polis. Och han kritiserar med rätta Göran Persson för hans visionslösa
inlägg i FN och EU. Uthyrningen av ett svenskt krigsfartyg GOTLAND till Irak för samövning med amerikanarna. Upprättandet av en helt onödig
post som militärattaché i Tel Aviv.
Sverker Åström avrundar med en retorisk blomsterbukett, där han nämner Dag Hammarskjöld, Hjalmar Branting. Östen Undén och – Olof Palme.
Svensk utrikespolitik, fredssträvan och alliansfrihet har sina rötter i Franska revolutionen, får han till det. Sverker Åström inbjöds jämte Ebbe
Carlsson till Hans Holmérs Palmerum. Han är alltså delaktig i den brottsliga UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME. Brottslig därför
att den var en bluff. Han är väl medveten om vilken dubbelnatur som han tjänade.

I en av morgonens nyhetssändningar i dag påpekade man, av någon anledning, att det var just denna dagen för 16 år sedan som Lisbet Palme pekade
ut Christer Pettersson på en konfrontationsvideo hos RÅ. Hon hade tidigare vid en konfrontation med den så kallade 33-åringen Victor Gunnarsson
pekat ut två poliser.

Jag sa att jag skulle tala i egen sak, men jag får återkomma till det. Jag ska också återkomma till SOU 1999:88, Granskningen av Palmeutredningen.
Vad blev det till exempel av Hans Ölvebro?

Vi hörs igen. Under tiden kanske ni kan göra mig den tjänsten att göra en utskrift av bifogad löpsedel och smälla upp den på märmaste anslagstavla.
Jag får nämligen inte göra reklam för min hemsida i någon tidning.

Hälsningar

LARS KRANTZ
 Faran ligger inte i att vi kan vakna upp

en morgon och finna en fascistisk värld;

det vore lätt att förhindra. Faran ligger i

att vi kan gå till sängs kvällen innan i en

värld som redan börjat bli fascistisk utan

att vi märkt det.

ARTHUR KOESTLER
(Yogin och kommissarien, 1945)

SENASTE NYTT 19 08 05:

Uppdaterad 20 08 05

SVERIGE ÄR

OCKUPERAT

och ingen bryr sig

Natten till den 9 augusti visade TV2 ett drama om Albert Speer, arkitekten och rustningsministern hos Adolf Hitler, den ene av
de två koryféerna vid rättegången i Nürnberg som inte dömdes till döden. Den andre var Rudolf Hess. Men nazismen lever än.
Inte minst i Sverige. Schweden. Eller ”Sweden Expressen”, som det står på guldmedaljören Karolina Klüfts tröja. I
morgonsofforna i TV sitter medelålders medelklass journalister av båda könen och anklagar sina inbjudna kolleger för att det
har gått som det gått. De talar om pengar. Och om makt. Och om partier från höger till vänster. Tabu är MORDET PÅ OLOF
PALME och MORDET PÅ ANNA LINDH. I reklam-kanalen TV 4:s morgonsoffa den 10 augusti sitter de gamla
vänsterjournalisterna Jan Guillou och Annika Hagström framför den nye inbjudne högerledaren Fredrik Reinfeldt och
utnämner honom till statsminister. Och han skrockar belåtet. Han tackar inte nej. Han ska avskaffa arbetslösheten, privatisera
staten, sänka skatterna, särskilt spritskatten, exportera uran och avbryta ”den förtida avvecklingen” av kärnkraften.

MEN FÖRST EN VIKTIG RÄTTELSE. FÖREGÅENDE FILE INNEHÖLL UPPSKAKANDE UPPGIFTER OM ETT ICKE UTRETT MORD I
DEN FASTIGHET DÄR UNDERTECKNAD BOR I VASASTADEN I STOCKHOLM. GLÖM DET. DET VISADE SIG VARA EN
FÖRVÄXLING MED ETT ANNAT DÖDSFALL, FÖR TRE ÅR SEDAN, SOM KAN HA VARIT ETT MORD. DET SENASTE DÖDSFALLET
TYCKS HA VARIT ALLDELES NATURLIGT. EN AV DESSA MÅNGA DESINFORMATÖRER HADE VARIT FRAMME OCH FÖRSÖKT
FÅ MIG I DIKET.

Hela mitt avlånga liv har jag haft den judiske journalisten och författaren Arthur Koestler (1905-1983) som ledsagare. I den ovan citerade boken
skrev han också att de tre mäktigaste grupperingarna i världen var judarna, de homosexuella och Standard Oil Company. Det begrep jag inte då,
men i dag, 60 år senare, är det ju huvudet på spiken, inte minst i Sverige, Schweden, Sweden Expressen. Han kom från Ungern, utbildade sig i Wien,
började som kommunist men tog sedan avstånd från Sovjet, var tidigt kritiker av nazismen och förintelsen, men också av förhållandena i Palestina
och Israel, blev dödsdömd i Franco-Spanien men utbytt vid en fångutväxling. Han arbetade på internationella nyhetsbyråer och deltog i Graf
Zeppelins expedition till Nordpolen. Liksom OLOF PALMEs obducent Milan Valverius från Tjeckoslovakien tog han sitt liv tillsammans med sin
maka.

Följde Arthur Koestler Feministernas motto DÖD ÅT FAMILJEN ? Knappast. Enligt uppslagsboken, NE, var det för att visa att han och hans maka
själva bestämde över sina liv. Det tror jag dock inte på. En så privat handling som ett självmord är aldrig renodlat politisk. 2000 människor i Sverige
begår självmord varje år. Kollektiva självmord är sällsynta, men U-båten Ulvens besättning på 33 man gjorde det vid Marstrand i april 1943 när de
läckande låg på havets botten och fick klart för sig att Marinen inte tänkte rädda dem. Om detta och om MORDET PÅ OLOF PALME höll jag ett
föredrag på Rotary i Strömstad i slutet på 80-talet. Såg förresten om min TV-dokumentär ULVENS LÄGE FASTSTÄLLT från 1987 härom dagen.
Det är märkligt vilka likheter den har med MORDET PÅ OLOF PALME i detalj efter detalj. Samma omsorgsfulla förberedelser för brottet, samma
låtsasspaning, samma pseudoutredning, samma förföljelse i decennier efter sådana som varit för nyfikna eller ärliga och berättat vad de visste. Till
och med en sådan detalj som fiffel med obduktionsprotokoll förekommer i båda fallen. Statligt mord på 33 svenska sjömän eller statligt mord på
landets statsminister, sak samma. Och de statliga lögnfabrikerna jobbar oförtrutet vidare i alla media.

En tyska, dotter till en u-båtsamiral från Första världskriget, dök upp på Rotary och bjöd mig på te efter mötet i sin villa ovanför järnvägsstationen i
gränsstaden. Hon hade varit gift med en norrman, som satt i tyskt läger, och kom med honom till
Norge med Folke Bernadottes VITA BUSSAR, som inte alls hade räddat några judar. Hon sa till mig
apropå MORDET PÅ OLOF PALME att de här fiskarna och bönderna i Bohuslän, de visste
ingenting om kärlek. De förstod inte att en kvinna kan döda sin man av kärlek. Hade hon rätt? Efter
det dödande skottet på Sveavägen den 28 februari 1986 faller OLOF PALME ihop och slår pannan i
gatstenen. LISBET PALME vänder honom på rygg, lägger sig över honom och kysser honom på den
ymnigt blödande munnen. Hon torkar av sin kind med handen. Vittnen har sett det levrade
fingeravtrycket i hennes ansikte. Hon lämnar brottsplatsen i samma ambulans som den mördade förs
bort i. Hon är då iklädd en mockakappa med pälskrage. Hon anländer till Sabbatsbergs sjukhus i en
polisbil iklädd en regnkappa med kapuschong. Skotthålen i pälsen är enligt vad docenten MILAN
VALVERIUS upplyst mig gjorda i polisens laboratorium. Det var för att misskreditera MILAN
VALVERIUS som man hittade på att styckningen av CATRINE DA COSTA skett på
rättsläkarstationen där han var chef. Hans efterträdare JOVAN RAJS såg till att han fråntogs all
befattning med utredningen av MORDET PÅ OLOF PALME sedan han avslutat själva obduktionen
på natten och morgonen efter mordet. Hans obduktionsprotokoll är ännu i dag hemligstämplat. Det
har aldrig åberopats i målet. ”Där står allting”, sa han till mig. MILAN VALVERIUS tog senare sitt
liv. Efter dödsskottet kan ingen man i Sveriges land rubba LISBET PALMEs vilja. Hon styr vårt
land den dag som är. Om paret Koestlers sorti vet vi för lite, men så mycket är klart att inte hade de
några illusioner kvar om utopierna, visionerna och världen. De gick förlorade före Hiroshima, mitt i
Andra Världskriget.
AKTUELLT CITAT
”Brittiska regeringen har tillkännagivit, att dess mål med kriget mot Tyskland är ingenting mindre än ´hitlerismens förintande´.
Detta innebär att engelsmännen och fransmännen förklarat något som skulle kunna kallas ett ideologiskt krig mot Tyskland i
stil med gamla tiders religionskrig. Det finns absolut inget som berättigar ett krig av detta slag. Man kan godta eller förkasta
hitlerismens ideologi liksom varje annat ideologiskt system, det är en fråga om politiska åsikter. Men var och en bör förstå, att
en ideologi inte kan tillgodogöras med våld, att den inte kan försvinna genom ett krig. Det är därför inte endast meningslöst
utan också kriminellt att börja ett krig för att ´tillintetgöra hitlerismen´ och camouflera det som en kamp för ´demokratin´.

Vem har fällt dessa kloka ord, så svidande aktuella? Jo det har självaste Molotov, folkkommissarien för utrikes ärenden, den 31 oktober 1939 vid ett
sammanträde i Sovjetunionens Högsta Råd. Arthur Koestler, själv kommunist 1931 – 1938, har hittat uttalandet, som skulle kunna tillämpas på
Vietnam, Albanien, Kambodja, Syd-Jemen, Bosnien, Irak, vad du vill. Bomber är inget bra sätt att sprida demokrati på. Det är, med Molotov,
kriminellt. Men när Molotov gick i pakt med Ribbentrop, då lämnade Arthur Koestler kommunistpartiet. Stalin var taktisk. Han ansåg sig inte
tillräckligt rustad för det väntade anfallet från Hitler. Men när ryssarna hissade hakkorsflaggan på Moskvas flygplats och spelade tysk nationalhymn
för att välkomna den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop, då blev det för mycket. Arthur Koestler lämnade kommunistpartiet.

Arthur Koestler skrev också att Freud och Marx kände till sin metods gränser. Men freudianer och Marxister gör det inte. De uppställer totalitära anspråk för att
kunna förklara alla fenomen med en metod, som för dem är ett universalmedel, menade han. Jämför våra dagars jämlikhetskrav och feminismen.

Om vi håller oss till Sverige ett tag och till frågan om politiska självmord, så har väl inget självmord träffat folksjälen så som Hans Palmstiernas.
Pionjären på miljö, motståndare till atomkraft och atombomber, gick i sjön 1975 samma dag som riksdagen tog beslutet att bygga 13 kärnkraftverk.
OLOF PALME krossade honom genom att göra honom till sakkunnig i Jordbruksdepartementet, och vi som trodde att HANS PALMSTIERNA skulle
bli vår nye miljöminister. Själv förstod han att han var avsatt av OLOF PALME. Som en annan CARL PERSSON. Som alla andra skandaler
mörkades självmordet effektivt av OLOF PALME, precis som han gjorde med tillbudet till härdsmälta i reaktorn i Ågesta i södra Stockholm den 1
maj 1969. Den katastrofen skulle ha drabbat halva huvudstaden om kylvattenanläggningen brustit när reaktorn skenade. OLOF PALME, som var
utbildad officer och verkade i den militära säkerhetstjänsten, såg till att inget läckte ut om tillbudet. På samma sätt lyckades han mörka HANS
PALMSTIERNAs självmord.

Nu var detta kanske ändå inte det lättaste. Det förutsatte en lojal journalistkår, lojala politiker, lojala jurister, lojala författare, men de fanns. Och de
behövdes sedan för att det stora projektet, ”Operation Alpha” eller MORDET PÅ OLOF PALME skulle lyckas. Ett villkor var att HANS
PALMSTIERNAs förtrogna, MARIT PAULSEN ställde upp. Norskan hade utbildats till partiets agitator på Brunnsviks folkhögskola vid Ludvika
och drev med sin man och hans många barn ett jordbruk i Ytter-Malung i Dalarna. Mannen fick dödsbudet i radion när han körde traktorn ute på
åkern. I nyheterna sas att det var en olyckshändelse. Det var också vad de anhöriga sa. MARIT PAULSEN anslöt sig till dem, fast hon visste allt och
var officiant vid den borgerliga begravningen i Duvbo kyrka.

Mina läsare vet redan hur jag fick kontakt med Hans Palmstiernas son Tom, som hade undersökt den tabubelagda händelsen i släkten och funnit ett
mycket väl planerat självmord. Fadern hade vid nattliga promenader med den unge sonen talat om sin förtvivlan över jordens och mänsklighetens
framtid. Det kom också fram att hans maka var på väg ifrån honom. En kort tid efteråt gifte hon om sig.

KONTROLL ÄR NYCKELORDET
I nazismens centrala Berlin hade partiet ett ombud i varje kvarter, som hade koll på hyresgästerna. I regel var det portvakten
som hade funktionen. De hade förstås armbindlar med hakkors. Strikt klädsel. Bruna skjortor. Ständig kontakt med
organisationen per telefon. Till gatubilden hörde parader och fanor, taktfast marscherande. Lastbilar, motorcyklar med
sidvagnar.

Propagandaminister Joseph Goebbels organiserade den tyska filmindustrin med fast hand. När Veit Harlans antisemitiska kostymfilm JUD SüS med
svenskan Christina Söderbaum hade premiär så visades den på alla Berlins biografer. Det fanns inget annat att se. En annan film som skildrade
nazismens effektivitet var Fritz Langs DOKTOR MABUSES TESTAMENTE. Goebbels såg genast vad det var fråga om och stoppade den. Den
store regissören fann för gott att gå i landsflykt, till Paris och Hollywood. Rune Waldekranz skriver i standardverket FILMEN VÄXER UPP:

”Filmen var ohyggligt verkningsfull i sin brutala destruktivism och blev med skäl förbjuden i Sverige”.

I dagens Stockholm finns likheter med Hitlers Berlin. Det politiska modet är påtagligt. De syns lång väg i sina röda jackor eller skinnjackor, svarta
ryggsäckar, jympadojor. Med kameror och nallar i ständig kontakt med varandra. Halvnakna, glada flickor i kortkort. Över den sterila Odenplan
kan man plötsligt få se en pluton i gåsmarsch i svarta byxor och vita skjortor, med plutonchefen bredvid med röd pärm under armen. Om man
förflyttar sig från Norrtull mot Gamla Stan ska man lägga märke till att det finns poster i nästan varje hörn, som observerar och rapporterar gud vet
vart. Nej, inga armbindlar men akustiska kännetecken. Man visslar eller sjunger, ropar åt någon, bara harklar sig. Har man bil så tutar man. Här
följer citat ur en information, som kommer från en känd EAP:are vid namn Mikael Eriksson. Ibland har han kallat sig Lars Lindh:

”Här är lite information om ett Kommunistiskt Svin med namn . . . .kallad ”Sillen”. Han leder en terrorgrupp som är specialister på att terrorisera
Nationellt sinnade personer. Han terroriserar även åldringar och handikappade. Här är en liten meritlista:

Telefonterror: Ett vanligt sätt är att påstå att den han ringer upp själv sysslar med terror. Om han lovar sluta med sin terror så ska ”Sillen” sluta
med sina samtal.

(Informationen från Data Rex beskriver i detalj hur terroristen provocerar och bandar samtal som han sedan spelar upp för sina offer)

Andra exempel på synlig terror: Åka förbi personers bostäder och tuta. Åka efter personers bilar och tuta. Sabotera och slå sönder bilar. Spraya
politiska budskap utanför personers bostäder och på fasader. Stoppa tändstickor och lim i lås på bilar och hus.

Och så vidare.

Jag har återfunnit skriften i mina gömmor. Den namngivna skurken bor numera i mitt hus och är naturligtvis ingen skurk. Allt som står i texten har jag dock råkat
ut för. Numera tillkommer trakasserier i datorn, i min mailbox. ”Informationen” fick jag per post, men sedan kunde han inte hålla sig utan ringde upp och sa vem
han var. Det var av honom jag fick tipset att Åklagare Sigurd Denckers dotter satt på Svartsjö för narkotikabrott och gärna ville berätta för mig att Lars
”Bombmannen” Tingström, som låg döende på Kärnsjukhuset i Skövde, var oskyldig. Det var i stället hennes fästman som hade sprängt pappans villa i Nacka.
Jag besökte både henne och Tingström och meddelade förstås både polis och åklagare, men alla var helt ointresserade, liksom pressen. Då som nu.
En annan egendomlig tillfällighet var att en kommendörkapten Hans von Hofsten blev min motståndare både när det gällde U-
båten Ulven och MORDET PÅ OLOF PALME. ”Palmes fiende nr 1” läkaren Alf Enerström berättade en dag att han fått
besök av Hans von Hofsten och chefen för Marinen amiral Per Rudberg, som ville att han skulle ställa sig i spetsen för en
statskupp. Det gällde förstås att få bort OLOF PALME. Von Hofsten sa:

”Jag har nu 500 man. 250 kan besätta Kanslihuset och 250 Radiohuset.”

Och han la till att Quisling hade inte fler. Då sa Enerström:

”Det behövs inte. Vi knäcker honom på Harvardaffären.”

Där fick ju Enerström rätt. Skattebrottet var det som tog djupast på OLOF PALME, så djupt att han beslöt sig för att göra sin
sorti från denna världen. Frågan är om inte Hans von Hofstens hemmanassar ändå kom att ockupera både Radiohuset och
Kanslihuset. Och styrkorna kan mycket väl ha hunnit växa till både 5- och 10 000, över hela landet. Mycket talar för att Hitlers
övervakning av husen i Berlin i Stockholm har organiserats i de överallt uppväxande bostadsrättsföreningarna.

Jag har tidigare berättat om hur jag en dag blev uppringd av sonen till den rättsläkare Einar Sjöwall från Lund som var med när de hade plockat ut
liken ur U-båten Ulven och förklarat att alla ombord hade dött omedelbart av minexplosionen. Sonen, som också var läkare, hade på von Hofstens
förfrågan om han ville medverka i hans bok om Ulven svarat att han skulle göra det på villkor att jag också var med. Så det blev ingenting av med
det. När boken kom visade det sig att den inte innehöll ett sant ord. Men kommendörkapten Hans von Hofsten erhöll Krigsvetenskapsakademien pris
på 10 000 kronor för lögnerna. Nu har visst justitieminister Thomas Bodström instiftat ett mindre Nobelpris på en miljon i Kriminologi. Det skulle
sitta fint.

Det får bestämt bli en fortsättning.

Hälsningar

LARS KRANTZ

Lisbet Palmes kappor

Bilden till vänster, visar den kappa med pälskrage som Lisbet Palme hade på sig vid mordplatsen. Hon åkte från mordplatsen i samma
ambulans som hennes döde make transporterades i. Kappan skickades till Bundes Kriminal Amt i Wiesbaden för kriminalteknisk undersökning
av kulhålen i ryggen.

Bilden till höger, som levererades till pressen av FLT, Förenades Landsorts Tidningar, uppgavs föreställa Lisbet Palme när hon anlände till
Sabbatsbergs sjukhus i en polisbil en kort stund efter mordet. Bilden skulle ha tagits av en fotograf Ulf Karlsson, men han förnekar att han
tagit bilden. Som synes har hon en helt annan kappa på sig. Hon måste i så fall ha bytt både fortskaffningsmedel och kappa på vägen från
mordplatsen till sjukhuset.
SENASTE NYTT 24 08 2005:

UPPDATERAD 25 08 2005:

VEM STYCKADE CATRINE?

SKALL KOMMER FRÅN

FAGERHULT
MODER SVEAS FRAMTID
HÄNGER PÅ ETT HÅR
På det tjugonde året närmar vi oss sakta men säkert lösningen på MORDET PÅ OLOF PALME. Det kan ske via Styckmordet
på den prostituerade Catrine da Costa. En alltmer utbredd uppfattning är nu att det inte var de två anklagade läkarna som
gjorde det, liksom att det varken var kurderna, Victor ”33-åringen” Gunnarsson eller Christer Pettersson som mördade OLOF
PALME. Men någon eller några var det, bortom allt rimligt tvivel. DNA från ett hårstrå ska lösa alla problem. Om det vore så
enkelt.

Det är säkert 10 år sedan nu, som jag lämnade in en LATHUND för spårhundar till ”Granskningskommissionen med anledning av MORDET PÅ
OLOF PALME” i tron att de var angelägna om att lösa MORDET PÅ OLOF PALME. I stället tolkade de Statens direktiv så att det inte ålåg dem att
finna en mördare utan snarare tvärt om. Lathunden såg ut ungefär så här

1. När dyker spåret upp första gången?

2. Varifrån kommer tipset?

3. När hamnar det i akten?

4. När når det utredarna? Vad görs?

5. När kopplas åklagare in? Advokat?

6. Juridiska åtgärder? Anhållande, häktning, åtal, mål, dom.

7. När kommer det i media? Press, radio, TV.

8. Offentliga möten, seminarier, demonstrationer?

9. Resning, debatt, och så vidare.

10. Förebud i film, teater, radio?

Det ser enkelt ut, men det fungerar ganska bra. Men man bör inte glömma Punkt 10. Det går inte att komma ifrån att MORDET PÅ OLOF PALME
skildras långt i förväg i Andrej Tarkovskijs film OFFRET, i Suzanne Ostens film BRÖDERNA MOZART, som paret Palme var och såg på biografen
GRAND på mordkvällen, och i Ebbe Carlsson/Bo Baldersons deckare PARTILEDARN AVGÅR MED DÖDEN. Visserligen träffade jag härom
dagen en före detta minister som menade att brott som dök upp först i populärkulturen hade blivit inspirerade av denna. En fascinerande tanke. Att 11
september år 2001 förekom i serietidningen Kalle Anka fyra år innan skulle alltså förklaras av att terroristerna skulle ha fått idén av Joakim von
Anka!

Eftersom jag fått klä skott för POLISSPÅRET vill jag börja med det. Då finner jag att det planteras redan före mordet av OLOF
PALME själv, när hans kusin Leif Bolling följer med honom hem till porten på Västerlånggatan 21 på hans sista vandring från
hans tjänsterum i Rosenbad. Då stannar OLOF PALME plötsligt till och säger att han blivit hotad i telefon av en polis. ”Det är
som att ha fått loppor i pälsen”, säger han. Kusinen tycker att samtalet måste gå att spåra, men OLOF PALME lyssnar inte på
det örat.

Leif Bolling var en av de sista som kom igenom telefonslussen till Riksradions jättehearing om MORDET PÅ OLOF PALME den 1 mars 1992.
Programmet sändes direkt från Radiohuset i Stockholm och jag medverkade per telefon från Sydkoster. Programledarna Erik Fichtelius och Jan
Mossander verkade överrumplade när Leif Bolling kopplades in och berättade att han hälsat på OLOF PALME i hans tjänsterum och suttit och pratat
med honom i några timmar. Krigsmaterielinspektören Carl Fredrik Algernon hade kommit in i rummet och fört ett upprört samtal med OLOF
PALME. Efteråt sa OLOF PALME till till sin kusin att han absolut inte fick nämna detta för någon. Det var Algernon som senare blev knuffad
framför tunnelbanan vid T-Centralen. Han var väl förtrogen med OLOF PALMEs vapenexport. Den förste som kastade sig över Leif Bolling i
Radiostudion var den nye ledaren för polisens Palmegrupp Hans Ölvebro. Han var så fräck att han ville låta påskina att Leif Bolling ljög, att han
aldrig ens träffat OLOF PALME. Märkligt nog biträdde de båda radiomännen Erik Fichtelius och Jan Mossander honom i denna mörkläggning.
Programmet avslutades med att advokaten, JÄMO, Klas Borgström spolade mitt inlägg tidigare under kvällen som ”rent nonsens” och ”struntprat”.
Jag hade berättat att OLOF PALME blev skjuten av Lisbet Palme.

Nästa plantering görs av LISBET PALME på Sabbatsbergs sjukhus, då hon säger till personalen att hon misstror polisen. Hon vill inte bli hörd av
några andra poliser än SÄPO. Hon vill inte ens visa upp sin påstått skottskadade rygg för en polisläkare. Trots att docenten Milan Valverius erbjöd
henne en kvinnlig rättsläkare, feministen Kari Ormstad. Vid förhör av HANS HOLMÉR, tidigare SÄPO-chef, berättar hon senare att två män, lätt
igenkännliga som basebollpoliserna Leif Tell och Thomas Piltz, hållit vakt utanför bostaden på Västerlånggatan en tid. Leif GW Persson hade döpt
dem till Bill och Bull efter de elaka katterna kring Pelle Svanslös i Gösta Knutssons klassiska barnfabel. De rekryterades till POLISSPÅRET av Jan
Guillou efter att ha blivit kända för fallet Rolf Machnow den 28 juni 1982, en före detta narkoman som de hämtade från Plattan/Sergels torg och
förde till en poliscell vid Stockholms Central, där han avled vid slagsmål med ett bord medan de tittade på. Även Leif GW Persson kommenterade
fallet offentligt och kritiserade den bristfälliga utredningen. (Det var Thomas Piltz som jag såg på en buss på Birger Jarlsgatan en kvart efter
mordet. Punkt 2 i Lathunden)

STYCKMORDET AV CATRINE DA COSTA måste sättas in i ett större sammanhang, det vill säga i MORDET PÅ OLOF PALME. Författarna till
scenariot vet att OLOF PALME kommer att obduceras av chefen för Rättsläkarstationen i Solna docenten Milan Valverius. Eftersom denne
rättsläkare från Tjeckoslovakien och DDR är internationellt känd som yrkesman – bland annat hade han vid besök i USA biträtt vid obduktionen av
Martin Luther KING - gäller det att planera hans bortförande från scenen i god tid. Det sker genom att man (vem?) hittar på att CATRINE DA
COSTA blev styckad på hans arbetsplats, till på köpet av en av hans underläkare tillsammans med en kollega till denne och hans 1 ½-åriga dotter.
Polisen får anmälan från den jugoslaviske rättsläkaren JOVAN RAJS och de båda utpekade läkarna anhålls. Massmedia exploderar med
bloddrypande detaljer om den fruktansvärda gärningen. Utanför Rådhuset i Stockholm står en feministisk mobb och skanderar ”Ropen skalla/griftero
år alla”. För JOVAN RAJS kommer utmanövreringen av Milan Valverius mycket lägligt. Han får professuren och blir nästa chef för avdelningen.
Milan Valverius har hela tiden hävdat att ett rituellt styckmord omöjligen kan ha skett på denna plats, där det är jour dygnet runt.

Det första Milan Valverius sa till mig när jag uppsökte honom för att tala om det hemligstämplade obduktionsprotokollet var att läkarna var
oskyldiga till styckmordet. Jag blev förbluffad eftersom den uppgiften inte förekommit någon stans under de åren som fallet virvlade runt i media.
Valverius talade om de absurda inslagen med spädbarnets vittnesmål, refererat av modern på ett band, som sedan förkommit. Modern hade ju också
beskyllt läkaren för incest med babyn. Allt var led i en vårdnadstvist i samband med en skilsmässa. Ödet ville att jag kom direkt från Valverius till
bokförläggare Tryggve Carlson för att diskutera en Palme-bok just som han fått Hanna Ohlssons vinklade bok om CATRINE från trycket. Jag sa vad
jag just fått höra, att de var oskyldiga och Tryggve Carlson parerade med att han väl kände Hanna Ohlsson, så det blev varken Palme eller
Styckmord på hans förlag. Numera har han förresten sålt förlaget.

Sambandet mellan STYCKMORDET och MORDET PÅ OLOF PALME ansåg jag ytterligare styrkt när jag kom till ett lager för byggnadsträ vid
Norrtull för en filminspelning och ägaren som jag skulle intervjua började med att visa den plats inom området där plastsäckarna med den styckade
kroppen påträffats. Min maka visste att jag skulle filma där, och eftersom hon som det senare visade sig var aktiv i det stora dramat MORDET PÅ
OLOF PALME är jag övertygad om att hon hade ett finger med i spelet när säckarna placerades just där. Industrimannen blev själv ett offer för de
destruktiva feministerna och tog sitt liv samma dag jag besökt honom i bostaden och han berättat hur sonen förälskat sig i hans fru, som var hans
tredje, övertagit firman och kört den i botten. Jag intervjuade pappan för att han i sin ungdom varit kontrollant för den omfattande virkesexporten
till Hitler-Tyskland. Han var också som svenska Statens representant nere i Berlin och kontrollerade leveransen. Han gjorde sig en förmögenhet på
dessa HITLER-STOCKEN, som han byggde upp sitt företag med. 40 procent av Sveriges export till Tyskland under kriget utgjordes av trävaror.

Hur hamnar vi nu i Fagerhult? Ofta är en linje mellan två punkter alldeles rak. Vi får komma ihåg att STYCKMORDET hade
starka perversa inslag, där förövarna skurit ut könsdelar och bröst och tömt maginnehållet. Huvudet saknades också. Vid ett
bisarrt möte på Publicistklubben i Stockholm med rubriken HAR VI BEHANDLAT LISBET PALME MED SILKESVANTAR?
satt kriminologen Leif GW Persson i panelen med vinglas framför sig. När hemligstämpeln för OLOF PALMEs
obduktionsprotokoll kom på tal sluddrade denne expert att det var sekretessbelagt för att inte ”en sån typ som Lars Krantz
skulle kunna gotta sig åt denna pornografi”. Lagmannen Brita Sundberg-Weitman, som var med på mötet, undrade vad i all
världen detta hade med pornografi att göra. Ett annat märkligt inslag på mötet var Olle Alsén från DN:s ledarredaktion, god
vän till OLOF PALME, som stod upp i talarstolen och talade om LISBET PALMEs iskyla. Olle Alsén hade genom åren varit
OLOF PALMEs samtalspartner och det var hos honom som OLOF PALME planterade kärnkraftsmotståndet, när han kommit
på andra tankar efter sitt besök i Hiroshima. Sven Anér i sin tur fungerade som Olle Alséns förlängda arm och skrev flera
böcker i ämnet. Båda två fortsatte sedan som bromsklossar när det gällde uppklarandet av MORDET PÅ OLOF PALME. Mötet
leddes för övrigt av Anette Kullenberg, syster till advokaten Klas Borgström, JÄMO. Klas Borgström var också närvarande på
mötet. Han kom efter rättegången mot Christer Pettersson ut en bok, PALME-RÄTTEGÅNGEN, där han förfäktade att det var
Krille, som var mördaren!

Spåret till jaktlaget i FAGERHULT norr om Stockholm ser ut på följande sätt: Jaktstugan ligger på friherre Beck-Fries ägor, alltså den adliga ätt
som LISBET PALME tillhör. Jaktstugan fungerade som TV-studio för en serie program, där jaktlaget berättade om sina bravader, visade sin
skjutbana, visade hur olika slag av ammunition fungerar, talade både om jakt på djur och om MORDET PÅ OLOF PALME. Den odräglige Jan
Guillou berättade en gång om varför han jagade i Afrika och gjorde sig väl skyldig till en freudiansk felsägning när han sa att han reste dit för att
skjuta folk. Jag Guillou hade förresten bevakat STYCKMORDET för en tidning. På Publicistklubben sa han att han visste i förväg att domen skulle
bli att läkarna friades för mord men fälldes för styckningen på så sätt att domstolen i domskälen skulle säga att de styckat kroppen, ”bortom allt
rimligt tvivel”. Han myste belåtet över sin framsynthet. Det var förresten Jan Guillou som var först med att skriva om POLISSPÅRET. Det gjorde
han i Jan Myrdals tidning Folket i bild/Kulturfront en vecka efter mordet. (Punkt 7 i Lathunden) En polis som mördare vore en önskedröm för
vänstern, menade han på. Därför skulle jag göras till ”vänster”. Det gick till så att jag blev inbjuden av tidningen PROLETÄREN, Christian
”Likskändarn” Diessens organ, att skriva en gästkrönika, vilket jag gjorde. Ingenting lämnades åt slumpen i detta väldiga bygge.

När nestorn i svensk juridik professorn i civilrätt vid Uppsala Universitet Anders Agell begärde resning i Regeringsrätten för läkarna i
STYCKMORDET och fick avslag väckte det en storm av förbittring i den juridiska världen. Han hade utgått ifrån Per Lindebergs epokgörande bok
DÖDEN ÄR EN MAN om journalistiken kring fallet och sedan gått igenom den juridiska behandlingen. Han fann en rättsaffär som pågått i 20 år och
passerat domstolar 13 gånger, nästan genomgående utan prövning i sak. Den 4 november i fjol gav han ut en liten skrift ANATOMIN AV EN
HÄXPROCESS, en förstudie till en stor avhandling, som förhoppningsvis ska återupprätta rättssamhället i Konungariket Sverige.

”RÄTTSVÄSENDETS TOTALA OFÖRMÅGA TILL SJÄLVRÄTTELSE I DETTA FALL AKTUALISERAR FÖRHÅLLANDET MELLAN
ETIK OCH JURIDIK HOS MÅNGA AKTÖRER. FALLET AKTUALISERAR OCKSÅ ETIKEN I MASSMEDIA OCH MASSMEDIAS
PÅVERKAN PÅ DOMSTOLAR OCH MYNDIGHETER.”

Per Lindebergs digra verk bygger på en genomgång av allt polismaterial, även hemligt, som ställts till hans förfogande av kriminologen, jägaren och
författaren Leif GW Persson. Per Lindeberg kallar sig vetenskapsjournalist. Han sökte och fick ett stipendium av det statliga
BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET, där Leif GW Persson var anställd, för att forska i publiciteten kring STYCKMORDET. Det blev en vidräkning
med en genre inom journalistiken när den är som sämst. Jan Guillou pöste över av lycka, som denne Publicistklubbens ordförande alltid gör när
kolleger spolas. Men var det av hänsyn till sin handledare eller till Staten som Per Lindeberg aldrig nuddade vid frågan vem som mördat och styckat
CATRINE DA COSTA? Själv försökte jag flera gånger få kontakt med Per Lindeberg, men han ställde sig avvisande. Han reagerade också negativt
när jag citerade hans hemsida, där en släkting till allmänläkaren Thomas Allgéns dotter vädjade till henne att höra av sig till sin far. Hon var nu i
mogen ålder, hade bytt namn och vistades på okänd ort. Leif GW Persson bör ha lärt känna CATRINE DA COSTA när han som kriminolog gjorde en
utredning om gatuprostitutionen i Stockholm. Han har alltid varit ambivalent. Han varnade tidigt för polisstaten samtidigt som han med beundran
rapporterade från en studieresa till USA om polisens princip skjuta först – fråga sedan. När han blev utnämnd till professor på Polishögskolan sa
han att där inte behövdes någon professor. När jag berättade för honom om Tell och Piltz bravader så sa han att så där går det inte till. Som om han
inte hade läst sina egna romaner. Han tycks ha funnit sig väl till rätta både med Hans Holmér, Ebbe Carlsson och Olof Palme. Vid mordrättegången
mot polisen PER JÖRLIN dök han upp och umgicks med den häktade i enrum i pauserna. PER JÖRLIN åtalades för mord men fick till slut 3 ½ år för
vållande till annans död för att man aldrig hittade liket.

Återstår professor Jovan Rajs, jugoslavisk jude som inte har hörts i vare sig STYCKMORDET eller MORDET PÅ OLOF PALME. Han försummar
aldrig ett tillfälle att tala om att alla hans släktingar omkom i Auschwitz. I en bok om fallet Osmo Vallo, som omkom vid ett polisingripande, tog han
heder och ära av alla sina kolleger i rättsläkarkåren. När han presenterade sin bok på Akademibokhandeln i Stockholm sa han att han kommit på att
CATRINE DA COSTA måste ha styckats av en kvinna, därför att hon hade styckats som en husmor styckar en fågel i köket. Hur han sedan fick ihop
det med att hon hade styckats av den så kallade obducenten, hans egen underläkare, är en gåta. Veterligen påbörjade denne obduktionen av de
upphittade likdelarna, innan Jovan Rajs angav honom för mordet.

Mitt i TV-soffans kallprat når oss nyheten att en av feministernas portalfigurer Ebba Witt-Brattström hoppar av det nya partiet. Med henne
ytterligare några i styrelsen. Det spekuleras om maktstrider och intriger. Men kan det inte vara så enkelt att dessa vänsterkvinnor i det ouppklarade
mordets skugga funnit att det de tog initiativet till i stället ledde till rena fascismen? De hade läst Arthur Koestlers varningar på denna webb? Ebba
Witt-Brattström var en av initiativtagarna till GRUPP 8, som bekämpade OLOF PALME. En annan medlem hette Lisbet Palme.

Om vi återgår till professor Jovan Rajs igen så kunde jag observera några märkliga turer i samband med att jag jagade OLOF PALMEs dödsattest.
Detta märkliga dokument var till en början precis som obduktionsprotokollet hemligstämplat. Emellertid fanns det i materialet till JK:s förhör med
Hans Holmér. Med det i handen uppsökte jag Rättsläkarstationen för att fråga varför JK inte fått originalet utan ett exemplar, en blåkopia på en
utskrift från en elektrisk skrivmaskin. Där syntes tydliga spår efter suddknappen. Sekreteraren blev förskräckt över att jag hade fått tag i dödsattesten
över huvud taget men hade ingen förklaring. Jovan Rajs satt i sitt rum på andra sidan korridoren med dörren öppen och följde vårt samtal, utan att
vilja ge sig till känna. När jag stängde dörren till expeditionen inifrån gick sekreteraren genast och öppnade den, så att Jovan Rajs skulle kunna
höra.

Jag uppsökte också Storkyrkoförsamlingen för att få dödsattesten där. Jag möttes av en mycket nervös hovpredikant, som bad
mig sitta ned medan han ringde ett telefonsamtal. Han frågade efter den kyrkoboksansvarige. Den i andra ändan begrep inte
vem han menade så han fick förtydliga ”Kyrkoherde Bolling”. Prästen i Solna var morbror till Lisbet Palme. Och möjligen far
till den ovan omtalade kusinen Leif Bolling. Han gav rådet att jag skulle få en avskrift ur Död- och begravningsboken.
Dödsattesten fanns på Statistiska Centralbyrån, sa man. När jag fått utskriften och satt och talade med prästen kommer den
kvinnliga klockaren in med ett ex av dödsattesten i handen. Lätt generad räckte han då över den. På pin kiv gick jag sedan till
Statistiska Centralbyrån. Där de först inte ville lämna ut den men sedan gav med sig, eftersom den ändå redan var ute.

Jag satt då med tre olika versioner av detta dokument, där nästan alla uppgifter var fel. Det stod att OLOF PALME bodde på Storkyrkobrinken, att
han avlidit på sjukhuset den 28.2.86 utan angivande av klockslag, att han blivit skjuten i bröstkorgen, att han var skjuten av en okänd, att en
bidragande dödsorsak var att han inandats blod i lungorna. Jag uppfattade det hela som en brasklapp, att Milan Valverius ville markera att han
skrivit attesten på Lisbet Palmes diktamen. Jovan Rajs gav aldrig någon förklaring. Han ville över huvud taget inte tala med mig.

DENNA HISTORISKA SKANDAL BORDE INTE FÅ PÅGÅ EN ENDA MINUT TILL. SVERIGES DYRASTE BROTTSUTREDNING ÄR EN
REN BLUFF. DE SKYLDIGA MÅSTE LAGFÖRAS. DET ENA DÖDSFALLET EFTER DET ANDRA MÖRKAS. ANNA LINDH, CATRINE
DA COSTA, LARS TINGSTRÖM, CATS FALCK. LISTAN KAN GÖRAS HUR LÅNG SOM HELST. RÄTTSAPPARATEN FUNGERAR INTE.
MÖRDANDET FORTSÄTTER. KONUNGARIKET SVERIGE HAR I DECENNIER VARIT I RÖVARHÄNDER. MORDETS EPOK MÅSTE
FÅ ETT SLUT.

Vi ses igen.

LARS KRANTZ
Uppdaterad 03 10 2001

Kulten av den unge gosseguden har

antagit kväljande proportioner.

Svenska Dagbladet när Olof

Palme
vid 42 års ålder blev vald
till
partiledare 1969.
JOAKIM von ANKA var först

på MANHATTAN
Är katastrofen på Manhattan den 11 september 2001 ett konstverk? Skapat av ingen mindre än Walt Disneys tecknade figur Joakim von Anka? Var
mordet på Olof Palme ett konstverk? Enligt den ryske filmregissören Andrej Tarkovskij, som gjorde filmen OFFRET om Olof Palme så gjorde Palme
hela sitt liv, inklusive mordet och eftermälet, till ett konstverk. Den partiledardebatt som den kommersiella TV-kanalen TV 4 anordnade den 27
september hade som enda syfte att totalt utplåna detta konstverk. Hans namn nämndes aldrig. Desto mera närvarande i debatten var ”konstverket”
Manhattan. I dag kan du, käre läsare, också få höra hur Karl Gerhard avslöjade Folke Bernadotte i en diabolisk kuplett och därigenom indirekt klädde
av ”konstverket” DE VITA BUSSARNA.

Segrare i TV-debatten var statsminister Göran Persson, enligt mätningar som redovisades omedelbart efter debatten. Han följdes av tvåan,
moderatledaren Bo Lundgren. Sist kom Miljöpartiets språkrör Lotta Nilsson-Hedström, som jag för min del tyckte skötte sig bäst. Nästa dag fick vi
veta att hennes parti skulle ha åkt ur Riksdagen, om det varit val nu. Varför var man så angelägen om att utplåna Miljöpartiet? Jo, därför att partiet
inte existerade som riksdagsparti när mordet på Palme inträffade! Miljöpartiet kunde därför inte misstänkas för att ha varit insyltat. Förra språkröret
Birger Schlaug försvann genom en bakdörr sedan han dristat sig till att motionera om att Olof Palmes obduktionsprotokoll skulle offentliggöras.

Det kan noteras att mordet på USA:s president John F Kennedy stått modell för mordet på Palme. Bland annat har obduktionsprotokollet aldrig
offentliggjorts. I dag lär Kennedys obduktionsprotokoll till och med vara försvunnet.

Den tyske modernistiske tonsättaren Karl-Heinz Stockhausen belönades i maj med Polarpriset på en miljon kronor. Nyligen skulle hans
nykomponerade operasvit LJUS uppföras vid fyra konserter i Hamburg. Men de har ställts in. Stockhausen gjorde nämligen ett uttalande om
MANHATTAN, som inte var riktigt passande. Han sa att det var det största konstverk som någonsin funnits. Här hade folk förberett sig för konserten
i tio år och sedan dött vid framförandet. Ett sådant yttrande från EU var mer än man tålde. Stockhausen hade glömt bort att 6000 av publiken på
första parkett också dog.

Men hur kommer Kalle Anka och Joakim von Anka in i bilden? Det gör de i serietidningen KALLE ANKA & Co årgång 1997 i det nummer som kom
ut i Sverige som nummer 33 den 8 augusti. Joakim berättar om vad som händer i världsrymden. Av en massa rymdskräp kommer något till
jordens yta och borrar sig ned i Antarktis.

Och vet ni vad som händer med det?, frågar Joakim. Och hans krasse svåger Kalle svarar:

Självklart! Du räknar ut hur du kan tjäna pengar på det.

Dyrbara metaller har Joakim samlat i den antarktiska isen, i en jättelik kub, som han kallar för pengabingen eller den utomjordiska rymd-
mackapären. Plötsligt lämnar den jordytan och ger sig på egen hand mot Manhattan, mot Joakim von Ankas nybyggda
tvillingtorn.

Och här kan ni själva se vad som händer. Det verkar bekant på något sätt. Det är en sciencefictionhistoria som kunde ha
påhittats av L Ron Hubbard, Han, som grundade den kriminella sekten Scientology, samlade en förmögenhet av
medlemmarna och försvann spårlöst 1986, samma år som Olof Palme dog. Men hans stiftelse finns kvar.

Att det är World Trade Center som åsyftas i Walt Disneys serie är det ingen tvekan om. Manhattans siluett avtecknar sig mot himlen. President
George W Busch kan lika gärna skylla farbror Anka med sitt flygande kassaskåp för dådet som talibanerna med sina kapade passagerarplan.
Eftersom Israel behöver en fiende, araberna, så passar det bra att gå via gerillakrigaren Usama bin Ladin. Den legendariske brittiske journalisten
Hunter S Thompson tycks läsa min hemsidan, eftersom han skriver så här, enligt DN:

Var är Adolf Hitler när vi behöver honom som bäst? Att slåss mot en fiende, som inte finns, det är knepigt.

Ty vad Joakim von Anka lär oss så är det att operationen varit förberedd i minst fyra år. Usama bin Ladin som syndabock blir i ett slag nästan
löjligt. I klass med Christer Pettersson i Palmemordet. På dessa grunder är president George W Busch beredd att starta ett nytt Vietnamkrig. Det
kan inte vara sant.
Partiledardebatten interfolierades med reklampuff för en repris av Kjell Sundvalls lögnaktiga film SISTA KONTRAKTET om Palmemordet. Som
ändå tydligen har ägt rum någon gång. Även det var förberett, åtminstone i fyra år. Förövningen hette Rolf Machnow, en narkoman som fördes från
plattan vid Sergels torg till en poliscell vid Stockholms Central, där han slog ihjäl sig själv vid slagsmål med ett bord medan de två poliserna Thomas
Piltz och Leif Tell från Norrmalmspolisens beryktade nassegäng Baseballigan tittade på. De figurerade sedan i polisspåret, som man påstod att jag
var upphovsman till. De hade verkligen sprungit omkring vid mordplatsen men det var inte mordutredningen intresserad av. Den arbetade nämligen
enbart med att dölja sanningen. Efter min första bok om Palme ETT VERKLIGT DRAMA blev jag uppringd av Kjell Sundvall, som ville köpa
filmrätten. Tyvärr blev det inget av, men några år senare, då jag fått fram vilken roll Palmes egen familj spelade i dramat ringde jag upp regissören.
Han kom till telefonen från en inspelning i Filmstaden. Han blev vettskrämd, och stammade att det var någonting som man inte kunde ta i på
decennier.

Så är det. Palmemordet är ett affärsprojekt som sträcker sig över decennier. Manhattan har kopplats till Kennedymordet. Kennedymordet har
anknytning till Palmemordet.

Jag avbryter skrivandet för att se på Kjell Sundvalls film från 1998 i TV. Jag noterade i eftertexten att de två socialdemokratiska bröderna
Poutiainen, som skrivit en tjock bok om polisspåret, på något sätt var adjungerade. Ett pekoral, en melodram av värsta sort. Jag blir upprörd. Detta
är oanständigt. Ett stycke nutidshistoria, som påverkat hela vårt samhälle, bäddas in i en stinkande såpa där en riktigt ful filmbov, en köpt polis,
mördar Palme och bestämt några till innan han själv blir skjuten av en svart städerska på Mallorca. Det är klart att det är tillåtet att göra dåliga
filmer. Det är inte det. Men det är oanständigt att göra en skröna som ska ge sken av att komma med en lösning till mordet. Låt vara att polisen som
sköt Palme i filmen för att få pengar tog tillbaka alltihop i sista scenen och sa att det var ljug. Detta mord som den svenska staten vill förhindra oss
från att få veta sanningen om. Så långt har det alltså gått. Nu måste jag kräkas.

Då satt Lars Molins välgjorda film om Ivar Kreuger och hans bråda död i Paris bättre. Den kom följande kväll, på måndagen den 1 oktober.
Framför allt var slutet tankeväckande. ´Kreuger är ruinerad. Han köper en pistol för att skjuta sig, Men modet sviker honom. Då kommer hans
kvinna, som redan nått till järnvägsstationen för att resa hem till Finland, tillbaka. Han ber henne skjuta, och hon gör det, för att hon älskar honom.
Tankarna går till scenen på Sveavägen. Efter skottet lägger Lisbet sin döde make på rygg och kysser honom på den blödande munnen.

En dotter till en tysk ubåtsamiral från Första Världskriget dök upp på Rotary i Strömstad, när jag var där och talade om både Palme och ubåten
Ulven faktiskt. Hon hade kommit till Norge med DE VITA BUSSARNA, eftersom hon var gift med en norrman i tysk tjänst. Hon lyssnade mycket
uppmärksamt på min version av mordet, och sa efteråt, över en kopp te, att befolkningen på Sydkoster och i Strömstad inte hade fantasi tillräckligt
för att fatta att en kvinna kunde döda sin man av kärlek.

Dags att göra ett kort sammandrag av historien om ubåten Ulven, därför att den är lärorik på många sätt. Den visar hur de makthavande
planerar och genomför en operation och sedan med alla medel ser till att det är lögnen som går till historien.

På morgonen den 16 april 1943 exploderade nyheten att ubåten Ulven saknades efter en övning utanför Marstrand på Västkusten sedan 18-tiden
föregående dag. Den hade en besättning på 33 man. Efter ett febrilt sökande med ett 50-tal fartyg inblandade uppgav man att man hittat ubåten vid
skäret Stora Pölsan söder om Marstrand den 5 maj. Den bärgades och togs i docka i Göteborg. De omkomna sjömännen fanns ombord och fick en
högtidlig begravning. Det hette att Ulven hade sprängts av en tysk förankrad mina på svenskt vatten och en protestnot avläts till Tyskland.

I arbetet med en dokumentär för TV 2 kom jag i kontakt med pressofficeren kommendörkaptenen Einar Zacke, som var mycket nervös. Jag förstod
att han inte ville vara med i programmet och frågade då om han ville bli min konsult. Han ställde upp på det, och så sa han så här: Ta reda på tre
saker, 1) övningsordern, 2) sista ytlägesrapporten för Ulven 3) loggboken för hydrofonstationen på Vinga. Det tog tid, men jag gav mig inte förrän
jag hade dem. De visade att 1) övningen skulle vara så realistisk som möjligt, med stridsladdade torpeder, 2) ubåten siktades i ytläge vid Stora Pölsan
den 16 arpril kl 09.00 av ubåten Gripen vid Stora Oset, 3) Hydrofonstationen vid Vinga hade registrerat knackningssignaler från Ulven i en hel
vecka. Sista gången var det fem svaga slag åtföljda av fem kraftiga.

Sökandet efter den försvunna ubåten följdes av hela svenska folket, bland annat i direktsändningar från bärgningsångaren Belos, varifrån Sven
Jerring rapporterade på kortvåg. Dykare gjorde nedstigningar utan resultat. Allmänheten fick ingenting veta om knackningssignalerna. När ryktena
började gå flyttades hela sökarflottan från platsen där Ulven låg en mil söderut. Alltsammans var fejk.

Där kom pressen i hundratal, berättade Zacke. Vad skulle jag visa dem? Ett hav. Jag hyrde en skärgårdsbåt och förde ut dem på havet. När Jerring
kom blev ju det nyheter och bilder. Och efteråt hette det att ubåten hade blivit minsprängd.

Än i denna dag är det en väl bevarad hemlighet att Ulven inte blev minsprängd. Den hade deltagit i en alltför realistisk övning i samarbete med
tyska marinledningen. De skulle försöka torpedera en tysk bevärad ångare vid namn Altkirch men misslyckades. Altkirch gjorde torpedtuberna
obrukbara med sina sjunkbomber och besättningen begick kollektivt självmord genom att låta en torpedkon detonera inuti fartyget, sedan
officerarna skjutit sig med sina tjänstevapen. Fem man levde instängda i aktra torpedrummet i en vecka innan de också sköt sig.

ALLT DETTA VISSTE MARINLEDNINGEN. DET KAN BELÄGGAS I DOKUMENT PÅ KRIGSARKIVET. MEN DET FÅR INTE SÄGAS.
SÅDANA SOM PRATADE BREDVID MUN I MIN DOKUMENTÄR HAR EFTERÅT RÅKAT UT FÖR REPRESSIONER I REN
MAFFIASTIL. SKA DET GÅ PÅ SAMMA SÄTT MED MORDET PÅ OLOF PALME, ATT DET OM SEXTIO ÅR SKA HETA ATT DET INTE
KUNDE KLARAS UPP. ATT DET VISST VAR NÅGRA KURDER ELLER EN POLIS ELLER EN SOM HETTE PETTERSSON MEN ATT
INGENTING GICK ATT BEVISA? JAG SÄGER NEJ. INTERNET ERBJUDER EN UNIK MÖJLIGHET ATT SPRIDA SANNINGAR, NÄR
ALLA ANDRA MEDIER HAR KOMMIT UR FUNKTION. NU FATTAS DET BARA ATT VI SÄGER IFRÅN.

Åklagaren har beslutat lägga ned utredningen mot de tre poliser som öppnade eld mot stenkastande demonstranter i Göteborg. Nej, varför skulle
han utreda det när han inte ens utreder mordet på statsminister Olof Palme? Eller privatspanare Ingvar Heimers död? Eller något av de många
oklara dödsfall som inträffat i skuggan av Palmemordet?

Det finns vissa likheter mellan det sätt som Göran Persson släpptes in på den politiska scenen och Olof Palmes, när kongressen valde honom till
partiledare 1969. Båda lät sig övertalas. De som knuffade fram Palme kallade honom för ”Svensson” i flera år. Utan någon kampanj släppte man
bomben på själva kongressen.

Det gick alldeles för lätt, sa Sten Andersson efteråt Och han la till:

Smällarna kommer, var så säker.

Smällarna kom på Sveavägen. Hade den gamle partisekreteraren Sten Andersson del i det också? I april 1969 hade han jämte Anders Thunborg och
Ingvar Carlsson tagit med sig Palme på en skidutflykt till Storlien för att få honom att anta erbjudandet att bli statsminister. De visste inte hur gärna
han ville. 1985-86 hade samma herrar och några till lika stort besvär med att bli av med honom. Han ville inte avgå. Men han var sannolikt inställd
på att avgå med döden. Det var hans konstverk.
Och nu, snart sexton år efteråt, gäller det att sopa igen spåren. Vad sägs om förslaget att det var Usama bin Ladin? Där fick Säpochefen Jan
Danielsson något att tänka på. Samme man som såsom åklagare efter det att Christer Pettersson blivit frikänd i hovrätten fortsatte att betrakta
honom som misstänkt och utarbetade en resningsansökan till Högsta Domstolen. Som avvisade den. Utredningen och handlingen kan lika gärna
läsas som en anklagelseakt mot Lisbet Palme. Men det låtsas man inte om. Jan Danielsson blev chef för SÄPO. Enligt den numera påbjudna regeln
att man ska göra bocken till trädgårdsmästare.

Stig Ahlgren är inte bara en sympatisk meteorolog i TV. Så hette också en giftspridare i Svenska Dagbladet och Veckojournalen i många år. När
Palme utropades till ordförande i partiet och därigenom indirekt till statsminister så skrev han:

En fullpackad Petersplats, som bidar korandet av en ny påve, framstår som en trivial födelseuppvaktning jämförd med den bävande lycka som
genomilade en hel nation och på närmast övernaturlig väg fortplantade sig icke blott till grannfolken utan också till notoriskt skeptiska stormakter
med Onkel Sam i spetsen, när budet gick ut över världen att den apostoliska succesionen blivit säkrad på socialdemokraternas partikongress.

En dagsdebatt flammar upp om zigenare. En vetenskaplig tidskrift har skrivit negativt om dem, eller om romerna, som det heter nuförtiden. Olof
Palmes första uppgift som statsminister blev att verkställa ett beslut som han inte tagit själv. 37 franska zigenare skulle avvisas. Du kommer att få
mycket svåra problem om du släpper in för många av dem, sa Olof Palme till Anna-Greta Leijon när hon blivit invandrarminister. Det gällde då
invandrare i största allmänhet.

USA hyllade Olof Palme vid entrén. USA sörjde honom vid sortin. Henry Kissinger hade tårar i ögonen när han framträdde i TV-rutan. För Palme
var USA idealet redan från början. Men det fanns så många motsägelser i hans retorik att en politisk redaktör i DN Niklas Ekdal nu kan utbrista att
”inspirationen för ett kvartssekel sedan kom från Fidel Castro”. Han har noterat att Göran Persson efter Manhattan slutit upp bakom Busch, vilket
kan ”väcka lika starka känslor som någonsin Olof Palmes internationella äventyr”.

Inte heller Dagens Nyheter har på snart sexton år skrivit ett sant ord om

mordet på Olof Palme. Hur är detta möjligt?

Plötsligt uppstår en yrvaken debatt om den rörliga bildens och bildmontagets sanningar. Det gäller filmer från Göteborgskravallerna, som åberopas
som bevis i rättegångarna mot demonstranterna. Det gäller också bilderna från Manhattan, som mixades med jublande palestinska barn och en
strålande glad muslimsk mamma. De distribuerades över världen av Israel. De var inte sanna, påstods det. Det är klart att de inte var. Det är
egendomligt att detta krav på sanning alltid gäller bilder. Som om de var sannare än ord. Bilden är alltid ett subjektivt uttryck, även när den är
fotografisk. Dessutom har filmen varit i nationalstatens tjänst från begynnelsen. Det må sedan gälla Eisenstein och Pudovkin eller Griffith. Eller
Edvard Persson.

På Kulturhuset i Stockholm visas en liten utställning om kravallerna i Göteborg. En treminutersfilm av Stefan Jarl visar den stenkastande ynglingen
som blev beskjuten. Det upprepas flera gånger och växlas med bilder av en mysande Göran Persson och en rikspolischef Sten Heckscher, som
försäkrar att polisen har gjort ett mycket bra arbete. Det är demagogi på precis samma sätt som flygplanen på Manhattan, som visas gång på gång,
omväxlande med jublande palestinier.

Kanske dags att koppla över till Karl Gerhard. Förra gången återgav jag texten till hans kuplett om Folke Bernadotte ur minnet. Som ni nu kan
kolla här på nätet så stämde det inte riktigt.

Stenkakan börjar med en vers om Karl Gerhard själv, som nu har gått och blivit frälst. Han säger inte HALLELUNEJ, han säger HALLELUJA.
Nästa vers handlar om ”röde Harry”, som fått Frödingpriset och i Finska Vinterkriget kritiserade Sovjet, vilket gav honom beröm i Svenska
Dagbladet. Det var kommunisten Harry Martinsson, som svängde redan under Finska vinterkriget och liksom Olof Lagercrantz och Eyvind Johnson
ivrade för uppslutning mot ryssen. Och slutligen Herbert Tingsten, som varit socialdemokrat för att bli liberal i förbund med högern, till familjen
Bonniers förtjusning. ”Tabernaklet rämnade”. Han blev sedan också chefredaktör för Bonnierägda Dagens Nyheter. Och så här sjöng Karl
Gerhard om Folke Bernadotte: (klicka här för att lyssna! Wav-fil 1.1 Mb)

Folke Bernadotte en gång

blint på Hitler trodde

Men på grund av yttre tvång

greven hastigt gnodde

till den andra sidan där

Eisenhower blinka

Röda Korsets kvinnohär

Saligt stod och vinka

Halleluja, halleluja
Nu har grev Folke blivit frälst

Sveriges scouter vråla

Halleluja, Halleluja

Vi alltid redo är till scout

Hela tjocka släkten trodde att åt helsicke

nu det skulle gå för Folke B

Men han kom till himmle R

Halleluja, Halleluja

Nu har grev Folke blivit frälst

Vilka börjar krig? Så här lyder miljonärsfrågan: Vem skrev till vem
inför Andra Världskrigets utbrott följande: Har vi gjort allt vad vi kan
nu innan vi börjar dödandet? A) Ribbentropp till Molotov B)
Mussolini till Himmler C) Roosevelt till Henderson. Nevile Henderson
var en brittisk ambassadör. Eftersom du inte valde C så vinner du
ingen miljon den här gången. Nästa fråga: Vem låg bakom
terroristattacken mot Manhattan? A) Usama bin Ladin B) L Ron
Hubbard C) Joakim von Anka. Kom ihåg att scientologerna tror att
de fortsätter leva i andra kroppar efter döden. De kan alltså vara
potentiella självmordspiloter i lika hög grad som fanatiska muslimer
kan det. För övrigt kan jag berätta att jag för några år sedan blev
inbjuden till ett seminarium om Palmemordet på en filmskola i
Ebeltoft på Jylland. De blivande regissörerna och TV-producenterna
var från både Danmark och Sverige. Språket var engelska och de
hade hur stora resurser som helst, bland annat ett stort filmarkiv.
När EU (EEC) drog igång sades det att man ville skapa en europeisk
motvikt mot USA-dominansen i massmedia. Bland annat var det på
förslag att 50 procent av TV-programmen skulle vara inhemska. Det
skulle ha varit en dödsstöt för Hollywood i Europa. Skolan var helt och
hållet finansierad av – Joakim von Ankas pappa Walt Disney!
PRESSTOPP: Vad händer nu i den svenska mediavärlden? Jo, på måndag
den 8 oktober har PUBLICISTKLUBBEN möte. Det börjar med att
PUBLICISTKLUBBENS ordförande JAN GUILLOU intervjuar
EXPRESSENS chefredaktör Joakim Berner. Därefter följer en dabatt med
rubriken DÖMD PÅ FÖRHAND I MEDIERNA?, som handlar om JAN
GUILLOU. Därför ska JAN GUILLOU inte själv leda den debatten utan
den ska ledas av Riksradions Camilla Kvartoft. De som ska ställa JAN
GUILLOU till svars är advokaten Leif Silbersky, reportern i Veckans
Affärer Gunnar Lindstedt, Radioekots reporter Margita Boström och
Expressens reporter Lars Näslund. Till middagen serveras lammstek med
råstekt potatis och salviasky eller Havsabborre med stor bokstav,
gräslöksås och kokt potatis.
LARS KRANTZ
 Synd bara att Kjell-Olof Feldt hann med att bli

medansvarig för en politik som förstörde Sverige

Anders Björnsson i Sv D om ny bok av Kjell-Olof Feldt

SENASTE NYTT 07 09 2005:

”POLITIK ÄR ATT HANDLA”

CIRKLARNA SLUTS

I DEN LJUMMA
NATTEN
Förbryllad vandrar jag hemåt Sibirien från ett valmöte på ABF vid Sveavägen i Stockholm. Det var ett slutet möte men jag vågar nog ändå skriva att
MORDET PÅ OLOF PALME för 19 ½ år sedan var fullståndigt tabu. Olof Palme hade aldrig existerat. Det närmaste man kom var när en talare
travesterade Palmes bevingade ord genom att säga ”POLITIK ÄR ATT HANDLA”. Palme sa faktiskt ”ATT VILJA”. Men det hade han inte hittat på
själv. Han hade knyckt det från Italiens diktator Benito Mussolini. Att handla, varor och tjänster, passar onekligen bättre i dagens EU-Sverige.
POLITIK ÄR ATT HANDLA.

Vid busshållplatsen på Odengatan sitter författarkollegan Agneta von Bahr. Hon säger till
mig att jag ska vara snäll mot Olof. Han var hennes syssling. Hans mormor, en legendarisk
Stormormor och hennes egen mormor var systrar. Det spelar väl ingen roll vem som sköt
honom. Hon älskade honom. Han kan väl få vila i frid. Jag säger att jag ofta får frågan vad
jag tyckte om Palme. Och då svarar jag alltid att vad har det för betydelse? Då säger Agneta
att hon älskar mig för det svaret. Jag säger att vi kan inte ha en konstitution som vilar på ett
ouppklarat mord. Att hela rättssystemet har pajat. Hon håller med.
I natt-TV berättar de att VD i försäkringsbolaget SKANDIA Lars-Eric Petersson åtalats för ekobrott i samband med aktieaffärer. Det rör sig om 222
miljoner. Olof Palmes far var direktör på THULE, föregångare till SKANDIA, som nu ligger vid mordplatsen. Han bodde vid Östermalmsgatan,
granne med Moderatledaren Gösta Bohman, ett stenkast från Ryska ambassaden vid Villagatan. En annan nyhet handlar om att ryssarna har
anmodat SVT:s korrespondent i Moskva Bert Sundström att åka hem. Hans visum har utan motivering dragits in. Svenska Dagbladet efterlyser en
reaktion från utrikesminister Laila Freivalds, från SVTs chef Christina Jutterström, från Svenska Journalistförbundet. Men alla tiger.

Utvisningen har inte motiverats. Kan den möjligen hänga samman med att Vladimir Putin fått del av uppgifterna på denna webb
att Sverige hade långt framskridna planer på att anfalla Sovjet med atombomber? Rapporten från SKI, som jag hänvisade till,
ger inte utrymme för någon tvekan. Putin kan naturligtvis inte avbryta de diplomatiska förbindelserna för något som Sverige
gjorde för ett halvt sekel sedan, men man kan visa sitt missnöje ändå genom att be en korre för den statliga televisionen att pysa,
särskilt som vi nu talar om att bygga ut Ringhals.

Mina personliga erfarenheter av svenskt intresse för yttrandefriheten är inte särskilt positiva. Mitt yrkesförbud härrörde direkt
från den svenske diktatorn och framfördes skriftligen av hans förlängda armar i TV 2-ledningen. ”Eftersom din chef (Roland
Hjelte) saknar förtroende för dig måste du sysselsättas med något annat än att göra program”, skrev kanalchefen Örjan
Wallqvist, och erbjöd mig att åka till Japan. Som han gjorde med Fakta-chefen Lars Hansegård. Alternativet var att jag gjorde
en tittarundersökning. Jag valde det senare, och det blev boken SÅ SER VI PÅ TV.

När jag stod mitt uppe i två produktioner (Krilon och U-båten Ulven) blev jag erbjuden förtidspension. Sedan inträffade
MORDET PÅ OLOF PALME och i dag fullföljs OP:s vink med daglig terror, psykiskt och ekonomiskt, och total utplåning. Det
rör sig bland annat om 70 produktioner under 27 år på SVT, som ligger i arkivets mausoleum när de inte har förstörts, utan att
SVT, Journalistförbundet, SIF, Författarförbundet eller någon jurist eller politiker eller kollega eller någon enda människa höjer
ett ögonbryn. Den som närmar sig sanningen om MORDET PÅ OLOF PALME eller om vem han var blir helt enkelt lyst i
bann. Nu ska jag inte säga något mera om mig själv.

DET VAR DEN TYSKE FÖRFATTAREN OCH SVERIGE-KÄNNAREN HANS-MAGNUS ENZENSBERGER SOM
PRÄGLADE UTTRYCKET ”EN GLIDANDE STATSKUPP” OM DET SOM HÄNT I SAMBAND MED MORDET. DEN
STATSKUPPEN GLIDER ÄN. OCH DEN BYGGER PÅ EN TILL TÄNDERNA BEVÄPNAD POLISMAKT OCH EN
JOURNALISTKÅR SOM HAR GLÖMT SIN ROLL SOM ÖVERHETENS GRANSKARE.

Klockan 9 på morgonen säger de i radions P1 att rättspsykiatern Lars Lidberg har avlidit, 70 år gammal. Han blev känd för sina profiler av
gärningsmän, som skulle hjälpa polisens spanare att spana. En tid efter rättegången mot Christer Pettersson blev jag uppringd av en musiker från
Uppsala, som ville att jag skulle äta lunch med honom och Lidberg. De skulle prata Palme. Jag undrade varför och avböjde. Men så blev det
Valborg och jag var ensam i Stockholm när musikern ringde igen och föreslog att jag skulle komma till ett sällskap och äta god mat och ha trevligt.
Jag tog pendeln till lärdomsstaden, och han mötte mig vid tåget. Men så sa han att innan vi förenade oss med de andra så skulle jag gå ut i köket till
Lidbergs fru. Jag gjorde som han sa. Hon stoppade i mig underbara snittar och goda drinkar, men så försökte hon också stoppa i mig rövarhistorier
om Christer Pettersson. Och det svalde jag inte. Resten av kvällen med flera läkare och fruar och den cellospelande musikern var mycket angenäm.
Jag hade med mig en utskrift från min webb om dramat på Sveavägen, som jag läste ur, och musikern illustrerade texten med toner.

I dag är jag böjd att tro att det inte var en tillfällighet att jag hade blivit ensam i Stockholm. Händelsevis var min maka nr 2
också i Uppsala hos vår dotter och hennes pojkar, mina barnbarn. Min maka nr 3 torde ha varit på Västkusten. Allt var lika
välplanerat som vid MORDET PÅ OLOF PALME eller MORDET PÅ ANNA LINDH. Det var en nyhet att Lars Lidberg fick
jobb på Rättsläkarstationen i Solna. Han liksom professor Jovan Rajs drog nytta av Milan Valverius självmord. Som i sin tur
var en följd av påhittet att Catrine da Costa skulle ha styckats av de två utpekade läkarna i själva obduktionssalen 1984.

Kjell-Olof Feldt har alltså skrivit en ny självbiografisk bok. Precis som vid sossemötet på ABF är Olof Palme inte nämnd. Så är
det också i debatten. Men massmedia hemfaller åt de mest meningslösa mätningar av de båda blocken. Scientologerna, denna
mördarsekt, har fortfarande status som kyrka i Sverige. Till de åtta som motionerade om en ändring av sekretesslagen för att
behaga USA var den sedermera avsatte riksdagsmannen och åklagaren Jerry Martinger. Samt – Fredrik Reinfeldt ! Och
mördandet fortsätter.

Vi måste se upp med scientologerna. Vi måste se upp med GRUPP 8. Vi måste se upp med frimurarna. Feministerna.
Nynazisterna. Infiltrationen inom polisen och bland väktarna. Militären.Glömde jag några? Politikerna. Människan är
människans värsta fiende. Ja ja, det finns mer att säga. Vi tar det i morgon.

Ha det bra

LARS KRANTZ
Nyfiken i en strut

Öppnar man struten så tittar han ut

MINNESVERS FÖR JOURNALISTER

- KARRIÄREN FÖRE GREJEN

SENASTE NYTT 18 09 2005:

SLAKTAREN FRÅN MINSK

DEN SISTA PUSSELBITEN

PÅ SVEAVÄGEN?
UTREDARE PÅ VILLOVÄGAR
Det stod att läsa om honom i Aftonbladets bilaga nu i söndags den 11 september. En riktig skräckryss, värre än Kulneff hos
Fänrik Stål, han som kysste och slog ihjäl med samma varma skäl. Den här styckade också, och högg huvudet av och
våldtog sina offer, före och efter. Hur kunde Rikskrim missa honom? En förklaring kan vara att polisen ljuger. För att säkra
reträtten. De kommer ju inte undan skandalen med styckmordet på CATRINE DA COSTA och de uppenbart oskyldiga
läkarna. Det är strömhopp från det nya riksdagspartiet F!, FEMINISTISKT INITIATIV. Men ingen fara. Så mycket
feminister är de ändå att de inte knystar om MORDET PÅ OLOF PALME eller MORDET PÅ ANNA LINDH. Än kröker
ingen ett hår på LISBET PALMEs huvud.

Det råkade slumpa sig så att jag var den förste utanför de invigda som fick höra att de båda rättsläkarna som Expressen döpte
till OBDUCENTEN och ALLMÄNLÄKAREN var oskyldiga till såväl mord som styckning av CATRINE DA COSTA. Jag
sökte och fick kontakt med OLOF PALMEs obducent chefen för Rättsläkarstationen i Solna Milan Valverius. Jag ville
fråga honom om protokollet för obduktionen av OLOF PALME. Det var och är fortfarande hemligstämplat! Jag ville veta
varför. Docenten Milan Valverius ljög att han inte visste. Han sa att där stod allt. Han hade till och med undvikit medicinarlatin för att vem som helst
skulle kunna läsa. Senare fick jag veta att protokollet hade hemligstämplats på begäran av – Lisbet Palme! Milan Valverius började till min
överraskning med att först tala om STYCKMORDET AV CATRINE DA COSTA, som efter uppmärksammade rättegångar upprörde hela nationen.
Han sa att läkarna var oskyldiga. Han sa också att han blivit anmäld för sekretessbrott, för att han skulle ha lämnat ut obduktionsprotokollet till
Dagens Nyheter. Vilket han inte hade gjort men om så vore det inte hade varit något brott. Men STYCKMORDET. Att det skulle ha ägt rum på hans
arbetsplats, med en av hans underläkare inblandad, det var ju bara en ond saga. Tidningarna hade varit fulla av absurda detaljer från rättegången, med
en 17 månader gammal flicka som vittne med mera. Så inträffade MORDET PÅ OLOF PALME. Det blev för mycket för Milan Valverius. Han
drabbades av stresscancer. Så kom polisutredningen om sekretessbrottet, en lömsk komplott från DN, JK, RÅ, RPS och Regeringen med det yttersta
syftet att dölja sanningen om MORDET PÅ OLOF PALME. Han underrättades om misstanke och en försvarsadvokat förordnades. Utredningen tog
ett helt år, en tid som han själv kallade för skärselden. Den utmynnade i att ärendet avskrevs, men Milan Valverius var en knäckt man. När jag
träffade honom hade han just återvänt från en sjukhusvistelse och gladde sig åt att terapin hade hejdat sjukdomen. Men Jovan Rajs hade rensat hans
tjänsterum på allt material om OLOF PALME. Han ansågs inte kompetent, efter skandalen med STYCKMORDET. I själva verket handlade det om
att han visste för mycket och måste röjas ur vägen. För mig berättade han att en koreansk läkare, som haft CATRINE DA COSTA som patient och
skrivit ut narkotika till henne, vilket framgick av hans receptblock, tidigare hade gjort sig skyldig till
ett annat rituellt styckmord.

Om MORDET PÅ OLOF PALME berättade Milan Valverius att det var ett väl planlagt mord med
såväl polisen som OLOF PALMEs egen familj inblandade. Han sa att kulhålen i Lisbet Palmes kappa
hade gjorts i polisens laboratorium. Han ville göra en rekonstruktion på mordplatsen men när den
gjordes fick han inte vara med. Och Lisbet Palme vägrade! Stockholms polismästare Hans Holmér
stoppade den också. Det skulle aldrig få komma fram vem det var som sköt OLOF PALME. Milan
Valverius blev uppiggad av min Palme-bok ETT VERKLIGT DRAMA, men när jag blev åtalad för
boken och polisen fortsatte att spana på den nu frikände Christer Pettersson, då förlorade han hoppet.
Cancern kom tillbaka och hellre än en plågsam död i sjukdomen tog han sitt liv. Hans alltid
solidariska maka följde honom i döden.

CATRINE DA COSTA var en 28-årig prostituerad narkoman som mördades på sommaren 1984.
Delar av hennes kropp påträffades i plastsäckar i ett industriområde i Solna i juli och augusti. Två
rättsläkare som utpekades som gärningsmän, av Expressen döpta till OBDUCENTEN och
ALLMÄNLÄKAREN, blev föremål för en häxprocess vid handläggningar i svenska domstolar vid
13 tillfällen under två decennier utan att man kom i närheten av någon bevisning. De har blivit
utstötta ur samhället och deras liv har förstörts. Men skandalen fortsätter. Aftonbladets fynd av
SLAKTAREN FRÅN MINSK den 11 september 2005 är en höjdare. Han hade förvisso mördat och styckat sina offer, denne slaktare. Han är numera
avliden men duger ändå för pressen att sälja lösnummer på. Någon påtaglig anknytning till CATRINE DA COSTA finns inte. Mina grävande
journalistkolleger skriver som vanligt mot bättre vetande.

Ett genomgående drag i rättsrötans tid är att utredningarna är under all kritik. Professor JOVAN RAJS, som var
handledare för doktoranden ”OBDUCENTEN”, angav själv honom för mordet. Han uppehöll sig gärna vid
tillvägagångssättet. CATRINE DA COSTA skulle omväxlande ha styckats professionellt och amatörmässigt. När
SLAKTAREN FRÅN MINSK dök upp, då for JOVAN RAJS med en polis Allan Bäckström till ett slakteri för att
studera hur en slaktare styckade.

Allan Bäckström: ”När jag såg sättet att ta ur maginnehållet på får fick jag den uppfattningen att gärningsmannen
kunde ha gått till väga just på sedvanligt slaktarsätt avseende Catrine”.

Men när Jovan Rajs presenterade en bok han skrivit på Akademibokhandeln, då berättade han att CATRINE var
styckad som när en husmor styckar en fågel. Alltså var gärningsmannen en kvinna!
Vid ett annat tillfälle har Jovan Rajs påstått att likstyckaren måste haft läkarkompetens. Det har underkänts av Rättsliga rådet med tre professorer i
rättsmedicin samt av en dansk och en tysk professor i rättsmedicin. Fårslaktare, husmor, kirurg . . .

Vi tar det en gång till. CATRINE DA COSTA hade blivit rituellt styckmördad. Genitalia och bröst hade skurits bort och maginnehållet hade tömts.
När tipset om SLAKTAREN FRÅN MINSK kom hade professor JOVAN RAJS ännu inte lyckats manövrera ut chefen för Rättsläkarstationen i
Solna docenten MILAN VALVERIUS. Tipset om slaktaren kom från andra poliser, som kände igen honom bland sexkunderna på
Malmskillnadsgatan, där CATRINE DA COSTA brukade hålla till. Vad gör JOVAN RAJS i detta läge? Jo, han tar med sig en mordutredande polis
till ett slakteri för att studera hur en slaktare gör när han slaktar får! Vet Milan Valverius om detta? Vet chefsåklagare Anders Helin om detta? Vet
någon om detta innan det står i AB 20 år efteråt? Varför kommer det nu? Anders Helin var åklagare också i målet mot Christer Pettersson. Då yttrade
han om Lisbet Palme att hon var ”en kvinna som var van vid att bli åtlydd”. Och han lydde snällt. Hade hon godkänt besöket på slakteriet också?

Man kan se påhittet att styckningen skulle ha skett i obduktionssalen på Rättsläkarstationen som riktat mot Milan Valverius, eftersom JOVAN RAJS
ville komma åt hans chefsstol. Men det håller inte. Milan Valverius skulle snart gå i pension. Jovan Rajs kan också ha sett ”Obducenten” som en
rival. Han var trots sin ungdom en uppskattad föreläsare på Polishögskolan och var något av en arbetsnarkoman. Motivet måste dock ha varit ett
annat. Jag ser det som ett led i den stora konspirationen som går under namnet MORDET PÅ OLOF PALME. Det låg i såväl OLOF PALMES med
familj som Socialdemokratiska Partiets som KONUNGARIKET SVERIGES intresse att han inte gick ur tiden som en avsatt statsminister och simpel
skattebrottsling utan som en frihetshjälte, skjuten av en okänd på självaste Sveavägen mitt i Kungliga Huvudstaden. STYCKMORDET är en
biprodukt i sammanhanget. Tyvärr, skulle Ebbe Carlsson ha sagt.

Rövarhistorien om SLAKTAREN FRÅN MINSK, som AB gav ett fantasinamn, har föranlett andra att kommentera STYCKMORDET. Ingen
kommenterar den koreanske läkaren, som reste hem till Korea och avled. Ingen nämner den svenska juridikens nestor, professorn i civilrätt vid
Uppsala Universitet Anders Agell, som oombedd och oavlönad engagerat sig i fallet, fått avslag på en resning i Regeringsrätten och förbereder ett
generalangrepp på den svenska rättsstatens urartning. Däremot vidhåller Hanna Olsson sin feministiska uppfattning i boken CATRINE OCH
RÄTTVISAN (1990) att läkarna är skyldiga. Lars Borgnäs har i en rad TV-program gjort gällande att obducenten till och med är en seriemördare.
Den odräglige Jan Guillou påstår att han alltid menat att läkarna är oskyldiga. Vilket han inte alls alltid har gjort, inte när han refererade rättegången
för Expressen. Och den oundviklige Leif GW Persson säger nu att utredningen var undermålig och att han tror att läkarna är oskyldiga. Per Lindeberg
med den epokgörande boken DÖDEN ÄR EN MAN om pressbevakningen av fallet säger att Jovan Rajs gjorde allt för att sätta dit sin lärjunge
obducenten. Professor Christian ”Likskädarn” Diessen har inte uttalat sig.

Bestämt är inte sista ord sagt, om STYCKMORDET, om MORDET PÅ OLOF PALME, om MORDET PÅ ANNA LINDH. Och kanske hundra andra mord med statlig
anknytning.

Det finns bestämt anledning att återkomma. Hälsningar

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 16 11 2005:

STYCKMORDET EN MYT

LASERMANNEN SKÖT

CATRINE DA COSTA
ÄR DET DÄRFÖR SOM
HUVUDET ÄR BORTA?
Klockan hade hunnit en bra bit över midnatt denna tisdag den 15 november 2005 när jag knäppte på min TV och fick se en trailer för ett kommande
program om Lasermannen. Den innehöll fragment av en nyhetssändning från en tid då såväl styckmord som Laserman var okända begrepp i media.
Reportern frågar en polis (vi ser ingen av dem i bild) om det finns något samband mellan de fem mördade personerna som påträffats. Polisen säger att
det enda är att två av dem är skjutna med samma vapen. Han nämner deras namn. Den ena har ett kort namn. Den andra är Catrine da Costa. Hon
som gick på Malmskillnadsgatan för att få pengar till droger. Blev hon inte styckmördad? Är det alltså inte sant, det som sagts och skrivits om det
mest omtalade mordet i Sverige i vår tid, näst MORDET PÅ OLOF PALME? Tanken svindlar. Men visst, nu går pusselbitarna ihop.

Min nyblivne vän, den hemlöse friherren på parksoffan, han hade varit på restaurang Baldakinen och dansat på mordnatten, när plötsligt Owe
Törnqvist på estraden slutar spela och meddelar i mikrofonen att Olof Palme blivit skjuten på öppen gata. Det blev ingen vidare fart på dansen
efteråt. På Stockholmspolisens egen fest utbringade man däremot en skål för jaktlyckan, På Sveriges Radio krossade nattens skivspelare glaset till
brandskåpet som innehöll nyckeln till det skåp där de seriösa skivor förvarades som man skulle spela om till exempel Prins Bertil dog. Nyheten om
OPs död höll han inne med på order av radiochefen Owe Joanson. Tillbaka till Styckmordet.

Att det var något som inte stämde fick jag klart för mig redan på lördagen den 1 mars 1986, då min älskade sambo kom hem från sina föräldrar i
Göteborg och motvilligt följde med till mordplatsen. På vägen dit, innan vi kom fram till folkmassan och berget av blommor, betalade av Facket, och
jag pratar hela tiden, om vad som har hänt, säger hon ”SPINDELNS STRATEGI”. Det var en film av italienaren Bertolucci, som handlade om ett
attentat mot en motståndsman i en liten stad under kriget. 25 år senare skulle man avtäcka en byst på torget och motståndsmannens son blev inbjuden
från Rom. Han hade bara varit två år när pappan blev skjuten, i en loge under en operaföreställning, och han var nyfiken på vad som hänt. Man
gjorde klart för honom att det skulle han inte rota i, och det drev honom ännu mera. Jag känner syndromet. Han fick till slut reda på att cellen hade
planerat att mörda Mussolini, när han kom på besök. Folk samlades på gatorna, och så meddelades i högtalarna att besöket var inställt. De var
förrådda. Det visade sig att deras egen ledare blivit rädd och varnat diktatorn. Det var krig och han skulle avrättas som förrädare. Men det skulle
samtidigt bli en katastrof för motståndsrörelsen. De beslöt arrangera ett attentat och ge fascisterna skulden. När vår hjälte lyckats dra ur de gamla
kämparna hemligheten med pappan förstod han att han var i livsfara och lyckades fly. Och SPINDELN, vem var det? Det var faderns älskarinna,
spelad av Alida Valli. Sonen var förstås lik sin far och det uppstod vibrationer vid deras möte. Jag borde ha tagit varning. Min älskade förde filmen
på tal, inte av intuition utan för att hon visste. Det var först långt senare, den natten jag kom på att DET VAR LISBET SOM SKÖT som hon tappade
masken och besinningen och visade sig som min fiende, i Hubbards anda. Jag hade haft Mata Hari i sänghalmen. Återkommer om detta.

En av mina första frågor vad gällde MORDET PÅ OLOF PALME var varför obduktionsprotokollet var hemligstämplat. Tack vare vissa kontakter
lyckades jag till slut få träffa OLOF PALMEs obducent tjecken MILAN VALVERIUS, som var livrädd för journalister sedan han blivit anmäld för
sekretessbrott för att han lämnat ut protokollet till DN. Utredningen pågick i ett år och han kallade den tiden för skärselden. När jag träffade honom
hade den blivit nedlagd. Innan vi kom in på protokollet började han spontant tala om STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA. Det inträffade
på sommaren 1985 och utlöste en enorm publicitet. Det skakade hela nationen och fick feministerna att vädra morgonluft. Jag blev själv inspirerad
till en skulptur, ett collage med dockor och andra strandfynd på en bränd trälem. Som min älskade demolerade. Då säger MILAN VALVERIUS att
de båda läkarna är oskyldiga. Ett rituellt styckmord skulle aldrig ha kunnat äga rum på denna plats, där det var jour dygnet runt. Han ansåg det
otänkbart att hans egen underläkare, som han hade fullt förtroende för och som var en uppskattad föreläsare på polishögskolan, skulle ha gjort sig
skyldig till detta. Kollegan Thomas Algell, som skulle ha haft med sig sin 17 månader gamla dotter, det var ju rena fantasier. Läkaren låg i
vårdnadstvist med henne, som också anmält honom för incest. Modern använde dottern som vittne. Hon skulle ha berättat för henne på band om när
farbröderna styckade tanten. På grund av styckmordet såg JOVAN RAJS till att MILAN VALVERIUS fråntogs all befattning med OLOF PALME,
efter själva obduktionen på lördagen den 1 mars. Han sa själv att det var första gången i hans yrkesverksamma liv som han inte anlitades som
sakkunnigvittne i ett mordfall. Han ville till exempel ordna rekonstruktioner med LISBET PALME på mordplatsen, vilket hon meddelade genom
Hans Holmér att hon inte ställde upp på. Han ville också anlita någon opartisk sakkunnig rättsläkare från utlandet, från Danmark. Ingenting hjälpte.
MILAN VALVERIUS frystes ut. Han drabbades av stress-cancer och tog sitt liv för att slippa smärtorna. Hans alltid solidariska maka följde honom i
döden. För JOVAN RAJS var ”obducenten” TEET HÄRM trots sin ungdom en konkurrent till chefsposten på rättsläkarstationen efter den
pensionerade MILAN VALVERIUS. JOVAN RAJS tog heder och ära av alla sina kolleger i en bok om fallet OSMO VALLO. Ett fall som inte var
så alldeles självklart. Hade han inte varit psykotisk och beväpnad när modern kallade på polis? I TV har vi så många gånger sett polisens
rekonstruktion av en man som släpas framför kameran så att vi till slut hörde hur ryggen knäcktes på honom. Producenten belönades med Stora
Journalistpriset. När JOVAN RAJS presenterade sin bok på AKADEMIBOKHANDELN i Stockholm talade han också om STYCKMORDET. Han
sa att han kommit på att CATRINE DA COSTA måste ha blivit styckad av en kvinna, därför att hon hade styckats som en husmor styckar en fågel.
Hon börjar med att ta av vingarna. Hur visste JOVAN RAJS att styckmördarna hade gjort så?

JOVAN RAJS HAR SPELAT ETT HÖGT SPEL. HAN HAR OFTA SLAGIT MYNT AV ATT HELA HANS SLÄKT FÖRINTADES I
AUSCHWITZ OCH HAN TYCKS HA DRIVITS AV NÅGOT SLAGS VILJA TILL VEDERGÄLLNING FÖR HELA JUDENHETEN. NÅGON
MÅSTE HA GJORT DET, RESONERADE DOMSTOLEN OCH SLOG FAST ATT DET VAR DE BÅDA RÄTTSLÄKARNA, SOM
STYCKMÖRDAT CATRINE DA COSTA. ”BORTOM ALLT RIMLIGT TVIVEL”. LÄKARNA BLEV AV MED SINA LEGITIMATIONER.
BESLUTET STOD SIG TILL OCH MED I HÖGSTA INSTANS. INTE ENS EN RESNINGSANSÖKAN FRÅN ETT AV DE TYNGSTA
NAMNEN I SVENSK JURIDIK PROFESSOR EMERITUS I CIVILRÄTT VID UPPSALA UNIVERSITET ANDERS AGELL HAR HAFT
NÅGON FRAMGÅNG MOT MAKTEN. UPPGIFTEN OM LASERMANNENS KULA KULLKASTAR ALLTIHOPA. INGEN BEHÖVER HA
STYCKMÖRDAT HENNE. HON KAN RENT RUTINMÄSSIGT HA BLIVIT OBDUCERAD AV JOVAN RAJS UTAN ATT DET VÄCKT
UPPMÄRKSAMHET. HUVUDET MED SKOTTSKADAN KAN DISKRET HA AVLÄGSNATS. EN STYCKNING SOM NÄR MAN
STYCKAR EN FÅGEL. DELARNA HAR SEDAN STOPPATS I SVARTA PLASTSÄCKAR. SOM PLACERATS BAKOM ETT STAKET VID
NORRTULLS INDUSTRIOMRÅDE.

Det var knappast en tillfällighet att säckarna hamnade just där. Min dåvarande äkta hälft visste att jag skulle göra en TV-inspelning just på denna
plats och intervjua en trävaruhandlare. Han föll sedan själv offer för de morbida feministerna.

Nu måste en ny utredning komma till stånd. Uppgifterna om att CATRINE DA COSTA skulle ha blivit skjuten med ett laservapen är av den arten att
det måste kollas. På samma gång måste MORDET PÅ OLOF PALME och MORDET PÅ ANNA LINDH granskas. Det bör bli bråda dagar för
UPPDRAG GRANSKNING och KU och JK och JO och RÅ. Det gäller att återställa rättsstaten och ytterst att säkerställa demokratin. Jag har valt att
lägga fram det här materialet på min hemsidan därför att alla andra media och myndigheter är stängda, Det kanske kan bli ett historiskt lyft för
INTERNET,

Hälsningar!

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 27 11 2005:

frimurare araber judar papister

feminister pingstvänner baptister
LASERMANNEN

BOMBMANNEN
STYCKMORDET
PALME LINDH

ALLA PASSAR IN I
L RON HUBBARDS
VÄLDIGA NÄTVERK
ALLTING SKER SAMTIDIGT sa Konfusius, eller kanske det var Herakleitos. Där sitter de i en TV-soffa och talar om
Lasermannen, nyss skildrad i en dockiesåpa med gränsen mellan dikt och verklighet utplånad, och en pensionerad
kommissarie Lennart Thorin tycker till om Fantom-bilden. Det får inte bli som vid Palme-mordet, säger han. Det kan leda
fel. Jag känner igen Lennart Thorin. Han var en av de två som fick Lars ”Bombmannen” Tingström in i ett hörn. Dömd till
livstid, död efter 9 år i fångenskap. Den andre polisen hette Roland Segerman. Han var från Solna och placerades en tid i
Palmegruppen, där jag träffade honom. Tingström kallade dem föraktfullt för ”Latrin” och ”Skitman”.

Segerman berättade för mig att Tingström hade hotat honom med en vapenatrapp när han besökte honom på Ingarö. Tingström förnekade det.
Segerman, liksom Thorin, kan väl närmast beskrivas som destruktiv mytoman i Scientologins och L Ron Hubbards anda. En fantombild kunde
väl vara meningsfull om den sammansattes av olika vittnesmål. I fallet med MORDET PÅ OLOF PALME var den ett falsarium. Ansiktet en face
var gjort efter Christer Petterssons polisfoto med samma tunna läppar, raka ögonbryn och rak näsa men med en peruk a la Edvard Munchs
SKRIET. Man fick också flera napp på Pettersson på den bilden. Bilden förelåg hos en bildbyrå för distribution ut över världen redan på
tisdagen efter mordet. Den enda som påstods ha sett mördaren fick dock inte se bilden. Det var Lisbet Palme! Bilden påstods ha gjorts efter en
iakttagelse av en tecknerska på David Bagares gata en kvart efter mordet. Skulle mördaren ha irrat omkring i krokarna en hel kvart efter
mordet? Tecknerskan protesterade också och sa att det där var inte hennes bild. Expressen köpte den och publicerade den så att var och en kunde
se falsariet. Och så var det hela vägen. Så är det än i dag, efter snart tjugo år.

En annan spaningsteknisk uppfinning var gärningsmanna-profilen. Den kom till så att man tog reda på så mycket som möjligt om Christer
Pettersson. Den profilen man fick fram jämförde man med Christer Petterssons för att se om den stämde. Och det gjorde den! Den som hittat på det
var en rättsläkare i Uppsala som hette Lars Lidberg. Han och en god vän till honom bjöd mig till en fest på Valborg och jag åkte dit. I köket
undfägnade läkarens fru mig med läckerheter samtidigt som hon bearbetade mig om Christer Pettersson. Vid kaffet illustrerade musikern på sin cello
min uppläsning av en PM om MORDET PÅ OLOF PALME. Det skulle ha kunnat sändas i radio. Om det inte var tabu. Lars Lidberg avled nyligen
utan han hans uppfinning med profilen nämndes i nekrologerna.

De senaste dagarna har jag hållit på med Jerry Martingers och Olle Alséns ljugande kring bland annat HANS HOLMÉRS chaufför och livvakt ROLF
DAHLGREN, som skulle ha uppsökt Jerry Martinger på Riksdagshuset och i detalj berättat för honom vilka turer han hade gjort med HANS
HOLMÉR i STOCHOLM på mordnatten. Jag har frågat Jerry Martinger varför ROLF DAHLGREN, som var i tjänst hos den socialdemokratiske
polischefen skulle vara så illojal mot honom att han uppsökte en moderat rikdagsman och åklagare och förrådde honom. Han bubblar något om att
han fått för dåligt betalt. När jag frågar vad Jerry Martinger gjorde med denna nya kunskap, att UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME
låg i händerna på en lögnare, då säger han att han talat med OLLE ALSÉN på DN. Och då säger OLLE ALSÉN att det stämmer. Och vad gjorde
OLLE ALSÉN? Han gick till HANS ÖLVEBRO i PALMEGRUPPEN! Rundgång hela tiden således. Men varför gick inte den moderate
riksdagsmannen JERRY MARTINGER till moderatledaren CARL BILDT?

Nu kommer det bästa, sa han som sket blod. Jag blev uppringd av kommissarie GÖSTA SÖDERSTRÖM, som berättade att JERRY MARTINGER
varit hos CARL BILDT, men han ville inte veta av honom för att han höll på att rota i MORDET PÅ OLOF PALME! Var Carl Bildt emot det? Lika
märkligt när CARL BILDT får tips från andra sidan Atlanten om HARVARD-AFFÄREN, att OLOF PALME myglat till sin son ett USA-stipendium
genom att hålla en föreläsning om Den svenska modellen på universiteten i HARVARD och bestämma att arvodet skulle gå till sonen som ett
stipendium. Det stipendiet hade OLOF PALME själv fått i sin ungdom och farit till USA och avlagt en examen, BA, på nolltid vid Kenean
University. Joachim sökte två gånger men fick avslag. Hans meriter räckte inte. CARL BILDT gick inte till Moderaternas tidning Svenska Dagbladet
utan till BO STRÖMSTEDT på Folkpartiets tidning EXPRESSEN med skandalen. Och se, han ville inte heller publicera den. Efterträdaren Ingvar
Carlsson uttryckte det så här på Publicistklubben i oktober 1986:

”DE ENDA SOM VILL FÖRHINDRA ATT MORDET KLARAS UPP ÄR DE SOM GJORT DET MÖJLIGT ATT GENOMFÖRA DET.”

Det vill säga hela etablissemanget, inklusive alla massmedia.

Ett litet tillägg om Rolf Dahlgren kan vara på sin plats. Han kallades för ”Dallas” därför att han varit i Dallas när John F Kennedy blev mördad 1963. Då genomgick
han polisutbildning där. Va? Är det många som har gjort det? Var det därför som han blev engagerad i MORDET PÅ OLOF PALME? Det mordet är ju kopierat på
Kennedymordet. Man kan jämföra med vad som nu framkommit om samarbetet mellan FBI-CIA och svensk polis när det gäller terroristbekämpning. Alla dessa
flygplan som landat i Sverige på väg till Guantanamo och andra amerikanska fängelser i utlandet. När jag frågade OLOF PALMEs obducent Milan Valverius varför
SÄPO reste till FBI med de upphittade kulorna så sa han att det bara var nöjesresor. De hade snabbare och bättre kunnat undersökas i Sverige.

Nu håller vi på att tappa bort både Styckmordet och Lasermannen. Först en rättelse. Det var visserligen en da Costa som skjutits av Lasermannen,
men det var en manlig studerande och inte Catrine. Det hindrar inte att scenariot på denna webb kan vara riktigt ändå. Huvudet saknades. Hon kan ha
förts in på rättsläkarstationen skjuten i huvudet. I samband med obduktionen kan huvudet ha avlägsnats och kroppen styckats. Delarna har sedan lagts
i plastsäcker och placerats vid Norrtulls industriområde. Syftet var i så fall helt klart, att misskreditera Milan Valverius, vars underläkare fick skulden
för styckningen. Professor Jovan Rajs fråntog Valverius all befattning med OLOF PALME efter själva obduktionen på lördagen. Polisen fattade
posto i korridoren, påstående att bombhot förekommit. Efter några dagar flyttades liket utan att chefen för rättsläkarstationen Milan Valverius fick
reda på vart. När Valverius på grund av cancer lades in på sjukhus rensade man hans tjänsterum på allt material om OLOF PALME. Efter alla
trakasserier tog han slutligen sitt liv.

Varje dag, varje timme händer saker. Av löpsedlarna att döma tycks det största problemet för svenska folket vara kroppsvikten. Möjligen finns det ett
samband mellan detta och att de böcker som dominerar marknaden är kokböckerna. I Afganistan har en svensk FN-soldat stupat. Under Andra
Världskriget blev en förare av en av De Vita Bussarna, som inte räddade judar, dödad vid ett bombanfall. SF gjorde ett särskilt program om hur
kistan fördes till Sverige och begrovs. I nyheterna STUP I KVARTEN får vi veta cirka 10 gånger att 2 miljoner omkommit vid senaste jordbävningen
i Japan men ingen svensk har dött. Inte är det lätt att orientera sig. Den politiska debatten är alldeles märkligt fixerad vid valet, som inträffar om ett
år. Att rättssystemet brakat ihop efter den obefintliga utredningen av ministermorden bekymrar föga. Likaså att ett stort parti matchar en förbrytare,
utbildad till domare, som nästa stats- eller kanske justitieminister. Och inte ska vi avveckla kärnkraften. Avfallsfrågan är ju tyyyst! Just nu
inströmmar nyheten att 100 kinesiska barn smugglats till Arlanda och därefter försvunnit. Nej, inte 100 påsar med heroin utan 100 levande kinesiska
barn, möjligen apatiska redan från början och därför tysta och snälla. De är bara borta. Nu är det snart 20 år sedan MORDET PÅ OLOF PALME
inträffade. Det är ännu inte löst. Vet ni förresten att bara livvakterna till polismästare HANS HOLMÉR under det år han höll på med sin icke-
utredning av mordet kostade 17 miljoner kronor. Sverige skulle med sina atombomber jämna hela Sovjetunionen med marken, framgår av en statlig
utredning från SKI. Vad är det att springa och babbla om?

Med vänlig hälsning

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT O7 O1 2006:

MORDMINNET RYCKER NÄRMARE

MAKTEN, STATEN
MAFFIAN OCH

DÖDEN
ADOLF HITLER befäste sin makt i Tredje riket när han lät mörda ledaren för SA och hans stab Ernst Röhm i
”Junimorden” utan att tyska riksdagen eller tyska folket höjde ett ögonbryn. Kan man döda utan att bli lagförd, då har
man makt. MORDET PÅ OLOF PALME för snart tjugo år sedan kom att spela en liknande roll. För alla som deltagit,
ett nätverk av frimurare, feminister, scientologer, adel, präster, borgare och bönder. Sossar och kommunister från
höger till vänster. Författare, musiker, teaterfolk, dansare, målare, komiker, forskare, historiker. Och sist men inte
minst ”Tredje statsmakten”, journalisterna, som intervjuar varandra och ger varandra priser. Inte klasskamp, inte
politik utan makt. Den starka statens makt. Makt är rätt. Den som har makt har rätt, till och med rätt att döda. Men
JK, Justitiekanslern Göran Lambertz, är i stort sett nöjd.
HANS-MAGNUS ENZENSBERGER hette den tyske författare och Sverige-kännare som präglade uttrycket EN GLIDANDE STATSKUPP. Det
kallade han vad som hänt i Sverige. Han var mycket mån om att framhålla att Sverige inte var socialistiskt. Endast 30 procent av produktionsmedlen
ägdes av staten. Endast 10 procent ägdes av starka korporationer. Dessutom menade han att landet drabbats av ett trauma efter MORDET PÅ OLOF
PALME som han betecknade som en paranoja, som inte kunde behandlas med terapi därför att den inte var individuell utan kollektiv. Det är en
skarpsinnig beteckning. INGVAR CARLSSON sa att inga andra ville förhindra att MORDET PÅ OLOF PALME klarades upp än de som varit med
om att genomföra det. Han ringde dagen efter mordet upp moderatledaren ULF ADELSOHN och sa att det hade varit lättare att lösa om det
begåtts av en enskild galning. Nu föreföll det vara utfört av en grupp, som ville skada Sverige. Juden ULF ADELSOHN skriver om telefonsamtalet i
sin av trycket utgivna dagbok.

Just nu visar SVT en rad deckare, dokumentärer krigsfilmer och

biografiska filmer, alla med anspelning på dagsläget. Man vet inte vad
som kom först, hönan eller ägget. Våldet i TV eller våldet i
verkligheten. Efter Kommissarie Linleys spännande polisarbete
härom kvällen följde på natten en gastkramande dokumentär om
maffian på Sicilien, och även om den innehöll mängder med lik så var
den ändå lärorik för oss i Sverige. Inte minst för vad man fick se av
infiltrationen. Maffian fick inflytande när de tog emot amerikanarna,
som landsteg på ön under kriget, och hjälpte dem mot fascisterna.
Palermo fick till exempel en maffiaboss som borgmästare. Skurkarna
blev polischefer och kasinoägare. Vi har sluppit släktfejderna i
Sverige, men annars finns det mesta i mindre skala även i vårt
Sörgården. En maffiastruktur inne i själva statsapparaten.
LENNART BODSTRÖM stöter jag ihop med på Odenplan. Han vinkar vänligt med hela handen men ilar vidare som en våt hund. Är väl rädd att jag
ska fråga om hans son THOMAS, som blivit justitieminister och är i full färd med att organisera STOREBROR. Buggning ska göras till rutin. Alla
ska registreras och övervakas ända in i sovrummet. Fängelserna ska byggas ut. Straffen ska bli längre och STRÄNGARE. Det var chefredaktören
Mats Svegfors på Svenska Dagbladet som fick pappa Lennart på fall genom att avslöja att han vid en journalistmiddag på DN undsluppit sig att den
ryska u-båten vid Muskö-basen var nys. Han kallade de många larmen för budget-u-båtar. Flottan ville ha mera pengar. Utrikesministern hade
naturligtvis rätt, men Mats Svegfors, som sedan blev landshövding, menade att det var ohållbart av den svenska regeringen att först skicka protestnot
till Sovjet och sedan mellan skål och vägg förneka att där var några båtar. I själva verket var ubåtsspektaklet ett inslag i den PALME-hatande
marinen att få bort PALME. Larmet kom samma dag som han återinträdde i regeringen efter valet 1982. Det är för övrigt märkligt att det kan droppa
in nya detaljer från mordnatten i min mailbox än i denna dag. Som den att bland dem som förekom i omgivningen kring mordplatsen var inte bara
HANS HOLMÉR med chauffören ROLF DAHLGREN utan också SÄPOs operative chef P G NÄSS och en kvinnlig ABAB-vakt i Scandias
reception vid namn Anette Kohut. P G NÄSS blev polischef i Uppsala innan han drog sig tillbaka. Han var chef över WALTER KEGÖ, som hade
till uppgift att bevaka mig, vilket han gjorde effektivt med hjälp av min egen hulda maka. KEGÖ har gjort karriär inom polisen. Om det existerat en
seriös utredning av MORDET PÅ OLOF PALME så hade man kunnat kontrollera dessa uppgifter. OLLE ALSÉN på DN ringer och berättar att inte
bara LISBET PALME utan också ANNA LINDH var på Stockholms Stadsteater dagen efter MORDET PÅ OLOF PALME och såg SUZANNE
OSTENs uppsättning av DANTON med TORSTEN WAHLUND i huvudrollen.

- Var har du fått det ifrån?, frågade jag.

- Det har jag läst på din hemsida, sa Olle.

LISBET PALMES medlemskap i GRUPP 8 har jag fått från Hans Hagnell, rebellisk S-riksdagsman och landshövding.

Filosofen PLATON hade över ingången till sin akademi i Aten en inskription som löd ”INTRÄDEN ICKE HÄR UTAN KUNSKAPER I
GEOMETRI” eller något i den vägen, får vi veta i ett program om honom i radions P1. Det får mig att tänka på vad OLOF PALMEs obducent
MILAN VALVERIUS berättade för mig när jag äntligen kom till tals med honom. Han ville veta var mordkulorna träffat på marken eller
husväggen. Man kunde då med geometrins hjälp räkna ut var mördaren hade stått. MILAN VALVERIUS visade mig litteratur i ballistik, läran
om kulor, som han hade tagit fram. Han krävde en rekonstruktion på mordplatsen där också LISBET PALME skulle delta. HANS HOLMÉR
meddelade att hon inte kunde ställa upp på grund av sitt chocktillstånd. Som dock inte var värre än att hon precis som Laila Freivalds kunde gå
på teatern. Det var dagen efter mordet som hon bevistade generalrepetitionen av SUZANNE OSTENs uppsättning av DANTON på Stockholms
Stadsteater. MILAN VALVERIUS fick inte ens se de upphittade kulorna. Polis från tekniska roteln vid Stoclholmspolisen for med dem och
preparat av kläder med skotthål till Bundes Kriminal Amt i Wiesbaden och till FBI i Washington. MILAN VALVERIUS betecknade det som
nöjesresor. Analysen hade bättre och billigare kunnat göras på KTL, Kriminaltekniska Laboratoriet i Linköping. MILAN VALVERIUS
anförtrodde mig att kulhålen i LISBET PALMEs kappa var gjorda i polisens laboratorium. Anledningen till att MILAN VALVERIUS hindrades
från att befatta sig med mordutredningen efter själva obduktionen var att man menade att han blivit misskrediterad på grund av att
STYCKMORDET PÅ CATRINE DA COSTA ägt rum på den institution där han var chef, därtill utfört av en av hans underläkare tillsammans
med en gästande kollega och i närvaro av dennes dotter på 1½ år. Ett påhitt som professor JOVAN RAJS och den feministiska professorn KARI
ORMSTAD måste ha stått bakom. Det var enligt min mening ett led i förberedelserna för MORDET PÅ OLOF PALME. Hur CATRINE dog vet
jag inte, Hon kan ha blivit skjuten i huvudet, eftersom det är försvunnet. Styckningen kan ha skett på Rättsläkarstationen. Varför är inte
professor JOVAN RAJS hörd om detta? Varför är inte MILAN VALVERIUS son hörd om detta? Han arbetade som underläkare där vid denna
tid.

Ideligen dyker OLOF PALMEs prosadikt om bombningen av Hanoi

I Vietnam julen 1972 upp i media, senast i JAN LINDSTRÖMs artikel i den nya facktidningen DAGENS ARBETE. Dessförinnan i intervjun med
förre kabinettssekreteraren SVERKER ÅSTRÖM i TV 1. Bäst att återge den:

”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn.

Det som nu pågår i Vietnam är en form av tortyr. . .

Därför är bombningarna ett illdåd.

Därav finns många i modern historia.

De förbinds ofta med namn – Guernica, Oradour, Babi jar, Katyn,

Lidice, Sharpville, Treblinka.

Våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över

dem som burit ansvaret.

Nu finns ett namn att foga till raden – Hanoi julen 1972.”

SVERKER ÅSTRÖM tog avstånd från dikten. Det gjorde han redan när han fick höra OLOF PALME läsa upp den i radion från sitt kök
hemma i Vällingby. Då verkade SVERKER ÅSTRÖM på UD och han hoppade högt. Han skrev omedelbart ett brev i OLOF PALMEs
namn till president Richard Nixon: ”Jag står personligen i djup skuld till den inspiration som amerikanska demokratiska ideal givit mig.” Nixon
kallade OLOF PALME för ”that Swedish asshole”, det svenska skithålet. USA kallade hem sin ambassadör. Det var kärva tider. Men Tredje
världen gick på bluffen. I Sharpville i Sydafrika hade polisen skjutit rakt in i ett svart demonstrationståg i mars 1960. Efter mordet och
Apartheids fall for LISBET PALME enligt svensk tradition till Sydafrika med Doktor Alban och krängde JAS-plan med ena handen och
släppte upp duvor med den andra. Gator och torg uppkallades efter OLOF PALME. Det var han själv som kallade det för en prosadikt,
som han improviserat hemma vid köksbordet. ANDERS FERM, som då var chefredaktör på ARBETET i Malmö, hade skrivit underlaget
efter ett tal av Sydvietnams ambassadör Madame Thieu, som hade talat om alla de där platserna i Europa, där massakrer och ogärningar
begåtts samt lagt till att sådana platser finns det hundratals av i Vietnam. Till OLOF PALMEs uppräkning fogade OLLE ALSÉN
TREBLINKA, ett av HITLERs utrotningsläger, som ju inte hörde dit men bör ha särskilt stört juden HENRY KISSINGER i USA. För
närvarande har jag OLLE ALSÉN frekvent i telefon. Han vill inte kännas vid något tillägg, som han skulle ha gjort. Men det råkar vara så
att OLOF PALME hade testat sin dikt på TAGE ERLANDER, som skrev i sin dagbok att det nog skulle gå bra nu när den godkänts av
DNs ledaravdelning. SVERKER ÅSTRÖM ansåg det vara ett makalöst påhopp, det värsta han varit med om demokratiska stater emellan.
Frågan är vad OLOF PALME hade för avsikt. Och varför OLLE ALSÉN, en rutinerad politisk skribent i landets största morgontidning,
som varit korrespondent i USA, varför han släppte igenom den. Kan det vara så att den schizofrene OLOF PALME, eller vad han nu var,
skapade sina egna fiender? Att det var John F Kennedys sorti i Dallas som hägrade för honom.? Att det var därför som OLLE ALSÉN stack
en bok om Kennedy-mordet i händerna på HANS HOLMÉR? Han fick den via sonen MÅRTEN PALME före mordet! Redan som 33-åring
var OLOF PALME med TAGE ERLANDER och lade en krans på J F Kennedys bår. JAN LINDSTRÖM antyder ingenting om att han
fattat att relationerna mellan Sverige och USA blivit något komplicerade. Han noterar bara förtjust att OLOF PALME hyllades världen
över. Ty i dag gäller det att putsa upp strålglansen på helgonglorian till max. Tydligen också för OLLE ALSÉN. Kanske för hela nationen?
”NATIONALMORDET”!

Innan jag blir färdig med denna file sent på Trettondagsafton hinner OLLE ALSÉN ringa ännu en gång. Han säger sig vara intresserad av ett mail
som jag fått för en tid sedan och som handlar om den där skummisen Anti Avsan, rådman vid Stockholms Tingsrätt, före detta polis på Norrmalm,
tillhörande den beryktade baseball-ligan. Han skolades till domare av professorn i straffrätt CHRISTIAN ”Likskändarn” DIESSEN. På sistone har
OLLE ALSÉN antytt att Anti Avsan kan ha skjutit OLOF PALME. Inget dåligt tips från en gammal journalist efter 20 år. Konstigt bara att han inte
får gehör i Palme-gruppen för detta spaningsuppslag.

OLLE ALSÉN vill också besöka mig för att överlämna material från den gamle författaren ERNST LINDHOLM, som i likhet med mig håller sig
med en hemsida om MORDET PÅ OLOF PALME. Mina läsare ska slippa länk till honom, därför att det mesta som han skriver är knyckt från mig.
För att precis som SVEN ANÉR sedan köra mig i diket. Vad sysslar herrarna med egentligen? Jag ska gå en omgång till med JAN LINDSTRÖM
innan jag övergår till GÖRAN LAMBERTZ och JAN MYRDAL, som presenterades i helfigur av SVT på helgdalskvällen. Det visar sig att JAN
LINDSTRÖM var med också i Harvard i USA, när OLOF PALME höll sin föreläsning om DEN SVENSKA MODELLEN. Naturligtvis utan att
upptäcka någonting om vad som sedan kom att kallas för HARVARD-AFFÄREN. Det var att OLOF PALME höll sin föreläsning för att sonen
JOACHIM skulle få det stipendium Sverige-Amerika-stiftelsen inte gav honom. Det var arvodet som omvandlades till stipendium. Verkligt surr blev
det förstås i den förnäma universitetsstaden när JOACHIM med familj anlände och inkvarterades i älskarinnan EMMA ROTSCHILDs villa. Hon var
professor i ekonomi och satt som sekreterare i Palme-kommissionen. Hon tillhörde den rika bankirfamiljen och hade skaffat sig ett hus i Gamla Stan i
Stockholm, granne med den svenske statsministern. Allt sådant undgick förstås journalisten JAN LINDSTRÖMs argusöga, och han missade till och
med skatteärendet, som kom att bidra till OLOF PALMEs fall. (Klockan har blivit 6 på morgonen och jag hör skottväxling på Roslagsgatan. I går
blev en 22-årig man mördad på en gata i Solna. Två misstänkta har släppts, säger de på nyheterna. Jag ringer inte polisen, eftersom jag vet av
erfarenhet att de inte bryr sig.)
NÄSTAN ALLT ÄR FRID OCH FRÖJD FÖR JK
GÖRAN LAMBERTZ dök upp i Ekots Lördagsintervju på Trettondagen. På denna webb har han tidigare förklarat att det skulle vara
orimligt om LISBET PALME mördat OLOF PALME. Han var då nytillträdd som JK 2001. Från början hade han den uppfattningen att
det inte satt några oskyldigt dömda i svenska fängelser. Efter att ha engagerat sig i ett fall har han nu ändrat uppfattning. Domstolarna
ställer inte alltid beviskraven så högt. Han har nu givit professor Gunnar Axberger i uppdrag att utreda eventuella rättegångsfel. Det är ett
överraskande val. Som ledamot av MARJASIN-KOMMISSIONEN, en av de tre kommissioner som granskade UTREDNINGEN AV
MORDET PÅ OLOF PALME har han ju redan dokumenterat sin inkompetens. SIGVARD MARJASIN hoppade av när han fick klart för
sig att HANS HOLMÉR ljög om att han varit på ett hotell i Borlänge med ett fruntimmer på mordnatten. SIGVARD MARJASIN lät
straffa ut sig med fiffel med kvitton på residenset i Örebro. AXBERGER gjorde då en kupp och tog över sekretariatet i
GRANSKNINGSKOMMISSIONEN, som sedan som alla andra gick bet på granskningen av UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF
PALME. Det ska bli intressant att se om HANS GUNNAR AXBERGER sneglar lite på hur det var med livstidsdomen mot CHRISTER
PETTERSSON. Men det ingår väl inte i uppdraget.

GÖRAN LAMBERTZ har upptäckt att många utredningar är enkelriktade. Det förekommer att målsägare och vittnen ljuger, och det
gäller också poliser. Det finns en kultur där de skyddar varandra. Det tar emot för domstolarna att inse att poliser ljuger. Domstolarna
måste få större resurser så att de kan pröva alternativa hypoteser. Det rör sig om en underkultur i vissa kretsar. GÖRAN LAMBERTZ har
blivit kritiserad för att han engagerat sig i ett fall och ordnade en advokat åt en klient för att han skulle få resning. Det ska bli intressant att
se om han bryr sig om STYCKMORDSMÅLET, där ju Högsta Domstolen redan kört över professor Anders Agell beträffande de två
rättsläkarna. Möjligen rör det sig om nya signaler. Men GÖRAN LAMBERTZ har inga invändningar mot de signaler som den nye
justitieministern Thomas Bodström sänder ut med övervakning , strängare straff och superfängelser. Det behövs åtgärder mot terrorister,
menar han på.

BETYDER DET ATT DET VÅRAS FÖR UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME? OCH AV MORDET PÅ ANNA LINDH?
BETYDER DET ATT DEN ”KULTUR” AV MORD SOM SPRITT SIG I OCH MED ATT RIKSDAGEN GODKÄNDE
MÖRDARSEKTEN SCIENTOLOGY SOM SKATTEBEFRIAD KYRKA?

För egen del hoppas jag naturligtvis att de ansträngningar som jag lagt ned på denna sida inte ska vara helt förgäves. Statens maktfullkomlighet så
som den utvecklade sig under OLOF PALMEs egid är oroväckande. GÖRAN LAMBERTZ hävdar att någon korruption inte förekommer i våra
domstolar. Mina personliga erfarenheter talar ett annat språk. Auktoriteter inom Rikspolisen har karaktäriserat det jag råkat ut för som grovt
bedrägeri. Flera av mina bästa vänner har blivit mördade. Jag hävdar att GÖRAN LAMBERTZ har mycket att lära än.

TILL SLUT HISTORIEN OM FAURISSON

JAN MYRDAL slutligen, vänsterns portalfigur sedan 60-talet. En kvinnlig utfrågare har gått igenom hundratals inslag med honom i
arkivet, och aldrig har han tillstått att han haft fel. Han svarar i TV att det beror på att han alltid haft rätt. Han har skrivit ett 70-tal böcker
och faktiskt en riktigt bra TV-film om OLOF PALME, som hette MYGLAREN. . Den var starkt kritisk och därför ges den aldrig i repris.
Men nu var det hans barndomsskildring i tre delar som han skulle stå till svars för. Pappa Gunnar hade blivit mycket upprörd å mamma
Alvas vägnar. Hon låg på sjukhus och han hävdade att JAN tog livet av henne med sitt oförsonliga angrepp. Nu visade det sig att hon
efterlämnat en lapp, där hon bad honom förlåta att hon försummat honom. En litteraturvetare påpekade att detta var skönlitteratur och
ingen dokumentär. Och så var det det här med judarna. Man lyckades få JAN MYRDAL att vara antisemit. Han hade ju försvarat
fransmannen Robert Faurisson, som påstås ha förnekat gaskamrarna och förintelsen.

Det får bli kort i dag, men på den punkten, när JAN MYRDAL försvarar Faurisson så har han mera rätt än han själv vet om. Det är nämligen en av
dessa myter som så gärna blommar ut i vår tid, kanske särskilt när det kommer i närheten av den judiska tragedin. Tag Raol Wallenberg, Tag Folke
Bernadotte. Faurisson var en professor i litteratur på Sorbonne, som lät sina studenter granska en kultbok, nämligen ANNE FRANKS DAGBOK,
som handlade om en judisk flicka, som holländarna höll gömd på en vind undan tyskarna i flera år. Studenterna upptäckte att det inte kunde stämma.
Faurisson reste till Holland och upptäckte att de hade rätt. Han hittade också husfadern som givit ut boken i Schweiz, och han erkände att han hade
fabulerat. Kultboken var ett falsarium. Det hade naturligtvis inte blivit en katastrof om inte boken lanserats som en dokumentär. Judarna svarade med
att hänga ut Robert Faurisson som antisemit. Samtidigt som det dök upp en mängd vittnesbörd om hur judar öst på med förföljelser som inte
förekommit. Till detta kom debatten om gaskamrarna. Faurisson hävdade att det inte finns ett enda belägg för att gas användes i någon större skala i
slavlägren. Dessutom var siffran 6 miljoner judar tillyxad redan 1944. Det finns naturligtvis inget försvar för detta folkmord, även om man kan
ifrågasätta statistik och teknik vid förintelsen. Från andra hållet vädrar nynazister och nydemokrater morgonluft. Men låt oss slå fast en sak;
FAURISSON har aldrig förnekat förintelsen.

Själv gjorde jag på 70-talet fem dokumentärer från koncentrationsläger i Tyskland och Polen med polacker som blivit svenskar som guider. De
visades en gång och låstes sedan in i SVTs mausoleum. Där samverkade interna nynazistiska och judiska intressen. Det är för bedrövligt.

En sak till beträffande JAN MYRDAL. Redan veckan efter MORDET PÅ OLOF PALME påpekade han i sin tidning FOLKET I
BILD/Kulturfront att det talades om att LISBET PALME visste vem mördaren var. I så fall är det ett cover up, locket på, skrev han. I nästa
månad har locket legat på i 20 år.

På återseende!

LARS KRANTZ
SENASTE NYTT 17 01 2006:

STATENS POLIS inte bara LJUGER

DE DÖDAR OCKSÅ
OLOF PALME / INGMAR BERGMAN

HJÄLPTE VARANDRA UR KNIPAN

HANS HOLMÉR skriver i sin bok ”OLOF PALME ÄR SKJUTEN!” (1988) att det enda man kunde sätta fast tidernas störste
maffiaboss AL CAPONE för var skattebrott. Varför skriver HANS HOLMÉR det i en bok som handlar om MORDET PÅ OLOF
PALME? Två gånger i boken kallar han OLOF PALME för ”demonregissör”. Varför? Varför kallar han den misstänkte
mördaren konsekvent för ”revolvermannen” och inte för ”mördaren” ? OLOF PALME får heta ”offret”. ”Offret har själv
valt mordplatsen”. Den ryske regissören ANDREJ TARKOVSKIJ kallar sin film kort och gott för ”OFFRET”. LISBET PALME
säger ”Han offrade sig för en friare och bättre värld”. Var det kanske ANDREJ TARKOVSKIJ som valde
mordplatsen?
GÖRAN LAMBERTZ, JK, Justitiekansler sedan 2001, har väckt uppseende genom att tala om att det finns en kultur inom polisen, som
innebär att de ljuger. Om det stannade vid det. De ljuger för att skydda mördare. Det ouppklarade MORDET PÅ OLOF PALME den 28
februari 1986 har givit Sveriges polis ryktet att vara världens sämsta. Det är i varje fall världens dyraste polisutredning, och den har inte
lett någon stans. OLOF PALME brukade citera JOE HILL, den socialistiske protestsångaren från Gävle, som dömdes till döden för mord i
USA. ”SÖRJ INTE, ORGANISERA” var hans sista ord, och det stod det på banderollerna när 10 000 anhängare följde honom till graven. Var OLOF PALME
också dödsdömd? Allting tyder på att han själv tog initiativet till det skådespel som uppfördes på Sveavägen i Stockholm för snart 20 år sedan. Eller
åtminstone att han var införstådd. Det skulle se ut som ett attentat och det skulle aldrig klaras upp. Liksom AL CAPONE hade OLOF PALME blivit dömd för
skattebrott, vilket fördunklade hans sinne under hans sista levnadsår. Sin sista dag i livet gav han order om att den fällande domen efter Harvardaffären
och hela akten hos skattemyndigheterna skulle förstöras. Han dog i den tron att så hade skett. Men det var inte sant. Hela historien står att läsa i min bok
ETT VERKLIGT DRAMA (1987). Valda delar har återgivits på denna sida. Som vanligt tiger massmedia.
Åter har jag den gamle DN-journalisten OLLE ”Treblinka” ALSÉN på tråden. Han vill bemöta ett nytt mail från den uppenbart sjuke domaren vid Stockholms
Tingsrätt och före detta polisen ANTI AVSAN, som nu under annat namn mailar till mig och säger att han visst inte var på plats i Stockholm på mordnatten.
Han var i Helsingborg. ALSÉN vet berätta att han var i tjänst i Stockholm. ALSÈN vidhåller berättelsen om de finska flickorna som såg AVSAN med vapen och
menar att han kan ha varit mördaren. Det pågår en storoffensiv för att cementera de en gång för alla givna lögnerna om MORDET PÅ OLOF PALME. OA har
varit konsekvent. Den 6 september 1987 skaldade han på sin egen kåserispalt FRISKYTTEN på ledarsidan i DN:
”HOLMÉR är alltid mördaren tätt på spåren
Hoppas blott han ej tillhör kåren.”
Själv fick jag en artikel utlyft från kultursidan av självaste chefredaktören, som då hette Christina Jutterström. Den handlade om mina erfarenheter av polisens
icke-spaningar efter mördaren. Debattredaktören Rolf Beckérus, som ringde mig om ingreppet, sa att det bästa vore om någon kvällstidning kunde intervjua
mig. För DN var jag polisspåret.

ANDREJ TARKOVSKIJ avled i Paris i början av 1987. Hans film OFFRET belönades med kritikerpriset i Venedig och sonen var där och hämtade det.
Huvudrollsinnehavaren ERLAND JOSEPHSON uttalade i en tidning att han varit visionär, som 6 månader i förväg kunde placera kameran på de stenar på
Sveavägen där OLOF PALME stupade. Jag skrev till ERLAND JOSEPHSON och fick omedelbart svar:
”TARKOVSKIJ hade inga som helst föraningar om Palmes död. Det som hände var att han sökte en plats för att gestalta mardrömmen om en katastrof. Han
ratade alla förslag från fotograf och producent. En morgon kom han och sa sig ha funnit platsen. Vi spelade in scenen. Det visade sig att han placerat
kameran ungefär tio meter från den plats där Palme föll. Kameran var riktad mot trapporna där mördaren försvann. Detta sex månader före mordet. När
jag påpekade det här för Tarkovskij sa han bara att vissa platser är skapade för dramatik.”
ERLAND JOSEPHSON ljuger som alla andra. ANDREJ TARKOVSKIJ hittade platsen för att han under inspelningen i Stockholm brukade äta lunch på en rysk
restaurang, som fortfarande ligger där i hörnet av Tunnelgatan och Luntmakaregatan. I hans film om MORDET PÅ OLOF PALME förlade han inte mordet till
denna plats. I stället gällde hans inspelning vid Tunnelgatan en drömsekvens om ett atombomsanfall. Folk flyr i panik nedför trapporna och ut ur tunneln.
Det var i INGMAR BERGMANs uppsättning av MORDET PÅ OLOF PALME som mordet förlades hit. Men då var det ingen inspelning av film UTAN RENA
RAMA VERKLIGHETEN. I ANDREJ TARKOVSKIJs manuskript finns inte platsen angiven. Där står annars varje replik, varje klipp, varje kamerarörelse. Filmen
producerades av ett bolag i Paris, som ägdes av Tarkovskij själv och INGMAR BERGMANs fotograf SVEN NYQVIST. Det var en samproduktion med
SVENSKA FILMINSTITUTET där HARRY SCHEIN var chef.

Uppslaget till filmen OFFRET torde ANDREJ TARKOVSKIJ ha fått när han i Paris kom i kontakt med SHIRLEY MACLAINE,
som i sin tur berättade om en svensk politiker som hade samma skräckvision av världen efter kärnvapenkriget som
TARKOVSKIJ, nämligen OLOF PALME. Det var ju det stående temat i TARKOVSKIJs filmer, som han visade för SHIRLEY.
OLOF PALME var som politiker från början med på noterna när det gällde att bygga upp den svenska arsenalen av
atombomber, men efter besöket i Hiroshima vände han på klacken. Till sin sista dag i livet talade han sedan ständigt om
detta. Han fick till stånd Stockholmskonferensen och samlade alla uppgifter om massförstörelsevapen i en skrift som
översattes och spreds ut över världen. Makarna Alva och Gunnar Myrdal hade startat SIPRI, Stockholms internationella
fredsinstitut, som visste allt om världens rustningar. ANDREJ TARKOVSKIJ gjorde en omsorgsfull research inför sin sista
film, som inspelades på Gotland och i Stockholm.

JFK VAR IDEALET

För OLOF PALME var Förenta Staternas president John F Kennedy ett ideal ända sedan han som ung handsekreterare till
Tage Erlander följde med honom till Washington och lade ned en krans på hans bår. Det var 1963. Shirley MacLaine hade
blivit hans Marylin Monroe. 20 år efter Kennedys död får han ett brev från preses vid Harvarduniversitetet Derek Bok
och hans hustru Sissela, syster till Jan Myrdal. Det är en inbjudan att komma och hålla en föreläsning i John F Kennedy-
skolan vid universitetet. Det sägs redan i inbjudan att arvodet på 5000 dollar får han göra vad han vill med. Hans
uträkning är att det ska omvandlas till stipendium åt sonen Joakim, som fått avslag på sin ansökan vid Sverige Amerika
Stiftelsen, två gånger till och med. OLOF PALME startade ut i livet med det stipendiet en gång. Detta är upptakten till
Harvard-affären, som får OLOF PALME på fall. Hans fiender upptäcker att han inte skattat för pengarna, varken i Sverige
eller USA.
EN NYHETSNOTIS får plats emellan. FOLK OCH FÖRSVAR sammanträder i Sälen, med officerare, politiker från Försvarsutskottet och hökar från media. De
aviserar en ny motion, som ska göra det möjuligt för militären att bistå polisen mot civila terrorister. Inte sedan ÅDALEN 1931 har det varit tillåtet för
militären att skjuta mot civila. Jo, faktiskt. Vid gisslandramat vid Norrmalmstorg i Stockholm 1973. OLOF PALME lade in ett bankrån i sin valkampanj och med
ett skickligt spel på media, och utnyttjande av gamle kungen Gustav VI Adolfs dödskamp lyckades han vända opinionen så att prognosen slog fel. De
borgerliga segrade inte utan fick vänta ytterligare tre år på maktövertagandet efter nästan ett halvt sekels sossestyre. I Berzelii park stod en stridsvagn
beredd och på Berns terrass låg prickskyttar beredda att skjuta rånarna om de visade sig. De hade fått abolition av OLOF PALME, det vill säga straffrihet om
de dödade rånarna. Justitieminister Lennart Geijer underhandlar mot reglerna direkt med rånarna. Allmänheten kan följa det i TV. Han hinner med detta
mellan bordellbesöken. Rikspolisens chef Carl Persson har i sina minnen berättat hur han kom upp på Rosenbad och träffade en askgrå OLOF PALME, som sov
tre timmar om dygnet på en soffa i tjänsterummet och däremellan ordnade sina trupper. När finansministern Gunnar Sträng dök upp i statsrådsberedningen
så sa han: - Skjut dom jävlarna! Polisläkaren Nils Bejerot läckte ut att rånarna hade haft sex med kassörskorna i valvet, och det blev världsberömt som
”Stockholmssyndromet”. Men det var förstås lögn det också. En OB-buss hade bevakat banken dygn efter dygn. Vid upplösningen, när rånaren Janne Olsson
ger upp, buar journalisterna. OLOF PALME träder fram och talar till folket: ”Nationen har varit samlad”, börjar han. Han tycks ha fått med sig det tal som han
skulle hålla när kungen dog. Sverige är ett dårhus. Nu ska det permanentas i lag.
ALBERTO MORAVIA, den italienske författaren, tecknade OLOF PALMES porträtt i nederlagets stund 1976, på själva valnatten. OLOF PALME gick inte in i
studion och gratulerade Torbjörn Fälldin. Han smet ut bakvägen. Vem vet, det kanske var Moravias ord hem till italienska pressen som gjorde att De
Aderton upptäckte honom och gav honom Nobelpriset. Han skrev:
”En berguv, ett nattens rovdjur, med sin näbbliknande näsa, en sannskyldig örnnäsa. Nervös,
beslutsam, energisk, aggressiv i sitt sätt att röra sig, i hela sitt uppträdande. Under den breda och kraftigt böjda munnen ett honungsleende. Men under
honungen känner man ironins bittra smak”.

JAG KAN OCKSÅ

skriva dikter hemma vid köksbordet, precis som OLOF PALME. Den blev refuserad på DN men den gången gick det ännu bra i radion, i ett program som hette
Kanalen. Det var 1988 och den gick så här:

OCH JK KAN
GÖRAN LAMBERTZ prosadikt om polisens ljug tedde sig så här i Ekots lördagsintervju den 7 januari 2006:
”Jag tror inte någon säger emot mig om jag hävdar att det finns i vissa kretsar bland poliserna en kultur som innebär att man ibland ljuger för att skydda
varandra, men kanske också ibland för att få fast den person som man säkert tror är skyldig till ett brott.”
”Polisen ljuger inför domstol främst för att skydda varandra snarare än för att sätta dit oskyldiga".
Det delikata är att den första som talade om de ljugande poliserna som en kultur var Inga-Britt Ahlenius i Riksrevisionsverket, när hon satt med i Sigvard
Marjasins kommission för granskning av UTREDNINGEN AV MORDET PÅ OLOF PALME. Hon ville sätta in två av sina bästa spårhundar bland revisorerna på
mordspaning bland poliserna. Följden blev att både hon och Marjasin försvann från kommissionen. Därom kan jag ge besked ty jag var med. Men vi tar det
sedan. Det viktigaste tycks fortfarande vara att MORDET PÅ OLOF PALME förblir olöst. Eller? Göran Lambertz företrädare på JK-ämbetet kan inte svära sig
fria från ljug så fort det gäller MORDET PÅ OLOF PALME. Det slår mig plötsligt, när jag skriver dessa rader, att det var här det började, här på JK. Eureka! Vill
det sig väl kan JKs ordande om polisens ljug leda rakt fram till sanningen! Håll i er nu! Jag ska erkänna att jag tog en kort slummer ovanpå den obäddade
sången. Och vaknar med hela bilden framför mig.

Efter stora ansträngningar och en portion tur hade jag äntligen fått träffa OLOF PALMES obducent MILAN VALVERIUS.
Det skedde dels på hans arbetsplats Rättsläkarstationen vid Karolinska Institutet i Solna där han var chef, dels i hans
bostad på Östermalm. Han var livrädd för att träffa journalister efter att ha blivit anmäld för sekretessbrott, bestående i
att han lämnat ut obduktionsprotokollet över OLOF PALME till Dagens Nyheter. För det första hade han inte gjort det.
För det andra hade det inte varit brottsligt. I ett helt år gjordes en utredning, som den plikttrogne yrkesmannen tog
mycket hårt. Han fick en offentlig försvarare och han kallade denna tid för skärselden. När utredningen lades ned var han
en knäckt man. Jag uppsökte JK för att ta del av utredningen, som Valverius själv inte hade sett. Jag hade tidigare fått
kontakt med en byrådirektör HARALD DRYSSELIUS där och efter en del krångel fick jag ut den, dock inte ocensurerad.
Principen är annars den att alla handlingar är öppna hos JK. Jag kom ihop mig med DRYSSELIUS, som tidigare av någon
anledning odlat min vänskap och till och med bjudit hem mig på middag tillsammans med min då älskade sambo, som
sedan blev min fru och därefter min dödsfiende.
När jag undrade hos byråchefen HARALD DRYSSELIUS på JK vem som anmält MILAN VALVERIUS blev det överraskande
svaret att det var ingen mindre än JOVAN RAJS, VALVERIUS kollega och underlydande på rättsläkarstationen, som också
anmält den lovande underläkaren där TEET HÄRM för styckmordet på den prostituerade CATRINE DA COSTA. Det skulle
han ha begått på rättsläkarstationen tillsammans med en kollega THOMAS ALLGEN och dennes dotter på 1 ½ år. Medan
hela Sverige upprördes över det hemska styckmordet förklarade MILAN VALVERIUS lugnt och stilla för mig att läkarna var
oskyldiga. Och att något rituellt styckmord kunde omöjligen ha begåtts där.
Dessa två anmälningar från JOVAN RAJS jämnade vägen för chefskapet och professuren vid institutionen för honom. På
sista bladet i utredningen om sekretessbrottet hade HARALD DRYSSELIUS antecknat att han skulle ringa medarbetaren
på DN GUN FÄLTH när den var klar, och där stod hennes telefonnummer. Hoppsan!
DN skrev inte en rad om denna sensationella utredning, och MILAN VALVERIUS blev själv inte delgiven den! Till mig sa han spontant att läkarna var
oskyldiga till styckmordet, som omöjligen kunde ha begåtts där. Professor emeritus vid Uppsala Universitet ANDERS AGELL kom till samma resultat och
begärde resning för dem, något som Högsta Domstolen inte beviljade. JOVAN RAJS, som ständigt gör ett stort nummer av att hela hans judiska släkt
utplånades i AUSCHWITZ, tog heder och ära av alla kolleger bland rättsläkarna i sina memoarer. Hans paradnummer var fallet OSMO VALLO, som skulle ha
dödats av polis vid ett omhändertagande. Min kollega på TV JANNE JOSEFSSON har otaliga gånger visat en rekonstruktion i TV, där man riktigt hör hur
polisen knäcker den svarta ryggen.

Bakom alltihopa ligger MORDET PÅ OLOF PALME, som aldrig ska klaras upp. Efter STYCKMORDET inträffade MORDET PÅ
OLOF PALME. Konspiratörerna visste från början att MILAN VALVERIUS skulle obducera OLOF PALME. Han skulle i det
arbetet få fullständig inblick i mordet, men JOVAN RAJS hindrade honom att befatta sig med utredningen efter själva
obduktionen lördagen den 1 mars. MILAN VALVERIUS skulle ha blivit misskrediterad av styckmordet, hette det. De
psykiska påfrestningarna blev för starka. Han drabbades av stresscanser och tog till slut sitt liv. Hans maka följde honom i
döden. Obduktionsprotokollet är fortfarande hemligstämplat, på begäran av LISBET PALME! Vid utredningen hördes
HANS HOLMÉR på JK. Han infann sig med två livvakter, men de blev inte insläppta. JK satt då i en av de små
paviljongerna bakom Riddarhuset. HARALD DRYSSELIUS visade mig protokollet, men jag fick inte läsa vad LISBET PALME
hade sagt till HANS HOLMÈR. HOLMÈR sa vid förhöret att han inte hade lämnat protokollet till DN. Även Rikskriminalens
chef Tommy Lindström hördes. Han hade inte ens sett protokollet. ”Det intresserade mig inte”! Rikskriminalens chef
brydde sig inte ens om att läsa det! HANS HOLMÉR hade givit honom i uppdrag att utreda ”offrets person”. Detta överlät
han i sin tur åt den överallt närvarande privatspanaren EBBE CARLSSON, en homosexuell skojare som några år senare
dog i aids.
VI STÅR INFÖR EN TRAGEDI PÅ MÅNGA PLAN. VÄRLDEN. EUROPA. SVERIGE. EN TRASIG SPILLRA FRÅN FÖRINTELSEN. ETT
MORD PÅ EN STATSMINISTER SOM INGEN VILL LÖSA. I STÄLLET HAR DET BLIVIT PLUNDRARNAS TID. ETT ALLAS KRIG MOT
ALLA. EN DANS KRING GULDKALVEN SOM ALDRIG FÖRR.
Nästa gång ska vi följa hur en av världens största regissörer tackade för hjälpen, när han efter nio år i landsflykt på grund av misstänkt skattebrott kunde
återvända till Sverige och sitt kära Fårö.
Många hälsningar
LARS KRANTZ