Fokus Kina

En ny
era?
Kinas politik ser i dag helt annorlun-
da ut än vid tiden för de reformer
som gjorde landet rikt och stabilt.
Text: Jojje Olsson

D
et är endast genom att uppehålla partiets
centraliserade och enande ledarskap som
vi har lyckats åstadkomma denna historiska
förvandling«, sa Xi Jinping i mitten av de-
cember, inför 3 000 applåderande tjänstemän i Fol-
kets stora hall i hjärtat av Peking. Det 80 minuter långa
talet hölls för att fira att det var exakt 40 år sedan som
Deng Xiaoping, i samma hall, den 18 december 1978,
beslutade att föra Kina in i en ny era av ekonomiska
reformer.
Även om hallen – med dess gigantiska, socialrea-
listiska proportioner och tunga böljande röda gardi-
ner – ser nästan precis likadan ut än i dag, så har Kina
förändrats bortom igenkänning. Sedan reformernas
början har cirka 800 miljoner kineser lämnat fattig-
domen och den förväntade livslängden har ökat med
elva år. I de över 100 kinesiska miljonstäder, som nu
förenas av breda vägnät och hypermoderna snabbtåg,
har skyskrapor och kontorsbyggnader vuxit upp som
svampar i en höstskog.
Men Kinas dramatiska omvandling till en ekono-
misk stormakt har givetvis också skapat konflikter, i
synnerhet sedan Xi Jinping blev president 2013. Den
mest akuta och sannolikt även viktigaste av dessa är
det pågående handelskriget med USA.
I egenskap av utvecklingsland kunde Kina länge –
utan repressalier – bedriva ekonomiskt utbyte med
omvärlden med extremt fördelaktiga villkor. Donald

24
 Fokus 11–17 januari 2019

Egenkär. Xi Jinping är fast besluten

att Kinas ekonomiska utveckling ska
fortsätta i rask takt. Och att han är rätt
man att göra det – på obestämd tid.

FOTO: XINHUA 25
Fokus Kina
Trump klargjorde dock redan under sin valkampanj
att så inte längre skulle bli fallet. Tvärtom: Kina skulle
ställas till svars för protektionism i form av tullar,
statliga subventioner och ojämlikt marknadstillträde,
samt för företeelser som teknologistöld och bristande
immaterialrätt.
I sedvanlig ordning nekade de kinesiska myndighe-
terna till anklagelserna och ignorerade kraven. Men
denna gång var det allvar. I september införde Trumps
administration strafftullar på kinesiska importvaror
värda 250 miljarder dollar årligen. Efter fruktlösa för-
handlingar i samband med G20-mötet i Buenos Aires
i december deklararerade Trump att tullarna kommer
att skärpas ytterligare den 1 mars, om Kina inte dess-
förinnan uppfyller en lika lång som sträng kravlista.
Under talet den 18 december hade Xi Jinping möj-
lighet att bidra till en lösning av handelskonflikten.
Genom att i Deng Xiaopings namn lansera en rad
marknadsekonomiska reformer hade Xi kunnat till-
mötesgå delar av de amerikanska kraven utan att ver-
ka svag. Han hade samtidigt kunna gjuta nytt liv i den
kinesiska ekonomin, som under årets gång omgärdats
av allt fler frågetecken.
Men i stället skedde det motsatta. Snarare än tecken
på några som helst eftergifter gentemot USA så varna-
de presidenten framför de röda, böljande gardinerna
för att »arroganta lärare« inte kommer tillåtas att på-
verka Kina. Han framhöll vidare att kommunistpar-
tiet varit »fullständigt korrekt« i sin styrning av Kinas
ekonomi och därför ostört måste fortsätta i denna
riktning.
P
artiets politik har dock inte varit konstant.
En rapport från Asia society policy institute
och Rhodium group konstaterade i höstas att
Kina under de årtionden som följde på 1978
års reformer drev på tillväxten genom strukturella
förändringar som tillät marknadskrafter att omforma
ekonomin. Men på senare år, noterar rapporten, så har
»Peking försökt återta kontrollen över investeringar
och marknader«, vilket har gjort att den privata sek-
torn nu minskar för första gången på två årtionden.
Under Xi Jinping har partiets kontroll över ekono-
min på många sätt prioriterats framför dess effektivi-
tet. Och under sitt tal lät Xi mycket riktigt förstå att Ki-
nas ekonomiska reformer ska fortgå »med socialistiska
förtecken«. Från flera håll har röster höjts – och ofta
tystats – om att denna ökade partikontroll utgör stora
hinder för fortsatta reformer när de behövs som mest.
Mellan 1978 och 2013 växte den kinesiska ekonomin
med ganska precis 10 procent om året. Men på senare
år har tillväxten stagnerat, och spås enligt analysfö-
retaget Oxford economics att bli 6 procent i år, vilket
vore den lägsta tillväxten sedan åren av sanktioner
efter massakern vid Himmelska fridens torg för 30 år
sedan. Om handelskriget med USA dessutom fortsät-
ter, så riskerar konflikten enligt Oxford economics att
hyvla av ytterligare 0,6 procentenheter från årets till-
växt och ännu mer år 2020.
26
Upptrappning. G20-mötet i Argentina i slutet av 2018 innebar ingen förbättrad relation
mellan Xi Jinpings Kina och Donald Trumps USA.
När Deng Xiaoping mot alla odds återvände till
»Ingen maktens korridorer från den traktorfabrik han för-
kan diktera visades till under kulturrevolutionens kaos så ansva-
vad det rade den gamle revolutionären för flera banbrytande
beslut i syfte att säkerställa den kinesiska ekonomins
kinesiska utveckling. Några av de viktigaste angick landets rela-
folket ska tion till omvärlden. Kina, insisterade Deng, måste lig-
ga lågt och »bida sin tid«. Globalt skulle landet inta en
och inte slags observationsroll och gömma eventuella styrkor
ska göra.« eller färdigheter snarare än att göra anspråk på inter-
nationellt ledarskap.
Xi Jinping
Tonen är dock en helt annan från Xi Jinping: »Ingen
kan diktera vad det kinesiska folket ska och inte ska
göra«, sa presidenten i sitt tal 18 december. Det var
bara en av otaliga gånger som Xi tydligt har vädrat sin
åsikt om att den framtid som Deng hänvisade till nu
är kommen.
Redan i november 2012 – samma månad som Xi
utsågs till kommunistpartiets generalsekreterare och
presidentskapet därmed var säkrat – besökte han Ki-
nas nationalmuseum tillsammans med de övriga sex
medlemmarna av politbyråns ständiga utskott (lan-
dets högsta politiska organ). Med en samlad presskår
i släptåg vandrade den nya ledaren bekymrat genom
en utställning vid namn »Återhämtningens väg«, med
fokus på uppstyckningen av Kina mellan utländska
makter i mitten av 1800-talet. Han lovade sedan inför
kamerorna att återfödelsen av den kinesiska nationen
låg runt hörnet, bara hela samhället sluter upp kring
partiets ledarskap.
Ingenstans har denna nyfunna ambition varit tyd-
ligare än i Sydkinesiska havet. Vad gäller territoriella
konflikter till havs så var Deng Xiaopings pragmatiska
hållning att åsidosätta dessa för att i stället utforska
havens naturresurser tillsammans med länder som
Filippinerna och Vietnam. I samband med att Kina
1978 ingick ett avtal om fred och samarbete med Ja-
FOTO: PABLO MARTINEZ MONSIVAIS, BULLIT MARQUEZ
 Fokus 11–17 januari 2019

pan, sa Deng att tvistefrågan om ögruppen Senkaku < Sydkinesiska havet

borde överlämnas till nästa generation, som sannolikt På kartan nedan visar den röda linjen den yta som motsvarar Kinas territoriella krav i Sydki-
kommer att vara klok nog att finna en lösning båda si- nesiska havet utifrån den »diffusa linjen av nio streck«. Enligt UNCLOS har varje land rätt till
dor kan acceptera. en »exklusiv ekonomisk zon« på 200 sjömil från sitt territorium.
Kinesiska myndigheter ratificerade också Förenta Kina hävdar att de konstgjorda öarna är kinesiskt territorium, och räknar området omkring
nationernas havsrättskonvention (UNCLOS) när den dem som sitt eget territorialvatten. Vilket alltså bland annat Haagtribunalen har motsatt sig.
trädde i kraft 1994. Ända in en bra bit på 2000-talet
visade Kina fortfarande intresse för att gemensamt ut-
vinna resurser i vatten som även Japan och Vietnam
gör anspråk på.
Men under de senaste åren har landet valt en helt
annan väg. Stick i stäv med UNCLOS gör Kina nu an-
språk på 90 procent av Sydkinesiska havet genom en
diffus linje av nio streck. Den sydligaste punkten av
kinesiskt territorium skrivs nu till ett rev vid namn Ja-
mes Shoal, som ligger 1 500 kilometer från Kinas kust,
men blott 100 kilometer utanför Malaysias fastland.
Stein Ringen, statsvetare och professor vid Oxford
university, kallar Kinas framfart i Sydkinesiska ha-
vet för »en av de största territoriella erövringarna i
världshistorien«, då Kina de facto har konfiskerat vat-
ten som enligt UNCLOS tillhör andra länder. Denna
ockupation på över 3 miljoner kvadratkilometer, un-
derstryker Ringen, är inte något som Kina eventuellt
kommer att utföra utan något som man redan har ge-
nomfört.
Bonnie Glaser, ordförande för China power project
vid tankesmedjan Center for strategic & international
studies i Washington, menar att militariseringen av
Sydkinesiska havet är Kinas största utrikespolitiska
misstag sedan Xi Jinping blev president:
– Sydkinesiska havet är en enorm konfliktkälla för
de flesta andra länder som har territoriella anspråk i
området, särskilt Vietnam, men även Malaysia, Brunei
och Filippinerna, säger Glaser till Fokus.
Hon menar att få om ens något land i regionen har
överseende med kinesiska militärens aktiviteter i Syd-
kinesiska havet, oavsett hur mycket Kina bidrar till
den regionala ekonomin. Framfarten piskar i stället
upp antikinesiska stämningar på flera platser. Exem-
pelvis parkerades en kinesisk oljerigg 2014 plötsligt
på vad som enligt internationell lag är vietnamesiskt
territorialvatten. Något som resulterade i en diploma-
tisk kris samt våldsamma upplopp över hela Vietnam Kinas anspråk på De enligt UNCLOS exklusiva ekonomiska zonerna Konstgjorda
riktade mot kinesiska fabriker och arbetare, med över territoriellt vatten. 200 sjömil från respektive lands territorium. öar.
20 döda och 100-tals skadade som följd.
Peking hymlar heller inte med att man nu ignore-
rar internationell lag. Efter att Kina ockuperade revet
Scarborough shoal anmälde Filippinerna saken till
Haagtribunalen, som sommaren 2016 ogiltigförkla-
rade Kinas anspråk i Sydkinesiska havet. Kina sva- Ingen röd matta.
rade med att redan på förhand ogiltigförklara själva Xi Jinping blev i slutet
tribunalen, och med ytterst tveksamma historiska av november den första
argument fortsätta sin militära expansion i området. kinesiska ledaren på 13 år
att beöka Filippinerna.
Därmed hotar Kina inte bara sina grannländer, utan Men något varmt välkom-
även navigationsfriheten i en av världens viktigaste nande fick han inte –
farleder. Enligt Bonnie Glaser skapar detta oro i län- i stället väntade protester
der världen över med nära säkerhetspolitiska relatio- mot Kinas expansion i
ner till USA: Sydkinesiska havet.

ILLUSTRATION: ANDREAS NILSSON 27

Fokus Kina
– Bortom Sydostasien så har Australien, Nya Zee-
land, Japan och Indien, samt flera europeiska länder
< Kinas ledare
– som Storbritannien, Frankrike och Tyskland – ut-
tryckt oro över militariseringen i Sydkinesiska havet.
Trots upprepade löften från Xi Jinping att aldrig
militarisera Sydkinesiska havet, så har byggnation
och bestyckning av konstgjorda öar varit grundbulten
i Kinas strategi. Revet Fiery cross vid ögruppen Sprat-
ly, belägen mellan Vietnam och Filippinerna, bestod
2014 endast av en sten som stack upp någon meter
över vattenytan. I dag finns där en 3 300 meter lång
landningsbana med djupvattenhamn och baracker för
hundratals kinesiska soldater.
Asia maritime transparency initiative, som kartläg-
ger utvecklingen med hjälp av satellitbilder, noterade
i december att Kinas militarisering i Sydkinesiska ha-
vet nu har gått in i en ny fas. Större militärflygplan och
flera missiler har placerats på Spratly, liksom avance-
rad utrustning för radarstörning.
Fotfästet har gjort Kinas militär allt djärvare när
flyg eller fartyg inkräktar på det territorium man anser
vara kinesiskt. Under hösten publicerades videoma-
terial på ett kinesiskt och ett amerikanskt krigsfartyg
som bara var tiotals metrar – alltså några få sekunder –
från att kollidera när det förra var i färd med att tränga
ut det senare från internationellt vatten.
Efter incidenten publicerade CNN uppgifter om att
inte mindre än arton så kallade »osäkra sammanstöt-
ningar« har ägt rum mellan de båda ländernas flottor
sedan 2016. Ben Hodges, en pensionerad amerikansk
generallöjtnant, beskrev nyligen krig i Sydkinesiska ha-
vet som »en mycket stor sannolikhet« inom femton år. I
så fall ännu en konflikt där Kina skulle stå ensamt, givet
alla tår man trampat på med sin expansion i området.
E
fter kulturrevolutionens kalabalik genom-
förde Deng Xiaoping också en rad inrikespo-
litiska förändringar som var minst lika viktiga
för Kinas utveckling. Flera av dessa återfanns i
den nya konstitution som antogs 1982. För att undvika
att för mycket makt samlas kring en enskild person
infördes tidsbegränsningar för presidentskapet på två
5-åriga mandatperioder.
Deng Xiaoping hade varit medlem i kommunistpar-
tiet sedan 1923, och under årens lopp bevittnat otaliga
interna strider vilka kastat såväl parti som nation in
i kaos upprepade gånger. Själv hade han otroligt nog
överlevt efter att ha blivit utrensad tre gånger.
För att förhindra fortsatt anarki skulle makten en-
ligt Dengs konstitution delas mellan president och
premiärminister. Vidare skulle delegater från partiets
olika fraktioner alla finnas representerade i politby-
rån, vars beslutsfattande skulle ske genom diskussion
och konsensus. Också i politbyråns ständiga utskott
infördes en två mandatperioders tidsbegränsning.
De nya reglerna respekterades och var framgångs-
rika på så vis att de två första fredliga maktöverläm-
ningarna i Folkrepubliken Kinas historia genomför-
des 2003 och 2013. Men detta kommer inte att ske en
28
tredje gång. För under partikongressen i mars 2018,
när Xi Jinping varit president under en av de två til�-
och eror låtna mandatperioderna, så avskaffade han plötsligt
tidsbegränsningen och skrev in sina egna politiska
tankar i kommunistpartiets konstitution.
Det har heller inte varit tal om någon balans mellan
partiets olika fraktioner. I stället sjösatte Xi Jinping så
fort han fick makten en gigantisk kampanj mot kor-
ruption. Sedan dess har fler än 2,7 miljoner tjänste-
män utretts. Över 1,5 miljoner av dessa har på något
Mao Zedong vis straffats, varav 58 000 efter domstolsbeslut. Av
(1949–1976) dessa har drygt 250 innehaft en position motsvarande
Styrde enväldigt fram viceminister, vice ordförande på provinsnivå eller en
till sin död, med undan- position inom militären som generalmajor eller högre.
tag för korta perioder
Kampanjen har spridit skräck inom hela Kinas byrå-
av maktkamper, särskilt
efter svältkatastrofen
krati, och lett till minst 260 självmord eller »olyckor«
»Det stora språnget« där tjänstemän under utredning till exempel plötsligt
tidigt på 60-tal. Styrde fallit ner från ett tak. Visserligen råder inga tvivel om
i egenskap av kommu- att något behövde göras åt landets endemiska kor-
nistpartiets ordförande ruption. Men samtidigt råder heller inga tvivel om att
från 1954 till 1976. kampanjen åtminstone delvis använts för att rensa
ut Xi Jinpings meningsmotståndare, särskilt som de
höga posterna i regel har ersatts med hans egna poli-
tiska allierade.
– Det är svårt att bedöma graden av missnöje och
motstånd inom systemet emot Xi Jinpings hårdföra
metoder. Metoderna har självklart också medfört att
riskerna med att uttrycka opposition, särskilt offent-
Hua Guofeng ligt, är mycket större än tidigare, säger David Bandur-
(1976–1978) ski, ordförande för China media project, till Fokus.
Utsågs till efterträdare China media project är ett forskningsprojekt vid
till Mao Zedong, och University of Hong Kong som analyserar politiska bud-
således till ny partiord- skap i inhemsk kinesisk media. Bandurski tillägger att
förande efter Maos död
Xi redan i ett tidigt skede beordrade landets tjänste-
1976. Hade aldrig det
stöd eller de kontakter
män att inte »tala oansvarigt om partiet«, vilket i prak-
som krävdes för att tiken var en varning för att uttrycka tankar som strider
vinna maktkampen mot partilinjen. Tjänstemännen belades också med
i det vakuum som restriktioner gällande användning av sociala medier.
uppstod efter Maos – Personligen har jag i privata konversationer fått
bortgång. höra ett stort missnöje från flera personer, inklusive
de som kan anses arbeta inom systemet, som såg Xis
beslut att överge tidsbegränsningen för presidentska-
pet som ett allvarligt övertramp, fortsätter Bandurski.
Han bedömer att just skrotandet av mandatperio-
derna innebar en sprucken illusion för många, och
utgjorde en rak motsats till den riktning som även
många inom systemet hoppades att Kina utvecklades
Deng Xiaoping mot. Det vill säga om inte demokratisering, så i alla
(1978–1992) fall en cementering av kollektivt ledarskap inom det
Kinas de facto styrande paritet.
ledare fram till sitt Deng Xiaoping motsatte sig också Mao Zedongs
tillbakadragande 1992. personkult, vilken var en förutsättning för den dog-
Styrde mycket bakom
matiska politik som kännetecknade Maos era. Trots
kulisserna till sin död
1997, 92 år gammal. Var
ställningen som Kinas otvivelaktiga ledare från 1978
aldrig president eller till sitt frivilliga tillbakadragande 1992 – och i stor
partiordförande; styrde utsträckning bakom kulisserna till sin död 1997 – så
i egenskap av ordfö- var Deng själv aldrig intresserad av att bli avgudad.
rande i Kinas centrala Detsamma gäller de presidenter som styrt Kina sedan
militärkommission. eran av reformer inleddes.

Förutom Xi Jinping då, som konstant och oförblom-
merat hyllas på ett vis som varit Kina främmande efter
Maos bortgång. Talet den 18 december var ett utmärkt
exempel på detta. Förvisso hyllades själva reformerna
som »en storslagen revolution vilken har förändrat
den kinesiska nationens öde«. Men fokus låg inte som
vid tidigare jämna årsdagar på Deng Xiaoping, utan på
Xi Jinping själv.
Dagen före talet publicerade Kinas statliga nyhets-
byrå Xinhua en lång text med rubriken »Xi Jinping:
Mannen som leder Kinas reformer in i en ny era«. Där
beskrivs presidenten som en hängiven reformist i färd
med att föra vidare och utveckla Dengs arv.
Dagen efter talet publicerade partitidningen Fol-
kets Dagblad en lång text om Kinas utveckling sedan
reformerna började. I den nämndes Deng Xiaopings
namn 60 gånger, och de båda presidenterna Jiang Ze-
mins och Hu Jintaos namn förekom 47 respektive 39
gånger. Detta enligt en analys från China media pro-
ject, som understryker att Xi Jinpings namn nämn-
des inte mindre än 127 gånger, trots att han bara haft
makten 15 procent av den tid som eran av reformer har
pågått.
David Bandurski påpekar att man i takt med den
politiska åtstramningen även kan märka ett mycket
större fokus på propaganda kring Xi Jinpings person
och hans roll som kommunistpartiets själva kärna.
Något som Bandurski ser flera risker med:
– Utbredningen av likformighet är sannolikt en av
de mest allvarliga farorna som Kina står inför just nu.
Xi Jinping har varit väldig framgångsrik i att upp-
bringa lojalitet och ingjuta fruktan. Men dessa fram-
gångar har kommit med tystnadens pris. Och tystnad
kan göra ett system handlingsförlamat, eller – ännu
värre – framkalla en politik och målsättningar som
präglas av omdömeslöshet.
Bandurski påminner om att Kina har särskilt dåliga
erfarenheter på detta plan, även i modern tid. Flera
stora tragedier som kulturrevolutionen (1966–76)
och svältkatastrofen »Det stora språnget« (1958–62)
skedde på grund av Mao Zedongs närmast gudalika
ställning. Bandurski menar att denna läxa utgjorde
själva fundamentet för de reformer som påbörjades i
Kina för fyra årtionden sedan:
– På den tiden fanns ett stort motstånd mot person-
kult och överkoncentration av makt. Men det är precis
dessa symtom som vi nu ser göra comeback under Xi
Jinping.
Författaren Richard McGregor, som skrivit den hyl-
lade boken »The party: The secret world of China’s
communist rulers«, påpekar att Xi Jinping borde vara
försiktig med personkulten eftersom den kan användas
emot honom när den ekonomiska tillväxten saktar in:
– Några av Xi Jinpings främsta kritiker har varit de
pensionerade ledare som ofta kallas »partiäldre«, och
som också har kritiserat personkulten för att den på-
minner om Mao Zedongs överdrifter, säger McGregor
till Fokus.
Ett annat tecken på Xi Jinpings fåfänga, samt att
Fokus 11–17 januari 2019
Kina nu strävar efter den slags globala ledarroll som
Deng Xiaoping varnade för, är presidentens eget pre-
stigeprojekt med de nya sidenvägarna. Redan 2013
lanserade Xi detta världens genom tidernas mest på-
kostade projekt alla kategorier, till vilket cirka 10 000
miljarder kronor har avsatts. Det är, med dagens dol-
larvärde, sju gånger så mycket som när Europa bygg-
Jiang Zemin des upp efter andra världskriget med hjälp av Mars-
(1993–2003) hallplanen.
När Dengs protegé För dessa pengar ska infrastruktur byggas där gam-
utsågs till president la sidenvägen en gång gick, men även bortom den och
1993 var det första till havs i form av en så kallad maritim sidenväg. Till
gången i Folkrepubli- en början välkomnades projektet med stor entusiasm.
ken Kinas historia som Särskilt på många platser i Asien, Mellanöstern och
en på förhand planerad Afrika där behovet av allt från järnvägar till hamnar
och accepterad makt­
eller olje- och gasledningar är skriande.
överlämning skedde
fredligt. Tog också över
– En del länder är ganska så nöjda med de kinesiska
Dengs ordförandepost investeringarna och lånen, menar Bonnie Glaser, som
i centrala militärkom- understryker att projektet är så omfattande att det
missionen. inte går att karaktärisera eller generalisera på något
enkelt vis.
Hon menar att många länder i Afrika gladeligen lå-
nar kinesiska pengar till infrastruktur eftersom några
andra långivare inte finns. Hon framhåller också att
exempelvis grekiska myndigheter är nöjda med resul-
tatet sedan det statliga kinesiska företaget Cosco blev
majoritetsägare av hamnen i Pireus.
Glaser understryker dock samtidigt det problema-
Hu Jintao tiska i att många länder har samlat på sig stora skulder
(2003–2013) till Kina. De nya sidenvägarna är knappast någon all-
Den andra fredliga mosa. Det utgörs av lån som måste betalas tillbaka, av
maktöverlämningen länder som inte är kreditvärdiga nog att låna på annat
skedde helt i sin ord- håll. Konsekvensen blir ofta att mottagaren hamnar i
ning till teknokraten beroendeställning till Kina, eller på andra vis måste
Hu Jintao, vars främsta
kompromissa med sin nationella självständighet.
fokus låg på ekonomisk
utveckling och beva-
För ett drygt år sedan tog statliga China merchants
rande av samhällets group kontroll över hamnen i Hambantota i södra Sri
stabilitet. Lanka, som har byggts för flera miljarder kronor i ki-
nesiska lån. När hamnen sedan visade sig stå tom och
olönsam överlät man driften samt en stor intilliggande
industripark till Kina under 99 år som del av återbe-
talningen. En liknande utveckling har setts i länder
som Burma, Pakistan och Djibouti; det sistnämndas
utlandsskuld utgjordes redan för två år sedan till 82
procent av lån från Kina.
Bara de senaste månaderna har oro lett till uttalad
Xi Jinping (2013– ) kritik från flera låntagare. Särskilt i demokratier har
Till skillnad från Hu Jin- det närmast blivit på modet för oppositionspolitiker
tao kommer Xi från en att kritisera beroendet av Kina, vilket sedan skapar
familj med revolutionär problem när nya regeringar tillträder och vill omför-
bakgrund inom kom- handla pågående projekt.
munistpartiet. Hans Tidigare i år blev Mahathir Mohamad vald till
far blev medlem i kom- president i Malaysia efter att ha ifrågasatt kinesiska
munistpartiet 1928 och
investeringar under sin valkampanj. Väl vid makten
stred vid Maos sida.
Xi har nu avskaffat
varnade han för »en ny version av kolonialism« och
tidsbegränsningen för avbröt ett järnvägsprojekt värt 180 miljarder kronor,
presidentskapet och samt konstruktionen av gasledningar värda 20 miljar-
heller inte utsett någon der kronor.
efterträdare. Kritiken mot de nya sidenvägarna sågs i mottagar-
29
Fokus Kina
länderna länge främst bland lokalbefolkningen. Den < Asia-Pacific
gällde bland annat korruption, brist på transparens,
miljöförstöring och tuffa arbetsvillkor eller det fak-
tum att arbetet i regel utförs av kinesisk personal i
kinesiska företag. Men i takt med att såväl skuldberg
som antalet vita elefanter ökat så kommer kritik nu
inte bara från myndigheterna i Washington och New
Delhi, utan även från de regeringar som skulle char-
mas av detta dyra projekt.
Något som blev pinsamt märkbart när Asia-Pacific
economic cooperation (Apec) höll sitt årliga minister-
möte i Papua Nya Guinea i november. Där framförde
USA:s vice president Mike Pence inte bara dundrande
kritik mot Kinas handelspolitik. Han utmålade också
de nya sidenvägarna som en skuldfälla med dolda po-
litiska motiv.
För att visa rummets ministrar att USA erbjuder
bättre alternativ lovade Pence att – tillsammans med
Japan, Australien och Nya Zeeland – bygga ut Papua
Nya Guineas elnät för drygt 15 miljarder kronor. Det
blir svårt för Kina att kontra. För trots de enorma sum-
mor man spenderat på sidenvägar och soft power så
har även kinesiska akademiker hopplöst konstaterat
att Pakistan är det enda land som kan sägas vara al-
lierat med Kina.
Mycket riktigt stödde också Apec:s samtliga 21
medlemsländer – som tillsammans utgör 60 procent
av världsekonomin – den gemensamma diplomatiska
skrivelse som skulle utfärdas vid mötets slut. Samt-
liga utom Kina. I ett desperat försök att ändra
formuleringar om handelspolitik så bröt sig
fyra kinesiska diplomater in på kontoret
där värdlandets utrikesminister håller
till.
Ministern fick sedan tillkalla polis för
att diplomaterna skulle lämna lokalen.
Den kinesiska delegationen saboterade
då i stället ogenerat det avslutande mö-
tet. För första någonsin nådde Apec:s
ministermöte därmed sitt slut utan att
något gemensamt uttalande antogs.
D
eng Xiaopings maxim om att
Kina aldrig ska eftersträva
ledarskap har också kastats
överbord vad gäller landets
politik i Förenta nationerna. 2010 stod
Kina för cirka 3 procent av FN-budgeten.
De kommande tre åren ska man stå för
över 12 procent, vilket sker samtidigt
som USA under Donald Trump minskar
sitt stöd.
Detta ökar Kinas inflytande i FN, och
har gett landet möjlighet att krossa vad ki-
nesisk statlig media ofta har beskrivit som
ett »västerländskt monopol« på att definie-
ra mänskliga rättigheter. Under det senaste
dryga året har Kina också drivit genom två
resolutioner i FN:s råd för mänskliga rättig-
heter, med fokus på ekonomisk utveckling
snarare än civila rättigheter.
Kinas nyfunna intresse för att styra och stäl-
30
la i FN och andra internationella organisationer för-
economic svåras dock av att den inhemska repressionen nått nya
höjder. Övergreppen har nu kommit till en punkt som
cooperation omvärlden inte längre kan blunda för. Ingenstans har
Apec grundades omfattningen varit större än i regionen Xinjiang, där
1989 i syfte att
drygt hälften av de 25 miljoner invånarna är etniska
verka för frihandel
och utveckling i
muslimer, främst från folkgruppen uigur.
Stillahavsområdet. Våren 2017 började många av dessa att försvinna
Organisationen utan någon som helst föregående juridisk process el-
består av 21 med- ler dokumentation. Snart började uppgifter sippra ut
lemsländer som om ett lägersystem, vars storlek omvärlden har kom-
tillsammans utgör mit till insikt om först under det senaste halvåret.
cirka 60 procent av Över en miljon uigurer har nu tagits till läger där
världsekonomin. fångarna tvingas avsäga sig sin tro, utöva självkritik
Förutom fortlö- och för detta tacka såväl kommunistpartiet som Xi
pande dialog mellan
Jinping personligen. Vittnen intygar att vägran inne-
myndigheter och
näringsliv i respek- bär en rad olika straff, och flera dödsfall har rapporte-
tive länder håller rats från lägren.
Apec varje år också Förföljelserna i Xinjiang återspeglar inte bara den
ett ministermöte i hårdhänta hanteringen av tibetaner, kristna och andra
det medlemsland religiösa minoriteter under senare år. De utgör också
som för tillfället ytterligare ett trendbrott från Deng Xiaopings dagar.
innehar ordförande- Under 1980-talet upplevde uigurerna och andra et-
skapet. niska minoriteter större frihet att utöva sin egen kul-
tur än någon gång under Mao Zedongs dagar. Denna
toleranta politik drevs på av liberale partisekreteraren
Hu Yaobang och – paradoxalt nog – av Xi Jinpings
egen far Xi Zhongxun, som då ingick i kommunist-
partiets politbyrå.
Förvisso förvärrades klimatet i Xinjiang i sam-
band med den patriotiska utbildningskampanjen
som avsåg att ena landet efter massakern vid Him-
melska fridens torg. Men aldrig sedan eran av
reformer tog vid 1978 har situationen varit lika
desperat som nu. En spiral av våld och förtryck
tog sin början då Xi Jinping personligen besök-
te Xinjiang i början av 2014 för att sjösätta en
»slå-hårt-kampanj« mot terrorism.
Utan tvivel existerar inslag av religiös ex-
Xi Jingping tremism i Xinjiang. Men få bedömare tror att
och hustrun
Peng Liyuan.
situationen förbättrats av en kampanj som
snart riktade sig mot återhållsam religionsut-
övning genom att förbjuda fasta under rama-
dan, »onormalt« skägg och muslimska namn
på nyfödda barn. Målsättningen att utrota
en kulturell identitet framstår som tydlig,
och flera paralleller har dragits till de läger
som poppade upp i centrala Europa under
1930-talets början.
Om man håller tyst när en miljon människor
förs till läger av etniska eller religiösa skäl, när
ska man då säga stopp? Så verkar flera länder
och organisationer nu tänka.
När FN:s råd för mänskliga rättigheter höll
Universal periodic review – en process som
varje medlemsland utsätts för med några års mel-
lanrum – för Kina i november, krävde ett drygt dussin
länder att de godtyckliga arresteringarna i Xinjiang
ska upphöra. Samtidigt överlämnade fjorton europe-
iska ambassadörer – inklusive Sveriges – ett brev till
kinesiska myndigheter där en förklaring om vad som
pågår efterlystes.

Kinas krishantering påminner om beteendet under
Apec-mötet. Inledningsvis förnekade man lägrens ex-
istens. Sedan menade man att det handlar om en slags
gratis yrkesutbildning, innan man övergick till att at-
tackera alla som uttalar sig negativt om situationen i
Xinjiang.
I november under Stockholm China forum – som
två gånger varje år arrangeras av svenska utrikesde-
partementet och en amerikansk tankesmedja – märk-
tes det kontraproduktiva i taktiken. De tuffa ord-
växlingarna om Xinjiang späddes på av de kinesiska
tjänstemännens försök att rättfärdiga lägren med att
den påstådda utbildningen skyddar fångarnas »rät-
tigheter«.
Kritiken från muslimska länder uteblev dock länge.
Dels då situationen för mänskliga rättigheter är brist-
fällig i flera av dessa länder, och sannolikt också efter-
som många av dem är beroende av kinesiska pengar.
Organization of islamic cooperation – ett konsor-
tium av 57 länder som gör anspråk på att vara den mus-
limska världens kollektiva röst – var snabb med att
fördöma när folkgruppen Rohingya förföljdes i Burma
tidigare i år. Organisationen höll länge tand för tunga
om Xinjiang, men tog i december slutligen bladet från
munnen genom att uppmana kinesiska myndigheter
att hantera den »berättigade oron« som nu finns i flera
muslimska länder över Kinas förföljelse av islam.
Genom sin hårdhänta kampanj för att rätta in mus-
limer i ledet riskerar Xi Jinping därmed inte bara att
dra på sig fördömanden från de sedvanliga antagonis-
terna i väst. Han riskerar även att svärta ner bilden
av Kina i den muslimska världen, och därmed förlora
stöd i flera länder som närmast vore naturliga allie-
rade i dragkampen med USA om inflytande i området.
Det var länge tabu – ja, nästan kopplat till xenofobi –
att ifrågasätta eller problematisera Kinas väg till stor-
makt under kommunistpartiets järnhårda styre. Är det
bara väst som får vara rikt och mäktigt? Har inte Kina
också rätt att utvecklas med sin egen modell? Många
pekade på den ökade kinesiska levnadsstandarden
samt det faktum att landet, till skillnad från USA, inte
startade några krig eller agerade världspolis.
Argumentationen vann mark så länge Kina såg ut
att öppna sin ekonomi och röra sig bort från den ab-
soluta diktatur som rådde under Mao Zedongs mörka
tidevarv. Men de senaste årens tilltagande förtryck
mot religion och civilsamhälle samt den utökade kon-
trollen av medier, internet och kultur har framkallat
andra ljud i skällan världen över.
Särskilt som detta sammanfaller med att de eko-
nomiska reformerna tycks ha nått sitt stopp under Xi
Jinping. Presidentens urvattnade tal 18 december var
ännu exempel på den »löfteströtthet« som bland an-
nat Europeiska handelskammaren i Kina vid uppre-
pade tillfällen uttryckt frustration över på senare tid.
S
om vanligt led talet ingen brist på retorik om
öppenhet och globalisering. Som vanligt fanns
inga konkreta löften eller tidsplaner. I stället
dominerades talet av motsättningar: Xi lovade
att utveckla det privata näringslivet, samtidigt som de
statliga företagen ska ges en större roll inom ekono-
Fokus 11–17 januari 2019
min. Han utlovade reformer men underströk vikten
av stabilitet. Denna limbo drabbar också kinesiska fö-
retag. Utebliven förbättring vad gäller immateriella
rättigheter eller marknadstillträde har lett till att
flera länder i fjol införde nya regelverk för utländska
investeringar med udden riktad mot Kina. En utökad
partikontroll i kombination med övervakning och
industrispionage har även gjort det svårare för kine-
»I det långa siska företag att verka utomlands.
loppet är Det tydligaste exemplet på detta är telekomföreta-
get Huawei vars utrustning nu i varierande utsträck-
Xi Jinpings ning förbjudits i USA, Storbritannien, Australien,
tillväga- Nya Zeeland, Japan och Taiwan. Flera av förbuden
gångssätt kom sedan cheferna för underrättelsetjänsterna i de
fyra förstnämnda länderna samt Kanada möttes i juli
inte möjligt och beslutade sig för att agera mot Huaweis sedan
utan ett länge pågående övertramp.
I december arresterades Huaweis finanschef
ökat mått Meng Wanzhou på en flygplats i Kanada. Meng riske-
av repres- rar nu att utelämnas till USA där hon är misstänkt för
banksvindel och för att ha brutit mot sanktioner ge-
sion. Det nom att sälja utrustning till Iran. Meng är dessutom
innebär att dotter till företagets grundare och dess förmodade
arvtagerska.
framtiden I en ren hämndaktion arresterades två kanadensis-
för Kina ser ka medborgare i Kina med diffusa anklagelser om hot
mot den nationella säkerheten. I Kanada fick Meng
väldigt träffa advokat, familj och media och släpptes dessut-
mörk ut.« om mot borgen i väntan på rättegång. Kanadensarna
Richard McGregor, togs dock till hemlig ort med begränsad tillgång ens
författare. till diplomatiska besök, och förklarades skyldiga av
Kinas riksåklagare Zhang Jun innan rättegången ens
startat.
»Kina beter sig på detta vis för att det fungerar«,
kommenterade David Mulroney, Kanadas tidigare
ambassadör i Peking. Han tillade att beteendet möj-
liggörs av västerländska rådgivare som inte verkar
besväras av kinesiska övertramp vare sig inom eller
utanför dess gränser. Men den senaste tidens händel-
ser verkar ha fått många att ändra uppfattning.
Richard McGregor har även skrivit boken »Asia’s
reckoning« om relationen mellan Kina, USA och Ja-
pan i modern tid. Han säger till Fokus att kinesiska
myndigheter tydligt missbedömt i vilken grad sin-
nesstämningen mot Peking har försämrats i Wash-
ington:
– Detta gäller inte bara Donald Trump. Det gäller
båda partierna och går djupt genom hela [den ame-
rikanska] byråkratin, menar McGregor och tillägger
att relationen mellan Kina och USA förmodligen inte
varit så här dålig sedan 50- eller 60-talet.
Kina spelar just nu på många vis högt och djärvt. I
bästa fall lyckas man med hjälp av sina ekonomiska
muskler rida ut stormen på väg mot Xi Jinpings mål
om den kinesiska nationens återfödelse. I värsta fall
står presidenten inför en storm av växande interna-
tionellt motstånd, stagnerande tillväxt och därmed
tilltagande opposition även inrikes.
– I det långa loppet är Xi Jinpings tillvägagångs-
sätt inte möjligt utan ett ökat mått av repression. Det
innebär att framtiden för Kina ser väldigt mörk ut,
säger Richard McGregor. <
31